Nu gäller det!! Eller, för 20 minuter sen borde det ha gällt (?). Funkar Lockerz, eller är det en larvig bluff. Det ska jag själv ta reda på när jag nu, oändligt trött, väntar på att kunna beställa en iPod Nano 8gb. Kommer jag få den? ingen vet. Kommer Lockerz.com sluta CPa? ingen vet. Kommer Obama skaffa afro? ja.

Vi får vänta och se.

Publisert: 22:30

Siden mandag har jeg spist 2-3 måltider hver dag, på tross av stemmer som mener at jeg bør holde meg unna all mat i fast form. Og jeg har sovet greit hele tiden (brukt sov-i-ro i ørene, og det har hjulpet akkurat nå, selvom jeg bruker en stund på å sovne og selvom jeg har begynt å få sår inni ørene), bortsett fra at jeg har klart å forskyve døgnrytmen min litt; så i stedet for å legge meg ca 21:30-22:00 så er jeg nå ikke i seng før litt over tolv. Men det er greit for jeg sover greit om natta bortsett fra at jeg har en del mareritt, men jeg har faktisk sovet hele natten og det er jo bra

Det var ellers veldig koselig på W i går, men så begynte folk å mase om noe jeg drev med (ikke vondt ment) og det ble for mye. Han som vet at jeg sliter så det på meg og spurte om vi ikke skulle gå og jeg sa “Ja jeg må jo rekke bussen!” og han nikket “Det må jeg og.”. Så gikk vi mot bussen og pratet og jeg begynte å gråte så fort vi kom ut i mørket, men tror ikke han så det, men han så at jeg var på gråten når vi satt inne.

Han fulgte meg hjem enda det er en halvtime å gå og enda det regnet, og sa at det ikke var noe problem. Han så vel at jeg ikke hadde det noe bra. Vi dro innom butikken på vei til meg og jeg kjøpte en boks med is som vi delte. Det var veldig koselig og vi pratet veldig mye. Og når han gikk fikk han en klem. Var skikkelig imponert over at han gjorde så mye for meg. Han er kjempe snill og han er et sånt menneske jeg ikke tror at det er noe vondt i egentlig. Var forresten samme personen som hentet tingen mine, som jeg glemte, etter jeg fikk panikkanfall på laboratoriet for en stund tilbake. Jeg tror at samtalen i går gjør at jeg stoler litt mer på ham, men det er fortsatt ting jeg ikke har lyst til å si fordi jeg er redd for at han skal forsvinne. Uansett satt jeg igjen med en ganske god følelse etter han gikk, noe som var veldig koselig nå etter at jeg ikke har hatt det så bra.

I går fikk jeg også vite at jeg hadde surret til når vi hadde eksamen og det viser seg at jeg hadde klart å surre meg fag også og at jeg har konsentrert meg om feil fag. Veldig frustrerende… Men jeg har da klart å få gjort noe med det faget i dag; løst nesten hele  eksamen fra i fjor (mangler bare to oppgaver som jeg ikke finner svar på), så jeg er ganske fornøyd.

Ellers har sansene mine “forvrengt” seg igjen, noe som her helt motbydelig. Sansene mine har riktignok ikke byttet plass, men jeg kjenner alle lukter fryktelig sterkt og alle like intenst. Det går, men det er helt motbydelig på for eksempel bussen hvor det kommer på folk og alle lukter forskjellig Svettelukt blandes med alskens parfymer og gjerne lukten av gammel alkohol osv, og jeg får bare lyst til å spy og det gjør bussturer ekstremt ubehagelig om dagen. Det samme gjelder når jeg sitter på forelesning eller med andre folk, jeg lukter faktisk folk før jeg ser dem om dagen. Skulle nesten tro jeg var et eller annet dyr, og det gjør meg redd fordi jeg er redd for at jeg skal bli til et dyr mens jeg er ute blant folk: At det skal vokse frem pels og at jeg skal få ører osv. Jeg vet jo vitenskapelig sett så er det ikke mulig at mennesker blir til andre dyr, men jeg blir likevel redd. Kjenner likevel at jeg er mer redd for å bryte sammen når jeg er sammen med folk. Men på tross av dette har dette vært en grei dag ettersom det var kos i går og ettersom jeg stort sett har vært helt tom og ikke følt noenting + at jeg har klart å gjøre noe faglig arbeid i dag.

