Tidigare ställde jag mig skeptisk till jungfru Maria-uppenbarelser på strykjärn, fotsulor och kaffesump. På sin höjd kunde jag småle över att en slumpmässigt utvald idiot förblindats av helig tro och sett en chans att göra anspråk på sina 15 minuter av fame.

Tills Christer Magister förklarade hur allt hänger ihop. Det är inte Maria, det är Ozzy. Såklart. Hur kunde jag vara så blind/dum?

Äntligen är världen redo för ett totalförbud av denna styggelse kallad ‘adventsljusstake’ som varken fyller vettig ideologisk eller estetisk funktion. I rimlighetens namn, om vi jämför lite med Schweiz tidsenliga förbud mot minareter, är det dags att sluta upp med de här dumheterna att ha en fånig trekantig ljusstake i fönstren från november till mars. Denna energislukande styggelse, vars inbillade ‘effekt’ är att lysa upp i mörkret och därmed invagga oss i en känsla av falsk trevnad. Dessa gräsliga inredningsdetaljer tar oförsvarbara mängder av resurser i anspråk vid tillverkning, transporter och användning förutom att de förfular hela landet och gör oss sårbara för attacker från yttre rymden då det är allmänt känt att rymdvarelser använder ‘adventsljusstakar’ för att lokalisera sårbara kulturer.

En parentes i sammanhanget är att ‘advent’ som bekant betyder ‘ankomst’ och att både rymdvarelse och invandrare på engelska heter ‘alien’. Ni kan själva göra kopplingen. Rest my case.

Politiets rapport viser en voldsom økning i antall ran i Oslo første halvdel av 2009

Oslo politidistrikt har lagt fram rapporten over ran i 2008 og rapporten over kriminalitet i Oslo første halvdel av 2009. Tallene viser at en ransbølge skyller over hovedstaden.

Antall registrerte anmeldelser av ran og utpressing i Oslo første halvdel av 2009 økte med 30,5 prosent i forhold til samme tid i fjor.

Les hele rapporten over kriminalitet i Oslo første halvdel av 2009 her

Kraftig økning grove ran

I alt er det registrert 594 anmeldelser av ran og utpressing i Oslo politidistrikt så langt i år. Økningen av grove ran av person var på hele 67,5 prosent.

For at et ran skal betegnes som grovt, blir det foretatt en helhetsvurdering av hendelsesforløpet. Eksempler på grove ran kan være ran hvor skytevåpen eller kniv blir brukt, om ranet var nøye planlagt, om det var foretatt overfor en forsvarsløs person eller om det er frastjålet gjenstander av en betydelig verdi.

Politiet øker innsatsen

– Vi ser at en del unge menn begår en lang rekke med ran, og spesielt her i Grønlands krets. Vi ser at det er mange med annen landbakgrunn. 55 prosent av gjerningspersonene er fra utenfor Vest-Europa. De kommer fra Asia, Midtøsten og Afrika, sier politimester Anstein Gjengedal ved Oslo politidistrikt til TV 2 Nyhetene.

Gjengedal understreker at Grønland politistasjon har satt i gang en innsatsgruppe mot utviklingen i området.

– De har pågrepet i alt 55 personer den siste tiden, og mange av disse står bak flere ran. I mai hadde vi en nedgang, men vi ser at vi har hatt en økning i juni igjen, så dette er et område vi kommer til å følge opp til høsten, sier Gjengedal.

(Video ikke tilgjengelig på mobil)

Tar lærdom etter ransbølgen i 2004

Gjennomsnittsalderen på ransmennene er 22 år. Gjengedal sier å rane privatpersoner på åpen gate er en måte for disse å enkelt skaffe seg midler på.

– Det er vanligvis ikke store verdier det er snakk om. Ofte er det snakk om mobiltelefoner, minibankkort og lignende. Men for personen som blir utsatt for ran er det en integritetskrenkelse som er alvorlig, sier han.

