Var och lämnade Michael på flygplatsen i söndags och såg det här uttrycket för italiensk stolthet:

Inte mycket att säga om det, en fin tunnel är det.. Annars blev helgen mindre actionfylld än väntat. Sara blev rätt krasslig av vaccinet och jag blev dåsig. Tur för Sara att vi tog sprutan om reaktionen på den är en indikation på hur sjukan hade drabbat henne.. Blev inget Ljubljana, lite häng med tonåringar på disko som ingen uppskattade blev det dock och en del tv till det grå vädret. Känner min form glida iväg åt fel håll.

Och nu är det dans på vårt program. Och min stolhet gör att jag undviker dansgolvet, även om det är bra musik.

Jag är så himla stolt över mina barn! Igår när jag cyklade hemåt med barnen så berättade jag att vi skulle städa och göra fint där hemma eftersom det idag kommer massa folk som vill titta på lägenheten. Miranda sa då direkt “Ja, jag ska hjälpta till!”. Sagt och gjort, så fort vi kom hem gick hon in sitt rum med lillasyster i hälarna. I minst två timmar sammanlagt höll tjejerna på och röjde och städade. Det blev så fint, så fint! Och jag blev så stolt, så stolt!! Hela lägenheten luktade såpa och glänste så fint

Jag tycker att det har hänt så mycket på så kort tid vad gäller barnens anvarstagande hemma. Som förälder får man ständigt kämpa med uppfostran och många gånger blir det onödigt och tråkigt tjat. Tror mig jag vet allt vad tjat innebär…jag har hunnit tröttna på min egen röst tusentals gånger. Jag har försökt prata med flickorna så många gånger att om dem bara gör det dem ska, som exempelvis klä på sig, bädda sängen, äta upp sin mat, borsta tänderna etc etc så SLIPPER både dem och jag massa tjat och gnäll. Många gånger pratar jag för döva öron. Men nu! Nu sedan barnen bad mig om veckopeng (20kr/vecka) så har det tagit fart och blivit ändringar där hemma. Hör här kära vänner. Vi slipper i princip tjatet och gnället. Det är så enkelt, så himla busenkelt. Gör man inte sina “sysslor” då uteblir veckopengen. Är superhård på den biten. Förra veckan blev Miranda utan pengen. Simple as that!

Har läääänge varit emot detta med veckopeng och månadspeng – men jag börjar verkligen se det positiva med detta! Och vilken bra morot det blev för båda barnen och här sparas det minsann. För båda har kommit på att man kan spara pengen till att köpa sig en leksak. Mycket bra! Mamma Angelina blir stolt så att tuppkammen står rakt upp! Kuckelickuuuu!

Kramen.

Träffade en liten tjej i förra veckan. Allvarlig och tyst med en scarf virad om håret och runt sin bebis. 14 år gammal. Bebisen mår fint, han är ett par månader gammal och de två fungerar bra ihop.

Hon har en oturshistoria bakom sig. Hennes föräldrar dog i en orkan. Hon blev omhändertagen av sin granne som sen omkommer. Grannens väninna tar över, men flyttar utomlands och överlämnar henne i sina tonåriga barns vård. Flickan blir våldtagen och hennes adoptivmor chockas vid nyheten att hon är gravid och där börjar relationerna försämras. Via oss kommer hon i kontakt med en kvinnoorganisation, men de tappar bort henne i hanteringen.

När flickan kommer tillbaka till oss igen berättar hon att hon bor i ett hörn ute på gården och att hon inte kan få ut sina socialcheckar eftersom hon är omyndig. De skulle ge henne 10 dollar per månad vilket räcker till lite mat. Hon är duktig i skolan och vill fortsätta, men kan inte eftersom ingen kan ta hand om bebisen. Hennes vårdnadshavare uteblir från två möten, men kommer till det tredje. Vi diskuterar och förhandlar. Flickan är en finlemmad liten person men samlad, och resonerar klokt men bestämt runt de möjligheter hon har. Jag blir återigen imponerad av de haitiska kvinnornas motståndskraft.

Vi träder in i vår nätverksdans. Sista gången vi ses är det bestämt: hon kan fortsätta i skolan, kvinnoorganisationen återupptar sin uppföljning och betalar hennes skolgång, och hon och bebisen flyttar in i huset.

Lika tyst och samlad, samma scarf som första gången, säger hon tack och lämnar oss. Rak i ryggen, blicken framåt med lillen varsamt i famnen. Det berör mig. Det finns så mycket av Haiti i henne: ung, stolt med en stark livsvilja och en tidig lärdom om att livet ofta är svårt.

Nybliven mamma ammar samtidigt som hon lyssnar på hälsoutbildning.

