Steg upp och for och tränade ett pass på fredag morgon. Körde kondition och ben i gymet. Sedan kund jag med gott samvete åka iväg till Boden med min man och min farbror Anders och hans kvinna Anette.

Vem tror ni jag möter i foajén på Hotell Bodensia om inte all personal från NOVA. De skulle också på julbordet på Western Farm. Inte nog med det….

Det var jätte mycket folk och hur mycket bord/sittplatser som helst och när vi fick bordet som var reserverat åt oss så vem var inte tätt bakom om inte gänget från Nova. Vi fick oss ett GOTT SKRATT!!!  Det var nästan för komiskt. De är så himla glada och gulliga men man blir ju lite stressad…

Roligt hade vi i alla fall och gott var det.

TACK Jocke för peppningen. Det behövdes och hjälpte. Så fort jag läst din blogg så fick jag ny krafter!:)

Det är så himla bra att jag har mina genomgångar med Christoffer. Han har ju gjort själv en OTROLIG resa med viktnedgång och träning. Han vet vad han pratar om och känner igen så väl hur jag känner och vilka svackor man kan få. Han är en bra förebild och visar att det går om man vill!

Härligt Jocke att du är så igång… Jag gläds med dig och jag lovar att jag hänger på. Min inspiration är tillbaka!

Känner inte att julen är så jobbig med maten pga gillar mest lax, ägg och köttbullar. Mina värsta fienden är Julmusten och ischokladen och andra choklad askar. Men tränar man och håller igen på veckorna lite hårdare så är det ju OK att unna sig speciellt när det är jul! Jag är ledig under julen och mellandagarna så man hinner träna en hel del och ändå umgås med familj och vänner.

Fy farao vad tungt det gick idag! Var lite seg och trött. Tur att jag träffade Christoffer och Curre idag. De peppade mig och bad mig även tänka på kosten. Träningen är inga problem. Känner att jag kan pressa mig hur hårt som helst där, men det är ju kosten som är så svårt att fixa. Min karaktär är lika med NOLL!

Nu gäller nya tag from idag. Skall återgå till strikt kostschema fram till jul.

Körde idag armar och kondition samt jätte vibrator grejen. Var i lördags och tränade med min äldsta dotter Sandra. Körde då ben och kondition. Barnen har varit sjuka from i torsdags och när man går hemma hela dagar blir det lätt att man blir sugen på det ena och det andra. Jag blir så förbannand på mig själv för att jag inte orkar stå emot.

Jag tror att bara om jag kommer in igen i rutinerna så går det bra. Jag SKALL fixa det här!!!

Behöver nog få all peppning jag kan få!

Vad menar jag då?

Jo. Förra lördagen igen var jag hemma hos kusin 2 och hennes goa son Noah (Noah bjöd på fruktsallad, det var det godaste fruktsallad jag smakat på…). Susanne påpekar lite då och då min hållning, som är ganska kass för automatiskt ställer jag mig i ett läge och när det är jobbigt, säckar jag liksom ihop av gammal vana och efter olyckan då jag skadade min rygg/nacke, så har det bara blivit så. Inte sagt att det ska fortsätta så, inte sagt att jag inte kanske kan träna bort något som ryggen lagt in som ett ok läge, det är väl jag som ska bestämma att det läge inte är ok…

 Åter till min kusin.

Hon är nämligen utbilad inom pilates och pilates handlar mycket om hållning. Så hon borde kunna “fixa till mig”, i alla fall hjälpa mig så jag kan lära mig fixa till så det blir bra tänkte jag.  Hon tittade, kände (magen), bad mig lägga mig ner och pratade om många övningar men det slutade med att jag bara fick en. – Det räcker sa hon och jag som litar på folk, nickade och lyssnade vidare på att det var en bra övning och att det gör mycket mycket för hållningen samt om hon gett mig flera, så finns det risk att det blir för mycket, jobbigt och så hoppar man över den. 5 på morgonen. 5 på kvällen och dagar jag börjar okristligt tidigt, då gör jag 10 på kvällen. Enkelt att hålla reda på.