Skal til DPS igjen i morgen forresten og har tenkt til å prøve å si litt om hvor vanskelig jeg har det om dagen; håper bare at hun ikke avbryter meg å får meg til å spore av som vanlig eller henger seg opp i det at “du klarer deg jo så bra”. Må prøve å si ifra hvis hun gjør det, men det er vanskelig…

Uansett: Tror jeg avslutter nå og legger til at jeg har klart å slette koden til egget mitt og derfor byttet ut med ett nytt. Kom derimot på etterpå at jeg bare kunne bla tilbake i arkivet og finne koden igjen, men fant ut at det nye “egget” eller hva det nå er passet bedre ettersom det er oransje. Men hvis noen har lyst på det rosa egget (heter Daggo) må du bare si ifra så skal du få koden av meg slik at du kan putte det på din egen hjemmeside/blogg (må nesten bli førstemann til mølle prinsippet her, ettersom det på en måte er mest rettferdig).

Håper ellers at alle har det bra, at dere får en fin dag i morgen og sover godt i natt!

… inte jag i alla fall!!! Vet ni hur många veckor det är idag som jag har varit helt träningsfri nu? Har ni koll på mig?

*trumvirvel*

Totalt 15 veckor!!!

Med andra ord 105 dagar (totalt 2 520 timmar!) i sträck som jag har undvikit motion i alla dess former. Jag går ej på gym, gör inga tvångsmässiga promenader, har kastat ut både löpbandet och spinningcykeln.

DET HÄR ÄR STORT!

Och vet ni vad det allra bästa är? Jag har ingen längtan överhuvudtaget att vända tillbaka och börja med allt det där igen. Liksom why should I? Jag har sparat in säkert över 300 timmar på att skippa träningen o slippa släpa runt på träningskläder och väskor och tvingas duscha stup i kvarten. Det är underbart!

Fan jag är ju smart på riktigt! Äntligen börjar jag känna igen mitt riktiga o sanna jag. Älskar den här känslan, I am hooked!

Nu har det blivit kul igen att gå o matshoppa. Hade ju som sagt en liten dipp för en månad sen och funderade på att sluta blogga.

Det var mycket på en gång och jag började återigen fiffla med maten… plötsligt slog det mig en dag att jag inte längre tyckte att det var lika roligt att gå o handla som jag tyckte att det var i början av det här Super Size-projektet. Jag kom på mig själv med att återigen välja produkter efter kaloriinnehåll. Så korkat!

Jag tänkte mindre på hur gott jag tyckte det smakade … det var betydligt viktigare att jag fick i mig färre kalorier och därav skar jag ner rejält på bröd, pasta och “kvällsfika”. Men nu är jag tillbaka igen och hela den här veckan har jag ändrat mina mat- och shopping rutiner. I matbutiken frågar jag mig numera alltid varför jag väljer ett visst livsmedel innan jag stoppar det i korgen. Finns det något annat som jag egentligen hellre skulle vilja köpa? Vad är jag egentligen sugen på?

Det krävs inte så mycket för att pigga upp en grå torsdag. Det räcker med att äga sina egna tankar och göra sina egna produktval inne på ICA. Kan tyckas konstigt för många då mathandlingen säkert är en riktigt trist vardagsrutin för de som är friska. Men för mig som förr begränsat mig till cirka 15% av matbutikens sortiment har nu en helt ny värld med spännande mat att upptäcka.  Skitkul rent ut sagt!

Idag fick jag dessutom massa julkänslor när jag kom in på ICA. Man hade dukat upp med glögg, pepparkakor och lussekatter. Så kvällens fika var givet, ett paket saffransgifflar och ett paket med Kung Oscar åkte fort ner i korgen. Tänk ett stort glas iskallt mjölk till detta..?! *mums*

Är jag nu inte lite väl tidigt ute tycker ni? Julfika så här dags?! Jo, kanske lite tidigt är det nog. Tycker jag oxå.  Men jag måste ju faktiskt! Hur ska jag annars hinna med att smaka mig igenom butikernas gigantiska utbud… Det är snart december och detta lilla projekt kommer ju att ta sin lilla tid förstår ni väl

Må gott!

Och jag känner mig så stolt! Egentligen gillar jag inte alls att springa, men jag har nog kommit på att det beror på att jag har för höga krav på mig själv. Jag tror att jag ska kunna orka att löpa 5km på 20 min första gången jag ger mig ut. Nu har jag sänkt ribban en smula och valde ut en rutt som är 1,5-2km lång. Den sprang jag hela vägen bortsett från ca 50m som var slutet på en uppförsbacke. Jag är så stolt! Jag hoppas att detta ska ge mig mersmak och att jag ger mig ut i spåren på fredag igen. Och då ska jag orka hela backen =)

I veckan var jag och såg MJ:s “This is it” på bio. Oh My God så bra den var!

Jag har alltid älskat att gå på bio så länge jag kan minnas. Det finns t ex inte många Disneyfilmer som jag inte har sett och fortfarande är ett stort fan av. När jag var liten var det automatiskt underförstått att om mamma eller någon kompis tog med mig på bio så ingick det liksom att man köpte med sig en godispåse på vägen dit. Det fanns liksom inte att man inte gjorde det – alla gjorde det! Sen satt man där i biomörkret, var och en och prasslade med sin egen påse. Så mysigt!

