You could write a better script for a soap opera than that of Chester City Football Club!  The latest twist in the tale of Blues occured on Saturday afternoon when the Deva Stadium side saw their game against Eastbourne Borough, possibly the club’s final competitve clash abandoned after 75 minutes following a second on-pitch protext from home supporters.

The Blues were winning 3-2 when fans invaded, forcing referee Paul Curry to call the game off after police said it was no longer safe for players or spectators.  The protest was about the on going saga of off-pitch troubles at the club.

Chester face expulsion from the league on Monday unless repayments are made on debts to Wrexham AFC and Vauxhall Motors FC .

City boss Jim Harvey told BBC Radio Merseyside: “I’m still disappointed it was called off. As far as I was concerned there was no threat to players on the field. The referee said the police came in and said he had to call it off so he had no choice.”

Eastbourne boss Garry Wilson told BBC Sussex: “The referee said the chief police officer told him he couldn’t guarantee the safety of players or supporters and they were going to bring in dogs to get the ground back under control. At that time he felt it was the right thing to abandon the game.  I feel sorry for Chester, it’s a fantastic set-up here and they’ve got a good manager. It’s sad for them to be part of this. Hopefully they can survive and sort it out.”

The abandonment caps another shocking week for the club which saw four players leave amidst unrest behind the scenes. Chester are operating under a transfer embargo imposed because of their financial difficulties and the ban means manager Harvey cannot replace them.

In addition to dealing with the embargo, Chester are also battling to stay in the Blue Square Premier after being docked 25 points at the start of the season as a penalty for their financial problems. The club went into administration following relegation from League Two in May.

During the last week Chester’s owners have been in talks with a party interested in buying the club and are hopeful a deal can be done. The protest came just as Harvey’s side had gone 3-2 ahead and seemed on course for their fourth consecutive league win.

They took an early lead against Eastbourne when Anthony Barry fired home a free -kick from 25-yards but the visitors equalised courtesy of Liam Enver-Marum’s spectacular 30-yard drive.

Chester regained the advantage when Lloyd Ellams slotted in from Mark Beesley’s cross but Eastbourne hit back for a second time when Kayne McLaggon converted Matt Crabb’s corner. Chadwick completed the scoring with a powerful header from another Beesley centre before supporters ran onto the pitch and forced the abandonment.

“It’s a shame : c’est une honte !” .

Cris de protestation des supporters irlandais après la main de Thierry Henri .

Je ne suis pas un fanatique de foot, mais j’ai regardé le match entre les bleus et l’Irlande mercredi au stade de France, et comme beaucoup de français j’ai en honte de la façon truquée dont cette main de Thierry Henri, nous a donné la victoire, nous a couvert de honte en nous ouvrant le chemin de l’Afrique du sud.

J’ai eu honte de la façon obscène dont Domenech, a triomphé devant les caméras !

J’ai eu honte face au monde, de voir que nous sommes devenus des tricheurs pour des histoires de gros sous, ah elle est belle notre ’identité nationale !

J’ai eu honte de voir des milliers de drapeaux à nos trois couleurs s’agiter pour célébrer une victoire dû à la tricherie ! Ah elle est belle notre identité nationale !

J’ai eu honte de savoir que grâce à cette qualification honteuse , chaque joueur de l’équipe de France a touché une prime de 400.000 Euros !

J’ai eu honte de savoir que grâce à cette qualification honteuse Domenech ce chevalier à la triste figure sans l’irrésistible étoile a gagné 850.000 Euros !

J’ai eu honte de savoir que la FIFA a refusé de faire rejouer le match !

J’ai eu honte d’entendre les cris de stupeur et de mépris des suppporter  iralandais . Cris justifiés hélas !

Après ça nous pourrons donner des leçons de morale au monde entier !

J’ai eu honte de constater encore une fois que la FIFA et les huiles du foot continuent à refuser l’arbitrage vidéo !

Je ne dirais rien de Thierry Henri, je pense que l’homme vaut mieux que sa main !

