Det finns en myt om att generaldirektör Bror Rexed (1914-2002) förstörde det svenska samhället genom den av honom initierade du-reformen i slutet av 1960-talet. Enligt mytbildningen skulle bruket att säga “du” till alla och envar ha berett vägen för en ohämmad respektlöshet vilken verkat samhällsupplösande. När jag började engagera mig politiskt i början på 1970-talet var det en utbredd åsikt bland konservativa, och såvitt jag förstår har den fortfarande sina förespråkare.

 Bror Rexed röjde upp i titeldjungeln.

Jag hyste själv denna åsikt ända tills jag för första gången blev niad av en banktjänsteman i slutet av 1980-talet. Det har hänt att man tilltalat mig med “ni” också efter denna tidpunkt, främst (av någon anledning) då jag uträttat bankärenden men även när jag någon gång umgåtts i kretsen runt den punschdoftande Föreningen Heimdal i Uppsala. I denna förening, av Carl Bildt en gång kallad “den något obskyra Föreningen Heimdal”, odlas nämligen en typ av konservatism som jag skulle vilja kalla för nördkonservatism vilken kan yttra sig i överdrivet ålderdomligt språkbruk, användande av fluga i stället för slips och skepsis gentemot det “vulgära” USA - och så då bruket av “ni” som tilltal.

Bland det obskyra klientel som brukar befolka källarvåningen i Uppsala (förlåt, Upsala) sjungs det dessutom snapsvisor som får Sverigedemokraternas repertoar ombord på Tallinn-färjorna att framstå som fromma läsarsånger.

“Den något obskyra Föreningen Heimdal”.

Det fåtal personer som drygt 40 år efter Bror Rexeds du-initiativ 1967 på Medicinalstyrelsen i Stockholm, där han nyligen tillträtt som generaldirektör (han blev året därpå generaldirektör för den nya Socialstyrelsen), använder “ni” som tilltal gör väl sannolikt så därför att de tror att det låter artigare, alternativt att de hört något förklenande om Rexed (även kallad “Durex” med hänsyftning på preventivmedlet med samma namn). Personligen tycker jag inte alls det är artigare att kalla någon “ni”, snarare tvärtom – att använda “ni” när alla andra säger “du” är tvärtom förklenande och avståndstagande, en veritabel kalldusch för den som råkar ut för det; i alla fall är det så jag upplevt det, och jag är säker på att jag inte är ensam.

Därför vill jag tacka Bror Rexed för att han tog initiativet till denna på sin tid oerhört omtalade reform, tidigare var det bara i det  oförvägna Dalarna man duade alla. Innan du-reformen infördes rådde faktiskt kaos inom titulaturområdet. “Du” sade man i princip bara till nära anförvanter och individer med status som var jämbördig med ens egen. I äldre tid hörde det dessutom till etiketten att man inte ens duade sina föräldrar, utan tilltalade dessa i tredje person singular – pappa/far respektive mamma/mor. Så har jag hört var brukligt i min farfars familj. Andra kunde man nia eller kalla han/hon, medan överhetspersoner skulle tilltalas med titel:  medicinalrådet, godsägaren, kandidaten (vilket jag blivit kallad någon enstaka gång), redaktören, direktören, doktorn och så vidare.

Att dua sin lärare eller kalla honom/henne vid förnamn var vidare otänkbart under min uppväxt: “fröken” eller “magistern” skulle det vara. Det rådde kort sagt titelsjuka. En illustration till detta kan man beskåda på äldre gravstenar. På min farfars minnesvård står “trädgårdsmästaren” före namnet.

Jag tycker helt enkelt det är befriande att vi numera kan säga “du” till alla – från statsministern ner till lodaren på parkbänken. Det finns dock ett väsentligt undantag. Medlemmar av kungahuset duar man under inga som helst omständigheter (möjligen kan man i Dalarna alltjämt gå i land med detta). Därför var det ett klumpigt etikettsbrott när TV-reportern Peter Jihde i samband med ett olympiskt spel (jag tror det var 2004) dristade sig säga “du” till Hans Majestät Konungen. Kungen hade gjort sig besväret att ta sig till TV-studion för att kommentera en svensk framgång, bara för att få detta “du” kastat i ansiktet av en osnuten TV-pratare.

 Inte ens den folklige prins Bertil kunde man titulera hur som helst.

Förmodligen var det Jihdes tanke att bryta en lans för en utökad du-reform. Detta slog emellertid slint – jag har inte hört någon som vare sig förr eller senare duat kung Carl XVI Gustaf. Detta tyder på att det inte finns någon efterfrågan för en sådan reform. Det finns en allmänt spridd känsla av att det inte passar sig att vara alltför familjär med Sveriges statschef och, bör det tilläggas, dennes familj. Inte ens den gamängaktige prins Bertil, hertigen av Halland, kunde man tilltala hur som helst. Det vet jag av egen erfarenhet, eftersom han var ordförande i Frivilliga skytterörelsen (FSR) under min tid på tidskriften Svenskt Skytte. “Prinsen” var det vanliga tilltalet, i alla fall för dem som samarbetade nära med honom inom FSR. Annars var det “Ers Kungliga Höghet” som gällde.

Det är likadant med kung Carl Gustaf. Endast nära vänner tillåts säga “kungen” till kungen. Om personer såsom Carl Adam “Noppe” Lewenhapupt och därmed jämställda – det vill säga kungens jet-set-vänner och jaktkompisar – någon gång duar majestätet vet jag inte. Troligen sker duandet bara inom familj och släkt.

Du-reformen torde vara unik för Sverige. Vare sig i Frankrike eller Tyskland, för att ta ett par exempel, förekommer något utbrett duande. I sistnämnda land, som jag känner till bäst av dessa båda, görs strikt åtskillnad mellan “Sie” (ni) och “Du”, där det senare reserveras för goda vänner och familj. Hitler duade inte en enda av sina nära medbrottslingar förutom, tror jag, gamle vapendragaren Ernst Röhm (som han senare lät mörda!). Att kalla dagens förbundskansler för “Du” är väl snarast att betrakta som majestätsbrott. Helst skall det, där så är lämpligt, heta “Herr Doktor”, “Herr Professor” och liknande.

Man kan förledas tro att det existerar ett allmänt du-bruk i engelsktalande länder, eftersom ordet “you” används för hög som låg i andra person i både singular och plural. Så är det emellertid icke. I engelskan används i stället titlar för att skilja på folk och folk. Alltför ofta ser man i engelskspråkiga TV-serier att översättaren tolkar “you” som “du” när exempelvis en underordnad polis tilltalar en överordnad. Helt fel.  Här skall det vara “ni”. En Detective Sergeant säger inte “du” till sin Detective Inspector. Och ve den “uniform” som duar en överordnad i kostym och slips (eller dräkt med textil halsprydnad)! Tilltalsord i sådana fall är “Sir” eller “Maam”.

