Enjoy!

de är fredag ………..  igen

martina var “lite” svår att få iväg idag men hon hann bussen. vanessa har sovit hos anton så hon fixar sig själv ……….. mina små tjejer börjar bli stora ju

var ute o gick en promenad med vovvar o åt en snabb frukost o sen lite innan 9 begav jag hemifrån …….. vill inte gå in närmare på vart eller varför men hade en givande dag med kraftigt ömmande kropp när jag kom hem vid halv 6 tiden på kvällen. de blev åter igen promenad med vovvar o sen en välbehövd dusch.

lite ytterliggare skvaller på allt de som hänt de sista veckorna …… hon, 50-åringen som är så arg o som bad om en träff bakom göstas för att reda ut allt är fortfarande i full gång. hon snackar skit om mig på sitt jobb så att de ringer personer från Burseryd som jag känner o talar om för mig vad hon säger, den stackarn kan jag bara säga. hon säger till andra att de gick inte prata med mig för bara gapa o skrek på henne. när de i själva verket var så att de var hon som hela tiden höjde rösten åt mig o jag fick hela tiden påminna henne om att vi skulle ju faktiskt reda ut de hela o inte förvärra allt. de var hon som försvann från parkeringen med en rivstart så gruset flög, de var hon satt i bilen med rödsprängda ögon o tårarna brännande under ögonlocken … tycker “lite” synd om denna svaga människa som inte kan erkänna att hon faktiskt inte har rätt i allt som hon gärna vill tro ………… *suck*

hon har absolut inte förstånd nog att förstå att de är ingen som vill bry sig om hennes tyckande o tänkande. de är INGEN som vill lägga sig i hennes skitprat. igår var de en gemensam kompis till våra döttrar som kom hem till för att tala om att den arga 50-åringen försöker få henne o  andra att vända sig mot mig genom att få andra att tro att jag är FARLIG,  o att deras säkerhet är i fara. att jag är inte klok o kapabel till att göra vad som helst.

jag undrar istället om de inte är så att de är hon som är kapabel till att göra alla dessa idiotiska saker som hon säger att andra ska vara på vakt inför. från andra som pratar om henne o har råkat ut för henne säger till mig är hon en människa som säger en sak men gör något helt annat.

hon har oxå tagit bort mig o blockat mig  o mina gemensamma vänner från FB men när jag ursäktar detta handlingsätt till mina vänner för hennes räkning får jag bara till svar att en så omogen människa är de bättre att vara utan …….. så bra då är de inte så farligt,de är  bara hon som har förlorat inte jag iallafall ……….. för dom vill fortsätta vara vän med mig iallafall ……….. utan att bry sig om henne, eller hennes skitprat …….. 

…………………:)

Nu sitter jag och kollar på Efter Tio på tv4, i vanlig ordning, och de snackar om bloggande denna vecka. Just nu om så kallat “blogghat”, och jag förstår inte varför folk tycks vara så överraskade över att det försiggår blogghat, mobbing via bloggar osv. Mobbing och smutskastning har ju alltid funnits; i skolor, på arbetsplatser, och i livet i stort. Att det skulle få ett stort utrymme inom bloggandet är ju knappast konstigt.

Jag anser att om någon mobbar en annan människa så visar denne symtom på dålig självinsikt, dåligt självförtroende och bristande empati. Det är fegt att välja att mobba andra människor istället för att se inåt och ta itu med sin egen självbild.

Det är ju därmed självklart att de som mobbar “i verkliga livet” hoppar på blogg-tåget och mobbar den vägen också. Dessutom tror jag att många som inte mobbar andra “i verkligheten”, ändå väljer att göra det över internet för internet erbjuder ju en viss anonymitet.

Att folk tycker sig må bättre och bli stärkta av att trycka ner andra är ju ingen nyhet. Det har ju människan gjort i alla tider, i allt från slaveriet och kolonialiseringen till att Nicke kallar Lasse för glasögonorm på fritidsgården en tisdagseftermiddag.

Om man är mobbare i skolåldern så tillhör man oftast en grupp, för EN person som är svag i sig själv kan inte vara “tuff” och mobba andra, utan att ha en grupp som backar upp honom/henne. Men i bloggandet, och via internet i övrigt, kan även den ensamma lilla fega skiten slänga skit över andra och dölja sin identitet. Den ensamma fega mobbaren vågar inte mobba eller reta andra öga mot öga, men i internets anonyma värld kan även den fegaste skitungen få utrymme. Skitunge oavsett ålder.

