Hér er 3 spørgsmål til dig:
1. Synes du at den tidl. statsministerfrue er en celebrity?
2. synes du at Sidney Lee er en stjerne?
3. synes du at Lars Hjortshøj er sjov?
Men hvorfor bliver de så anvendt som kendte?

Interesant med Dan Brown affæren. Hvornår sker det samme for publikum, anmeldere og Quentin Tarantino?

Ærlig undren og sure miner over fjer og høns

Sminkedamen siger jeg skal kigge op i loftet og drypper omgående mine røde øjne. Hun smører mit ansigt ind i to forskellige slags foundation. Pudrer mig. Giver mig voks i håret og i mine øjenbryn. Dette er ikke virkelighed. Normalt har jeg æblekinder og ser lidt træt ud. Jeg låner hendes computer og godkender en kommentar på min blog fra Lars Løkke Rasmussen, hvori han siger tak for inspirationen og linker til dagens tale. Dette er virkelighed.

Dagen er startet med at min blog blev citeret fra talerstolen i åbningstalen på årets landsmøde for Venstre. Det er Statsministeren, der citerer mit blogindlæg. Tilsyneladende fordi, at når man googler “den danske drøm”, er det første svar mit blogindlæg med samme titel fra maj 2008. Det har Statsministeren gjort. Og nu sidder jeg i sminken i DR Byen og venter på at komme i Ugen Med Clement, sammen med en standupkomiker, en vejrpige og Danmarks klima- og energiminister, Connie Hedegaard. Sidstnævnte spørger venligt om jeg er vant til at være på tv, hvortil jeg ganske ærligt kan svare nej. Derefter beroliger hun mig og giver mig et par tips om, hvordan jeg gør mig bedst. “Glem at der er publikum og kameraer, kig på Clement og svar på det han spørger om. Det går meget hurtigere end du tror”, siger hun – stadig meget venligt og med fuld øjenkontakt.

Jeg aner ikke hvordan jeg kommer ned af trappen med følgespot og steadycam i ansigtet og da programmet er slut kan jeg intet huske af hvad jeg har sagt i interviewet, kun at jeg har været med – at jeg har haft mine femten minutters fame og at Warhol tilsyneladende havde ret. Det er først, da jeg timer senere er tilbage i Odense, at jeg opdager at de spillede Aerosmith “Walk this way”, da jeg gik ned af trappen – og at jeg faktisk fik formuleret flere sammenhængende sætninger, som svar på spørgsmål fra værten.

På en måde føler jeg mig lidt som et dyr fanget i forlygterne fra en tonstung lastbil, der kører meget hurtigere end mine reflekser kan hjælpe mig. På den anden side føler jeg en lille ligegyldighed overfor projektet, for det er ikke mit. Det jeg gerne vil sige, siger jeg her – og har sagt her. På min blog. Og her bliver det fundet – ikke i en ugentlig og fælles spotlight med minutknaphed, men når det er relevant for nogen. Som det altså viste sig at være relevant for Statsministeren, da han googlede den danske drøm fra et hotelværelse i Singapore.

I dag er verden anderledes. Jeg blev ikke citeret af nogen officiel person i morges. Jeg skal ikke på tv i aften. Jeg er ikke længere det første svar på Google, når man søger efter den danske drøm. Den plads har nyhedshistorierne om Statsministerens tale. Det er fint. Det kan godt være at jeg har opmærksomhedsrelapse lige nu, men der er ingen pointe i at forsøge at fastholde spotlightet. For jeg har ærlig talt ingen andre formål med fastholdelsen end at fodre mit ego. Jeg har ikke mere at byde på eller byde ind med lige nu. Og jeg trænger til ro. Ro til at tænke over det, som Statsministerens tale handlede om – og som mit oprindelige blogindlæg handlede om, nemlig den danske drøm. Hvad er det for et tankemæssigt fællesgods, der driver os til at sejle på tømmerflåden sammen og ikke gøre oprør og skubbe de andre ud over kanten, for at få maden for os selv?

Verdenshistorien har vist os, at vi danskere skal finde det store i det små. Vi har ikke uendelige kilometer af land eller en undergrund fyldt med utømmelige naturressourcer. Vi er ikke nok til at gå i krig, vi er ikke store nok til at være uindtagelige, vores økonomi er for lille til at betyde noget i en handelsblokade. Vi har det store i det små og det er vi specialister i. Vi har fået uendeligt meget mere ud af det vi har og det vi kan, end så mange større lande har fået ud af meget mere. Primært fordi vi har specialiseret os i at respektere individet uden at sætte fællesskabet over styr.

Den danske drøm er ikke at blive citeret af Statministeren og komme i Clement (forstå mig ret, jeg er dybt beæret over det første og synes det andet var sjovt), vores drøm er snarere at kunne være os, sammen og hver for sig. Vores fattige er rige i forhold til de fleste andre landes fattige, til gengæld er vores rige ikke superrige – ligesom vi ikke er en supermagt. Men de er dog rige og vi er dog en magt. Spændet i Danmark er ikke så stort. Vores bjerge er bakker og vores dale forsænkninger. Vores vinter er lunken og vores sommer kølig. Men vores hjerter – de sidder sgu på det rette sted. De banker for en historie om et af verdens ældste fællesskaber, hvor ingen skal tro de er noget, men der fandmegalemig heller ikke er nogen, der skal tro, at de ikke er.

