Svenska media rapporterar som vanligt endast sparsamt om de enorma protesterna ute i Europa - mot globaliseringen, mot EU, mot NATO, mot regeringarnas nyliberala ekonomiska politik.

I samband med G20-ländernas toppmöte, i samband med NATO-mötet den 4 april i Strasbourg, den franska endagsstrejken mot Sarkozys nedskärningspolitik där upp till tre miljoner deltog med ett stöd av 78% av den franska befolkningen, protesterna i Italien mot Berlusconi den 4 april - kort sagt alla de mångmiljonhövdade protester som snart sagt reser sig som en man mot den förda ekonomiska politiken - där svältkurer ordineras för de offentliga verksamheterna samtidigt som kapitalmarknaden övergödes med massiva stödpaket, och bonusar fortsätter att betalas ut. Dessutom fortsätter Bushs krigföring som om inget presidentval skett, och nu dras också Europa in i kriget.

Till och med en före detta chef för den brittiska säkerhetstjänsten  MI5, Dame Stella Rimington, ställer sig mycket kritisk till de befogenheter som antiterrorterrorn ger polis och andra myndigheter i den nya lagstiftningen som över hela Europa nu implementeras för att öka ‘säkerheten’ för medborgarna. Hon som själv varit chef för underrättelseverksamhet fruktar att en polisstat är under framväxt.

I Grekland rasade protesterna över att en ung pojke dödades av polisen under protester i Athen mot regeringens politik. Och under G20-mötet attackerades en man på väg hem från jobbet av polisen – utan att han ens deltog i demonstrationerna, och dog senare under dagen, ifall dödsfallet orsakades av det batongslag han uppgetts fått av polisen återstår att utredas. En affärsman på besök i London filmade incidenten och lämnade över materialet för utredning, då Tomlinsons familj inte fått någon uppgift från myndigheterna om vad som egentligen hade inträffat.

Men lagpaketen som ytterligare armerar statsmakterna med repressionens alla kontrollverktyg, skyddsvästar och pansar fortsätter att hastas fram utan betänkligheter. En diktatur i våldsamma födslovåndor.

Tack till Den Osynliga Patienten för länkarna.

Νάτοι πάλι οι σοσιαλδημοκράτες να προσπαθούν να σώσουν με νύχια και με δόντια το σύστημά τους, τον καπιταλισμό και βέβαια οι ωραίες ιδέες έρχονται από το άντρο τους, τη Σουηδία.

Η Γενική Συνομοσπονδία Εργατών Σουηδίας (ΓΣΕΣ) είναι σε διάλογο εδώ και 4 μήνες με τον Σύνδεσμο Σουηδών Βιομηχάνων (ΣΣΒ) για να ξεπουλήσουν για άλλη μια φορά την εργατική τάξη.  

Τα σχέδια που έχουν οι ρεφορμιστές και οι βιομήχανοι είναι να απαγορευτεί ουσιαστικά η απεργία αλληλεγγύης που έχουν δικαίωμα να κηρύττουν οι Ομοσπονδίες των εργαζομένων αλλά και να αλλάξουν το εργασιακό δίκαιο με το να απολύουν οι εργοδότες ευκολότερα και να προσλαμβάνουν νέους εργαζόμενους με χειρότερους μισθούς και όρους κάτω από τις συλλογικές συμβάσεις.

Η ΓΣΕΣ βέβαια δεν έχει το δικαίωμα να υπογράφει εθνική συλλογική σύμβαση εργασίας (μόνο σε επίπεδο Ομοσπονδιών υπάρχει αυτό το δικαίωμα στη Σουηδία) αλλά φαίνεται ότι οι ηγεσίες των Ομοσπονδιών που αποτελούνται, όλες, από στελέχη της σοσιαλδημοκρατίας και του Αριστερού κόμματος να έχουν δώσει το πράσινο φως μιας και δεν υπάρχει καμμιά αξιόλογη αντίδραση. Αντίδραση υπάρχει μόνο από πρωτοβάθμια σωματεία που προσπαθούν τα ρεφορμιστικά συνδικάτα να την καταπνίξουν.

Χαρακτηριστικό είναι ότι η πρόεδρος της ΓΣΕΣ, Βάνια Λούντμπυ-Βεντίν που προωθεί αυτά τα μέτρα είναι και πρόεδρος των λεγόμενων Ευρωπαικών συνδικάτων, των ρεφορμιστικών και ξεπουλημένων στην εργοδοσία και το κεφάλαιο.  

Επίσης χαρακτηριστικό είναι ότι αυτό γίνεται την ίδια στιγμή που οι Σοσιαλδημοκράτες καταλήγουν σε προεκλογική συμφωνία με το Αριστερό κόμμα (αδελφάκι του ΣΥΝ/ΣΥΡΙΖΑ) και τους Πράσινους για μια λεγόμενη κεντροαριστερή κυβέρνηση στις επόμενες εκλογές. Δίνεται το άλλοθι λοιπόν να παρουσιάζονται οι σοσιαλδημοκράτες σαν αριστεροί με την βοήθεια του Αριστερού κόμματος.

Η προδοσία της εργατικής τάξης συνεχίζεται με την καθοριστική συμμετοχή και των αριστερών μαιντανών!

—————————————————————————————————————–

Här har vi igen socialdemokraterna som försöker rädda med alla möjliga medel sitt system, kapitalismen. Självklart alla sådana idéer kläcks här i Sverige som socialdemokraterna har en av sina starkaste fästen.

