Jordbävning blev det inte när stora trafikstrulet efter flera veckor till sist kom, men nog kan man säga att det var en intensiv arbetsdag för alla förare, spx, pfv, ksv, trafikledare, med flera. Redan under fredagens tidiga timmar hade ett spårledningsfel kunnat konstateras vid Slussen och detta skulle vara hela dagen, kvällen och nästan in mot natten. På eftermiddagen blev nian av med en strömsko och fick totalt strömbortfall flera gånger på sträckan Medborgarplatsen-Gullmarsplan. I Skärmarbrink var det bara att tömma tåget och ta in trasan på bryggan. (Självklart såg traktens mindre begåvade ‘konstnärer’ till att klottra tåget i flera omgångar under kvällen.) Samtidigt verkade det som om strömskon vid sitt frånfälle även hade tuttat eld på tidningspapper eller dylikt i växeln mellan Slussen och Medborgarplatsen, där rökutveckling uppstod. (Enligt SvD var det en fiberduk, inte papper.) Både befäl och räddningstjänsten ryckte ut till stationen och trafiken stannades tills dess att inspektionen av platsen var klar. När klartecken till körning kom luktade det fortfarande bränt papper -tillsammans med spårledningsfel både infart Slussen söderut och sedermera även i växeln Gullmarsplan söderut mot Skärmarbrink var kaoset snart ett faktum.

TLC, som var en man kort denna eftermiddag, gjorde så gott de kunde med att styra om trafiken. Dessvärre hade de fått order from above att inte ställa in extratågen, som därför åkte ut på banan och orsakade mer kaos när hela innerstan snabbt blev igenkorkad av södergående köande tåg som bara kunde köra några meter åt gången fram till signal 013 infart Slussen, där förarna fick trycka P och passera signal i stopp. (Likaså var det framför signal 239 vid Gullmarsplan.) Hade tåget väl kommit förbi signalen var det bara att köra i normal hastighet. Ganska snart insåg man att det var alldeles för många tåg ute och dessa började tömmas, köras in på bryggor och vändas upp på diverse ställen. Inga omtågningar gjordes under de första timmarna, utan förarna åkte omkring med sina (i vissa fall 30-50 minuter) sena tåg och hoppades på bättre tider. Dessa bättre tider kom tyvärr inte direkt, utan många förare satt över tiden på sina tåg eller fick lov att fortsätta köra efter att de hade slutat för dagen.

Mitt i alltihop fick tur 72 ett nödbromshandtag draget i Fridhemsplan och fick gå bak för att återställa. Tur 12 ombads vända vid Rådmansgatan på bryggan och gå i transport till Vällingbydepån, men var istället tvungen att gå i trafik när det visade sig att två fulla ryssar fortfarande fanns kvar ombord. Tur 79 fick ett nödbromshandtag draget på Pollak och tur 78 jublade över att signal 013 blev grön, men ropade mindre muntert sedan över radion för att hälsa att tåget gått i nödis eftersom signalen tvärt slog om till rött. Banarbetarna höll nämligen på att fixa och dona med den fastlåsta växeln som orsakade felet och signalen slog om litet som den ville under en timma tills de (slitandes i sitt anletes svett) började få fason på den.

Under tiden ropade fler och fler förare att de hade suttit maxtiden sex timmar på sina tåg och syndikalisternas blockad blev verksam efter fem timmar på samma tåg. TLC och TX pusslade med avlösningar, raster och hemgångar så gott det gick. Men med sengångarkörandet genom staden var det svårt att få till de ordinarie avlösningarna. Reserverna gick åt fort, som alltid vid större trafikstörningar var det bara att hålla tummarna för att det stod någon och väntade när man skulle ha rast eller gå hem. Radion dominerades av P-knappstryckningar och både trötta, rastberövade förare samt trafikledare som varken fick toapauser eller ro. För att rensa upp bland tågröran ute på banan började tåg köras in i depåerna på löpande band. När det blev dags för nästa skift på TLC hade orken runnit av oss alla och de förare som hade suttit alldeles för länge på sina turer, utan någon avlösning ännu i sikte, fick ställa upp tågen på bryggor, mellanspår och äntligen gå hem. Förutsatt att de inte jobbade över genom att köra transporter till Vällingbydepån eftersom Högdalshallen enligt uppgift nästan var full.

I samma veva började de festsugna stockholmarna ge sig ut på stan för att sätta sprätt på lönepengarna. Tonårsfyllorna som höll i dörrar, spårsprang i Blåsut och nödöppnade samma dörrar som de höll i bidrog inte direkt till att minska de förseningar som fanns. Som tur var hade omtågningen då påbörjats och framåt elva var det flera tåg som låg någorlunda rätt tidsmässigt.

MH hade i jämförelse med sina kollegor en relativt lugn dag, men likaväl var det förbannat skönt att komma hem. Kära arbetskamrater, vi slet alla som djur idag och förtjänar att sova riktigt jävla gott i natt.

Lillördag med regn stod på menyn idag, liksom ett flertal tågfyllor; tur 34 fick en man avplockad i Brommaplan, denne satt sedan surt på plattformen med två vakter intill sig i över en halvtimma -under tider hann tur 43 ropa om en liggande fylla som blockerade ett dörrpar mot plattformssidan och hjälpen kom i Gullmarsplan för att titta till karln. Därefter var det dags för ett hederligt gammalt vagnfel. Det ibland förekommande problemet med svårstängda hyttdörrar känner vi alla till, tur 38 rapporterade att hans hyttdörr kärvade både vid öppning och stängning. Detta så till den milda grad att TLC ganska snabbt ordnade ett tågbyte med den efterföljande turen 71 i Åkeshov. 38:an rullade in på mellanspåret, tur 22 avvaktade i Brommaplan och 71:an körde in sitt tåg på plattformsdel fyra där nittons förare med trafikanter vandrade över till det nya tåget. Gamla 71:ans förare kontrollerade att trasan var tom och körde den sedan i transport till Vällingbydepån, varpå tur 22 äntligen fick köra till sin ändstation.

Regn nämndes i början av inlägget och visst var det så att vätan var med oss hela onsdagen. I början som duggregn med gult läge som påföljd och efter ett uppehåll återkom detta dugg för att snart utvecklas till ett ordentligt höstregn. Tågen började bli litet sena, dels på grund av vätan men framförallt var det tågen som åkte i samlad tropp genom stan efter det nybytta tåget som fick smaka på förseningsstressen. 72:an (som i likhet med alla 70-turerna bara har två minuter vändtid i Farsta strand) undrade om han fick vända i Hökarängen, vilket TLC svarade nej på och när föraren menade att nästa arton låg strax bakom honom sade de nej en gång till samt sade åt föraren att ’slå en signal’ vid ändstation. Nästa varv ropade tur 72 igen och hälsade att han låg ett antal minuter sen tack vare att TLC inte hade vänt upp tåget två varv i rad samt att några ohängda slynglar klädda i svart stod vid stn Skogskyrkogården och sprejade tåg för sitt eget höga nöjes skull. TLC noterade detta för ordningsvakternas räkning för att sedan säga åt föraren (som om han var ett barn) att denne borde ha hunnit i tid från Alvik söderut och tillade att han kunde ringa vid ändstation angående varför turen inte hade vänts upp.

Det var droppen som fick bägaren att rinna över och den frustrerade kollegan förklarade skarpt att TL inte tycktes förstå hur det fungerar ute på banan när ett tåg är sent. Det blir bara senare, ty folk som väntar på stationerna avhåller sig inte från att köa till dörrpar för att ett tåg är sent. (De vill ju såklart bara hem, trycker i sakta mak in sig på tåget som börjar likna en sardinburk och undrar varför föraren ser bistert sammanbiten ut.) Han hade därför kommit till Alvik två minuter efter sin avgångstid, det fanns då ingen möjlighet att hinna ikapp. Och ringa hade han inte hunnit med på grund av förseningen; i sådana lägen är det bara att snabbt byta körände och åka. Efter några minuters stormande hätsk ordväxling menade TL att de kunde ta det över telefon istället för radion. Visserligen är det korrekt, då slipper man bråk över radion, men den jäsande besvikelsen på TLC känns så tydligt igen och det var faktiskt ändå skönt att höra en kollega lufta de tankar man som förare ibland kan ha när hela dagen är ett kallt, blött sönderstressat slit.

