Varje år publicerar språkrådet en lista på nya ord och fraser i svenska språket. Bland innovationer på 2008 års nyordslista fanns bl.a. bloggbävning, finanssmälta och kalsongbadare. Gott så. Ett språk behöver ständigt tillflöde av nyord för att hålla sig vitalt.

Men jag undrar om det inte har blivit dags att göra med orden som med bokhyllan när biblioteket börjar svämma över: en bok in, en annan bok ut. I samma takt som nya fräscha ord berikar språket så blir ju andra sönderexploaterade eller gamla och odugliga. Dags att fasa ut!

Ord som riskerar att bli utslitna och därför behöver pensioneras eller i alla fall ta igen sig en stund och behandlas med särskild varsamhet för att återfå självkänslan bör helt enkelt få sin egen lista – den utslitna ordlistan. Här är några heta kandidater till 2009 års upplaga:

• Kaxig. Bör man förstås vara.
• Attityd. Ska man ha om man vill vinna Idol.
• Lyxig. Är även den sunkigaste krog som en politiker råkar besöka.
• Unik. Gäller om samtliga bostäder till salu t.ex.
• Högteknologisk. Brukar betyda ovanligt dyr.
• Smart, klimatsmart. Allt annat är otänkbart i kunskapssamhället.
• Entreprenörskap. Samhällets nya överideologi.

Och så har vi förstås hela det feta ordstimmet från platsannonsernas värld, det som gör en människa anställningsbar: förändringsbenägen, flexibel, kreativ, passionerad… Fyll gärna på utslitna ordlistan själv!

Om det i slutet av 60-talet rådde stor brist på Q så har det gått inflation i ! enligt Språkrådet.

En notis i dagens SvD gör gällande att forskarna är djupt oroade över att den digitala tidsåldern fört med sig en oroväckande förökning av antalet punkter, utropstecken och glada gubbar i meddelanden. Fortsätter det så här så kan tecknen förlora i kraft och det vore ju illa.

Själv är jag djupt oroad över vilken typ av nyheter jag orkar ta till mig och hetsa upp mig över vilket jag vill understryka med minst tio !!!!!!!!!!

Obegränsat med digitalt utrymme ger inflation i !!!!!!!

Medan det i Gutenbergs fotspår rådde en skrämmande brist på Q.

I senaste Språktidningen, och idag på Dagens Nyheters hemsida, kan vi läsa om att det blir allt vanligare att använda utropstecken, gärna fler än ett i rad. Som jag har gjort i rubriken till det här inlägget, och som tillverkaren av påsen på bilden märkligt nog har gjort. Det är, förstås, på Internet trenden har kommit och det är i dess informella miljöer som utropsteckensinflationen (är inte det ett helt underbart ord förresten?) sprider sig. Vi umgås allt mer på nätet; på Facebook, i chattprogram, över mejl och i forum som Flashback. Här är det inte snustorr akademiska som går hem, utan talspråk. Utropstecken signalerar utrop, starka känslor och att meningen är lite mer spännande än en mening utan utrop.

Tygpåse för gamla plastkassar. Med TVÅ utropstecken.

Enligt en TT-enkät, som presenteras kort i DN-artikeln, är utropstecken en generationsfråga. Yngre personer kryddar sina texter med fler utropstecken. Det känns logiskt, eftersom internetumgänge är något som unga människor sysslar med mer än äldre. Som två damer, 64 år och “jättegammal”, säger så använder de utropstecken sparsamt, mest bara vid interjektioner. Starka känslor uttrycker de inte på nätet eller i sms, och behöver därför inte använda utropstecken där. 60-årige Johny har bara en sak att säga om utropstecken, och det är underbart vackert: hela livet är ett utropstecken!

Men hur det än är med vilka som använder utropstecken, så avråder språkvården från överdriven användning. Språkrådet skriver i senaste Svenska skrivregler att hopning av utrops- eller frågetecken visserligen förstärker tecknens betydelse, men att det inte passar i alla sammanhang och därför ska användas sparsamt. I Språktidningens artikel går Språkrådet dessutom ut med en varning om att använda utropstecken för mycket. Då riskerar de att förlora sin kraft.

Journalister uppmanas, både i skrivkurser och genom skrivregler som TT-språket, att vara väldigt sparsamma med utropstecken. Som Svenska Akademiens grammatik säger; “de är sällsynta i framställningar av saklig karaktär.” Utropstecken uttrycker att texten är personlig, inte saklig och objektiv.

Men, ärligt talat, det här känns ganska självklart. Det känns ungefär som att språkvården har upptäckt ett språkfenomen hos unga människor, och oroar sig för att utropsteckenhopning ska bli norm i allt skriftspråk i framtiden. Om en person använder många utropstecken på nätet verkar språkvården utgå från att personen gör det i all skrift. Lite som när äldre, sms-ovana, personer tror att ungdomar inte kan skilja på sms-språk och vanligt skriftspråk, och oroar sig för hur det ska gå med svenskan i framtiden.

Ungdomar vet skillnaden mellan språket i ett sms och i en skoluppsats. Det är två helt olika sätt att uttrycka sig på. Samma sak är det med chattspråk. Jag skriver själv gärna ut två eller ibland till och tre utrops- eller frågetecken i följd i MSN Messenger, för två utropstecken är lite mer utropande än bara ett. Men ändå har jag lyckats knåpa ihop en C-uppsats som blev godkänd. Och vet ni? Jag är rätt säker på att jag inte använde ett enda utropstecken i hela uppsatsen.

