Jaha, så var det dags för mig att för tredje gången i denna blogg rikta stark kritik emot de absurda och vansinniga personer som kallas för veganer.

De andra två inläggen om veganer och deras idiotiska inställning heter “Lera och jord är den enda riktiga veganmaten” och “Veganer lever i en lögn och de är inte allmänbildade”, om ni vill läsa dem.

De finns efter det förra inlägget som heter “Ett “lysande” exempel på att allting är “bra” i Sverige”.

Men nu till veganerna.

Hur kan man frivilligt välja att decimera sin kost å det grövsta?

Större delen utav kostcirkeln försvinner ju för dessa människor, eftersom kött, fisk och mjölkprodukter är mycket viktigt för att kroppen ska fungera som den ska.

Istället väljer dessa människor att, medvetet eller omedvetet, förstöra sin kropp.
Men visst, det finns andra människor som äter fel också, t ex de som öser i sig mängder med snabbmat titt som tätt.

Självklart är det inte bra att bara äta snabbmat, men om jag skulle välja mellan snabbmat och vegankost så skulle jag välja att äta snabbmat.

Varför? Jo, därför att jag inte gillar förkastlig och “trångsynt” mat som veganmat.

Många veganer äter också sådan mat som en markering för djurens väl.
Det är i och för sig inget fel med det, vill de förstöra sin kropp så har de all rätt i världen att göra detta.

Ja, i det här landet tycks vi värna om det mesta, utom vårt kära Sverige.

Istället ska allting som är svenskt och bra förintas till förmån för människor med bakgrund ifrån vissa delar utav världen.

Denna förintelse är självklart käpprätt åt helvete, och de människor som håller på med detta borde hängas upp i tasken på Big Ben.

Problemet är bara att om det bara hade varit män så hade det gått, men det är naturligtvis också kvinnor som sysslar med denna förintelse. Nåja, kvinnor har ju blygdläppar…..

Men för att återgå till det här med veganmat så har jag ätit det vid ett tillfälle för några år sedan. Det var vid en rockkonsert här i Karlstad och då passade ett gäng veganer på att sälja veganmat för att folk skulle få smaka på den.

Ärligt talat var det faktiskt inget fel på maten…..om man bortser från den där vidriga sojamjölken och “lingonen”.

Sojamjölk känner man ju till, men har någon hört talas om vegetariska lingon?

I alla fall så smakade dessa “lingon” ungefär som om de var “färdiga för graven”, de smakade så vidrigt att de kunde ha “sprungit bort”.

Men dessa “lingon” hade ju inga “ben”, så därför var det en omöjlighet.

När det gäller sojamjölken finns det inte mycket att säja, bortsett från att det smakade som någonting som katten hade kissat ut.

Det enda som var gott med denna “mat” var riset som fanns med, det var nämligen det enda som tydde på att det var ätbart.

Rent allmänt ingår ju faktiskt matförgiftning och även lite död i vegankostens stil och etikett.

Jag kan i alla fall säga att jag aldrig någonsin mer i hela mitt liv kommer att äta veganmat, eftersom jag inte tycker om att må dåligt.

När det gäller vad veganmat kan ställa till med så läste jag i tidningen Metro i juli förra året ett bra exempel på hur det kan gå när man äter sådan “mat”.

Så här löd artikeln:

12-åring vegan hade 80-årings kropp

Dottern föddes upp på en strikt vegandiet utan kött, fisk eller mjölkprodukter. Idag är flickan tolv år och inlagd på ett sjukhus i Glasgow för näringsbrist.

Enligt tidningen The Sunday Times hade flickan åldrats i förtid.

-Hennes kropps ryggrad är som en 80-årings, säger läkare på sjukhuset i Skottland, där föräldrarna sökt hjälp.

Tolvåringen, som fått veganmat ända sedan födseln, hade flera frakturer och led av en svår form av det som förr kallades engelska sjukan – ett extremt skört skelett.

Tillståndet orsakas av D-vitaminbrist, som finns i bland annat lever, fet fisk och mjölkprodukter.

Ja, det här innebär ju att om man vill förstöra sin kropp så ska man äta veganmat.

Själv är jag en stolt köttätare som naturligtvis också äter grönsaker ibland.

Grönsaker får jag dock i mig när jag äter hamburgermeal, jag köper aldrig grönsaker i affären eftersom de bara blir liggande.

Frukt äter jag bara kanske någon gång per år.

Med andra ord så är jag Sveriges sista köttätare!