Efter rusningen började fyllor och ordningsproblem ånyo flöda in över radiovågorna. En rapport om en skrikande kvinna på plattformen stn Odenplan gjorde att TLC gick ut med en allmän varning om att köra försiktigt vid infart. Tur 33 hälsade snabbt att hon hade gått in i V1:an på det södergående tåget och tur 4 fick veta att vakter skulle komma för att titta till kvinnan på T-Centralen. Från T-Cen ropade fyran att vakterna gått in i tåget, de hade givit stopptecken men inte något klartecken och TLC var stressade eftersom nitton bakom fyran stod i tunnel, varför föraren fick order att köra. ‘Trots stopp omedelbart?’ undrade föraren och fick avvakta medan TL kontaktade Trygg-C. Svaret blev att vakterna skulle åka med tåget. Nästa station meddelade fyran att hon fått stopptecken viftat åt sig igen och man kunde nästan höra det kollektiva stönet på TLC. Ögonblicket efter hade vakterna plockat av kvinnan och trafiken rullade igång på allvar igen.

En lossnad dörrkåpa och ännu en avplockad fylla senare ropade tur 7 med frågan var i hela friden banarbetarna befann sig, eftersom det var tänt i tunnlarna i hela innerstan. Föraren påpekade att ATO-körning pågick och att det vore bra att få veta om arbetarna var inskrivna på någon specifik sträcka. TL förstod inte riktigt vad som menades, men det har väl helt enkelt att göra med att man inte kan köra ATO om det finns folk på spåret eller i dess direkta närhet som MH förstod det. I dylika fall måste tåget köras manuellt?

Nåväl, på det hela taget var lillördagen ändå ganska lugn.

Dagens favorittrafikanter var killarna som drog Star Wars-dialoger med stor inlevelse bakom MH:s rygg. ‘LOK! Aj ääääöm jåår fadöööör! -No, datts impåssiböl! Svosch! NIÖNIÖÖÖÖÖ!’ Tack, grabbar -ni gjorde hela dagen litet ljusare mitt i det allra mörkaste grådugget.

Lördagar är nästan alltid lugna. Under eftermiddagens början orsakade en CX-transport till bana tre litet huvudbry för TLC då den tvärstannade mitt i vägen på väg genom växeln. Efter igångsnackande av den stackars pressade föraren på ett sätt som minst sagt liknade en intensiv, glassig actionfilm (‘TRYCK PÅ P! TRYCK PÅ P! NER MED LUCKAN; TRYCK P!’) lyckades transporten efter sju-åtta minuters stillastående rulla hemåt mot trean. Tur 53 som hade fått vänta i Fridhemsplan under tiden fick vända på fyran i Alvik, medan man vände upp tur 76 i Vällingby.

Under större delen av arbetsdagen var det mycket folk ute, en hel del av dem åkte till Globen och nittonturerna åkte runt med en annan destinationskod för att visa ‘via Globen’ på IDTS-skyltarna. En förare undrade varför, varpå TL med en rysning av avsmak svarade att det var ‘Monstertrucksgala’ där under hela lördagen. Först runt nio-halv tio kunde nitton snurra tillbaka koden. Hela eftermiddagen och kvällen regnade det, vilket bara var bra ty när det väl har regnat femtioelva timmar är inte rälen lika hal längre och gult läge kunde således undvikas.

En full kille hade också kolliderat med ett tåg (när han skulle på?) och därmed slagit sig ordentligt i huvudet samt krossat en vinflaska. Ordningsvakt skickades dit för att titta till honom och i övrigt lekte TLC med vakter följa John under en halvtimma medan en fylla åkte fram och tillbaka i södra innerstan. Mannen lyckades med konststycket att kraftigt vinglande byta tåg och färdriktning varenda gång de planerade att plocka av honom. Vakterna triumferade dock till sist, på den nystädade stn Slussen. Stationen är städad, men den är fortfarande inte ren; den är nog för ingrodd och klottret har blekts en smula av veckans behandlingar men är inte borta. Dags att stänga och råsanera? Förbikörning Slussen, det vore något, det!

När MH kom till jobbet var tyvärr dagens saftiga stopp över och istället blev det till att slököra litet grann under hela dagen. Vad hade då hänt på morgonen? Som ni vet, kära läsare, håller man på med ett arbete mellan Åkeshov och Råcksta som några gånger per dag innebär bortfall av linjespänning. Imorse blev det strömavbrott där och trafiken ställdes in mellan Åkeshov och Hässelby strand. Sträckan trafikerades med ersättningsbussar under cirka två timmar och ett tåg eller två fick utrymmas mitt ute på linjen. Avlösningskaos och omtågande följde.

När MH började jobba hade stoppets efterdyningar ebbat ut och tur 38 ropade från Högdalen eller liknande för att berätta att hon hade glömt bort att det varit avlösning vid Gullmarsplan. Det löstes genom att rätt förare tog tåget norrut och att föraren på 38:an fick gå av och invänta sitt egentliga tåg. Rusningen var ganska lugn, trots att det var väldigt mycket folk i stan. Någon förare undrade om ett tåg saknades framför honom, men fick veta att så inte var fallet. Som vi förstod det rullade alla extratåg i rusningen… nåväl. Tur 25 ropade in en krackelerad ruta/ett fasadglas, som någon kastat sten mot. En förare gormade argt över radion att en av plattformsvärdarna på stn Slussen definierade kundservice som att hindra dörrarna under stängning. TL lyfte luren och började leta arbetsledarnummer.

I slutet av rusningen kom till sist eftermiddagens strul; TLC meddelade att man hade fått en besvärlig fällning i Hässelby strand, i växeln. Nittonturerna som skulle åka fram till stationen fick köra på rödgult, men när det stod klart att fällningen/växelfelet inte skulle ge med sig i första taget började proceduren att tåg som lämnade stranden fick göra det på motspår medan mötande tåg väntade i Johannelund.

Ohne sie wäre das Leben hier grau und Straßenszenen wie diese nicht möglich!

TLC ropade på tur 38 för att fråga om föraren hade märkt av något bråk i sitt tåg. Allt såg normalt ut under dörrstängningarna, men inom kort stannades turen i Åkeshov söderut för att invänta polisen som ville gå igenom tåget. 38:an blev stående, när tur 21 kom till stationen fick tåget tömmas som vanligt via vänstersidan men inga dörrar fick öppnas på högersidan. Istället bytte 21:ans förare körände och passade radion. Man ville ge polisen mer tid att leta efter de eventuella våldsverkarna. När 21:an hade avgångstid fick föraren köra i transport till Brommaplan för att därifrån gå i trafik. 71:an, som hade fått vänta i Ängbyplan, kunde nu köra förbi via mellanspåret. När sedan tur 22 ankom stationen började förfarandet med att stanna tåg bakom 38:an bli opraktiskt och då rymde man helt enkelt ur den så att polisen fick leta folk på plattformen istället. När en tom 38:a sedan rullade iväg blev det allmän förbikörning Åkeshov söderut, medan norrgående tåg fortfarande stannade. Några minuter senare hävdes förbikörningen och eftermiddagen kunde fortsätta med rusning och allt.

Fyllor och dylikt var det mesta som ropades in under rusningen. Tur 1 släppte av en aggressiv fylla i Hökarängen, tur 43 hade en man i sin V1:a som ofredade kvinnor och tur 8 hade en drogad/påverkad kvinna sittande i sin V2:a. De två sistnämnda turerna fick hjälp i Slussen och Skärmarbrink. Mot slutet av rusningen meddelade TLC att tur 76 förmodligen hade ett sjukdomsfall ombord. Det lät som om även det var en fylla eftersom TLC tog personbeskrivning och vidarebefordrade infon till Trygg-C.

Runt halv nio-nio pajade ett tåg och blev stående i Kristineberg söderut under cirka en kvart-tjugo minuter. Det bidrog givetvis till förseningar efter att stoppet ordnats upp.

