Följande blogginlägg av Chris Anderson på sin blogg ”Chris Anderson tänker” fick inte stå obesvarad av självklar anledning. Här nedan kommer först originalinlägget och sedan följer mina kommentarer varvat med Chris Andersons svar, men först några andra kommentarer med svar av Chris som ni måste läsa, nedanför länken. En del av mina och även Chris egna kommentarer har avlägsnats från hans blogg, men de finns med här på min blogg, fattas bara! De är markerade med kommentar om att de avlägsnats från hans blogg. Chris far är engelsman by the way. Så här motiverar han borttagande av kommentarer på sin blogg:

”Kommentera gärna. Tänk på att hålla dig till ämnet. Undvik onödiga angrepp på enskilda personer eller samhällsgrupper. Inlägg som är ovidkommande, osakliga, stötande eller olämpliga på annat sätt kan redigeras eller raderas.”

Men det går förstås bra att raljera mot svenskar! Svenska män men inte kvinnor får man anta då, vi räknas tydligen inte som samhällsgrupp – eller män, med en rätt att existera som stat inklusive med våra kvinnor och även engelsmännens kvinnor bland andra med tanke på historien mellan dem och våra kvinnor, vilket Chris är ett levande bevis på – om man ska tolka Andersons kommentarer på det enda sätt man kan tolka dem på, hans ursäkter till trots. Men de ska få tillbaka med samma mynt så sant som jag heter Roger Klang! Spaggarna har ännu inte fått vad de förtjänar de flesta av dem, men som man bäddar får man ligga, eller den som gräver en grav åt andra faller själv ofta däri, går ett par lätt applicerbara ordspråk era ondskefulla djävlar. For a good 30 or 40 years we will lay your women now!

Det Chris Anderson skriver i sina kommentarer är lätt jämförbart med de grekiska tidningarnas porträttering av Zlatan med långt blont Luciahår på förstasidorna. Inte så mycket ett hån mot Zlatan som mot svenska män. Men grekerna ska också få sitt de struttande påfåglarna!

http://andersonchris.wordpress.com/2008/11/10/utsatta-svenskar-i-afghanistan/#comment-1206 ”Svenskar flyr fienden i Afghanistan

Försvaret lämnar mer information om de senaste incidenterna i Afghanistan, se SvD och SvD. Det framgår att svenskarna två nätter i rad hamnade i bakhåll med stor risk för soldaternas liv. Således tvingades man att skjuta på måfå och sedan snabbt fly från platsen.

För att öka säkerheten för svenskarna i Afghanistan borde man ge dem stridsfordon 90 som kan användas vid stora hot. Stf 90 är ett slagkraftigt fordon som Norge har använt i Afghanistan med goda resultat. Att uppträda med strf 90 har ofta en lugnande effekt på fienden.

Överhuvudtaget är våra nordiska grannländer bättre på att förse sina utlandsstyrkor med nödvändiga vapen. Norge använder strf 90 och Danmark använder Leopard 2 i Afghanistan. Bägge fordonen finns även i det svenska försvaret men används inte utomlands för närvarande.

Det är paradoxalt att man skaffar bra krigsmateriel och sedan lämnar den hemma när man åker till krigsområden. Om vi ska skicka svenska styrkor till krigsområden så är det självklart att de också måste ha effektiva vapen att freda sig med.

Det är pinsamt att svenska soldater tvingas fly för livet när de angrips av utländska banditer. Vilken funktion fyller de då?” Citat; bloggen ”Chris Anderson tänker”

·  Torsten säger:
11 november 2008 kl 8:49 e m

Nu har du missuppfattat det hela.
Det är svenskarna som är utlänningar. Afghanerna som är infödda.

Men din formulering är ganska talande…

0

0

Rate This

// <![CDATA[// ·  andersonchris säger:
11 november 2008 kl 10:15 e m

Från en svensk synvinkel är pashtunkrigarna utlänningar. Det allvarliga är dock att vi skickar ut militär som inte klarar sig bättre än civilister när det hettar till.

0

1

Rate This

// <![CDATA[// ·  Torsten säger:
12 november 2008 kl 7:38 f m

Ja tänk, hela världen är full med utlänningar.
Hu så hemskt!

Som sagt, ditt perspektiv på världen är talande. Och skrämmande. Och dessvärre tror jag du delar det med åtskilliga av legoknektarna i Afghanistan.

0

1

Rate This

// <![CDATA[// ·  andersonchris säger:
12 november 2008 kl 3:31 e m

Det svenska försvaret finns ju till för att slåss mot utlänningar – om de skulle slåss mot svenskar så har ju något gått allvarligt fel.

Aktionerna i Afghanistan är ganska enkla att försvara etiskt eftersom avsikten är att befria den afghanska civilbefolkningen från förtryckande krigsherrar och religiösa fanatiker.

Många av banditerna är dessutom utlänningar i Afghanistan då de kommer från Pakistan och andra länder.

0

0

Rate This

// <![CDATA[// ·  Sven säger:
14 november 2008 kl 12:00 e m

Vad som hänt är att en sammanstöt skett. Sammanstöt kallas varje ickeplanerad stridskontakt med motståndaren och kan ske i förhand, efterhand såsom duellsituation, dvs att båda parter upptäcker varandra samtidigt. En sammanstöt är aldrig något man strävar efter och ett vanligt standardförfarande ( i alla arméer och förband, även elitditon) är att besvara elden i syfte att hålla ner denne och genom eld och rörelse omgruppera till en ny position varefter man kan besluta om det är rådligt att gå framåt (anfalla) eller bakåt. Vid patruller går man i regel bakåt om inte patrullens syfte är att söka strid. Även en dåligt motiverad, dåligt utrustad och dåligt utbildad motståndare kan massakrera en part med god utbildning, god moral samt god utrustning om denne uppträder idiotiskt, dvs stannar kvar i området där eldöverfallet skett.
Din synpunkt är således en åsikt som inte är underbyggd med erfoderlig kunskap men som ändå har en viss poäng; börjar det skorpa till sig är det skönt att ha stor eldkraft och rörlighet, i detta fallet strfo9040C och strv 122. Det kan dock kosta mer än det smakar för dessa fordon är långt ifrån osårbara och blir genom att finnas på plats med automatik för motståndaren atraktiva mål.

3

0

Rate This

// <![CDATA[// ·  andersonchris säger:
14 november 2008 kl 4:11 e m

Samtidigt finns svenskarna på plats med vapen för att undertrycka de beväpnade banditer som kan tänkas finnas i området.

Att bli överraskad två nätter i rad och att inte ha resurser att slå tillbaka mycket svaga anfall tyder på att svenskarna både saknar resurser och vilja att stabilisera och kontrollera sina provinser.

Att bara åka runt och snacka med afghansk militär och polis tycker jag inte är värt en halv miljard om året.

0

0

Rate This

// <![CDATA[// ·  Sven säger:
15 november 2008 kl 12:28 f m

Till viss del håller jag med dig i detta men angående pengarna är det nog närmast stört omöjligt att se vad man får ut av investerade pengar. Hur mäter man framgång? Att mäta framgång i ett tredje generationens krig i stupade fiendesoldater försöktes för första gången i Vietnam och det används flitigt siffror i Irak, men visar inte ett dyft hur det går. Att antalen attacker minskar eller ökar ger en fingervisning men är inte användbart särledes långt då attacker i norr torde gå upp (Afghanistan) när motståndet i söder hårdnar. Likaledes blir det värre i afghanistan efter att det blivit bättre i Irak…
Att bli ”överraskad” två nätter i rad är egentligen inte märkvärdigare än att överraskas två nätter med en månads mellanrum. Hotet finns alltid, det går bara inte att ställa in patruller eller vägra åka ut efter att det inträffat då motståndaren då uppnår sina mål. Om nägot så har man förmodligen ökat antalet patruller, vilket i sin tur ökar sannolikheten för sammanstöt. Slutligen tvivlar jag tyvärr på förvarsmaktens förmåga att utöka resurserna så pass mycket att har full kontroll över sitt AOR. Det hade förmodligen kostat en stor del av förvarsbudgeten och renskrapat sverige på militär personal. Vilka inte är många.
Avslutningsvis är det trevligt att det finns folk som bryr sig om försvarsfrågor.

2

0

Rate This

// <![CDATA[// ·  andersonchris säger:
15 november 2008 kl 1:00 f m

Jag anser att krävande internationella insatser är det bästa sättet att utveckla det svenska försvaret. När jag gjorde lumpen (inte jättelängesedean) så hade vi stålhjälm, k-pist och splitterskyddet bestod av en spade som vi skulle gräva ner oss med. Lyckligtvis är den eran slut på grund av lärdomarna från Balkan och andra insatser.

Strategin för ISAF och även för NATO-styrkorna är till stor del att bekämpa talibaner och banditer genom att patrullera i känsliga områden och dra på sig anfall. När banditerna anfaller slår NATO/ISAF tillbaka och fördriver dem från området.

Sådana ”sammanstöt” som ger svenska trupper en impuls att fly är vad som ger andra deltagarländer en impuls att slåss.

Som sagt, om vi skickar dit soldater med vapen som inte ska slåss så är det lika bra att inte skicka någon alls. Man får skämmas när man ser hur mycket andra länder satsar på att driva bort banditer medan svenskarna är ute och kör bil.