Den som fortfarande tvivlar på att ungdomar vet skillnaden mellan normerna i talspråksbaserat chattspråk och formellt skriftspråk kan läsa följande underbara tjuvlyssning från http://www.tjuvlyssnat.se/

Två fjortistjejer sitter på bussen och diskuterar en kille.
Tjej 1: Asså, typ igår kväll när jag pratade med Jesper på MSN så skrev han värsta weird!
Tjej 2: Asså, typ som på bilddagboken då eller?
Tjej 1: Ah! Han skriver som värsta läraren! Han skrev med stor bokstav i början på varje ord! Typ: Hej Jessika. Asså! Han skrev hej med stort H och Jessika med stort J! Så jäkla störande, kändes som om det var ett jävla prov.

Jeg har en idé: Hva om Foretaksregisteret (under Brønnøysundregisterene) fikk seg en språkavdeling? En avdeling av godt kvalifiserte språkmennesker som kvalitetssikret alle navn på bedrifter? Slik at ` og ´ kom riktig vei på riktig ord, for eksempel, slik at ingen cafè fikk etablere seg uten å snu aksenten riktig vei. En avdeling som sørger for at apostrofene kommer der de skal, så vi unngår Preben’s bilverksted. En avdeling som sørger for at bedriftene får stor forbokstav i det første ordet og liten i de andre. Ingen Grukkedalen Vilt og Video der i gården, nei. (Og hvordan slapp forresten det statlige Nasjonale Festningsverk gjennom?) Og når det gjelder ord delings feil? Tja, Preben’s bil verksted ser litt dumt ut. Best å unngå det, ja.

Har Språkrådet noen kompetente medarbeidere å avse? Som et folkeopplysnings- og distriktspolitisk tiltak, f. eks? Det er jo så in å verne om den norske kulturen for tida, så hvorfor ikke begynne med å sniklære folket godt norsk?

Idag kommer ett snabbtips, och det är kort och gott att Svenska skrivregler finns på webben på Språkrådets hemsida. Där hittar du som sagt Svenska skrivregler, onödiga engelska ord, och Frågelådan där du kan få svar på dina språkfrågor.

Det här tipset kommer från Frilansbloggen.

Kommentera och prenumerera på bloggen

Jag vill gärna veta dina synpunkter på det här inlägget, så skriv vill en kommentar om du har tid och lust. Och om du gillade den här artikeln, glöm inte att prenumerera på mitt RSS-flöde för fler gratis artiklar, eller följ @larskarlsson på Twitter.

Her er noen nettsteder jeg bruker til inspirasjon, faglig påfyll og utvikling, både for bloggen og for skrivekursene jeg holder.

Lista er absolutt ikke komplett. Likevel håper jeg det kan være et sted å starte for deg som vil vite mer om hvordan nettet fungerer og hvordan du som skribent kan tilpasse deg mediet vårt.

De norske først:

• Nettskriving.no – sannsynligvis den beste nettskrivings-sida på norsk. Lenker til undersøkelser, noen rene betraktninger, innblikk i hvordan Ove Dalen har jobbet med boka Effektiv Nettskriving. Boka er sterkt å anbefale, for øvrig. Det er også Origo-sonen om nettskriving, du finner lenke på sida. Følg også @ovedalen på Twitter.
• Orddelingsmafiaen er først og fremst morsomt, men også påminning om alt det skrekkelige særskrivingsfeil kan føre med seg. De er dessuten @orddeling på Twitter.
• Finn-Erik Vinje, pensjonert språkprofessor og riksmålsfantast, blogger om det han finner for godt. Av og til usaklige utfall, men ofte språklige betraktninger vel verd å få med seg.
• Aftenpostens språkekspert Per Egil Hegge legger ut språkspalten og svarer på spørsmål på nett.
• Klarspråk.no er statens nye blogg om språk i offentlig sektor. Den bør være inspirerende for alle som vil skrive mindre byråkratisk.
• Språkrådets nettsider har oppslagsverk og ordbøker, informasjon om vanlige språkfeil og mye, mye mer.

Og noen engelskspråklige nettsteder:

• useit.com, hjemmesidene til brukervennlighets-guruen Jakob Nielsen, er fulle av nyttig informasjon. Sidene ser kanskje ikke så fine ut, men de kompenserer med informasjon om undersøkelser, hvordan vi leser på nett og mye, mye mer. Gå gjerne rett til nettskrivings-sidene hans.
• Eyetrack-sidene til Poynter gir informasjon om eyetrack-undersøkelser og hvordan de kan tolkes.
• Writing for the web er Crawford Kilians blogg for boka Writing for the Web 3.0. En ny utgave av boka er på trappene.
• Innholdssidene til A list apart har et brukbart arkiv med skrive- og innholdstips.
• Readability.info måler lesbarheten til nettstedet ditt ved å telle hvor lange setninger og hvor lange ord du bruker, for eksempel. Jeg er ikke helt fornøyd med lesbarheten til Ordlysten. Prøver å forbedre meg.

Dette er bare noen av mange, mange sider der ute. Gi meg gjerne tips om det er noen jeg burde hatt med på lista!

Har lovet en stund at jeg skal prøve å finne norske begreper for en del av den typisk engelske Twitter-terminologien. Noe inspirasjon har jeg fått i Twitter-ordlista Twittonary (takk til Thomas Tangen for tipset).