Vores sværd er tveægget – for når vi bliver smålige med storheden går det galt. Så bliver det hurtigt uklædeligt at se en af verdens rigeste og sikreste nationer, sidde på sine værdier af frygt for at jeg ikke skal få nok. Sandheden er jo, at der er rigeligt til alle. Når fællesskabet bliver for småt, bliver det en spændetrøje, der ikke rigtig passer til vores danske temperament. Derfor er det også altid befriende at se den månedlige historie om danskeren, der lærer minoriteten at kende – og pludselig ikke ønsker den sendt hjem eller over kommunegrænsen. Dér blomstrer den danske folkesjæl og den danske drøm. At selvom vores fællesskab er småt, er vi ikke en ensrettet elite, men en gruppe af fællesskabsorienterede fritænkere, der sætter den enkeltes mulighed for at være med højest. Hvis man altså vel at mærke er kommet ind.

At hytte sit eget skind er frygtelig menneskeligt, men meget lidt del af den danske drøm. For hvordan skal vi passe på hinanden, hvis vi kun passer på os selv? Jeg får en glidende fornemmelse af vi står i et vadested, mens jeg kører over den natbelyste Storebæltsbro. Det er tillokkende at skifte hest og ride ud i solnedgangen alene. Sørge for sig selv. Klare sine egne behov. Skyde skylden på Janteloven og give de andre fingeren. Men er det rigtigt? Og er det folkesjælen? Eller er vi, som der er sagt utallige gange, alle socialdemokrater i hjertet, som symbol på at vi faktisk har et fællesskab, hvor ingen er større end fællesskabet men fællesskabet aldrig er større end den enkelte? Jeg tror ikke en dansker kan forklares via hans eller hendes politiske standpunkt. Partipolitikken i Danmark har for få smagsvarianter på hylderne til at kunne være andet en færdigretter i den frysedisk, hvis udvalg stort set kun har tilpasset sig siden anden verdenskrig da vi købte huse og da vi fik biler. Den laveste fællesnævner kan aldrig blive andet end den ukrydrede og henkogte gryderet. Men en dansker kan forklares med retten til at have det godt med andre og sig selv. Og kan sagtens finde et politisk individ at sætte sin stemme ved, som repræsenterer netop det. Den ret er ikke hævdvunden og det er faktisk den der står i vadestedet.

Derfor er det så vigtigt at rette ind, fremfor at rette åen ud. De politiske beslutninger vi som folk træffer, skal ikke være af angst, men af vilje. Det skal sgu være fordi vi vil noget, det skal ikke være for at undgå noget. At være dansker er en holdsport, hvor der er plads til individer på holdet – men drømmen er fælles. Det gør det mere trangt på vinderpodiet, men nemmere at komme derop. Det gør også at vi er mange om at dele æren, til gengæld er den indenfor rækkevidde for flere. Det kan godt være vores verden er lidt mindre, men netop derfor er den så meget større. Derfor blev jeg glad da Statsministeren kom forbi.

Kul att förtroendet för Maria Wetterstrand är så högt. Idag har 38 % av väljarna förtroende för Maria och det betyder att hon är den partiledare som har näst mest förtroende, bara statsministern har högre förtroende bland väljarna.

Personligen har jag svårt att se vad som är så förtroendeingivande med Fredrik Reinfeldt, men det brukar ju vara så att människor i allmänhet har förtroende för en person som är satt att leda landet. Att Maria får så stort förtroende är ju däremot lite ovanligt eftersom hon faktiskt är företrädare för ett lite mindre parti, men hon förtjänar det definitivt.

Med Lillröss i mitt knä fick vi igår se när Kenny Pavey forcerade in 2-1 målet för AIK. Jag blev överlycklig och i mitt lyckorus lyfte jag upp Lillröss bägge armar och jublade med en massa JAAAA så att lillen kunde vara med på ett hörn. Han skrattade åt oss andra, såg lycklig ut och njöt av stunden. AIK!!!

Någonstans innerst inne kände jag att Gnaget skulle klara av och vinna detta derbyt, men när andra halvlek drog igång förbyttes detta till en nervositet utan dess like och det blev inte bättre när pundarna kvitterade. Men när Micke Stahre i den 69:e minuten bytte in Kenny Pavey så var detta ytterligare ett genidrag från Stahres sida. Det tog inte ens två minuter för Pavey att skicka in bollen bakom en vilt sprattlande Poppen i bajens mål. Trots en 2-1 ledning var jag inte helt lugn förrän domaren blåste av matchen och AIK hade vunnit sitt sjätte derby av sex denna säsong. Historiskt! Gnagets 1-0 mål gjordes av Antônio Flávio i den 34: minuten efter en vacker hörna slagen av Bojan Djordjic som Jos Hooiveld nickskarvade bollen som Flávio enkelt bredsidade in i mål.

Här nedan ett par klipp från matchen. Först ut är det vackra tifot från Norra Stå.

Här nedan Kenny Paveys mål och hans galna firande inför klacken på Norra Stå.

Trots en rejäl och underbar kämpainsats av AIK som bäddade för seger fick jag igår höra en riktig skitsak som kan förstöra ordentligt för elitidrotten i Sverige. Det är så att regeringen den 4:e november kommer rösta om en proposition som kommer göra att skatten för en sign-on bonus kommer höjas med 31% från dagens 15%. Detta innebär att om denna proposition röstas igenom kommer skatten för en sign-on bonus att ligga på hutlösa 46%. Vad detta kommer att innebära för elitidrotten i Sverige och Allsvenskan kan man se i klippet som jag länkar till nedanför veckans första pajas. Går denna proposition igenom kommer regeringen och statsministern att förlora min röst i nästa val. Då blir jag Pirat.

