Idag gör jag en Elvis:

• Sover på soffan mest hela dagen, med fördragna gardiner mot solljuset. Dreglar lite på kudden.
• Tar droger = kodeintablett mot mycket elak huvud- och nackvärk.
• Äter kaloririk mat = Elvismacka, dvs rostat bröd med jordnötssmör och skivad banan på. Mumsar.

Det är över 30°C grader ute, härinne är det svalt, tyst och mörkt.

Återgår till soffan med en kopp kaffe för att piggna till.

Hur kommer det sig att det aldrig ringer i telefonen hos mig utom när jag bäddat ner mig i soffan i vardagsrummet, precis slumrat till till ljudet av lövprassel och vindsus. Då, precis då när jag är på gränsen mellan vakenhet och sömn och mår som bäst, då RINGER TELEFONEN. Jag flyger ur soffan och står som en soldat, rapp och redo, och stolpar med hjärtat i halsgropen iväg till telefonen och försöker fatta var jag är och vem jag är. Sedan förväntas man kunna föra en normal konversation och vara GLAD att den som ringer ringer. Jo, visst är jag glad, men…

Nej, det är inte några skumma sexlekar jag syftar på utan förekommandet av att äta hästkött. Inte någonstans i Australien, på någon meny eller i någon affär har jag sett att det går att beställa en gammal kuse till middag. När jag frågar om detta får jag alltid samma svar. “Näämen, hästar KAN man ju inte äta! They are the nobility of the animal kingdom.” Så om lejonet är kung så är hästen adeln. Mycket har jag hört om, men aldrig att man äter lejon heller. Har ni?

Har precis kommit hem från bion. AC:n funkade knappt och inte undra på det, det är 38.6°C just nu. Mulet med känsla av annalkande åskväder. Filmen serverades mao varm! Den var fin och välgjord och vacker och lunchen före det var god. Nu sitter jag och småtuggar på krunchigt jordnötssmör direkt ur burken.

Nu får det inte bli varmare ute, för min AC hänger inte heller med riktigt, och inte min hjärna heller för det här inlägget blev aningen klent.

Sova, äta, läsa, slumra. I den takten går det idag. Laddade en omgång tvätt i maskinen och har dammsugit halva lägenheten. Alltid något! Nu ska jag laga spiralmakaroner och slafsa i lite svampsås. Det räcker så bra till middag. Popcornen har jag redan ätit upp.

Jag stack iväg till den lilla grekiska delikatessbutiken på lunchen, som även har både saltlakrits och knäckebröd. Det blir inte så ofta att jag köper varken eller, för det är lite smådyrt. Inte mycket dyrt, men nog för att det ska kännas lite lyxigt, så här ska bli knäcke-fest!

Nu hörde jag åskan. Äntligen!

Nu har jag rensat ordentligt och tagit bort massor med bloggar som jag egentligen inte följer ur min RSS. Det blev lite galet mycket där ett tag. Det finns så mycket intressant att läsa, men man hinner inte allt!

Var ute en sväng tidigare ikväll för att gå till affären och handla mat. Luften var så fuktig att den nästan gick att skära i. Nu får AC:n stå på lägsta hela natten, jag har så svårt att andas när jag sover när det är så fuktigt, och den gör luften torr åtminstone. Det är inte så varmt ute, kanske 20°C nu, men fukten gör att det känns mycket varmare.

Fredag eftermiddag är den bästa tiden att sitta på bussen hem eftersom man kan se fram emot två hela dagar ledighet!

Det är bra med varningar för att man inte ska köra över fotgängare. En bild från när vi närmar oss North Sydney.

Bussbolaget har sparat de gamla bussarna, som jag tycker bättre om just för att fönstren går att öppna. Igår hade jag turen att hamna på en sån buss. Här ser vi den stora motorleden som leder upp till bron som ligger mot höger i bild.

Det är inte många som kliver på i början av rutten, så jag får ha bussen för mig själv i nästan fem minuter. När vi kommer till North Sydney blir det nästan kalabalik! Alla vill på först, för att få sittplats.

Är så trött att jag inte orkar hålla ögonen öppna länge till.

Trevlig fredag på er som råkar titta förbi här!

Det blev inte mycket gjort idag, och lika bra är väl det. Nu ska jag gå och sova och tar med mig en bok för omväxlings skull. Jag hoppas jag inte sabbar min förmåga att somna på stört om jag gör så, för i vanliga fall så sover jag sekunden efter att huvudet träffat kudden. Fick förresten ett mejl om min bokbeställning från Sverige och jag märkte att jag klickat till mig hela åtta böcker! Det blir lite att recensera vartefter, om jag orkar och har lust.

Det hinner införas nya svenska traditioner snabbare än jag kan hänga med. Nu finns kladdkakans dag, och jag som inte ens vet vad kladdkaka är för något. Efter mycket letande i sökmotorer och gloende på bilder så inser jag relativt snabbt att detta fenomen är vad som i Australien kallas för Mississippi Mudcake. Inte bara Mudcake, den är aningen torrare, utan den med en riktigt rinnande men samtidigt trögflytande chokladmassa i mitten, med extra chokladig chokladsockerkaka runt omkring.

Fåglarna här utanför har tjaddrat hela eftermiddagen så det stått härliga till, så jag tog fram kameran för att spela in. Det vore roligare om jag kunde vara vaken klockan fem på morgonen när knäppgöken håller på, men strunt samma. Fågel som fågel.

Precis  i samma ögonblick som jag trycker på Play så blir det knäpptyst. Helt och fullt och alldeles exakt tyst. Inte det minsta lilla pip från någon av de säkert hundratal fåglar som varit i farten sedan tidigt i morse.