Alpro soya calcium

Jag dricker inte “mjölk” i glas rätt upp och ner, men Alpro Soyas kalciumberikade  sojadryck (+ B2/B12 vitamin) är mitt självklara val om jag ska ha “mjölk” på gröt eller flingor, i en smoothie eller liknande. Den är ganska så söt och smakar aningen vaniljaktigt. Funkar även i kaffe.

Alpro soya använder inte genmodifierade sojabönor, de hämtar inte sojabönor från Amazonas regnskog och de köper inte sojabönor på den fria marknaden. Läs mer på deras webb .

Idag har jag bakat bullar. Det låter förstås inte så märkvärdigt men det råkade vara premiär för bullar utan mjölk och utan gluten. Det är den känsliga dottern som ska ha födelsedag och önskat sig blåbärsbullar. Redan att hitta alla de rätta ingredienserna var ett äventyr. Skulle det vara sojamjölk eller havremjölk? Är havredryck och havremjölk samma sak? Det fanns två olika mjölsorter att välja på. Ta den ena och experimentera tänkte jag….

I sista stund ringde en väninna och varnade för havredrycken som degvätska…..jag hade mailat henne om dagens bakplaner. Det blir för tungt, ta vatten istället, sa hon.

Degen blev verkligen intressant. Jag hittade inte min brödkavel….det var första gången jag skulle baka efter flytten och kaveln stod inte att finna. Men nu gjorde det ingenting. Konsistensen på degen skulle inte ha passat för kavlande. Mina  mjölade händer blev bra instrument.

Resultatet? Ja, inte var det som mina gamla vanliga kanelbullar. Dottern och hennes vänner får fälla det avgörande utslaget på måndag.

Apropå mjölade händer. Att omhänderta är ett begrepp som jag funderat på de sista dagarna. Att ta om hand…..det är något varmt över ordet…….det kan också vara något integritetskränkande……en av livets många paradoxer……

Alvar tål inte komjölk. I hans mat/dryck använder vi havremjölk. Jag gillar sojamjölk bäst.När jag varit utan komjölk ett  tag och sedan smakar på den tycker jag att den smakar konstigt, blekt, tunt på något sätt.

När jag var vegan fanns det kanske 1 sorts sojamjölk, det fanns även rismjölk, men havre? Nope. Nu finns det sojayoghurt, vispbar sojagrädde, färdig vaniljsås, flera sorters glass… Det är ju inget fjäsk för veganerna, utan för de laktosintoleranta. Men jag ska inte gnälla för det. Det är ju bra att det finns en hel del mer att välja mellan.

Det finns en hel del “färdigmat” för vegetarianer nu. Det fanns alls lika mycket att välja på när jag var vegetarian. Bitter? Nej, jag är glad att det finns mer och mer att välja på.

Vi köper “torkat” soja”kött”. Det finns i små bitar, pyttesmå bitar (som köttfärs), strimlor, filéer… Jag gillar det! Det är alltid sen och broskfritt, det kommer inga överraskningar – inga fettklumpar… Det är toppenbra!

När jag var liten hatade jag kött. Allt kött utom köttfärs. Jag hatade senor, brosk, fett! Jag åt inte älgkött, inte renkött… När jag åt köttsoppa plockade jag bort köttbitarna.. Jag åt aldrig grytor med sås, där man inte såg köttbitarna. Skolan var en kamp! Där var ju köttet inte kött, det var ju bara det där andra – det som jag kräktes av. På min skola, där fick man inte lämna mat, man fick heller inte välja att inte ta någon mat alls. Nepp. Jag tog pyttepyttepyttepyttelite, tog allt i munnen, sprang och visade fröken min tallrik, rusade ut, och spottade ut det äckliga i toaletten. Vilka tider. Detta var på lågstadiet, när jag var mellan 7-9 år. Nu är jag 33. Det är mer än 25 år sedan. Jag kommer fortfarande i håg den kväljande känslan. Jag hoppas att det inte är så i skolan idag.

Jag lagar sällan kött i sin ursprungliga form. Eftersom jag var vegetarian när jag flyttade hemifrån lärde jag mig aldrig att tillaga kött. Jag tycker fortfarande att det är läbbigt. Fisk – ja det är ännu läbbigare! Jag lagar aldrig till fisk! Jag gillar att äta fisk, men… nej.

Jag kan inte riktigt tycka att det är rätt att äta det man inte kan tänka sig att tillaga. Förr sa jag att man inte skulle äta det man inte kunde tänka sig att döda. Då skulle jag inte äta vare sig kött eller fisk, jo, gädda… Gäddor kan jag tänka mig att döda.