Teknisk burde nok dette vært en wiki, siden denne ordlista sannsynligvis vil trenge oppdatering ganske mange ganger. Min tekniske kompetanse er imidlertid bitteliten på sånt, og jeg har ikke tid til å sette meg inn i wiki-løsninger akkurat nå, så vi får bruke bloggen og kommentarene så lenge. Hvis ikke noen får fryktelig lyst til å sette opp en twiki, da.

Kom med innspill til meg på Twitter (@ingeborgv) eller i kommentarfeltet hvis du har innspill til uttrykk som bør med, eller forslag til hva noe bør hete på norsk. Kjør debatt!

• Direktemelding/DM – se “privat melding”. Foreslått av @nedrelid fordi d er twitterkoden for å skrive en slik melding.
• Emne - meldinger merket med # for å samle dem rundt et tema (fint forslag fra @paljoakim). Varianter er f.eks. emneord og tema-meldinger.
• Følge – å abonnere på noens tvitringer. Se også “lese”.
• Lese – å abonnere på noens tvitringer. Se også “følge”.
• Leser - å være en som abonnerer på en annens tvitringer. “Jeg er leseren hans på twitter.” Se tidligere innlegg med avstemning.
• Krøllsvar/krøllmelding - en offentlig melding stilet direkte til en bestemt person, innledes med @-tegn. (Forslag fra @nedrelid, her aner det meg at det kan bli diskusjon.)
• Kvitre - norsk for verbet “to twitter“. Se også “tvitre”.
• Privat melding – en melding som sendes fra en bruker til en annen utenfor den offentlige samtalen. Forkortes gjerne PM.
• Retvitre - å sende noens tvittermelding videre for å spre budskapet. Jf. engelsk retweet. Kan forkortes RT. Et godt alternativ er via. (Takk til @abrenna, @senikk m.fl. for god diskusjon.)
• Tråd/tvitretråd – samtale mellom brukere satt sammen med @-meldinger (takk til @andemann for forslaget).
• Tvitre - norsk for verbet “to twitter“, som egentlig betyr “å kvitre”. Beskriver det å skrive noe på Twitter. Språkrådet vurderer å anbefale “tvitre”, så da gjør i alle fall jeg det.
• Tvitring – en melding skrevet på twitter. “Jeg leste tvitringen din om det.”

Etter å ha frekventert Språkrådets hjemmesider litt hyppigere enn vanlig de siste ukene (skylder på et emne om manusbearbeiding), har jeg virkelig begynt å få sansen for avløserord, dvs norske alternativer til import- og låneord, særlig fra engelsk. Her er en liten liste, for folk som interesserte i gå foran med et godt eksempel. Noen av ordene er direkte sjarmerende, for ikke å snakke om kreative! Bare se:

Applet – javasnutt
Bug – programlus
Catwalk – motemolo
Chips – potetløv
Cottage cheese – hytteost
Food processor – matmølle
Hacker – datasnok
Halfpipe – snørenne
Hit and run – ram og røm
Sit-up – bukbøy
World wide web – verdensveven

Jeg er en aktiv bruker av bl.a sistnevnte (mest for moro, men dog), og ”ram og røm” høres jo så mye bedre ut på norsk! I noen tilfeller er det imidlertid blitt begått en smule overdrap (overkill). Her er noen eksempler gravd ut fra lengst innerst inne i stabburet:

Keyboard – tangentfjøl
Instant message – snøggmelding
Layout – bladbunad
Breakdance – breikdans

…mens andre egentlig er litt forkrøpne (creepy):

babyboom – babybølge
brain drain – hjerneflukt

… og jeg tror aldri jeg kommer til å begynne å kalle Blindern for ei studiegrend (campus), men det er nå så. Likevel er jeg nødt til å la meg fascinere av de mange snurrige sammensnekringene av ord. Bøying og tøying av dagligspråket må jo til for å holde det “varmt”, og kreativiteten det er blitt gjort med er rett og slett litt inspirerende Selv venter jeg i spenning på avløserord til bl.a ”flabbergasted” og ”awkward”

Ordlysten gratulerer Språkrådet og Difi med den nye bloggen Klarspråk.no. Den skal handle om klart språk i staten. Behovet for bedre byråkratspråk har jeg tatt for meg ved flere anledninger, så dette er gledelig.

Undertegnede blir en av gjestebloggerne der med det aller første, og det kommer sikkert mer interessant der etterhvert. Jeg ser i alle fall fram til å følge med videre.

Jeg presterte denne halvt useriøse kvitringen i går, etter at @yojibee har tatt til orde for å bruke uttrykket “vi kvitres” om å kommunisere på Twitter (jf. posten om at det bør hete “en leser” på Twitter).

Etterpå fikk jeg en hyggelig mail som viser at jeg ikke er den eneste som prøver å finne norske ord for å beskrive det vi gjør på Twitter. Og @akafred har vært ivrig og sendt en epost til Språkrådet. En stor takk for innspillet og eposten, for den har han latt meg gjengi:

Jeg foreslår at dere kommer med en anbefaling på ord som beskriver det “å avgi korte meldinger på sosiale nettsteder” – som for eksempel på twitter.com, i statusfeltet på facebook.com eller på andre mikrobloggingstjenester.

På engelsk brukes “to tweet”.  Jeg liker ordet “å kvitre”, men det har lite gjennomslag og folk har begynt å bruke “å tweete”, “å twitre” og “å tvitre”.