Veckans första pajas: Sveriges regering kan höja skatten för en sign-on bonus till 46%.

Veckan andra pajas står Arne Hegerfors för där han i TV4:as Nyhetsmorgon kläcker ur sig att Kenny Paveys firande efter 2-1 målet när Kenny rusar mot Norra, hoppar upp på stängslet och firar med supportrarna är uppvigling. Nog för att denna Arne varit snurrig i huvudet tidigare tar detta priset. Dags att pensionera dig Arne Anka!!! Här nedan kommer länken till det klippet. Håll i hatten!

Veckans andra pajas: Arne Hegerfors gör bort sig totalt i Nyhetsmorgon på TV4.

Drömmen om guld går vidare nu på onsdag när AIK tar emot Örebro SK på ett Råsunda som kommer att höras ordentligt när Norra Stå sätter igång och sjunger. Här är det bara seger och tre poäng som gäller för Gnaget. Förhoppningsvis torskar IFK sillstryp mot Halmstad i morgon tisdag, men chansen att det ska inträffa är minimal.

På söndag blir det en fotbollsfest utan dess like när vi Gnagare kommer invadera baksidan där en massiv polisstyrka kommer vänta in oss svartgula krigare. Zeke och jag kommer att ha skoj. HATA GÖTEBORG!!!

There’s only one Kenny Pavey!

Detta var allt för idag.

Cheers!

Under åren som gått har debatten om hur Mona Sahlin, sett ut, agerat och allmänt skött sig gått hård. Nu verkar dock nånting ha hänt, för att parafrasera SECO:s koncept “den svenska modellen 2.0”, Mona 2.0 har landat. I de senaste framträdandena har vi sett en mycket mer fokuserad och taggad Mona, en Mona som visar på att Sverige kan välja en annan väg, en väg som inte leds av desperata, utslagna och utförsäkrade människor som stäcker upp sina händer från dikeskanten. Utan en väg där vi solidariskt hjälper varandra när vi har det svårt, en väg där människor vågar satsa (och ibland misslyckas) för att man vet att man inte blir lämnad bakom.

En väg där vi sattsar på nya jobb och på att stärka individens kompetens, istället för en väg där vi skyller på den arbetslöse och tror att det löser sig bara folk blir nog motiverade (desperata) att söka jobb. En väg där vi inser att lyckan att ha ett jobb handlar om så mycket mer än pengar, det handlar om en plats i samhället som ger mening och utvecklar oss.

Har du lite tid över lyssna gärna själv. Här är Mona i Ekots lördagsintervju eller här i senaste partiledardebatten, där hon föresten möte en märkligt uppblåst, pompös och arrogant Fredrik Reinfeldt. Han var allt som han själv och resten av Sverige kritiserade Göran Persson för i förra valet. Man kan undra om ordförandeskapet i EU gått honom åt huvudet eller om han bara blir trängd och inte klarar debatten med Mona 2.0.

Partiledardebatten som idag började som ett led inför valrörelsen i riksdagen gav mig intrycket och den spända känslan som man brukar ha under valrörelser. Skillnaden är att debatterna nu har färre åhörare och de förslag och politiska åtgärder som framförs kan komma att ändras under det året som är kvar till valet. Regeringspartierna är dessutom inte färdiga med sin politik, en kommitté har nyligen tillsatts för att komma med gemensamma förslag.

Under debatten som tyvärr eller tack och lov inte hade Maud Olofsson med kom det upp några tveksamheter och meningsskiljaktigheter som finns inom båda regeringsalternativens partier. Gällande den borgerliga alliansen handlar det om centerpartiets tveksamheter gällande klimatfrågor där de andra 3 partierna tänker tillåta uranbrytning i Sverige och centerns Roger Tiefensee som vikarierade för Maud Olofsson hoppades och trodde på att centerpartister runt om i landet ska stå emot det. Dessutom verkar centerpartiet vara mycket positivare till höjd bensinskatt än de andra partierna. På vänstersidan var oenigheterna kring skattehöjningsnivån. Det är vida känt att vänsterpartiet vill ha högre skattehöjningarna än socialdemokraterna och miljöpartiet och att miljöpartiet är det parti som är mer tveksamma till skattehöjningar inom oppositionen. Men efter att alla tre partier har sagt sig respektera och utgå ifrån de befintliga ekonomiska ramverken kan man förvänta att det blir socialdemokratins nivåer, något som kan ses som kompromiss då vänsterpartiet har högre höjningar och mp lägre i sina budgetar. Men faktumet är att s, v och mp måste snart ha gemensamma siffror. En fast grund är lagd i och med att alla tre partierna unisont fördömer skattesänkningar som regeringen har genomfört.

En tydlig tendens är att debatternas fokus skiftas från att gälla den riktiga politiken som kommer att föras, d.v.s regeringens politik, till den rödgröna oppositionens politik. För en tid sedan var det tydligt att det mesta av diskussionerna gällde regeringens politik där oppositionen dömde ut skattesänkningarna och privatiseringarna medan det idag handlade om vare sig oppositionens politik kan åtgärda den svåra situationen som Sverige och världen befinner sig i. Jan Björklund(fp) försökte förklara vänsterpartiet som ett otrovärdigt och oseriöst alternativ medan Maria Wetterstrand(mp) tyckte att det var väldigt konstigt hur regeringen försöker berömma sig själv och sin miljöpolitik medan de kommer med bara försämringar. Reinfeldt kontrade med att miljöpartiets förslag om 14.5 miljarder i höjd miljöskatt inte är realistiskt. Centern talade om grön skatteväxling och det ser väldigt svårt ut när man lyssnar på de andra borgerliga partierna. Kristdemokraternas ledare, Göran Hägglund, försökte tala om verklighetens folk men hade för litet utrymme när det mesta av politiken på högerkanten dikteras av moderaterna som iofs sitter i samma konservativa grupp som KD i Europaparlamentet.