Det såg ut att bli en dag utan regn, men som alltid på fredagar är det ändå en del som får en blöt kväll. En man på tur 25 tycktes ha börjat tidigt, ty han satt i V1, luktade alkohol och var blodig. Föraren tillade att han reagerade på tilltal, men var allmänt förvirrad. TLC ringde Trygg-C och ordningsvakter skulle komma efter vägen. Rusningen smög igång, det var inte så mycket som hände medan dagsljuset dröjde sig kvar. Tur 73 fick tågbyte redan i hallen, vad MH hörde och det nya tåget var inte perfekt det heller, utan hade en mörk strålkastare som måste ordnas till innan turen kunde rulla iväg. Till slut valde man att ta ut 73:an via Råcksta istället för den vanliga transporten till Hässelby strand och i trafik därifrån. När så nattsvärtan kröp fram över Stockholm hälsade tur 21 att stn Björkhagen var mörk. YTL/befäl skickades dit för att undersöka huruvida det gick att trafikera stationen eller ej och bedömde att det inte borde vara alltför problematiskt att stanna eller genomföra dörrmanövrar. Som en förare senare uttryckte det fanns där iallafall ledljus. Nåväl, ingen rusning är komplett utan ett stopp och tur 71 ropade att trafikanter hade sagt att det fanns en avsvimmad person i tåget. Ett befäl hade funnits på tåget och höll på att se hur det var med det misstänkta sjukdomsfallet. Under tiden stannade TLC tågen bakom. Efter någon minuts spänd väntan ljöd YTL:s röst i radion; ‘har ni vakter? Det är en fylla.’ varpå trafiken strax rullade igång igen.

Den kommande halvtimmen felanmälde tur 40 sin förarstol som åkte fram och tillbaka utan att kunna låsas, värdarna tittade på medan trafikanterna stormade dörrparen samt försökte undvika att dras med i strömmen och TLC meddelade för femtioelfte gången att alla som skulle jobba söndag måste dubbelkolla DK-listan eftersom det hade blivit fel i tjänsterna som låg på intranätet. Ute på banan blev det småhalkigt då regnet till sist ändå föll och tur 37 menade att det var mycket, mycket halt i Hässelby gård. TLC frågade runt om det var halt och fick jakande svar från flera förare men samtidigt även lugnande besked om att det gick att köra om man idkade försiktighet. Ett tag senare frågade de tur 38 om ‘halkläget’ igen och föraren sade att det blivit gradvis halare längre norrut. I en handvändning blev det då gult läge i västerort. Föraren förtydligade sig i Hässelby gård med att det var halt där, men att det inte varit svårt att stanna någon annanstans. Inbakat i de orden fanns en antydan om att gult läge inte var nödvändigt. På södra sidan stan hade började regnet avta, likaså på norra sidan. Nästa gång TLC vände sig till tågen i västerort menade 38:an att det var gott fäste, tur 42 ställde sig litet mer tvekande till detta och det gula läget blev kvar.

En kvart senare upplyste 42:an TLC om att det inte regnade längre och tur 43 märkte i sin tur inte ens av någon halka. Grönt läge återinfördes till allas glädje. Några kollegor i mässen menade senare att det varit en överdosering av gult läge den senaste tiden och MH är böjd att hålla med. TLC:s knapptryckarfingrar tycks klia rysligt ofta, ungefär som på en revolverman i vilda västern. Vi vet att hjulplattor är dåligt, men de flesta förare kan hantera halkan bra. När det bara släpper vid inbromsning och tåg börjar glida förbi stationer, det är då färgskalan kan börja bli gul eller röd.

Kvällen fortsatte med ett påtagligt lugn, det typiska fredagslugnet innan fylleslagen krogen. TLC meddelade att det inte bara var söndagen som blivit fel på intranätet, utan även måndagen och att förarna skulle se till att kolla DK-listorna igen. Runt niotiden kom spårspringet, vilket rapporterades från Thorildsplan. Tur 31 ombads ta det mycket försiktigt och se om personen var kvar. Mannen hade klättrat upp på plattformen på förarens uppmaning, men verkade inte vara helt ‘klar i huvudet’. Han såg mycket förvirrad ut och snart gick en ordentlig varning ut över radion om en ‘psykiskt instabil’ person som eventuellt var sugen på att beträda spåret igen. Sedan började man stanna tågen på bägge sidor om Thorildsplan; ordningsvakter fanns nämligen i närheten och ingen spårtrafik skulle bedrivas förrän mannen hade gripits.

När gripandet i Thorildsplan var klart kom duggregnet till söderort och tur 6 gled rejält förbi Farsta centrum med pompa och ståt. Blixthalkan slog till och det gula läget var därmed tillbaka…

Dagens snackis: Det stundande julbordet som inte alla får möjlighet att gå på. Och hur funkar det mobila teamet för spx nu när spärrlinjen alltid ska vara sluten?

Entweder zeigt sich hier eine weltweite Kapitulation der Polizei vor illegalen Inhalten im Internet oder eine sehr effiziente Zusammenarbeit bei der weltweiten Regulation[2] des Internets.

Erhellend und zugleich deprimierend – der Artikel bei MOGIS über weltweite Verbohrtheit.

Idag var det dagen D i tuben och allas vår första arbetsdag för den nya arbetsgivaren MTR Stockholm.

Både i Metro och City slogs det på stora trumman att idag var dagen kommen och nu fanns det 162 plattformsvärdar, femtioelva servicevärdar, datorer, synkroniserade klockor, med mera, med mera. VH/MH/Whatever såg en värd per plattform under rusningen och de var litet svåra att urskilja i allmänhet tills man kom på knepet; de hade knallröda kepsar. En del saknade uniform men bar varselväst och andra saknade varselväst men bar uniform. Än så länge verkade de inte ha några ambitioner att assistera vid dörrstängningen annat än att vinka en hälsning när man öppnar hyttdörren, för att sedan stå där och titta på medan dörrarna stängs och trafikanterna våldskutar mot den krympande dörrspringan för att försöka hindra stängningen. Men det är å andra sidan bara första arbetsdagen för dem och konsten att packa in folk i tåget kanske kommer senare.

Den förändring som mest har synts under dagen är de nya uniformerna och en del omtejpade vagnar. I spärren verkade tideräkningen dock ha närmat sig år 2009. Den berömda storstädningen är väl igång snart och det blir intressant att se hur den går, ty precis som Lucknuckan skriver kan det förekomma vattenspolning av stationerna vilket skulle få roliga resultat när det fryser på… (‘Tur 32, ta det försiktigt vid Brommaplan. Det var några trafikanter som halkade ner på spåret igen.’) Vi ser dock fram emot att ha en hel och relativt ren arbetsplats när det hela är över.

Klockorna får vi om åtta veckor, handdatorerna vet vi tyvärr inget om.

Nu till ett par av dagens händelser: Tur 26 fick ett nödbromshandtag draget i Alvik och var tvungen att gå bak och återställa. Det var i samma vagn, nästan bakom förarens rygg och borde inte ta så lång tid men tåg efter tåg stannades bakom och först efter ett antal minuter meddelade föraren att tåget rullade. Han hade glömt nycklarna i när han stängde hyttdörren och gick till nödbromsen, varpå lite allmän akrobatik eller kollegejakt säkerligen hade genomförts. Men sådant händer ibland, oftast gör man inte om det på ett par år om ens någonsin eftersom det är så förbannat omständigt att låsa sig ute från hytten. Nästa tur att ropa på radion var 37:an, som hade försökt lämna Islandstorget men istället fick en felkod om att körspaken inte fungerade varpå tåget surt gick i nödbroms. En P-knappstryckning räckte denna gång.

Under hela eftermiddagen och större delen av kvällen var det gult läge på banans utomhussträckor. Det var torrt och inte det minsta halt, varför flera förare ropade att det minsann inte var några problem att köra där de befann sig. Det kändes dessutom urfånigt att tuffa runt i sth 60 när 70 verkligen behövs för att komma i tid på vår tjusiga bana. Men läget var befogat; några tåg hade glidit förbi stationer på grund av lövhalka enligt TLC som förklarade det med att stark vind + löv = tågsoppa, ungefär. Värst verkade det ha varit på linje nitton, där de flesta förbiglidningarna skedde. Först runt halv åtta-tiden på kvällen hävdes det gröna läget. Något som också hade hävts (men tidigare) var förbikörningen av Farsta centrum. Stationen hade haft det dåliga omdömet att förbli mörk när skymningen sänkte sina vingar över staden. Belysningen blinkade igång och var på en halvtimma innan den återigen tvärslocknade och TLC införde allmän förbikörning.