Jeg vet at http://twitter.com/janomdahl har gjort en liten undersøkelse og han forkastet “å tvitre” som jeg mener er den beste kandidaten siden det er god sammenheng mellom skrivemåte og uttale, minner om “å kvitre”, samtidig som det peker tilbake til det engelske opphavet til ordet.

Og han har fått svar fra Språkrådet, som vurderer å komme med en anbefaling. Jeg gjengir svaret også:

Hei!

*Tvitring* burde være en god kandidat, ja. Det har de tre gode egenskapene du nevner, og to på kjøpet: Det ser ut som et “hjemmebakt” norsk ord uten at det kolliderer med noe annet av samme slag. Vi skal vurdere å anbefale det.

Jeg må nesten få nevne et pussig sammenfall på nynorsk: Verbet *å vitre*betyr ‘å orientere’, og *til vitring* betyr ’til orientering’. *Tvitring* er altså en form for *vitring*!

Vennlig hilsen

Bård Eskeland
rådgiver

Så da har jeg og andre som prøver å fornorske Twitter-vokabularet fått et inspill. Og jeg kjente i alle fall ikke verbet “å vitre” fra før. Det er til og med så spesielt at Bokmålsordboka ikke kan det. Helgas lille lyspunkt, dette.

Oppdatering: Etter sterk, betimelig påpakning i kommentarfeltet tenkte jeg omsider på å slå opp i Nynorskordboka også. Og der lå vitre inne som oppslagsord. Jeg bøyer meg skamfullt i støvet.

“Det handlar om läsbarhet! Allt som hindrar eller stör läsningen är irriterande och försämrar textens kvalitet”. Det är det kritiken mot Tete:s språkregler handlar om. Jag ska förklara hur vi tänker, vi som oponerar oss.

Jodå, det är klart att jag skriver Tete bara för att retas lite. Och visst kan man väl väl få angripa språkpolisen lite med glimten i ögat även om svenska språket är dödligt allvar

En textkommentar fick jag när jag publicerade min förra artikel i ämnet på vår redaktionsblogg “Nu är skrivaren trasig igen”. Övriga kommentarer var muntliga. Hur som helst, diskussion blev det, och det var ju meningen. Jag vidhåller att TT:s språkregler är inkonsekventa och inte befrämjar läsningen av texterna i våra dagstidningar.

En av mina kollegor, Tinna Bondestam, som jobbar med personalutveckling här på ST och på andra tidningar, var den som betonade att det är just problemen med läsbarhet det handlar om. Om jag i en text möter något som känns obekant eller fel, så har det en läs-stoppande effekt. Exempelvis som att stava iPhone med versalt i, eller när partibeteckningarna helt plötsligt blev versala.

Frågan är hur TT resonerat när man bytte fot? Precis som vår finske kollega ställer vi oss frågan “Varför byta något som fungerar och är så invant?” Är det några partilobbyister som fått sin vilja igenom, eller vad var bevekelsegrunden?

Rent grafiskt har det tidigare varit en tydlig skillnad mellan partibeteckningar och andra förkortningar. Nu är det i våra tidningstexter ingen skillnad mellan KD (Kristdemokraterna) och KD (Kronans Droghandel, www.kd.se). Därför tycker jag att den ändringen var helt onödig.

Tinna berättade också att hon mött flera redaktioner som oponerat sig och inte väljer att följa TT:s nya regler för partibeteckningar. Hör gårna av er och berätta!

Däremot tycker jag att det är värt att diskutera hur vi ska hantera företagsnamn. En kommentar jag fick var detta med det besvärliga i att hålla reda på hur diverse företag stavas. Och varför skulle det vara svårare än att hålla reda på personnamn?

Om man gör en intervju med en person så kollar man alltid stavningen av personens namn, eller hur? Om man samlar fakta kring ett företag för en artikel så finns det ju alltid dokument, på papper eller digitalt, där företagsnamnet är presenterat, eller hur? Dessutom har vi ju nu, om vi vill använda dem, förnämliga ordlistor och rättstavningsprogram i våra datorer. Dom kan vi mata med alla aktuella namn så blir det alltid rätt, och fylla på med nya när det dyker upp nya företag.

En annan självvald inkonsekvens är att vi på ST resonerar annorlunda när det gäller lokala företeelser. Enligt TT:s språkregler så ska Sundsvallslaget Giffarnas förkortning stavas Gif eftersom det går att läsa. Men vi skriver GIF av samma anledning som vi skriver Sundsvalls Tidning, Radio Guld och Mix Megapol, men Svenska dagbladet, Dagens nyheter etc. Vi vill alltså att våra egna varumärken och vissa andra lokala varumärken ska synas tydligare.

När jag skriver i ST så är jag ju naturligtvis tvungen att anpassa mig efter TT-språket, eftersom det är det som gäller här. I alla andra sammanhang skriver jag det som är mest naturligt, alltså Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet etc. Framför allt kommer jag aldrig att skriva till exempel Mona Sahlin (S) eller Göran Hägglund (KD) – detta är enda undantaget.

Argumentera gärna – för eller emot! Och svara på nedanstående enkät.

Har fått flere oppfordringer fra Carsten Pihl om å skrive et innlegg om forskjellen på bunker og bunkers. Fredag sendte han meg til og med dette eksemplet fra Aftenposten:

Så nå har jeg gjort litt research (les: to oppslag i ordbok) for å finne ut hva som faktisk er godkjent bruk av de to ordene.

Bunkers – med s til slutt, altså, betyr opprinnelig drivstoff til skip eller skipsmaskiner. Med denne betydningen burde altså politikerne Aftenposten skriver om, bli både klissete og fuktige under lesningen.