Hur är detta möjligt?

Jag köpte med mig en påse godis hem som fredagsmys. (Se där! Jag har lärt mig att fredagsmysa! Vad vore livet utan webben.)

Problemet är att jag blandade ihop kolasorterna och fick med mig hem, inte den mjuka och lättuggade varianten, utan den där mycket mer sega sortens kolor som gör att man måste kolla att lagningarna sitter kvar efter varje godbit. Livsfarligt.

Kan jag sluta äta dem? Nej, förstås inte. Men jag gillar ju att leva on the edge.

Färger tolkas olika i olika länder. I de nordiska länderna ska färgskalan vara blek och mild. Svensken blir rent av illamående av färger som t ex rosa, i alla fall om det är för mycket. Den reaktionen får man inte i andra länder, särskilt inte i varma länder av någon anledning.

I Australien är rosa både en kill- och tjejfärg, åtminstone på tonåringar och vuxna. En baby som är pojke skulle nog inte kläs i rosa i första taget, men runt det magiska strecket fjorton, ungefär, då är det fritt fram för både kvinns och gubbs att klä sig i rosa. Och aldrig hör man att det skulle vara äckligt eller för mycket eller kräkframkallande med för mycket rosa. Har det med ljuset att göra?

Äntligen fredag kväll! Inte för att jag ska klaga, för jag har inte gjort många knop på jobbet idag. Fikat, mest, och lyssnat på radion.

Det blir ungkarlsmiddag ikväll, trots att jag varken är ung eller karl. Spiralmakaroner med stekt lök och Paul Newmans färdiga tomatsås. Och färdigriven parmesan att strö på. Det blir så bra, så.

Idag hörde jag – och det händer då och då – en aussie säga att de skulle och käka smorgasboard i helgen. Vi kan väl kalla det för nyengelska då. Det vore roligt att få reda på hur det ordet importerats till Australien.

Jag frågade min hårfrisör idag vad de vanligaste frågorna han får är. Han sa att nya kunder som kliver in och ska boka tid nästan ofelbart ställer frågan “är du bra på att klippa hår?”.

Eh…

Det är något fantastiskt skrattsalveframkallande ironiskt att få spydiga och gnälliga kommentarer om att jag är spydig och gnällig.

Det här inte en seriös blogg, och jag kan bara be att få peka mot loggan uppe i högra hörnet. Ingen tvingas läsa mitt dravel.

Jodå, vardagen är grå här också.

Kliver av bussen:

Går hemåt:

Igår var det 36°C.

Idag är det 18°C.

Rekommenderad klädsel: bikini med täckjacka.

Bara jag tänker tanken “köpstopp på böcker” blir jag genast sugen på att skicka efter något, så sagt och gjort. Nu väntar jag spänt på ett bokpaket med svenska böcker! Bara för att stilla mitt slösarsamvete ska jag slå in det i julklappspapper och kalla det min julklapp till mig själv. Så lätt det är att rättfärdiga spenderbyxorna!

På tal om mitt förra inlägg om krunchigt jordnötssmör, förresten, så rättfärdigar jag min slarvsvenska med att:

1. Krunchigt är ett modeord i nysvenskan i alla fall.
2. Jag kan inte för mitt liv komma på vad det skulle heta på svenska, och orkar inte tänka och leta i ordlistor i fjorton timmar bara för att låta korrekt. FINNS det ens jordnötssmör i Sverige? Förr fick man leta med ljus och lykta för att hitta en bortglömd burk i någon butik.

På tal om air-connen, så rättfärdigar jag användandet av den svengelskan med att:

1. Luftkonditioneringsapparaten är, trots att jag älskar långa svenska ord, alldeles för långt. Jag är lat.

Bra. Nu kommer jag inte att låta som en sån där utlandssvensk som till varje pris ska låta mer svensk än svenskarna i Sverige. Jag joinar klubben och låter lika svengelskt normal som resten av crewen.

36°C idag. Hemma nu och air-connen på högsta volym. Jag var ändå ute i tio minuter på lunchen bara för att ta en bild eller två på jakarandan som finns i närheten. Vad gör man inte för bloggen! Fy sjutton vad klibbigt det är. Och bussen hem råkade vara en gammal variant utan luftkonditionering, så alla fönster stod öppna och det hjälpte hur mycket? Just det. Noll.

Inte orkade jag gå till affären heller, så jag plockade ihop lite “mat” i snabbkiosken, eller vad man ska kalla den, typ vår motsvarighet till Pressbyrån, fast egenägd, inte kedja, så ikväll blir det mina favoritmackor. Stekta ägg på vitt rostat bröd med krunchigt jordnötssmör i ett väl tilltaget lager. Förfasas!

Igårkväll riggade jag upp kameran vid sovrumsfönstret, så att den skulle vara redo för videofilmning och därmed alltså ljudinspelning när skatan sätter igång i gryningen. Jag tror nämligen inte att den som aldrig varit i Australien riktigt förstår hur högt de låter. Det är alltså i nivå med en riktig tupp.

Planen gick i stöpet, för jag använde öronproppar igen när jag gick och la mig. Jag sov som en stock tills mobilens båttutealarm brölade, så jag missade både hungriga småbarn och galande skator. Nej vänta, vad heter det nu? Göken gol, tuppen gal, igår golade de…

Vad håller fladdermössen på med ikväll? De har glidit fram och tillbaka mellan husen hela kvällen. Stora är de, som fiskmåsar, fast kolsvarta, men inte farliga eftersom de är fruktätande läderlappar. Det låter lite kusligt när de flyger förbi, som frässkällande råttor, ungefär.