Politimesteren tror ikke økningen har noe å gjøre med at det har vært mindre politi i gatene.

– Jeg tror ikke det har så mye å si. De fleste ranene blir begått på nattestid, og uansett klarer ikke vi å dekke opp hele byen. Det er spesielt på nedre del av Karl Johan og bortover Grünerløkka ranene skjer. Der har vi hatt økt aktivitet med patruljering rundt narkotikamiljøene. Og det kommer vi til å følge opp utover høsten, sier Gjengedal.

Gjengedal håper ransstatistikken skal gå ned utover høsten. I 2004 opplevde Oslo også en ransbølge med over tusen ran i løpet av et år. Nå ønsker politiet å ta lærdom av grepene som ble gjort den gangen.

– Den gang satt vi inn en egen gruppe og klarte å få statistikken ned med over 25 prosent. Det vi ser nytter er å pågripe gjerningspersonen, sier han.

Forutså utviklingen

Allerede i september i fjor forutså TV 2s krimekspert Johnny Brenna at det ville bli en kraftig utvikling i forhold til ran av enkeltpersoner i det offentlige rom.

I blogginnlegget «Hvorfor tenke personlig sikkerhet» skrev han: «Morgendagens kriminalitet ligner derfor mer og mer på det man kan finne på det amerikanske kontinent. Mye rus og psykiatri og kriminalitet som rammer enkeltmennesket ute i det offentlige rom. Vi ser også et svakere og svakere politi i Norge hvor hverdagskriminaliteten får stort spillerom.»

Brenna mener noe av problemet er at det proaktive og patruljerende politiets oppgaver i større grad har blitt erstattet av private sikkerhetsaktører.

At kiosker og bensinstasjoner blir stadig bedre sikret, er også en grunn til utviklingen. En beruset ung mann på vei hjem fra en fuktig natt på byen er et mye lettere offer enn en godt sikret bensinstasjon.

Videre skriver Brenna: «Enkeltmennesket blir derfor mer utsatt og føler mer utrygghet. Enkeltmenneske vil bli mer utsatt for personran, grove tyverier fra offentlig plass og umotivert vold.»

LES HELE BLOGGINNLEGGET FRA 23.09.2008 HER

Høy konsentrasjon i sentrum

Politiets årsrapport om ran fra 2008 viser at de aller fleste ranene i Oslo skjer på offentlig sted i sentrum av byen. Den viser også at antall ran økte i forhold til året før.

Tallene fra første halvdel av 2009 som er nevnt ovenfor antyder at også i år vil tallene øke kraftig.

I hele 2008 ble det registrert 966 anmeldelser av ran og utpressing, noe som er en økning på 17,1 prosent i forhold til 2007.

Til tross for at det forekommer ran over hele byen, er det enkelte områder som peker seg ut. Den største konsentrasjonen er i sentrum, samt bydelene Gamle Oslo, Grünerløkka, Sagene, St. Hanshaugen og Frogner. I disse bydelene har ranene hovedsakelig forekommet i deler som grenser inn mot sentrum.

Les politiets ransrapport for hele 2008 her

Over halvparten i Grønland stasjonskrets

Det er i bydelene som dekkes av Grønland stasjonskrets hvor det forekommer klart flest ran. Hele 56,3 prosent de anmeldte ranene i 2008 forekom her. Deretter fulgte Sentrum stasjonskrets med 19,6 prosent.

Grønland stasjonskrets dekker store deler av Oslo. Områder som Aker Brygge, Jernbanetorget, Grønland, Grünerløkka, Tøyen og Gamle Oslo faller inn under denne stasjonskretsen.

Ransanmeldelsene viser at hele 60,5 prosent av ranene skjedde på offentlig sted. Men også steder tilknyttet offentlige transportmidler er sterkt utsatt. 12,5 prosent av ranene skjedde enten på selve transportmiddelet, eller på stasjoner og holdeplasser.

