I en insänd artikel i Upsala Nya Tidning den 18. ds skriven och undertecknad av Eleonore Lundkvist, medlem av MUF Student i Upsala, kan man läsa följande klokhet.

Socialdemokraterna har aviserat skattehöjningar vid ett eventuellt regeringsskifte 2010. Mona Sahlin, som själv har fått sänkt skatt de senaste åren, säger att hon »tycker att höginkomsttagare ska få förmånen att vara solidariska och vara med och bidra när samhället har det tufft och jobbigt.»

Som vanligt är det ett märkligt resonemang från S-håll. Det verkligt solidariska är ju när man frivilligt avstår en del av sin lön och bidrar till det man vill, inte när man tvingas att betala långt mer än nödvändigt för en stor byråkratisk statsapparat.

Resonemanget är väldigt likt mitt eget i artikeln »Solidariteten springer icke ur statens gevärspipa» (2009-10-29).

Icke helt oväntat har fröken Lundkvist fått svar från vänsterhåll, denna gång representerat genom Sune och Eileen Holmgren (»Märkligt sagt om solidaritet», UNT 23/11). Med dessa har jag debatterat förr.

»Ersätt den passiviserande högskattestaten med ett starkt civilt samhälle» (2006-12-03)
»Holmgren lider av bristande insikter i ekonomiska fundamenta» (2006-11-30)
»Man betalar skatt, icke för skattesänkning» (2006-11-28)

De kommer att kunna förvänta sig ett svar även denna gång.

Referentia:
Lehman, Michaël, »Solidariteten springer icke ur statens gevärspipa», i Kunskap * Bildning * Tradition (2009-10-29).
Lundkvist, Eleonore, »Socialdemokrater tänker fel om skatter», i Upsala Nya Tidning (2009-11-18).

Att tro och se möjligheter när nästan allt hopp är ute är nu en realitet för ett av Sveriges stoltaste företag.

 - Hur kunde de bli så fel?

 Vår näringsminister Maud Olofsson får ta emot svidande kritik för uteblivna/felaktiga insatser.

Precis som frågan finns svaret i presens. Att rikta kritik till sittande näringsminister utan saklig grund (Hör gärna Mona Salins inlägg på you tobe i frågan) och samtidigt undandra sig sitt ansvar för en lamslagen och visionslös politik, det senaste decenniet verkar vara oppositionens strategi i SAAB frågan.   

I en globaliserad värld ställs krav på nytänkande och framtidvisioner. Ur en riskkapitalists horisont förväntas att risktagandet skall leda till framtida vinster. När SAAB som utvecklats i ett socialdemokratiskt Sverige baserat på semikommunsim utan reell marknadsförankring plötsligt hamnar i den sk verkligheten uppstår självklart problem. 

När SAAB nu ska bli ett äkta marknadsdrivande företag under en borgerlig regering med en marknadsminister av Maud Olofssons kaliber behövs visioner. Visioner där Sverige vågar, kan och vill. Vi måste nu måla upp bilder för vårt inre där SAAB i Trollhättan gör bilar som är attraktiva på den globala marknaden.

Vi har inte råd med fler kommunistiska experiment med förtäckt planekonomi. Vem vill finnas i ett land där staten delvis bestämmer hur bilarna skall se ut – Vem vill ha en LADA 2101 tex - 

Som Socialdemokrat tar man arbetarnas parti och försvarar deras rättigheter. Självklart skall alla ha samma rättigheter.

Vi Moderater tar hand om förutsättningarna för att vi alla skall vara med och skapa ett expansivt Sverige med äkta konkurrenskraft baserat på BORGERLIGA visioner som leder Sverige mot EN LJUSNADE FRAMTID där alla skall känna delaktighet oavsett förmåga och ambitionsnivå.      

För att skapa ett samhälle med rättvisa och solidaritet för alla, behövs tro på framtiden baserat på gemensamma visioner.

Nu duggar larmrapporterna tätt om missförhållanden inom landets svinuppfödare. Svineriet inom denna yrkeskategori anses vara alldeles speciellt utbrett. Detta baseras på en enskild bildupptagning vid en inspektion utförd hos en representant från denna så svinaktiga yrkeskategori.

Alla som någon gång arbetat inom media eller dylikt vet att man vill ha respons för sina artiklar och man vill gynna samhällsnyttan med sina avslöjanden.

Konsekvensen av dessa avslöjande för vi alla hoppas blir att våra kompisar grisarna får en trevligare vardag.

Vari ligger samhällsnyttan för oss vanliga dödliga medborgare. Enligt en ny undersökning kan 3 av 5 Svenskar tänka sig att plocka bort julskinkan från sitt julbord.

Ur folkhälsoperspektiv är detta ett förödande beslut. Min personliga uppfattning (Uppfattningen delas av många läkare och forskare) är att vi äter alldeles för lite fett i Sverige. Går men in och tittar på statistik baserad på de senaste 20 åren har fetma och hjärt o kärl sjukdomar ökat i lavinartad takt. Går man sen in och tittar på vad som förändrats i vårt konsumtionsmönster så är det att vi plockat bort fett ur vår kost och ersatt det med kemiska light produkter. Samtidigt har konsumtionen av godis och bakverk ökat i samma takt.

Slutsats: Paradoxalt kan konstateras att när vi bytte ut fett mot light produkter har vårt begär till godis och barkverk (Kolhydrater) ökat tillföljd av att vi nu stå inför en stundande fetma epidemi med allt vad det innebär av följdsjukdomar.

Politiskt bör vi nu agera hindra denna stundande vård katastrof. Istället för att hitta fel och brister hos våra svinuppfödare bör landets samtliga godis o bakverks producenter sättas under lupp. Här finns stora ekonomiska och mänskliga vinster att inhämta.

 - Varje kolhydrat som hindras från att komma ut på marknaden är en samhällsekonomisk vinst.

- Varje julskinka som ställs på ett Svenskt julbord är en samhällsekonomisk vinst.