Det är väl inget att förvånas över?

Avsky? ja, men inte förvånas…

Hans huvud kokade och värmen spred sig ned genom kroppen och ut i armar och ben. Han kände sig svag och ville helst av allt sova mest hela tiden. Han undrade vad det var som orsakade tillståndet. Möjligtvis hade det ofrånkomliga mötet med öns övriga invånare stört honom så till den grad att oron fortplantat sig ut i kroppen. Han tog en sipp vatten ur sin flaska, en sliten plastflaska med RITE skrivet över sidorna, ordet verkade inte fullständigt. Cider såg han inte till, hon hade varit borta mycket de senaste dagarna, bara dykt upp en kort stund varje kväll, som för att försäkra sig om att Miranda inte försvunnit. Vad höll katten på med?

Jag kunde inte motstå frestelsen, jag åt nyss en skål filmjölk med den egenkokta plommonsylten och gudars vad gott det var!

Sylten var verkligen jättegod, likaså tyckte barnen.

Mina tankar törstar
Mina händer söker
Min hjärna full med antidepressivt, antipsykos, humörstabilisering, sömn
Pillerhjärna.

Svart ögonskugga
Svart eyeliner
Rödaläppar
Mask.

En mask.

Äten mask.

Jag krälar
Fammlar kring i det mörka rummet
Försöker att hitta ett ljus.

så orolig för milou. de började tidigt i morse ………. han är jättelös i magen o bajjar hela tiden ……. han har även kräkts två gånger. han är ganska svag o vill bara ligga i mitt knä eller riktigt nära mig. scooby är oxå lös i magen men är inte riktigt så dålig som milou är.har pratat med vetrinären o dom tycker jag ska avvakta under dagen annars får jag komma in med honom imorgon bitti meddetsamma när dom öppnar.  men jag lider verkligen att se honom så här ………….. o alltid är de stackars milou som drabbas. vetrinären ordinerade kokt ris o bara de ……. tills dom är okej i magen igen så jag har tagit bort deras ordinarie mat. vetrinären sa oxå att de finns nåt på apoteket som hjälper till att binda ihop vätskan som jag kan köpa ……….. “kanikur”.

pratade även med en gammal vän på FB som läser till vetrinär i Slovakien, hon går sista året sen är hon färdig ……. duktig är hon oxå …… fick några bra råd o tips från henne. ska chatta med henne mer sen i eftermiddag för att se om stackars vovvar är lite bättre ………… :O(

ska snart väcka mina tjejer oxå ………. martina ska till VC för att lämna nya prover o sen ska vi vidare till gislaved för ett besök hos “V” igen. de verkar som om denna dagen kommer att gå oxå ……… *suck*

åkte till apoteket som givetvis hade midddagstängt till klockan halv 2. åkte till affären o sen tillbaka till apoteket. hem o fixa lite snabbt o sen vidare till VC. martina fick snabbt komma in till labbet, idag tog dom bara ett rör med blod. får väl svar på de inom 2 dagar iallafall. sen vidare till gislaved för att träffa “V” o “L”. jag var inte med på mötet men de gick bra. tyckte de var bäst så att martina fick träffa dom utan min inblandning o jag hade rätt …….. de blev bra o de tyckte “L” oxå     sen var vi (jag, tina o L) på Team Sportia o martina köpte en skateboard, vilket hon tjatat om i flera månader. återstår väl bara att se hur mycke hon kommer att åka men den var inte så dyr som jag trodde o allt för att hon ska vara ute så mycke som möjligt. martina o L gick o fikade o jag åkte hem …….. bättre att dom får träffas utan mig o lära känna varanndra

när jag o martina åkte till gislaved så ringde “H” …….. han var supertrevlig o väldigt pratsam vilket inte hör till vanligheterna ………. har mina misstankar att han inte var “……” men han förnekade ………… han erbjöd sig att komma med lite saker till mig under morgondagen, han ville oxå träffa oss vilket jag säger blankt NEJ till ………. han är i slutskedet till avslutat kapitel för mig o min lilla familj. vill inte ha med honom att göra mer än nödvändigt den lilla tid som är kvar för honom i mitt liv ……… han försökte även skapa kontakt med martina o vanessa under dagen o gårkvällen via MSN …… men som tur är tjejerna såpass stora att förstå hur illa han bettet sig, så dom vill inte ha kontakt med honom mer heller …..…. som en av dom sa — – mamma han har bränt sitt skepp !!!