0

0

Rate This

// <![CDATA[// ·  Sven säger:
17 november 2008 kl 10:38 e m

Jag tror jag hängde upp mig lite mycket på just sammanstöten och beaktade inte efterspelet, det vill säga agerandet efter att man löst stridskontakten och har ett nytt beslutsläge. I betraktandet av detta, så har du nog rätt. Det är snarare uppmuntrande för motståndarens rekrytering samt deras moral att påskjutna patruller drar sig undan och omgrupperar till egen camp efteråt. Förmodligen var eldöverfallet dag två en reaktion på att ingenting hände. De två eldöverfallen skedde dessutom nära varandra.
Så, avslutningsvis; du har rätt. Jag utgick nog från att det var stridstekniken som kritiserades.

1

0

Rate This

// <![CDATA[// ·  andersonchris säger:
18 november 2008 kl 12:49 e m

Både och.

De professionella styrkorna i Afghanistan besvarar bakhåll med anfall. Särskilt britterna är duktiga på detta. De är verkliga bulldoggs som bara går åt ett håll så länge fienden skjuter, och det är framåt!

Den svenska inställningen, att man viker undan bakhåll, är extremt omogen och främmande för en verklig krigssituation. I verkligt krig ska man alltid vara beredd på strid, särskilt om man hamnar i bakhåll. Att besvara bakhåll är som sagt ryggraden i NATO/ISAFs taktik i Afghanistan.

Tanken att man inte slåss, utom i undantagsfall när det är planerat i förväg, är typisk för svaga nationer som bara ägnar sig åt peacekeeping och vakttjänst. Jag hade trott och hoppats att det svenska insatsförsvaret skulle har varit mognare och kompetentare vid det här laget.

Jag undrar också hur läget är för de officerare som tycker att försvarets uppgift är att strida? Är de på kant med den officiella kulturen, där konstutställningar och genusrådgivning är en viktig del av försvarets verksamhet? Tvingas de knyta näven i fickan och mumla mellan tänderna för att inte förstöra sina karriärmöjligheter i det nya, fina svenska försvaret?

Kort sagt: jag vill inte att det svenska nationella försvaret överges bara för att låta svenska soldater agera mesproppar i Afghanistan och andra länder. Då säger jag: lägg ner insatscharaden och återupprätta vårt invasionsförsvar!

2

0

Rate This

// <![CDATA[// ·  Sven säger:
18 november 2008 kl 7:03 e m

Alla mindre enheter ägnar sig åt ”standard extraction drills”, framför allt om man blir utsatt för eldöverfall när man sitter i lätta fordon
Skillnaden är framför allt vad som händer EFTERÅT.
För många är det ett 0730-1630 jobb och tycker inte alls att uppgiften är strid. Väpnad strid har blivit något fult och politiskt sätt vill man mycket hellre visa upp FM som en humanitär organisation i uniform. Tanken att döda andra eller att själv dö är inte en självklarhet på något sätt. Därmed blir genus och konstutställningar inte medel utan mål, vilket är oerhört frustrerande. Exempelvis så har FMledning varit oerhört dåliga i värdegrundsarbetet med att berätta syftet, bara att det skall vara på ett visst sätt.

0

1

Rate This

// <![CDATA[// ·  andersonchris säger:
18 november 2008 kl 9:39 e m

Den uttalade målsättningen för den svenska afghanistanstyrkan är att lösa uppgifterna utan att använda vapen.

De två huvudorsakerna till den svenska vekheten i Afghanistan är naturligtvis (1) att försvaret inte vill få hemmaopinionen emot sig eller (2) riskera att Sverige hamnar på al-Qaedas terrorlista. Danmark, som strider på riktigt, är som bekant utsatt för hot från bin Laden.

Om så är fallet anser jag att man inte ska skicka soldater alls. Det är nämligen mycket dyrt att utbilda och utrusta soldater för att sedan hålla dem utomlands.

Om det är en humanitär insats utan vapenanvändning så ska man hellre skicka dit vanliga hjälparbetare som redan är utbildade specialister inom sina områden (ingenjörer, läkare, räddningspersonal etc). Det är både billigare och effektivare för humanitära insatser.

En stridstrupp som försöker agera hjälparbetare kommer bara att sköta bägge uppgifterna dåligt, vilket är vad vi ser i Afghanistan.

0

0

Rate This

// <![CDATA[// ·  Sven säger:
19 november 2008 kl 7:59 e m

Inga invändningar där. Se Kosovo, där vi inte löser militära uppgifter.

0

0

Rate This

// <![CDATA[// ·  Dalton säger:
27 juli 2009 kl 5:22 e m

Det är en svensk tradition att de effektiva vapnen och soldaterna är på olika platser. Så var det i Libanon och så är det i Afghanistan. På bägge platserna agerade norrmännen som vanligt fullt utrustade med nödvändig mtrl, inkl SVENSKTILLVERKAD! Den svenska HKV-taktiken är att vapnen ska vara där MUST bedömt krigsrisken som obefintlig, dvs hemma. Att utlandstyrkan av andra fick tipset att måla om fordonen från vita till bruna är ytterligare en signal om kvaliteten i HKV. Naivitet sopas inte bort i skolbänken, inte heller av hundratals timmar av värdegrundsseminarier. Heja Norge!

0

0

Rate This

// <![CDATA[// ·  andersonchris säger:
27 juli 2009 kl 6:56 e m

Skönt inlägg.

Roger Klang 19/11/2009:

Vem behöver fiender när man har vänner som dig, Chris?
·  J.K Nilsson säger:
20 november 2009 kl 6:05 e m

Vid en sammanstöt så skall man tänka på det egna livet främst och sedan fundera på om man kan göra livet surt för den som anföll och framför allt hur man gör livat surt.

Om man besvarar elden och genom lämpligt förfarande tar sig ur det direkta målområdet så kan man ge sig faan på att motståndaren lobbar kulorna mot Dmax. Västerländsk krigföring har under de senaste tjugo åren visat sig skydda egna soldater till näst intill varje pris som helst. Att vi skulle utbilda våra soldater annorlunda är absurt att tro.

Däremot kan man ställa lite frågor om vilken utrustning som soldaterna har. Enligt Svd så åkte man in Toyota Land Cruisers vilka är väll så där i skyddsnivå men har uppenbara fördelar i att kunna få en närvarokänsla som ger fördelar i samvaron med afghaner. Galten är svårare att åka i och samtala med folk i så där får man kliva ur och exponera sig utanför fordonet.

Desutom så har palestinierna redan visat oss att IED kan välta en stridsvagn.

J.K Nilsson

0

0

Rate This

// <![CDATA[// ·  andersonchris säger:
20 november 2009 kl 6:20 e m

Chris Anderson 20/11/2009:

Hej J K och Roger

Inlägget som ni har besvarat är ett år gammalt och den svenska insatsen har förändrats ganska kraftigt i både utrustning och uppträdande sedan dess.

Idag har jag mindre synpunkter på undfallande beteende, eftersom svenskarna har behärskat stridsplatserna vid ett flertal tillfällen sedan dess.

Många länder bygger sin taktik på att ta och behålla initiativet i strider, inte att ge det till fienden. Med överhanden minskar risken för egna förluster. Min invändning förra året gällde en svensk militärdoktrin som till 100% gick ut på att strider är en olyckshändelse som man till 100% ska undvika. Ge sjutton i att skicka militär, då!

Strid handlar enbart om att ta och behålla mark. Antalet döda och sårade fiender är ovidkommande om man inte behärskar territoriet. Att skjuta folk och sedan sjappa kan knappast kallas för krigföring.

Det är meningslöst och omänskligt, snarast en form av människojakt.
Roger Klang (borttagen kommentar på Chris blogg ”Chris Anderson tänker” 20/11/2009):

Låt mig gissa att du har en amerikansk far och en svensk mor, Chris? Det tycks som att du har samma inställning idag som för ett år sedan. Jag har närt en orm (USA) vid min barm! Det står alltmera klart för varje dag som går sedan approximativt 2003 ungefär.

Dessvärre består regeringen av fegisar och/alt. karriärister, men jag tror inte att våra pojkar i Afghanistan eller den svenska militära ledningen är fega.

Jag har förvisso föreslagit att Sverige ska skicka ned våra trupper till södra Afghanistan där kriget pågår, men då måste någon fylla tomrummet efter oss i vår del av Afghanistan. Har du funderat på om det kan vara delvis så att anledningen till att det är så pass fredligt i Mazar-i-Sharif är på grund utav svenskarnas strategi? Om jänkarna fyller tomrummet efter oss så kanske Mazar-i-Sharif förvandlas till en krutdurk? Men det är som jag alltid har sagt – Afghanistan- och Irakkriget var en hämnd för 9/11 och inte ett befrielsekrig. Denna amerikanska hämndinställning börjar mildras och då är det möjligt att hemmaopinionen tar fart mot kriget. Vad gör ni om amerikanarna förlorar även dessa krig? Amerikanarna gjorde sig inte kända för sitt stora mod och sin stridsmoral under Vietnamkriget, trots att soldaterna hämtades från härdade white trash- och ghettomiljöer, i alla fall.

Chris Anderson (borttagen kommentar på hans blogg ”Chris Anderson tänker” 20/11/2009):

Ditt inlägg innehåller många olika teman.

Fadern är dock engelsk.

Svenska soldater har gjort sig kända för duglighet och mod oavsett om det har rört Kongo, Bosnien eller Afghanistan.

Den brittiske generalen i Bosnien, Sir Michael Rose, sa att det var ofattbart att svenskarna inte hade glömt hur man slåss, trots 200 år av fred.