Men när jag blev sjuk i anorexin så slutade jag såklart med sådan här saker och menade att filmen borde vara lika bra oavsett om jag satt och tuggade på en syrlig godisnapp eller inte. Men så här i efterhand kan jag erkänna att både filmen och själva biobesöket inte alls är lika roliga längre… det saknas något.

Efter att inte ha ätit något sedan åtta år tillbaka under mina biobesök beslöt jag mig därför att utmana mig själv. “This is it” var en film som jag verkligen hade sett fram emot och ville verkligen få en så optimal bioupplevelse som möjligt. Därför utmanade jag mig själv och köpte med mig mitt favoritgodis – nötter täckta med choklad. Dessutom en cola light till det, vilken fest detta blev!

Det är nog svårt för en “frisk” människa att förstå hur lycklig som jag kände mig under dessa 111 biominuter. Det var magiskt! Under åtta år har jag aldrig kunnat tillåta mig själv att äta varken godis, popcorn, chips, frukt eller grönsaksstavar eftersom jag tyckt det varit så jobbigt att äta på tider som inte passat “så bra” eller för att jag alltid får ångest. Därför var jag såklart även lite nervös innan jag gick och handlade godiset eftersom jag var orolig att jag skulle tappa kontrollen och antingen inte våga röra påsen eller råka ut för  ”passa-på-känslan” som vill att jag ska äta upp allt på en och samma gång eftersom det kanske dröjer väldigt länge tills jag vågar utmana mig själv nästa gång. Därför hade jag tänkt igenom det här och var mentalt förberedd på alla känslor som förmodligen skulle kunna drabba mig och hur jag isf skulle tackla dessa efteråt.

Men det gick jättebra, jag slutade äta när jag var “nöjd” och det är verkligen ett härligt “friskt” tecken. Att sen kunna kvällsmat som vanligt på kvällen och vanliga portioner dagen efter känns som en jättevinst. Ingen kompensation med varje sig  sallader eller träning. Livet fortsatte som vanligt – det är egentligen väldigt simpelt att leva har jag insett.

Sluta göra det så svårt för dig själv!! I och med att jag hade förberett mig på att jag förmodligen skulle känna ångest var det också enkelt att slå bort tankarna efteråt. För ärligt talat, alla känner sig väl inte helt fräscha efter att ha klämt i sig ett par hekto choklad? Jag tror det är rätt normalt att känna så. Men därför var det viktigt för mig att genast släppa tankarna på mängden choklad jag hade ätit och inte ens fundera över mängden extra kalorier som det extra “mellanmålet” inneburit.

Så mitt budskap är: Vad längtar du själv efter att kunna göra?

Är det att baka och äta en kaka med en kompis, beställa hem en pizza efter jobbet, äta frukost ute, laga och äta din favoriträtt, ha filmkväll med några vänner (och godis såklart!!!),  äta ett  mellanmål mellan lunch och middag, äta något innan du går och lägger dig, börja äta frukost eller är det något helt annat?

Dela med dig i kommentarsfältet vettja! Det är inspirerande för många!

Publisert: 23:49

I dag har jeg bestemt at jeg har hatt en bra dag

Dagen begynte likevel veldig dårlig: Når kaninen vekket meg hadde jeg egentlig bare lyst til å kaste opp og hadde så migrene at jeg var redd for å svime av når jeg reiste meg fra senga. Dro likevel til forelesning og kjøpte meg frokost på universitetet.

Forelesningen var ikke noe gøy ettersom jeg var så veldig kvalm og hadde så veldig vondt i hodet. Men det gjorde egentlig ikke så mye for det var ikke så vanskelig det meste vi gikk igjennom i dag.

Etter forelesningen fant jeg et bord hvor vi (hadde avtale med tre av de jeg studerer med) kunne jobbe sammen med oppgaven vi skulle levere neste uke. Ble veldig skuffet da det viste seg at hun ene ikke kunne likevel og hun andre bestemte seg for at da gadd ikke hun heller og dro hjem. Heldigvis kunne sistemann, hun skulle være der om 20 minutter sa hun. Jeg ble sittende å vente, men etter en stund fikk jeg melding om at hun kom ikke hun heller, for det var noe annet hun heller ville gjøre. Så da satt jeg der helt alene og veldig frustrert og såret til å begynne med ettersom dette var noe jeg virkelig trengte hjelp til (dessuten hater jeg når avtaler dagen de gjelder). Tok en stund før jeg klarte å begynne, men når jeg begynte viste det seg at det var vist mye lettere enn det jeg faktisk hadde trodd. Så i dag klarte jeg å fullføre hele innleveringen alene. Det var egentlig veldig deilig og jeg kjente at kvalmen slapp taket så det ble til at jeg satt på universitetet og surret litt før jeg dro å møtte noen andre.