Nu har även Susanne kommit med något som kan klassas som specialträning. Tandborstsaken eller vad hon sa och Ellen nickade igenkännande när hon sa det, med andra ord så gör eller har Ellen också gjort det (så övningen fanns verkligen, det var inget hon bara hittade på för att lura mig som litar på folk…). Hon sa det efter övningen jag skulle upp på bänken, när hon såg hur jag darrade och jag berättade att det kändes i högra vristen. Jag är inte så stark där, har en taskig balans och då kom tandborstövningen in. På morgonen står jag på vänster ben när jag borstar tänderna, på kvällen är det dags för högra. Kanske inte så svårt tänker ni nu (det tänkte jag) men då la hon till – blunda och då blir det automatiskt lite svårare (för mig i alla fall)

Det är dessa 2 övningar som jag räknar som special och istället för att skriva upp lite varje dag, lägger jag in det som 1 timme på lördagen. Så nu vet ni vad special betyder.

Sussu, Lili e Kaka comandaram o evento, porém quem andou expulsando os penetras do camarote foi outra pessoa… né Suellen Baldim???????

- No, no, ingen träning sa Susanne men även sjuksköterskan så jag höll mig hemma igår (annars hade det blivit lite cirkelträning). Fixade. Plockade. Städade. Sådant jag inte hann i helgen och det var ok kände jag där jag gick runt och trallade till spotify och gamla låtar. Jag roade mig även med att köra lite matte…

Förra veckan igen var jag inte så nöjd med träningen (4 dagar och sammalagt 6 timmar träning…) men med förra veckan var jag riktigt nöjd! Jag räknade nämligen ut att jag tränade hela 9,4 timmar (6,65 var hårdare träning) och det känns helt otroligt, hur hann jag med det? Jo, jag var ledig lite mer, jag planerade in träning även om jag hade en timme över (lätt att den bara försvinner annars och det är väl onödigt…)

Peppar, peppar, jag har fortfaranade inte fått jätte ont av sprutan. Bara en tung och spänd arm. Funderar på om jag kan träna som ikväll och jag avvaktar nog lite till, behöver inte bestämma mig nu utan kan vänta till klockan 5. Hur som, så ska jag dit, vi har klubbkväll på Intersport efter träningen och med 15% kan man nog hitta något fynd. Hanna behöver lite, jag behöver mycket och så finns det lite som vi behöver men inte vet om…

Åh, vad glad jag är att jag börjat träna!

O nosso camarote apesar de ser o mais animado tem hora que o pessoal não aguenta e tem que dormir. Talvez esse deve ser o segredo para ser o Camarote mais animado do Carnalfenas!

É claro que nessas horas temos que registrar o momento. Imagina nossos convidados dormindo confortavelmente no camarote… temos que tirar fotos!!!

Suellen dormindo muito bem…

Um gordo muito louco e também não identificado que dormiu durante várias horas na área dos camarotes…
O pessoal não resistiu e foi tirar foto com o cara!

Olívia dormindo e o Gian dormindo e acordo ao mesmo tempo…

Novamente a Olívia e (…) tem mais alguém atrás do cartaz? Não é possível ver, isso só o Gian ou quem tirou a foto pode responder…

Pessoal bebe depois vai dormir na rodoviária, no chão mesmo e ainda acha que está bom…

A Su eu classifiquei como dormindo, pois essa foto não encaixa em nada.
Ela está dormindo? Está bêbada? Ocorreu alguma mutação na foto? Não sei ainda… rsrs

Japa dormindo, não da para saber se está dormindo ou acordada, mas na foto acho que está dormindo…

Paula dormindo nos puffs dentro do camarote…

Piaia (PR) dormindo na porta de casa, isso ainda vai dar um post individual porque foi mais um acontecimento do camarote…

Carlão dormindo no chão e comprovando que ( … ) de tonto não tem dono… Olha a situação que a pessoa fica com a bebida! Provavelmente ele nem se lembra disso…

Essas são algumas fotos do pessoal dormindo, quem tiver mais fotos favor enviar no meu e-mail para postar.

Yees! Vikten var ytterligare -1,1 kg från förra mätningen och ytterligare cm kring midjan bort. Gu, va härligt!!