Den har sedan länge varit känt att nationalekonomin inte är någon mångfacetterad teori som ger plats åt de olika ideologiernas, främst de tre ledande: socialismens, konservervatismens och liberalismens, perspektiv över samhällsekonomin. Även om det i teorin är menat och påstått att att nationalekonomin inte ska ta ställning till någon ideologis fördel är det inte så i verkligheten. Endast dess allra första delkurs, den mikroekonomiska teorin, ger en bra bild av vad det hela handlar om. Det utgår ifrån den nyliberala teorin, något som bland nationalekonomer själva är känt som “den neoklassiska teorin” där utbud-efterfråge-principen är det allra viktigaste och den är långt ifrån granskad och ideologiskt neutral.

Eftersom de studenter som läser statsvetenskap: politikerkandidat-/magister-/masterprogrammet måste läsa nationalekonomi A för att “förstå hur ekonomin fungerar” borde det vara logiskt att de som ska ha den ekonomins makten i framtiden även lär sig hur olika ideologier ser på samhällsekonomin och deras teorier och viktigaste frågor. Därför vore det väldigt logiskt om de studenter som läser till nationalekonomi fick ha kursen Statskunskap A som innehåller bl.a. den politiska idéhistorien, som en obligatorisk kurs. Det skulle då råda mutualism mellan statsvetenskap och nationalekonomi samt att studenterna med en politisk medvetenhet ska vara försedda med granskningsförmåga ur olika perspektiv.

Det finns förslag på andra kurser som kan vara alternativ, t.ex sociologi A, men jag håller fast vid att statsvetenskap A är det bästa valet för att kunna få studenterna ha koll över de olika ideologierna. Idag är nationalekonomi ett av områden som liberalerna har etablerat monopol på och inte så ofta beskylls vänsterorienterade politiker för att inte kunna nationalekonomin när de förespråkar stark välfärdssektor. Det beror på att nationalekonomins neutralitet inte är sann, den är liberalismens teori och utgår ifrån teorin om “hungripa vargar jagar bäst”.

Det finns vissa områden i nationalekonomin som ofta tas som naturliga sanningar, t.ex det om att stora inkomstklyftor leder till gynnsammare möjligheter för alla, och en politisk kurs om alla ideologier skulle säkerligen hjälpa de studerande att problematisera de föreställningarna. Som t.ex Daniel Linds artikel om “möjligheternas land”.

Gästinlägg från Marco Helles:

Vad är syftet med de mänskliga rättigheterna?

Många politiker hävdar att de utgår från mänskliga rättigheter och att rättigheterna är självklara (särskilt yttrandefriheten). Läser man Sverigedemokraternas hemsida så hänvisar också de också till de mänskliga rättigheterna som grund för sitt partprogram. ”Helt central för oss är också FN:s deklaration om de mänskliga fri- och rättigheterna.”

Alla vet att de mänskliga rättigheterna är viktiga, men varför? Svaret finns i förordet till den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna. Där står det: … obestridliga rättigheter är grundvalen för frihet, rättvisa och fred i världen… ringaktning och förakt till de mänskliga rättigheterna har lett till barbariska gärningar… främja utvecklingen av vänskapliga förbindelser… främja sociala framsteg… en gemensam norm…

FN skapades för att rädda generationer undan krigets gissel genom tro på de grundläggande mänskliga rättigheterna och den enskilda människans värdighet och värde. FN-stadgans artikel 1 ger följande syfte att upprätthålla internationell fred… undanröja hot mot freden… genom fredliga medel… utveckla vänskapliga förbindelser… för att befästa världsfreden…

Det övergripande syftet är helt tydligt fred och vänskapliga förbindelser mellan människor. Syftet är inte att skapa motsättningar, illvilja, diskriminering, hot och hat. Ibland verkar det som om yttrandefrihetsdebatten handlar mer om hur jävlig man får vara mot andra och hur mycket man får kränka andra än om fritt utbyte av idéer och åsikter med syfte att skapa frihet, rättvisa och fred.

Mänskliga fri- och rättigheter kan aldrig kopplas bort från mänskliga skyldigheter. Det åligger en skyldighet hos alla (stat, grupp eller individ, Allmänna förklaringen, art 30) att inte använda sina rättigheter för att kränka andras. Därför är t.ex. krigshets förbjudet i svensk lag, likaså hets mot folkgrupp, ävenså diskriminering.

SD:s hävdande av mänskliga rättigheter som grund för partiprogrammet behöver prövas mot syftet i den Allmänna förklaringen. Är SD med och skapar fredliga relationer mellan människor och folk eller är resultatet precis det motsatta? Om oro, hat, våldsamheter och diskriminering är resultatet av politiken så har man varit med och skapat precis det motsatta som den Allmänna förklaringen är ute efter: frihet, rättvisa, fred och vänskap.

Marco Helles

Vi och dem, är vad som gäller om Sverige Demokraterna får sin vilja i genom. Mycket talar nu för att det blir Sverige demokraternas första mandat period efter det stundande valet 2010.

Exemplet Vellinge är vad som ger mig mest energi att vara engagerad och stärker min vilja att fortsätta min kamp för humanismens människo syn.

Aldrig i människans histora har ondskan segrat fullt ut. När saker verkligen ställs på sin spets är det alltid kärleken som går segrande.

Varför är det så att onskan först måste trumfera för att slutgiltigen kärleken och människan utgår som segrare.

Otaliga är de sagor om detta tema.

Min teori är som följer: När ett hot oppenbarar sig blir vi människor rädda, när vi blir skrämda upphör vår analytiska förmåga och vi låter oss bli förda bakom ljuset. Tiden som infinner sig mellan tidpunkten vi blev skrämda och när vi återgår till det normala tänkandet är den sk ondskanstid. Ta nazismens framfart på 1930-40 talet etc. Allt byggde på rädslor krig, depression, de farliga judarna etc etc.

Vår tids nazism är sprungen ur samma källa. Under en tid (1990 talet) invandrar människor från andra kulturer, och som vanligt reagerar vi med rädsla inför det nya. Nu öppnas möjligheter för aktörer att utnyttja situtionen dvs människor rädslor för det oväntade och ovanliga.

Onskanstid är här och öppnar möjligheter för extrema partier att vinna makt som härhör från den mänskliga rädslan för det oväntade och ovanliga.

Enklaste sättet att stoppa denna utveckling, är att våga visa intelligens.

Jag har inte bloggat på ett tag så det är dags att plita ner mina tankar genom några rader. Det är hektiskt om höstarna nu för tiden. Alla människor man möter springer benen av sig, nära på. Och det verkar blir värre för varje år som går. Vid vilken produktivitetsnivå kan och får en människa vara nöjd med sin insats, när är samhället nöjd?