Kjempe stolt av meg selv egentlig, har ikke klart å jobbe med noe alene på kjempe lenge, men i dag klarte jeg veldig fint syntes jeg Så da bestemte jeg meg for at dagen var egentlig ikke så ille likevel.

Når jeg møtte disse andre folkene var hun som ikke kunne jobbe med oppgaven også der og vi skulle egentlig gå igjennom sammen, men det ble det ikke noe av, hun var ikke ferdig uansett og kom nok ikke til å bli det før i morgen. Det gjorde meg egentlig enda mer stolt, ettersom jeg som regel er den som henger etter med det meste, men nå ligger jeg faktisk i forkant og det er veldig godt. Var veldig koselig å være sammen med folkene i dag og fikk blant annet høre at de mente at det lyste godhet og toleranse ut av meg, det var veldig koselig å høre selv om jeg ble litt skeptisk, men velger likevel å ta det som et kompliment. Jeg bestemte meg for at det var en helt grei dag.

Glemte tiden og fant ut ca litt over halv ti at bussen min hadde gikk da. Og begynte bare å løpe til bussstoppet, og fem minutter etter bussen hadde gått var jeg der. Ble skikkelig skuffa, men sto og ventet. Men tror du ikke bussen kom akkurat når jeg hadde gitt opp? ^^ Da bestemte jeg meg for at det egentlig var en veldig grei dag.

Når jeg kom hjem fant jeg et brev fra Camilla Desiré i postkassen. Tusen millioner takk! Det var kjempe nydelig og med mange gode ord, og fikk meg til å smile ordentlig for første gang i dag. Jeg har derfor bestemt meg for at i dag var en bra dag

Deilig å se at dager kan utvikle seg positivt også og ikke bare negativt. Det gir meg håp, og håp er noe jeg har veldig behov for om dagen (gode dager også for den saks skyld)

Bilde til høyre: Kortet fra Camilla Desiré. Dessverre hadde ikke kameraet mitt batteri igjen så måtte ta med mobilen. Korten er tusen millioner ganger finere i virkeligheten

Bilde under: To tegninger fra i dag, som jeg tegnet når jeg var sammen med de andre.

Så himla typiskt mig!

Egentligen har jag velat blogga jättemycket men min tid har sprungit iväg delvis pga nya jobbet o de resor som jobbet har medfört så har jag prioriterat bort bloggen ett tag. Och sen när alla mailen trillade in dessutom och jag inte hann med att svara i samma takt kände jag bara hur värdelös jag var som inte svarade. Därför kändes det lättare att bara glömma bort och ignorera bloggen för att slippa det dåliga samvete.

 VILKET VAR SÅ DUMT AV MIG.

Jag får så oerhört mkt energi av att blogga och läsa era mail och kommentarer. Jag vill verkligen inte sluta blogga, bloggen är det bästa som hänt mig och tack vare den är det lättare att hitta motivation när den tryter. På sistone har jag haft en tillbakagång. Jag har inte alls unnat mig att äta vad och när jag vill utan istället har kaloriräknandet dominerat kraftigt. Blir så arg på mig själv eftersom jag vet att det spelar ingen roll varifrån kalorierna kommer, jag ska ju ändå gå upp i vikt. Det har jag ju lovat både er och mig själv.

Jag måste och ska. Måste, måste!

Återigen, hellre att de där 500-1000 extra kalorierna kommer ifrån en god efterrätt (t ex en härligt kladdig brownie!) än att jag äter en gigantisk fruktallad för 500 kalorier. Jag njuter ju ändå inte ett dug längre av fruktsalladen utan äter bara för att jag känner mig nyttig och för att jag är sötsugen… Äter jag istället en brownie blir både min kropp och själ nöjd och dessutom får jag ett härligare humör och blir roligare att umgås med.

Så nästa gång är valet givet.  Nästa gång kommer jag utmana mig själv och se till att ha köpt den där brownien och skippa frukten (frukt e dessutom jäkligt dyrt, håller ni inte med?  Iaf när man äter så stora mängder som jag gör…)

Så var inte oroliga alla ni som mailat och undrar hur jag mår och om något har hänt. Jag mår bra men har halkat tillbaka lite vad det gäller maten. Dock har jag inte tränat överhuvudtaget och det är fortfarande något som jag är väldigt stolt över… har dock tappat räkningen på antalet veckor som jag varit träningsfri nu… någon klok läsare som har bättre koll kanske?