På kvällen tänkte man även se till att rulla ut en transport från Brommadepån, då den hade varit i svarven. Svarvvagnens förare ropade för att ge det dystra beskedet att hans vagn hade fått totalt linjebortfall. Skulle han försöka sig på lite batteridrift, månne? TLC frågade om det gick att bara ligga i nolläge på rull, men tyvärr befann sig vagnen i uppförsbacke och batteridrift var det enda som förmodligen skulle fungera. Det blev med andra ord från Alvik och norrut samt från Stora mossen och söderut under några minuter medan vagnen flyttades undan. När föraren återgick till normal drift pep flera Alviksbetonade felkoder fram på IDU:n såsom ex. 1031. Men tåget drog iallafall och det kortvariga stoppet löstes upp. Strömmen kom och gick även mellan Råcksta och Åkeshov några gånger under dagen. Varje gång man slökör runt i västerort förväntar man sig att TL ska yla ’slå ifrån!, slå ifrån!’ som om det var någon Baader-Meinhofkupp i görningen. Vi hoppas att allt arbete med strömmen därute är klart inom en snar framtid.

Som ni ser har bloggen fått ett provisoriskt namn och en ny snygg bild som akutbeställdes igår kväll. Fint, va?

Den usla strömförsörjningen fortsätter ute i västerort; alla bortfall av linjespänning, etcetera har med elrenoveringen på sträckan att göra. De håller på och mekar med elskåp, kabel och likriktarstationer till vansinne där. Det behövs säkerligen och under tiden kommer tågen plötsligt inte vilja dra eller få tuppjuck så pass att det enda som hjälper är att slå ifrån.

Ordningsproblem är ett passande ord att beskriva dagen med. Först hade gröna linjen det struligt i Sandsborg och ett par timmar senare slogs några för fullt på röda linjen, varpå varenda ordningsvakt kallades in för att få styr på röran. Detta innebar att vakter var smått omöjliga att få tag på och de allehanda turer som ropat om praktfyllor, sovande/icke sovande, fick vänta tills slagsmålet på bana 2 var omhändertaget. Precis innan vakterna återigen begav sig till andra delar av tuben än bara tvåan meddelade tur 5 i Farsta strand att en kille nyss hade varit nere på spåret. TLC varnade nästa tåg och menade att föraren skulle ta det försiktigt för säkerhets skull, utifall att spårbeträdaren hoppade ner en andra gång. Femman fyllde i att någon kanske borde kolla upp killen, eller grabben, som var 13-15 år och var i sällskap med en missbrukare. Det kunde vara en förälder, men även en langare.

TLC ringde Trygg-C och sedan rapporterades femhundratolv fyllor in från olika delar av banan, vilket resulterade i att de stackars vakterna rände än hit än dit under eftermiddagen. En tur de inte hann till var tur 8, som hade ropat om en sovande fylla i V2 och skulle få hjälp på väg norrut. En rådig trafikant ringde efter ambulans vilket innebar att åttan snällt fick stå i Tallkrogen och vänta där medan TLC började planera hur man skulle köra runt tåget under tiden. Räddningsinsatsen tog dock inte så lång tid, utan drygt tio minuter senare gick det bra att köra vidare. Förhoppningsvis hade mannen vaknat till och fått en flaska vatten eller något för att återställa sig lite. Senare på kvällen skulle Tallkrogen återigen bli omnämnt över radion, när några snorungar tyckte det var skitkul att blända föraren på tur 2 med grön laser. Även nästa tåg terroriserade de, men den föraren hade vis av varningen dragit ner solskyddet ordentligt.

VH slapp det mesta vad gäller ordningsproblem, men några grabbar som tryckte igång nödtalenheten för att beställa pizza och låtsas sälja droger förgyllde kvällen. Särskilt när det slumpade sig som så att en vaktpatrull klev ombord just genom det dörrpar slynglarna stod vid. Det var mycket roande att följa uppläxningen över nödanropet eftersom de just hade tryckt igång det på nytt. Grabbarna, med kamphundsaccessoar, lommade surt av stationen efter, sparkade på en ölburk och pekade finger åt föraren. En kvart senare höll en dyngrak lirare upp dörrarna en hel minut medan hans kompisar försökte förklara att det var tåget på andra sidan plattformen som var det de skulle åka med…

Ack, allhelgona! Denna helg som är en anspråkslös sådan kretsandes kring alla helgons dag vilken firas till åminnelse av de döda. Ett tillfälle att minnas sina nära och kära, åka ut i den mörkruskiga höstkvällen och tända ett ljus på graven, för att där reflektera och kanske tyst i samspråk med familjen tala om svunna glada tider då den döde målade deras vardag i sprakande färger medelst enbart sin närvaro. En respektens högtid, helt enkelt. Halloween började vi så smått fira i Sverige ivrigt påhejade av kommersiella krafter under nittiotalet och då gärna på allhelgonaafton, för att dela upp de två dagarnas agendor än tydligare. Hur firar man Halloween enligt svensk modell då? -Genom att supa skallen av sig, såklart! Det märks inte minst i tuben; vinglande tjejer och killar pissar ogenerat öppet på plattformarna, eller spyr upp middag samt drinkar, fastnar i dörrpar, nödöppnar dörrar/drar nödbromshandtag, somnar över tre-fyra säten för att sedan bli avplockade av vakter… och så vidare. En kollega menade torrt att man lika gärna kunde plasta in plattformarna under Halloween, Lucia och första veckan i juni för att underlätta städarnas arbete. Nästa morgon rullar man ihop plasten och slänger den. VH vet inte hur det skulle fungera praktiskt, men det är alltid bra att ha visioner och därmed applåderar vi kollegans initiativ.

“Jag har inte så många att ringa till”, de orden fick jag höra nyss. Samtalade med en person om telefonräkningar och om hur stora de kan vara. Vi människor har ju olika stora telefonräkningar, beroende på hur mycket vi ringer. När denna underbart fina person sa dessa ord, vred det sig i mitt hjärta! Jag gråter ännu i mitt hjärta för denna ensamma människa! Jag blev verkligen berörd av personens ord!

Vår tids STÖRSTA SJUKDOM är ensamheten!

Så många människor är ensamma, bortstötta, bortglömda, bortprioriterade….Ingen ser, hör, har tid, bryr sig! Alla jagar efter EGEN VINNING!

-Stopp! Stanna upp! Det borde vi A L L A göra! Se dej omkring. Var finns den ensamma människan/människorna som INGEN ser, hör, har tid för, bryr sig om??????

Är det inte dags att SE, HÖRA, HA TID TILL/FÖR, bry sig om just dessa ensamma människor!

Det är lätt att umgås med framgångsrika personer och gärna också att få spegla sig i andras “strålglans”, eller hur????

Hur vore det om vi alla skulle bjuda med de ensamma. Att inte låta någon sitta själv jämt! För att inte tala om de ensammas jul-Nyår-Festliga storhelger! Kan vi inte göra livet till en FEST för andra, ensamma själar???

Bryt den onda cirkeln, simma inte med strömmen, utan emot strömmen! Låt eget försvinna! Var den ensammas vän!

Sätt en guldkant i tillvaron för den ensamma…

Ingen ska någonsin behöva säga de orden som jag fick höra idag….”Jag har inte så många att ringa till”!!

Låt oss vara sanna vänner! Ring de ensamma idag! Bjud hem de ensamma! Om någon sitter ensam var du en vän!

Det blir ringar på vattnet effekt får du se…..

Lycka till med att vara de ensammas vän! Ta upp kontakten med vänner du inte hört ifrån, visa kärlek, sprid kärlek idag och varje dag…

Strö rosor, ej ris längs din livsstig. Gör livet vackert för andra….Då blir det en vackrare värld för alla att leva i…

Torka den ensamma människans tårar, se och hör deras rop på VÄNSKAP och acceptance!

Gud välsigne dej och oss alla!

Var en sann vän!

Några extraturer inställda, 72:an åkte bara ut med två vagnar, tur 8 fick OV skickad till sig för att förklara för galen attacksmåbarnsmamma att man inte får hindra dörrarna hur länge som helst för att ens snubbe och barnvagn befinner sig i biljetthallen… och tur 40 meddelade TLC att kontrollanterna hade konfronterat en kille som helt sonika då hade hoppat ned på norrspåret i Råcksta för att fly undan. Det var rusningens början.