En sak var ganska tydlig, det att Fredrik Reinfeldt var stolt över den politik som förts under den nuvarande regeringen och han lovade att fortsätta på det spåret om de borgerliga får ett förnyat förtroende. Sina skattesänkningar rättfärdigade han genom jämförelse med Barack Obama, lite förvirrande när en konservativ politiker berömmer en president som slagit en konservativ motståndare för att nå maktens topp. Obama har nästan blivit det tredje begreppet som varje person vill känna sig vid, de två andra är ju “frihet” och “rättvisa”. Det är onekligen förvirrande och på ett sätt inte bra för den representativa demokratin där välljarna vill ha tydliga alternativ för att rösta på det alternativ de vill.

De områden där det syns två tydliga alternativ handlar om arbetslöshetsförsäkringar där regeringspartierna, i synnerhet statsministern Fredrik Reinfeldt, tycker illa om a-kassan och anser det vara en anledning för många att stanna hemma och inte jobba, som om jobb finns men folk är lata. Oppositionen däremot var alla eniga om att det blir höjning av ersättningsnivån. Gällande arbetsmarknadspolitik vill regeringen sänka skatter och tror att folk tvingas då att söka jobb och inte stanna hemma och tro att försäkringssystemet täcker deras ekonomiska behov. Oppositionen är däremot eniga om att höjda skatter innebär förstärkning av den offentliga ekonomin som är finansiären av den offentliga sektorn. Till skillnad från regeringen som tror att jobb finns men folk inte jobbar anser oppositionen att regeringens politik har lett till mer arbetslöshet och att man genom tvång och utförsäkringar inte förmår få folk att hitta jobb som inte existerar.

Gällande miljöpolitik har Sverige hamnat rejält efter i internationell jämförelse precis på samma sätt som i försäkringsfrågor där Sverige störtat ner från 6:e till 20:e plats i en jämförelse mellan 27 OECD-länder. Detta var Fredrik Reinfeldt STOLT över när han anklagade de rödgröna för att deras arbetsförsäkringspolitik leder till att incitamenten till arbete minskar när folk känner sig trygga även när de är arbetslösa. Det fick Lars Ohly(v) att bli riktigt arg och tyckte att regeringens politik gick ut på principen om att ha från arbetslösa och sjuka och ge till friska och de som har arbete samt att klassklyftorna och klyftorna mellan män och kvinnor har ökat drastiskt med den orättvisa politik som regeringen för.

Den slutsats som man kan dra av denna debatt är att fokus skiftas från regeringens till oppositionens politik, d.v.s från den politik som påverkar människornas vardag till den politik som försöker påverka men inte har mandatet just nu. En annan slutsats är också att alternativen blir allt tydligare och i många fall går rakt emot varandra.

The Danish Clap Hat Ministry

(the former Ministry of War)

offer secret information

for terror organisations

and do the utmost to spread knowledge

about the TOP-SECRET files

about hunters

handed over to the public by

The Forsvarskommando and

The Forsvarsministerium

in Denmark.

The minister of defence Søren Gade

and his top-advicer Lars Findsen,

who are the  main figures

responsible in

The Forsvarsministerium

are still in charge.

The Forsvarsministerium and

The Forsvarskommando (High Command)

of Denmark

must now be considered as

a national security risk.

I tider med regjeringsspekulasjoner så benytter jeg meg av friheten til å foreslå min drømmeregjering.  Noen færre departement, mange hakk blåere og et godt grunnlag for 2013.

Statsminister
Siv Jensen er selvsagt selvskreven som statsminister. Tøff dame med ben i nesen og mengder av lederegenskaper, nok til å lede en mørkeblå regjering utgått av Fremskrittspartiet.

Finansminister
Tor Mikkel Wara. Den tidligere FpU-formannen og FrP-kronprinsen fra tidlig 90-tall er mitt håp som fremtidig finansminister. Klar og tydelig liberalist, for sterk nedsettelse av skatter og avgifter.

Arbeids – og fornyingsminister
Per Arne Olsen. Tønsberg ordføreren er rett mann til å reformere offentlig sektor og få slutt på unødvendig byråkrati for næringslivet.

Utdanningsminister
Sylvi Listhaug. Oslo-byråd med bakgrunn som lærer. Ville tatt grep for å røske opp i den norske enhetsskolen.

Forsvarsminister
Hans Røsjorde. Tidligere stortingsrepresentant for FrP med lang erfaring. Har også militærutdannelse og bakgrunn som president for Norske Reserveoffiserers Forbund.

Justisminister
Ove Vanebo. FpU-formann, jurist og liberalist. Strengere straffer og mer ressurser til politi ville vært første jobb.

Helse- og omsorgsminister
Carl I. Hagen. Ingen over, ingen ved siden.

Kommunalminister
Terje Søviknes. Det er ikke uten grunn at Os kommunen kalles FrP-land og at Terje fortsatt sitter som populær ordfører 10 år etter at han ble valgt som 30-åring. Søviknes vet hva som rører seg og vet hva som skal til for å få fart på kommunenorge.

Næringsminister
Egentlig er overflødig departement så lenge finans kutter skatter og fornying fjerner byråkratiske hinder, men jeg gir departementet likevel en plass. Deregulering av landbruket er førsteprioritet. Hans Frode Asmyhr er rett mann.