Och missuppfatta mig inte, fortsätt kommentera och skriv mail till mig, jag svarar om jag hinner men jag hoppas ni förstår att om jag inte svarar så beror det inte på er utan att jag har så mycket annat omkring mig. Kanske kan vi köra en chatt eller frågestund snart, hur låter det tycker ni?

Och har jag överhuvudtaget några läsare kvar? Eller har ni tröttnat på mig?  Kommentera gärna detta isf! Vill gärna veta om det finns någon kvar här inne…. hoppas ju på det för nu kör vi igång igen!

Trevlig vecka på er!

Pure love från Anna

Inget ont mot er andra, men jag lär passa på att föreviga när han ligger först!!

Innebandy is the shit – inomhus, inget regn, ingen kyla bara massa spännande matcher!!

Wohooo, se jeg har fått en ny knapp, eller laget en ny knapp til og med =O Ny knapp betyr ny side. Min nye knapp (og nye side)  inneholder litt div ting jeg har laget og muligens er litt stolt av og vil vise frem =P Blir vel oppdatert sånn nå og da når jeg skulle finne på å gjøre ferdig et prosjekt… Enjoy!

Imorse följde vi våra grabbar till skolan, de som går yrkesutbildning och ska bli snickare eller svetsare/metallarbetare.

Morgonstök i Lighthouse.

Vår fantastiska kollega Kassahun samt en helt vanlig morgonhälsning.

I bussen på väg till skolan.

Det var nöjda och stola grabbar som visade upp sin skola och vad de har fått lära sig.

Det här är lite av allt vad de hunnit lära sig att göra de första två månaderna i skolan

Och så hittade vi lite svenska inslag där också.

Publisert: 10:21

Til min store fortvilelse fant jeg i går ut at epostadressen jeg har registrert meg på her har vært synlig for alle jeg har kommentert hos her på WordPress. Jeg ble kvalm og mistet pusten og trodde jeg skulle dø fordi jeg ble så stresset.

Men nå har jeg klart å roe meg ned igjen og har sett at den eneste jeg har kommentert til er Camilla Desiré og hun har fått epostadressen fordi jeg har vært så tøff å sende henne en epost før, så jeg velger å slappe av når det gjelder den saken.

Jeg har også løst problemet ved å opprette en ny anonym epostadresse som jeg kan dele ut til alle uten å være redd, så nå er det fritt fram å sende meg en epost om dere skulle ha lyst til det.

Så den nye epostadressen min er: meg.psykoser[at]gmail.com

Kjenner at jeg er litt stolt av meg selv nå ettersom jeg har klart å løse helt selv uten mer enn et overkommelig panikkanfall

Publisert: 21:10

Natt til i går sovnet jeg faktisk ganske fort og det samme med natt til i dag. Det er helt utrolig og jeg har prøvd å finne ut hva det er jeg har gjort som har gjort at jeg er sovnet. Og dette er de tingene jeg kan huske at jeg har gjort:

• Drukket camillete noen timer før jeg har lagt meg
• Ligget og fantasert om hva jeg syntes at jeg burde drømme om, for å prøve å ikke tenke på at jeg må sove
• Ligget å holdt rundt bamsen min hele natten
• Ikke sovnet eller “hvilt” liggende rett ut på senga i løpet av dagen

Men selv om jeg har sovnet har jeg lagt meg alt for sent som har gjort at jeg fortsatt har vært trøtt på dagen, men likevel føler jeg at jeg kanskje har knekt en liten søvnkode. Eller så har jeg bare vært veldig heldig, men sitter nå å drikker camillete nå så da er det jo bare å prøve videre Uansett har det vært godt å få sove gjennom hele natta uten medisiner, selv om søvnen har vært litt slitsom med diverse drømmer. Så har egentlig ikke hatt så mye energi, så jeg har tenkt til å prøve å legg meg nå snart, altså en gang mellom 21:00 og 21:30.

I går var jeg på en liten fest noe som var veldig gøy, selv om jeg helst egentlig bare slappe av. Men når jeg først ble med var det bare gøy og jeg har ikke ledd så masse på lenge Klokken 24:00 dro folk til byen og da gikk jeg å la meg. Eneste ubehagelige som skjedde i løpet av festen var at jeg fikk i meg en liten slurk alkohol fordi jeg skulle smake på noe. Jeg ble skikkelig kvalm, ikke fordi jeg ble full, men fordi jeg føler at alkoholen går inn å dreper hjernecellene mine. Med andre ord er det vel ganske lett å skjønne at jeg ikke drikker. Denne tvangstanken heller hva jeg skal kalle det syntes egentlig de på DPS at er kjempe fin etter det jeg har skjønt, ettersom mange med mine symptomer ofte bruker alkohol for å selvmedisinere seg og for å blande dem med medisiner. Selv savner jeg ikke akkurat å drikke så det gjør meg ingen ting, men det hadde vært greit å smake på noe uten å føle at man må kaste opp. Klarte jo å drikke ting før uten å føle meg kvalm, så virker egentlig som dette er noen nye greier. Men det er helt greit, jeg har ikke tenkt til å begynne å drikke uansett.