Ses jours à venir sur les terrains d’Europe vont être sans nul doute bien difficiles ! J’ai appris que ses sponsors sont très inquiets de la suite des affaires ! Surtout dans les pays anglo saxons, son image va être difficile à promouvoir ! …

Finalement cette main , cet aveuglement de l’arbitre, ce refus de la vidéo, ce cynisme , cette obscénité , découlent tous de cette fraude du  “pas vu pas pris”, si français qu’il est inséparable de notre identité nationale !

20/11/2009
Question à deux dinars. Que représente la pierre dans l’imaginaire arabo-musulman?

1. Symbole de l’intifada palestinienne

2. Pierres jetées sur “As7hab el feel”, fait évoqué dans le texte coranique

3. Matériau de base utilisé dans la construction des pyramides

4. Point de départ de la déterioration des relations algéro-égyptienne suite aux lynchages de bus

5. L’arme des pauvres

Photographie Ashraf Kessaissia
Tamenrasset / Algérie

Voetbal, het laat vele harten in Nederland sneller kloppen. De emoties die het losmaakt bij de supporters, of het nu op een goede of verkeerde manier is, zijn prachtig om te zien. Helaas wordt dit niet begrepen door enkele succesvolle ondernemers zonder hobbies. Zij beslissen van de ene op de andere dag, zoals ik beslis om even een nieuw pakje sigaretten te halen, een voetbalclub te kopen. Na de overboeking van de benodigde miljoenen beginnen ze met grove hand hun speeltuin te verbouwen.

Stap een is een legio topvoetballers naar de club te halen. Bekende namen worden voor niet marktconforme bedragen weggeplukt bij concurrenten, waardoor de transfermarkt kapotgemaakt wordt. Stap twee is het ontslaan van de zittende trainer, die niet bij de ambitie past van de eigenaar. Hierna constateren ze vaak dat ook de nieuwe trainer geen team kan maken van de verwende materialisten die gecontracteerd zijn. Tot mijn genoegen heeft er nog geen club met dat beleid de Champions League gewonnen de afgelopen jaren. Helaas is teamgevoel en emotie bij fans er helemaal door afgebrokkelt.

Le quotidien Echorouk a publié, dimanche soir, sur son site une vidéo montrant le témoignage d’un supporter algérien « Redha City 16 » qui raconte l’enfer vécu par les supporters algériens au Caire.

Le chanteur confirme, en larmes et photos à l’appui, qu’au moins un supporter algérien a bien été tué au Caire.

Ce témoignage apporte un démenti à la thèse officielle des autorités algériennes qui ont démenti dans le journal de 20 heures de l’ENTV que des supporters ont été tués au Caire. Un démenti qui semble motiver par la crainte du gouvernement algérien d’affronter le Caire.
TSA( Tout sur l’Algérie)

Sofie har pratat om asexualitet i Christer i P3, lyssna gärna på intervjun här.

Jag tänkte prata om reaktioner, för det är ju en av sakerna vi skall göra enligt bloggens första inlägg. Många tycker att det är konstigt, eller så tror de mig helt enkelt inte. Men det är inte alltid så! Absolut inte! Jag har jättefina “supporters”, typ Arla, och jag är jätteglad att jag har dem. Det är viktigt att bli förstådd och att inte vara freaket i sällskapet, så att jag kan umgås även med folk som inte är asexuella. Jag umgås gärna med asexuella, det blir en speciell gemenskap och när det pratas om sex så är utgångspunkten och perspektivet ett helt annat än i andra grupper, men vi finns inte i överflöd.

Jag får höra en del som påstår att jag visst är sexuell, vilket inte är särskilt kul eftersom de på något sätt omyndighetsförklarar mig när de säger att jag inte kan definera mig själv, men många hanterar min läggning som vilken annan som helst. Oproblematiskt. Tack!

Jag är inte en hel människa om jag inte känner mig välkommen med min identitet hos mina närmaste.

