Ja, var börjar man egentligen? Jag menar att det finns så mycket att skriva om att min hjärna kortslutits totalt idag. Lite som putte känner jag mig nu. Men jag vet en sak som jag tycker är superfestlig och det är det här med den där partikelacceleratorn som finns i Schweiz. CERN närmare bestämt. Wow! Tänk att de nu kan återskapa big bang, i alla fall försöka skicka en protonstråle genom en 27 kilometer lång ring. Hoppas bara att de kan kontrollera krafterna så det inte blir som DR Octopus i spindelmannen rullen. Han uppfinner ju en sådan där superenergi och flippar ut totalt. mmm…Joorå.

Opel var en tärd man. Hur gammal han var gick inte att avgöra, men att han var betydligt äldre än Miranda rådde det inget tvivel om. Håret var mörkt grått och kring hans ögon spretade rynkor som sprickor i glas. Han tittade på dem.

Vad gör ni här?

Vi måste prata om en sak. Det… har hänt något.

Miranda visste inte hur mycket han skulle berätta innan han visste Opels inställning till honom och situationen. Opel fnös och spottade hårt i marken framför sig.

Strunt! Ingen av oss har någonsin samarbetat förut, varför skulle vi göra det nu. Jag har ingen lust att ränna runt med er två ynglingar.

Japp, jag gjorde slag i saken och for dit!

Lyfte bokhyllor, stolar, skoskåp och en massa andra grejjer! Men nä.

Det är alltså sex som är da shit!

Vet bara inte hur jag ska lura till mig lite av den varan…

Kanske om jag super Jocke full… Riktigt, riktigt full. Men inte för full, if you know what I mean

Bara så där full så att han slutar bry sig om vem han ligger med!

Då kan ju jag säga att jag inte alls är hans gravida fru, utan att jag är Babben Larsson och att jag är där för att förverkliga alla hans drömmar… Eller så…

Kom gärna med användbara tips!

Nu är det ju så att välgörenhet kan vara väldigt många saker… De flesta tänker nog på att man ska ge bort pengar.

Jag vet att om jag hade massor utav pengar så skulle jag faktiskt ge bort en hel del… Inte så mycket att min egen möjlighet till ett liv i flärd och lyx försvann, men ändå en anseenlig summa.

Skulle ge till barn som inte får någon mat, till de hemlösa och till djur som folk är elaka emot… Bl.a…

Men välgörenhet kan ju vara så mycket mera oxå!

Om man nu inte har så himla mycket pengar, så kan man göra andra saker!

Om man har en väldigt gravid fru, så kan man ligga med henne!

Det är oxå välgörenhet!

Det är inte roligt för gravida fruar att kräkas och blöda näsblod varenda jvla morgon…

Eller kissa på sig pyttelite varje gång som man hostar eller nyser, är gravida frun dessutom förkyld så kan ju detta  hända ganska många gånger varje dag…

Halsbränna är inte heller jättekul och inte foglossning…

Och tre veckor är en väldigt, väldigt lång tid!

Väldigt…

Men å andra sidan så kan man ju åka till IKEAs “ta det själv lager” och bära runt på lite kartonger… Liksom organissera upp lite där bland hyllorna.

Då förenar man oxå nytta med nöje.

Ja, hur som hellst så har jag ju satt mig i båten och då får jag väl ro hem oxå… Är det inte så man säger?

Men egentligen är det ju så att min man knuffade ner mig i båten, så då borde han ro lite oxå…

Liksom lite bildligt talat sådär…

Bristol-London-Stansted-Säve-Kungälv-Älvliden-Malmö-Kungälv-Älvliden-Göteborg-Älvliden-Säve-Stansted-London-Bristol-Stanley Hill.

Hörs på måndag!

Min man, han som blir nervös av den här bloggen och som ändå hotar mig med med diverse tortyrmetoder om jag inte skriver, spände sina ögon i mig igår och ( jag skulle vilja skriva väste, men det gjorde han ju faktiskt inte ) och sa om något anklagande:

“Du vill ju inte bli mamma igen… Det har jag läst på din blogg”

Och jag kan ärligt säga att det har han inte alls gjort, för det har jag inte skrivit! Det är en fråga om hur man tolkar saker och ting.