När Sergeant Lewis (till vänster) tilltalar Inspector Morse säger han “Sir”.

I engelska språket har man vidare fortfarande kvar artigheten att säga “Mister” (herr) till alla och envar. Från presidenten (i USA) ner till slusken i fyllecellen. Sista bastionen för att använda “herr” i Sverige i artighetssyfte var riksdagen – jag kommer från min barndoms TV-tittande väl i håg bondeförbundaren herr (Nils G.) Hansson i Skegrie. Numera torde “herr” användas av debattörer endast i halvt förolämpande syfte.

Generaldirektör Bror Rexed rensade ut i titeldjungeln och det med besked. För det har han förtjänat hela nationens tacksamhet.

… är på väg att fira nya triumfer.

Verkets generaldirektör tycker att läkare ska kunna neka patienter operationer om patienten är rökare?

Att rökning är skadligt för hälsan är väl alla överens om även om Generaldirektörens arbetsgivare ”Staten” håvar in mängder med skattemedel just på rökarna.

Det Svenska företaget Swedish Match har varit dominerande på den Svenska marknaden men efter ett antal ombildningar sedan 1999 är ägarförhållandena oklara för mig?

Överallt där människor kommer samman och samverkar behövs normer och regler. Detta är ingenting som uppfunnits i modern tid. Den äldsta regelsamlingen för läkare bär Hippokrates namn (400-talet f.kr.). Där finns föreskrifter för läkarnas förhållande inbördes, regler för deras vetenskap och regler för förhållande till den hjälpsökande. I all sjukvård står människan i centrum . Sjukvården utförs av människor och sjukvården är inriktad på människor.

Dubbelbottnat regelförslag som jag hoppas att Läkarkåren i Sverige säger nej till och behandlar mäniskor för deras sjukdomar

där beroende är en sjukdom.

Läs mer om omvårdnad  http://www.semera.eu/omsorgen.htm

Jag har tidigare skrivit om rökstopp inför operation. Dan Johannesson på länssjukhuset var ute länets tidningar tidigare under hösten och ville ha rökstopp inför operation. Alla var inte lika glada åt detta men jag tycker det är fullt rimligt. Det är ju för patientsäkerheten som det är viktigt.

Nu kommer det stöd för denna tanke även från socialstyrelsens generaldirektör Lars-Erik Holm. Det känns bra. Lars-Erik betonar dock vikten av rökavvänjningsprogram.

Jag ska inte svära på det men jag tror att det ser bättre ut i länet än de siffror som generaldirektören visar på. Eftersom vi har livstilsmottagningar på alla hälsocentraler så utgår jag ifrån att alla kan erbjuda rökavvänjning. Det är en förutsättning för att det ska fungera med rökstopp inför operation.

Och givetvis så kan det inte gälla för akuta ingrepp, men det var det väl ingen som trodde eller hur?

Nu tar också Socialstyrelsen tydligt ställning för s.k. “rökfria operationer” (bl.a. DN, SvD). Rökning försämrar utsikterna för goda resultat, eller t.o.m. för patientens säkerhet, vid många kirurgiska ingrepp. Och i Stockholms län har vi ju som jag kunde berätta tidigare i november beslutat om att införa rökfria operationer på bred front (DN). Patienterna ska erbjudas rökavvänjning. Förutom att ge bättre chanser och resultat av själva operationen, så är det naturligtvis långsiktigt en stor hälsovinst om patienten fortsatt förblir rökfri.

För rökavvänjning generellt inför vi ju nästa år en vårdgaranti – patienten ska ha rätt till stöd för att sluta röka, och det stödet ska man kunna få via vårdcentralen, sjukhuset, tandläkaren… Det är på så sätt en del av vår övergripande strategi om hälsofrämjande sjukvård. Förebyggande hälsoinsatser är inte något som bara primärvården och distriktssköterskorna ska ägna sig åt, även om de har en central roll i att tidigt finna hälsorisker och stötta patienter till bättre levnadsvanor. Det hälsofrämjande perspektivet angår i högsta grad också sjukhusen.

Intressant om..?

Skrämmande rubriker under helgen som får mig att undra?

Mc-gänget åkte till vårdhemmet för att hämnas!

Vadslagning om döende patient!

Förståndshandikappade instängda på gruppboende i månader!

Detta är det vi vanliga brukare får se i media! Vet ännu inte om något mer är anmält enligt lex.Maria eller om några anmälningar inkommit till Socialstyrelsen eller Länsstyrelsernas tillsyningsenhet. Vad värre är hur många missförhållanden uppdagas över huvud taget?

Följ upp reglerna Socialstyrelsen!

Läs mer om http://www.semera.eu/omsorgen.htm

Fråga från Buddha

“Jag anser definitivt att könskorrigeringar skall bli bekostade av samhället, fast jag reagerar å andra sidan på begreppet sjukdom… Jag tycker personligen att det begreppet är något fel. Nu är det så att jag personligen inte är särskilt insatt direkt, det måste jag erkänna. Jag förstår grejen med att bli utredd och att det är oerhört viktigt. Men att sjukdomsklassificera det känns ändå oerhört fel…

Jag har tänkt på det förr, kanske har jag helt fel? Det är mest en fundering som jag haft, och mer undrat över… Kanske du kan besvara det åt mig, för det handlar inte om ifrågasättande… (om du förstår vad jag menar, ibland har jag svårt att förklara mig). Jag är mer nyfiken på sakfrågan där gällandes begreppet sjukdom.”

Svar

Tja, vad betyder ordet “sjukdom”? Wikipedia skriver såhär:

“En sjukdom är ett tillstånd som karakteriseras av fysiologisk, psykologisk och/eller social ohälsa… Man kan som i engelskan skilja mellan sjukdom där objektivt uppmätbara patologiska förändringar föreligger, disease, och sjukdom utan objektivt påvisbara orsaker, illness, som betyder “att må dåligt”. Sverige har anslutit sig till FN-organet WHO:s definition på av vad som är sjukt respektive friskt. WHO har definierat friskt som frånvaro av ohälsa och sjukt är närvaro av ohälsa.”

Den medicinska definitionen av Transsexualism (F64.0 i ICD-10 och i Socialstyrelsens kodsystem) och Könsidentitetsstörning hos barn resp. hos ungdomar och vuxna (302.6 och 302.85 i DSM-IV) passar mycket väl in i detta.

“Transsexualism

En önskan om att leva och bli accepterad som en medlem av det motsatta könet, ofta åtföljt av en känsla av obehag eller otillräcklighet med det egna anatomiska könet och en önskan om hormonell eller kirurgisk behandling för att kroppsligen likna det prefererade könet så mycket som möjligt.”

