Nu har vi precis avslutat kvälsvarden. Som jag tidigare berättat så kom surströmmingen på bordet. Jag trodde att detta året inte skulle avvika från tidigare år men så blev inte fallet. Vi har alltid suttit utomhus när surströmmingen skulle anrättas men detta året så medförde väderleken att arrangemanget flyttade inomhus. Hösten finns i luften och för att höja trivselfaktor för de tu så accepterade jag arrangemanget. När det gäller lukten så är det inte så illa som ryktet säger. Tro inte att det luktar gott, det luktar illa, men inte så djävulskt så man kan bli vräkt. Här under kommer ett par bilder på deras mat, bilder luktar inget vad jag vet.

Skinnen skiljs från surströmmingsköttet. “Kräsen????” 

Smörat tunnbröd med surströmming, potatis, gräddfil och rödlök.

Tunnbrödsrullen är rullad och klar för gapet.

Rullen åker in i foderluckan. Söndagen till ära sköljdes den ner med vatten.

Lördagen bjöd på ett strålande sensommarväder. Vi som planerat att besöka skogen för både svamp och lingon var tidigt ute den här fina dagen. Vår favoritväg som leder in i skogen där vi plockat mycket Karl-Johan genom åren var till vår besvikelse redan besökt och därmed länsad på soppar. Lite snopna tog vi till plan B och där fann vi en del att stoppa i korgen. Med svärmors entusiasm över alla svampar så slog vi till och utökade svampregistret med några Granblodriskor, en bra nybörjarsvamp bland riskorna. Det är kul att lära sig en ny svamp varje säsong, åtminstone. Efter en tredje skogsväg med en sväng ner i djupa granskogen så kunde vi också fylla korgen med gula kantareller. Det är så vilsamt att ströva på i svampskogen. Det märks på både unga, medelålders, pensionärer och hundar att en sådan här dag är bland det bästa man kan göra för att fylla på med frid och fröjd.

Svärmors fina svampkorg, eller vad sägs…..

Kvällens surströmmingsrulle med en sval öl i kvällssolen.

Avslutningsvis bakade jag en svartvinbärskaka till kaffet. Den här goda kakan har jag bakat av tidigare i sommar så receptet ligger redan ute. Jag ändrade lite genom att ta två äggulor i glasyren och skippade sockret med potatismjölet till bären. Svartvinbären är så söta nu så de är helt beroendeframkallande. Fråga svärfar han ville bara hänga bland svartvinbärsbuskarna.