Scooby med sitt favvodjur ……. en kossa lika stor som han

chattade med G när jag kom. vovvar är mycke bättre. dom hade inte gjort något under tiden jag var borta, inte kräkts mer inte bajsat heller. scooby mötte mig vid dörren men inte milou. han orkade inte men svansen gick som värsta vispen iallafall ………. de är ju alltid något   dom fick lite mer risdiet under kvällen o dom drack lite vatten båda två …… de är bra, tecken på att de går åt rätt håll.

Om någon slår ihjäl en katt funderar man över hur denna någons uppväxt var. Stackars hon/han är väl missanpassade på något sätt. Men en rökare är bara svag – född sådan. Är det inte märkligt?

Jag lever fortfarande. Är bara trött och har ingen skrivlust alls, just nu. Därför är det ovanligt glest mellan uppdateringarna.

Tränade imorse, skönt som in i h*lvete! Är svagare på benen än jag trodde men framför allt tror jag att mina triceps har försvunnit från kroppen helt …

Köket + vardagsrummet ska spacklas + målas före midsommar. Kanske är jag lite väl optimistisk vad gäller tidsprognosen.

Nu ska jag käka lax och lök. Och dricka en red bull så att jag vaknar …

Dåligt humør, blir bara værre med dagarna just nu kænns det som. Sade iallafall upp mig från jobbet. Trodde kanske att det skulle hjælpa lite eftersom stæmningen på kontoret har varit så låg den senaste tiden att den har fått mig att må mer psykiskt dåligt æn vanligt. Då kom de istællet med ett nytt lønetillbud. Tack vare min svaga karaktær klarade jag inte av att tacka nej och nu sitter jag kvar hær ændå. Kanske lika bra, Gud vet vad jag hade hittat på som tillfælligt arbetsløs i Oslo. Det vattnades lite i munnen nær jag før mig sjælv satt och funderade på en fri sommar, æven om det hade tvingat mig flytta tillbaka till Sverige.

Skitsamma, nu ær det som det ær. Och jag antar att jag fortsætter med att vara glåmig, i vanlig ordning. Bara lite mer nu kanske æn tidigare eftersom jag kænner mig som en ordentligt påsatt ‘Corporate Bitch’. Det ær skræmmande hur svag man egentligen ær før mer pengar. Det kænns lite som om jag inte orkar kæmpa før mina intressen. Som om de inte ær speciellt viktiga. Triviala till och med. Vem har sagt att just jag ska ha rætten att leva ett bra liv? Jag har ju knappast gjort mig førtjænt av det. Vem har sagt att det ær min sak att tillåta mig sjælv att ha kul? Att faktiskt tillåta mig sjælv att njuta av tillvaron? Det ær ingenting jag førtjænar, och førstår helt enkelt inte varfør jag ska tillåta mig sjæv dylikt førræns jag sjælv kænner mig rættfærdig.

Att språket är makt är en klassisk iakttagelse och ständigt märker man dess relevans. Framförallt när man som jag befinner mig i ett land där jag inte behärskar språket till fullo, vilket gör att jag förlorar varje gräl.

Dålig språkfärdighet gör en svag i direkta skärmytslingar. Jag har inte riktigt behövt begrunda det tidigare, då situationerna jag hamnat i inte har krävt detta. Men nu har det inträffat en konflikt på jobbet, som jag själv tog steget, kanske snavade, att inleda.

Jag tror på konfrontation. Med språkets hjälp kan man attackera och resonera och skapa samförståelse. Där språket upphör kommer skriket. Detta förutsätter dock att den andre är villig att diskutera.

På mitt jobb har jag länge känt mig olustig kring vissa personer. Det har varit otydligt och mer än känsla än en verklig upplevelse. Förvisso hade visso kommentarer skett, men inget konkret. Jag brydde mig inte särskilt heller. Om de inte gillar mig så är det deras ensak. Men vad man tycker om en annan person blir endast viktigt när etiketten inte följs. Det handlar om att vara artig och bete sig belevat.

Det finns en zenbuddhistisk historia om en munk som kommer till ett kloster där en drake stör ordningen. Han blir ombedd att hjälpa till och gör detta. Efter en tid försvinner draken och man frågar honom hur han lyckats. Det var en fråga om etikett, svarar han.