Jag tycker inte heller att regeringen är så illa. Tolgfors uttrycker många goda tankar och uppmuntrar en viss resultatinriktning hos Försvarsmakten.

Den brittiska armén består till stor del av det du kallar för white trash och är ändå synnerligen offensiv, orädd och effektiv.
Roger Klang 21/11/2009:

Våra dåvarande comrades in arms under Kongokriget – irländarna – trodde inte att vi svenskar skulle duga något till, innan striderna hade brutit ut mot de imperialistiska belgarna, men vi gjorde bra ifrån oss. Inte heller belgarna på motståndarsidan hade högre tankar om oss än du har, i första halvlek, de påstod att svenskarna var fega av naturen. Men efter att ha fått smaka på svenskt stål ett tag så ändrade de taktik i media och började kalla oss ”stridsmaskiner” istället för fegisar, fortfarande på ett nedvärderande sätt.

Jag tvivlar inte på att engelsmännen är modiga soldater, men vem hade gått segrande ur ett slag med någorlunda jämna odds mellan svenskar, från ÖB ner till fotsoldats insats, kontra engelsmän med motsvarande uppställning? Det du kallar för undfallande är kanske effektivt. Du säger att krig går ut på att säkra mark. Talibanerna tycks inte hålla med dig, ingen som för guerillakrig skulle hålla med dig! Kanske är svenskarnas taktik i Afghanistan effektivare mot talibanerna. I alla fall så kan man se att ingen svensk har dött i de strider de har deltagit i det senaste året, men på motståndarsidan har så många som 8 talibaner åt gången fått sätta livet till eller skadats i ett och samma bakhåll. Och då ska man komma ihåg att det var vi som blev attackerade varje gång, så fördelarna var till talibanernas favör.

Vi håller fortfarande territoriet, och det är förmodligen sant att vi har reviderat vår ursprungliga något naiva strategi, men taktiken är nog intakt, det vore konstigt annars för då skulle vi ha fått lägga om utbildningen på P7 här utanför Lund från grunden, och det har inte hänt vad jag vet.

Du verkar ha en schizofren inställning till Sverige och svenskar, Chris, och jag vet vad jag talar om när jag talar om Schizofreni!

Chris Andersson 22/11/2009:

Nä, jag har ingen tvehågsen inställning till svenskar, Sverige eller försvaret.

Jag har heller inget emot att vi deltar i internationella insatser med stridande uppgifter, förutsatt att:
(1) det inte sker på bekostnad av vårt nationella försvar, och att
(2) insatsen är meningsfull.

Att åka till ett utvecklingsland och skjuta folk med modern krigsutrustning är det enklaste som finns, men är det meningsfullt?

Problemet i Afghanistan är att de västliga styrkorna nästan alltid har det taktiska övertaget men ändå hamnar i strategiskt underläge. Britterna har dödat tiotusentals talibaner mot drygt tvåhundra dödade britter. Ändå har talibanerna stärkt sin kontroll över de landområden som striden gäller.

Den svenska insatsen får inte utföra offensiva operationer, t.ex. som att attackera ett talibanfäste och driva ut dem. Istället åker man runt och drar på sig bakhåll där några talibaner dödas och svenskar ibland såras. Detta bidrar inte till någon lösning för det afghanska folket.

Däremot medför det en långsam eskalering där vi behöver alltfler soldater och mer utrustning på plats till ökad kostnad. Detta samtidigt som det svenska försvaret går på knäna.

Under beredskapsövningen Dagny II skickade försvaret över ”hela” 1600 man till Gotland. Erfarenheten blev att det fanns tydliga brister i samband och ledning. Detta samtidigt som Ryssland övar fullskaliga krigsoperationer med över 10 000 man i Österjön.

Således tycker jag att insatsen i Afghanistan inte uppfyller mina två kriterier.
Roger Klang 22/11/2009:

Du skrev: ”Att åka till ett utvecklingsland och skjuta folk med modern krigsutrustning är det enklaste som finns, men är det meningsfullt?

Problemet i Afghanistan är att de västliga styrkorna nästan alltid har det taktiska övertaget men ändå hamnar i strategiskt underläge. Britterna har dödat tiotusentals talibaner mot drygt tvåhundra dödade britter. Ändå har talibanerna stärkt sin kontroll över de landområden som striden gäller.”

Visar inte det på att britternas och amerikanarnas strategi är ineffektiv? Både för freden och för kriget! Och vad är det för enkelt med att vända ett underläge till ett överläge (är det ens möjligt att befinna sig i oftast taktiskt överläge samtidigt som man befinner sig i ett strategiskt underläge)? Det är ju vi som gång på gång hamnar i bakhåll! You are the ones that are shooting fish in a barrel! Är det någon som åker till Afghanistan och skjuter folk med modern krigsutrustning så är det väl britterna och jänkarna, du säger ju det själv – tiotusentals dödade talibaner men bara 200 dödade britter. Nyckeln till att upprätthålla fred är en god kontakt med civilbefolkningen, för talibanerna kan inte verka utan deras hjälp, du undervärderar det totalt. Det är därför som svenskarna ”åker runt och drar på sig bakhåll” som du kallar det. Det är nedvärderande av den svenska insatsen att benämna vår strategi så.

Förresten, är det rätt att säga att de västliga styrkorna initialt oftast har det taktiska övertaget, med alla dessa överfall och IED-bomber? Svenskarna i Mazar-i-Sharif har inte haft det hitintills i alla fall, på grund av vår strategi. Fast det är lättare att vända ett underläge till ett överläge med avancerad utrustning, det vet jag. Men det är inte så lätt att erövra och hålla mark när man är under 500 man stark på ett område i Afghanistan av den storleken, där av svenskarnas strategi förmodligen.

Jag vill också säga att; vi åker inte runt för att dra på oss bakhåll, vi åker runt TROTS att vi drar på oss bakhåll! Det verkar som om det är VÅR strategi som bidrar till en lösning för det afghanska folket, inte britternas, eftersom det är relativt lugnt i vårt område men inte i ert. Problemet för amerikanarna är att om de skulle reducera sina styrkor till säg 3000 man, så skulle de bli nermejade för att de är så illa omtyckta. Vi svenskar har ett bättre rykte i Afghanistan redan från början, och kan därför verka enligt den strategi vi har och med det lilla mantal vi har. Men jag ger dig rätt i att det är naivt och korkat att förbjuda offensiva operationer som attacker på talibanfästen.

Chris Anderson 25/11/2009:

Vanlig logik gäller inte för Afghanistan. Vid det här laget tror jag inte att det finns någon strategi för att vända situationen som ISAF skulle klara av.

Eftersom ISAF-styrkorna länge har varit alldeles för små så stödde jag planerna på en rejäl förstärkning, en ”surge”. Nu har det dock blivit tydligt att en surge kommer alldeles för sent och att mer militär bara betyder fler strider, fler dödade afghaner och fler hämndaktioner. En våldsspiral med andra ord.

Det är nämligen männen i byarna som slåss mot ISAF mot betalning från talibanerna. De som vägrar hotas med grovt våld. När ISAF slår tillbaka ett bakhåll så dödar de ofta bröder, söner och fäder från byarna. Därmed får de alltfler fiender för varje bakhåll, då bröderna, fäderna och sönerna ska hämnas.

Afghanerna har en märklig hederskultur där lojalitet inte förekommer i någon större utsträckning. Samma afghaner som ena dagen arbetar åt ISAF kan ligga i bakhåll för dem nästa dag. Talibanerna är ökända för att inte hedra ingångna avtal, allra minst med västerlänningar.

ISAF hade sin chans i början av invasionen. OM man hade satsat på en rejäl militär övermakt och en egen interimsregering så hade man kunnat bygga upp en administrativ infrastruktur som afghanerna senare hade kunnat ta över. Tyvärr satsade man på ”legitimitet” genom att stödja en korrupt afghansk regering, samtidigt som de otillräckliga ISAF-styrkorna inte kunde hindra talibanerna från att återta kontrollen över befolkningen i byarna.

Man får inte glömma att talibanerna är de enda som har klarat av att regera Afghanistan och att de gjorde det med brutal terror riktad mot civilbefolkningen. Något sådant varken kan, vill eller ska ISAF ägna sig åt och därmed kommer de aldrig att få kontroll. Våra ”fria” val (i ett land med 80 procent analfabeter) stod sig ganska slätt mot talibanernas halshuggningar.

Enligt min mening handlar det nu bara om en reträtt från Afghanistan. De enda frågetecknen är hur och när.

Vi får inte glömma att vi försvarsvänner anser att vi svenskar har all rätt att försvara oss vid en främmande invasion. Om utländsk militär dök upp och började skjuta och bomba i min stad så skulle jag nog lägga mig i bakhåll för dem. Skillnaden kanske inte är så stor som vi tror?

Roger Klang (borttagen kommentar på Chris blogg ”Chris Anderson tänker” 26/11/2009):

Den sista kommentaren från den 25/11 har jag inget emot, men de tidigare kände jag bara att; detta will not stand oemotsagt. Det är uppenbart att du är väl insatt i situationen i Afghanistan och du gör en insiktsfull analys i din senaste kommentar.

Chris skrev;

”Afghanerna har en märklig hederskultur där lojalitet inte förekommer i någon större utsträckning. Samma afghaner som ena dagen arbetar åt ISAF kan ligga i bakhåll för dem nästa dag. Talibanerna är ökända för att inte hedra ingångna avtal, allra minst med västerlänningar.”