Det är en dubbel tid vi lever i. Kanske mer än på mycket länge hetsar de som fortfarande har sysselsättning sig igenom tillvaron. Samtidigt står fruktansvärt många människor utanför arbetsmarknaden och de möjligheter som ett arbete eller en vidareutbildning innebär.

Det är något som är fundamentalt sjukt i vårt samhälle. Vi alla vet att varje människas arbetade timme kommer att behövas de kommande åren, annars klarar vi inte av trygga välfärd och en allt större pensionerad befolkning. Trots denna sedan länge kända kunskap så tillåter vårt samhälle att vi ödslar bort människors tid och vilja att få vara med och bygga Sverige. Det görs effektivt genom att trygghetssystem som byggts upp och som många nog tagit för givet, inte längre fångar oss när vi faller, såsom vi är vana vid. Fler och fler återvändsgränder byggs in i vårt samhälle. Människor förnekas möjligheter istället för att erbjudas dem.

Vi står likt aldrig förr ensamma inför våra öden. Den som är eller blir sjuk riskerar än mer. Att människor kan tvingas till att säga upp sig från en deltid för att istället leva på arbetslöshetsförsäkringen är inget annat än sjukt och absurt. Men varför agerar inte ansvarig minister? Vad är pratet om arbetslinjen värt i detta läge? Bilden av en syn på att hungriga människor jagar bättre och att den enskildes välfärd inte längre ska vara ett gemensamt projekt växer fram.

Men var är kritiken? Var är den riktiga granskningen av vad som sker? Var är människor ursinne över detta? Varför är det så tyst? Eller är det så att många av oss som fått det bättre väljer att vända bort blicken? Låtsas att vi inte hör? Det drabbar inte oss. Vi kan ändå inget göra. Besluten ligger hos regeringen, inte hos mig. Skattesänkningarna smakar trots allt väl i den egna plånboken. Hur mer egna pengar på banken ger fler jobb är inte min sak att förklara.  Ingen annans heller som det verkar. Eller hur tänker medborgarna i detta en gång så stolta land?

Någon annan får ta ansvaret. Vem vill betala några kronor till i skatt för att de flesta av oss ska få känna sig trygg i livets olika skeden? Kanske är den solidaritet som en gång fanns i vårt land en gång för alla död? Kanske har högern vunnit sin seger? Kanske är Sverige numera ett samhälle där två av tre har det bra och den sista tredjedelen lämnas åt sitt eget öde. Kanske har Sverige nu blivit såsom många andra länder länge varit? Ministrar motiverar försämringarna i Sverige med att det är ännu sämre utomlands. Vad är det för tröst för den som är sjuk eller arbetslös i Sverige? Kan vi vara stolta över det? Det är många människors arbete, kamp och engagemang som har byggt det land vi lever i. Var inte alla dessa människors insats värd mer? Hur länge kan vi låta klyftorna öka i vårt land?Förstår vi inte att det inte går att skattesänka sig bort från otrygghet? Att otrygga människor påverkar också den som har fått det bättre och känner sig trygg för stunden?

Hur länge kan vi låta Sverige bli allt mer av ett land där varje individs möjlighet avgörs genom tur, eknomiska möjligheter eller kontakter istället för ett land där vi tillsammans skapar möjligheter för varje individ att utvecklas utifrån sin egen förmåga? Ett land där dörrar öppnas och människor släpps in istället för att få dörren igenslagen mitt framför ansiktet med ett samtidigt hånflin på våra ministrars läppar.

/J

Yvonne Palm värvade röster i EU-parlamentsvalet.

Att Göteborgs Stad har dåligt med pengar sedan finanskrisen, den borgerliga regeringens skattesänkningar och S och MP:s sänkning av kommunalskatten är ingen nyhet. Hur skall detta underskott hanteras? I SDN Gunnared ligger ett förslag att försöka spara pengar genom att lägga ner projektet Lugna Gatan. Vänsterpartiets Yvonne Palm är av en annan åsikt.

I ett pressmeddelande på partidistriktets hemsida säger hon:

Jag har efter noga övervägande, inläsning av olika dokument, tidningsartiklar, utvärderingar, kontakter med medborgare och ungdomar, kommit fram till att Lugna Gatan är en viktig verksamhet som behövs. Vi får inte överge denna grupp unga

Neddragningar i arbetet med unga leder aldrig till besparingar för samhället. Kostnaderna återkommer i form av missbruk och kriminalitet och då till ett betydligt högre pris ekonomiskt och mänskligt.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Lugna Gatan, Gårdsten, Lövgärdet, Rannebergen, Angered, Hammarkullen, Hjällbo, Segregation, Integration, skattesänkningar, ekonomi, besparingar, nedskärningar, felsatsningar, prioriteringar

Ping: GP, GP, GP, GP, GP, GT, GT, GT, GT,

Stockholms grundskolor har nu de högsta genomsnittliga betygen i landet, något som onekligen borde göra Håkan Ekman, grundskolechef i Stockholm nöjd men han är inte nöjd och tycker det borde skett större förbättringar.

Förbättringarna har dock inte varit likvärdiga i alla områden i Stockholm och en av de skolor som gått från att vara bland de med lägsta till de med högsta betygen återfinns Fruängens skola som gått från ett genomsnitt på 66.3% 2005 till 94.2% i våras av alla de elever som klarat de tre kärnämnena: svenska, engelska och matematik. Skolans biträdande rektor, Per-Arne Wigren, anser att det är resultatet av ett stort engagemang och tålamod från lärarna sida. Tydliga krav och förväntningar från lärarnas sida har varit viktiga inslag i framgången.

Ett exempel på en sådan entusiastisk lärare är Stavros Louca på Rinkebyskolan som har fått skolan hamna i topp i nationella matematiktävligen två år i rad. Det är sådana lärare som kan höja resultaten i skolorna, de som brinner för det de gör och som ser elevernas framgång som viktigast. De som har ansett att privatiseringar är en bot på problemet med låga genomsnittbetyg är riktigt fel ute då det inte är vinstutdelningar som precis gör eleverna att vilja satsa mer på studier och lärarnas entusiasm beror absolut inte på om skolan är offentligt eller privat driven. Det enda som är skillnaden är att privata aktörer försöker genom minskning av antalet personal vinna ut vinster, det som de själva kallar för “effektivisering”. Det som lärarna vill är en bra skola, och det innebär inte att privata skolan är den bättre utan det är lärarna som utgör skillnaden.