Men det er godkjent en underbetydning for ordet bunkers – nemlig som synonym til bunker uten s.

Og bunker – uten s – har hele tre betydninger. Det kan være et rom til brensel på skip, altså rommet der bunkers oppbevares. Men det kan også være et delvis nedgravd rom til beskyttelse. Da jeg var liten, lekte vi for eksempel ganske ofte i gamle tysk-bygde bunkere fra andre verdenskrig. Dessuten kan bunker bety en sånn sandbanke som man finner på golfbaner. Akkurat den betydningen tror jeg er mindre relevant akkurat her.

Tradisjonelt har det altså vært forskjell på bunkers – drivstoff – og bunker. Ordboka godkjenner imidlertid den varianten Aftenposten bruker her. Jeg finner ingen oppslag om forskjellen hos Språkrådet heller. Så selv om det skurrer i Carstens språksans når han leser dette, og selv om det forsåvidt også skurrer i min språksans, kan jeg ikke kritisere Aftenposten i dag.

Men det kommer helt sikkert flere sjanser!

“Thomas Ekman, ansvarig för privatmarknaden på Tele 2 är säker på utvecklingen.

Trenden är tydlig och mobilen har på allvar tagit över jul-och nyårshälsningarna från de traditionella julkorten”, säger han i en kommentar.”

Sms-rekord för nyårshälsningar, SvD

Så ska islam ta över i våra folkminnen också, särskilt kvinnosynen inom islams och islams moralregler, för att förhindra männen att tänka orena tankar så Allah inte surnar till:

Språkrådet, Institutet för språk och folkminnen hittade i augusti ett nytt ord de genast måste införa i det svenska folkminnet: Burkini.

Motiveringen:

Burkini

Vattnet i hav och sjöar i Sverige håller skön badtemperatur och augusti ser ut att bli en skön badmånad för alla, oavsett religion och badklädesbehov. För muslimska kvinnor som vill njuta av bad har det tagits fram en speciell sorts baddräkt som täcker tillräckligt för att följa de traditionella muslimska reglerna – burkinin. Ordet är förstås bildat av burka och bikini. Plagget formgavs ursprungligen av den från Libanon bördiga australiensiskan Aheda Zanetti.

Burkinin har blivit en succé världen över och går i dag att köpa på många ställen, även i svenska simhallar.”

Ett ord som i det närmaste har kommit att symbolisera en livsstil. Att arsla är så mycket än att bara sitta ner, och är egentligen ett mycket svårtolkat och komplext verb. I sin klang fägrar det åt passivitetens näste, men är ändå aktivt i den bemärkelsen att man ändå är sysselsatt. Med något som under inga omständigheter är ansträngande.

1. VÖNLIGEN

Japp, en delad första plats. Att avsluta ett brev till en mer eller mindre viktig person med “Vönligen,” är inte bara föremål för en eventuell felstavning- det är också en signal om att så här gör du inte mot mig. Men min protest är välformulerad och allvarlig, så ta nu för vönligen och styr upp det här!

3. MOLLTOLERANS

Ibland hittar myndigheter och Maria Larsson på uttryck. Som till exempel det här med nolltolerans mot självmord. Att inneha molltolerans syftar på att uppbringa en emotionell förståelse för andra människors lidande, att i signal och substans påvisa ett engagemang som sträcker sig djupare än “krya på dig”.

4. MUTTRON

Ett muttron svarar i telefonen på vårdcentralen. Punkt.

5. MOSSMEDIA

“Gammelmedia” känns torftigt och plumpt. Mossmedia ligger betydligt bättre i mun, inte minst med tanke på Björn Wiman, kulturchef på Expressen.

6. PSYKOBANALYS

Det har saknats en samlad beteckning över den inriktning som coacher, livskarriärskännare och power mentoring-konsulter ägnar sig åt.

7. ERODANT

År 2008 har varit ett digert år sett till utspel och det att rasa i media. I spetsen ser vi bland annat Siewert Öholm, en synnerligen erodant person. Numera även bloggare.

8. KRÖNIKETTE

2008 har vi sett hur blogginlägg plötsligt har blivit krönikor. Det är det ju inte- det är kröniketter. Med Malin Wollin i spetsen har frekvensen gått på högvarv i Aftonbladet.

9. BLOGGBRÄNNA

Bloggbävning dög minsann åt Språkrådet, men inte bloggbränna. Bloggbränna är beteckningen för att bränna ut sig i bloggväg, att gå in i bloggen, något som både jag själv och Blondinbella hunnit med i år.

10.BITTERMINGLA

Synonymt och i samklang med arsla beskriver bitterminglandet konstformen att browsa med stil.

Språkrådet har redovisat nya ord. Ett av orden är mikroblogg. Många bloggare med överdimensionerat lager av ord borde fundera på om inte detta vore något att överväga.

Språkrådets tidning Språkvård går att ladda ner här (helt lagligt förstås).

Tack för tipset Per!

Eg skreiv sidemål idag, og bokmålet gjer det lett å laga lange setningar. Her er teksten, men eg skal brigda honom litt og dela honom upp i mange setningar, elles likar læraren teksten enno mindre.