Under högrusningen ropade tur 3 in att någon man stod i Krillan med byxorna nerdragna. Nästa tur fick uppdraget att se om detta stämde. Det gjorde det, iallafall litet halvt sådär -mannen hade knäppt byxorna, men betedde sig enligt föraren allmänt underligt och verkade inte alls vara intresserad av att åka tåg. Ordningsvakter beställdes. Någon timma senare sade TLC åt tur 71 och 12 att stå still i Tallkrogen respektive Skogskyrkogården. En man hade ramlat ned på spåret i Gubbängen och man behövde få upp honom. En stund senare fick de två väntande tågen köra vidare, under förutsättningen att de tog det väldigt försiktigt vid infart till stationen eftersom mannen låg på plattformen relativt nära kanten. Inga stopp fanns det att rapportera om, däremot var det en hektisk dag överlag eftersom människor i alla åldrar slet i dörrar, skällde och var stressade som bara den.

Tur 9 ropade under kvällen om att en man hängde i ett brostaket strax norr om Farsta centrum, dvs. han klättrade längsmed brons utsida. Åttan ombads se efter om det var så och hälsade att han iallafall inte såg något. VH vet att det hänger någon fastknuten säck eller liknande på en av broarna -kan det vara den som spökar? Nåväl. I Alvik hade tur 37 fått veta av en trafikant att det luktade bränt i V2 och föraren gick bak för att se om det brann, var och vad. Ett par minuter senare berättade han att det var en liten pappersbit som hade brunnit. Den var numera en pyttehög aska på vagnsgolvet. När TLC skulle ta till orda bröt vad som lät som en taxibeställning eller liknande in på radion och när denna hade försvunnit konstaterade man att bana 1 börjat få in utomstående radiotrafik på kanalen. Utöver de massiva störningar, ljudgap, brus etc som har förekommit på sistone får vi alltså även in andras radiokommunikation. Hm.

Tur 28 rapporterade att en kille åkte skateboard efter fyrans buss över Skanstullsbron, vilket TLC menade inte gick att göra så mycket åt. När föraren menade att någon källa kunde kontaktas, exempelvis polisen, meddelade TL att man skulle ringa bussgaraget.  Någon som inte hade skejtat bakom en buss men nog var väl så utmattad var snubben som däckade på tur 38 och sov utbredd över fyra hela säten. Honom plockade ordningsvakterna av sedan.

Och strålkastaren vid Sockenplan då? Den var släckt ikväll, efter en överenskommelse som träffades tidigare under dagen med bygget.

Dagens snackis: återigen placeringen. Sökningsresultaten hade inte kommit upp i skåpet utanför TX och fanns inte heller på intranätet. Imorgon blir det således som vi får se vad det är som gäller ett år framåt.

Följande är nominerade till Roy i kategorin “Bästa animation & specialeffekter”.
Stopp, Ilta Sanomat ”Newspaper”

SWISS/StyleWar  Centraal Beheer ”UFO”

Redrum post, Philips Carousel

Två sjukdomsfall fick utgöra början på den vagnbristhärjade fredagsrusningen. Först var det ett vid Gullmarsplan söderut, en halvtimma – fyrtio minuter senare var det ett till på tur 1 (?), vilket resulterade i ett maffigt stopp från T-Centralen till Gullmarsplan. Både Citybilen och Södra bilen skyndade till T-Cen för att styra upp det hela, precis när åtta tåg till slut stod och köade lyckades de få ut personen på plattformen i väntan på hjälpen. Den kom snabbt därefter samtidigt som trafiken norrut rullade igång på allvar. Stoppet bidrog dock till en del förseningar och TLC fick lägga lite pussel med avlösningar, omtågande och genom att vända upp en del turer. Cirka två timmar tog det, sedan verkade det mesta ha ordnat sig.

Medan TLC trafikledde i stoppets efterdyningar ropades det om stenkastning i Vällingby norrut och tur 71 fick med sig en kvinna ut på Alviksbryggan och panikslagen som hon var började strax dörrar att nödöppnas varpå föraren gick bak för att återställa. Efter några minuter kunde han köra upp till Alvik utan vidare problem. Framåt slutet av rusningen passade man på att göra ett tågbyte mellan tur 32 och 79. Sedan rapporterade en nitton från Åkeshov att det låg en varselväst i södra änden av stationen och att den kanske borde plockas bort så att ingen skulle få för sig att klä ut sig till behörig och ränna runt på spåret. Ungefär samtidigt rapporterades det att någon grind eller lucka i Hässelby hade skruvats halvt loss/var öppen. För att avrunda alla småproblem ropade tur 29 med ett allvarligare; föraren hade fått HS-plomben i handen när han skulle kontrollera den. TB dök snart upp för att plomba om, varpå 29:an kunde lämna Skarpnäck bara några minuter för sent.

Dryga halvtimmen senare började spårspringandet. Tur 37 ropade att det stod en kille på norrspåret i Ängbyplan, vilket senare dementerades till Islandstorget. Han hade stått med armbågarna vilande på plattformen och föraren visste inte vad han gjorde, om han hade poserat för någon med kamera eller bara hoppat ned för att hämta någonting. Men avsynande blev det iallafall åt båda hållen, ända till Blackeberg eftersom killen kunde ha tagit sig in i tunnlarna. Man kan aldrig vara nog försiktig eller tumma på säkerheten när det gäller sådana saker. Ingen spårbeträdare hittades och strax ropade tur 28 att IDU:skåpet i Stora mossen hade blivit klottrat. Det var sorgliga tags, kluddarna hade inte ens ansträngt sig och då är frågan om det ens går att definiera bokstäverna som tags. Det var snarare en förolämpning mot graffare och småklottrare.

Nåväl. Runt halv åtta-tiden uppstod en bamsefällning på norrspåret mot Hässelby strand. Flera turer fick krypa mellan Hässelby gård och stranden, en gick till och med på motan när det bar av söderut. Inom kort konstaterade TLC att fällningen inte gick att få bort och då lade man istället rödgult för att tågen skulle kunna ta sig in till ändstationen. Banjouren kallades in för att titta på växlar och spår mellan de två stationerna; de hittade ett rälsbrott på norrspåret vilket innebar körstopp in till stranden. Tågen fick istället vända i Hässelby gård och hänvisa trafikanterna till buss 119. Trafiken rullade dock igång så smått när kvartstrafiken började. Nu blev det problem längre söderut, närmare bestämt i Gamla stan, där bana 2 ringt TLC för att varna för spårspring i Gamla stan. Den eller de som spårsprang var på tvåans spårområde, men då både röda och gröna linjerna går där stannades inom kort trafiken; situationen bedömdes vara för allvarlig för att vidare körning skulle göras. Stoppet varade i drygt 20 – 30 minuter.

Det låter som om folk inte har hunnit spendera alla sina lönepengar ännu. VH hoppas för kollegornas skull att natten blir lugnare än vad kvällen till sist blev.

Lördagen blev en allmän halkcirkus när regnet började falla över Stockholm. Tåg gled förbi än den ena än den andra stationen, backade sig i nödis och gick i nödis på grund av slirning. Därmed slog TLC på stora lövhalketrumman och förkunnade att det var gult läge. Detta innebär som vi alla vet att sth sänks från 70/50 till 60/30, men numera med knorr eftersom TLC trycker på en knapp som gör att ‘ATP-mod X’ läggs in i banan, vilket gör det omöjligt att köra snabbare än lägets sth. Nu när det var gult läge blinkade ‘ATP-mod 1′ på IDU:n och förarna körde runt i sth 60. Hur det var med snöbromsen var det lite svårare med; en förare undrade om vi numera får använda snöbromsen. TL svarade ‘vid pådrag’, något som inte var så upplysande (det finns ju halvt och fullt pådrag, ex). Föraren frågade vad TL menade, TL upprepade sig, föraren frågade igen och när TL inte kunde förklara utbrast han istället ‘du får inte använda snöbromsen’. Föraren menade att TL gott kunde förklara vad han menade med pådrag istället för att bara klubba icke-användandet direkt. De enades om att föraren skulle ringa från Skarpnäck om tid fanns. I övrigt gjorde man sig sedan kvitt det gula läget så fort som möjligt eftersom förseningarna pallades upp på hög tack vare hastighetsbegränsningen…

Tur 51 fick det klassiska dubbelfelet felkod 56 plus 59 och omaktiverade. Efter en P-knappstryckning rullade tåget vidare, dock med någon lustig annan felkod som kom fram i tågstatusen hela tiden. Det var annars lugnt på radion, vilket är som det brukar vara när det regnar i flera timmar. Evenemangstågen åkte fram och tillbaka mellan Gullmarsplan och Alvik (samt Vällingby?) hela eftermiddagen och kvällen på grund av NHL-hockeyn och det var väl först framåt åtta-niotiden som saker började hända -tur 59 fick en dörr nödöppnad på okynnes vis, det var slagsmål på linjen, tur 80 fick ett antal dörrar nödöppnade i Hässelby och tvingades till slut tömma tåget och rulla mot depån där montör väntade. Då kunde äntligen tur 81 åka vidare från Johannelund, men förseningen var ändå ett faktum och 81:an samt tur 82 åkte sedan tätt efter varandra på väg söderut. Tur 59 fick rycka in och vikariera som den saknade turen 80 mot lite övertidsersättning och tur 77 blev tillsagd att köra hem 76:ans vagnar till hallen istället för sina egna. 76:an hade nämligen blivit målad och man ville ha bort den så fort som möjligt.