Detta är alltså den definition som WHO (som ger ut diagnosmanualen ICD) och Socialstyrelsen förespråkar. Det låter enkelt och utan så mycket fokus på lidandet, men när man tittar på definitionen i DSM-IV blir det tydligare att det förutsätts mer än en vilja att leva i en viss könsroll. DSM är den diagnosmanual som den amerikanska psykiatrikerföreningen APA ger ut, och den är mer detaljerad:

“Gender Identity Disorder

* A. A strong persistent cross-gender identification (not merely a desire for any perceived cultural advantages of being the other sex). In children, the disturbance is manifested by four (or more) of the following:
1. Repeatedly stated desire to be, or insistence that he or she is, the other sex.
2. In boys, preference for cross-dressing or simulating female attire; In girls, insistence on wearing only stereotypical masculine clothing.
3. Strong and persistent preferences for cross-sex roles in make believe play or persistent fantasies of being the other sex.
4. Intense desire to participate in the stereotypical games and pastimes of the other sex.
5. Strong preference for playmates of the other sex.

In adolescents and adults, the disturbance is manifested by symptoms such as a stated desire to be the other sex, frequent passing as the other sex, desire to live or be treated as the other sex, or the conviction that he or she has the typical feelings and reactions of the other sex.

* B. Persistent discomfort with his or her sex or sense of inappropriateness in the gender role of that sex.

In children, the disturbance is manifested by any of the following:
In boys, assertion that his penis or testes are disgusting or will disappear or assertion that it would be better not to have a penis, or aversion toward rough-and-tumble play and rejection of male stereotypical toys, games, and activities.
In girls, rejection of urinating in a sitting position, assertion that she has or will grow a penis, or assertion that she does not want to grow breasts or menstruate, or marked aversion toward normative feminine clothing.

In adolescents and adults, the disturbance is manifested by symptoms such as preoccupation with getting rid of primary and secondary sex characteristics (e.g., request for hormones, surgery, or other procedures to physically alter sexual characteristics to simulate the other sex) or belief that he or she was born the wrong sex.

* C. The disturbance is not concurrent with physical intersex condition.
* D. The disturbance causes clinically significant distress or impairment in social, occupational, or other important areas of functioning.”

Jag måste påpeka här att jag är lite tveksam till kriterie B för barn, eftersom jag vet att det är lätt för omgivningen att bedöma en utifrån ytligheter. Risken finns att man hakar upp sig på hur trovärdigt barnet spelar “motsatt könsroll”. Hursomhelst ingår det alltså ett “stort lidande eller funktionsnedsättning” i diagnoskriterierna.

Det är vanligt med depressioner och självdestruktivitet bland transsexuella innan de får vård, medan många klarar sig avsevärt bättre när könskorrigeringen är färdig. De psykiska problemen är alltså orsakade av ångesten över att kropp och knopp inte går ihop – och det är också det som gör skillnaden mellan transsexuella och transvestiter, grovt förenklat. En transvestit är en person som är nöjd med sitt kroppsliga kön – även om hen såklart kan må dåligt till exempel på grund av omgivningens fördomar, kroppskomplex och så vidare – medan en transsexuell behöver könskorrigerande behandling. Verkligheten är inte riktigt så enkel, eftersom det finns ett brett spektrum däremellan. Det finns till exempel de som är intergender och har en könsidentitet som är “mittemellan”, men som ändå har ett tydligt behov av viss vård, men de har mycket svårare att få hjälp genom landstinget och är ofta tvungna att betala själva.

För att sammanfatta det hela

Man vet att transsexualism innebär ett lidande, och man vet att det går att lindra lidandet genom att behandla med hormoner och eventuell kirurgi. Man kan kalla det för sjukdom eller funktionsnedsättning, ett tillstånd av allvarlig ohälsa eller en medfödd skada som behöver rättas till, men faktum är att om det inte skulle räknas som någotdera så skulle det inte heller gå att få vård.

Själv ser jag på min transsexualism som en funktionsnedsättning snarare än som en sjukdom. Det är en del av mig som jag får försöka behandla så gott det går, och försöka acceptera resten som det är. Jag har inget hopp om att en dag känna mig frisk från min transsexualism, för den kommer alltid att finnas kvar – men jag hoppas att jag en dag kommer att känna mig hel. Mer än så vågar jag inte tro på, men det är redan i sig ett vansinnigt högt satt mål.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om transsexualism, könskorrigering, könsidentitet, könsbyte, identitet, transvestism, HBTQ, sjukdom, funktionsnedsättning, vård, medicin, psykiatri, hormoner, operationer, diagnoser, Socialstyrelsen, WHO, ICD-10, DSM-IV

På DN debatt skrev härom dagen tre generaldirektörer om sprututbytesprogram.

Precis som jag hävdar dessa generaldirektörer (för socialstyrelsen, smittskyddsinstitutet och Statens folkhälsoinstitut) att sprututbyte är en viktig folkhälsofråga. Att vilja införa sprututbytesprogram handlar inte om att vara drogliberal eller att verka för ett fortsatt narkotikamissbruk utan det handlar om attgöra en hälospolitisk insats för utsatta människor. Alla har rätt till en jämlik hälsa

Jag har varit i Stockholm och diskutera demokrati eller förhållandet mellan politiker och tjänstemän. Nu sitter jag på Arlanda och väntar på flyget som skall ta mig tillbaks till Norrbotten. Ibland  funderar jag om det är mina finska rötter som gör att jag är benägen att diskutera mer än gemene man/kvinna i Sverige är villig att göra . En del tycker på helt allvar att en läkare inte får tycka och tänka högt om man är anställd av landstinget…. 

Jag undrar om inte det vore bättre att öppet diskutera tex vaccination och dess för-och nackdelar. De flesta skulle efter grubblandet landa i alla fall i samma slutsats som Socialstyrelsen, tror jag. Det handlar om att få öppet resonera, diskutera och få stöd i form av information såväl om för-och nackdelar.  För mig är det en demokratifråga. Nu tvingas folk acceptera ett beslut som andra har tagit i stället för att vara med i beslutsprocessen och delta i den våndan det faktiskt handlar om. Det är ingen som vet säkert om vad som är det bästa alternativet t ex för mig.

Läkare och andr a måste få uttrycka sin åsikt oavsett om de är anställda eller inte. Alla måste få ifrågasätta information, söka kunskap och slutgiltigen kunna ta ett eget beslut om det är vaccinet eller kroppen som skall försvara mot svininfluensan.

Min mamma lärde mig en viktig sak; hon berättade om medicin som hon blev erbjuden när hon var gravid. Detta var på 1960-talet och det var kompetenta personer, läkare och sjukvårdspersonal som hade fakta om medicinen och det var de som rekommenderade medicinen. Hon tackade nej. Långt senare har jag förstått att hon avstod från medicinen som kallats i Sverige neurosedyn.  Hon sa att hon inte blev övertygad om att medicinen var så ofarlig som experten hävdade att den var och hon avstod. Min mamma var och är en klok kvinna kan jag tycka. Jag vill också ha rätten att ifrågasätta de klokas, experternas och politikers beslut. Landar jag i samma slutsats som experterna så gör jag det men låt mig komma fram till de beslutet själv.