Ellers har jeg klart å få til veldig mye i dag selv om jeg har gått litt rundt i tåka i dag:

1. Klippe klørne på kaninen
2. Sende epost til dyrlegen
3. Sende inn meldekortet til NAV (som jeg nesten hadde glemt :S)
4. Betale regninger
5. Ryddet i papirene mine
6. Laget papirsortering (her jeg bor er det nesten ikke kildesortering; bare papir container og en annen for alt annet søppel)
7. Jobbet med studier (jeg ble riktignok ikke ferdig, men men)
8. Vaske opp
9. Lage middag

De to siste tingene må jeg gjør jeg jo hver dag, men jeg har jo faktisk gjort det i dag også så da må det med, men det ser jo mye bedre ut med 9 punkter enn med 7 :p

Enda en ting jeg vil nevne er at jeg har fått det over meg at jeg har lyst til å lese de to bøkene; 23-salen av Ingvar Ambjørnsen og I morgen var jeg alltid en løve av Arnhild Lauveng. Jeg har også lyst til å lese De gales hus av Karin Fossum, men jeg har lyst til å lese de to andre først. 23-salen er viktigst føler jeg, føler at det er noen som vil at jeg skal lese den, fordi det er noe viktig som står i den som jeg må vite. Tenkte å kjøpe begge to fra Bokkilden.no i dag, men I morgen var jeg alltid en løve var vist midlertidig utsolgt, men det gjør ingen ting fordi jeg tror de har den i bokhandelen i nærheten her jeg bor. Stemmene sier at jeg ikke må finne på å handle i bokhandelen ettersom folk med en gang vil skjønne at jeg sliter da, men det er bare tull fordi det er jo mange som leser den boka uten å ha noen problemer i det hele tatt. Så nå sitter jeg bare å vurderer å kjøpe 23-salen fra Bokkilden, men føler at det blir litt vanskelig nå som det bare er en bok, jeg egentlig ikke hvorfor, men det er nå en gang slik at ting som er lette for andre nødvendigvis ikke er like lett for meg. Så vi får se hva det blir til…

Jaja, nå er klokka litt over ni så da får jeg vel tenke på å legge meg

är produkten för dig som vill ha allt, och lite till!

I dag er jeg veldig stolt av meg selv som har fått gjort en del:

• Jeg har dusjet
• Vasket og tørket opp
• Tørket av kjøkkenbenken
• Laget havregrynsgrøt til frokost
• Vasket to maskiner med sengetøy (her jeg bor er det to vaskemaskiner så vasket dem samtidig)
• Puttet alt fra de to vaskemaskinene i en tørketrommel og fått tørket det
• Puttet høy i en dorull og gitt til kaninen sånn at han har hatt noe å drive på med
• Gjort to eksamner fra tidligere år for å øve meg til eksamen som er på mandag (Gruer meg :S)

Mesteparten av dagen har jeg sovet ettersom jeg har vært så sliten, så egentlig føler jeg at jeg har kastet bort hele dagen. Jeg prøver likevel å se det jeg har gjort utifra hvordan jeg har det og fortelle meg selv høyt at “I dag har du vært flink”. Det er nemlig ikke så lett å gjøre alle disse tingen for meg, det er kjempe vanskelig og jeg må gjerne forberede meg en god stund (gjerne flere timer, og noen ganger dager) før jeg får gjort noe. Jeg syntes også det er vanskelig å få dusjet og det er derfor jeg har satt det opp på lista. Det er faktisk ikke så enkelt (men det er veldig godt når man først kommer i dusjen og da står jeg gjerne lenge, er veldig greit å ha en varmtvannstank hele alene ^^)….

Blir lei meg når folk sier at dette bare er småting, for det er det jo egentlig ikke for meg, men det at folk sier det gjør at jeg føler at jeg ikke får gjort nok og derfor ikke er bra nok. Jeg har heldigvis en bestevenn som kan fortelle meg at jeg har vært flink når jeg har gjort slike ting og sier at jeg har jo gjort kjempe mye (problemet er bare at han bor så alt for langt unna). Desverre er ikke alle slik og jeg har blandt annet flere ganger fått høre at: “Det er jo BARE å gå i dusjen”, “Det er jo BARE å logge inn på nettbanken å overføre penger”, “Det er jo BARE å sette seg ned å lese/øve” osv. Nei det er faktisk ikke bare bare for meg, og det at folk forteller meg at det BARE er det, gjør at jeg selv får dårlig selvtillit og det er jo heller ikke bra…

Jaja nok om det for:

Jeg har vært KJEMPE FLINK i dag!