Språkrådets avgjørelse

Språkrådet forbeholder seg den rett å ta språkets skjebne i sine egne hender i forbindelse med debatten rundt normeringen av det norske folkespråk; de utnytter det faktum at de kan benytte seg av de metoder som til enhver tid måtte foreligge for å utkonkurrere sine rivalers tilsynelatende mindre viktige opinioner om hva som medfører riktighet i forhold til initiativ å ta, samt handlinger å utføre vedrørende det nynorske språks grammatikk, syntaks, ortografi og vokabular; språket skal nå bearbeides og forenkles ved mindre valgfrihet, noe Norsk Målungdom, Noregs Mållags ungdomsorganisasjon, frykter kan føre til at nynorsken tilnærmes bokmålets vokabular ved at de tradisjonelle, «arkaiske» ordene og skrivemåtene normeres bort til fordel for de bokmålske formene som stadig infiltrerer dialekter over det ganske land, hvilket vil føre til at bokmålets prestisje øker på en slik måte at dets posisjon i dialektene forsterkes, og slik holder det gående – kanskje til alle er fullstendig assimilerte med bokmålet, eller kanskje Oslo-målet; i tilfelle ville kanskje hunkjønnsformene av substantiv vare enda en stund – språkrådet står i alle fall på sitt, og vil ha en enklere normering, hvilket de, med direktør Sylfest Lomheim i spissen, begrunner med at den store valgfrihet nynorsken tilbyr, gjør den tungvint å forholde seg til uten hjelp fra en ordbok, og da spesielt i forhold til bokmålsbrukere som opplever vanskeligheter ved sitt sidemål fra før av, hvilket nok også støttes fra manges, inkludert målfolks, side, men etter min mening er høynorsk, eller høgnorsk, som det i realiteten kalles, hvis grammatikk og bøyninger faktisk er blant de mest logiske og systematiske av noe germansk språk, rivalisert kun av islandsk og, i noe mindre grad, færøysk i moderne tid, hvilket gjør det lettere å lære, samt benytte seg av i dagliglivet, veien å gå; språket innehar dessuten en fast form, dets stavemåte er bestandig, det ivaretar tradisjonsrike ord og uttrykksmåter, og er åpent for nye ord fra det norske vokabular – hva om vi bare hadde undervist våre barn i god høgnorsk, skrevet bøker på språket (utover det som finnes fra før), og innarbeider dette pure måls rikdom i vår kultur, dernest tillegger oss en (høy)islandsk politikk og fjerner alle fremmedord?

Det norske språket har alltid forandret seg. Vi låner ord her og der, og grammatikken utvikler seg. Former kommer og går, men ødelegger det språket? Slik har det jo alltid vært.

FRA ENGELSK TIL NORSK: Engelskens dominerende posisjon som verdensspråk gir den en naturlig innflytelse på de andre språkene rundt om i verden. Hvilke språk som har dominert som lånordkilde opp gjennom tidene har variert, men man regner at engelsk i dag står for omtrent 80 prosent av nyere lånord i norsk. Gjennom kultur og media gjør det engelske språket sitt inntog også i norsk og står ansvarlig for at stadig nye ord blir innlemmet i norsk fagspråk og hverdagsspråk.

It-bransjen er for tiden, og har i flere år vært, den flittigste bidragsyteren til språket vårt. Tidligere fagord som harddisk, mus og lydkort er i dag allmenne ord som brukes av store deler av befolkningen utenfor bransjen. Grunnen til dette er selvsagt at informasjonsteknologi har utvidet sitt bruksområde til å bli en del av hverdagen i de fleste yrker og i de fleste hjem. Digital kompetanse er tross alt innført i grunnskolen nettopp fordi det å kunne bruke en datamaskin er en helt essensiell ferdighet i dagens samfunn.

Språkrådet (tidligere Norsk språkråd) spiller en nøkkelrolle når det gjelder innføring av nye ord i norsk. Språkrådet overvåker stadig språkbruken til befolkningen og introduserer stadig nye ord i den offisielle skrivenormen etter hvert som de kommer inn i det muntlige og skriftlige språket. Media er flittige til å lage nye ord ettersom de får bruk for ord til å beskrive bestemte fenomener. Det har til og med blitt en lek i det populære aktualitetsprogrammet Nytt på nytt på NRK1, å gjenkjenne disse nyordene fra aktuelle nyhetssaker.

STRATEGIER: De engelske lånordene som stadig kommer inn i språket vårt blir fort en naturlig del av dagligtalen, og en konsekvens av dette er at man like gjerne kan gjøre dem til offisiell skrivemåte. For eksempel et nylig mye brukt ord som slapstick (som betyr noe i retning av ”bløtkakehumor” eller lavmålshumor) er ikke å finne i språkrådets ordlister. Om kort tid vil det kanskje være der. Kanskje bare i form av ”slapstick”, kanskje i form av ”slappstikk” eller kanskje i form av ”bløtkakehumor”. Dette representerer de tre fremgangsmåtene som språkrådet tar i bruk når ord fra andre språk innlemmes i det norske språket:

• Man kan beholde den opprinnelige stavemåten fra originalspråket, og gjør derfor ingen integrering av ordet.
• Man kan fornorske stavemåten slik at den representerer en mer norsk variant av det samme ordet, for eksempel ”slappstikk”, og integrerer dermed ordet i det norske språket.
• Man kan lage nye ord for begrepene som de utenlandske ordene representerer.
• Man kan endre eller utvide betydningen av eksisterende ord i språket slik at de også omslutter det nye ordet.