LO och Svensk Näringsliv sitter i samtal i fyra månader nu för att sälja ut en gång till den svenska arbetarklassen.

Deras planer är att förbjuda egentligen sympatistrejk som finns möjligt i dag att utlysa och ändra anställningsreglerna och hur uppsägningar ska gå till, det betyder sämre villkor än dagens kollektivavtal.

LO har inte rätt att besluta för de olika förbunden men de gör det ändå. Detta visar att förbunden gav sitt godkännande till detta. Glöm inte vilka som sitter på förbundens ledningar, socialdemokraterna och i vissa fall vänsterpartister.

Vi har två intressanta aspekter här. Först att LO:s ordförande är EFS (Europafackets) ordförande, Wanja Lunby-Wedin, hon som är meningen att hon ska försvara de europeiska arbetarna från kapitalet! EFS är de reformistiska facken som arbetar åt arbetsgivarna och kapitalet.

Den andra är att de samtal äger rum samtidigt som socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet kommer överens om en framtida vänster-center regering som ska segra på de nästa val. Vänsterpartiet ger alibi till socialdemokraterna för en s k vänsterpolitik. Detta är bara en illusion.

Den politiken som ska tillämpas från de s k ”vänster” partierna är samma politik i stort som vi har i dag, en borgerlig politik som attackerar arbetarklassen och gynnar kapitalet.

Från LO tidningen

I Lavalutredningen föreslår man att strejkrätten ska inskränkas när det gäller utländska företag.

Visst kan det vara en bra kompromiss, men vad exakt är det som ger oss svenskar rätten att ha kollektivavtal när vi bygger skolor åt våra barn, men när det är någon från andra sidan gränsen kan man jobba under vilka omständigheter som helst?

Nej, vill ni slippa strejker får ni allt fixa kollektivavtal!

Socialdemokraterna i Umeå antog igår på repskapet på Umeå Folkets Hus ett uttalande som föreslogs av SSU Umeå.
Uttalandet säger att Umeå arbetarekommun kräver att den socialdemokratiska riksdagsgruppen röstar nej till EUs lissabonföredrag om det inte tydligt garanterar att den svenska modellen med kollektivavtal och strejkrätt bevaras.
Uttalandet har redan tagits av en rad partiföreningar, fackklubbar och partiets största distrikt, Skåne.

“Det är viktigt att vi runt om i landet skapar ett gräsrotstryck mot partiledningen så att den agerar i löntagarnas intresse. Det är illa att man överhuvudtaget ska behöva ställa krav på hur den socialdemokratiska riksdagsgruppen ska rösta i en fråga som borde vara självklar för arbetarerörelsens representanter. Tyvärr har de senaste 20 åren visat att riksdagsgruppen och partiledningen kan fatta en del tokiga beslut och då är det viktigt att det finns många medlemmar som drar i bromsspaken” säger Mattias Mattson, SSU Umeås EU-politiska talesman

“Uttalande, Lissabonfördraget

EG-domstolens beslut i det så kallade ”Laval-målet” är allvarligt. Utslaget innebär att svenska fackföreningars rättigheter och möjligheter att företräda sina medlemmar inskränks. Endast under vissa omständigheter får de vidta åtgärder för att tvinga fram kollektivavtal med utländska företag som har avtal i sina hemländer. I praktiken ogiltigförklaras det svenska kollektivavtalssystemet och fackföreningarnas möjligheter att upprätthålla kollektivavtalen undergrävs. Dörren öppnas för lönedumpning. Domen kan innebära slutet för det svenska systemet med kollektivavtal som upprätthålls av parterna.

Villkoret som LO och TCO satte upp inför omröstningen 1994 var att de svenska kollektivavtalen skulle anses förenliga med gemenskapsrätten. Detta ansåg de fackliga centralorganisationerna att anslutningsfördraget garanterade, och kunde därmed rekommendera sina medlemmar att rösta ja till svenskt medlemskap.

Med EG-domstolens beslut visar det sig att så inte är fallet. Det har höjts röster för att detta kan avhjälpas med en justering i implementeringen av utstationeringsdirektivet. Men i nuläget går det inte att med säkerhet säga om det är tillräckligt. Därför bör partiet både kräva en förändring i utstationeringsdirektivet och, som en extra säkerhetsåtgärd, agera för en förändring av Lissabonfördraget som under året ska ratificeras (godkännas) av riksdagen.

Socialdemokraterna ska idag, precis som då vi gick med i EU, kräva att tydliga svenska undantag på konflikträttens område införs i Lissabonfördraget eller att det i fördraget förs in generella skrivningar om fackens rätt att framtvinga kollektivavtal, genom i yttersta hand konfliktmetoder.

Det är nödvändigt att EG-domstolen får tillräckliga kunskaper om arbetsrätt, för att undvika ingrepp i de nationella systemen. Europafackets idéer om en så kallad ”social progress clause” kan vara en väg att sätta ett politiskt innehåll på de fackliga rättigheterna. Det exakta innehållet och formen för en sådan klausul måste diskuteras parallellt med ratificeringen (godkännandet) av fördraget.

Umeå arbetarekommun kräver att den socialdemokratiska riksdagsgruppen röstar emot fördraget om inte den svenska modellen kan garanteras.”

]]>