Jag blev glatt överraskad pga dessa veckor har ju varit si så där med kosten och träningen när jag har varit borta. Försöker att vara igång mer och ändå tänka på vad jag stoppar i mig och det verkar ju ge resultat. Man blir ännu mer taggad att fortsätta att vara igång med träning och tänka på intaget när man ser att det går åt rätt håll.

I går måndag träffade jag Christoffer och vi gick igenom lite kring mina övningar i gymet. Skall komma igång igen och sedan på två veckor skall vi ändra lite i passet. Fortsätter att köra kondition som vanligt 30-45 min.

Längtar till vintern och isen då man kan börja åka skidor. Köpte nämligen ifjol skidor av min gulliga systerdotter Cecilia ett par skaitingskidor och ett par pjäxor av hennes dåvarande pojkvän Marcus Hellner. Jisses vilken fart man kommer att ha med den utrustningen. Hoppas bara att föraren klarar av att stå på benen.:)

Länge sedan jag har varit och simmat skall försöka att variera mig lite mer men jag är verkligen förtjust i Crosstrainern. Den är både rolig och effektiv!

Bilder från träningslägret. Spanien, april 2009. 

Jag satt i soffan igår med datorn i knät och tänkte skriva något men det gick inte. Jag satt där och funderade på om jag skulle skratta, kräkas eller kapa av benen som darrade och som ledde upp till vänstra armen som också började darra. Hur kan en vänster arm darra så efter att inte gjort någon som helst armövning… (och hur kan det komma sig att jag har så ont i käken idag…)

Idag är det inte mycket jag kommer ihåg från igår. En grusplan. Lite lerig. Utan lampor. En vit hund kan inte lysa upp hur mycket han än skäller och springer runt. Men det gick. Vi sprang. Fram och tillbaka, höll i varandra och så stafett. Och så… Sprang vi. På max hela tiden. Jag kom ihåg att jag fick kramp ganska snabbt, kämpade på men fick ändå stå över 3 “spring”. En gång stod jag bara över, en gång fick Hannas pappa springa istället och sista gången ansåg jag att träningen var klar ett varv tidigare för mig. Jag tänker inom mig att jag alltid kan skylla på min ålder när jag stannar men när jag står där bredvid, blir jag alltid sur över att jag inte springer med…

Jag kom även ihåg lite kommentarer. Philip påminde mig (och visade) hur mina armar flaxade när jag sprang och efter det så verkligen tänkte jag på det och sen liknade jag ingen fågel längre. Ellen sa att jag såg starkt ut. – Inte för att du såg svag ut innan men du ser starkare ut nu, sa hon och jag som gillar komplimanger sken upp för jag känner mig verkligen starkare. Jag sken även upp när Kajsa slängde ut sin komplimang. – Shit, du är bra på att springa ju. Du måste tränat friidrott innan? Jag var nära att spricka! Kajsa såg min gamla karriär som 6:a på Götalandsmästerskap och hur kul är inte det då! Jag kom också ihåg att jag mådde gott, igen, som alltid, med dessa finfina roliga ungdomar och träningen gick alldeles för fort.

Och så kom jag ihåg en kommentar från en av tränaren. Inte en man, utan tränaren… Som var liiiite oroad över hur jag framställde dem så jag ska väl passa på att skriva vad jag egentligen tycker om dessa tränare. Håll i er…

Om jag skulle valt 2 tränare i hela världen, hade jag valt Susanne och Jens. De är så jäkla duktiga, hårda men rättvisa, vi är där för att träna, de har rätt attityd. Jag gillar deras raka och tydliga sätt, deras humor (innan och efter, under pratar vi inte så mycket) och de ser varje individ vilket är bra för alla är olika. Men mest gillar jag dem för de har finfina personligheter. Det lyser igenom och man vill bara krama om dem (men då tror väl alla ungdomar att jag bara fjäskar och det vill jag inte…)

Hade jag fått en krona för varje gång jag skryter om föreningen, tränarna och ungdomarna, så hade de pengarna tagit hela gruppen till USA på träningsläger!