Forsnorsking skrivemåten av engelske ord blir omfavnet av noen og avskydd av enkelte. Noen ord har vært såpass lenge i språket at man ikke tenker over det, for eksempel verbet å krasje, mens andre av mange oppfattes som merkelige som for eksempel rusj. I en undersøkelse av landets største aviser er frekvensen av den ikke-integrerte utgaven rush totalt dominerende over den fornorskede utgaven rusj. Det samme gjaldt forholdet mellom lunch og lunsj.

Innenfor informasjonsteknologi er det jo hyggelig at man bruker et ord som datamaskin i stedet for det engelske computer. Likevel velger de fleste å omtale den mest brukte typen datamaskin, personal computer, som en PC og ikke en PD (personlig datamaskin). Ordet datamaskin er også i seg selv ikke noen helnorsk konstruksjon. Data er flertall av det latinske ordet datum, og maskin er en fornorsking av det engelske ordet machine, som igjen er av gresk opprinnelse. Til sammenligning kan man se på det islandske ordet for datamaskin som er tölva, en sammensetting av ordene tala (tall) og völva (spåkone). Islenderne må ha vært fascinert av denne magiske tingesten i sin tid.

WHAT’S HÅTT AND WHAT’S NÅTT: Det er ingen hemmelighet at ikke alle Språkrådets forslag av avløserord og fornorskede stavemåter er like vellykkede. Noen ord befester seg i språket, andre gjør det ikke. Ord som tangentfjøl og datasnok (keyboard og hacker) har aldri blitt noen stor suksess. Kollisjonspute og nakkesleng derimot (airbag og whiplash) har slått mer an. Allerede etablerte lånord er vanskelige å erstatte med avløserord, selv om man gjerne skulle ønske at flere norskklingende ord ble brukt aktivt innenfor domener som for eksempel informasjonsteknologi.

En journalist fra It-avisen kunne i en e-post forsikre meg om at deres magasin ikke har noen retningslinjer for hvilke ord de bruker, og overlater dette helt til de forskjellige skribentene å bedømme selv. Det skal likevel nevnes at det nevnte nettstedet ikke holder spesielt høye standarder når det gjelder rettskriving generelt. Ordet laptop blir konsekvent benyttet fremfor bærbar datamaskin, en tendens som også er synlig i dagligtale. Tidligere var bærbar PC den mest brukte betegnelsen, men nå har jeg inntrykk av at flere og flere begynner å bruke laptop i stedet. Kortformen bærbar er dog også mye brukt.

Et ord som magnetplatelager eller bare platelager er for de aller fleste helt ukjent, men er faktisk et offisielt avløserord for det mer kjente ordet harddisk. Det etter hvert så velkjente og mystiske ordet spam, som egentlig er en type skinke på boks, har gjort seg helt gjeldende som betegnelse på den irriterende reklameposten som krydrer manges elektroniske innbokser. Man kunne selvsagt prøvd seg med søppelpost, selv om dette blir en oversettelse av det engelske ordet junk mail som er reklamepost i papirform. Uansett tror jeg det blir vanskelig å overmanne det grepet som spam har fått om språket, så det mest hensiktsmessige er nok å bare akseptere at ordet har kommet for å bli.

UNDERHOLDNING OG IT: Barn og unge sier sjelden at de sitter og småprater på MSN, og de færreste av dem spiller kjempestore direktekoplede flerspillerrollespill (massive multiplayer online role playing games, MMORPG eller bare MMO), av typen World of Warcraft og Guild Wars. Jeg har selv aldri blitt videre bergtatt av denne typen spill, men min yngre bror er en dedikert spiller. Samtalene som utløper seg over den integrerte ”voice-chatten” (!) er intet annet enn en interessant røre av engelsk og norsk og mengder av engelske ord med norsk morfologi. Et utbrudd som ”heal meg, healthen min er low!” burde vel strengt tatt ikke være nødvendig? Kanskje hadde dette vært annerledes hvis vi var flinkere til å oversette populære spill til norsk? I alle fall på spillkonsollmarkedet (Sony Playstation, Nintendo, XBox) som ikke hemmes i samme skala av den storslåtte piratkopieringen som PC-spillmarkedet utsettes for.

Den norske dataspillpressen har aldri vært videre flinke til å bruke norske avløserord når de skriver om spilltyper og spillkonsepter, men også her har det kommet seg den siste tiden. For eksempel har ordet sanntidsstrategi i stor grad tatt over for real time strategy (RTS) som var den ordinære betegnelse på den samme spilltypen bare for få år siden. De aller fleste bruker også betegnelsen førstepersonsskyter fremfor first person shooter, og rollespill fremfor RPG (role playing game). Da jeg gikk på VG1 (som den gang het videregående grunnkurs) presenterte vi et prosjektarbeid om adventurespill, et begrep som nå nærmest helt og holdent er blitt erstattet med eventyrspill. Det er snakk om helt logiske oversettelseslån, hvor det opprinnelige ordet mer eller mindre oversettes ledd for ledd. Hadde jeg brukt disse ordene da jeg gikk på videregående derimot ville jeg sannsynligvis blitt møtt med oppgitte blikk og blitt beskyldt for å være helt Knut (min særdeles entusiastiske norsklærer). Hvorvidt Språkrådet har hatt en finger med i spillet her er uvisst, men ordene er i alle fall ikke å finne i deres ordlister. Det er kanskje ikke offisiell rettskriving, men burde kanskje blitt det. Her har bransjen og mediene selv trolig tatt initiativ og skapt fullt fungerende norske ord.