Den rätten vill jag behålla mig själv utan att jag blir anklagad för det ena och det andra. Jag vill att olika sidor av verkligheten eller sanningen eller osanningen kommer fram och att Norrbottningarna får diskutera frågan oavsett om de är anställda av landstinget eller inte.

Läkarna anser jag har en plikt att upplysa om vad de har kommit fram till och argumentera för sin åsikt om saken. Låt de berätta och låt norrbottningar besluta om de blir vaccinerade eller inte.

En liten tankeställare kan vara på sin plats; 

Varför beslutar inte t ex socialstyrelsen med stöd av landstinget att all parfymering på offentliga platser skall förbjudas därför att astmatiker skall ha lika rätt till samhället som övrig befolkning utan astma? Det vore ändå lätt att vetenskapligt styrka att astmatiker klarar inte av parfymlukter och blir allvarligt sjuka av dofter? Ingen blir sjuk av att avstå användningen av parfymer….   Varför kan socialstyrlesen besluta om att alla skall vaccineras när vi inte ens är övertygade om att det är bra för oss alla?  Märk väl för oss alla…övertyga mig gärna.

Igår gick hela familjen till vårdcentralen för att ta vaccination för grymtsjukan.. det var vaccination för högriskgrupperna igår… och jag såg många äldre.. men också många yngre..

Bland annat såg jag en familj som kryssade för att de allihop hade en sjukdom som gjorde den infektionskänsliga.. och att de alla tre åt medicin för detta.. Jag ifråga sätter detta lite.. att en mamma eller pappa kan ha en sjukdom eller barnet.. eller någon av föräldrarna och barnet.. men inte alla tre.. Dessutom var det inte snack om att inte sitta bland alla dessa människor.. vilket jag faktisk kritiserade.. jag är fruktansvärt infektionskänslig… och jag kan inte förstå att det sätter mig tillsammans med alla dessa andra människor.. vem vet vad de har.. de kan ha blivit smittade av någon.. typ en förkylning som inte brutit ut på dem.. men de smittar..
Där skulle alltså jag.. när det var en vecka sedan jag fick min sista cytostatika kur.. sitta och acceptera läget.. jag hoppas innerligt att jag inte blir sjuk.. för då kommer jag att anmäla vårdcentralen enligt Lex Maria..

Lex Maria är det vardagliga namnet på 6 kap. 4 § i lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område, som innebär att vårdgivare har skyldighet att till Socialstyrelsen anmäla om en patient i samband med hälso- och sjukvård drabbats av eller utsatts för risk att drabbas av en allvarlig skada eller sjukdom. Bakgrunden till namnet är den incident 1936 då fyra patienter på Maria sjukhus i Stockholm avled till följd av felbehandling då de injicerades med desinfektionsmedel istället för med bedövningsmedel.

Så de ska faktiskt ha den kritik jag riktar mot dem.. speciellt då jag ringt och pratat med vårdcentralen att jag är mycket infektionskänslig.. och så ska jag sitta i x antal timmar (100 personer förre oss) i ett väntrum… när jag hade gräddfil till provtagningen.. för jag fick absolut inte sitta i väntrummet då och det var bara att gå rakt in.. men nu.. här var inte sagt att jag inte fick någon gräddfil.. nä.. nummerlapp och varsågod och sitt ner.. mellan han som hostade konstant.. eller hon med feberblanka ögon.. det var bara att välja…

Detta mina vänner är under all kritik.. speciellt eftersom jag ringt två gånger och påtalat min situation.. och att jag absolut inte vill sätta min hälsa på spel… för jag vet hur det gick när sonen fick halsfluss.. det var ingen rolig erfarenhet… Har jag gräddfil till lab.. då ska jag ta mig fan ha det när det gäller vaccinationer… också… inse att jag är allvarligt sjuk.. och då inte i grymtsjukan.. utan i “bröstcancer med spridd skelettmetastasering”.. som det så fint heter i journalen..

Nä.. nu ska jag trotsa vädergudarna och ta och masa min kropp till apopoteket..

Läs även andra bloggares åsikter om pysan, vaccination, svininfluensan, grymtsjukan, högriksgrupp, infektionskänslig, kritiserade, kritik, vårdcentralen, fruktansvärt, förkylnig, Lex Maria, paragraf, §, hälso- och sjukvård, socialstyrelsen, ringt, pratat, gräddfil, väntrum, min hälsa, på spel, allvarligt sjuk, bröstcancer med spridd skelettmetastasering, journalen, vädergudarna, masa, kropp, apoteket

för det som inte får hända, att spädbarn fått feldoserade injektioner, har hänt inte en utan flera gånger på Astrid Lindgrens sjukhus, kanske även på andra ställen.

“Anton Blohmé var helt borta och blå runt ögonen och munnen.
Då upptäckte en sjuksköterska att han fått tio gånger för hög dos morfin.
– Han kunde ha dött, säger Antons pappa Alexander. “
Lille Anton, 6 månader fick en dödlig dos morfin

Personligen är jag urbota trött på att höra talas om mänskliga faktorn. Varför? Först och främst MÅSTE ALLA, oavsett om de arbetar inom vården eller kör lastbil på ishala vägar, vara tillräckligt skärpta och ta sitt ansvar för att fel INTE begås. Sedan kan jag inte låta bli att undra, hur kommer det sig att det med den mycket annorlunda människosyn som man idag ofta stöter på i samhället, och på akutmottagningar, denna typen av felbehandlingar blir vanligare och vanligare? För det går inte som sjukvården och Socialstyrelsen tycks tro att hålla denna typen av händelser utanför svensk lagstiftning. Om det blir/är frågan om vållande av sjukdom eller vållande till annans död, så är det det oavsett var när och hur det händer.

Märkligt uttalande i artikeln: “Sjuksköterskan som gett Anton morfindosen hade räknat fel. Det upptäcktes inte förrän nattsköterskan tog över – en timme senare.
I ett yttrande till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN) skriver sköterskan: ”Jag har förstått att den dos morfin som ordinerats turligt nog för mig var låg i förhållande till Antons vikt och bidrog till att han klarade sig.”
Händelsen har även lex Maria-anmälts av sjukhuset.
– Det är tyvärr inte så ovanligt att man räknar fel, det är den mänskliga faktorn. Men det är jätteviktigt att vi minimerar den här patientrisken, säger Nils Skanke, verksamhetschef på barn- och ungdomskliniken i Sörmland.”

Se även: Baby nära få dödlig dos, SvD 12 oktober 2009

Vad i hela fridens namn menade sjuksköterskan?Förvisso visade den av Utbildningsminister Littorin föreslagna och beslutade 3-e klasskontrollen av svenska elevers kunskaper på stora matematiska brister. Se gärna min egen kommentar Vad har hänt, Norah4you 21 oktober 2009 Men det kan väl ändå inte vara hela sanningen att alltför många idag har för dåliga matematikkunskaper?