Så det så

Okej okej, som en del av er vet har jag varit på “friskis och svettis” (i.e. tantgympa) och jag vill börja med att tydligen uttrycka att jag mer eller mindre blev tvingad till det.

Både min mor och far tycker det är jättehård träning och efter att jag kollat på en gång var jag ju givetvis tvungen att kläcka ur mig: “det såg inte alls jobbigt ut!”. Det skulle jag aldrig ha sagt..
“Följ med nästa vecka så får du testa själv!!”

Envis som jag är antog jag vadet..

Sagt och gjort, halv 8 befann jag mig på golvet i horredshallen och stirrade mig förvånat omkring.
“Hur i hela friden hamnade jag här!?” tänkte jag.

Efter en underlig timma så kunde jag konstatera att jag till min förvåning var svettig! Men, jag skyller på att det var så varm och dålig luft  där inne. För, och jag talar absolut sanning nu, inga ljugarkors bakom ryggen, det var inte jobbigt!
Så, jag vann, och gissa om jag är nöjd!

Jag vet att du känner likadant. Gå med i gruppen och gör det officiellt.

Idag har jag gjort två asgrymma saker som jag är ganska stolt över.

1. Jag har körat på en sång i en studio.

2. Jag monterade isär gabbis byrålåda som bakisgabbis hade hamrat ihop hel fel.

Om jag äter lite mer makaroner med ketchup kommer jag säkert sova jättegott inatt.

Hej vänner!

Gud, vilka söta mail ni skickar och ni blir bara fler och fler! Jag rodnar av allt beröm jag får och tänker “förtjänar verkligen lilla jag det här..? Jag bloggar ju “bara”…!?!?!”

Hur som helst ska ni veta att jag blir så otroligt glad och rörd av att så många verkligen öppnar upp sig och gärna delar med sig av egna upplevelser och erfarenheter. Stort tack för det, jag uppskattar det supermycket och det är alltid lika spännande att komma hem o kolla inboxen för att läsa dagens mailskörd.

Ni gör bloggen och utan er hade jag aldrig fortsatt att blogga. Genom att ni kan kommunicera både med mig och med andra blir bloggen levande och interaktiv. Äntligen finns det ett forum och samlingsplats för även den här typen av ätstörningar och för oss som på allvar faktiskt vill bli friska – vi som har fått nog!

Jag vill att ni ska bli peppade av att läsa bloggen, det finns så många andra bloggar om anorexi som ger helt motsatt effekt. Man blir deppig av att läsa dem och det blir lätt att man tänker att det är omöjligt att bli frisk eftersom bloggerskan bakom bloggen tycks ha det så himla tufft. Därför undviker jag själv alltför svarta och destruktiva bloggar om ätstörningar, jag vet redan vilket helvete det innebär och jag behöver inte göda anorexin mer genom att läsa om dem.

Jag behöver pepp, motivation och framtidstro! Tack för att så många av er vill vara med på den här resan och då o då ”testa” att utmana anorexin. Kom ihåg, ni kan alltid ta ett steg tillbaka igen om det visar sig att det friska livet är jobbigt o ni hellre föredrar anorexiland. Det är upp till er, men ge det friska livet en chans åtminstone. Man kan alltid vända om, kom ihåg det. Men vänd inte om för tidigt, hörrni!

Kramar i massor!

Jag tror inte ni förstår.

Det har alltså gått 7 veckor och jag har inte besökt gymmet en enda gång. Hemmagymmet är också utstädat, allt som påminner om träning har jag slängt ut för att undvika träningsdjävulen. Det är sammanlagt 35 dagar sedan jag tränade för att förbränna kalorier. 35 dagar!

35 x 700 kcal = nästan 25 000 kalorier extra

Och ingen ångest!!! Jag vet att det är svårt att tro men kroppen glömmer fortare än vad man tror. Allt handlar om vanor o rutiner och nu har jag vant kroppen vid att inte träna. Känner mig aldrig “smutsig” eller “oren” i kroppen på något vis. Tvärtom är det så skönt att gå hem från jobbet utan att behöva skynda till närmaste gym. Istället kan jag hinna med en shoppingrunda innan stan stänger eller en fika med en kompis innan jag åker hem. Det är underbart att plötsligt ha fått så mkt extra tid över. Utan den hade jag aldrig börjat att blogga, det fanns helt enkelt aldrig tid för något annat än träning. Är så lycklig att jag äntligen har kommit till insikt. Det är dessutom betydligt billigare att gå en promenad på stan än att betala för x antal gymkort, träningskläder, skor, träningsväskor, vätskeflaskor, träningsmaskiner, etc. Plötsligt har plånboken blivit tjockare!