Istället för att låta privata friskolor dela ut vinster till sina aktieägare är det viktigare att satsa på lärarlyft, kompetenutveckling och pedagogik så att det blir fler entusiastiska lärare som lyfter den svenska skolan och att skattepengarna går till rätt användning.  Det är just lärarna och inte privatiseringar som gör skillnaden mellan en bra och mindre bra skola. Om vissa friskolor ägnar sig åt glädjebetyg, något som många har gjort, är det inte samma sak som att skolan har fått förbättringar. När det är hård konkurrens om elever och stora vinster står på spel är det inte så svårt för vinstmaximerarna att göra det på ett oärligt sätt genom “betygsinflation”.

Därför är det viktigt att komma med ärliga argument i skoldebatten och inse att det som krävs för att förbättra skolan är mer satsning på lärarna för det är de som förbättrar den svenska skolan.

Idag ska det vara en antirasistisk demonstration i Vellinge för värme och kärlek människor emellan med start kl. 12.30. Mot den ska Sverigedemokraternas ungdomsförbund visa sitt hat och hatbudskap en timme senare med parollen “när moderaterna sviker tar SDU strid för Vellinge”. Parollen likställer de ensamkommande flyktingbarnen i Hököpinge som tillfälligt bor på ett transitboende med inkräktare, rånare, invaderare och allt ont när SD menar att man tar strd för Vellinge för att rädda kommunen från de onda krafterna som sökt fristad där. Utan tvekan är det en helt sjuk inställning baserad på rasideologin om att de som kommer från länder längre bort är onda och inkräktare p.g.a sin härkomst, hudfärg eller utseende. Att barnen som sökt sig hit lämnar allt för att söka fristad undan hemskheter och livsfaror är inget som kommer till dessa hatspridares förstånd.

Igår genomfördes ett stort antal demonstrationer till stöd för flyktingar runt om i landet, med outtröttligt arbete av många godhjärtade pastorer, främst Bengt Sjöberg i Filipstad, som genom ett ihärdigt arbete fick se en mycket lyckad manifestation i Filipstad genomföras. En större manifestation hölls även i Göteborg igår där många hundra personer hade tagit sig till Gustav Adolfs torg för att kräva en human flyktingpolitik.

Idag blir det fler manifestationer unt om i landet, utöver Vellinge är följande städer värda för manifestationer till stöd för flyktingar:

• Märsta – Valsta Mässa, kl. 11.00
• Sundsvall,
• Linköping – samling vid Domkyrkan, kl. 12.30

Jag hoppas det blir en stor uppslutning på den antirasistiska demonstrationen i Vellinge och manifestationerna till stöd för en human flyktingpolitik runt om i landet.

Fullsatt hos Al-Salam i Hjällbo.

När Inger Björklund och James Jonsson från Vänsterpartiet i Norrköping och Uppsala höll föredrag, om Vänsterns Internationella Forums arbete i Palestina, i Al-Salams lokaler i Hjällbo idag tog stolarna slut och vi var tvungna att hämta fler. Den månghövdade publiken fick se bildspel från Ingers och James’ resor till Palestina.

James Jonsson

- I Hebron tar israeliska bosättare över palestiniers bostäder medan de är på jobbet och barnen är i skolan, berättade James.

- När palestinierna kommer hem från jobbet står deras möbler på gatan och israelisk militär hindrar dem från att komma in, fortsatte Inger.

Ofta ockuperar israelerna de översta våningarna först. Det händer att israeler som ockuperat våningar på båda sidorna av en gata bygger broar mellan husen för att kunna passera gatan utan att behöva beblanda sig med palestinier.

- Därifrån kastar de ut soporna från fönstren ner på palestinier som passerar under, sade Inger.

Inger Björklund

- När hela husen på båda sidorna om gatan är ockuperade stänger de helt sonika av gatan, fyllde James i.

Det är svårt att hitta ord om föredraget. Alla positiva omdömen känns malplacerade eftersom det handlar om något så fruktansvärt. Inger och James kompletterade varandra väl. (Fattas bara annat, de är ju trots allt gifta.) De och VIF gör ett fantastiskt viktigt och gott arbete. Tack för att ni kom och delade med er av era erfarenheter.

Läs mina tidigare inlägg om Palestina. Du kan läsa mer om Vänsterpartiet Göteborgs arrbete i kommunfullmäktige och nämnder för solidaritet med Gaza om du börjar nysta här eller här.

Fler bilder:

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Palestina, Israel, Gaza, Vstbanken, Hjällbo, Angered, Vänsterpartiet, Solidaritet

Ping: GP, GP, GP, GP, DN, DN, Svd, Svd,

Det är nästan så att jagvill bli ung igen nr jag läser om Ung Vänsters tältaktion utanför fullmäktige i protest mot bostadsbristen. Viktigt med lokala protester mot kranskommunernas aktiva segregationspolitik. De tar inte sitt ansvar för att bygga tillräckligt med hyresrätter utan fortsätter bygga villor åt välbeställda. Jag har berört ämnet här på bloggen tidigare och tidigare och ännu tidigare.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Lerum, överklass, segregation, klyftor, bostäder, hyresrätt

Ping: GP,

Jeg ble glad over å se LO i Oslos utspill om neste års lønnsoppgjør i Dagsavisen.

Her er et lite utdrag fra artikkelen:

 ”LO i Oslo mener at verken arbeidsgiverne eller myndighetene har signalisert vilje til å være med på et fortsatt solidaritetsalternativ. Da må også arbeidstakerne vinke farvel til den inntektspolitiske samarbeidsmodellen, mener de.  

– NHO går til frontalangrep mot minstelønnssatsene ved sin kamp mot allmenngjøringsloven. Og myndighetene ved finansministeren har signalisert mulig omkamp mot sykelønnsordningen. Med andre ord er det nå kun arbeidstakerne som skal bidra i et solidaritetsalternativ. Da er modellen død, sier leder Roy Pedersen i LO i Oslo til NTB.