Mikusagi

A portrait is being created for 100,000 hand-drawn dots, each one representing a rape/sexual abuse survivor. Check out the site to see the progress of the portrait and/or to add yourself as a dot in the portrait as a survivor or supporter.

Jag har ju i princip skrivit noll om spelare jag inte har mycket till övers för. Så, nu tar jag två flugor i en smäll med detta inlägg om Djurgårdens IF.  Dom höll sig ju som bekant kvar. Trist. Allt snack om att allsvenskan skulle bli fattigare och blablabla med si och så många ortslag har varit oerhört tröttsamt. Well. Spela bättre då, storstadsklubbar. Det är en serie där det sportsliga kommer i första hand. Spelar man uselt åker man ut. Punkt. Det spelar liksom mindre roll om ni har har x-antal fler tusen på era matcher eller om ni favoriseras av stockholmstidningarna.  Ärligt talat förtjänade ni båda att åka ut, och att se eran sportsliga kräftgång och bevittna er ångest har varit mig ett sant nöje. Att både Hammarby och Djurgården är hönsgårdar internt, där den ena är havt bankrutt och den andra är som ett dagis med dess interna maktkamp (dessutom beroende av externa rikingar som pumpar in pengar lite närsom klubben fuckar upp) är bara en bonus.

Som ni kanske förstår så ogillar jag dessa klubbar. Den ena kan jag känna vissa sympatier för pga av att man alltid haft underdogstämpeln på sig. Så bajen, jag nöjer mig med att konstatera att jag ändå glädjer mig åt att ni verkligen haft ett sopår deluxe. Ni kommer tillbaka.

Jyyyrgårn däremot. Er hatar jag. Sen igår hatar jag er ännu mer.

Det finns olika anledningar till varför man tycker olika om vissa lag. Nu ska jag förklara vad som gör att jyyrgårn tar plats som nr ett på min svenska hatlista.

För det första. Ni är överklass. Överklasslag skall alltid ogillas. klubbsjälen sitter självklart i historien och överklasslag har ofta väldigt osympatiska drag över sig. Jag orkar inte dra allt för mycket historia här, men det säger sig ju självt att då fotbollen kommer från arbetarklassen skapade sig överklassen sina egna föreningar för att slippa beblanda sig med fattigt patrask. Nu är jag självklart medveten om att så inte längre än fallet och att de flesta lags supportrar är en blandad kompott. Men som sagt, historia är viktigt. Åtminstone i mitt fall.

För det andra. Ni har vidriga fans. Stockholmsdryghet förpackad i kotlett och snobberi betackar jag mig för. Jag nöjer mig med det nu. En sak till bara – Att ni igår stormade planen efter klarat kontrakt är ju patetiskt. Otroligt krystat. Vad blir nästa steg? Pitch invasions efter varje klarad poäng? Pinsamt.

För det tredje. Ni har Sveriges i särklass skämmigaste spelare. Nä. Inte ens AIK är i närheten. De har ju mest varit kaxiga. Sist jag kollade hade de också levererat rätt hyfsat denna säsong.

Som jag varit inne på tidigare så tycker jag inte att elitidrottare tillför särskilt mycket intellektuellt. Måhända om de nått upp till en viss ålder, men knappt då finns mycket innanför pannbenet. Och jag klandrar dom inte heller. Dom behöver ju aldrig tänka. Alla beslut fattas ju av tränare, läkare, agenter, mamma, osv. Det blir då rätt smärtsamt att se när spelare, alltid med en för mig oförklarligt skev självbild, ska spela allan och på olika sätt utmärka sin dutktighet, lojalitet, tuffhet och/eller på andra sätt verka kontroversiella. Det är naturligtvis Jan Tauer jag tänker på främst. Han är inte bara en stolle. Han är en riktigt dum stolle med som dessutom är rätt usel på att spela fotboll. Jag bryr mig inte det mista om djurgården i slutet sällskap sjunger sånger att dom ska hugga AIK och what not. Jag är rätt säker på att detta förekommer i de flesta lag. Men att vara så otroligt korkad att lägga ut en sådan film på sin blogg visar ju bara på ett omdöme som är icke existerande. Slaget på klubbmärket när han blev utvisad mot Malmö gjordes också för att symbolisera…ja vadå?