Vill jag jättegärna vara gravid? Nä, det vill jag inte.

Men att vara mamma är ju det bästa som finns, förenat med att  vara det värsta som finns, men ändå på ett fint sätt!

De där stunderna som man tycker att det är hemskt att vara mamma, kommer ju när man känner att man inte kan hålla sin lilla unge skyddad från allt hemskt som kan hända… Och det är mycket saker…

Sjukdomar, andras elaka barn, naturkatastrofer, borttappade älsklingsgosedjur, krossat hjärta ( stackars den lilla slamp… eh… flicka som skulle göra min Marvin ledsen i hjärtat! Oj, vad hon skulle få ångra sig! He, he, he.. ) och en massa, massa, MASSA andra saker…

Det är den värsta känslan i världen!! Men den kommer ju sig enbart av renodlad kärlek…

Ibland kan jag ligga i sängen, detta händer alltid när vi ska sova, och titta på Marvin också börjar min hjärna gå på högvarv och innan jag vet ordet av har den slängt ihop nån hemsk historia om vad som skulle kunne hända…

…Och jag gråter så tårarna sprutar, riktigt fulgråter alltså, sådär utan att man kan få hejd på det…

Alltid avslutas det med att jag måste pussa på Lill-ungen, han vaknar, blir sur och säger med bestämd liten röst “Nej, pussa där!!” Och jag bestämmer mig för att aldrig, aldrig bråka med honom, jag ska vara den bästa, bästa mamman i världen som aldrig höjer rösten eller skäller och alltid ska jag vara så pedagogisk!

Det brukar hålla till nästa dag ungefär, sen visar det sig att jag är mänsklig…

Det är klart att det är läskigt att veta att jag snart kommer att känna så här för två personer!! Hur klarar man det utan att tappa sitt eget förstånd nånstans på vägen??

Älska två, oroa sig för två, glädjas för två, vara så stolt över två, skydda två!!!  Jag är ju bara en…

Kan tillägga att jag bar Lill-ungen till dagmamman idag, ska googla på kiropraktor nu…

De vill förbjuda burka i Sverige .

Japp, det vill de.

Tydligen så är det två Centerpartister som vill det som de flesta här i landet vill, skippa se hur kvinnor behandlas som ägodelar av män vi inte kan uttala namnet på.

Det är inget fel i det, det måste vi alla förstå, det är bara Expressen som försöker få detta att se ut som det värsta någon kan tänka sig, med bilder på de politiker som skrivit motionen vill de att du ska få en känsla av att de är onda och har gjort fel, som polisens bilder vi ser ibland på tv eller filmer.

Det verkar inte fungera så bra, sist jag kollade på deras röstning, om burkan ska förbjudas eller ej, så hade 1945 svarat på frågan, av de 1945 som svarade så var det en klar majoritet bland nejsägarna, hela 96%, demokrati? ja, det hoppas vi alla!

Nu får vi bara hoppas att de inte tar bort röstningen, det vore en alltför uppenbar strategi till manipulering…

…hänger som ett svart moln över mitt samvete!

Jag hinner ju aldrig skriva nåt!

Nu hinner jag, men nu har jag liksom inget att skriva om, typiskt va?

Jocke skäller på mig och säger att jag är tråkig, han hotar med skilsmässa och stryk…

Jag skulle kunna skriva några rader om min vikt, ganska ointressant, men jag vet ju att det finns folk därute som faktiskt bryr sig om sånt, så här kommer en ungefärlig redovisning av den senaste veckan:

Förra tisdagen: 143 kg.

Idag: Kanske runt ett ton.

Och det är faktiskt helt ärligt precis så det känns!

Hur kan folk vara så dumma att de blir gravida mer än en gång?? Jag sällar mig ju till den skaran, så nu kastar jag sten i glashus för fullt, men det kan inte hjälpas.

Och hur kan folk gratulera den stackare som precis begått det fatala misstaget att bli på smällen en andra gång!?

Det logiska att göra när någon kommer och berättar att de väntar barn nr 2 är ju att örfila upp stackaren och skrika fula ord rakt i ansiktet på den arma kvinnan!

Och för de som kommer och väntar barn 3,4 eller 5 (!!!) är ju barmhärtighetsmord det enda rätta.