Igår kväll när jag låg i min säng för att sova, låg jag och tänkte på hur lycklig jag är. Vad mycket jag har att vara tacksam för. Jag rabblade upp i mitt huvud hur mitt liv idag ser ut, vad det innehåller och vad jag får känna. Det är stort! Jag är stolt mamma till världens goaste och vackraste barn. Jag är stolt syster till världens bästaste syster yster. Jag är stolt dotter till världens bästa mamma. Jag är stolt flickvän till världens underbaraste man. Jag är stolt vän till underbara vänner som förgyller mitt liv. Jag är stolt över den jag är och jag har lärt mig att älska mig själv med alla mina brister och svagheter. Jag har ett arbete som jag gladeligen går till varje dag, för det jag gör känns meningsfullt. Jag har idag ett hem som känns harmoniskt och tryggt. Jag har hälsan med mig och känner mig starkt och frisk. Jag står med båda mina fötter långt ner i myllan och där står jag stadigt. Ibland svajar jag till och det blir något turbulent runt mig. Men idag så känner jag mig så pass trygg med mig själv att jag vet att jag kommer att klara mig och kommer ur det ännu starkare.

Detta är en hyllning till livet. Till livet när den är som bäst. Till livet som jag fick i gåva och som jag förvaltar så gott som jag kan. Jag känner stor ödmjukhet inför mitt liv och allt som den har givit mig. Jag känner stor tacksamhet inför detta liv som format mig till den människa som jag idag är. Jag vågar älska och jag vågar leva. Jag inser värdet av allt detta och vill genom dessa ord ge min hyllning till livet. Jag är din ödmjuka tjänare och lovar att förvalta alla mina dagar med stor omsorg. Jag tar ingenting för givet och jag lovar att fortsätta ge mig hän och våga visa mitt hjärta för omvärlden. Det är det enda rätta vägen för mig. Min livsväg. Mitt liv.

Kramen.

…övergår till stolthet, då växer man som person och självkänslan har befodrats en grad.

Mitt inlägg igår handlade om de skuldkänslor som många gånger uppkommer när man förväntas ställa upp, för det har man ‘alltid’ gjort. När man då säger nej, kommer skuldkänslorna som ett brev på Posten.
Men, när man kommit över skuldkänslan och man rakryggad (nåja…) står för sitt beslut, ja då infinner sig en känsla av nöjdhet och stolthet. Mycket uppbyggande känsla och man inser att det inte var så farligt att säga nej i alla fall.
Denna insikt kan mycket väl leda till att man säger nej fler gånger och till slut har man ändrat ett livsmönster

Självklart ska man inte sluta hjälpa till, men nu på ens egna villkor.

Gå från att vara ditt egna offer till att vara din egen hjälte, som ställer upp när det verkligen krisar i stället för att stämplas som den som alltid-ställer-upp-oavsett-om-man-behövs-eller-inte.
Man kan mycket väl jämföra det med att bara ropa på hjälp när det är verklig nöd, i stället för att ropa hjälp på skoj, bara för att den ‘nödställde’ vill ha uppmärksamhet.
Till slut kommer ingen, när det är verklig kris.

Så börja med att säg nej mer, du kommer växa inombords och människorna runt omkring dig kommer se denna förändring hos dig och tänka ‘hej, där har vi någon med integritet. Cool!’

Carpe Diem!

...Stolt och rakryggad

Idag var jag till Uno i Karlstad, vernissage.
Vernissagen kommer smygande. Det närmar sig.
Den 5 Oktober skall jag till Uno och hänga upp min konst.
Den 6 Oktober öppnas den!
Det är pirrigt men samtidigt spännande.
Tog även en fika med G och Per.
Kunde inte säga vad jag ville ha, min röst sprack.
Var tankspridd och ljuden runtomkring mig tog energi.
Per fick beställa åt mig.
Men det har varit en bra dag och jag är stolt över mig själv.
Vanjavit

Här kommer lite bilder…Johannes skulle ta lite godis från “fiskdammen” men tji fick han – SLUT
Inte kul att barn blev utan…

Hannas favorit… Hoppborgen =)

Hanna och Marcus vid prickahålenmedbollen tavlan
Kling och Klang var ju också där….
En liten fikapaus… allt fika var gratis =)
Det gick säkert åt en massa saft och bullar och räckte åt alla gjorde det.
Eller nej förresten.. Saften tog slut men då var det nära slutet..
Mjölk fick Hanna istället och det gillades mycket av mjölktokan =)
ÄNTLIGEN framme för att få på sig sele och hjälm..
Kön var jättelång och Jättelänge fick man stå i kö =)
Duktiga underbara Hanna…
Hon ville försöka… hon fick försöka…och hon klarade av det
och hon var så attans lycklig och stolt efteråt.
HEJJA HANNA!! =)