Styrketräningen i lördags – SÅ jäkla kul! Susanne, Basse och Maddi. Simon, den nya killen, Ellen och jag. Jag kom ju lite sent så jag hann inte med uppvärmningen utomhus så jag körde lite hopprepshopp för att få upp flåset.

Ryggövningen som går bättre. Ner och så upp igen, med vikter i händerna, ut längs sidorna, tillbaka in mot kroppen och så ner. 10 gånger. 3 gånger. Alltid 3 gånger för mig. Den är jobbigt men jag klarar den. Jag känner att jag blir starkare.

Långsamt ner mot bröstet, pressa upp snabbt. Första gången enkel, andra kände jag av det och tredje gången darrade armarna. Gott – efteråt… Varvade denna övning med frivändningar som inte är samma som de jag gör på bodypumpen och det stör mig. Att de inte är samma. Att jag rör ihop dem. Men det gick och jag funderade på att nästa gång kommer jag nog testa på att lägga på lite vikt. Fråga inte vad jag har för vikter för det kommer jag inte ihåg. (Förutom knäböjen i förra inlägget, där var det 40kg. Åh, vad jag var nöjd när jag körde knäböj…)

Den viktigaste övningen, den viktigaste övningen. Susanne påminner mig men jag vet, bland de viktigaste övningarna. Skivstång, rak i ryggen, trampa av, sätta fot på bänk framför och så upp med det andra knä och liksom hoppa till. Balans – hallå… (Och nej, Basse har inte ett vanligt och ett rött öga, jag skulle fixa till de röda ögonen som blev efter kameran men det gick bara med det ena…)

Här är Susanne och Maddi med en tekniskt omöjligt övning. Håll i “pinnen”, ner under benen som bilden för att sedan upp över benen igen och nej, släpp inte pinnen. Jag tittade först på Simon som kämpade på och tyckte inte det såg så svårt ut. Jag hade fel. Hur jag än kämpade så gick det bara inte. Jag drog upp som situps men benen gick inte att vika och jag skyllde på min icke-smidig-pga-äldre-kropp och jag tror att jag lyckades övertyga mig själv att det var ok. Och så kom vi till övningen som jag inte gillar, enbart bara för att jag inte kan den…

Man rör inte benen i marken, ifall någon undrar. Istället håller man i sina handtag och lyfter sedan båda benen (jodå de är på väg och kommer upp på bilden!) Och jag blev så jäkla glad! Jag kom ihåg första gången jag testade. Det gick verkligen inte, jag fick knappt upp benen 5 cm och även om jag vilade lite, så klarade jag inte det. Jag kom också ihåg att jag vara lite i chock, jag hade ju gjort så mycket situps hemma… (andra muskler Malin, andra muskler)

Och jag var så glad! Jag gjorde mina 10 och så 3 gånger och jag kände mig berusad av stunden och hade kunnat ut och springa 1 mil! Eller ta 2, jag hade klarat det! Jag kände mig själv nöjd men det som gjorde det hela ännu bättre var att Susanne berömde mig, hennes första komplimang till mig…

Jag är fortfarande så jäkla nöjd! Lite över komplimangen men mest över att jag klarade något som jag nästan sett som omöjligt. Med andra ord, det går framåt. Kanske sakta men definitivt framåt!

Har kommit hem från en helt underbart skön och varm semestervecka i Egypten. Har varit ca 30-32 grader varmt. Ätit gott och en hel del. Så här har mina dagar sett ut:

Stigit upp kl 06.45 ut och ta en solstol på beachen

07.00 Frukost  Åt 1 äggomelett och lite äggröra samt wokade grönsaker varje dag

07.30-12.00 Stranden Drack vatten, vatten och mer vatten

12.00 Lunch Första dagen en pizza sedan blev det strips med hamburgare resten av veckan

12.30-15.30 Stranden Badat och snorklat

15.30-18.00 Duscha och vila

18.00 Middagsbuffé som oftas bestod av grekiska biffar, kyckling. Blev 2 st glas vitt vin till maten.

Oftast var vi i säng vid 22.00 helt slut efter en dag på stranden.

Har varit igång mer med vardagsmotion, simmat varje dag och promenerat samt trapperna på hotellområdet var enorma och många. Inga träningspass.