Varför dååååååå??? Undrar den som aldrig varit gravid…

Jo, för att:

Man tappar all kondition och ork, och blir anfådd av att prata, vilket resulterar i att man låter som snuskiga farbror Barbro när man bara försöker föra en normal konversation…

Man sväller! Över hela kroppen!

Man börjar bete sig märkligt, ta mitt rengöringsmedelsberoende t.ex…

Man måste upp och kissa 25 gångar per natt!

Man kräks i tid och otid.

Skelettet luckras upp och man tvingas röra sig som en 96-årig farbror med bajs i kallingarna!

Man når inte att raka sig!! Där man är van att raka sig! Det växer inget gräs på en racingbana, OK!?

Man liksom tappar sin sexappeal.

Sen ska ungen ut. Det är en historia för sig.

Sen älskar man ungen så totalt och gränslöst mycket att man har dåligt samvete varje dag  för någonting och så kommer det vara… Det ska nog vara så.

Idag t.ex har jag dåligt samvete för att jag och Marvin blev osams innan vi struttade iväg till dagmamman…

Han ville inte åka vagn, han ville bli buren. Jag ville att han skulle åka vagn.

Tårar och snor som sprutar från det lilla barnet och en tagg i mammahjärtat som kommer sitta där tills det inträffar något annat som jag kan ha dåligt sambete över.

Nästa gång ska jag bära honom.

Det är ju inte långt och kiropraktorerna behöver väl jobb de oxå…?

Nä, jag har fan inte tid med det här längre. Det känns som om hela världen har roligt och skrattar i smyg åt stackars bleka, fula och ynkliga mig… Förutom vår Portugal-resa (nä jag e inte bitter…) missade jag bland annat hypade the XX spelning på the Cooloer igår (men jag såg dom i alla fall i april, långt före hypen och det är ju det som räknas, eller hur?) Ikväll är det dessutom big time  födelsedagsfest (för någon som jag inte minns vad han heter men han är snäll), även den på the Cooler och precis just nu har svensktjejerna dejt – säkert roligare än någonsin också. Dessutom har jag precis belönat mig själv med massa tusenlappar som helst av allt vill kasta bort på ett par nya kängor innan söndag. Jag vill inte kan inte tänker inte får inte orkar inte vara sjuk längre. End of the story.

Sitter i alla fall uppe och jobbar just nu, vilket känns som ett stooooort steg från igår, då jag mer eller mindre sov hela dagen, och jag känner mig helt okej. Längtar efter att ta på mig kläder som inte är av mjukismaterial och sminka bort tefatsringarna. Ett plus är ju att man i alla fall känner sig snyggare än nånsin när man väl gör sig fin efter fyra dagar på dekis. Och ett eller åtminstone ett halvt kilo har nog försvunnit på kuppen, trots pizzagroff igår. Jepp, man måste se positivt på sakernas tillstånd.

Annat positivt med att vara sjuk:

• Man kan titta på daytime tv – vilket i min värld innebär Top Model, Project Catwalk, A place in the sun, Location Location Location och Grand Design – vilket också leder till ångest över att man inte bor i ett slott.
• Man kan handla på ebay (har hittills budat hem en jättefin vintage-kofta till Niall i födelsedagspresent, risky business men den såg hel och tjusig ut…)
• Man kan hålla sig sjukt uppdaterad på folks liv på facebook.
• Man kan läsa Natasha Peyres blogg från början till slut:

“Vet ni vad jag ska göra ikväll, jag har precis beställt mat och efter att jag ätit tänkte jag bygga byrån jag köpte, istället för att anställa någon Duktig va?
Vill inte vara för bortskämd, man ska uppskatta det man har och inte ta allt för givet.”

Amen.

Jag är sjuk… Har drabbats av feber, ont i halsen och en massa annat shit.

Marvin är sjuk… Har drabbats av en näsa full med snor och ett jävla humör!

Kombinationen blir inte helt fulländad faktiskt.

Marvin styr och ställer, ber om glassar som han sen slänger på golvet, helst i sovrummet som ju fortfarande är så fint med en mossgrön heltäckningsmatta, han vill köra sin Bobby car i soffan, sitta på katten och slå mig i huvudet med nån stenhård polisbil.

Jag har en ängels tålanmod, det har jag verkligen, men just idag tryter det lite.