Nu går skam på torra land. HUR KAN Socialstyrelsen, Läkemedelsverket, Kemikalieinspektionen m.fl ens rekommendera svininfluensavaccinet för allergiker och astmatiker? Det börjar osa katt mer och mer. På samma sätt som när något snille här i Sverige hade föreslagit Teldanex tillverkare att allergimedicinen skulle poleras (!) med snäckskal…. Vem är det som tror sig vara övermänniska och ha rätt att leka med andra människors hälsa. För nu har det gått över styr när det inte ens räcker med farorna för ÄGGALLERGIKER, och de är många i Sverige utan även FISKALLERGIKER utsätts för livsfara. Kvicksilvret som är livsfarligt i sig oavsett vad svenska sk. experter försöker säga förstärker tyvärr också riskerna för ALLA ASTMATIKER.

Vaccinet mot svininfluensan hotar hajbeståndet, Aftonbladet 22 oktober 2009
Får folk inte vara annat än snygga smala och friska i Sverige längre???????????????

det är inte Socialstyrelsen eller Läkarkåren utan svensk lag, inklusive våra Grundlagar bl.a. Regeringsformen 1 kapitel §2 som börjar:
“2 § Den offentliga makten skall utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet…. ” Självfallet FÅR inte någon yrkesgrupp hävda att de står ovanför lagen och är det så att utredningen visar att det finns skäl att undersöka om något varit mord eller dråp, dvs avsikt finns skäl att misstänka, eller vållande till annans död, så är det i svensk domstol detta skall avgöras inte av invärtes utredning inom en yrkeskår.

För övrigt har jag några funderingar:
* Är det vedertagen praxis, och i så fall utifrån vilka grunder, regler och lagar, att använda narkosmedlet tiopental vid en dödsbädd?
* Vem beslutade om att tiopental skulle finnas inne i rummet där Linnea vårdades?
* Vem blandade till lösningen?
för det är ju inte bara frågan om vem som gav sprutan som ger svaret på avsikten. Hoppas att kommande rättegång ger svar även på de tre frågorna.

Slutligen undrar jag, för jag hade ju för mig att det krävdes högsta betyg för att komma in på såväl läkarutbildningen som juristlinjen, hur så många läkare och minst en jurist, barnläkarens försvarsadvokat, lyckats få ens godkänt i ämnet samhällskunskap först i Grundskolan och sedan i Gymnasiet utan att uppfylla betygskriterierna för godkänt. Det är för mig en stor gåta att det tydligen finns så många som INTE lärt sig de viktigaste bitarna i våra grundlagar som det inte bara krävs att ha läst utan och förutsätts att eleven/eleverna förstått för att ens få godkänt……….

Barnläkaren åtals för dråp, Aftonbladet 20 oktober 2009 respektive
Källor till Aftonbladet: Barnläkaren åtalas för dråp, 20 oktober 2009
Barnläkaren åtalas för dråp, SvD 20 oktober 2009
Troligt åtal mot läkaren, DN 20 oktober 2009
Troligt läkaråtal för spädbarns död, GP 20 oktober2009
Barnläkaren åtalas för dråp, Expressen 20 oktober 2009

Tidigare artiklar i bloggen: Regeringsformen måste följas, Norah4you 7 oktober 2009
Självklart att utredningen mot läkaren, Norah4you 9 april 2009

Kärlek mellan vuxna är ingen sjukdom.

Det är förstås en självklarhet för alla oss här idag. Idag är det precis 30 år sedan som som socialstyrelsen beslutade att ta bort homosexualitet ur registret över sjukdomsdiagnoser. Det skedde efter många år av uppvaktningar från RFSL och andra. Brytpunkten blev en sittmanifestation i Socialstyrelsens trapphus. Ett antal personer sjukanmälde sig från jobbet på grund av homosexualitet för att delta i aktionen.

“Vi är arga, inte snälla. Vi är homosexuella. Nu ska sjukdomsstämpeln bort, annars blir processen kort” skanderade demonstranterna i trapphuset. Polisen kom till platsen, men ingrep inte eftersom det rörde sig om en fredlig demonstration. Barbro Westerholm, idag liberal riksdagsledamot och partikollega med mig, var vid den här tiden nytillträdd generaldirektör och var en av nyckelpersonerna för att få bort homosexualitet i registret. Få personer har gjort mer för att ta bort sjukdomsstämplen än just Barbro. Än idag är hon en hängiven och engagerad kämpe för HBT-personers rättigheter.

Tyvärr är kärlek till någon av samma kön fortfarande klassad som en sjukdom i många länder och även inom EU-kretsen trakasseras HBT-personer regelbundet och hotas av repressiva lagar. Det är skamligt.

Idag ägnar jag hela dagen åt att förbereda mig för debatter, seminarier och annat i Strasbourg där Europaparlamentet har session. Åker dit tidigt i morgon bitti och har på agendan en debatt inför Europeiska rådet, en debatt om EU och USA-förbindelserna, en debatt om demokartidimensionen i EU:s utrikespolitik och den nya europeiska utrikestjänsten. Dessutom är det frågestund, nordisk frukostföreläsning, besök i östersjöarbetsgruppen och en del andra möten. Det blir som vanligt två intensiva dagar.

Kan tänka mig att det blir en hel del frågor och diskussion om de institutionella frågorna och hur vi skall inplementera Lissabonfördraget. Här råder en frustrerande osäkerhet eftersom vi inte vet vad som händer i Prag. Den 27 oktober har författningsdomstolen hearing i frågan och kort därefrter, men troligen inte förrän i början på november, kommer domen. Vi vet fortfarande inte exakt vad president Klaus vill och om han garanterar att han sedan kommer att skriva under. Samtal pågår dagligen mellan den tjeckiska regeringen och presidentpalatset och från svensk sida har vi förstås regelbunden kontakt med våra tjeckiska kollegor.

… för de Länsstyrelsekontrollerade behandlingshemmen(HVB-hem).

Den här gången är det Rapport som redovisar en egen undersökning som berättar om 27 behandlingshem som utsatt barn eller ungdomar på otillåtet sätt.

Har som fd. övervakare, social kontaktman och engagerad påpekat, skrivit inlägg och inte minst överklagat behandlingar till Länsstyrelser utan resultat.

Om jag inte missbedömer historien så skulle statens institutionsstyrelse få Regeringens uppdrag att granska även de privata HVB-hemmen för några år sedan.

Av det blev det tydligen bara att Socialstyrelsen ska i samråd med Länsstyrelserna ta fram en Myndighetskontrollerad (?) förteckning över landets HVB-hem.

Den skulle bland annat underlätta jämförelser?