Rapporten viser også at menn er størst utsatt for ran. Hele 85 prosent av personofrene for ran i 2008 var menn.

Publisert av: AIS Privat Etterforskning Norge

Vad efterblivet av mig att hitta ett dödsmetalltvillingriff 15 år efter alla andra.

Lika otippat som att The Solution lånar jinglar från godisreklam. Fast det hittade jag på en gång.

Men vilken reklam är det den påminner om? “Bjud på ett leende”-nånting. Hjälp!? Eller är det bara jag, igen.

Det var inte den här, men den är riktigt, riktigt skadeglatt kul ändå.

Vår föreläsare la i går in en parentes om översättningskritik och att den fattiga kritik som uttalas sällan är grundad. Kritiker med liten eller ingen insikt i översättningsvetenskap uttalar sig om översättningstekniska “missar” och “fel” som de inte har någon aning om och således borde knipa tyst om. Hur menar du med “fel”? Hur skulle det ha gjorts istället? Vet du något om hur översättarens uppdrag ser ut? Har du jämfört med, är du insatt i, originaltexten; är du kunnig i källspråket? Många säger att de kan engelska, men när det kommer till semantiska fält och metaforer står de lik förbannat handfallna.

Föreläsaren tog upp Marianne Ahrnes sågning av en översättning till svenska av de Beauvoir, där hon pekar på ett flertal “felaktiga” översättningar. Vad har Marianne Ahrne, av alla människor, denna kontroversiella spillra från en annan tid, för rätt att uttala sig om en översättning, av alla jävla fält hon är inblandad i?

Fast grejen är att det finns TVÅ Marianne Ahrne, och den ena är tydligen översättare. Hm.

At julebordsessongen er en høytid for utroskap og utenomekteskapelige sysler er desverre noe som er en kjennsgjerning. Man ser ofte at frisinnetheten stiger proposjonalt med inntaket av alkohol.

Se diskusjonsforum om saken på www.sol.no og Adressa.no

Leiere spanere for å sjekke utroskap på julebord

Flere sjalu nordmenn leier spanere for å fotfølge uvitende partnere på fest. Julebord er høytid for detektiver på utrojakt. Les mer om saken her: www.vg.no

Innlegget er publisert av: AIS Privat Etterforskning Norge

Jaha, då var man med. Trycket var för stort och jag kunde helt enkelt inte stå utanför längre…
Nä skämt åtsido, jag har stått utanför länge nu och näst intill betraktat fenomenet Facebook likt en tjurig och bakåtsträvande gubbe.

Jag var förvisso in och vände i begynnelsen, men tog snabbt beslut om att det inte var ett forum för mig, ett beslut som jag sedan fått bekräftat var ett bra sådant.

Nu har det gått en tid sedan dess och kanske ha både jag och FB mognat en del, vilket fick mig att ta steget att ge FB ytterligare en chans.

Jag vill liksom se vad det är som är så farscinerande med detta forum som får vissa arbetsgivare att slita sitt hår, då personalen hellre funderar över hur många nya vänner, än hur de ska bli en bättre tillgång för sin arbetsgivare.

Samtidigt har jag också tänkt att försöka komma underfund med

Jag

Om jag visste när jag var yngre och gillade Bert och Sune, att en av deras “pappor” inte bara i smyg, utan helt ogenerat och som en frisk fläkt på mitt favorithatobjekt alltombarn.se vädrar ostädade tankar och reflektioner om snusk, hade jag då gillat Bert och Sune mindre? Antagligen inte. Därför gillar jag det extra mycket nu, att det finns en massa barn därute som inte har en aning om att medan de sitter klistrade framför Bolibompa sitter deras mammor framför datorn och fnissar, skrockar och hejar, ja till och med uppviglar denna flerbarnspappa att vika ut sig och posta orimliga inlägg på alltombarn-sajten. Tror du mig inte?