HEJJA MARCUS!! Mammas duktiga lillplutt!!
HEJJA JOHANNES!! Vad duktig du är min storalilla gosse =)

Titta på minen.. så glad han är min gosse =)
Här åker vi traktorsläp och det gungade som fasiken… hua!!
trodde att jag skulle trilla av ju…Haha
Här hade dom redan börjat packa ihop alla grejorna.
Hoppborgen var redan borta…
Men dom charmades av Hanna så dom satte i kontakten till karusellen
Så fick hon och dom andra barnen åka en stund till.
Ja tills det var dags att placera karusellen i släpet..
Det var nog ganska skönt att åka runt i sakta mak ju =)

Ja det var lite bilder från Barnensdag 2009 här i Köping
Vi hade det trevlig jag och barnen.

Ha en bra fortsatt kväll alla!!

Sköt om er!!

KramKram!

Marcus är på fest nu…
En fest där alla dom som har börjat i ettan är i fokus.
Ja i hans klass..
Så här stod det på inbjudan som kom första skoldagen..

” Välkomna till Samuels lägenhet söndagen den 6 september
klockan 14-17. Det blir en fest för er alla som börjat i första klass.
Alla kommer att få en present eftersom alla är små stjärnor”

Vi föräldrar skulle köpa en present till våra egna barn
Max 100 kronor får det kosta.
Sen bjuder Carolina på Indisk mat (Kyckling och ris + tillbehör)
Barnen sitter på golvet och äter maten med händerna
Det blir lekar både inne och ute.

Samuels mamma Carolina bjöd hela klassen…
Alla är små stjärnor låter ju så fint.. eller hur?
Det är ju det som dom är våra värdefulla underbara barn – Stjärnor!!

En fest bara så där är ju så fint..

Ett mycket underbart initiativ  av Carolina, Samuels mamma.

Så nu är min lilla Stjärna på fest..
Dom andra stjärnorna är ute och leker
Utom Hanna som sitter här och sjunger till filmen “Spirit”
Det har regnat ute… vi ska vänta en stund så det får torka upp
Sen blir det lite gårdsliv med fika.
Funderar om jag ska slänga en äppelpaj in i ugnen och ta med ut..
Har nog vaniljsås i skåpet om inga tjuvaktiga skator norpat den =)
Ja vi får se vad jag gör…

Jag fick ett underbart mess av Birgitta en mycket go kompis till mig.
Ja det var ang intervjun med Wollter igår…

Det stod bla.. “Gumman, Jag är så stolt över att få vara din vän…”
Grina var bara förnamnet ju… jag Storbölade..
Tack Birgitta…. jag är så stolt över att få vara din vän också.
Jag är så tacksam över att vara omgiven av helt fantastiska människor
Både hemmavid så här IRL som man säger…
och här på bloggen… ni… mina fina läsare.

Jag vill påminna om inlägget innan detta
Den kan ni hitta bla HÄR eller så scrollar ni ner en bit.. =)
Där jag säger hur viktigt det är att värdesätta varandra
vara rädda om varandra…
Ta inte varandra förgivna… det är det värsta man nog kan göra
mot sina nära och kära… sina vänner.

Det blir mycket snack om tacksamhet på min blogg ibland..
Men jag är en sådan människa… så ni får tåla det =)
Jag slösar inte på värdefulla tankar och känslor
genom att behålla dom för mig själv.. inom mig.
Är jag tacksam över någonting… så säger jag det.. högt.
Jag säger ofta till mina nära o kära och mina vänner och mina läsare.
Hur viktiga dom är… hur mycket jag tycker om dom.
Pröva… det känns fint… så fint ska ni veta =)

Nu ska jag börja hänga tvätt..
Och jag såååå tacksam över att jag har tvätt att hänga…
HAHAHA… skojas lite nu så ta just det inte så allvarlig…snälla..Haha

Sköt om er själva och varandra!!

Kram på er alla… så hörs vi snart igen!!

Jag undrade lite vart Hanna hade tagit vägen här hemma.
Hittade henne i hennes och Marcus rum
i full fart med att tvätta fönster =)
Rent vart det också där hon tvättade.

Hanna är 8 år och har Downs Syndrom..
Hon kan tvätta fönster. No Big Deal ju =)

Nu är det så här också..
Hon kokar ofta kaffe till mig.. ja brygger kaffe.
Nästan alltid så blir det väldigt gott också.
Fast ibland så har det varit mera tjära än kaffe… Haha

Hon kan skala potatis.. hyvla ost…och bädda sin säng.
och miljoner massa mera saker…

Vad då? Inte kan… hon är ju…utvecklingsstörd… har Downs syndrom..
Kan inte finns inte hos henne alls.
Hon vet ju inte att hon har Downs Syndrom =)
Jag försöker tills jag kan… heter det oftast när det gäller Hanna.
Och hon får försöka… om och om igen… till det sitter.
Kaffet och fönstertvätten har jag inte lärt henne alls..
Inte heller bädda sängen… och mycket mera.