Olje- og energiminister
Ketil Solvik Olsen. Får styre superdepartement med ansvar for miljø, olje og energi. Ketil har gjort en solid jobb for FrP på dette feltet. Har høy troverdighet og vet hva han driver med.

Samferdselsminister
Per Sandberg. Det blir vei i vellingen med Pesa.

Utenriks – og handelsminister
Morten Høglund. Prinsippfast politiker. Ville blitt en solid utenriksminister. Ville gått i bresjen for at Norge var det landet som åpnet sine markeder for handel med verdens fattigste land.

Kulturminister
En ny kulturpolitikk krever nytt mannskap. Odd Nerdrum er en gammel kjenning men ny i politikken. Kitch-maler med gode tanker om liberalisme og frihet. Har neppe noen problemer med å ta garantilønnen til egoistiske kunstnere.

Høyres streke fremgang de siste ukene og Venstres og Krf’s utpeking av Erna Solberg som deres statsministerkandidat har tvunget Arbeiderpartiet og statsminister Jens Stoltenberg til å skifte strategi. Nå er det Høyre og Erna Solberg som er hovedmotstanderen, slik det egentlig burde vært fra starten av. Men AP har sett fordelen i å skremme med Fremskrittspartiet.

Statsministerrollen krever en viss ferdighet. Innehar Stoltenberg denne verdigheten? Harald Stanghelle, Norges kanskje beste politiske kommentator, er kritisk til statsministerens opptreden:

“Derfor legger Jens Stoltenberg nå om tonen. Han angriper «bondevikpartiene», og minner om at de satt i en upopulær regjering. Den siste usakligheten kler ikke en vanligvis saklig statsminister. Spesielt ikke siden Stoltenberg synes å ha fortrengt at han selv ledet en enda mer upopulær regjering – Stoltenberg I. Den førte da også frem til et katastroferesultat for Ap for åtte år siden.”

De som har fulgt Stoltenberg og Arbeiderpartiet i denne valgkampen har først og fremst blitt fortalt hvor fornøyde åartiet er med det de har gjort til tross for de mange løftebruddene. Løftebruddregjeringen er et velfortjent navn for en regjering som har hatt større muligheter enn noen annen tidligere regjering. Når han ikke snakker om hva han har gjort dreier retorikken seg om hvorfor man ikke skal velge borgerlig mer enn om hvorfor man skal velge Arbeiderpartiet.

Når statsministeren omtaler skifte av hovedmotstander med å omtale den forrige borgerlige regjeringen som “tidenes mest upopulære”, snakker han ikke bare usant (Stoltenberg I regjeringen hadde enda mindre oppslutning når den gikk av), men han er smålig og nedlatende. Istedet burde han snakke om hva Arbeiderpartiet ønsker å gjøre i årene som kommer, slik Erna Solberg alltid gjør. Kanskje er det nettopp derfor hennes popularitet som statsministerkandidat øker så kraftig? Erna Solberg viser større statsministertakter i disse dager.

Jens har forøvrig snakket usant før. Se her.

För några dagar sen var det en undersökning om vem man hade störst förtroende för som statsminister. Hela 60% svarade Reinfeldt medan endast en blygsam siffra på 20% hade störst förtroende för Sahlin.

Att Sahlin åter får på pränt att hon inte har något förtroende kan inte passera obemärkt i S-stugorna. Sahlin som hade sitt absolut högsta stöd precis som nyvald (70% av S bakom sig) har sedan dess åkt kana. Att Sahlin inte har någon politik vet vi redan, men nu börjar läget se illa ut för socialdemokraterna. Hon är inte ens partiets främsta statsministerkandidat! I en färsk undersökning hamnar hon på en föga hedrande tredjeplats med endast 20% av partiet bakom sig medan Reinfeldt å sin sida alltjämt åtnjuter nästan 100%-igt stöd.

“- Mona Sahlin är den vi alla står bakom och vill ska bli statsminister. Det finns ingen diskussion om det, säger Bodström till tidningen.”
Att Bodström med spackel, spade och svetten lackades i pannan febrilt försöker dölja de djupa sprickor som finns inom S förvånar ingen. Men vem vill bygga vidare på Sveriges framtid på en sprucken grund? Lägg därtill den enorma osäkerhet som infinner sig när V, S och MP ska försöka komma överens. De ska inte komma med någon gemensam budget förrän i vår men enligt mig behöver de all tid de kan få.

Mona Sahlin, alliansens främsta valarbetare 2010?

Gunnvald

Tidningarna, TV och radio har under sommaren fyllts med två saker, Mikael Jacksons död och hotet om influensan med det krångliga namnet H1N1 som media snabbt döpte om till svininfluensan. Då det tydligen är vanlig på grisar. Bland annat har man i media rapporterat att i England planerar man förvara de som dör i katakomber, att vare sig kungen eller statsministern ska få förtur till influensavaccinet och att när väl influensan kommer till Sverige med stor kraft kommer var fjärde person vara sjuk och hela samhället kommer stå stilla.

Jag känner igen skräckscenariot. Dessa domedagsprofetior sprids i media och visst går vi på det lite till mans. Hur många av oss var inte oroliga när vi gemensamt över hela världen lämnade världskrigens 1900-tal och bytte millennium till det då oprövade 2000-talet. Då spreds det en massa nyheter den så kallade millenniumbuggen eller Y2K. De nyheter eller kanske var det rykten som spreds byggde på att datorernas klockor använde endast två siffor för årtal, dvs. det skulle vara omöjligt för alla våra datorer att veta om 00 stod för år 1900 eller år 2000. Genom denna bugg skulle alla datasystem få fnatt, något som skulle medföra att flygledning skulle sluta fungera, kontrollen av kärnkraftverk skulle upphöra och all datahantering i samhället skulle bli upp och nedvänd.