Roger svarar;

Afghanerna liksom de flesta andra araber och afrikaner, är Machiavellister, d.v.s. de styr med alla tillgängliga och otillåtna medel, ljuga, byta sida och vara falsk är i detta fall bara ett medel för att hamna på topp. (Machiavelli var en medeltida italiensk furste). Fast deras maktstrukturer är uppbyggda av klaner, precis som du säger, medan västvärldens samhällen är i form av stater. Afghanerna tar till omedelbart våld när de avreagerar sig, medan västvärlden tar tid på sig och planerar sina handlingar noggrant med iskyla och framförhållning. Det är för övrigt därför som våra samhällen är så framgångsrika jämfört med deras, men det beror också på att vi vänder andra kinden till, åtminstone till en början. Nackdelen med det är att de får det psykologiska övertaget.

Jag tror att man kan jämföra Afghanistan med de tyska staterna under det trettioåriga kriget. Beroende på vilken ort man bodde på, eller vem som såg ut att vinna kriget, valde man sida. Men det var en ”lojalitet” som var ombytlig från ”tyskarnas” sida, de kunde byta sida lika lätt som man vänder en pannkaka. Religionstillhörighet var, liksom i Afghanistan idag, den avgörande faktorn för många.

Chris skrev;

”Man får inte glömma att talibanerna är de enda som har klarat av att regera Afghanistan och att de gjorde det med brutal terror riktad mot civilbefolkningen. Något sådant varken kan, vill eller ska ISAF ägna sig åt och därmed kommer de aldrig att få kontroll. Våra ”fria” val (i ett land med 80 procent analfabeter) stod sig ganska slätt mot talibanernas halshuggningar.

Enligt min mening handlar det nu bara om en reträtt från Afghanistan. De enda frågetecknen är hur och när.”

Roger svarar;

Jag har några små ordspråk som går så här;

Krig är den metod som talibanerna använder för att hålla kontroll på sina kvinnor, därför kan man inte vinna tvisten mellan islamismen och den sekulariserade världen, man kan bara förlora – om man lägger sig! Våld mot kvinnorna, våld mot de skolgående flickebarnen, våld mot den utpekade fienden, all slags våld fungerar eftersom kvinnor är känsliga för onödigt våld. Att v, mp och sd vill lägga ner vapnen i Afghanistan, med motiveringen att man inte kan vinna kriget, innebär därför att de blir representanter för talibanerna.

Ära ligger kvar på slagfältet, inte i någon ung kvinnas dygd, eller i en kniv i lungan på någon som inte fått en ärlig chans att försvara sig. Sådant kallas för brist på empati!

Islamisterna har helt enkelt bestämt sig för att vadhelst ondskans handlande de än tar sig till, så är det sanktionerat av profeten genom hans efterlämnade bok Koranen, och är därmed Guds vilja. Det är därför som det kallas för “politisk Islam”!

Ovanstående citat är av Roger Klang

”The Russians were easy to find and hard to kill, and terrorists are hard to find and easy to kill.” Quote; NSA-officials

Vi måste räkna med att stanna för evigt i Afghanistan så länge som vi har samhällen med många immigranter med ättlingar från mellanöstern. Våra öden är hoptvinnade från och med nu. Jag tror inte att vi förlorar kriget – i Afghanistan – jag tror att vi kommer att förlora det på hemmaplan. Endast hemmaopinionen kan få en demokrati att dra sig ur ett framgångsrikt krig utan slut. Kriget är framgångsrikt räknat i antalet döda fiendesoldater kontra antalet döda egna soldater.

Roger Klang, Lund Scaniae

Boken “Svensk Maffia” av Lasse Wierup och Matti Larsson, Norstedts, tar upp problematiken med muslimer som bildar kriminella gäng i fängelserna, men jag känner inte till att man talar om jihad bland dessa som fångar i Storbritannien gör, enligt en nyhet från BBC:

“Radical Muslims are spreading extremist propaganda and promoting jihad from inside UK jails, a report has claimed.”

Islamists ‘promote jihad in jail’, BBC News

Tipstack till Allahu Akbar, som påpekar:

“Vad kommer ske när dessa invidider släpps lösa? De sitter inne av en
anledning, de skolas om inne på kåken med en agenda som förespråkar
allt de dyrkar.”

Rädsla för ‘raskrig’ i Danmark, Varjager

Läsvärt på bloggen Jihad i Malmö:

Ny bok om islamistisk terrorism i Norden

och Hamsa med kroken utmanar änglarna genom att:

Islamistisk imam predikar – i avloppet

Läs om bakgrunden till varför denna ‘Kapten Krok’ sitter fängslad:

”Hamsa med kroken”, Varjager

och varför han utmanar änglarna, enligt islam bokstavligt talat:

“5. du skall inte tala i toaletten. Änglarna följer inte med i toaletten, men om du talar tvingar du de att stiga in för att anteckna vad du säger.”

10 dassbud eller 10 skäl att inte bli muslim, Varjager

Mvh/:)Smileth

…är den astrologiske Vågen (16 okt) Oscar Wildes definition på demokrati.

 

Dublinfödde Wilde hade ett knivskarpt intellekt och snabb käft.

“Demokrati innebär att folk klubbar ner folk för folkets skull”

(Oscar Wilde 1854-1900)

]]> http://samzodiac2.wordpress.com/2009/11/15/ingen-pot-for-potter-eller/ Sun, 15 Nov 2009 01:33:35 +0000 Sam Zodiac http://samzodiac2.wordpress.com/2009/11/15/ingen-pot-for-potter-eller/

Daniel Radcliffe sägs ha fyrat på en jättespliff och fått skrattnoja på en privat fest.

Harry Potter actor Daniel Radcliffe smokes spliff at party

Exclusive by Clemmie Moodie 13/11/2009

See the pictures of Daniel Radcliffe at the party in today’s Daily Mirror
Click here for 3am.co.uk’s angle on Daniel Radcliffe smoking pot.
Harry Potter idol Daniel Radcliffe laughed his head off as he smoked pot at a party.
Dopey Daniel, 20, even wandered about the house-warming bash, babbling to other party-goers: I love weed.
And the star who has spoken about shunning drugs  was so out of it he let a girl scrawl all over his face with a pen.
Guest Wadia Tazi, 26, also at the London party, said: He looked spaced out and didnt look like he knew what was going on.
Harry Potter and the Philosophers STONED – star of kids films laughs as he has joint
Giggling Daniel Radcliffe got off his face on dope as a friend scrawled a comedy moustache on him.
The party-loving Harry Potter idol, a spliff between his fingers, could barely stop chuckling as the girl daubed his face at the house bash.

Fellow reveller Wadia Tazi, 26, said: “-Daniel was laughing and seemed to find it funny. But he didnt really look like he knew what was going on.“

The screen idol, 20, earlier lit up the joint in front of guests and repeatedly took deep drags. He also walked around the flat blurting out: -I love weed!
Wadia said: -I was surprised by his behaviour.

Just last year the s30million actor insisted: -Ive been around some amazing people and still managed to keep a real childlike view of the world. Im not into drugs.
The get-together, at a high-rise in Camden, North London, was thrown by a friend of his on-off actress girlfriend Laura OToole.

Wadia and one of his pals arrived at around 1am to find just eight guests as festivities wound down. He said Daniel already seemed in high spirits but keen that the newcomers did not twig who he was.

Wadia said: -Most of the beer had already gone and people were tucking into pizzas.
Daniel looked spaced out and away with the fairies. He didnt want us to recognise him. When I said he looked like that actor in Lord of the Rings [Elijah Wood], he got a bit funny and said, No, thats not me. He looked pretty uncomfortable.
I didnt recognise him as he looked so different to what I expected from the films. When my friend told me who he was, I was shocked.

Within minutes of arriving at the do, Wadia, his pal and the star were alone in the kitchen  and Daniel began puffing on a joint.
Wadia said: He was really friendly and talking about his dad a bit.

Then he pulled out a huge joint and lit up. Daniel said he loved it. He seemed happy that neither of us knew who he was.

At one point a girl dragged him away, saying, -Come on Daniel, follow me. You dont trust me, do you?
She pulled him into the toilet and started drawing a huge comedy beard on his face.

The mood almost turned sour when a man called Sam believed to be the stars minder  and Laura confronted Wadia over footage they believed he had shot on his phone. They found none.

Wadia said: Laura was very protective. She said Daniel had a reputation to protect and couldnt ruin it. I presume she meant by being seen smoking. I said I didnt know what she was talking about.
But almost immediately afterwards she and Daniel left.

Last year Daniel  now filming Harry Potter and the Deathly Hallows: Part I revealed that this years Harry Potter and the Half-Blood Prince contained subtle drug references.
He said: There are a few drug metaphors in the film. I think any film marketed in the main for children still has humour that works on one level for them and on another level for adults.