Det har hon fixat själv genom att iaktta vad jag gör… hur jag gör.
Hanna är oerhört vetgirig… och vågar ta tag i saker.. och utmaningar.
Hon vågar misslyckas… hon försöker igen och igen.
Nu kommer ett (av många) av hennes underbara egenskaper..
Hon ger inte upp… nej min Hanna ger inte upp =)
En riktig sjujäkel till kämpe är hon…
Och jag är en mycket stolt mamma ska ni veta =)

Ha en bra fortsatt kväll alla…

Sköt om er själva och varandra!!

Vi höres lite senare..

KramKram!

Nu har det gått fem veckor sedan vi pratade med varandra. Underligt hur det efter så många år helt plötsligt inte längre finns vare sig behov eller lust till att prata med varandra.

Eller är det stolthet? Dagen vi bestämde oss för att skiljas, på riktigt, var jag väldigt tydlig med att deklarera att jag framledes vill ha så lite med honom att göra som möjligt . Jag var ledsen, chockad och galet klarsynt den dagen. Men nu är det som om varken han eller jag ser någon vits med att höras.

Det känns i viss mån som att det gått över styr. Jag får en klump i magen då jag vet att jag eventuellt kommer att stöta på honom i något idrottssammanhang tillsammans med barnen. Vad ska vi säga till varandra? Har vi något att säga? Jag tänker faktiskt en hel del på det här. Kanske ska jag sluta upp med det.

By the way, finns det någon medicin som botar känslan av otillräcklighet och sorg?

Det här är min föregångare Agnes som levde här i mitt Universum fram till sin död 1966. Jag tror hon tyckte om sin tillvaro här – det tycker jag mig förstå av några gamla fotografier härifrån samt från samtal med några av de människor som träffat henne och minns henne. Det är inte många av dem kvar i livet nu men jag har hunnit fånga upp några då jag själv var ny här.

Agnes var född i den lilla staden någon kilometer härifrån. Sta´n var på den tiden en jordbrukarstad där kreatur fanns inne på stadens gårdar. Det var inget speciellt med detta, så var det över hela landet. Agnes far hade åkeri dvs körde hästar och vagnar och fraktade kanske både människor och varor på beställning. Familjen var alltså van med djur men då man byggde nytt och flyttade ut till Universumet blev man en jordbrukande familj med flera slags djur. Det syns väl att Agnes tyckte om sina djur och hade god hand med dem.

Oerhört mycket har förändrats under 1900-talet. Förr pratade man dialekt här. Så även Agnes. Här och där blev t.ex. hänan å dänan. Idag talar man här ett ganska opersonligt tal, möjligtvis med typiskt tonfall,  men det är inte detsamma som dialektalt. Utslätningen av språk och kultur sker först nära storstäder och här är Stockholm magneten. Alla vill vara som stockholmarna, konstigt nog. Dessa är ju en salig blandning av människor från när och fjärran. Som född i norr tycker jag norrbottningar, västerbottningar, västernorrlänningar och jämtar har större personlighet än mälardalingar. Får jag skriva så? Hoppas ingen tar illa upp för det är en mycket grov generalisering.  Jag upplever det  dock ofta som om man inte är stolt över sitt ursprung här på landsorten och i små städer ganska nära storstan.

Att Agnes var glad över sin tillvaro vill jag gärna tro.

Nu lämnar jag Universumet för några dagar för att höra på skånsk dialekt och se trevliga saker. Kanske blir det lite jobb också. Nu är det “Halvans” tur att vara gräsänkling.

I lördags gifte sig min mammas sambos dotter. För första gången var jag på en större tillställning som Tim, fullt ut. Jag hade några dagar tidigare inhandlat ny kostym, nya skor och ny skjorta. Skitsnygg var jag Jag och mamma gick dit tillsammans. Det var många där jag inte hade träffat, mamma presenterade mig.

- Det här är en av mina söner, Tim.

Underbart att hon presenterade mig så. Underbart.

Veckorna efteråt kunde han se sig taggad på facebook…

Han stod där på traktorsläpet och skrek  – PRIIIIIIDE! (wohooo!)

Tänkte; Nästa år ska jag komma i läderform.

Husarödagen är öns mest aktiva dag. Gittan och Lena har alltid ett bord där de säljer sitt vackra hantverk (som bilden inte riktigt gör rättvisa). Motiv: stolthet och aktivitet.