Har man inga telefonkataloger eller datorer?

Att detta kan fortgå med våra skattemedel är katastrofalt illa skött och framför allt för alla ungdomar som har farit illa och nu får påspädning med illa skötta behandlingshem

 Läs ,er på http://httpsweed05sweed05swedenspaceslivecom.wordpress.com/wp-admin/www.semera.eu

Socialstyrelsens äldreguide som betygsätter en rad områden inom äldreomsorgen har utsett Landskrona till Nordvästskånes bästa kommun när det gäller valmöjligheter för de gamla. Valfrihet för de äldre är en sak som vi i Moderaterna och Treklövern arbetar med aktivt och förhoppningsvis innebär Socialstyrelsens bedömning att det ger resultat.

“1 § All offentlig makt i Sverige utgår från folket. “

Den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och på allmän och lika rösträtt. Den förverkligas genom ett representativt och parlamentariskt statsskick och genom kommunal självstyrelse.

Den offentliga makten utövas under lagarna.

2 § Den offentliga makten skall utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet.

Den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd skall vara grundläggande mål för den offentliga verksamheten. Det skall särskilt åligga det allmänna att trygga rätten till hälsa, arbete, bostad och utbildning samt att verka för social omsorg och trygghet.

Det allmänna skall främja en hållbar utveckling som leder till en god miljö för nuvarande och kommande generationer.

Det allmänna skall verka för att demokratins idéer blir vägledande inom samhällets alla områden samt värna den enskildes privatliv och familjeliv.

Det allmänna skall verka för att alla människor skall kunna uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället. Det allmänna skall motverka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller annan omständighet som gäller den enskilde som person.

Etniska, språkliga och religiösa minoriteters möjligheter att behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv bör främjas. Lag (2002:903). Regeringsformen 1 kapitels inledning

Detta är grunden för att Sverige ska kunna kallas demokrati. Vad hjälper det med Tryckfrihet, Åsiktsfrihet och Yttrandefrihet om handlingar som begåtts av någon kategori inom det Offentliga inte skall rättsligt som alla andra likadana handlingar? Det finns ingen friskrivning för sjukvårdspersonal. Inte ens sociallagen ger rätten att göra detta eftersom sociallagen MÅSTE tolkas i ljuset av Regeringsformens 1 kapitel! Alla är lika. Det går INTE att lägga ner ett ärende som barnläkaren med hänsyn tagen till att ‘ Nu står vi istället här med en vårdpersonal som, av rädsla för att polisen kan storma in, inte tycks ha modet att ge en fullvärdig behandling.

Allt medan sjuka människor plågas i sina sängar” Utan kyla och eftertanke får patienterna lida, SvD Ledarsidan 7 oktober 2009 Det finns i Socialstyrelsens uttalande inget stöd för att frågan om aktiv dödshjälp skall smygas in bakvägen. Det finns däremot två mycket stora frågetecken utöver frågan om Läkarens ev. aktiva egna handlande eller definitiva ansvarig på platsen för det som hände:
* Varför vill inte en del sjukvårdsansvariga, läkare, sköterskor, politiker och höga tjänstemän ta till sig att det är en ocean stor skillnad mellan att ge smärtlindring, t.ex. av en gammal cancersjuk patient, och att ge extremt dödlig dos till ett spädbarn som redan tidigare utsatts för felaktig dosering oavsiktligt?
* Hur säkras ev. bevis när medicin som blandats (av vem i det aktuella fallet och på vems begäran?) skall destraueras efteråt. För det kan ju inte få vara så, att det är samma personal som skött patienten som avlidit som skall redovisa kvarlämnade oanvända mediciner. Sprutor borde inte få tömmas i nuvarande allmänna destraueringskärl, läggas tillsammans med andra, framtagen medicin och det som använts borde ALLTID läggas i en egen låda som en apotekare får ansvar att kolla att allt är kvar som skall vara kvar!

Inga svar om praxis, SvD inrikes 6 oktober 2009
Inget fel i vården av barnet, DN 6 oktober 2009

Se även: Socialstyrelsen friar inte barnläkaren, Norah4you 7 oktober 2009

eftersom det avSocialstyrelsens besked framgår klart att den utredning som socialstyrelsen gjort INTE hittat någon misstänkt felbehandling som förklarar den mer än dödliga dosen tiopental:
“Chefsåklagare Peter Claeson säger i en kommentar att Socialstyrelsens granskning inte svarar på den fråga som ställts i brottsutredningen, nämligen hur det kom sig att spädbarnet hade så hög dos tiopental i sig när hon dog. Brottsmisstanken mot läkaren kvarstår. ” Åklagare: Svarar inte på huvudfrågan, SvD 6 oktober 2009

Därför är det mycket märkligt att det finns läkare, inte bara på Karolinska, som försöker få det till: “…inga fel begicks från vårdens sida ...” Karolinska: Positivt med besked från Socialstyrelsen, SvD 6 oktober 2009

För OM det varit så att det hade begåtts fel, observera att det är stor skillnad mellan felbehandling och medveten dödlig dos tiopental, så hade det kunnat leda till en hållbar slutsats att det fallit inom ramen för något som absolut inte får hända men ändå skulle kunna förklaras utifrån föreliggande omständigheter, dvs man hade då eventuellt kunnat utesluta medveten behandling med för dödlig dos. Vilket nu inte är fallet utan tvärt om kvarstår som en möjlig slutsats då omedveten felbehandling är det som i grunden uteslutits av Socialstyrelsen.

“Koncentrationen av narkosmedel i det analyserade blodprovet från flickan var skyhög. Det är svårt att förstå hur en så hög dos skulle ha kunnat ges utan att någon personal eller andra närvarande i rummet reagerade, skriver Rune Dahlqvist, vetenskapligt råd i klinisk farmakologi, i utredningen. En oavsiktlig feldosering är osannolik, slår han fast. En avsiktlig överdosering från medicinskt kunnig person ter sig också osannolik, eftersom både volym och dos av narkosmedel var så orimligt och onödigt stor.
- Vi får inte svar på de här frågorna och det är ju frustrerande, säger Staffan Blom.” Utredare vi får inte svar på de här frågorna, Expressen 6 oktober 2009

Att det sedan är så, att Socialstyrelsen i sin slutsats ens kan komma till att ingen felbehandling skett är inte samma sak som att fria. Tyvärr är det tvärt om också märkligt att Socialstyrelsen INTE hittat någon tänkbar felkälla eller tänkbar felbehandling. För endast det skulle juridiskt hållbart kunna fria läkaren. Socialstyrelsen är INTE jurister och vad som är värdigt liv är INTE en fråga för läkare, sjuksköterskor eller Socialstyrelsen utan finns klart angivet genom att aktiv dödshjälp INTE är laglig i Sverige. Så frågan om någon, ansvarig läkare eller annan, medvetet gett aktiv dödshjälp kvarstår. För det är i grunden den frågan som även Socialstyrelsen kommit fram till att de INTE kan besvara eller förklara: “En vetenskaplig studie har visat att liknande koncentrationer av morfin som uppmättes i flickans blod efter hennes död har hittats hos andra barn som avlidit under liknande omständigheter, det vill säga intensivvård i livets slutskede..” Åklagaren Huvudfrågan kvarstår, Västerbottens-Kuriren 6 oktober 2009

Däremot konstaterar myndigheten att den rättskemiska analysen av ett blodprov som togs vid obduktionen visade en mycket hög koncentration av läkemedlet tiopental, och detta är avvikande.