———————-

Men nästa dag kunde man läsa följande dementi i Daily Mirror:

Harry Potter star Daniel Radcliffe denies smoking cannabis, claiming he was photographed with a roll up

By Clemmie Moodie 14/11/2009

Harry Potter star Daniel Radcliffe yesterday denied smoking cannabis, insisting the cigarette he was photographed inhaling was a roll-up.
The actor was filming the final two-part episode of the movie franchise but a spokesman declared: “Daniel does smoke the occasional roll-up cigarette but he was not doing anything more than this.”
The statement follows our pictures At yesterday of the actor drawing deeply from a hand-rolled cigarette at a house party in North London.
Fellow party-goer Wadia Tazi overheard the British star telling guests: “I love weed.”
During the evening, Daniel produced the rolled-up cigarette from his pocket and sparked up before taking several deep drags in front of other guests.
Last night internet fansites and forums were deluged with fans questioning the 20-year-old’s antics.
While many were shocked by the Mirror’s photos – in which Daniel was also seen giggling as a female friend scribbled a comedy beard on to his face – hundreds leapt to the star’s defence. One warned: “If he loves weed let’s hope it loves him back and he doesn’t end up with drug-induced psychosis.“
Another fan said: “Stronger forms of cannabis like skunk ARE more dangerous for you but the odd spliff in moderation won’t kill anyone. When someone becomes addicted to taking cannabis it’s another thing altogether – because it’s not good to be addicted to anything.“
One said: “I‘m sure he has sex, drinks alcohol and a number of other things that don’t really fit with the Harry Potter image! Acting is just that – acting. It’s unfair of us to expect him to actually be Harry Potter!”
Sophie, from Portsmouth, claimed: “I‘ve never met a 20-year-old boy who hasn’t smoked marijuana.”
Katherine Watt, from Peterborough, posted: “Good on him. At least he isn’t stumbling out of a club drunk and starting fights!”
Another fan wrote: “At the end of the day he is a normal young lad. He cannot be knocked for doing what just about every other lad his age does or has at least tried. Let him live or he’ll end up messed up like Britney Spears was.”
Spencer from Surrey said: “He enjoyed a joint – good on him.“
But Tigs, from Watford, added: “I’m more disappointed that he started smoking cigarettes in the first place!“

Hehe... Tja, med det här illasinnade bildvalet från en engelsk blogg som skriver dementin, så kan man ju undra om det inte är ett flumflin som den gode Daniel har klistrat i fejan...

—————-
Apparently Daniel Radcliffe likes to “party”, if you know what we mean…
•    Posted by: 3am
•    13/11/09
•    09:52 am
Tags:
•    Daniel Radcliffe,
•    just say no
It’s hardly up there with Amy Winehouse smoking crack while Pete Doherty and Kate Moss lick cocaine off her ever-pert boobs (note to lawyers: this is an imaginary scenario) but we suppose some people who’ve led very sheltered lives will be quite shocked that Daniel Radcliffe has been photographed allegedly smoking a spliff at a party.
The pictures splashed across today’s Daily Mirror show the Harry Potter star (there are so many “pot” jokes here that we can’t even be bothered to make them) smoking what’s known in the business as “a suspicious cigarette” while a friend draws a comedy moustache (all moustaches are fairly funny, though) on his laughing face at a house party in Camden.
“He looked spaced out and didn’t look like he knew what was going on,” says someone called Wadia Tazi, who’s kindly flogged the story. “I was surprised by his behaviour.”
Us too. Does anyone else now find Daniel Radcliffe mildly more interesting?

Om det nu till äventyrs skulle finnas någon bland mina besökare som inte läser engelska flytande och/eller tycker att det åtminstone är jobbigt att göra det, så följer här en kort sammanfattning på svenska…

Den 20-årige brittiske skådespelaren Daniel Radcliffe, känd som huvudrollsinnehavare i Harry Potter-filmerna, var alltså på party i Londonstadsdelen Camden härom dagen. När han trodde sig vara icke-igenkänd, dristade han sig till att inför publik fiska upp och tända en marijuanajoint (s k spliff) och gick därefter omkring bland festdeltagarna och deklarerade att han älskade gräs, d v s marijuana. Han lät sig också förskönas (?) av en flicka på festen, som ritade mustascher på honom. Han var dessutom på ett strålande humör och skrattade mycket, vilket är en vanlig reaktion hos de cannabisrökare som inte är alltför välbekanta med drogen. På svenska kallas fenomenet vanligen för skrattnoja.

Vid ett tillfälle blev emellertid hans sällskap misstänksamma och krävde att få se en mobiltelefon, utrustad med kamera som en av gästerna hade. De föreföll oroliga för att någon skulle ha tagit bilder som kunde skada Daniels anseende, vilket uppenbarligen också stämde. Emellertid saknades komprometterande bilder i den specifika kameramobil som undersöktes. Dock lämnade Daniel och kompani festen kort efter detta intermezzo.

När nyheten publicerades med suddiga bilder av den påstått marijuanarökande Radcliffe i tabloiden Daily Mirror, förnekade Radcliffe att han skulle ha rökt cannabis. -Det var bara en vanlig, hemrullad cigarett, sa han. Jag feströker ibland.

Radcliffelägret förnekar alltså kategoriskt att det skulle ha varit frågan om inmundigande av cannabis och dess juridiska ombud har antytt att de kan tänkas öppna en process mot spridaren av detta rykte, d v s skvallertidningen Daily Mirror.

P S Det är tydligen så, att vissa av Harry Potter-skådisarna delar huvudrollsinnehavarens kärlek till hampan… 
Personligen tycker jag att det är jobbigt med beskäftiga pekpinnar, som i det här fallet från Posh, typ: -Fy skäms på dig!,
även om de ska förefalla skämtsamma…
Dessutom har man tydligen inte på “Sveriges största kändissajt” lärt sig stava till cannabis…!

Läs även andra bloggares åsikter om Cannabis, Daily Mirror, Daniel Radcliffe, Dementi, Droger, Narkotikastämplat, party, Pot, Rykten, Spliff, Tabloider, Tobak

Intressant…?

Simon Grey’s Butley,  1974, Storbritannien/Kanada/USA

Regi: Harold Pinter
Manus: Simon Grey

Den här filmen är egentligen en pjäs och det märks. Allting utspelar sig under en dag i engelskaprofessor Ben Butleys (Alan Bates) liv och det är mestadels inne på hans kontor på skolan. Han både delar kontor och bostad med sin pojkvän Joey och filmen börjar med att han använder Joeys trubbiga rakhyvel och skär sig på kinden. Det är bloddroppen som får bägaren att rinna över och resten av dagen är Butley på dåligt humör, men man kan gissa att det är en del av hans personlighet också. Han är bittrare och otrevligare än Dr. Gregory House och Simon Cowell tillsammans! Han förlolämpar medarbetare, elever och folk på telefon. Han är svartsjuk på Joeys nya “vän” Reg (Michael Byrne) och när hans fru (Susan Engel – som är skrämmande lik Helen Sjöholm) kommer och ber om skilsmässa säger han nej för att jävlas. Han kan inte ens komma ihåg namnet på sitt barn. Han är ett as, helt enkelt.

I stort sätt är det en välspelad film med smarta repliker, men som sagt är den väldigt teatralisk och jag har lite svårt för sådan. För att vara från 1974 är den förvånansvärt homocentrisk och inte så homofobisk som man skulle kunna förvänta sig. Förvänta dig ingen het gaysexscen bara.

/Johnny

Det har varit en hel del skriverier om Vattenfall och kärnkraften i tidningarna på senare tid. Dels har Vattenfall och bolaget Industrikraft pratat om att bygga nytt inom landet, men det finns även intresse utomlands.

Vattenfall har tidigare visat intresse för att investera i brittisk kärnkraft, men då beslutat att avvakta på grund av den ekonomiska krisen. Nu verkar det som om man kommit på ett sätt att finansiera investeringarna, genom att sälja sitt svenska elnät. Tydligen har TV4 råkat komma över ett internt styrdokument med mål att hitta en köpare till årsskiftet och slutförhandla affären senast nästa höst. Maud Olofsson går dock ut och dementerar försäljningen genom att säga att frågan varit uppe för diskussion i styrelsen men tydligen inte är intressant. Dessutom ska vice vd Hans von Uthman hotats med sparken för att han har motsatt sig affären. Vi får se hur den här historien utvecklar sig i fortsättningen.

I början på 80-talet kom det en våg med nya Brittiska Soul/Funk-band och de hade de flesta hittat ett sound som skilde sig rätt så rejält från deras amerikanska kusiner. Den här höjdaren med Beggar & Co. tycker jag är ett utmärkt exempel på det.

Vad jag föll för i den här låten var speciellt det underbara gitarrspelet som speciellt tar plats i ett av mina favoritbreak genom tiderna. Brukade ofta blåsa på lite extra när jag spelade det hemma i pojkrummet i Västervik.

Utöver Beggar & Co. så fanns det grupper som Light Of The World, Linx, Freeez & Central Line vilka alla bidrog till att sätta det gamla imperiet på musikkartan.

Tjillevippen

notbugs

Hot Fuzz, 2007, Storbritannien

Regi: Edgar Wright
Manus: Edgar Wright och Simon Pegg

Polisen Nicholas Angel (Simon Pegg) fångar så bovar att han får statistiken för medarbetarna att se dålig ut. Därför blir skickad ut till en liten håla på landsbygden där de är så perfekta att de inte har någon brottslighet. Den perfekta ängeln Angel blir helt chockerad när han ser hur byns poliser rycker på axlarna åt saker som alkoholpåverkade bilister och han bestämmer sig för att få ordning på saker och ting. Men då börjar det helt plötsligt komma en våg av mord i det lilla samhället och när alla misstänkta har efternamn som Reaper, Shooter, Skinner och Hatcher är det svårt att rensa bland ledtrådarna och motiven. Det är som en gammal Agatha Christie-deckare – fast med glimten i ögat och mycket mer action.