Every year there’s a market on our small island. Gittan usually sells her beautiful craft every year. Subject: pride and activity

Theme of the week: Subject and vision

Här är min underbara Hanna som sjunger favoritsången.
Hon njuter av fulla drag att få sjunga…
Hon sjunger med hela sin själ och hon är så så STOLT
Jag gråter som vanligt =)

Videon är mörk så Hanna syns inte så bra.
Det är min första inspelning med min Kamera
så jag håller på att lära mig
och nästa gång blir det bättre ljussättning… lovar=)
Ha överseende med det.
Men sången hörs =)

KramKram!

Ideene flyr ikke akkurat til deg? Lage papirfly, la fly … og tankene flyr …
”De små skaper, de store frembringer”
(Marie von Ebner-Eschenbach).   

”Man kan ikke gå forbi noen,  hvis man trår i dennes fotspor”
(François Truffaut).

Hvem tror du heller en bedriftseier ansetter i dag: Mønstereleven med rettlinjet, førsteklasses bedriftsøkonomisk løpebane – eller tverrfaglige med middelmådige karakterer, som stadig har vært på eventyrreiser i utlandet i sine semesterferier? Det kommer ann på: den ene mer for controlling. Mens den andre som leder av marketingavdelingen. Han/hun lover mer orginalitet, personen har allerede forlatt de innkjørte sporene i livet sitt, han/hun kjører forbi sine mønsterstudenter på høyre side. Han har skolert sin sjel med bilder, erkjennelser, følelser, som bøker ikke kan formidle. Og disse erfaringene er en fantastisk basis i en tid med grasserende fantasiløshet, der rutine ikke lover løsninger, men fleksibilitet parret med kreativitet. I samfunnet vårt kommer ikke et menneske langt, som reproduserer.

Bare den som tenker lekende, produserer originelt. Og orginalitet sprudler over av kreativitet. Det beste med det hele: Man kan lære det. For dette er det aldri for sent.

Rutine kveler kreativitet

Dag ut og dag inn å gjøre det samme: det lammer både kropp og sjel. Følelsen av kjedsommelighet, kombinert med ytre press, gjør depressiv og kveler enhver kreativitet , innsnevrer en stadig fastere, i det ytre rolig, i det indre fortvilet. Fra dag til dag virker det vanskeligere å bryte ut av utilfredshetens korsett og sløvhet.

Fortå det riktig: Kunsten å føle kjedsommelighet er noe uten om det vanlige, noe flott noe i vår hektiske tid – og bare forbeholdt de få kloke menneskene, som godt dosert nyter den. Men en rutine som dominer livet, produserer en kronisk form for kjedsommelighet, som lammer en som en nervegift. Man stagnerer i yrket, i relasjonen, i fritiden, i livet.

En dose kaos krydrer livet

Uten kaos finnes det ingen utvikling. Bygg inn en dose kaos i livet ditt. Fordi det er ikke noe som forløper rettlinjet, ikke en gang tiden. Opprinnelsen til kosmos var heller ikke en rettlinjet hendelse, men ordnede og kaotiske faser vekslet. Uten kaos oppstår heller ikke i ditt liv noe nytt, opphissende, noe suksess.

• Bygg inn ”kaos øyer” i din dags- og livsplan. Tider der du forlater normaliteten, er litt gal. Disse kaosøyene bør du utforme åpent. Ikke fyll de opp for mye med fester, kontakter, terminer, men ta de med i planleggingen uten tidspress. Og benytte litt galskap.

Beveg beina …

Nå vil jeg fortelle deg historien om hamsteren i løpehjulet. Forskere fant ut, at hamsteren i løpehjulet er klokere enn hamsteren som man tar vekk fra løpehjulet.

Det samme gjelder for mennesker. Gjennom bevegelse danner det seg flere datamotorveier i hjernen. Flere nerveledninger, som først gjør tanker, ideer, slagferdighet og kreativitet mulig. Og det beste ved det hele: Det opphører aldri. Denne IQ kabelen i hjernen kan du også danne med 80 år. Hvis du beveger deg.

• Reserver hver uke tre, bedre fire timers bevegelse i din terminkalender.

Og beveg deg også i løpet av dagen så ofte du kan. Stå opp ved skrivebordet ditt, gå når du tenker. Tripp ved en ståpult. Jeg har for eksempel en minitrampoline stående på kontoret. Knekker jeg et problem, tar jeg av meg skoene og hopper. Og være i bevegelse lokker løsninger.