Vi har blivit osams ungefär 30 gånger och varje gång är det jag som får dåligt samvete och tröstar det jobbiga barnet som inte kan ta ett “Nej” utan att bryta ihop.

Så sitter vi och gosar i soffan medans han tar sig samman och kan börja om från början med sitt hiskeliga beteende.

Och så här kommer vi ha det nu… I många år framöver… Vad kul… Barn är en guds gåva… Verkligen…

Ärligt talat, om jag inte dör av svinet så dör jag nog helt säkert av tristess snart.  Just nu är jag på det där mittemellanstadiet också, då jag definitivt är alltför matt för att gå till affären, laga en vitaminrik lunch eller rensa garderoben, men liiiite för frisk för att uppskatta ett vågrätt läge på soffan 12 timmar i sträck. Tänker att jag ska jobba, men så fort jag öppnar ett worddokument får jag en febertopp eller en blixt i bakhuvudet. Och man ska väl inte jobba när man är sjuk, eller? Roar mig med (fatta hur trist jag har det då…)  att författa en lista över det allra pissigaste med att vara sjuk.

• Att man känner sig frisk på kvällen men så vaknar man på ruta ett på morgonen igen.
• Att ha konstant ont i huvudet och taggtråd i halsen.
• Att inte ha någon mamma inom gångavstånd som kommer med tidning och glass.
• Att jag har tid att ligga och titta på alla husets små – och stora – skavanker.
• Att man äter vad som finns i kylen.
• Att jag har ständig jobbångest. Ligger ju med datorn i knät…
• Att man blir så vansinnigt ful, blek och illaluktande.
• Att hela huset känns som en sjukstuga.
• Att man känner sig som en sopa.
• Att man kan ligga och tänka på problem och ångestsaker.
• Att man kan längta ihjäl sig efter sällskap.
• Att man blir lycklig när folk uppdaterar sina statusar på facebook.
• Att man kommer på sig själv med att läsa Natascha Peyres blogg.

Varför kan inte dagen ta slut utan att känna att hela fucking världen tävlar i att göra det så svårt för mig som möjligt?

Varför kan inte alla bara gå hem och ta det lugnt? Varför måste de vara ute och jävlas? Varför kommer de hit och skryter om vad de har snott av oskyldigt passerande individer? Varför måste de sno saker? Fan, helvete, trött på detta.

Idag är det kallt, alla andra därute verkar gå i kortärmat men härinne är det kallt, jag sitter i ett rum och väntar på att dagen ska ta slut, det tar lite för långt tid idag, uppdraget att sälja tobaksbutiken verkar ha gått bra, 14 stycken har dykt upp och ingen av dem har det som krävs för att en deal ska bli av, i alla fall inte som jag är van vid att det ska ske.

Oftast blir jag nästan förblindad av människors dumhet, de har massor att säga, men, de vet inte ens själva vad de säger, antar att det är så för ganska många, men, i mitt nuvarande yrke träffar jag alltför många sådana, de är idioter, rent ut skrivet.

Ikväll är det dags för det oväntat dyra The Invisible Circus och nu jävlar ska vi ha valuta för pengarna. Tror i och för sig att det kommer bli en helgalen kväll  (Absinthe-baren nästa…) och efter en trög start har jag blivit mer och mer pepp. Tyvärr har delen dresscode: victorian, gangsters, flappers etc etc gått mig helt förbi – herregud man har inte tid med sånt när man står på mässor i Birmingham hela dagarna – men efter en supersnabb  räd (?) på tre secondhandbutiker här i våra hoods har jag knåpat ihop någonting som åtminstone kan likna en flapper. Om man kisar. 

PS: Mässan gick hur bra som helst och jag har säkrat jobb för en bra tid framöver. Utan att behöva ligga med en endaste en.

…gud vad hon kan reta upp folk! Nästan lite så man undrar om de inte har något annat att reta sig på…

Jag kan ge dom lite förslag: Nazism, SD är typ på väg in i riksdagen, svält, barn som far illa, djur som far illa, krig…

Och det var bara några förslag.

För ärligt talat, varför lägga ner så mycket energi på en kvinnas lite kontroversiella åsikter? Ligger det avundsjuka bakom?