På mitt jobb finns det en drake och den stör som fan och ingen vill konfrontera den. En syndabock är utsedd, en ung tjej, vilket dock inte ska ses som konstigt då vi bara är två killar på arbetsplatsen och utöver jag och chefen är alla under 25 år. Tjejen väljer ut de hon gillar och de hon inte gillar. De hon inte gillar ignorerar hon och ger onda ögat. Det visade sig att det inte bara var jag som kände mig olustig. Den känslan gick igenom hela laget. Och just genom konfrontationen kom det i öppen dager för mig.

Det var en skitsak som skedde. Jag hade inte hunnit skriva in en reservation i datorn och hade lagt den överst på högen med de andra reservationerna. Dagen efter var det den enda som inte var gjord. Den hade legat på hennes plats och jag sa till henne om detta. Hon attackerade direkt och jag blev alldeles svag och försökte försvara mig verbalt. Det gick självklart inte.

Denna lilla skärmytsling bidrog till att andra som hade sett på reagerade, inte öppet, utan genom att komma efteråt och berätta för mig om sina problem med henne och de berättade även historian om innan jag kommit dit med andra som hade slutat och hon beskylldes som skyldig.

Det hela för mig var intressantast genom den fysiska reaktion jag hade när jag konfronterade henne. Det är ingen stor tjej, mager och tanig. Bra munläder dock och jag förstod direkt att skulle jag fortsätta att konfrontera henne vore det omöjligt att göra det verbalt. Jag skulle besegras direkt. List var alltså tvunget att använda i spelet och jag är ingen listig person. Så tålamod får därför vara min metod och övning i list. Att jag inte var ensam om att känna denna olust gjorde mig stärkt i min roll av att inte vara ensam utsatt, samt att det stärkte de andra också att de plötsligt också såg att de inte var ensamma.

Den viktigaste lärdomen för mig hitintills är av generellare slag och det är just hur viktig språkbehärskningen är och hur svag man är i det mänskliga samhället när man inte tillåts eller kan föra sin talan. Det fick man att reflektera över invandrarens vardag på ett helt nytt sätt och hur utsatt man är. Jag fick t.ex. höra, av en annan i all välmening, att jag hade gjort ett fel och att det var p.g.a. en kulturskillnad mellan tysk och svensk tradition, vilket så klart är skitsnack, men likväl anfördes det.

När etiketten följs på en arbetsplats, i en skola eller i en familj uppstår inte dessa problem. Den är till för att skydda svagare mot de som är starkare, alltså i det här fallet är den starkare en 50 kilos tjej och den svagare en 75 kilo kille.

idag. känner mig som om jag hade flunsan eller nåt. tänker inte blogga nåt vidare heller för jag orkar helt enkelt inte.

men har lite foto jag vill dela med mig av…………

mimmi, vanessa, tessan o martina

mimmi, tessan o martina o scooby ska ju oxå va me

sen vill jag hemskt gärna sätta in mitt lilla bildbevis på att vanessa faktiskt kan städa om hon vill……….. men hon vill inte tillräckligt ofta enl mig…… hmm

detta får räcka för idag……….. tänker snart gå o lägga mig med min tandvärk o mitt svullna ansikte…….. försöka sova lite o vill gärna vakna pigg o glad imorgonbitti…………

Kan inte tiden bara stanna upp, den går för fort. Jag hänger inte med, jag är trög, jag är lat. Men mest av allt så hatar jag mej själv, jag har inte tiden och orken att fixa det. Tiden flyter iväg, jag gör ingenting. Jag får ingenting gjort. Jag hatar det här. Jag hatar mej själv. Jag hatar att minsta lilla motgång får mej att bryta ihop, jag är vek. Jag är svag. Jag klarar ingenting, jag är ingen jag vill vara. Det finns bara en enda liten sak som håller mej uppe, en sak som hindrar mej ifrån att drunka. Den saken är Linus. Utan honom så hade jag inte varit någonting. Utan honom så hade jag inte kunnat andas.

Alkoholen är fortfarande min flykt från verkligheten, jag trodde inte det. Men jag har insett att det är så, min sanna vän..