Från Thorildsplan ropade tur 64 att han ville ha vakter till sin V2 eftersom ett gäng killar hindrat dörrarna i fem minuter. TLC slog numret till Trygg-C, men hann inte mer än att börja prata innan 64:an ropade igen, nu från Fridhemsplan där det funnits vakter vilka nu tog itu med dörrhindrargossarna. TL sade åt föraren att be vakterna åka med och hålla koll på gänget så att dessa inte skulle störa tågets framfart genom stan. Det verkade hjälpa, inga fler störningar rapporterades från turen. Cirka tjugo minuter senare ropade en småchockad tur 52 från Medborgarplatsen. När TL svarade berättade föraren att det, när han hade kommit körande in mot Medis, hade suttit en kille bakom grinden på spårområdet. Denne verkade inte ha rört sig medan tåget kröp in på stationen, men vad han gjorde där var ett mysterium. Tur 66 meddelade att killen hade gått upp från spårområdet och in i 52:ans V3:a, vilket gjorde att man inte behövde oroa sig för honom mer. Någon som var desto skakigare var föraren, som senare fick avlösning för att dricka en stor kopp stärkande kaffe.

Dagens snackis: Trumvirvel -placeringen! Men inte bara den, nu har de nya tjänsterna för ’skytteltrafiken’ kommit. Det är de tjänster vi ska ha efter ‘blå hjälpen’ medan spårrenoveringsarbetet mellan VBY-HÄS fortlöper.

Och till sist ett litet poetiskt mini-epos tillägnat en av dagens förare, på hans egen begäran (“åsså måste du skriva ikväll hur fint jag kör!”):

Ack du förare på sextiettan, vad fint du kör!
-smidigt och följsamt plåtskrället sig i kurvorna rör,
knagglet under hjulen är blott regnets fel,
annars lystrar tåget till ditt minsta körspaks-kel,
en inbromsning fin, utan minsta plåga och pin,
klagan eller kink. Du får skjutsa VH när som, din spelevink.

Tur 77 fick sekundär mod i Råcksta söderut, vilket innebar en omaktivering samt P-knappstryckning. Detta verkade fungera och artonturen som stod på mellanspåret kunde köra som vanligt utan större förseningar. En trekvart gick, sedan ropade tur 5 från Tallkrogen att han var på väg bak för att nödöppna en dörr i tåget, eftersom en killes väska hade fastnat i den. Uppenbarligen hade han åkt med den på vänstra utsidan sedan Skärmarbrink. Några minuter senare hade väskan räddats och båda arton rullade vidare.

Runt fyratiden meddelade TLC att en filminspelning skulle äga rum vid Slussen en halvtimme senare. De följande två timmarna kröp således en entusiastisk snubbe runt på vita linjen med en liten videokamera medan rusningen pågick för fullt runtomkring. Tur 40 ropade från T-Centralen söderut om att en man hade ’slängt’ en väska på spåret framför tåget och ville hämta den. Då något dylikt är farligt när det åker förbi så många tåg på stationen hade förare och annan personal försökt förklara för honom att han skulle vänta tills någon kunde hämta upp väskan. När TLC, efter att ha stannat ett antal tåg bakom, sade åt föraren att det gick bra att hämta upp väskan åt mannen ville denne inte att någon annan skulle röra den. TLC sade att då kunde föraren köra över den om tåget inte tog skada av det. Nästa ögonblick rapporterade 40 att väskan var på väg att hämtas upp. Sedan gick det att köra. Mannen rörde sig fortfarande vid söderänden av plattformen och TLC sade åt efterföljande tåg att ta det försiktigt. Kort därefter hade ordningsvakter kommit till stationen och talade med mannen.

Vid Gullmarsplan stod tur 23 och sände, undrandes över en full man som en kollega hade sagt skulle plockas av hennes tåg. Det visade sig dock snabbt att mannen klivit av självmant i väntan på vakter och tydligen hade han varit riktigt förbannad och spottade mot både föraren och kollegan. Snart duggade fylleanropen tätt och både föroreningar och sovande togs om hand. I Farsta strand hade tur 2 nycklat upp för att mötas av en mörk IDU och en blinkande P-lampa. TLC sade åt den praktiserande föraren att omaktivera samt trycka P om det behövdes. Omaktiveringen verkade fungera, men P-lampan blinkade fortfarande. Tåget hade helt enkelt gått i depåmod, vilket händer ibland på ändstationerna. När depåmod infinner sig är det bara att stänga och köra som vanligt, med skillnaden att snabbstarten oftast inte fungerar vid de tillfällena. Efter att ha rullat några meter utan att någon katastrof hade uppenbarat sig och man konstaterade att det gick att släppa in den arton som hade fått stå och vänta i Farsta centrum. Tvåan tycktes senare inte ha haft några vidare problem liknande dessa.

Rusningen avslutades storartat denna lillördag med att TLC meddelade samtliga turer att obehöriga befann sig på Gamla stans plattformstak. Det gällde norra plattformen och vakter med mera var på väg för att jaga rätt på personerna. Nu började det skymma och Björkhagens station vägrade tändas; med andra ord stängdes stationen och ersättningsbussar kallades istället in för att frakta personer mellan Hammarbyhöjden och Björkhagen. Detta varade väl i drygt en timma innan den nyrenoverade stationen bestämde sig för att vara duktig och lysa. Under tiden hann tur 79 gå i nödis mellan T-Centralen och Hötorget, trycka P och se att det inte fungerade, omaktivera, trycka P igen… och sedan äntligen rulla vidare norrut. Strax efter det ropade tur 76 och tur 37 in klotter tätt efter varandra. Utvändiga tags och ormar lät det som. 76:an skulle hem till hallen och slapp åka runt med kluddet. Tur 37, som ju ska vara ute större delen av trafikdygnet, fick tågbyte med 38:an i Hagsätra.

Trots dessa saker var det ändå mycket lugnt ute och tidvis väldigt tyst på radion.

Dagens snackis: Omplaceringen; det talades om felaktigheter på listan samt om att bara omloppstiderna skickats ut för påsyn -inte hela tjänstepaketen. Till VH:s förvåning visade det sig också att inlägget från tidigare idag var raderat när bloggrundaren hade kommit hem. För er som inte hunnit läsa det var det bara allmänt samlat gnäll från tre av bloggens medarbetare.

Eftermiddagen inleddes med diverse småfel. Bland annat ropade tur 20 från Skanstull om att föraren han nyss hade avlöst sagt att en dörr i V3 var avstängd, men att det inte var skrivet på. Föraren undrade om TLC hade fått något om det tidigare, vilket fick ett nekande svar. Istället fick föraren skriva en vagnfelsrapport utifrån det lilla han visste om felet.

Drygt en halvtimme senare ropade tur 29 från Åkeshov. När föraren hade tagit i HS-plomben för att kontrollera den hade silvertråden gått av och eftersom ett brutet HS är tubens största no-no ombads han byta körände och åka ut på bryggan för att där invänta hjälp. Tur 77 som var på väg mot Åkeshov för att gå i trafik blev hastigt omturad till en 59:a med destination Skarpnäck för att därifrån sedan åka i 29:ans tid norrut. När man väl hade fått ordning på tur 29:s HS-plomb gick tåget i transport söderut och 77:an behövde därmed bara köra norrut till och med Odenplan -29:an vändes upp på bryggan Rådmansgatan för att skugga 77 samt ta över trafikanterna som skulle åka mot Åkeshov.