För er som undrar, jo jobbet gick bra idag med. Ingen eftermiddagsfika blev det idag (man måste inte alltid fika tårta o sötsaker, men passa på när det bjuds o andra också fikar!) men ändå en bra dag. Har ätit regelbundet för att hålla energin och humöret uppe. Vill vara så delaktig som möjligt i jobbet och för att kunna vara det måste jag fylla på med energi ofta. Häftigt att se hur stor skillnad en banan kan göra på humöret, prova själva så får ni se hur både er hjärna och leende piggnar till kvickt!

Tusen kramar på er!

Idag var jag till Uno i Karlstad, vernissage.
Vernissagen kommer smygande. Det närmar sig.
Den 5 Oktober skall jag till Uno och hänga upp min konst.
Den 6 Oktober öppnas den!
Det är pirrigt men samtidigt spännande.
Tog även en fika med G och Per.
Kunde inte säga vad jag ville ha, min röst sprack.
Var tankspridd och ljuden runtomkring mig tog energi.
Per fick beställa åt mig.
Men det har varit en bra dag och jag är stolt över mig själv.
Vanjavit

Statusuppdatering:

Att inte få träna gör mig ingenting alls. Känns enbart som en stor lättnad. En härlig befrielse.

Jätteskönt att inte behöva vakna varje morgon och dra på mig träningskläderna för att direkt rusa ut i gymmet och bränna kalorier. Att slippa det inrutade träningslivet gör mig gott. Jag kan tänka mer fritt och vara mer av den där härliga spontana tjejen som jag vill vara och egentligen är.

Så rent ut sagt är jag jävligt trött på allt som handlar om träning och det är bara så skönt att inte ”få lov” att träna. Träningsförbudet gäller visserligen bara tills vidare men som det känns nu tror jag aldrig att jag ens kommer vilja träna igen. Inte om priset jag får betala är att jag riskerar att bli lika manisk igen. Jag vill träna för att det är roligt och det tror jag aldrig mer träningen kommer vara för mig. Den är förknippad med så mycket ångest och kalorihets att det hugger till i magen bara jag tänker på det. Nä, usch. Ska aldrig mer träna!

När det gäller maten måste jag motvilligt erkänna att den går lite trögt. Jag svälter inte och går inte på diet men det är svårt att bryta gamla mönster ändå.

T ex min frukost, om jag äter två skinkmackor ena dagen har jag jättesvårt att välja något annat till frukost dagen efter. Då känns det liksom tryggt att välja skinkmackor igen, de gick ju så bra att äta dem dagen före. Matrutinerna ger mig (eller snarare ätstörningarna) trygghet och jag slipper beslutsångest och därför drar jag mig för att testa något annat, t ex ostmackor eller leverpastejmackor som jag kan bli sugen på emellanåt. Men om jag skulle välja dem en morgon kan det ju vara så att jag får ångest därefter och då är det lättare att istället köra på skinka så slipper jag det problemet.

Fråga mig inte varför jag skulle få ångest, vad har jag egentligen att få ångest över? Nej, vid den här vikten finns det inga ursäkter. Fan, det är bara att käka på! Ja, det ska jag göra nu. Käka som fan!

Har haft en liten svacka känner jag. När jag drog igång det här projektet var jag så jäkla pepp o var säker på att jag skulle kunna äta vad jag ville för att öka i vikt. Typ fika varje dag, käka pizza om jag kände för det, osv.

Njaaa, riktigt så fri i tanken har jag inte varit. Dock har jag slutat med soppor o sallader o äter mer vanlig mat. Gott är det! Och istället för frukt på kvällen fikar jag alltid och har aldrig dåligt samvete över detta. Kan bli alltifrån muffins, släta bullar, kex, munkar, glass, äppelpaj och liknande. Jag sover jättebra på kvällsfika har jag märkt, mycket bättre än på frukt! Dessutom är det rätt mysigt att sitta framför datorn/TV:n och fika på kvällen, känns väldigt friskt och normalt på något vis. En annan sak är att jag får mitt sötsug tillfredsställt o behöver inte gå och längta efter kakor och bullar. Därmed blir det heller aldrig någon ”ceremoni” när jag äter de här sakerna som för de flesta ätstörda går under ”förbjuden” eller ”farlig” mat. Det är ingen big deal längre och det känns jävligt bra. Det bästa är att jag har lyckats på egen hand. Jag visste väl att jag kunde men inte att det skulle gå att räta till så fort.

Tack för att jag fortfarande har en massa jävlanamma kvar. Vänta bara, så ska ni allt få se.