Anders, vill du svara på en fråga, för jag har inte läst boken om när Sune börjar tvåan själv… Har de, händelsevis, sport i tvåan?

Just nu lider jag för övrigt av det av Herr Jacobsson myntade (?) uttrycket fetkänsla efter att Syster Smisk behagat göda mig med lasagne på getost, soltorkade tomater och squash. *rap*

I dag har någon sökt på נרתיק och hittat hit.

Kan någon säga vad det betyder? En empirisk tillbakablick ringar in följande tre alternativ som de mest trovärdiga:

1 Bajs

x Kuk

2 Fitta

Jag snubblade över Darwins intryck av fuegianernas språk och undrar om det är okej att fnissa eller inte? Egentligen säger det mer om Darwin och tiden (1832) än det gör om mig , men ändå, allt ska vara så förstoppat pk jämt. Jag undrar vilket intryck dalmål skulle ha haft på herr Charles? Skånska? Vi är rätt snabba att kasta sten vi med…

“The language of these people, according to our notions, scarcely deserves to be called articulate. Captain Cook has compared it to a man clearing his throat, but certainly no European ever cleared his throat with so many hoarse, guttural and clicking sounds.”

Samtidigt, på radio: Pang Prego (20 minuter in i programmet) gör sig roliga över sura människor, verklighetens folk som upprörs över att humorprogrammen ibland kränker människor:

“Varför känner nån helt vanlig idiot i nån helt vanlig idiotisk stad att han måste rycka ut och försvara samtliga afrikaner? Jag kan inte se någon annan förklaring än att han anser att det är ett svagare folk, som dels inte klarar av att bli skämtade om, och sen när de blivit det inte klarar av att försvara sig. Det är ju en fruktansvärt elitistisk ståndpunkt. Likadant är det med förståndshandikappade, cp-skadade, dampungar, vattenskallar, horor, invandrare, kvinnor, nazister och överviktiga.  Alltså, bara för att folk inte är exakt som en själv så innebär ju inte det att de inte kan försvara sig, eller att de saknar humor. Vi måste ju få sparka lika hårt på en överviktig hora som vi sparkar på Evert Ljusberg. Det förstår ni väl? Jävla cp’n.”

Till tonerna av Du gamla du fria.

Varning för ytterligare en morgontidningstriggad könsseparatistdoftande spaning.

I Sverige har åtta personer, alla män, hittills dött av (i?) svininfluensan. Jag jublar på min stol över det orimliga i detta (inte för att åtta män dött, utan inför konstaterandet av fakta, you dumbass, jag är fortfarande inte manshatare) och sätter yoghurten i halsen, sms’ar lite snabbt till några random utvalda brudar att: “Hm, åtta MÄN har dött i influensan i Sverige. Survival of the fitt, med andra ord.” Fnissar lite över min egen vitsighet, som tyvärr verkar ha gått förlorad i frugans i övrigt så skarpslipade intellekt: “Det kanske finns en gud ändå?”

Evolution vs. Intelligent Design 1-0.

Stockholms Universitet anordnar en tvådagarskonferens om Wikipedia. Av tretton inbjudna föreläsare är tre kvinnor. En artikel i tidningen skriver att Wikipedia behöver forskare och tvärtom, och att det bland skribenterna på Wikipedia finns en överrepresentation av män.

“DN.se berättade nyligen att Wikipediagrundaren Jimmy Wales presenterat siffror som visar att bara drygt 10 procent av de som bidrar till Wikipedia är kvinnor.”

Magnus Eriksson, kursansvarig för en kurs om Wikipedia på Mittuniversitetet förklarar snedfördelningen med följande träffsäkra citat, otroligt underhållande:

“Jag tror att det finns en viss nördstämpel över Wikipedia och nördkulturen eller besserwisser-mentaliteten tycks vara starkare hos män [...]“

Det här skulle jag kunna leva på hela dagen.