EN INTERNASJONAL BRANSJE: Det engelske språket er som kjent et verdensspråk og er en felleskode for den internasjonale bransjen som informasjonsteknologibransjen er. It-selskapene lager produkter for et internasjonalt marked og er dermed avhengige av å utvikle programvare og spill som kan brukes i flere land. Produsentene lager selv flere språkversjoner av sine produkter, men det er de største verdensspråkene som dominerer. På det vestlige markedet finner man programvare og manualer først og fremst på engelsk, tysk, fransk og spansk, mens det asiatiske markedet har sine egne oversettelser hvor japansk, koreansk og russisk er store språkmarkeder. Det kinesiske markedet har av politiske årsaker vært lite attraktivt for utenlandske produsenter. Grunnet den enorme posisjonen som Japan har spesielt innenfor dataspill (Nintendo er et av verdens aller største selskaper), gjør japansk til en særdeles viktig aktør på det internasjonale språkmarkedet. Enkelte entusiastiske spillere, først og fremst i USA, går så langt som å lære seg japansk for å kunne nyte også de mange spilltitlene som ikke lanseres utenfor det japanske markedet.

Norsk er nok et lite språk i denne sammenhengen, men vi er ikke helt utenfor det gode selskap. Opera er en norskutviklet nettleser fra selskapet med samme navn, og er nettopp den nettleseren som Nintendos spillkonsoll Wii bruker til å bla på Internett. I tillegg har vi det forholdsvis store spillkonsernet Funcom som med støtte fra det norske filmfondet har vært flinke til å lansere også norske versjoner av sine spill. Norsk er med andre ord langt fra fraværende, og den viktigste kontorprogramvaren som Microsofts Office-pakke og operativsystemet Windows kommer i norske utgaver. Enkelte til og med på nynorsk, noe som en målsetning som Språkrådet streber etter i sin handlingsplan for norsk språk og IKT. Her går det fram at det skal gis økonomisk støttet til oversettelse av programvare til norsk, og at mengden tigjengelig norskspråklig programvare, spesielt på nynorsk, må økes. Språkrådet vil også strebe etter å utvikle og stille til rådighet en standardisert norsk IKT-terminologi.

DOMENETAP: Hvordan kan da informasjonsteknologibransjen defineres som et domenetap for det norske språket. En ting er at de ferdige produktene kommer i norske utgaver, men en helt annen sak er selve arbeidet som foregår i bransjen når disse produktene utarbeides. Det må presiseres at selv om et konsern som Funcom har sitt hovedkontor og hovedutviklingsstudio i Norge, er det tilknyttet flere andre avdelinger både i England og i USA. Å utvikle programvare og spill er ikke som å bygge et hus. Det kreves omfattende prosjektledelse slik at avdelinger i flere land kan samarbeide om samme produkt. Derfor er det helt nødvendig med en felles kode for kommunikasjon. I tillegg er norsk It-bransje totalt avhengig av import av arbeidskraft, hvor India er en viktig kilde. India er en av verdens ledende produsenter av dataingeniører og systemutviklere. It-bransjen er kanskje en av de bransjene som i stor grad merker et flerkulturelt mangfold på arbeidsplassen. Å da skulle jobbe i team krever at man snakker samme språk og benytter samme terminologi for at arbeidet skal foregå mest mulig effektivt.

En konsekvens av dette blir at engelsk blir nøkkelen. Bedriftene lisensierer engelskspråklig programvare fordi man ikke finner programvare på norsk hvis man beveger seg utenfor det som er helt allment brukt, slik som tekstbehandling og regneark. Programvare for systemutvikling, animasjon og redigering, som er nødvendig når man arbeider med informasjonsteknologi på et mer profesjonelt nivå, er omtrent utelukkende engelskspråklig og i alle fall ikke norskspråklig. Det blir derfor naturlig at dette legger primissene for den kommunikasjonen som foregår i fagmiljøene.

FORELØPIG BORTESEIER: Det er nok en tendens at man innenfor det allmenne it-språket, den delen av det som benyttes av folk flest, finner mange norske utgaver av de engelskspråklige ordene. Beveger man seg derimot innenfor bransjen selv hvor det stilles krav til en gjennomgående fagterminologi, er situasjonen en helt annen. Det er mer prioritert og av større interesse for allmennheten å lage norske ord som lysark og skriftkaster, enn det er å utvikle norske begreper for å ”debugge” programkode eller ”rendre” en tredimensjonal animasjonsfilm. Reklamebransjen er også umåtelig glade i å bruke fremmede og kompliserte ord og betegnelser og ikke minst kodespråk når det reklameres for datamaskiner og andre it-produkter:

Fantastiske spesifikasjoner til en RÅ pris! Intel Core2 Quad Q6600, 2GB kvalitetsRAM, 500GB HD og nVIDIA 8800GTS skjermkort. Knivskarp 19″ EIZO monitor er inkludert.
(Komplett.no)

Det høres jo upåklagelig fancy ut, men det trenger overhodet ikke bety at produktet er bra. I tillegg er det godt mulig at tilbyderne går glipp av mange kunder fordi store befolkningsgrupper, først og fremst den eldre delen av befolkningen, lett føler seg fremmedgjort og har vanskelig for å ta i bruk teknologien. Det blir rett og slett for vanskelig, innviklet og litt skremmende. Tenk om bestemor også kunne gått på Internett og bestilt en ny datamaskin eller DVD-spiller og faktisk forstått hva det var hun kjøpte. Da kunne kanskje også hun vurdert forskjellige produkter opp mot hverandre uten å måtte søke ekspertkompetanse fra naboens fjortis.