Nicholas blir kompis med polismästarens son Danny (Nick Frost) och de är väldigt söta ihop. Trots att det inte är några billiga skämt om att de skulle ha en sexuell relation så känns det ändå som att filmskaparna har lagt ut hintar om det. Deras stunder tillsammans är väldigt romantiska och seriösa och när de somnar i soffan tillsammans är det helt AWWW. När Danny fyller år går (springer!) Nicholas och handlar en blomma åt honom och när butiksbiträdet frågar om det är till “someone special” så tänker han efter ett tag och svarar ‘ja’. Vad för mer bevis behöver vi? Jo, hmm… just det! De riskerar sina liv för varandra.

/Johnny

Elizabeth, 1998, Storbritannien

Regi: Shekar Kapur
Manus: Michael Hirst

Det här är filmen hur Elizabeth I (Cate Blanchett)  kom till makten i England och vilket extremt (och livshotande!) motstånd hon mötte – inte för att hon var kvinna, utan för att hon var protestant och inte katolik.

I vilket fall som helst så är queerinnehållet att hon råkar komma på en av hennes franska friare (Vincent Cassel) med att ha sexlekar, utklädd till drottning. Elizabeth ler mest och säger att “mina känslor för dig har inte förändrats, men jag måste tänka på folkets bästa”. Prinsen/prinsessan försvarar sig med att säga något liknande “du får ju bära klänning så varför får inte jag?” vilket är väldigt queert och bra. Den här franska kungligheten verkar för övrigt bisexuell – och i hens sovrum så försiggick det orgier deluxe. Elizabeth själv är dock kär i en man – men eftersom hon inte vill gifta sig och skaffa barn (och i en scen klipper av allt hår bara för att sedan ta på en peruk över det i någon slags symbolism) är hon ändå rätt queer. Miniqueer.

/Johnny

Torchwood är en spin-off på den kultiga brittiska sci-fi-serien Doctor Who. Den omnisexuelle antihjälten Jack Harkness visade sig vara så populär att han fick sin helt egna serie.

Torchwood är lite så som man önskar att alla TV-serier vore. Och då syftar jag inte främst på de ofta tvivelaktiga specialeffekterna, det ibland svaga manuset, de omotiverade scenerna där Jack står på diverse höga byggnader eller de storslagna panoreringarna över Cardiffs nattliv (även om det är sådant som jag faktiskt personligen uppskattar). Nej den stora anledningen till att jag tycker Torchwood är så himla bra är att det inte är en gayserie, utan helt enkelt en serie med väldigt mycker queera inslag. Serier som bara riktar sig till en gaypublik når oftast bara en gaypublik, vilket kanske inte är så konstigt, men det som de åstakommer med Torchwood tycker jag är ännu bättre: Det pågår en väldig massa sex, men det är för det mesta skitsamma om det är mellan olikkönade eller samkönade, och det gör att man kommer ifrån det ”vi och dem”-tänkande som ofta uppstår i mer renodlade gayserier.

Grundstoryn är att Torchwood är en organisation som grundades av Queen Victoria på 1800-talet, med syftet att försvara jorden mot utomjordiska hot. Jack (John Barrowman) är från framtiden – en framtid där människorasen har spritt sig så brett över galaxerna att varken kön, art eller antal ben längre spelar någon större roll. Under seriens gång uppstår en väldigt fin relation mellan honom och en annan i organisationen. Det kommer lite smygande men känns sedan så självklart att man inte fattar varför man inte insåg det redan från början.

Serien har hittills kommit i tre säsonger. Det är fortfarande osäkert om och när det blir en fjärde säsong.

/Richochet, gästskribent

Nybakad student, men var?

I Egypten kanske, eller i Iran?

I Cambridge, Storbritannien.

Läs:

Cambridge: Abschlussfeier in der Burka, PI

eller

Cambridge: Burkas allowed in graduation, Islam in Europe

I Sverige:

Burka säkrar kvinnans heder på lärarutbildning, Hedersrelaterat våld

Mvh/:)Smileth

Sitter här sent och slösurfar på olika tidningars hemsidor när jag råkar få syn på att Geert Wilders fått tillstånd att åka till London nu. Ser första bilden i artikeln och tänker inget särskilt om det, bild nummer två gör att jag ryser lite och sen kommer den här bilden…

När jag ser den här bilden går det iskalla kårar i kroppen. Alla måste börja inse hur farligt Islam är för vår frihet. Aldebe, islamisten i Centerpartiet som försöker “klä sig fint” nuförtiden, ville för bara tre år sedan att sharialagar skulle införas i Sverige.

Är det verkligen så att allmänheten är så tolerant att man tolererar intolerans? Eller är det så att allmänheten börjar tröttna på alla kraven från diverse grupper i samhället som inte vill ge något tillbaka? Min erfarenhet är att de börjar tröttna, om jag skall lita på vad folk säger (väldigt tyst så att ingen annan hör) till mig.

För att koppla bilden “iskalla kårar” och varför jag kände det vill jag säga följande.

Igår fick en viss religion igen spotlighten på sig i programmet Debatt på SVT. Inte överraskande så handlade det om Islam och Niqab/Burka. Kalsoom Kaleem, lärare på kvinnofolkhögskolan sa i princip följande “felet ligger hos dig som inte har integrerats” och med det syftade hon på alla svenskarna i Sverige som har ens lite kritik mot slöjor/niqab/burka eller annat som handlar om Islam. Det här är ingen ovanlig åsikt bland personer som bekänner sig till Islam.

Jag vädjar till er alla, säg högt vad ni tycker och tänker om totalitära ideologier som Islam. Precis som andra totalitära ideologier som Nazism och Kommunism så skall Islam bekämpas med alla medel. Du har ingen frihet om du inte kan säga vad du tycker och tänker.

Times Debatt (SVTPlay)

NOW MUSLIMS DEMAND FULL SHARIA LAW:

A RADICAL Muslim group sparked outrage last night as it launched a massive campaign to impose sharia law on Britain.

And it is calling for a complete upheaval of the British legal system, its officials and ­legislation.

Members have urged Muslims from all over Britain to converge on the capital on October 31 for a procession to demand the full implementation of sharia law.

On a website to promote their cause they deride British institutions, showing a mock-up picture of Nelson’s Column surmounted by a minaret.

Kubrick var en man som kunde ge sig på filmer i alla möjliga genrer. Komedi med Peter Sellers, coola men svåra space-filmer, krigsfilmer, Stephen King-skräckis. Eller mörk framtidsvision som i A Clockwork Orange.

Förmodligen utan avsikten att glorifiera våld har Kubrick åtminstone låtit de grova scenerna förskönas med musik. Det stora slagsmålet med Billy Boy har iscensatts med balettmusik och påminner nästan om en balettscen med rörelser som är kordinerade med musiken.

I en annan scen där Alex och hans vänner misshandlar en man och våldtar hans fru i deras hem sjunger Alex Singin’ in the Rain och “sparkar i takt”. Sången Singin’ in the Rain är något vi förknippar med glädje och kärlek för oavsett om man har sett Singin’ in the Rain eller inte så känner de flesta till scenen där Gene Kelly dansar på gatan.

Kubrick utnyttjar musiken för att påverka oss på det här sättet. På samma sätt straffas sedan Alex när han, som del av sitt fängelsestraff och botgöring, tvingas titta på våldsamma filmer samtidigt som hans favoritmusik av Ludwig van Beethoven spelas. Kanske är det därför våran sympati här börjar vända? Nu är det Alex som är offret. Han angavs av sina vänner och straffades. Nu har han suttit av straffet men möts utanför av ännu mera svek. Dessutom har han blivit en bricka i ett politiskt spel.

Allt som allt är denna filmmusik en av de allra bästa i min mening. En perfekt blandning av nykomponerat soundtrack, populära bekanta låtar och klassisk musik, som så ofta i Kubricks filmer. När jag lyssnar på bara soundtracket så ser jag i princip filmen framför mig och vet precis vad som händer till vilka musikpartier. Det är så genialiskt av Kubrick att få samma effekt på mig som effekten filmvisning i filmen har på huvudkaraktären, även om jag kommer lite mer lindrigt undan.