Det finns inte så många, jag vet bara Tim Wheeler i Ash:

(mycket färskt klipp, alltså bra bevis på att han fortfarande är snygg, även om ljud- och bildkvalitet är sådär)

och Brian Molko i Placebo:

Christermagister skriver om grundskolan som en feminin arena och att lärare oftast är lätta att känna igen efter några år i yrket. Jag vet inte riktigt vilka kriterier han menar men jag gillar hans lösning på problemet och att en ledare i DN i dag är inne på samma spår:

“Så ser skolvardagen ut. Det går inte att förklara varför vissa lyckas och andra misslyckas. Men det finns två faktorer som dramatiskt ökar sannolikheten för framgång. Den första är att läraren bryr sig om eleverna. Den andra är att hon tycker att det är spännande och roligt att undervisa i sitt fält.”

Ifall du missade essensen i ovanstående urklipp har jag kursiverat nyckelordet åt dig, varsågod. Med genusbrallorna på minns jag alla timmar det akademiskt diskuterats lågstatus- och högstatusyrken och vad detta kan bero på. Har vi nu halkat på en räkmacka och råkat lösa grundskolans problem i förbifarten? Ska jag behöva outa att jag till slut gett efter inför påtryckningar utifrån och till slut sökt till Lärarjouren? It’s a brave new world.

Aj. När Hank von Helvete allierar sig med Carola känns det som att det är värt att kasta in den alternativa handduken för gott. Och hur har jag, kulturprettot, lyckats missa att Hank även spelar Jesus i de fina salongerna? Shit, Sherlock, undrens tid är ännu inte förbi.

Aldrig hänger jag med och ingenting får man ha ifred. Lika roligt som att Idol-kidsen stashar upp på Sivletto, sjunger hårdrock och gör djävulstecknet, lika värdelöst är det att möta Svennebanan på Zombiebio. Fan. Jag vill ha ensamrätt på zombie-fetischism och känner mig kluven till den nyvunna (?) lättillgängligheten, längtar tillbaka till obskyra vhs-kataloger, maniskt bläddrande i ginzas (pappers-) katalog och frenetiskt avspelande via scart-kabel från nån polare som lyckats komma över nån svår pärla.

Ceci n’est pas un rendez-vous d’amour bjöd ut på bio och middag i går igen. Han vågade inte riktigt föreslå film utan överlät väljandet åt mig och drog en lättnadens suck när jag lyckligt skrek om Zombieland. Dregla lite över en cowboy-Woody Harrelson med dubbelpipig brakare och lite scream bloody gore, vem vill inte ha det, va? Lika lättad var jag när han efteråt istället för middag föreslog drinkar och chips på Tiki Room. Förundrad över alltings platoniska skimmer när det hade kunnat vara hur bra som helst vore undertecknad inte ett första klassens våp. Lika bra, orka gegga, nej precis.

Ett barn i Umeå råkade få ett personnummer som slutar på 0666 och föräldrarna gick i taket, de otacksamma jävlarna.

Själv fick jag nöja mig med en lapp, från kön på Naturhistoriska Lyxmuseet i fredags, men jag blev glad som ett barn på julafton ändå. Vittnen kan intyga. Välkommen, liksom. Hoho!

Min fru Jessica, Syster Smisk av Röda Fanan, eller Red Banner på engelska, gillar Bruce Springsteen.

Red Banner + Bruce Springsteen = Bruce Banner = Hulken. (Hulken heter av någon outgrundlig anledning David Banner i tv-serien)

Så där ja, svårare än så var det inte. Jessica, den fiktiva forskaren, monstret som egentligen vill lämnas ifred men tvingas att gå i kamp mot omvärlden.

Oh, captain my captain av mina väderkvarnars skuta tittade tydligen på zombiefilm i går. En av hans vänner (inte jag) var vänlig nog att informera honom om att en machete är ovärderlig då denna inte behöver laddas om varpå Kaptenen blottar idioten inom sig och informerar tillbaka att hans senaste motorsåg innehar ett extralångt svärd, vilket också borde vara värdefullt i zombietider.