(…) LO i Oslo ser heller ikke for seg at det er mulig å gjennomføre noe likelønnsløft i et moderat oppgjør, slik solidaritetsalternativet forutsetter.

– Likelønnsløft er komplisert og ikke noe som løses med ett tiltak. Men det som er helt klart er at vi ikke klarer å jevne ut lønnsforskjeller samtidig som vi gjennomfører et nulloppgjør. Vi frykter at et såkalt solidaritetsalternativ bare vil styrke aggressive arbeidsgivere og politikere som ønsker å bruke den økonomiske krisen til å angripe faglige rettigheter. Derfor må vi gjennomføre et tariffoppgjør på vanlig måte til våren, sier Roy Pedersen.”

Jeg er helt enig med LO i Oslo i denne saka. Resten av fagbevegelsen bør absolutt lytte til dette viktige utspillet.

Lenker:

LO i Oslo sier nei til solidaritetsalternativet: http://www.dagsavisen.no/innenriks/article451116.ece

Frontene skjerpes: http://www.frifagbevegelse.no/tariff/article4696869.ece

60 0ch 70 talets politisering av den sk fria Svenska televisonen är en del av vårt lands mörka historia. Generation efter generation fick vi överdoser av kommunsim och en kraftigt glorifierad röd fara.

Än idag pratas fortfarande om de tramatiska upplevelser vi 60 talister fick på bästa sändningstid. Till varje pris skulle vi skyddas från den hemska kapitalismen.

Samma kapitalism som levde i drömmande folks fantasi under 60 talet och som nu apploderas av en i det närmaste enig Svensk allmänhet.

Att det finns avigsidor med felanvänd kapitalism är självklart. Men vad skal man då säga om de stackarna som under kommunismens ok tuktas med ofrihet och storebrorsmentalitet.

Återigen, låt historen ha sin gång låt gamla tider försvinna. Låt oss lära av historien. Vi som har upplevt ett Sverige som på 50, 60 och 70 talet vara på väg in under den röda farans hemskheter med ofrihet och förvridna människosyn. Vi borde gå först i ledet och bekämpa dessa krafter för ett fritt Sverige i en modern tid, för ett fritänkande samhälle.

Det är inte utan att man tänker på Karl-Bertil Jonssons ord  fast omkastade “Att ta från de fattiga och ge till de rika” när man hör om borgerliga vanstyret av Stockholmsstad som innebär att resurser flyttas från fattiga till rika sedan ersättningssystemet till skolorna gjordes om efter valet. Det skriver Robert Mogert (S) oppositionsråd i Svd idag.

Robert Mogert (S), oppositionsborgarråd i Stockholm, talade på Vänsterpartiets KOLA-dagar tidigare i år. Den gången handlade det om svartjobb och kollektivavtal vid upphandlingar.

Borgarna räknar bara upp det allmänna anslaget och inte anslagen med social viktning. Medvetet vill borgarna försvåra för dem som redan har det svårast. På så sätt skapas ett ännu större tryck för ökad segregation. De välbärgade tjänar på att ta sin Mats ur skolan och flytta sina barn i skolor med välbärgade gelikar. Mogert skriver:

Eftersom det socioekonomiska anslaget innan valet uppgick till nästan halva budgeten för vissa skolor så innebär det att dessa skolors budget, givet konstant antal elever, bara ökat procentuellt sett hälften så mycket som i de skolor som knappt har något socioekonomiskt anslag alls.

Han fortsätter med en beskrivning av konsekvenserna:

Detta är frågan om en omvänd Robin-Hood-politik, där skattesänkningar finansieras genom att resurser tas från skolor i stadens fattiga områden. Med konsekvenser för såväl kunskapsresultaten för de enskilda eleverna som ökade klyftor, i ett redan hårt segregerat Stockholm.

Måtte inte Hallberg & Co. få chansen att göra samma sak med skolorna i Göteborg. Måtte socialdemokraterna inse problemen med privatskolor (s.k. friskolor) och skolpeng. Måtte Rossana Dinamarca (V) bli skolminister efter nästa val.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Robin Hood, integration, segregation, orättvisor, hycklare, rättvisa, skola, skolpeng, privatskolor, friskolor

Höga trösklar och en oinsiktsfull arbetsmarknad är vad våra ungdomar möter när de ska ta första steget upp för livets trappa. År av socialdemokratisk arbetsmarknadspolitik har succesivt gnagt sönder självförtroende och stålthet hos generationer av unga förhoppningsfulla medmänniskor.

Att ständigt få höra att du inte duger, att ständigt få höra; rätta in dig i ledet och bli lika grå och trist som alla andra.

Tänk tanken att bygga ett fotbolls lag och bli tvungen att plocka bort de där starka personligheterna och kuva deras vilja och åsikter. Inte vinner man stora segrar med det laget, och det gynnar heller inte de övriga spelarna i laget. Enkelt och konkret har jag nu förklarat vad som händer när man använder socialism och kommunsim i praktiken.

Så fort man begränsar och/eller försöker kuva eller berövar sina medmänniskor rätten att tänka och vara fria startar en nedåtgående spiral.

Vad vill jag ha sagt med detta? Jo: Sverige har nu i snart 70 år haft mer eller mindre oavbruten inverkan från den röda faran. Har antalet nobellpristagare födda och uppvuxna i Sverige visat en uppåtgående trend, knappast, tyder det kanske på att vi Svenskar är alldelse speciellt ointelligenta. Svar nej. Vi är helt enklet ett offer av en ideologi som aldrig har fungerat i praktiken och med största säkerhet aldrig kommer så att göra. “Sanna mina ord”.

I framtidens Sverige under borgerligt styre skall våra ungdomar känna att de behövs oavsett deras förmåga. Alla ska känna att de är bra som de är och beredas möjlighet att odla sina tankar och talanger i ett fritt och tryggt samhälle baserat på ansvartagande och medkänsla, dvs äkta solidaritet..

Visserligen låter min rubrik lika dum som Jimmie Åkessons “Muslimer är vårt största utländska hot” men jag tänkte utveckla lite mina tankar och komma fram till en punkt då opinionsundersökningar med korta intervall visas lite mer grundligt. Denna tanke har funnits i mitt huvud under en lång tid och dagens sifo-undersökning publicerad i ett antal tidningar har fått mig att föra dessa tankar till skrift och problematisera det för PR-konsulter älskade fenomenet månatliga och kvartalsbaserade opinionsundersökningar eller rättare sagt väljarbarometrar.