Visst kan jag erkänna att viss osäkerhet kände jag inför millenniumskiftet, tänk om det som stod i tidningarna verkligen sker. På samma sätt kan jag känna viss osäkerhet över vad som ske i höst när svininfluensan beräknas komma i stor skala till Sverige. Frågan om denna osäkerhet piskas fram av media då det faktum att en hemsk nyhet säljer är en del av medielogiken och genom att den säljer tvingas alla andra medier att följa efter. Frågan jag ställer mig, är svininfluensan en millenniumbugg som media har bidragit till att blåsa upp oron kring för att få sälja fler tidningar?

Influensa A-virus

I dagens medie hverdag ser vi stadig nyheter om politikere som twitrer, blogger, er på facebook osv. Vi blir tatt med inn i små og store diskusjoner som ikke alltid er om politikk, vi får se litt om hvem personene bak politikeren er, og hva de står for. Hva er det vi skal velge den 14.september er det en statsminister med en samling profilerte enkeltpersoner med politisk tilknyting eller er det en regjering med politiske idèr og politisk rettnig?

Er denne økte tilgjengligheten en dør åpner for en amrikanskform for valgkamp der personen er like viktig som politikken. Det er jo politikerene som enkelt personer som profilerer seg på disse mediene. I avisene er det ofte politikeren som kommer med en sak som bilr dratt frem, ikke i så stor grad det politiske partiets overordnede plan. På enkelte medier er jo også partiene som en enhet lagt ut for å gi en bred informasjon, men det er ikke disse som blir gjenngit i media. 

Jeg sier ikke det er feil at politikerene stikke seg frem på disse nye sosialemediene, der vi får se både gode og dårlige sider ved dem, men vi må tenke på hvilket gruinnlag vi skal avgi stemmen vår på.

Når vi avgir en stemme på et parti er det på hele partiaparatet og idèologien vi stemmer på,  ikke ikke på enkelt personer. I dagens politiske lanskap er det vell relativt sikkert at det må inngås samardeid for å få flertall da er det pilitikken som er det viktige ikke politikeren.

Magne

Lars Løkke Rasmussen er til grin i Dansk politik, og det er vel bare et spørgsmål om hvornår vi får et valg før han mister posten som Danmarks statsminister. Man kan altid diskuterer hvorvidt, man bør lade en mand som tidligere har haft rod med skattebilagene til at sidde som statsminister i et land som Danmark.

I dag hvor jeg skriver dette blog indlæg, sidder jeg og tænker tilbage på en udsendelse jeg så på DR1 her til aften.

De viste en hel del om EU valget og i den forbindelse var der også en del udtalelser fra politikere fra de forskellige partier.

Nogen af dem som deltog i aftenens udsendelse var blandt andet formanden for socialdemokraterne, Helle Thorning Schmidt.

Lars Løkke Rasmussen er stolt over at hans parti er gået frem, men selv da hele lokalet af politikere, journalister og familie medlemmer grinede højlydt af Lars Løkke Rasmussen forstod han ikke at det nok bare var bedst han tiede stille.

Tilgengæld var han direkte led og forsøgte at kaste negativ fokus på socialdemokraterne og deres formand Helle Thorning Schmidt og fremhævede at de var gået tilbage mens Venstre var gået frem. Det var det som fik salen til at grine af hele Danmarks største medie fjols Lars Løkke Rasmussen.

Lars Løkke Rasmussen havnede også i en debat med Villy Søvndahl fra SF og det var meget sjovt at se hvor meget tryk der er på Villy og se hvordan at Danmarks statsminister blot stod som en lille mand. Det problem som Venstre har fået nu er at Lars Løkke Rasmussen er statsminister, og det gør deres parti til grin.

Selvom jeg ikke bryder mig særlig meget om Anders Fogh Rasmussen, så klarede han statsminister posten meget bedre end hans efterfølger Lars Løkke Rasmussen. Når det var at Anders Fogh Rasmussen blev mødt af kritik, havde han en meget bedre måde at håndterer situationerne på, kort sagt han havde en bedre kommunikationsforståelse end Lars Løkke Rasmussen. Lars Løkke Rasmussen fører politik på et børnehave niveau og når han hævder at Venstre er gået frem viser det virkelig hvor inkompetent manden er.

En anden ting er at der ikke har været de store skandaler med Anders Fogh Rasmussen, hvorimod at Lars Løkke Rasmussen har skabt problemer allerede lang tid før han blev statsminister. I foråret 2008 blev Lars Løkke Rasmussen i stigende grad kritiseret for både som amtsborgmester og siden som minister i flere tilfælde at have ladet det offentlige dække udgifter, han burde have holdt for egne midler, f.eks. for restaurationsbesøg, cigaretter, taxakørsel og hotelophold. Gennemgang af bilag førte til, at han betalte nogle beløb tilbage eller donerede dem til velgørende formål. I maj 2008 hævdede TV2 Nyhederne at Løkke i sin tid som indenrigs- og sundhedsminister havde ladet sit ministerium betale for hotelovernatning i København i forbindelse med at han havde været til Paul McCartney-koncert i Horsens i 2004. I maj 2008 skrev Ekstrabladet, at Lars Løkke Rasmussen overnattede på hotel på vesterbrogade i København under navnet Jensen.