Rajaliksom  är mest bara skämmig. Allt han säger i intervjuer, liksom, och hur han säger det, liksom, påminner en del om den där självklara självkänsla den tuffa mobbaren i 8an hade. Han tycker nog själv att han är tuff, men är samtidigt så pass osäker på sig själv att han är tvungen att förstärka sin egna tuffhet så ingen ska få för sig att syna honom. Hans utspel efter fjolårets utvisning, plus det efterföljande nekande av hans kännedom av att det filmades, är obetalbart. Inte mindre än tre gånger vänder han sig om i korridoren. Att han skulle varit ovetande om dokumentationen kan möjligtvis stämma om han drabbades av tillfällig blindhet där i spelargången. Rajalakso säger också i en intervju att han är lite förvånad över att dom, journalisterna, skriver ordagrant vad man har sagt. Smart där.

Men allt är inte bara hat. Pa Dembo Touray hatar jag inte. Han gillar jag. Visserligen bara för att han är så dålig, och samtidigt pratar om hur himla bra han är. Sådana spelare gillar man bara om dom spelar i lag man avskyr. Och det gör du ju, Pa. Pa…hahaha.

Nyss skrev jag ett långt inlägg om Celtics bedrövliga ambitioner i Europa. Sen kraschade firefox så jag försöker sammanfatta skiten istället. Ok. Bristen på ambitioner var det. Eller, det är kanske inte ambitionerna det är fel på. Men går man, som ett resultat av en kass liga, per automatik till CL och i värsta fall Europaligan känner man kanske inte riktigt av behovet att satsa på den kvaliteten som behövs där för att lyckas. Man blir lat och arrogant, helt enkelt. Man kommer visserligen rätt långt på rutin. Rutin och griseri. Det har mitt älskade Celtic visat ett par år nu. När jag ser på matcherna undrar jag varje gång vad detta sopgäng egentligen har i CL att göra.

Den här säsongen saknar Celtic både målgörare av klass och en tydligen ledare. Man kan springa länge men saknar man, dussutom utan tydlig spelidé, dessa egenskaper i laget kommer verkligheten förr eller senare att hinna ikapp, jämsides och förbi. Matcherna mot Hapoel och Rapid Wien visar det rätt tydligt.

Så vad göra? Tja. Eftersom ca 200000 lag numera spelar i CL och minst lika många i Europaleague finns liksom inte den där möjligheten att locka med det exklusiva i att spela i Europacuperna längre. Alla andra lag spelar ju också där. Nu finns det också mer pengar i obskyra ligor som Rumänien och Bordurien än vad det finns i Skotland. Vilket sopgäng som helst i PL kan locka öven den mest lojala Neden från glasgows gator. Vifta bara med lite pundbuntar så glöms historia och drömmar och spel med Celtic bort i ett nafs. Inget konstigt i dagens fotboll och varför skulle det vara annorlunda i Celtic?

Celtic har i allra högsta grad resurerna för att på andra grunder på längre sikt scouta och locka över spelare som passar för just lagets spelidé. Just ja – skaffa en sådan också. Värva inte bara första bästa spelare bara för att den kommer från nått lag i en liga som rankas högre än den skotska. Det blir sällan bra.

Sluta lev på gamla meriter! Celtic är en gammal storklubb som för inte alls länge sedan var i final i Uefa-cupen och på vippen att slå ut blivande mästarna Milan 2006. Men saker och ting förändras snabbt i fotboll. Vad som hände för 3 år sedan har liten betydelse idag. Kolla bara på Liverpool.

Så. Gör om. Gör rätt. I en sopliga som den skotska har ni råd att komma tvåa ett par år i rad under tiden ni samlar upp och bygger nytt. Ok, ni missar ett par miljoner från CL, men sett till Rangers OCH era egna resultat verkar inte CL-miljonerna ha allt för stor inverkan på kvalitén på ert spel, Älskade Celtic.