Dagens opinionsmätning som är den första efter socialdemokraternas jobbkongress visar en nedgång på 2.4 procentenheter för socialdemokraterna till 33.3% och en uppgång på 1.1% för sverigedemokraterna, något som leder dem till sin högsta notering hittills, dvs 5.8% av väljarna. Om socialdemokraterna ska få ett sådant uselt resultat i valet innebär det rekord, fast ett rekord som jag förmodar ingen socialdemokrat önskar sig se att ske, dvs rekord i bottennotering sedan den allmänna rösträtten infördes. Detta blir alltså en fortsättning på den nedgång som socialdemokraterna har sett under de två senaste decennierna. 1960- och 1970-talens radikala politik under Olof Palme som av några liberal-sossar svartmålas som ett mardrömsscenario har alltså haft socialdemokratiska resultat långt över 40% enligt följande:

• 1960: 47.8%
• 1964: 47.3%
• 1968: 50.1% (Studentrevolten och den mest radikala tiden sedan andra världskriget)
• 1970: 45.3%
• 1973: 43.8%
• 1976: 42.7% (
• 1979: 43.2%
• 1982: 45.6%
• 1985: 44.7% (ungefär vid den här tidpunkten börjar privatiseringar med Kjell-Olof Feldt som s-finansminister)
• 1988: 43.2%
• 1991: 37.7% (Privatiseringar och nedskärningar har börjat kännas, ändå röstar folk på mer privatiseringsbenägna partier än socialdemokraterna för att socialdemokratin har tappat hegemonin om den offentliga sektorns behov av skydd mot konkurrensutsättning och allas lika möjligheter. Folk röstar på högern för att man är missnöjd och därför vinner Ny Demokrati stort stöd samt att det alltid är bättre att rösta på originalet än kopian, gällande nyliberal politik.)

Socialdemokraterna gjorde sedan ett stort ryck i valet 1994 efter de borgerliga partiernas totala misslyckande med hanteringen av den finansiella krisen som är en oundviklig del av den oreglerade marknadskapitalismen, s fick 45.3% av rösterna genom att utlova politiskt ansvarstagande för ekonomin och välfärden.

De ovan nämnda valresultaten visar tydligt att socialdemokratin har varit starkast när man har haft tydlighet i sin agenda, fört en medveten politik för utjämning av klassklyftorna och för avskaffande av klassamhället och tappat mer och mer när man vacklat i sin ideologiska ställning och blivit vilselett av några s-märkta liberaler ute i Västeuropa att gå på den tredje vägen och istället för att svara med “ja” eller “nej” göra “kanske” till sin älsklingsfras så att väljarna inte vet vad man egentligen vill förutom att man tack vare uppbyggandet av den allmänna välfärden anses vara försvararen av den.

Den senaste tidens alltmer kortsiktiga politiska lösningar har gjort att man hela tiden sneglat på opinionsmätningar, det har gjort att ingen radikal förändring har varit möjlig då man har varit rädd för att det ska innebära obalans och svängningar i opinionen bland folket. Istället har, inte bara socialdemokraternas utan nästan alla partiers, strategier utgått från konsultationer med PR-konsulter(Public Relations-konsulter) för att göra själva valet och opinionen till självändamål snarare än politiken och förändringarna som man får mandat för. Opinionsmätningarna har givetvis varit verktyget för PR-konsulterna att göra politiken till en strategi-fråga än viljan till förändringar, de brinnande motivationerna till att sträva till sitt idealsamhälle. Det har i sin tur lett till att de som verkligen brunnit för politiken och trott på politiken som verktyg för förändring givit upp efter långa kamper utan resultat. Partierna har helt enkelt inte varit intresserade av de brinnande engagemangen utan makten och det har lett till att politiken blivit en lika mycket karriärsprofession som vilket annat yrke som helst.

Karriärismen har fått fotfäste i den och de som haft brinnande entusiasm för förändringar har helt enkelt ansetts vara hot istället för tillgång, detta inte minst inom socialdemokraterna som har ständigt tappat medlemmar och gett upp sin folkrörelsetradition då man ansett att det är lättare att komma med förslag som kortsiktigt höjer opinionssiffrorna än att acceptera demokratins spelregler som en långsam process där folk får komma till tals.

Den senaste väljarbarometern kommer nu att skapa röra bland socialdemokrater. I och med att två poler inom partiet drar den till olika håll blir summan +-=O, enligt min f.d fysiklärare som brukade säga “de tar ut varandra och föremålet står därmed stilla”. Socialdemokratin har nästan samma läge nu, man vågar inte tala tydligare om det uppenbara klassamhället och visionen om dess avskaffande och istället talar man om “möjliggörande av individuella klassresor” som om det råder brist på resebyråer i ett resgalet land som Sverige.

Opinionsmätningar är därför, enligt mina tankar ett stort problem och hot mot den representativa demokratin, då politik blir ett föremål för PR-konsulter istället för brinnande engagemang för förändring och ansvarstagande. Medlemmarna rusar ut ur partierna för att de inte ser sig behövda när partistrategerna väljer att lyssna på råd från Public Relations-bolag än verklighetens folk. Det gäller alltså alla partier, inte bara socialdemokraterna, men i och med att socialdemokratin är det största partiet sedan införande av den allmänna rösträtten är problemet störst där när man inte vågar vara tydlig med rädslan att göra någon grupp ledsen eller missnöjd.

Lösningen är att inte bry sig om tillfälliga och kortsiktiga opinionsmätningar och därmed även PR-konsulter och istället återinföra tron på politiken och de brinnande ideer och engagemang som vägledare för socialdemokratin för att säkra valseger, inte bara 2010 utan för en lång tid framöver.

Läste att man genom att tillföra en person L-dopa kan få den att byta uppfattning om en sak.

Min undran är då om L-dopa tillförts vattentäkter runtom i Sveriges avlånga land och därför har moderaterna blivit så stora, vilket bara var helt otänkbart för bara tio år tillbaka i tiden?

Innebörden av solidaritet innebär numer att aktieägarna skall få så hög utdelning som möjligt i bolagen och därför ska arbetarna  hålla nere sina löneanspråk i solidaritet med aktieägarna.