“Vi har ingen förklaring till detta och vi spekulerar inte i tänkbara orsaker. Vår granskning är avslutad,” skriver Staffan Blom

Därför är utspel som följande mycket märkliga:
Min klient är jättelättad, GT 6 oktober 2009
Sätt åklagaren på skolbänken, DN 6 oktober 2009
Åklagarens hetsjakt på barnläkaren har skadat både patienter och vårdpersonal, landstingsråd Birgitta Rydberg (FP) Newsmill 6 oktober

Som sagt mycket märkliga utspel. Vi har lag mot aktiv dödshjälp. Frågan om aktiv dödshjälp getts i detta fall, eller i t.ex. de andra fall där lägre men ändå hög nivå av tiopental hittats vid kliniska provstudier i avlidna barn, har INTE besvarats. Innan den frågan är besvarad i aktuellt fall, så vore det märkligt om åklagaren lade ner målet. En läkare har inte getts rätt att stå över lagen. Regeringsformens 1 kapitel 2 § gäller alltid.

Andra artiklar: Åklagaren tvekar om åtal mot läkare, Aftonbladet 6 september 2009 Brottsmisstanke mot barnläkare kvarstår, Expressen 6 oktober 2009

Tidigare blogginlägg på Norah4you: Självklart att utredningen mot läkaren, 9 april 2009 Ingen-skall-bestamma-vad-som-ar-vardigt-liv, 15 mars 2009 Så TT hade rätt, 11 mars 2009 Skrammande-manniskosyn, 10 mars 2009 m.fl.

Tillägg 07.31 7 oktober. Kerstin Weiql på Aftonbladet har däremot helt fel som så många andra journalister när hon antar “Där gick locket på. ” respektive “Jag tror inte alls att svenska folket börjat misstro de svåra vårdbeslut som dagligen fattas om döende patienter. ” men rätt när hon ställer frågan “Gåtan kring baby Linnéas död är speciell, kanske unik. Men kan vi leva med svaret ”ingen vet”? ”

Etniska, språkliga och religiösa minoriteters möjligheter att behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv bör främjas. Lag (2002:903). ” Regeringsformen 1 kapitel §2

INGEN kan påstå att det offentliga levt upp till detta om man väger läkares etik, heder och ansvar viktigare än den mest dödsjuka patients rätt att inte bli utsatt för aktiv dödshjälp. Att försöka som en del läkare gör att driva igenom aktiv dödshjälp bakvägen genom att be oss svenskar och vårt rättsväsende att bortse från detta, är detsamma som att säga att Regeringsformen BARA SKULLE VARA VACKRA ORD som det Offentliga till skillnad från ‘vanliga’ människor här i Sverige INTE behöver leva upp till. Det är att bryta mot den viktigaste principen av alla för demokrati!

I dag kom beskedet från Socialstyrelsen som borde ha varit det viktigaste från början: Inga fel begicks i vården av det lilla barn som dog för över ett år sedan på Astrid Lindgrens barnsjukhus. Nu måste den utdragna, illa hanterade rättsprocessen avslutas. Den misstänkta barnläkaren som svävat i ovisshet i månader måste frias – och åklagarmyndigheten får sätta sig på skolbänken. I framtiden måste det bli obligatoriskt att ta in den medicinska expertisen från Socialstyrelsen redan initialt när man brottsutreder misstänkta fel i vården.

Läs mer: DN, DN (med mig), SvD, min kommentar på landstingets hemsida, min artikel på Newsmill.
Uppdaterat: Artikel på Dagens Samhälles webbplats.

Intressant om..?

Jag skrev inlägget “Nej.. tro inte på dem!!!” och idag kan man läsa om reaktionerna som har kommit till DN..

Det som forskarna är inne på är att självkontroll är skadligt för oss kvinnor… att vi i princip blir fast i ett mönster att vi klämmer på tuttarna konstant och att vi blir skiträdda så fort vi hittar en liten knöl…
Det är en nervärdering av mig som kvinna.. för vem känner sina bröst bättre än jag själv.. inte ens maken känner dem på det sättet som jag gör.. och då är det inte heller konstigt att jag en dag hittar något som aldrig varit där tidigare..

Enligt den kanadensiske bröstcancerkirurgen Nancy Baxter så är det så här:

– Därför råder vi kvinnor att undersöka brösten utan evidens. Det vore väl okej om det inte skadar någon, men det gör det!

Man kan ju undra på vilket sätt det skadar mig genom att jag kollar mitt bröst en gång i månaden.. är det oro för att få bröstcancer.. nej, det är mer att jag genom detta kan känna om det är några förändringar.. hade jag inte hittat min knöl själv hade jag inte suttit här och bloggat idag… jag hade legat six foot under..

Nancy säger också så här om oss kvinnor som faktiskt hittar våra knölar:

– Men de hittar ofta knölen av en slump och inte genom att de månad efter månad letar efter cancer, säger hon.

Jag är ett levande bevis på motsatsen.. jag hittade den.. för att jag kände varje månad.. och jag kunde mina bröst utan och innan..

Det som retar mig är att Nancy går ut och säger så här:

– Att kontrollera sina bröst varje månad är något som många anser stärka kvinnor. Det ger en känsla av kontroll över både kropp och sjukdom. Men ger vi läkare kvinnor ett sådant verktyg så måste det vila på vetenskaplig grund, annars lurar vi dem.

Jag har en undran.. hur gör hon själv? Kontrollerar hon sina bröst en gång i månaden? För det skulle inte förvåna mig om hon gjorde detta.. för hon vet hur man gör.. och hon vill inte dö hon heller.. eller har hon sån stor tilltro till mammografi apparaterna att hon inte litar till sitt eget omdöme av sin egen kontroll av brösten?? Hade varit kul att få veta hur hon gör.. fast jag kan tänka mig att hon som läkare istället rusar in och gör mammografi i tid och otid..

Visst fan stärker det oss.. när man kan sina bröst så vet man om där kommer något som inte hör dit… och ska det vara genom forskning så måste varje kvinna som har fått en bröstcancerdiagnos få ett formulär att fylla i.. där en mycket viktig fråga ställs och det är den här:

Hur hittades din bröstcancer?