Till sist. Celtic fans har en längre tid endast levt upp till sitt rykte under Just Europacupkvällar och Old firm. När laget förlorade mot Hamburg, topklubb i bundesliga(!), var det knapp halvfullt på läktarna. Vad handlar det om egentligen? Har ni gått och blivit framgångsfans?

Jag betraktar det som en bedrift. Att jag lyckats ta mig ännu en nivå ned i spiralen. Jag har blivit ännu sämre. Och det känns underbart.
För bara tolv månader sedan tyckte jag att det var bra mycket roligare att spela fotboll än att titta på den. Det finns nog en viss logik i detta eftersom jag trampat åtminstone tio år i de dobbade skorna. Men icke för ty har jag de senaste 20 åren varit ungefär lika intresserad av fotboll som Melodifestivalen. För er som inte förstod liknelsen betyder det noll, zip, nada.

Men sedan vi började jobba med Hisingens stolthet, BK Häcken, har något lokalpatriotiskt börjat gry. Jag har sett nästan alla hemmamatcher på Rambergsvallen. Jag terroriserar mina grannar och häcklar dem när de erkänner urmjölkade sina Blåvittsympatier. Jag tycker att det är otroligt kul att Bajen åker ner i Superettan och hoppas innerligt att Djurgården går samma väg. Öis kan gott ha det samma efter en så urusel säsong. Jag tycker inte längre att Solna är en trevlig stadsdel. Och Stockholm och Malmö har blivit bra mycket sämre. Helst av allt lämnar jag nog inte min ö alls om jag får välja.

Tack Mathias för att du skickade de blåvita gråtandes tillbaka till sin sida älven.

Kontorschefen är mäkta road över detta. Eller kanske snarare förbryllad, för han förstår ej vad som hänt. Han har ju aldrig sett denna sida av mig tidigare. Han började nog ana oråd när Höök och jag plötsligt ville att allt skulle vara gulsvart. Men myntet trillade nog först ner när det började bli högljudda fotbollsdiskussioner över skrivborden.

Samtidigt har jag nog blivit en mer känslosam människa. Det måste väl vara positivt? För lika mycket som jag hatar de andra älskar jag mitt gulsvart och bara det borde väl innebära att psykopatin minskat en aning? Har jag rentutav blivit en bättre människa?

Tack Häcken för en fantastisk säsong. UEFA-kval hade varit kul, men en femteplats är inte heller fy skam.

Ps. Jag är fortfande helt ointresserad av landslagsfotboll och utländska ligor. Så hys hopp.

It’s time for our weekly update on the 2009 Donate Life Illinois Campus Challenge!

One month into the Challenge and Kankakee Community College is still on top! This week, University of Illinois Champaign-Urbana follows in close second with Eastern Illinois University in third place.

Two student newspapers covered the Challenge this past week. Check out the articles from The Columbia Chronicle and the Chicago Flame.

This week, students will also be participating in the Organ Donation Online Update Day. On Friday, Nov. 6, participants will be tapping into their social networks on Facebook by changing their profile photo and posting a dedicated status update while tagging DLI’s fan page. All details and information can be found at the link above.

Nov. 3 Registrations Total = 798

Last but not least, a quick photo submitted from the student nurses at UIUC!

-Scott

UIUC Student Nurses prepare to register fellow students!

Sorry this is late I thought I had posted already but it must not have saved so I will try again.

The article, “Distributed Leadership and School Improvement” was a great article.  I liked how it pointed out that there is more to leadership then just having the title such as principal or superintendent.  We can all be leaders in our expertise area.  This made me think that what a great school you would have if everyone became a leader in their expertise area.  I know that everyone has different skills and abilities and if we all use what we are best at we could really make a difference. So many people get hung up on the point that they don’t have the title of leader but really it’s how you present yourself anyone can be a leader.  The main thing to remember though is that the leader such as the principal in the school needs to act as the supporter and the driving force for this type of structure within your school.  The distributed leader needs to feel supported and know they can come to the principal with concerns or help they need.  If everyone is on board not one person is taking all the work for the school.  I think this will lessen the burn out rate and people will do a much more quality job instead of having so much more to worry about that they can’t do just a few things well.  If everyone does their part think of how great a school could be and how much the school would improve.