Innebörden av rättvisa är att argumentera sig längst fram i kön till vaccinationen, alternativt använda sig av de vassa armbågarna för att det är mest rättvist att jag själv får det jag vill ha, när jag vill ha det. Vi har anammat en “först-till-kvarn-får-mala-mentalitet”. Vem sjutton visste att svenska folket var så intresserat av att få sin säd mald – borde förresten  inte centerpartiet vara större med tanke på den inriktning med bondeanknytning som vårt samhället går mot?

Robin Enander på debattidskriften Tvärdrags hemsida i dag: http://www.tvardrag.se/index.php?te_id=577

/SSU Arvidsjaur

Regeringen har nu tröttnat på att Sveriges kommuner inte har den goda viljan att stötta de flyktingbarn som kommer till Sverige. De har vädjat ”till humaniteten, det goda hjärtat”, men ack nej, inte fått något stöd.

Är regleringar verkligen vad som krävs för att få integrationen i Sverige att fungera?

När jag läste om Thomas Hobbes syn på människan, som en egoistisk varelse där alla för ett krig mot alla – eftersom ingen vill bli av med vad de anser är sitt – tyckte jag det var en galen bild som inte alls stämmer med verkligheten. I mitt naiva tänkande trodde jag att människor delar med sig till mindre bemedlade, åtminstone om de själva lever i överflöd. Enligt Hobbes krävs en envåldshärskare för att hålla befolkningen i schack. En suverän som bestämde åt folket vad som är rätt och fel. Den egna fria viljan skulle nämligen bara leda till djuriskt kaos.

Sverige är indelat i 290 kommuner för att undvika suveränitet just för att decentralisera makten närmre befolkningen. Men vad händer när 187 av dessa kommuner inte tar ansvar för integrationspolitiken?
Regeringen har sett till att frågan om att ta emot flyktingbarn inte längre är ekonomisk. Kommuner skall inte kunna ursäkta sig med att hjälpa flyktingbarn ligger utanför deras budget. Var är det då skon klämmer? Är det så illa att Hobbes teori om människan saknar sympati för medmänniskan stämmer och att regleringar för mottagande av flyktingbarn är vad som krävs?

Skulle Vellinge kommun bli positivare till att samarbeta med migrationsverket om den goda viljan” att hjälpa någon i nöd” är dem påtvingat från staten? Skulle flyktingarna då känna sig mer välkomna? Jag tror inte det. Men den kvalificerade majoriteten verkar inte tänka längre än inom kommungränserna även om de blir påminda, så regeringen anser att regleringar är lösningen. Fruktansvärt tråkigt att det skall behöva gå så långt tycker jag.

Erica Nilsson, Upptakt

Det var nog ingen trevlig upplevelse att befinna sig på Påskön dagen det sista trädet fälldes. Det tydligaste exemplet på människans utsatthet den dag ekosystemet havererar

Egentligen hade jag tänkt att vara med som deltagare i partiskolan men onsdagar passar mig dåligt eftersom jag ansvarar för aikidoträningen då. Nu var det glädjande att kunna inleda kring miljön. Speciellt givande var det att prata med duktiga partikamrater kring globala problem vars lösningar inte nödvändigtvis måste käs i kommunallagens tvångströja vilket vanligtvis sker i mitt politiska arbete.

För att få en stark inledning utan att hamna i det gäller “planetens överlevnad” inledde jag med en bild på jorden sedd ur en vinkel där Påskön är i mitten. Ekosystemet på Påskön havererade när människorna högg ner alla träd. Med 2000 km till närmsta befolkade ö är det inte ett så speciellt trevligt ställe att vara på när man inser att det inte finns någon möjlighet att bygga båtar. Lika otrevligt kommer det att vara att befinna sig på jorden om ekosystemet havererar eller slår över.

Ekosystem tenderar att reglera sig självt och återfå balansen men pressas de för hårt kan de "slå över" och finna ny balans på andra nivåer.

Det är väl en bättre beskrivning att ekosystmen slår om snarare än att de havererar. Naturen har krafter som motverkar varandra och tar ut varandra. Om en art växer snabbt minskar födan och arten pressas tillbaka. En slags ständig pendling mellan olika krafter som gör att naturen kan återhämta sig. Om ekosystemen pressas för hårt kan de pressas över “trösklar” som gör att systemen “slår över” och hittar en ny balanspunkt på en annan nivå.

Exempelvis har det visat sig svårt att få torsk att återetablera sig när den har försvunnit från ett område eftersom andra arter har etablerat sig överst i näringskedjan.

Den andra stora invändningen mot pratet om planetens överlevnd är att det lätt leder tanken fel. Miljöpolitik handlar inte om att överleva utan om rätten att leva ett gott liv. Överleva är något som djur gör ända fram till den dag de inte överlever. Att vara människa hndlar om så mycket mer än att bara hålla sig vid liv. Missar man allas rätt till ett gott liv hamnar man snett i politiken.

Diskussionerna kring partiets politik och program var givande. Partiprogrammets skrivningar om två perspektiv – klassamhället och patriarkatet – tillsammans med ett grundläggande ekologiskt förhållningssätt tycker jag är en bra beskrivning av sambanden och olikheterna. Feminismen och marxismen har beröringspunkter men skiljer sig åt. Även ekologin har beröringspunkter men också tydliga skillnader. Där patriarkatet och klassamhället är sociala relationer människor emellan som kan förändras är ekosystemen mindre förhandlingsbara.

Formuleringarna i partiprogrammet ger starkt stöd för förslagen om en informationskampanj riktad till ett välvalt överklassområde i Göteborg som jag föreslog i miljönämnden. Ur partiprogrammet:

Länder, regioner och individer måste hålla sig inom ett rättvist miljöutrymme, det vill säga den mängd resurser som vi kan använda utan att tvinga andra människor att använda sig av en mindre mängd resurser, nu eller i framtiden. Miljöutrymmet är inte statiskt. Det kan minskas ytterligare genom rovdrift och miljöförstöring, men också ökas genom mer miljövänliga produktionsmetoder.
Om alla människor i världen konsumerade på samma sätt som människorna i den rika delen av världen, skulle det krävas ytterligare ett antal jordklot för att försörja oss. Samhällets resursanvändning måste därför anpassas till ett rättvist miljöutrymme. Rika konsumerar mycket mer resurser än fattiga. Ny teknik och användning av ekologiskt förnyelsebara produkter kan möjliggöra en omställning till ett mer hållbart samhälle. Men de som förbrukar mest måste också ställa om mest, så att fördelningen av jordens resurser blir mer rättvis. Detta gäller både i Sverige och på ett globalt plan. Jorden är vårt gemensamma arv och ska också förvaltas gemensamt.
Begreppet rättvist miljöutrymme innefattar även en rättvis fördelning mellan kvinnor och män. Män konsumerar idag mycket mer resurser än kvinnor. Av jordens fattigaste, och därmed de som har tillgång till minst resurser, är 70 procent kvinnor. Männen som grupp måste därför i minska sin resursförbrukning för att möjliggöra för kvinnor att öka sin förbrukning.