Det er synd at der er så mange, der op til europa parlamentsvalget har stemt på Gøg og Gogge, for det viser virkelig der er mange der ikke ved hvorfor de skal stemme, og blot stemmer ud fra det som de ser i medierne. Desværre er det de færreste der er interesseret i politik, og der er mange som ikke har en ordentlig baggrundsviden omkring partierne og de folk der optræder i medierne.

Lars Løkke Rasmussen er stolt af sit parti og Jens Rohde over at de er gået frem, og han kom med en udtalelse om at hver femte Dansker havde stemt på Venstre. Hvordan kan man sige at hver femte dansker har stemt på venstre, er det fem ud af fem ville socialdemokraterne og Dan Jørgensen jo ikke have fået SÅ flot et valg. Tillykke til Dan, jeg håber du får udrettet en masse i EU.

Lars Løkke Rasmussen står frem som en svedende mand der er stolt af sit parti, og det jeg undre mig mest over, er at Lars Løkke Rasmussen kan være landets statsminister og at vi endnu ikke har krævet et omvalg. Jeg ville ønske der kom et valg så vi kunne få ham væk fra den post. Jeg har valgt at samle et par links til artikler der nogenlunde beskriver hvorfor JEG ikke syntes at Lars Løkke Rasmussen skal være statsminister.

Lars Løkke i ny skandale brugte 13.000 kr. – Nordjyske.dk

Årets største politiske skandale  – politiken

Art of Ink

Tusen takk for så mange søte kommentarer på videoene, dere er herlig ! ♥

Ble inspirert av denne jenten.
Så altså. Hvis dere stemmer på meg i neste valg, så skal jeg gi dere dette.

Ting dere nok liker:

1. Billigere ungdomskort. Herregud, 300 er for mye.
2. Billigere solarium. For min egen skyld liksom, hihi .
3. Begynne senere på skolen. Syklusen (om det er det riktige ordet) til ungdommen sier at vi skal stå opp senere. Så det så. Det er bevist.
4. Blogging i skolehverdagen. Fordi en smart lærer har funnet ut at det er lurt, og at vi faktisk lærer mye av det.
5. Masse masse masse STREIK! Streik hele tiden nesten.
6. Også har jeg mange andre saker, men de er så dype, og siden jeg er på litt den overfladiske siden nå så lar jeg de ligge.

Ting dere nok ikke liker:

1. Aldersgrensen på alkohol og tobakk skal ikke senkes. Det er faktisk til det beste for dere, hihi.

Ting jeg ikke vet om dere liker eller ikke:

 1. Mer gym i skolen. Siden vi er jo faktisk blitt veldig lat.

Eh, denne listen var mye lengre når jeg tenkte på det iste. Men whatever, hvis dere har noen nye lover og forslag, tar jeg gjerne imot dem! Nå skal jeg kose meg med kampen, det er nervepirrende faktisk, men herlig. Jeg er så lei av den elendige norske fotballen, så dette er en opptur, iii jeg håper Man U vinner. Ha en fin kveld søøøtiser!♥

VG har en artig artikkel om lovnader fra Jens Stoltenberg. Selv om det er snakk om tilpasninger i forhold til ny folketrygdmodell (med delingstall og indeksering), så gis det her likevel en “garanti” på et av de viktigste kravene fra Unio i denne meklingsinnspurten.

Nå trenger vi bare 30 års opptjeningstid og denne lovnaden fra Jens ved pensjonering på 65 år.

 Pudlar?

Om Fredrik Reinfeldt är en pudel eller inte kan man fråga sig hur många gånger som helst, men svaret är och förblir ett och detsamma: Ja, han är en pudel. Och han är kopplad till sina ägare vid den internationella storfinansen. Och precis som alla andra husdjur så lyder han oxå sin ägare. För en pudel, precis som alla andra hundar, älskar sin husse över allt annat.

Fredrik är mao en väldresserad pudel. Det vet vi eftersom han fick den fina post han nu innehar: statsministerpudelposten. Han har således, som den vältränade lilla pudel han nu är, gjort sin husse riktigt nöjd. Och som belöning har Fredrik fått Husses tillåtelse att bevaka ett alldeles eget lite revir, den lilla bakgården Sverige. Och detta gör han för Husses räkning - inte för sina egna, för dem skiter han i.

För pudeln Fredrik är en rätt så bra liten vakthund, med hjärtat på rätta stället, för det slår i takt med Husses. Och han vakar nu över de svenska medborgarna, så att de inte börjar ställa till det för Husse och de organisationer som han kontrollerar. Om pudeln lyckas väl med sitt vaktande så har Husse lovat honom ett blodigt svenskt köttben som belöning. Och detta ben kan inte Fredrik vänta på att få sätta tänderna i.

Vaktandet är dock ett alltför stort arbete för att en ensam liten vaktpudel ska kunna sköta saken själv. Men som tur är så finns det många andra pudlar i hundgården som även de är villiga att hjälpa till med vaktandet. Dessa pudlar har alla söta namn, som tex: pudeln Calle, pudeln Thomas och pudeln Mona.

Men för att få hjälpa till med Husses arbete så måste man lova att älska Husse, något som inte är ett stort problem att lösa - för pudlar är ju så väldans lättledda, och Husse är ju så väldans charmig och snäll. Han ser åtminstone snäll ut, så då måste han ju oxå vara snäll? Det räcker med att slänga iväg en pinne för att pudlarna ska glömma allt annat, ivriga som de är att leka med Husse, och att slåss med varandra om dennes gunst.