Länge hatade jag AIK. De var den stockholmska drygheten personifierad. Dessutom hade de en stämpel att attrahera en högre procentuell andel nazister än andra idrottsklubbar under 80- och 90-talet. Att dom sedan var relativt framgångsrika under 90-talet gjorde dem ännu drygare. Sen hände nått. Jag kommer återkomma till min kärlek till AIK senare men avd som hände var att jag efter kraschen 2004 började följa laget i smyg, och jag gillade vad jag såg. AIK hade ju fans vars hängivenhet  bara kunde matchas av bajens, men mycket hårdare och med de bästa och mäktigaste tifon. De hade en styrelse som misshandlade klubben, och fansen såg till att toppen försvann. Man kan tycka vad man vill om deras metoder, men jag har full förståelse att man som supporter går till ickedemokratiska ytterligheter när någon fakkar upp ens klubb så mycket. Fansen och aoran kring laget gjorde att jag fattade mer och mer tycke för klubben. Igår vann  AIK SM-guld och jag blev innerligt glad. Inte så jag grät eller så men det var första gången på länge jag i alla fall kände något för svensk fotboll. Det kändes bra.

Just hängivenheten och övertygelsen bland fansen att de är dom som är AIK fastnade jag för.

Förra året protesterade några lövenfans mot kirunadominansen, eller som man uttryckte sig: Kiruna-maffian, i Bjöklövens styrelse. Man vill helt enkelt ha bort en styrelse som man tyckte var ansvarig för de senaste årens allt sämre sportsliga resultat. Banderollen togs snabbt ner av vakter i arenan, som dessutom motade bort supportrarna från dess platser.  Det är fortfarande oklart exakt vad som hände. Det sades att styrelsemedlemmar själva låg bakom vakternas aktion vilket i så fall hade varit horribelt. Det hela mörkades ned men VD Bedros, som är en klok man, förstod i alla fall att det skickar rätt risiga signaler om man som supporter inte får uttrycka åsikter i arenan och bad helt sonika de nämnda supportrarna om ursäkt.

Den här händelsen, tillsammans med en rad andra saker som jag varit långt ifrån nöjd med under senare år, gjorde dock att jag valde att avslutad mitt ekonomiska stöd till klubben och sa upp mitt medlemskap i lövenbyggare. Märk väl att jag fortfarande är medlem i själva klubben. Jag kände dock att jag har ett ansvar som supporter och ville förklara mig. Jag skrev ett långt mail och skrev varför jag inte längre ville bistå med ekonomisk hjälp och kände mig samtidigt som en svikare. Som svar fick jag en kort mening. ” Vi beklagar att du inte längre vill vara en del av familjen”. Jag förstod genast att jag gjort rätt val. Vadå “inte längre en del av familjen”? Jag var ju fortfarande medlem i klubbben. Vilken familj syftade dom på? Fanns det flera? Var man bara familjemedlem om man bistod med ekonomisk hjälp, utöver de pengar man la på matchbiljetter och annat?

Till min bestörtning fick lövensupportrarna med den nedrivna banderollen tillsammans otroligt mycket skit på diverse internetforum. Mycket sympatier fick de visserligen men antipatierna var fler. Man sa att det inte var riktiga supportrar som gjorde detta. Som supporter skall man stötta i vått och torrt. Man ska vara villig att när som, pardon my french, dra ner byxorna och låta klubben man älskar få våldföra sig bäst den vill.

De supportrar som tycker så här, och dom är många, har en livsåskådning som liknar livegenhet. Man ska vara nöjd och hålla käft. Dessutom ska alla göra som er, tycker ni. Går man emot strömmen måste man bort.