… spill piano …

På de tyske universitetene ga det på 80 tallet en forordning mot strikkepinner. Professorer fant det frekt, at de kvinnlige studentene klappret med sine strikkepinner, og var slave av denne lysten. Den som strikker kan ikke lytte, gir meg ingen oppmerksomhet, tenkte professorene. Nå: I mine seminarer gleder det meg, hvis tilhørerne strikker. Fordi forskerne har konstatert: Den som beveger hendene sine, fremmer konsentrasjon, kreativitet, tankestrømmen mellom venstre og høyre hjernehalvdeler. 

Best trent for dette er barn som lærer et musikkinstrument. Uttalige studier har vist, at barna hele livet dermed har det lettere med hodet.

… og la dine øyne vandre

Hvis du tenker kreativt, bør øynene dine vandre. Dette fordi øynene støtter forestillingsevnen, hjelper til med å hente erindringer ut av hjernen. Og forbinde alt med hverandre til kreative løsninger.

• Gjør denne testen. Slapp av, og tenk på ditt første kyss eller den første julekvelden. Hvor vandrer øynene dine? Til venstre oppover – hvis du er høyrehendt (hos kjevhendte forholder det seg som oftest omvendt).
  Nå forestill deg, hvordan du kjører langs en kystvei i drømmebilen din. Hvor vandrer øynene dine? Oppover til høyre. Så hører du med ditt indre øre en hund som bjeffer. Øynene vandrer rett til høyre. Husk din yndlingssang, stemmen til din mor. Øynene vandrer til venstre side. Når du fører en dialog, befatter deg med tvil, retter øynene dine seg mot venstre ned-over. Hvis du lukter eller smaker en banandrink, driver øynene til høyre nedover. Hvis du behersker dette, kan du se om den du snakker med lyver for deg. Hans/hennes øyne vandrer ut ifra ditt ståsted til venstre oppover. Eller om han/henne henter sannheten ut ifra sine erindringsskuffer: Øynene oppover til høyre. Men kast noe til ham/henne, for å fastslå om han/hun også er høyrehendt.

 Å være kreativ vil si: Å stille spørsmål

Den som vil oppnå et mål, den står ofte  selv i veien. Er fanget i lenker av gamle atferdsmønstre. Fanget i trossetninger, gitterstenger i hjernen, som gjør friheten til tankene, kreativitet og også et lykkelig, tilfreds liv umulig.

Det er ganske lett: Den som programmerer sine grå celler negativt, øser også livets vann ut av en uklar kulp. Men hva har spørsmål med dette å gjøre? ”Den som spør dumt, får dumme svar, sies det på folkemunne. Den som spør intelligent, får et intelligent svar. Det bekreftet suksess treneren Anthonny Robbins  fra USA. Han fastslo helt enkelt: Mennesker med suksess får de beste svarene, fordi de stiller bedre spørsmål. Mennesker med suksess samler svar, som muliggjør de i alle situasjoner å treffe de riktige beslutningene og oppnå de ønskede resultater.

Still andre spørsmål

Den som vil bringe sitt liv – privat og på jobb – i retning av suksess, må helt enkelt stille andre spørsmål enn de vanlige. Den som betrakter tingene på samme måte, får også alltid bare de samme svarene og holder fast ved sitt vante skjema.

”Uutømmelige” meninger har den fatale egenskapen, at de influerer på våre mål, vår fremgangsmåte og dermed livet vårt, slik at det synes som om vi selv ikke spiller noen avgjørende rolle mer i det.

Undersøke egne meninger,
Still andre, annerledes spørsmål –
ut ifra dette oppstår noe nytt

Istedenfor å spørre oss, om det også går annerledes, kanskje til og med mye bedre, har vi sjaltet vår hjerne på ”autopilot” Forandringer eller til og med forbedringer lar seg dermed ikke realiseres. Den viktigste teknikken på veien til mer kunnskap heter: Still spørsmål. Denne teknikken betjente også den greske filosofen Sokrates (470 -399 f. Kristus) seg av. Han stilte sine elever utelukkende spørsmål. Og styrte med disse de kunnskapstørste i en bestemt retning, lærte de å finne sine egne svar.