Så har Obama fått Nobels fredspris. Blev ni förvånade? Jag har inga starka känslor vare sig för eller emot det, men det verkar som att han har fått det för att han är en trevlig kille eftersom han innehaft ämbetet endast en kort tid och hunnit åstadkomma mycket lite. Hans ambitioner kan man dock inte ta fel på! Men om Obama hade varit en republikan, vit, eller om han hade haft en svart mor och en vit far istället för vice versa, så hade delar av tredje världen inte tillåtit Obama att vara en trevlig prick! Då hade de behandlat honom som de behandlade den stackars George W Bush, och Obama hade tvingats till långtgående osympatiskt agerande som att starta krig. (Att fortsätta ett krig som redan startats har inte samma dignitet, men att tillåta statstortyr var antagligen början till slutet för Georges Amerika. Obama har inte lyckats med att sudda ut republikanska amerikaners pro-tortyrattityder.) Om jag inte misstar mig så var det Israels premiärminister Golda Meir, premiärminister 1969-1974 som sade; ”Jag kan förlåta dem (palestinierna) för att de dödar våra barn, men jag kan inte förlåta dem för att de tvingar oss att döda deras”, och det är just så som Al Qaida behandlade W tills han släppte taget om ledstången och blev en av dem. (Men med kvalitéer kvar, som att han gjorde vad han kunde för att förhindra AIDS i Afrika genom bromsmediciner till folket. Fast det har alla glömt – förutom Gud.) Dubya didn´t hold water! Waterboarding was the Trojan horse of the Islamist´s, that´s how they got their ungodly philosophy into good people´s heads. Citat; Roger Klang
Jag bara konstaterar att två andra amerikanska ledande politiker och demokrater har fått priset på 2000-talet innan Obama, och ytterligare en 1919. (Om mina källor är korrekta så är alla amerikanska ledande politiker som är fredspristagare nämnda i denna artikel, men det är möjligt att jag har missat någon.) Först ut att motta Nobels Fredspris var dock republikanen Theodore Roosevelt i 1906, för att han medlade i det rysk-japanska kriget. Sedan följde demokraten Woodrow Wilson som fick Nobels fredspris 1919, bland annat för att han startade föregångaren till FN, Nationernas Förbund (NF). Liksom Obama så var han en krigspresident, och liksom Obama så var han en sittande president när han fick fredspriset, men till skillnad från med Obama så var det inte krig längre när Wilson erhöll sitt Nobelpris. Sedan följde en lång period av amerikansk politisk fredspristorka innan den republikanske utrikesministern Henry Kissinger fick fredspriset 1973, och efter det dröjde det ända tills 2002, när Jimmy Carter fick fredspriset som den ende president av fyra som fått priset efter att han inte längre var president, följt av f.d. vicepresident Al Gore i 2007. Verkar som att det är vår gamle bekanta ”Politisk Korrekthet” (PK) som varit i farten vid alla tre tillfällena på 2000-talet. ”PK” innebär att Gud inte är Gud, och ont ska tas för gott och gott ska tas för ont. Folk förstår inte att även Gud vet vad det innebär att ”äga” och utöva makt, han sände sin ende son in i den köttsliga döden, gjorde han inte?! Okej, låt oss anta att det var ett rättvist val av Obama som fredspristagare, vad händer nu om Kim Young Il eller Mahmoud Ahmadinejad släpper bomben över Sydkorea respektive Israel? Kommer fredspriset att påverka Obamas politik då? Förresten, kommer fredspriset att påverka Obamas politik i vilket fall som helst? Fredspriset har ju uppenbarligen kommit till att bli storpolitik. Kanske helt naturligt i en allt mer globaliserad värld. Så här skrev jag (läs nedan) i ett inlägg från i mars 2008, detta inlägg kan komma att besannas om hela USA tappar sin ledande roll och inspiration från Gud. Obama borde inte låta Nobels Fredspris sätta agendan för Amerikas politik, och även om Obama inte har samma skuld till Amerikas ”straying from God” som George W Bush och hans administration har, så är Obama ett verktyg född och danad av Gud till att omedvetet fullborda Amerikas deklinering på grund av att majoriteten amerikaner har gått och blivit ogudaktiga! Det började med vattentortyren eller ”waterboardingen” som det så käckt döptes till, förmodligen på Guantanamo, men det var bara inledningen. Det är en tunn, tunn gränslinje mellan gott och ont, och det är lätt att kliva över gränsen för vad som är tillåtet av Gud! Dödsstraff för grova mord blir lätt till dödsstraff även för pedofiler. Hårda straff för pedofiler är OK, och så även kemisk kastrering, men sedan borde det vara stopp! Rättfärdiga krig förvandlas till vendettor där allt är tillåtet och där de egna soldaterna knappt straffas för grova krigsförbrytelser. Jag tror att kriget har blivit rättfärdigare sedan Obama tillträdde, förut hade amerikanska soldater immunitet även för de grövsta brott. Fångar torteras (egentligen torterades, men mentaliteten är kvar hos folk) för att rädda amerikaners liv. Visst, det ger (möjligen) en kortsiktig vinst av liv, men det är inte sanktionerat av Gud! Icke-patrioter kan inte uttrycka sig fritt. Det påminner om FBI-chefen J. Edgar Hoovers och McCarthyismens tid även om den var värre, men McCarthyismen sprang ur ett fåtal personer, inte ur ett helt folk. Andra kvinnor stjäls och egna kvinnor tuktas, i synnerhet de som inte vill underordna sig. Men det är just det sistnämnda jag inte är på det klara med ifall USA har kunnat gå den vägen än, på övriga punkter är jag säker på min sak, men detta är en stor anledning till att jag inte har kunnat spika USA:s fall from grace än! Jag är glad att Obama är som han är, inte för att jag håller med honom i det mesta, men för att demokrati och maktskifte är det enda botemedlet mot ett lands tilltagande ogudaktighet! Ett land med så mycket potential som Amerika kan komma tillbaka, även om jag personligen tror att det är dags för dem att sälla sig till historieböckerna så småningom. Jag tror nämligen att vi alla måste sälla oss till kvinnoförtryckarna och historierevisionisterna vid en tidpunkt eller annan, för så har historiens gång visat att alla de stora föregångarna till USA har gjort, Mesopotamien, egypterna, grekerna, romarna, frankerna, vikingarna och nu USA. Det är inte Guds vilja men det tycks vara en oundviklighet, såtillvida inte Gud ingriper först. Gud låter människan välja själv, men när han väl har valt så får han ta konsekvenserna av sitt val. Därför så ger han Amerika en hand med att lägga en blöt filt av kvinnoförtryck och förtryck i allmänhet över sig, och därför att Obama är amerikan och president så kan han vara ett verktyg mot sin vilja för något han inte vill med sitt land, och det är att få konservativa vita att radikaliseras religiöst, politiskt och moraliskt. Men frankerna och svearna är tillbaka från mörkare tider i historien, kan USA? Teoretiskt så kan alla inse vad som är rätt och vägra det som är fel i alla tider, även i länder där Gud är frånvarande sedan långa tider (jag menar inte att Gud har varit frånvarande i USA länge, jag talar om tusentals år och andra länder), det är bara inte upp till Obama i Amerikas fall!

http://rogerklang.wordpress.com/2008/03/17/fortsatt-cykla-eller-do/ ”Kina är komplext! Jag hyser sympatier för kineserna, men Kinas regim får man liksom på köpet tyvärr. Nu senast protesterade tibetanerna i Lhasa mot regimen i Beijing. Dessa tibetaner har också rättigheter!

För över tjugo år sen förekom det påtryckningar från väst som gick ut på att kinesernas befolkningstillväxt var för hög. Kineserna betalar ett högt pris för ettbarnspolitiken, eftersom flickfoster aborteras. När nu samtidigt många kinesiskor försvinner utomlands, eller till städerna, så gör det inte saken bättre. Ett Kina som är en tickande ungkarlsbomb tjänar ingen på! Sverige, Europa och världen måste avlasta den kinesiska överpopulationen av unga ungkarlar, det är inte mer än rätt! Väst, nordöst och arabvärlden har haft sitt lilla roliga med kinesiska kvinnor, det är dags att betala notan nu! Vår skuld står inte enbart till Kina, även länder som Thailand och Polen, har blivit orättfärdigt behandlade. Säkert finns det fler länder som kan komma ifråga. Det finns också dem som står i skuld till oss svenska män, både i Europa och här hemma i Sverige. Detta bör gå tillbaka också! Precis som när väst tryckte på för reformer i befolkningsfrågan, så drar jag mig till minnes att för inte så många år sen, västvärldens makthavare bokstavligen sade till kina: ”Fortsätt cykla – eller dö!” Självklart kan man inte säga så, men de gjorde det i alla fall. Påtryckningar av detta slag mot andra länder, är inte vad man förväntar sig av annars frihandelssinnade demokratier! Den som dristar sig till att förbanna regimen i Kina bör komma ihåg att alternativet – ungkarlarnas hämnd mot väst – är långt värre. Kina som stat rör sig idag trots allt åt rätt håll i moraliska frågor! En ny kinesisk regim med fascistiska drag, är i det långa loppet det enda realistiska möjliga scenariot till ”partiets” Kina, som jag kan se det! Det skulle kunna innebära ett tredje världskrig i framtiden, rent teoretiskt. Hur kan vi motverka att någonting sådant sker? EU kan ta bort alla handelshinder mot Kina och Sydostasien, till att börja med! Påtryckningar av den typ som riktar sig mot bristande demokrati, må vara hänt, men påtryckningar av den typ som jag beskrev här ovan är rent av rasistiska!

Inte ens Dalai Lama vill att resten av världen skall bojkotta Kina! Han hoppas se förändringar genom reformer inifrån, liksom de flesta västliga demokratier, och jag själv! Därför vill varken Dalai Lama, eller jag, att Sverige skall bojkotta OS!