Först då kan de gå ut och kräva att det ska komma riktlinjer om hur man ska göra undersökningarna.. ska man fortsätta med självkontroll.. eller inte.. och om de bestämmer att det inte ska vara så så får landstingen börja att mammografera kvinnor redan från 30 år och uppåt.. och betydligt oftare än mellan 18-24 månader… för jag har hört många som har hittat en knöl bara några månader efter att de har gått igenom mammografi..

Att en person ska kunna gå in och förstöra för så många kvinnor.. det är inte konstigt att kvinnor dör i bröstcancer.. för att cancern hittas försent och att metastaser redan har hunnit bildas.. För om inte läkarna litar på oss vars kropp bröstet sitter på.. vem litar på oss då.. om vi säger att vi har hittat en knöl.. för det vet jag en hel del kvinnor som har blivit ifrågasatta.. när de säger att de har hittat en knöl.. och som inte syntes på mammon x antal månader tidigare.. eller att de är för unga…

Snälla läkare och andra inom vården.. ni måste ta oss kvinnor på allvar.. annars så kommer oron som Nancy beskriver fast det gäller självkontrollen..

– Sedan dess har fler studier bekräftat detta. Satsningar på att lära kvinnor att undersöka sina bröst en gång i månaden leder inte till minskad dödlighet i bröstcancer. I stället leder det till oro hos kvinnor, läkarbesök med problem som inte beror på bröstcancer och onödiga biopsier

Eller som självaste Stefan Emdin, bröstcancer kirurg och en av Socialstyrelsens experter och även en av författarna till Socialstyrelsens nationella riktlinjer för bröstcancervården i Sverige, uttrycker sig:

– Forskningen visar att självundersökning sannolikt leder till mer skada än nytta. Därför valde vi att inte ta med det som en del av våra rekommendationer.

Han fortsätter och säger även följande:

– Vi delar ut en broschyr om det här på sjukhuset. Det är viktigt med tidig upptäckt av bröstcancer. Men man ska inte kolla sina bröst varje dag, det mår man inte bra av. Det handlar om att hitta en balans.

Det har aldrig varit prat om att kolla brösten varje dag.. en gång i månaden är det som har sagts.. och så har det alltid varit.. Men här är det rätt så kul.. för här motsäger han sig själv.. för först så pratar han om att det inte finns något vetenskapligt belägg för självkontroll.. och i nästa mening så säger han att de har en broschyr på sjukhuset som uppmanar till självkontroll.. hur ska han ha det???

Jag säger som så här: Kvinnor.. välj att lära känna era bröst.. för en dag kanske ni känner något som inte funnits där tidigare.. kolla upp den där knölen en gång för mycket än en gång för lite.. sjukvården är till för oss.. och ett par nålstick är värt livet.. för vad gör det om man blir stucken ett par gånger i ett bröst och det visar sig vara något ofarligt… för tänk om det inte är ofarligt.. tänk om det är en liten “knöl jävel” som sitter där.. och då har du hittat den..

Ska man kunna lite på de vetenskapliga rönen.. och på forskningen så måste varje bröstcancerdrabbad kvinna få svara på frågan hur deras knöl hittades.. för vem har inte sagt att de som är med i just den studien så har all cancer hittats på mammografin.. och då är det ju ingen idé med självkontroll.. men om alla knölarna hade hittats av kvinnan själv då hade det nog sett annorlunda ut när det gäller vad forskarna skriker om… för jag tycker inte att de tar oss kvinnor på allvar… och Nancy.. du måste tro på dina patienter.. och inte förlita dig helt på forskarrön och undersöknings apparatur..

Kan bara hålla med Metros redaktionschef Ann Olrin:

Visst händer det att kvinnor hittar ofarliga cystor och visst är det svårt att känna knölar i brösten och visst är mammografi viktigt men att själv undersöka sin kropp och att vara vaksam på förändringar i brösten kan inte vara fel.
Oroar sig gör man ändå och all forskning visar att ju tidigare en bröstcancer upptäcks desto större är chansen att patienten blir helt frisk. Att hävda något annat är ett hån mot alla de 7000 kvinnor som drabbas av bröstcancer i Sverige varje år.

Kvinnor.. fortsätt kläm.. och ni män.. ni gör likadant..

Läs även andra bloggares åsikter om pysan, forskning, DN, Nancy Baxter, Stefan Emdin, bröstcancer, självkontroll, bröst, skada, oro, metastaser, mammografi, biopsi, kvinnor, undersökning, Socialstyrelsen, allvar, forskarrön, vetenskapliga belägg

Det blir ingen No Fun-festival på Fylkingen för mig i helgen, och det beror främst på att biljetterna sålde slut innan jag orkade skaffa några. Men förfesten hölls på betydligt rymligare Strand, och där spelade bland andra Wolf Eyes och Carlos Giffoni.

Wolf Eyes från Iggy Pops hemstad Ann Arbor, Michigan är en blytung trio som totalt körde över publiken på Acceleratorfestivalen 2005. Öronproppar var obligatoriskt, musiken kändes i bröstkorgen, pulserade i inälvorna.

Kort sagt, det var högt.

Drygt fyra år senare, två stopp västerut på röda linjen. Någonting har hänt. Redan när mediokra Skull Defekts spelar märks problemet. Det går att prata framme vid scenen. Ljudet är löjligt lågt.

Carlos Giffonis acid house-set är bra i teorin, men genom Strands lilla PA låter det bara OK. Publiken står still, basen hörs knappt och känns absolut inte.

Wolf Eyes går på sist och det är bäst att hålla sig framför scenen, vid medhörningslådorna. Där behövs sannerligen öronproppar, men det beror på att Wolf Eyes backline är på maxvolym, inklusive den manshöga baslådan. Men basen, så enormt viktig för den här musiken, hörs fortfarande snarare än känns.

Därmed inte sagt att det var dåligt, inte alls, det var stundtals svinbra men kunde varit infernaliskt om det inte varit för Socialstyrelsens decibelregler. De nya, skärpta reglerna infördes 2005, rimligen någon gång efter Wolf Eyes spelning på Münchenbryggeriet, och stipulerar max 100 decibel i konsertlokaler.

Det är samma rigida tänkande som när det gäller annat potentiellt farligt, förbud istället för skademinimering. För naturligtvis kunde man införa regler om att öronproppar ska finnas tillgängliga om det bara gällde omtanke om folks trumhinnor.

Livemusik ska inte bara höras utan också kännas för en god totalupplevelse. Det är illa nog att banden på Strand och Debaser måste vara färdiga klockan 23, av omtanke om grannar (trots att inget av ställena har grannar i egentlig mening) – decibelreglerna förhindrar själva musikutövandet för band som Wolf Eyes.

Copyriot skriver bra om Socialstyrelsens godtyckliga regler.

Mer om Wolf Eyes, Skull Defekts, Carlos Giffoni, Strand, Fylkingen, No Fun Festival, Socialstyrelsen