Här kände jag min plikt att informera att en motorsåg inte bara är otymplig och genererar mjölksyra snabbare än den mejar zombies, tar onödigt lång tid att starta, om den ens startar, samt att bensinen obönhörligen kommer att ta slut och vad ska han göra då, va?

Med kompisar som mig borde man klara sig rätt bra vid ett utbrott av zombie-influensan.

Skön jämförelse svin-fågel-zombieinfluensa här.

Det kan vara så att min unge redan är smittad, alltså är det bara en tidsfråga innan även jag ballar ur. På riktigt.

Igår satt jag ensam ute på lokal och en främmande kille kom och satte sig mittemot mig. Han inledde en konversation, så gott det gick, eftersom musiken var mycket hög. Så kom min killkompis tillbaka med våra drinkar och han och den främmande killen hälsade. Främlingen satt kvar en liten stund till, sen skakade han hand med min kompis och sa trevligt att träffas och gick. Han skakade däremot inte hand med mig. I killars ögon är en slumpmässigt utvald kille nämligen alltid alltid värd mer respekt en slumpmässigt utvald tjej. Det tycker jag är trist.

Eller så är det så att även 2009, i världens mest jämställda land, är killar alltid beredda på våld för att de pratat eller tittat fel på en tjej som redan tillhör någon. Det tycker jag också är trist.

I dag skämdes jag på tåget. Jag skämdes för något jag inte rimligtvis hade någon del i (mitt barn kom direkt från sin far), men lik förbannat skämdes jag ändå. Min son hade en svart huvtröja, svarta byxor med hundra fickor och nån slags hård text på, grabbiga blågrå springskor och en mössa med tribaler på. Han rålekte med actionlego, svart och grått, med kolvar, pistonger och cylindrar. En propeller och stänger. Han byggde flygplan, bilar och maskiner och hade ordentligt roligt.

Mitt emot sitter en linblond flicka i rosa tights med blommor på, rosa fleecetröja och vita springskor med hjärtan (jag vet, eftersom nyfikenheten tvingade ner mig under bordet för att kolla). Hon bläddrar stillsamt i en bok om en docka, med tillhörande färdigutstansade kläder i mjuk plast som kan klistras på och tas bort om och om igen för att byta kläder på bilderna på dockan i boken.

Och där sitter jag och skäms som ett djur för att Sverige slår sig för bröstet och kallar sig för världens mest jämställda land. Jaså?

Jag undrar vilket av dessa barn som har flest möjligheter att utvecklas till en fritt tänkande individ.

Eller har jag helt fel? Är könsrollerna min väderkvarn?

Det fick jag lära mig på ett föredrag ikväll, av varumärkesdirektören för världens åttonde största varumärke. Han pratade om marknadsföring i den nya tiden, att produkten var viktigast, att reklam inte funkade längre, att förtjänat utrymme (folk pratar frivilligt om varumärket) är så oändligt mycket viktigare än ägt utrymme (typ företagets egna webbplats) och köpt utrymme (vanlig annonsplats alltså). Och det var ganska intressant och han verkade ganska vettig. Bara det att i slutet pratade han om företagets nya satsning, som lanseras nästa vecka. De ska göra ett coolt samarbete med Vice (som han kallade “innehållsproducenter”, vilket fick mig att rysa till lite), som verkligen ska ge kunderna ett mervärde. Men så avslutade han med “fast vi har fortfarande vanlig reklam också” och visade en film som var så himla trött, förutsägbar och heteronormativ att han sänkte hela sitt föredrag. Jag övervägde att räcka upp handen och fråga om han menade allvar, men vågade inte riktigt. Istället åkte jag besviken hem.