Men vet ni vad? Ni som tycker att supportrar bara ska vara glada och heja gubbar friskt humör och tror att det är det som susen gör. Det är det inte.

Ställ er själva frågan. Älskar du klubben? Nu skriver jag älskar för det är endast om du älskar klubben som du kan förstå varför man engagerar sig som vissa gör. Älskar du inte klubben kommer du heller aldrig att förstå, och gör då också bäst i att vara tyst. Svarar du ändå ja på den första frågan så kommer här en till: Varför älskar du klubben? Det kan vara av geografiska skäl men eftersom det ofta finns många klubbar i samma närområde så gissar jag att du har fastnat för klubben på grund av dess själ. En klubbsjäl finns alltid, men vilka är det som har skapat den? Styrelsen? Tänk igen. Det är supportrarna. Sålunda är det också supportrarna som ÄR klubben. Medlemmar i klubben har alltid möjligheten att rösta bort styrelsemedlemmar vid årsmöten och här kan man ha åsikter och supportrarnas engagemang vid just dessa. Men. När/Om en styrelsemedlem beordrar avvisning av supportrar som publikt protesterar  mot vad man tycker är missförhållanden i klubben har något gått väldigt fel på.

Det snackas mycket om civilkurage som en dygd i samhället idag. Märkligt nog uppmärksammas civilkurage som något negativt när det gäller sportsupportrar. När någon civilkuragerar i sin klubbs namn är den personen plötsligt huligan eller i bästa fall en sportens fiende. Hur fan blev det så?

New image in the four targets photoshop contest

Moomm … my team wins the game!!

I use the child’s picture taken from www.123rf.com, cut the source image and blend it to the child’s picture. L …
Kid Soccer Supporter photoshop picture

For første gang i mitt 6 år lange ekteskap har jeg nå blitt truet med skilsmisse!

Bakgrunnen er like enkel og uskyldig som den er komplisert og særs alvorlig…ja, det dreier seg om fotball.

Min bedre halvdel (enn så lenge) og jeg sitter i hver vår leir, hva fotball angår. Hun er tilhenger av et lag jeg egentlig ikke bør nevne ved navn, men de har røde drakter og holder til i byen Manchester i England.
Mitt lag (ja, det er vanlig å omtale lag og spillere som mitt og våre, og gjerne også oss) har også røde drakter og holder til ikke så langt unna fienden. Jeg er tilhenger av fabelaktige Liverpool Football Club!

I går ble en av årets viktigste kamper spilt, nemlig Liverpool mot Manchester United. I Liverpool.

De seneste årene har kona og jeg hatt for vane å se disse kampene hver for oss. Vi ønsker hverandre lykke til og er (tilnærmet) ferdige med saken når vi møtes igjen.
Likevel er det ikke til å stikke under en stol at vi (jeg er temmelig sikker på at jeg snakker på vegne av oss begge) opplever glede og skadefryd når vårt lag seirer, noe som kan være vanskelig å holde tilbake.
Vi passer på å få utløp for gleden (eller helst skadefryden, egentlig) ved å sende meldinger til andre kjente, som er tilhengere av feil lag.

Nå har teknologien kommet såpass langt, og vi har en del felles bekjente, så det kan være vanskelig å “skåne” ektefellen for egne utsagn, f.eks på Facebook eller Live Messenger (msn).
I går vant Liverpool 2-0 mot United. Magisk!

Jeg har kolleger,venner og bekjente som sverger sin troskap til djevlene, og disse måtte jeg i dag passe på å gi et lite stikk via statusen på msn:

Godt å se Lucas herje med Scholes og Carrick…og Torres med Ferdinand, så klart.

Kona er også i mitt kontaktregister på msn, og det gikk ikke lang tid før skilsmissetrusselen var et faktum:

Av hensyn til ditt ekteskap og varigheita av det, tykkjer eg du skal fjerne msn-statusen din umiddelbart…

Jeg teller på knappene…

Back when I first started in the world of press photography I was working for a lovely little weekly paper the Coventry Observer. The paper was really a training ground for me and allowed me to get my feet wet in all sorts of different situations and events.