Og slik går det

• Still ikke deg selv destruktive spørsmål: ”Hvorfor må dette nettopp hende meg? Hvorfor må hele ansvaret bare henge på meg?” Slike vurderingsmønstre begrenser de emosjonelle livserfaringene og fører til begrensede svar.  ”Du selv er skyld. Det er takken.” Alltid når vi vil grave ut noe negativt fra vår mentale harddisk – vil vi sikkert få det til.
• Etter at du har våknet still deg ingen K.O. spørsmål mer som: ”Hvorfor må jeg akkurat stå opp nå? Vil det bli bilkø igjen i dag?” Fordi med en slik lammende avmaktsstemning er dagen allerede forbi. Og hvis dette faller vanskelig for deg: Noter du et konsstruktivt god morgen spørsmål på et kort, og legg det ved siden av deg på sengen. Og se på det tidlig om morgen som det første.
• Øv å spørre konstruktivt: Spør ikke etter ”hvorfor” (noe slikt og ikke annerledes), men spør etter ”hvordan” (noe å forandre, noe å forbedre). Da forandrer du også synsretning og dine følelser. Da søker dine grå celler ikke etter negative referanseopplevelser, men konsentrerer seg om ekte problemløsninger. Det første konstruktive spørsmålet, som du straks bør stille deg, lyder dermed slik: ”Hvordan kan jeg forandre min tilstand slik, at jeg føler meg mer selvsikker og mer prestasjonssterk og er en bedre teamplayer eller en bedre
  leder? ”
• Finn mønsterspørsmål, som tjener deg som rettesnor: ”Hvem hjelper meg? Hvem kan jeg stole på?”
• Still spørsmål etter dine ønsker: Bli bevisst dine egne ønsker, og avdekk de gamle, innsnevrende tanke-, følelse-, og atferdsmønstre. Frembring et indre press med spørsmålet: ”Hvor høy vil prisen i mitt liv være, hvis jeg ikke endrer meg?” Og spør deg selv så, hvilke konsekvenser det  vil ha for samtlige områder i livet ditt, hvis du nå omsetter det du har fore i handling. Hvis du stiller spørsmål som gir deg vinger, har du nøkkelen i hånden til å nå dine mål og visjoner. 

Som du kaster en bumerang, slik kommer den tilbake. Nøyaktig slik er det med spørsmål som du stiller. Spørsmålet er ikke om du har problemer, men hvordan du fremtidig omgås dem. Med konstruktive spørsmål legger du spor i hjernen din til følelser som lykke, opphisselse, stolthet, takknemlighet, glede, engasjement og kjærlighetsfølelser som driver deg til å nå dine mål og visjoner.

Fra boken “Bumerang prinsippet – mer tid til lykke” av Lothar J. Seiwert

Copyright © 2009 SIMPLIFY

Del på bloggen

Jeg sjekket Studentweb en dag tidligere enn sensurdatoen, og der lå jammen meg den siste karakteren! Jeg og Therese var usikre på hvordan det kom til å gå (en felles oppgave + et individuelt essay), og tenkte at det kunne være alt fra D til B. Pessimisten meg, tenkte at det sikkert ble D eller C. Men jeg fikk B! Jippi! Det betyr at alt som heter skole og utdanning i denne jentas liv er over. Jeg er 22 år gammel, frisk og rask, har verdens beste samboer og katt, og har en BACHELORGRAD. Jeg er offisielt BIBLIOTEKAR. Jeg er offisielt FERDIG UTDANNET. Jeg har mest lyst til å bare hyle av fryd og glede, og kanskje jeg skal gjøre det også. Jeg er best!

Takk til alle som har støttet og oppmuntret meg på ulikt vis, jeg har virkelig satt pris på det! Hilsen Lotte, bibliotekar (er det ikke kult?!)

Traditionella libanesiska hus är byggda i kalksten. Den gamla libanesiska hemmet har vacker arkitektur. Dessa traditionella hus är inte normalt till försäljning.

De har gått från generation till en annan generation inom samma familj. 

Gamla hus finns överallt utanför Beirut, i söder, nor osv i Libanon. Traditionella libanesiska hus, de är mer än 500 år gammla!

De flesta familjerna vill bevara den gamla kulturen inom familjen. Libanons gamla hem har alltid orange tak.

I alla gamla traditionella libanesiska hem hittar du massor av kultur, information och historia.

Alla gamla traditionella libaneiska hem talar om gamla libanesisk arkitektur, libanesisk kultur och kulturarv.

Fönster, balkonger och trädgårdar talar om gamla libaneiska arv och stolthet… 

Här är några bilder av traditionella libanesiska hem, extriör och inuti med inredning.

Hanna satt för en stund sedan och kikade på “Spirit”
En tecknad film om ett hästöde med mycket sång och musik.

Hanna hon älskar sjunga med i sångerna.
Ni skulle se henne.. ögonen glittrar och hon sjunger för full hals.
Även om det… för den oinvigde.. låter som sju svåra år.. haha
Nädå… men lite kråkkrax eller så…

Men Hanna hon sjunger och sjunger så allt vad tyget håller.
Hon sjunger rak i ryggen med stolthet och med obeskrivlig glädje.
Emellanåt så tittar hon på oss som lyssnar på henne.
Ögonen säger allt… Underbara Hanna.

Nu för en stund sedan så var det jag och Johannes
som fick äran att sitta och lyssna.