Har saknat mina nära och kära och träningen. Lördag morgon åkte jag till Nova och körde 35 min på crosstrainern. Kändes som att jag flög fram. Min goda vän Lotta var med. Kul att hon har kommit igång så bra med träningen.:) Träffade även på Jocke. Gu, vad duktig han är både på att träna och skriva blogg. Man får sig verkligen ett gott skratt! Syns verkligen på honom att träningen har gett resultat.

Idag söndag var vi också på Nova. Körde uppvärmning och sedan gympass (armarna) och avslutade med 35 min på crosstrainern. Gick lite tyngre idag.

På tisdag har jag min vägning. Denna gång ser jag inte fram emot den men får vara glad om det är +-0.

Känner att jag har laddat batterierna och är på god väg. Träningen känns jätte kul och skall träffa Christoffer imorgon måndag och gå igenom lite.

As fotos abaixo são cenas raras, dificilmente você vai ver isso novamente. Eu mesmo não teria acreditado se não tivesse as fotos… ainda estou em dúvida se não é uma montagem!!!

Carlão limpando o chão…

Amaury e Gian lavando as louças…

As meninas lavando e cozinhando…

Jag var SÅ peppad när jag skrivt förra inlägget och var på väg (på något sätt gäller det att peppa sig rejält för att bara orka klara med Susanne träningen… Men. Ändrade planer. När jag p r e c i s skulle köra ringde mobilen. 4 personer. Kris. Tåget instället. De ska med flyg. Kan jag köra dem till Kristianstad? Äh, kan jag det, tänkte jag, vad i hela friden ska jag säga till Susanne (Givetvis klarade han sig). Lämnade av, körde till träningen och Olofström och även om jag kom senare, så var Susanne på G och höll över träningen. 75 minuter senare satt jag i bilen på väg hem och jag hann inte långt förrän jag blev stoppad av samma polis som stannade pappa… (och givetvis klarade jag mig också…)

Jaja, träningen gick bra (mer om det sen) och nu iväg till nästa, något lugnare gudskelov, mina ben darrar…

Och vilken föreläsare! Susanne Pettersson är min nya idol! Och jag har hennes autograf… =)

Var alltså på seminarie med Unionen nu i kväll och föreläsare var Susanne Pettersson som pratade om hur man tar fram kraften inom sig och om hur man når sitt mål och samtidigt mår bra under tiden. Vilket engagemang! Hon fullkomligt studsade omkring på scenen och fick verkligen igång oss i publiken. Jag har hur mycket tankar som helst i huvudet efter hennes föreläsning men det är inte lätt att få ner dem på pränt.

Om ni får möjlighet att gå på någon av Susannes föreläsningar så gör det! Ni kommer inte att ångra er. Titta på hennes hemsida för att se var hon ska föreläsa härnäst, kanske det är i din närhet?

Allt gott till er alla!
Kram Ann

Har varit och tränat varje dag sedan jag blev frisk. I måndags och tisdag körde jag gym + kondition. Känns kanon bra igen! Hade tänkt träna idag och imorgon bitti pga åker ju utomlands imorgon men jag fick hejda mig. Har mycket på jobbet och så skall man ju hinna med sin familj och de dagliga sysslorna. Nu skall jag verkligen njuta av semestern och så tar jag nya tag om ca 1 vecka. Ha det så bra alla och kämpa på så ses vi snart!

I morgon är det dags för seminarie med mitt fackförbund Unionen igen. Denna gång är det en föreläsare som heter Susanne Pettersson som ska föreläsa under temat “Ta fram kraften inom dig”. Vad är det som gör att vissa människor både mår och presterar bra? Vad är det som gör att de lyckas nå dit de vill och har det bra under tiden? De tre viktigaste faktorerna är helt enkelt att de har bestämt sig, att de kan försätta sig i bra tillstånd och att de har balans.