De efterföljande diskussionerna kretsade kring behovet av ökade offentliga investeringar, tydligare styrningar för att inte överlåta beslut till konsumenterna när det exempelvis gäller elproduktionen. Det är orimligt att ett helägt bolag som Din El skall kunna erbjuda något som går emot stadens mål. Det är därför Vänsterpartiet har föreslagit att Din El bara skall erbjuda miljömärkt el.

Jag vill tacka deltagarna för en givande kväll med stora diskussioner och även flera nya goda förslag man med lite ansträngning kan pressa in i kommunallagens trånga tvångströja.

Aj, aj, aj

Personlig, aldrig privat är väl något av den politiska bloggarens motto. Med risk för att falla över i en privat inramning reflekterade jag, på väg hem från min sons vaccination mot svininfluensan, över dagens debattartikel i Svd av professon Ingemar Nordin som skåpar ut FN:s klimatpanel på helt osakliga grunder och en del av de invändningar som framförts mot den omfattande vaccinationen.

Redan utformningen av FN:s uppdrag till klimatpanelen kritiseras av Nordin:

Redan i deras mandat ligger en enkelriktad väg utstakad. Förutom att undersöka huruvida mänskliga utsläpp av så kallade växthusgaser kan utgöra en risk så skall man studera vilka effekter en eventuell uppvärmning kan ha, samt att föreslå åtgärder för att lindra och hindra effekterna. De sista delarna av uppdraget vore naturligtvis helt meningslösa om man inte lyckas komma fram till att det faktiskt föreligger en risk

För mycket eller för lite till Sverige?

Att en utredning får flera uppdrag är inte orimligt. Om det visar sig att utsläpp av växthusgaser har låg risk och ringa effekter kan man naturligtvis inte örelå åtgärder. Saken är klar. Nu visar det sig att klimatpanelen har hittat betydande risker och därför är det rimligt att man föreslår åtgärder:

Sedan följer ett osmakligt angrepp på hela klimatpanelen:

Exempelvis tolkas det faktum att den globala temperaturen inte ökat på ett decennium som en slumpmässig oregelbundenhet medan varje tillfällig värmebölja tolkas som ännu ett bevis för att koldioxiden driver temperaturen uppåt. Om istäcket minskar i Arktis, som det gjorde 2007, så är det ett bevis på den globala uppvärmningen. Om den ökar igen, som den gjort under 2008 och 2009, så beror det bara på att svalare havsströmmar de åren råkat maskera en fortsatt smältning.

Det vore på sin plats med lite källhänvisning. När har någon i klimatpanelen tagit enstaka väderhändelser som intäkt för klimatförändringar? Det jag har sett av panelens företrädare är tvärt om saklig betoning att det är medeltemperaturerna som är det intressanta eller förändringar i intensitet och frekvenser hos orkaner etc. Nu kanske jag har missat alltihop men nog är det väl enstaka journalister och tyckare snarare än klimatpanelens företrädare som har tagit enstaka händelser som exempel på klimatförändringar.

Det är bara att konstatera att det är Ingemar Nordin som inte låter sin vetenskapliga heder eller professorstitel stå i vägen för sin nyliberala ideologiska trossats.

Samma sak kan man säga om diskussionen kring svininfluensan. Enstaka händelser, vare sig det gäller dödsfal i frånvaro av vaccin eller biverkningar efter vaccination, får ligga till grund för larmrapportering i media. Jag uppskattar kritiskt granskande journalistik men det är väl den samlade bedömningen som bör ligga till grund för vaccinationsbeslut.

Det kan säkert finnas felaktigheter i de avtal som har skrivits och tillverkaren tjänar säkerligen storkovan på detta vaccin men jag tycker att det är rimligt att vaccinera sig. Med småbarn omkring sig och rätt mycket kontakt med folk, trots föräldraledighet, på aikidoklubben och på möten är det oansvarigt av mig att inte vaccinera mig och riskera att smitta andra.

När vaccinationen nu kommer igång här i Gårdsten och närmare hälften av eleverna avstår, enligt GP, är det extra viktigt att vaccinera sig och sina barn. Bor man i Gårdsten hamnar ofta det politiska nära det privata. Därför blir också tonen i en del blogginlägg kanske mer privat än personlig.

Det är bra att frågor granskas men de frågeställningar som väcks idag om vaccinet väcks sällan när det gäller vaccination av andra. Många svenskar skänker pengar till välgörande ändamål som exempelvis vaccination av barn i andra länder. Det är bra men då hörs sällan några invändningar om eventuella  faror med vaccin.

Dessutom bör man minnas att orsaken till de olika influensaepedemierna är mänsklighetens överdrivna köttkonsumtion. Synd bara att DN inte drar slutsatsen av vad de själva skriver.

Ping: GP, GP,  Svd, Svd, Svd, GP, GP, GP, DN, Svd, GP, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, Svd, Svd, AB, AB, AB, AB, GP, GP, GP, GP, Svd, Svd, Svd, Svd, Svd, Svd, Svd, Svd, Svd, Svd, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, AB, AB, AB, AB, AB, AB, AB, AB, AB, AB, AB, AB, gt, gp, GP, GP, GP, GP, GP, GP, GP, GP, GP, GP, GP,  GP, EX, EX, EX, EX, EX, EX, EX, EX, EX, EX, EX, EX,

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Svininfluensa, vetenskapsteori, tro, vetande, djurplågeri, djurrätt, klimat, miljö, klimatförnekare, koldioxid, växthuseffekt, växthusgaser