Rusningen hade, som vanligt är numera, luckor då flera extraturer var inställda även denna dag. Och förare verkade det dessutom lida brist på; tur 1 hojtade att det var sprucken avlösning norrut i Alvik men fick köra vidare, varpå avlösningen även sprack för tur 43 som föraren på ettan skulle ha tagit över. Förarna hamnade till slut rätt efter en norrsläng, i samma veva rapporterade föraren på tur 76 med trött stämma från Högdalen att ett nödbromshandtag var draget i hans V2:a. Handtaget visade sig självfallet bara vara draget på rent okynne och grabbarna klättrade runt inne i vagnen eller på saker på plattformen, som VH tolkade det.

Mer grabbar i vandaltagen blev det. Tur 35 meddelade ilsket från Stureby att han hade blivit ‘prickad av en grabb som kastade äpplen’. TLC undrade om allt var okej, varpå föraren sade ‘Min överarm gör ont. Aj.’ TL förhörde sig med föraren om vart han eventuellt ville bli avlöst, om personbeskrivning, etcetera. Föraren menade att han kunde köra vidare, men det hade lika gärna kunnat vara huvudet eller något liknande som äpplet träffat och han ville att de skickade ordningsvakter dit omgående. Trygg-C ringdes ögonaböj och infarande tur 33 uppmanades ta det försiktigt vid dörrstängningen i Stureby. Föraren på den turen replikerade syrligt att hennes tåg precis hade träffats av äpplen; det verkade vara flera stycken äppelbeväpnade killar som rörde sig runt stationen. Även tur 36 varnades och ordningsvakterna var på väg. Men tyvärr hade våldsverkarna försvunnit snabbt från platsen och återfanns inte i området.

Några felanmälningar och OV-aktioner senare kom kvällen. Och med den ett allmänt meddelande om att en man på stn Odenplan förmodligen tänkte göra något dumt. Tur 1 och 42, som strax skulle stanna där, beordrades ta det mycket försiktigt vid infart. Väl inne på stationen hade polisen anlänt till platsen för att leta reda på mannen och de slösade ingen tid; tur 42 ropade att polisen höll kvar hennes tåg, TLC bad föraren vidarebefordra att mannen skulle befinna sig i södra änden på plattformen. Polisen befann sig dock tydligen redan på norra sidan. En stund senare rullade 42:an söderut och TLC släppte på trafiken i bägge riktningar… då ropade föraren på tur 1 att polisen nu höll kvar hennes tåg. TLC höll kvar de norrgående tågen på sina respektive stationer tills ettan följde upp med att polisen inte hade hittat någon i hennes vagnar heller. Tågen fick då rulla som vanligt, med reservation för Odenplan, där försiktighet fortfarande rådde för säkerhets skull.

Under gårdagens session av Halo ODST ringde mobilen. Det var Hatbloggen som i all välmening undrade ‘vad fan’ vi höll på med på bana ett. VH hasplade ur sig ett förvirrat ‘eeeeh?’ innan HB sekunden efter konstaterade att ‘du är inte på jobbet, eller hur?’ Nej, svarade VH och förhörde sig.

Det var tydligen ett TUT som hade börjat brinna vid Gullmarsplan och därmed var det även totalstopp i trafiken. Tåget ifråga var folktomt/uppställt, men självfallet var man tvungen att bryta strömmen så att Räddningstjänsten skulle kunna komma fram och släcka elden, vilket resulterade i lika logiska förseningar till förarnas stora förtjusning (utskällningar på grund av ‘jag-ska-fram-till-varje-pris’-mentalitet hör ju liksom vardagen till vid stopp…

Orsaken sades i DN vara kabelbrand, enligt kollegor var det en batterilåda som antändes medan tåget (evenemangståg) stod på mellanspåret. Stoppet varade i cirka en och trettio, men ersättningsbussar rullade iallafall under tiden.

≈

Client: MIO

Advertising agency: Dolling Stjernholm

Prod.co: The Producers

Director: Senay & Kolacz

DoP: Fredrik Bäckar

Art Director: Pia Wallin

Post production: Sto.p.p

Sound: Plop

Music: Mattias Tegnér

Producer: The Producers

Oh mann, in letzter Zeit gibt es von mir nur Videoupdates. Später wieder ordentliche Artikel, versprochen. Der neue Film von Alexander Lehmann muss aber mit rein. Dieser bringt die Absurdität der Sperren gegen Kinderpornographie auf den Punkt: Es schützt die Täter mehr als es den Opfern nützt und stellt einzig eine Gefahr für den Rechtsstaat dar.

Zudem gibt es eine Einsicht in die hohlen Argumente der Sperrbeführworter.

Nett auch Lehmanns Zitat auf gulli:

Wenn auch nur ein Wähler von meinem Video daran gehindert wird CDU oder SPD zu wählen, dann hat sich das Video für mich schon gelohnt.

Eftermiddagsrusningen inleddes med att tur 76 fick stänga av ett dörrpar i V1 som krånglade. En halvtimme senare var det tur 38 som hade fått dörrproblem vid Gullmarsplan. Dörren gick inte igen och södra bilen påbörjade sin utryckning, vilken snart avbröts efter att 38:an med hjälp av en kollega hade dragit igen dörren så att tåget kunde åka. Dörren stängdes av och montören hade således två dörrar att laga under dagen.

Tur 37 ropade från Hässelby strand om att det var ‘en lirare’ utanför hyttdörren som ’spelade Allan’. Killen fortsatte jävlas i över tio minuter tills ordningsvakter kom och plockade bort honom från platsen. Inne i stan blev det ett mindre stopp med tåg i tunnel då några personer ansåg sig ha rätten att hålla i dörrarna på tur 20 under flera minuter. Och från Åkeshov ropade tur 27 med en krackelerad glaspanel. I övrigt bjöd rusningen på ett antal fyllor, en och annan sovande, några upprörda tanter samt ett hånglande par som höll upp dörrarna så att de kunde fortsätta hångla.

På kvällen när det var dags för 70-turerna att rulla hem till hallarna fick tur 75 order att gå i 76:ans tid från Farsta strand. Tur 76 gick före, då det skulle ske ett orderbyte mellan densamma och tur 24 i Skärmarbrink. 24:ans förare blev väl inte direkt överlycklig när han först på färden genom stan upptäckte att ett säte var trasigt (ryggstödet hängde ned mot golvet i en vajer, montör behövdes för att skruva fast det) och sedan när det var dags för avfärd från Åkeshov och den avstängda dörren på 76 gamla V1:a indikerades öppen. 24:an blev stående på mellanspåret medan föraren gick bak för att se vad som var felet. Det visade sig att dörren inte gick att stänga; den låstes inte mekaniskt, utan öppnades varje gång man försökte trycka igen den. Förmodligen hade den åkt runt så, menade föraren. Med glipor upp till 10 centimeter…

Hjälp var snart på väg, samtidigt ville övningståg 81 upp från depån och gå till Farsta strand, TLC bad dem att åka mot Skarpnäck för att täcka upp för 24:an men det blev något småkrångel och övningståget stod över ett par tåg för att sedan åka till Farsta iallafall. Under tiden vände TLC tur 25 och 26 borta vid Islandstorget. På andra sidan stan meddelade polisen att det fanns en spårbeträdare mellan Enskede gård och Gullmarsplan, varför tur 42 stannades i norrgående riktning medan tur 33 blev tillhojtad att stå still på plattform tre. Några minuter senare fångades spårbeträdaren in i Enskede gård och montören stängde igen dörren åt tur 24, som sedan fick gå i transport till Guppet för att där vända på Pollak och gå norrut i rätt tid.

Slutet gott, allting gott?

Dagens snackis: Varför alltid godis/mackor/bullar/tårta/frukt vi får i belöning tar slut innan eftermiddagsskiftet tar vid. Veolia bjöd uppenbarligen på frukt nu i veckan för att fira att vi hade 81% nöjda kunder enligt den senaste kundmätningen. Förares körsätt och information vid störningar har fått ett duktigt uppsving med flera procentenheter (hela +4% i störningsinfot). Det är ju helt fantastiskt! Men framför meddelandena om goda insatser i lördags samt goda insatser i övrigt fanns det ingen fruktskål eller korg.

Finn ett uppenbart fel.

Bildcred: Mim.