Efter en stund så ser jag Johannes le det vackraste han kan
och tårarna dom rinner ner på hans kinder.
“Det är så fint Mamma, det som Hanna sjunger”
“Hon är ju så duktig”

I det ögonblicket så förstod jag fullt ut
Att Johannes ser igenom all kråksång… in i Hannas själ
Och Han gläds med henne när hon sjunger
Han känner hennes stolthet över sången.
Hannas stolthet blir hans stolthet med…
Storerbror och lillasyster.

Åhh Gud!!  Låt henne få ha kvar glädjen och stoltheten
hela hennes liv.
Låt ingen ta ifrån henne den!! INGEN!!

Jag gråter jag med… över mina barn.
Inte någon sorgligt gråt.
Utan enbart av glädje och tacksamhet över det jag har.
Jag behöver inte så mycket mera än det här som jag har nu.
Jag har ju allt som är viktigt… precis allt.
Och vi har varandra.

Sköt om er!!

KramKram!

PS!  Johannes kom och kramade mig
Han mumlade någonting ohörbart först och sen hör jag…
“Tack Apor… utan er hade jag inte haft någon mamma!” HAHAHA
Han tänkte väl på evolutionen och så… hur vi har utvecklats.. haha
Gullegubben!!! *Älskar*

Som ni vet skulle jag måla en teckning och sätta upp den på ett museum. Jag ritade den igår och skulle sätta upp den  idag, men på grund av det kassa vädret pallade vi inte ta oss in till stan. Jag hittade istället en annan lösning. Jag satte upp den istället för löpsedeln på Metros tunna uppe på Stabbetorget. Mäkta nöjd.

Så var det uppdraget avklarat!

Började ju även igår att klappa hundar. Träffade Picasso och Moa. Skulle fortsatt idag, men som sagt var vädret så pissigt och jag dessutom ganska förkyld, så det sket sig. Fick klappat en hund till idag, Charlie, alltså fattas jag bara två nu. Fast tiden är ju ute.. Men ska genomföra uppdraget ändå, fast på övertid.

Good luck, Timpa!

Ikväll så var det skolavslutning för Hanna
och hela Särskolan på Nyckel.
Hannas allra första skolavslutning ju =)
Vilka ungar… vilka fantastiska ungar det är som går där!!

Jag gick dit med alla mina barn.. ja utom då Petri som är i Västerås.
Det skulle ha kommit en till men hon dök inte upp.

Först så träffades vi (Hannas klass) i klassrummet och fikade.
Barnen fick present, Diplom och medalj av dom underbara fröknarna.
Magdalena även kallad Magda, Kerstin och Gunilla.
Sen så var det gemensam avslutning i gymnastiksalen.
Där bjöds vi på underhållning av den finaste sorten.
Ja ni skulle ha varit med!!
Hanna, David och Basheer uppträdde också
Det var imse vimse spindel i en rock and roll version av den.
Det var solglasögon och vickande höfter
så som det bör sig när det rockas loss…
Barnen njöt av att uppträda.. publiken njöt av att se!!
Det var stolthet på hög höjd som speglades i alla barnens ögon idag.
Stolthet och Ödmjukhet fanns det nog i massor hos oss i publiken
över våra helt fantastiska barn..
Helt underbart!!

Vilka härliga ungar och vad dom kan sen då!!

Jag lägger ut bilder så fort jag har fått dom.
Ja och berättar mera då om den fina kvällen som var idag.
Jag fick låna Davids mammas kamera
och hon skickar bilderna sen till mig.
Så gulligt av henne.. Tack rara vännen!!.

Sen fick vi reda på att vi ska få en ny kille till klassen
En liten Adam. Så jätte kul ju!
Han börjar till hösten sen.
Så det blir Hanna och tre fina killar som går i klassen.
Hanna har ju bara bröder hemma
och så har hon bara killar som klasskompisar…
Så det är väl inte konstigt att jag inte få på henne tofsar… haha

I morgon är det avslutning för resten av huligangänget.
Klockan nio går det av stapeln i Kabbehallen.
Det skulle ju ha varit avslutning på skolgården
Men eftersom den Svenska sommaren är här (Jihooo)
så var det väl bäst att flytta in skolavslutningen under tak.

FOTO: Samuel Arnfjell

Den blomstertid nu kommer
med lust och fägring stor.
Du nalkas, ljuva sommar
då gräs och gröda gror.
Med blid och livlig värma
till allt som varit dött
sig solens strålar närma
och allt blir återfött.

De fagra blomsterängar
och åkerns ädla säd
de rika örtesängar
och lundens gröna träd
de skola oss påminna
Guds godhets rikedom,
att vi den nåd besinna
som räcker året om.

Jag och mina vackra fina barn
Elias, Johannes, Hanna och Marcus
Önskar er alla en underbar sommar!!

Kram på er så hörs vi i morgon!!