Med det menar jag att jag finns någonstans i bloggsfären men ändå inte riktigt online just nu. Vissa dagar är bara sådana … det blir alltså inte så mycket skrivet.

I går arbetade jag halva dagen och till lunch stämde jag möte med en god vän för att luncha, strosa, gå på rea, fika och snacka en massa skit och skvaller. Allt det där gjorde vi med bravur. Det är härligt när vi träffas, hon kan verkligen liva upp en eftermiddag trots att det egentligen är hon som borde livas upp eftersom det händer en hel del i hennes liv just nu.

Jag tycker mycket om henne, trots att vi två är mycket olika personligheter på alla sätt.  Vi har mycket att prata om när vi träffas, just nu inte så trevliga saker men hon håller ångan uppe och jag försöker så gott jag kan och räcker till att stötta henne.

Många människor runt mig tycker att jag har ett stort nätverk, men då har de inte gått på stan med min vän, det hejas och tjoas från alla håll. En promenad längs Storgatan i Luleå, som inte är lång, tar betydligt längre tid än beräknat med henne vid sin sida. Det ska stannas, pratas, kramas, tröstas, lyckönskas och hjälpas till, men det finns en liten fröken som behöver allt det där själv just nu och det syns inte idag men hur ser det ut imorgon om hon inte stannar upp och tänker lite mer på sig själv. Jag känner mig nästan som den där storasystern hon inte har och trots att hon är några år äldre än mig, för jag vet.

I alla fall hade vi en mycket trevlig eftermiddag och det blev en del shoppande på rea. Jag har tidigare aldrig hittat saker jag vill ha på rea, nu ropar de från alla hörn, skrymslen och vrår inne i butikerna; -Ta mig, köp mig! Det gäller att prioritera, jag hittade ovanligt mycket och till bra priser. Det bästa fyndet, prismässig var ett linne för 98 kr som kostat 500 kronor på en av stans “finare” butiker. Egentligen handlar det inte om att fynda till bra priser utan att fynda och hitta saker man gillar och själklart är kombinationen av detta maximalt.

Det känns skönt bara strosa runt på stan och titta och inte ha något direkt ärende utan i lugn och ro kunna sätta sig ner ta en fika. lite lunch och titta på människor.

Margareta G som skriver de kloka orden till min vän och alla andra; De största energikällorna är stoltheten av det du gör.

Eftersom jag vet att min vän älskar att plocka bär kan jag visa hur åkerbären blommar och enligt mamma är det mycket blommor i blåbären i år.

Jei!! jeg fikk det til med litt hjelp selvfølgelig, alle eksperter trenger litt hjelp inn i mellom..

Men her er altså det “berømte” opera huset. Gikk på taket her om dagen, snublet og falt og ble skikkelig irritert! Tenk om jeg hadde ei barnevogn og mista den?

Tenk om den rullet helt ned til sjøen? Ja tenk det ja! Hva hadde skjedd da? Ikke akkurat et sikker sted å gå med barnevogner.

Stolteheten min ble litt såret.. vart ikke flau, fordi det var så mange andre som snublet. Men knærne mine fikk vondt og ankelen min..

Er denne bygningen noe fin da? Jeg er kanskje sær, men jeg synes ikke at den er det.