Ingen av oss lever ju hennes liv och kan därmed inte döma hennes sätt att vara liksom…

Hon lever ett helt extremt lyxliv, tack vare hennes man som tjänar skitmycket pengar, hon tjänar inga pengar.

Hon är “hemmafru” utan ett enda åtagande, därför att hennes man betalar andra att sköta allt i det hem som hon är hemmafru i.

Utan sin man vore hon typ ingenting.

Och då tycker jag att hennes resonemang faktiskt inte är helt fel. Nä, det tycker jag inte.

I vanliga familjer lagar den som är hemma maten och sköter den mesta ruljansen i hemmet eftersom den andra jobbar…

Vad annat har hon att sköta då? Förutom att se till att hennes man är nöjd och sexuellt tillfredsställd?

Mår hon dåligt över att suga av honom kl 7 varje morgon? Nä, jag tror inte det.

Det finns dessutom massa pengar och tid för henne att hålla sig snygg ( sen ser hon ju lite märklig ut, men det hör ju inte hit ) och fit för sin man.

Det är ju nästan hennes jobb.

Vad händer om man inte sköter sina uppgifter på jobbet? Jo, någon annan får ta över dom.

I Anna Ankas fall, hennes man kommer att ligga med någon annan.

Jag tycker faktiskt att det är logiskt.

Sen om Märta Olsson i Malung som är hemmafru med 4 småbarn under 5 år, hund, katt, tvättberg, storhandling och rabattskötsel på scemat dagligen inte har samma förutsättningar är ju en helt annan femma!

Det förstår kanske inte Anna Anka, men det jag vill ha fram här är ju bara att hon inte är så bakåtstävande som folk verkar tycka…

T.ex skulle jag bli jävligt sur om Jocke krävde en avsugning innan han steg upp när jag varit vaken större delen av natten med Marvin som hellre diskuterar bilar och annat vid halv 2 än sover.

Skulle han dessutom börja ligga med någon annan för att jag fluffat till mig lite så skulle jag nog säga att måttet var rågat.

Men sen är det ju så att Jocke inte drar in såna summor med sitt studielån att vi skulle kunna ha varken barnflicka, kock eller städerska.

Inte kan han betala någon personlig tränare eller lite smidiga plastikoperationer heller.

Därmed hamnar ju min och Anna Ankas levnadssituation i lite olika ljus.

Jag kan inte jämföra mig med henne, därmed kan inte Jocke jämföras med hennes snubbe.

Sen får man ju ha olika åsikter, inget olagligt med det.

Jag tycker inte att en man som byter blöja på sitt barn är patetisk men det tycker hon.

Å andra sidan tycker jag inte att Paul Anka är snygg men det tycker hon.

Jag tycker att den sexigaste mannen är den som kastar sig på golvet för en brottningsmatch med sin 2-åriga son, som bygger tågbanor och som tar ett bad tillsammans med samma son samt badankor, hinkar, och sjörövare som spruttar vatten fastän badkaret nästan är för litet för mannen själv…

Anna Anka tycker att de sexigaste karlarna är de som får panik efter 20 minuter i eget sällskap med sina barn.

Åsikter som går isär, inget att skriva spaltmeter efter spaltmeter om i tidningarna.

Nä, lägg energin på viktigare saker tycker jag.

Jag står i korridorsköket och diskar min kaffekopp. Jag är inte ensam, en annan person från korridoren är där och hackar lök. När jag går från diskbänken till mitt skåp för att ställa in koppen, vänder sig plötsligt den andra personen om – utan att ha tagit notis om att jag är precis bakom. Eftersom personen håller kniven i handen råkar den skära djupt in i min mage och mina organ. Jag dör.

Jag står och väntar på bussen. Jag står lite för nära trottoarkanten. När bussen svänger in hamnar jag alldeles för nära och slår huvudet i bussens gigantiska sidospegel. Jag ramlar baklänges och slår bakhuvudet i asfalten. Skallen spricker, och jag dör.

Jag är ute på joggingrunda och springer på vägrenen. Jag har ipoden i fickan och lurarna i öronen och lyssnar på techno med hög volym. Plötsligt skuttar en hare fram ur en buske. För att veja för haren tar jag ett hopp åt sidan – ut i vägbanan – och blir påkörd av en bil. Jag dödens dör.