One of the highlights of working in Coventry was the local team Coventry City FC. It is a fairly large team in Uk football, but one that suffered a few poor seasons while I was there.

Taking pictures at an average sport job is a fairly simple affair, you generally turn up, mention who you are (if there is a gate) and stand somewhere along the side of the pitch and hope it’s not too cold.

Taking pictures of Coventry City was a different matter altogether. First issue is where to park as parking generally costs a small fortune. One option was the local retail park, which was perfect for those days where I had shopping to do, or I was only attending for one half of the game due to other jobs on the day. The other options was to park miles away and walk in or pay for the parking. After a while I got to know the owner of a local pub who gave me parking almost a stones throw from the ground in return for a few shots from the game.

Once arriving at the ground you then travel to the main entrance to the Ricoh Arena (conveniently located as far as possible from you) to pick up your pass from the media reception, and then travel back round to the other side of the ground to get inside the ground proper. This is sometimes more tricky than others, as on occasion I was forced to arrive for only the second half, and by this time there was no one manning the gates forcing me to hammer away in the hope that people will hear.

Once you are inside the ground, you are on the floor faced with the pitch in front of you and thousands of fans taking their seats around you. You move into a maze of passages below the stands where you find the photographer’s room (not an easy task first time). The photographer’s room is a tiny little box of a room where you find a bib, programme, team sheet and several other photographers from local and national newspapers agencies and me who hasnt got a clue what is going on.

This is the work involved in getting onto the pitch, once their life gets much easier. You find a spot along the touch-line you are happy with, where the team you are shooting will be attacking, set up a little camp stool (no chairs for photographers and no standing either) and settle in for the game.

As far as taking the shots go, im no expert but it involves predicting the plays, keeping focus as best you can and a little bit of luck that events go your way. I was always a little short on kit at these games, as most photographers carried at least two camera bodies, one with a really long lens, another for close in action and possibly a third on a remote behind the goal. I had one body with an 80-200mm lens attached meaning that I could shoot about a quarter of the pitch, as a result I was often seen on Sky Sports looking a little bored when the action was out of my range.

The following shots were taken at an away game visiting Manchester United at Old Trafford. This was a very different experience, not just because the ground was so much larger seating over 76,000 people but also in the media rooms. The photographers room for example was not just a cupboard but a large room with internet access, power points, plus free food and drink. Also we had benches on the pitch! nothing fancy just a piece of wood with photographer printed on, but this was luxury. The final score? Coventry won 2-0!

There are lots more photos form my time at the Coventry Observer and more sport here Images of news.

I recently participated in a local charity’s fund raising event. You know the type – sign up online, setup a fund raising page, recruit more team members and help raise money for a worthy cause.

Once I signed up online, I began to receive encouraging emails from the charity to let me know my participation was appreciated. The emails included fund raising tips, timely reminders of the event’s details and congratulatory announcements when I received an online donation.

It all went wonderfully well. I raised several hundred dollars and the event was poignant and fun. Heck, even the mid-October weather cooperated by gracing us with sunny skies and pleasant temperatures. I departed Sunday’s event with that “after-glow” of knowing I helped raise money for an organization that does meaningful and important community work.

And then they just disappeared. Monday rolled around and was met with silence. Tuesday came and went – had they forgotten about me already? Wednesday was the same story – still nothing in my inbox. How odd. After several days of silence, the event’s “after-glow” has faded and I feel much less connected to the charity I had championed a few short days ago.

I know these types of fund raising events are exhausting to organize and when they are done, you just want to collapse in a corner. But to go completely dark on your supporters when the event ends is a missed opportunity.

Because this is the perfect time to reach out to your participants and let them know how much you appreciate them. Bask with them in the event’s after-glow by sending out a quick recap of the event’s highlights and successes. Strengthen your mutual bond by reminding participants of their important role in keeping these critical services within our community.

And most importantly, tell them THANK YOU!

I’m still waiting………