Vi hakar på med likheter mellan GH och JÅ här nu rå, medan potatisen fortfarande är het… Oh Captain, my captain har genom åren ihärdat att jag och Joy i My Name is Earl hyser vissa likheter, jag vet inte vilka det skulle vara. Kräver härmed bättre argument och motiveringar. Blond, till synes rätt blåst men skärpt när det gäller och hyggligt uppkäftig?

Katter blir aldrig vuxna, de behöver inte eftersom vi så gärna daltar och leker med dem. De fastnar någonstans mellan bebis och lågstadiet. Vissa exemplar tar sig upp till mellanstadiet, men de är sällsynta. Min katt är ett synnerligen ovanligt undantag; han innehar professur i chillax.

Anyway, i ett samtal färgat av existentiell ångest vädrar jag för systersmisk mina farhågor om att det är dags även för oss att växa upp. Vi gör inget annat än tramsar och leker bort våra dagar, jobbar vid sidan om förvisso, men vi borde kunna göra något mer konstruktivt med den här överskottsenergin vi båda lider av. I ett försök att sammanfatta vad vi borde göra istället hävde jag, dum som jag är, ur mig att vi kanske borde gå på Ladies Night och inreda med mer vitt. Usch vad jag ångrar mig nu… Men jag vet faktiskt inte, vad konstituerar en vuxen nuförtiden?

På Tradera finns en hel kategori med shabby chic, och nej. Nej, jag fattar inte grejen. Jag får allergiska utslag av hålbroderade ljuvliga tunikor, tights och bajsfärgade stövlar, flygigt blekt hår uppsatt i nån slarvig hästsvans, läppglans och för mycket foundation. Smycken med alldeles för många pärlor, Rix FM och parmiddagar. Hänger allt det ihop med ljuvligt vitvita hem så avstår jag hellre och leker marskatt ett tag till, thank you very much.

En förskola i Umeå drog ut på älgjakt och pangade på en låtsasälg i tyg. Förbundet Djurens Rätt kritiserar pedagogiken i detta, med all rätt. Förskolan försvarar sig med att påpeka att “För våra barn som växer upp i en miljö där jakt är en del av vardagen är det viktigt att barnen också får förhålla sig till detta i förskolans pedagogiska verksamhet”.

Men hur tänkte de där? Måste förskolebarn förhålla sig till älgjakt på förskolan, får de inte den indoktrineringen redan hemma? Står det någonstans i läroplanen att barnen ska fostras till små jägare just för att deras föräldrar är det? Alltså, jag tror inte det, va. Den pedagogiska grunden i förskolan borde förhålla sig objektiv och professionell, och den kreativitet som ligger bakom ovan nämnda utflykt borde kunna kanaliseras till icke-förtryckande aktiviteter. Utrusta ungarna med kameror, gör en utställning, ha ett vernissage. Om ungarna måste leka vuxna, fösas in i olika fack, så är det inte mer än rätt att vi ger dem möjlighet att se alla sidor.

Eller så låter vi dem bara vara barn.

Med ett snitt på 90 fräcka besökare om dagen, och det utan att ens göra reklam någonstans, kan jag, utan att vara självgod, inte göra annat än hålla med allra käraste favorit ex-kollegans ord som sköt som mjuka bofferpilar rakt in i tjejhjärtat: “Din blogg knäcker. Den ligger i mina favoriter. Rock on!”

Eftersom jag både kan stava och konstruera meningar med flyt och innehåll och ibland till och med meningsfulla inlägg inbillar jag mig att det är därför så många av er bryr er om att komma tillbaka, oavsett om språkfascisten styr och ställer eller tramsflamsan tar över. Även om det ibland kan bli lite väl dekigt och jag glömmer att hålla vad jag lovat. Det där om genusperspektiv på språk och undertextarens hämnd, till exempel. Det är på gång, jag lovar! Likaså slutet på följetongen om espressomaskinen. Kanske redan i morgon…

I alla fall…TACK! Och kommentera mera, annars kanske jag slutar helt.