Kan vi inte alla bara läsa och lära av den här väldigt kloka kvinnan? Va? Tänk vad bra världen hade blivit då. Ett urdrag för er som inte orkar klicka:

“Svenska pappor är tragiska med sina blöjbyten och sin jämställdhet. En riktig amerikansk man får panik om han är ensam med barnet i mer än 20 minuter. Amerikanska pappor lagar inte mat och stryker inte, de jobbar och försörjer sina familjer. Amerikanska män uppskattar däremot sin fru, de är väldigt romantiska. De skriver lappar, ringer och lämnar kärleksmeddelanden på telefonen. Sådant gör aldrig svenska män.

I gengäld får de kvinnor med stil. Som hemmafru ska du ställa upp på alla sätt, du ska alltid var snygg och välklädd. Sexuellt är det kvinnans skyldighet att se till att mannen är tillfredsställd, gör hon inte det får hon skylla sig själv om han är otrogen. I Sverige är det tillåtet att förfalla, bara man fångar en man. Det är synd om svenska män. De gifter sig med snygga kvinnor som snabbt blir oattraktiva, börjar klä sig slafsigt och struntar i mannens behov. Många svenska män måste undra varför de gifte sig – och det är inte underligt att så många väljer att skilja sig.”

Ja herregud. Man borde inte ens klicka, inte ens förvånas, inte ens uppröras än mindre bry sig överhuvudet taget om vad en pantad och sönderopererad kvinna som heter Anka (Anka!)  i efternamn har att säga.  Underhållande är det i allafall. Och må hon aldrig hitta hem igen.

Quornbiff med köttfärssås. Vem sa att jag inte hade fanasti i köket?

Min tanke var ju att jag skulle hinna med sånt när min lille kille nu börjat hos dagmamma…

Men när han är där så sjunker bloggandets prioritet mot sovandets.

En liten, liten vila blir lätt till en tre timmars tupplur och sen kommer jag liksom inte igång riktigt förrän det är dags att hasta iväg och hämta hem Lill-ungen igen.

Idag vägrade våran kanalbytare till teven att funka, så jag har sovit med TV-shop i bakgrunden… Och nej, jag var inte för lat för att gå fram att byta, det är faktiskt så att det inte går utan manicken.

TV-shop har mkt konstiga saker… T.ex Zumba träningsvideon… Den utlovar alltså att man inte ska märka att man tränar för att man dansar så att säga… Hmmm… Jag skulle märka att jag tränade.

Svettas man i träningskläder så tränar man är min åsikt.

Nu är det ju så att det var lite sorgligt att det inte gick att byta kanal, för det är inte så ofta som jag får se vettiga saker som “Våra bästa år”, “Oprah” och “Top model” numera… Är Lill-ungen hemma så ska det kollas på “Händige Manny”…

Jag undar lite om det bara är jag som förstått hur det ligger till med Manny…

Han är ju antagligen både förståndshandikappad och gay.

Jag baserar detta på det faktum att han verkar bo i en mkt liten stad där alla känner alla, och gör man det och är i 30-årsåldern så har man utomäktenskapliga barn.

Alltså ungar som man gjort på fyllan och villan efter en blöt kväll på kvarterskrogen.

Manny har inga sådana barn och jag vågar där med säga att han inte haft sex med en kvinna. Möjligen med en och annan man, det kan jag ju inte svara på…

Hans begåvningshandikapp baserar jag på att han pratar med sina verktyg. Hans enda vänner verkar vara dessa verktyg. 

Jag tycker det skvallrar om antingen en något nedsatt intelligens eller möjligen någon form av personlighetsstörning.

Men ja, ja… Marvin gillar denne psyksjuke homosexuelle snickare iallafall. Får väl se om det ger några större men när han blivit lite äldre.

En annan favorit är “Musses klubbhus”… Jag tycker de använder sig att ett väldigt kryptiskt språk jag…

Typ “Du Tingest”, “Miska Muska Musse Pigg!” och “Öron det har och det är jättebra!”

Jag menar vart ligger logiken i dessa uttalanden?

Men det kan ju hända att det bara är jag som blivit gammal och inte fattar dagnes slang oxå…

Iallafall, nu till kastruller och annat i köket, dags att bete sig som en riktig mamma och laga lite mat till den snart hemkomna familjen.