Jag skriver och det tar emot. Det tar emot för att jag jagar min egna svans. Nu undrar ni vad tusan jag syftar på. Jag syftar på det faktum att jag tycker att mina egna tankar är banala. För att jag inte vant mig vid att vara svag. Trots att jag är den första att säga till den som är i samma situation som mig själv att: “att vara svag är att visa sig stark och om du inte kan vara svag så kommer du aldrig bli stark”. Jag drar även klyschan, den mest förekommande, att man även kan relatera det stadium, det man går igenom, som att: ” efter regn kommer sol och tvärtemot”. Det jobbiga eller det som är bra, är att sådana här klyschor finns till av ett ändamål- att hjälpa. Undrar om jag säger allt detta till mig själv. Om det är så, hoppas jag att det hjälper.

Jag skriver och det tar emot. Tar emot för att jag anser att min sorg, den sorg jag bär på, den sorg jag känner, den sorg jag gråter pga, den sorg jag har för att en av mina närmaste, Anna, har dött. Och hon betyder och betydde otroligt mycket. Och, som om det inte vore nog, som om jag inte redan gått över gränsen gällande klyschor (plötsligt kommer jag att tänka på min förra pojkvän som mer än bara hatade klyschor), att Anna fick en än mer större betydelse för mig efter att hon dog. Missförstå mig rätt här, jag insåg även när hon var vid liv att hon var väldigt betydelsefull för mig. Annars hade jag inte träffat henne så ofta som jag faktiskt gjorde och pratat så mycket om vad som är värdefullt för mig.

Jag hade ingen aning om hur ont det faktiskt kan göra att mista någon som står mig nära. Nu vet jag hur det känns. Och jag kan sätta mig in i hur det var även för en kompis som jag lärde känna under gymnasietiden som mist sin mor. Jag kunde inte vid den tidpunkten när hennes mor dog sätta mig in i hur det kändes överhuvudtaget. Men nu vet jag. Jag kan ju självklart inte veta exakt hur hon känner det. Jag är säker på att hon och jag har många liknande känslor och upplevelser. Men, det var hennes mamma som dog och Anna var inte min mamma. Men nära nog! Anna var min stödperson i livet. Anna var även en av mina bästa vänner och tillika släkt. Dock inte genetisk släkt däremot var hon sambo till min farbror och hon blev tillsammans med honom då jag var 3 år gammal och fortsatte vara det fram till den dag hon dog. Nånting Anna kom tillbaka till då och då när vi pratade om hur det var första gången jag träffade henne var att jag var rädd för henne. Och strax efter kom jag till att accepetera och respektera henne med en väldigt massa kärlek och hon blev i slutändan den där mamman som jag aldrig hade då jag hade behövt det. Återigen, missförstå mig rätt- jag har en biologisk mamma men hon var inte alltid där när det behövdes. Därför fick Anna bli någon slags ersättare. Och ta mig tusan vilken fantastisk ersättare hon var. En av de bästa jag kunde haft. Därför gör det så satans ont, inte bara för att jag fick se hur en sådan fantastisk person som Anna var, gick upp i rök, men, även för att en del av mig dog med henne. Hon var alltid en del av mig- en stor del. Och den delen är nu tom i mig. Och det gör så satans ont att jag inte alltid vet vart jag ska ta vägen med all min sorg. En sorg som alltför många påtalat kommer minska med tiden och ju mer jag sörjer. De har säkerligen rätt- men, i vanlig ordning så ser jag inte ljuset i tunneln. Jag kan erkänna att jag har börjat känna mig bättre och lättare till mods. Men då och då kastas jag tillbaka till ruta ett efter att jag varit sjukskriven och skall börja arbeta på nytt. Just för det faktum att jag aldrig hinner repa mig. Just för att jag inte har råd att sjukskriva mig under en längre tid. Men, nu har 2 olika personer vid 2 olika tillfällen sagt till mig att jag komplettera sjukskrivningen med socialbidrag. Vilket jag nu skall pröva att göra. Detta är ett beslut jag tagit och som måste genomföras då jag nu känner att jag vid varje tillfälle blir utsatt för stress utifrån t.ex. när jag måste ta beslut som kommer emellan mitt sörjande slutar med att jag bryter ihop och att inte kan tänka klart och därefter kommer tröttheten. Och jag vill verkligen inte tillbaka till mitt arbete då jag känner att jag inte får något stöd därifrån. Jag har chefer som skiter blotta fan i mej och som inte vet hur ett ledarskap skall skötas och som definitivt inte vet vad ärlighet innebär. Ok att det finns värre situationer men det är tillräckligt jobbigt för att jag inte skall känna mig uppskattad. Därmed basta!

Jag behöver inte vara svag för att du skall vara stark.