Det låter som om det kommer att bli en riktigt bra föreläsning. De två tidigare föreläsningarna jag har varit på med Anna Mannheimer och Ola Skinnarmo har varit väldigt bra. Sedan är det ju väldigt kul att komma ut på någonting och göra en kul grej tillsammans med trevliga arbetskamrater. Förra gången vi var i Borås på föreläsning gick vi och satte oss på ett café efteråt och fikade och pratade i en timma. Var hur trevligt som helst. Antar att vi kommer att göra det i morgon också.

Om två veckor är det dags för fackliga aktiviteter igen. Då ska jag på en tredagarskurs i praktisk förhandlingsteknik. Jag har suttit med i förhandlingsgruppen i snart ett år och varit med om både förhandling om varsel och lön men jag har inte gått någon kurs. Hoppas att man får något matnyttigt med sig till nästa förhandlingsomgång, förhoppningsvis blir det bara löneförhandlingar då, några fler varsel vill vi inte ha.

Kram Ann

Känner mig äntligen bättre i halsen och kroppen. Var och körde försiktigt ett konditionspass idag på Nova. Träffade Lotta Nilsson där och vi hade ett inspirerande samtal. Blir så glad att träffa ny härliga människor och byta erfarenheter. Skönt att höra att andra också får kämpa hårt.

Träffade även mina vänner Lotta och Magnus som är värsta träningsnördarna nu för tiden:) Roligt att man har inspirerat flera att komma igång. Kör hårt!:)

Maten har varit lite si så där under mina sjukdagar. Har inte riktigt orkat ta tag i det. Nu känns det genast lättar och roligare när man är frisk och kan träna igen. Automatiskt så blir planeringen av maten bättre när man tränar. Samtidigt är det ju inte någon bantningskur vi går igenom utan vi skall ju ändra våran livsstil och få in träning och rätt kost på sikt och med det följer ju givetvis viktnedgång med på köpet. Jag är ju en tävlingsmänniska ut i fingerspetsen så det blir lätt för mig allt eller inget och om jag inte presterar 110% så blir jag väldigt besviken på mig själv. Måste jobba med detta. Är på god väg och borde vara nöjd med mig själv. Känner att jag har mycket att ge och att träna är en del av mig, har alltid varit och kommer att vara. Det har bara varit borta några år i mitt liv, men det är aldrig för sent att börja om igen. Man mår så mycket bättre!:)

Det är så OTROLIGT skönt att ha stöd från Christoffer, Emma, Curre, Ann och Micke samt min familj och vänner. Ni är GULD värda!

Skall träna nu fram till på tordag den 5 nov och då åker jag med min äldsta dotter Sandra till Sharm el Sheik i Egypten. Skall bli jätte härligt att sola, snorkla i Röda Havet och bara mysa i 1 vecka. Samla krafter och ny energi. Det blir nog en hel del promenader och simning.

SUZANNE SOMERS LIVE IN TORONTO – Presented By: TruBalance Healthcare – 63 and absolutley amazing!! http://ping.fm/XwA3c

She’s beat cancer and feels like she’s 30 – all natural – new book Knockout,  is a must read as well as Ageless, her last book.  It will change your outlook – change your life!

Bed by 9, sleep in total darkness, eat all natural and organic as much as possible, lots of vitamins, minerals and anti-oxidants, as well as have your blood checked to get your hormone levels and adjust them back to when you were younger by using hormone creams and patches.

We think she’s living proof!

Go Natural

Igår var jag risig på jobbet och på em när jag gick hem var det med tunga steg. Hade feber och ont i kroppen. La mig och sova direkt jag kom hem. Orkade inte fixa något mellan mål och middag så det blev film med mina barn på kvällen och SKIT mat. Det slank ner tex lite kladdkaka, 3 st små kexchoklad och hemma poppade popcorn.  FY VAD ÄCKLIGT!!!!

Jag fattar inte att jag faller tillbaka så där när jag känner mig lite nere. TÄNKER INTE låta det hända idag. Är hemma från jobbet men skall försöka att planera min mat idag och vila däremellan.

Träningen gick superlätt i tisdags och kände mig i bättre form än tidigare. Var även så glad över resultaten och ändå så gör man som man gör ibland. Nu vill jag bli frisk och kunna börja träna igen. Har chockat kroppen med lite C vitaminer och Kanjang. Vi får hoppas att det hjälper!!!