Jo, visst är det så att även pudlar är fåfänga och svartsjuka. De vill alla vara den som Husse älskar allra mest. Men Husse är smart och ser till att hålla lagom med osämja i hundgården, och lagom distans till hundarna där: för han vet att lite inbördes räv och rackarspel är bra för honom själv, eftersom han då lättare kan kontrollera sina husdjur.

Men detta gör det så väldans svårt för Fredrik - och de andra pudlarna - för han vill ju så gärna att Husse ska älska just honom allra, allra mest. Helst lika mycket som Fredrik älskar Husse, för Fredrik älskar Husse över allt annat, och ibland så mycket så att det gör riktigt ont. Men vad lilla Fredrik inte vet om är att Husse inte älskar någon av sina pudlar. Han älskar bara sig själv.

Och om han någon gång ger sken av att tycka om Fredrik lite grann, så är det bara lite skickligt framfört skådespeleri: ungefär som det Fredrik och de andra svenska pudlarna pysslar med när det pratar till sina egna – de svenska medborgarna, vars intressen de var satta att bevaka, något de nu tyärr har slutat med, då de hellre vill leka med Husse. Fy Fredrik! Dum pudel!

Et lidt sjovt kig tilbage i tiden, til 1993 og Poul Schlüters sidste nytårstale som statsminister for Danmark.

Visst är det lite humor att Per Schlingmann ger råd till Mona Sahlin. Jag tror dock inte att hon kommer att ta till sig av råden. Dock borde hon göra det om hon vill bli trovärdig. Socialdemokraterna och Mona Sahlins problem är att hon inte klarat av skapa ett trovärdigt regeringsalternativ till alliansen. Inför sossarnas partikongress toppar hon visserligen sitt eget lag. Det bjuder inte på några skrällar eller nyheter, så så orolig blir jag inte. Det kommer snarare fortsätta handla om ett högt tonläge och “för lite och för sent” temat. Jag tror inte att det duger.

Per Schlingmann är en skicklig strateg och kommunikatör. Viktiga delar om ett parti ska lyckas. Jag är övertygad om att hans kunskap ligger mycket bakom de framgångar de nya moderaterna upplevt. Jag både hoppas och tror att det finns goda möjligheter till fortsatta framgångar. Det kräver mod och det kräver trovärdighet. Moderaterna jobbar vidare med det. Den kommunala rikskonferensen i Örebro är en del i den fortsatta förnyelsen. På mängder av seminarier utvecklas den moderata politiken och grunden för valrörelsen 2010 arbetas fram. Fortsätter moderaterna förnyelsen, ja då kommer Fredrik Reinfeldt kunna fortsätta vara statsminister och fortsätta kunna ta till sig av Schlingmanns råd om socialdemokraterna struntar i sin förnyelse, ja då kommer Mona Sahlin behöva mer än goda råd från Schlingmann om hon ska kunna sitta kvar som partiledare.

STATSMINISTER: Andra delen av historikern Kjell Östbergs Olof Palme biografi har recenserats av kulturjournalisten Per Svensson.

Första delen “I takt med tiden” kom ut 2008 (Leopard förlag) och Augustnominerades. Andra delen – “När vinden vände” (Leopard förlag) - tar upp Palmes år som partiordförande och statsminister mellan åren 1968-1986.

Per Svensson;

Övertygande visar han [Kjell Östberg] hur Palme imponerande länge lyckades dölja sina egna, partiets och den svenska modellens fortlöpande terrängförluster bakom fyrverkerier av reformer (många av dem för all del destruktiva), internationella engagemang, spektakulära utspel och glänsande tal.

Till och med när tiden var på väg att springa ifrån Olof Palme förmådde han på något sätt ändå göra den till sin. Han lät sig formas av den – men lyckades också åtminstone i viss utsträckning bidra till att forma den. Det är biografins bärande tes.

Att Fredrik Reinfeldt är en bandit är ju allom bekant, men att det finns så många som 20000 skäl till att han borde lämna sin post kanske inte alla känner till. Men så är det, tyvärr. För vi har idag - som de flesta av oss känner till? - bortåt 20000 hemlösa, något som Fredrik och kompani inte bryr sig om. Ofta, om man missköter sitt arbete, så brukar det räcka med 1 allvarligt brott mot arbetsföreskrifterna för att man ska på sparken.

Men har någon någonsin hört talas om en person som det finns 20000 skäl att sparka? Nej, jag tänkte väl det. Så hur kan en person som innehar landets högsta ämbete (näst kungen?) få behålla sitt jobb när han bevisligen har missbrukat sin tid som statsminister på det här viset?

Svaret är så klart att han inte är ensam om att vara en bandit i Riksdagen, långt därifrån. De andra banditerna håller dock en låg profil och underlåter att handla – som vanligt - och skyddar på så vis Fredrik, och sig sjäva. De sätter inte press på storskurken, för att på så vis tvinga honom att göra något åt saken; och detta, gott folk, gör dem medskyldiga till brotten.

Att skurkarna kommer att klara sig är, tack och lov, en villfarelse; för precis som i alla goda Hollywood-produktioner, där bovarna alltid åker dit i slutet, så kommer även Fredrik och hans anhang (som innehåller alla de övriga skurkarna, inklusive Mona Sahlin, från Mittenblockets två avdelningar) att åka dit, hela bunten.

Lämpligt straff? Att få tillbringa en hel vinter utomhus vid Mariatorget, och tvingas att sova på bänkarna där, och få tigga till sig mat för dagen? Kan det vara nåt som ligger den gode Fredrik i smaken?