När Veoliahoran anlände till jobbet var det bara att göra som flera av kollegorna; hoppa på första bästa tåg eftersom förarna från morgonskiftet hade suttit alldeles för länge och kört utan rast. Man bedrev ingen trafik genom innerstan (där var det totalstopp), utan på norra sidan vändes tågen i Odenplan och på södra sidan vändes linje sjutton i Skanstull, arton i Skärmarbrink och nitton i Gullmarsplan. På röda linjen kördes alla extratåg in, tågen vände i Mariatorget, Stadion och Karlaplan. Det var mycket folk ute och på röda möttes förarna av en hel del rök vid Östermalm. Avlösningarna sprack och raster drogs in på löpande band då ett tågs avlösare kunde befinna sig på fel sida om trafikavstängningen och den lilla trafik som fanns skulle gå med någorlunda jämna luckor. Många förare hade dessutom slut för dagen sedan lång tid tillbaka, men TLC gick ut med ett allmänt meddelande om att det i en klausul finns en force majeure för sådana här oförutsedda tillfällen. Men både de och trafikexpeditionen gjorde vad de kunde för att ordna raster och avlösare.

Det oförutsedda tillfället var såklart arbetstågsbranden (som tydligen hade startat i en laddningskabel) i en tunnel mellan T-Centralen och Kungsträdgården. TLC meddelade att det var en ordentlig brasa som räddningstjänsten kämpade med och förklarade sedan att ersättningsbussar från Gullmarsplan rullade samt att Tvärbanan kunde ta med trafikanter till Alvik så länge trafikstörningarna varade. Runt kvart-tjugo över ett hade TLC fått kopplingsbesked vilket betydde att elen skulle kunna läggas i igen (det måste alltid göras spänningslöst när räddningstjänsten arbetar, av säkerhetsskäl såklart) men trafiken kom inte igång igen förrän dryga kvarten senare eftersom man ville se om tåg som stod strömlöst fick tillbaka linjespänningen ordentligt och eftersom luckorna behövde drygas ut. Då det inte hade gått några tåg genom stan skulle det gå trögt då tågen låg med bra mellanrum på de andra sträckorna. Men snart rullade första tåget genom staden och trafiken var i full gång, sånär som på stationerna T-Centralen och Fridhemsplan vilka var avstängda på brandkårens order.

Nu när trafikkaoset långsamt klarnade tog avlösningsdramats andra akt vid och TLC undrade vilka förare det var som hade suttit länge på sina tåg. Tur 76, 82 och 71 sade i tät följd över radion att de hade suttit över sex respektive fem timmar på samma tåg jämfört med de vanliga tre till fyra. TLC noterade tiderna och började tillsammans med TX försöka få förarna att hamna rätt i tillvaron. En hierarkiskt ordnad lista gjordes där den som hade suttit längst hade topprioritet. I samma veva skulle tur 51 rulla från Farsta strand, men hans tåg hade för stora hjulplattor och borde därför inte vara ute i trafik. Vagnarna kördes tillbaka och sedan inväntades montör som VH tolkar det. Minuterna gick och förare efter förare möttes av tomma avlösningsplatser samt det glada beskedet att det inte fanns någon reserv (reserven fick påhugg redan innan tjänsten hade börjat, av förståeliga skäl). Till slut hade mångas arbetsdag överskridits med upp till två timmar; en förare ropade nästan med gråten i halsen. menandes att denne hade börjat 05:33 på morgonen och att klockan nu var 15:30. Föraren orkade helt enkelt inte mer. TLC gjorde en notering på sin lista och lyfte luren till TX.

Den stora omturningen av tågen påbörjades, för att tågen skulle gå enligt turlistan samt för att underlätta för de förare som satt på fel tåg och nu skulle börja jaga det de egentligen skulle sitta på. Mitt i all villervalla med avlösningar, småförseningar och så vidare ropade tur 83 från Ängbyplan där någon hade dragit ett nödbromshandtag längst bak i V3:an. Föraren gick bak för att återställa och meddelade när hon var tillbaka i hytten att tåget rullade med en stor färsk målning på just V3. Turen vändes upp i Vällingby och efter en närmare inspektion rapporterades en målning över hela M-delen och delar av A-delen in. TLC sade ett tag senare att det blev ett tågbyte i Högdalen söderut. Tur 82 ropade från Stora mossen, där några killar satt sig på en grässlänt med kameror i nävarna. De verkade vänta på något. Klottertåget, konstaterade TLC och ringde efter vakter efter att ha fått gossarnas mer precisa placering.

Tur 83 ropade senare igen efter tågbytet, då fel turlista låg i det nya tåget. En ny ordnades fram. På annat håll fastnade tur 79:s hyttdörr i Slussens plattform på samma ställe där de alltid fastnar norrut. En förare från syndikalisterna ropade att han behövde bli avlöst innan Alvik eftersom hans fack har blockad mot arbete som överskrider fem timmar utan rast; avlösning fick han, men först i Alvik söderut. I stan högg många trafikanter tag i en och ställde alla möjliga frågor om resvägar och bussar. Tyvärr gick blå linjens ersättningsbussar mellan Centralen och Västra skogen, vilket gjorde att vi fick hänvisa dem till att gå från Gamla stan/Hötorget eller St: Eriksplan/Thorildsplan till ordinarie hållplatser för ersättningsbussar. Det var ett jäkla meck för de stackars trafikanterna att ta sig hem. Särskilt i början, när vi inte fick någon som helst info om vart de skulle hänvisas till. Ordern blev att ropa innan stationerna ifråga. TLC fick löfte av brandkåren att de inställda stationerna skulle kunna trafikeras från ett visst klockslag, men den tiden kom och gick. Förbikörningen fortsatte. Tur 76 rapporterade att det var några personer som promenerade på T-Centralens plattform, varpå TLC menade att det säkert var personal från någon av myndigheterna på plats. 76:an påpekade att de så kallade myndighetspersonerna var i femtonårsåldern ungefär och då ropade TL på nordvästra bilens befäl som fick undersöka saken. Man undrar ju hur de hade tagit sig in eftersom alla linjer körde förbi och stället var igenbommat…

Framåt kvällen började kvälls- och nattarbetande förare sina skift. Förarna satt inte längre på fel tåg i samma utsträckning och det blev för första gången på länge ganska tyst på radion. Då och då frågade någon om det fortfarande var förbikörning T-Centralen och Fridhemsplan, vilket fick ett jakande svar från TLC. En tur fick skit från några ungdomar som stod och rökte inomhus. Det enda han hade gjort var att påpeka att rökning var förbjuden…

Runt halv tio meddelade de att tågen i St: Eriksplan och Kristineberg skulle stå still, eftersom loket som hade brunnit skulle bogseras bort från bana 3. Ordern ställdes dock in efter en stund; personal på plats ringde och meddelade att flyttandet hade försenats. Tågen kunde köra igen. Söderut meddelade tur 81 att polisen hade påbörjat sina traditionella tågkontroller, vilka pågick under 30-40 minuter. En timma senare kom beskedet att tågen åter kunde trafikera de inställda stationerna! Branden hade tagit cirka elva timmar att släcka, om man får tro Aftonskvallret.

Då var det dags för Veoliahoran att utmattat ragla hemåt, men ändå med en viss stolthet i sinnet. Återigen påminns man om vilket teamwork tunnelbanan egentligen är. Och stolt blir man även som stockholmare. Visst, en del gnäller, skäller och är arga men många är också väldigt förstående och tåliga. Det är närapå becksvart ute nu, de starkt surt rökstinkande arbetskläderna vädras ute på balkongen och kvällsduschen är avklarad. Bröstet är tungt och ögonen svider. Fan vet vad man har andats in under arbetsdagens tio färder genom stan… det luktade ju satan; olja, metall, syra, med mera. Att köra in i tunneln mot Fridhemsplan söderut och se röken komma rullande mot en gör verkligen att man tänker efter. Visserligen var det stora störningar i trafiken idag, precis som vid kabelbranden på röda linjen i december förra året. Men vi har ändå varit lindrigt drabbade -det kan lätt gå så mycket mer illa. Vid kraftig rökutveckling sprids röken snabbt ut i stora delar av tunnelsystemet och det är lätt att drömma upp värstascenarion.

Men det är rätt deprimerande, dessutom är det här blogginlägget redan löjligt långt och därför ämnar Veoliahoran nu istället göra en varm kopp choklad, krypa i morgonrocken och dega framför TV:n en stund innan det är sovdags. Ha en bra kväll och sköt om er allesammans!