Roger Klang, Lund den 17/03/2008”

Jag tror till och med att Kina skulle kunna planera (eller känna sig tvingade att planera, Kina är ett mycket nationalistiskt land redan idag och det gäller för politrukerna att kontrollera strömningarna, annars kan det leda till en ungkarlsrevolution) ett krig med nuvarande styrelseskick utan att USA eller väst skulle hinna uppfatta det i tid, Obama är rent för upptagen med sitt tvåfrontskrig, och Ryssland skulle inte vara sena att haka på Kina i ren rädsla för att bli angripna av kineserna och/eller av imperialistiska orsaker. De sympatiserar nog mer med Kina än de sympatiserar med Västvärlden. Det enda som i det långa loppet kan rädda länder som Storbritannien, Italien och Tyskland är att de börjar inse sin egen skuld i kvinnofrågan och öppnar sina hem för kinesiska, filippinska och thailändska män bland andra. Vi klarar oss alltid från invasion eller mikroinvasion, vi är ju ett välsignat land, eller med andra ord så skulle aldrig en svensk normal man försöka hindra sin syster från att ta hem en kinesisk eller Thailändsk man. Men det är ett rent hypotetiskt antagande att kineserna skulle starta krig, jag tror inte att det blir aktuellt, i alla fall inte än på ett tag! För Gud, tror jag, så handlar det om att rädda så många själar som möjligt, inte om att rädda så många liv som möjligt, men jag hoppas på en fredlig utveckling ändå! Och mesta möjliga antal själar kan bara räddas om Européerna inser sina illgärningar och öppnar sina hem, eller åtminstone nödgas till att avstå sina kvinnor till kineser polacker och svenskar bland andra. Frågan är om det kan ske utan tvingande politik? Jag har en vision, och en annan världsbild, men de är inte kompatibla! Min världsbild är ett splittrat framtida Europa, även inom nuvarande landsgränser, kineser i varje hörn (hur de tar sig dit är egentligen upp till varje land), ett svagt, undergivet, splittrat och möjligen besegrat Ryssland, ett starkt Norden och Nordtyskland, ett slutet USA och ett ockuperat England. Mycket likt vikingatiden med andra ord! Min vision är att Sverige ska bli en moralisk stormakt, med ett starkt USA, ett militärt starkt Sverige lierat med USA och Storbritannien i kampen mot terrorismen i Afghanistan. (Jag gillar inte britter av uppenbara anledningar, men britter som inser sina tidigare synder och har tänkt om eller tvingats till att tänka om är acceptabla. Att britter är en del av kriget i Afghanistan är ofrånkomligt.) Ett Sverige lierat med Frankrike och ett välsignat USA i alla övriga aspekter utöver kriget i Afghanistan, och ett patriotiskt Sverige där majoriteten medborgare står upp för sitt land. Det är min vision i korthet. Men min världsbild vinner allt mer över min vision i fråga om sannolikhet, och det är inte mitt fel!

Roger Klang, Lund, Scaniae, den 12/10/2009

Ma vie en rose, 1997, Frankrike/Belgien/Storbritannien

Regi: Alain Berliner

Ludovic (Georges Du Fresne) är sju år när familjen flyttar till ett nytt område. På infyttningsfesten dyker Ludovic upp i klänning, något som förfärar både föräldrar och grannar. Ludovic vill vara flicka. Hen kallar sig för flickpojke och säger att hen ska gifta sig med grannpojken när hen blir stor. Runt onkring blir situationen allt mer ohållbar när grannar och skolföräldrar börjar protestera, vilket i slutändan går ut över Ludovic.

En gripande film från transbarnets perspektiv som visar hur svårt det kan vara att bli accepterad och hur andras ångest över det ”avvikande” överförs på barnet själv. Har lite svårt för de grälla fantasiepisoderna, och slutet känns aningen konstruerat, men som helhet gillade jag den.

/Bobbi

Hade i tisdags äran att få bevittna brittiska Tories kongressdebatt om samhällsekonomin, vilken gick under temat Rebuilding our Broken Economy. Det hela var en helt fantastisk tillställning med tal, paneldiskussioner samt mängder av bevis på omänsklig intelligens. Eftersom Storbritannien de senaste åren dragits med gigantiska underskott i de offentlig finanserna (i år väntas budgetunderskottet bli så stort som 12,5 procent av BNP) låg fokus i mångt och mycket på hur en Tory-regering skulle prioritera för att skära ned i de offentliga utgifterna.

Man påtalade gång på gång betydelsen av förvaltarskap samt hur den brittiska ekonomin i framtiden måste bygga på sparande och investeringar istället för på lån och spenderande. Därtill var det mycket diskussion kring hur den stora statsskulden kommer att drabba framtida generationer. Nästa år kommer landet exempelvis tvingas lägga mer pengar på räntebetalningar än på skola och utbildning.

Sessionen avslutades med ett tal George Osborne, David Camerons närmaste man samt ansvarig för finansfrågor i skuggkabinettet. Parollen We are all in this together upprepades gång på gång och rader av konkreta sparförslag presenterades. Sänkta samt frysta löner för samtliga ministrar, frysta löner för samtliga offentligt anställda förutom de allra sämst betalda och soldaterna i Afghanistan, en tioprocentig minskning av antalet ledamöter i parlamentets underhus, höjd pensionsgräns och uppskjuten sänkning av den högsta marginalskatten. Alla skulle helt enkelt vara med och bidra i den osedvanligt besvärliga tiden.

Även bankerna och bankirerna fick ta emot en traditionell Anders Borg-känga då Osborne menade att finanslönerna börjat stiga för fort trots att flera av bankerna fortfarande “lever” på statliga stödpengar. Han varnade för att använda riktade skatter mot dessa och sade: “I believe in a free market, not in a free ride.”

Talets avslutning summerar annars innehållet i partiets ekonomiska politik på ett bra sätt:

I have got two young children. I want a prosperous Britain, where my children can be everything they can be. I want an optimistic Britain, where my children can be a part of a strong, tolerant and generous society. I want my children to think that our generation paid off its debts, valued its savors, rewarded responsibility, and invested in their future.

And because I want for my children, I want it for your children too. I want it for everyone’s children, because we are all in this together.

We changed the Conservative Party to be ready for this moment. So that when the moment came, people would see us fit to govern. People would trust us with public services. People would join us to fix the broken society and people would turn to us to lead the economy out of crisis.

We changed the Conservative Party so that to a country that says it is time for a change, we can say: “we are ready to make that change”.

Några av de medier som rapporterat från talet är Daily Mail, Times Online samt Mirror News.

Hela talet kan ses här. Den som kollar riktigt noga märker att såväl undertecknad som Johan Enochsson kan skådas i de applåderande publikskarorna.

Nedan öppnar Her Majesty the Queen Elizabeth II det brittiska parlamentet. Tony Blair skiner upp som ett barn på julafton. Tänk om de svenska politikerna kunde vara likadana. Hylla vår demokrati genom att plocka fram allt det ståtliga med vår stabila monarki! Lyssna vad drottningen säger i slutet: “My government…”

Hvor mange stendysser og jættestuer blev der bygget i bondestenalderen? Det spørgsmål har vi ofte fået, når vi er ude for at restaurere storstensgravene. Svaret er imidlertid noget flydende. For noget eksakt antal kendes ikke. Vi ved at der i store dele af Europa blev bygget tusindvis af stendysser og jættestuer i løbet af en relativ kort periode. I Danmark kender vi i dag til over 7000 storstensgrave fra bondestenalderen, men man regner med at der oprindeligt kan have været op mod 30-40.000 megalitgrave alene i det nuværende danske område. Antallet af bevarede jættestuer i Danmark er omkring 500, mens antallet af dysser er langt større. Langt størstedelen af storstensgravene er i tidens løb blevet ødelagt. Vi ved dog at det sydskandinaviske område har haft den største koncentration af stendysser og jættestuer, hvis man sammenligner med resten af Europa.

Stendysse på Midtsjælland.

Hvis vi vender blikket mod udlandet, så er der i Irland bevaret knapt 1500 megalitgrave, mens tallet i Spanien og Portugal er omkring 5-6000 grave, i Sverige er bevaret omkring 500 storstensgrave. Også i Holland, Storbritannien, Polen og Tyskland kendes talrige af bondestenalderens imponerende gravanlæg.

Precis hemkommen från London. Var i helgen på besök hos en god vän. Hela Storbritannien är i total upplösning i politiskt och moraliskt hänseende. Politikerföraktet har nått nya oanade nivåer och “arbetarpartiet” Labour under Gordon Brown ligger i opinionsmätningarna närmare 20% efter det konservativa Tories.

De folkvalda i underhuset har fuskat till sig många miljoner pund i ersättningar för allt ifrån inköp av hus till ankdammen där hemma för 20 000 svenska kronor, till möblering av lyxlägenheter man inte ens bott i till byggandet av privata tennisbanor. En säkerhetsansvarig i parlamentet kopierade den icke offentliga informationen (ingen offentlighetsprincip här inte) och sålde till en tidning. Detta för mångmiljonbelopp, och skandalen var ett faktum! De demokratiskt folkvalda hade levt som svin (läs Orwells svinfarmen) på folkets bekostnad. Labour har till och med sålt adelstitlar genom hemliga bidrag till partiet. (Ja, här är det faktiskt fint att vara adlig och något som alla eftersträvar.) Dessa fenomen får ju Silvio Berlusconi att framstå som en snövit pojkscout…

British national party (BNP) fick en stor genomslagkraft och fick i europaparlamentsvalet i juni in ett antal ledamöter till EU-parlamentet samt representation i så gott som alla lokala fullmäktigen runt om i landet, vilket djupt chockerade det politiska etablissemanget. Nya tider stundar!

I allt kaos och villervalla står dock Hennes Majestät drottning Elizabeth II som en klippa och stabilisator av landet. Tur att monarkin åtnjuter ett sånt enormt förtroende, annars hade nog stupstockarna plockats fram och skördat många fifflande offer.

Värt att notera är att i England existerar ingen daglig debatt om feminism och “islamofobi”, m.m. Dylika sekteristiska frågor får man komma hem igen till Sverige för att åter få insupa. Ja, det kändes något unket och lite som att hamna i Vitryssland när jag landade igen på Arlanda. Pissregn och stendött på Uppsalas gator. Svedala var sig likt!

Queen Elizabeth II