Först SvD och lite senare DN.se skriver om kritik från Svenska FN-förbundet och 16 andra organisationer för Sveriges sätt att hantera våld mot kvinnor. “Invandrarkvinnornas” situation pekas särskilt ut.

–Det finns stora brister hos de sociala myndigheterna. Man har ofta inte tillräcklig kompetens i de här frågorna och det är inte självklart att det finns tolkar till kvinnorna, säger Svenska FN-förbundets ordförande Aleksander Gabelic, till SvD.

(För att undvika sura kommentarer är det lika bra att påpeka det igen: vi bevakar medierapporteringen i mångfaldsfrågor, inte sakfrågorna.)

Vi på MoM känner oss lite tjatiga, se inlägget så sent som igår om det problematiska med att generalisera på det här viset. Vi har även skrivit om det här, här, här, här och här.

Det är uppenbarligen inte Maria som kom till Sverige från Chile på 70-talet som avses, utan kvinnor som ännu inte har lärt sig svenska. Så varför skriver man inte det? Det måste väl gå att klämma in i en ingress?

I DN får Linda Nordin Thorslund, generalsekreterare för det svenska FN-förbundet, generalisera fritt:

- Att invandrarkvinnor upplever kontroll, isolering och ryktesspridning är viktigt att uppmärksamma.

SvD passar sedan också på att mynta ett nytt uttryck: “typiska svenskmiljöer”. Där kan kvinnor med slöja utsättas för våld. Ivrigt läser vi vidare för att få reda på vilka miljöer som är typiskt svenska.

Svaret? Mataffären, lekplatsen och bussen.

/BF

Vi på Clarex vill naturligtvis få konstruktiv kritik eller såklart även rent positiva utlåtanden för skylt exponeringar/lösningar som vi utför för våra kunders räkning.

Vid vissa tillfällen känns det extra angeläget att få feedback.

Som i detta fall där vi själva tycker att vi har lyckats erbjuda både ett estetisk tilltalade och informativt skyltkocept för FN. Trots flertalet försök har vi inte lyckats få svar på om kunden är av samma uppfattning.

På Clarex är vi trots allt glada att vi ha fått leverera dessa skylta som vi själva uppfattar som tilltalande och också bör uppfylla kundens högt ställda krav på finish och kvalité.

Summa summarum är att vi trots allt är glada för att fått leverera dessa skyltar och hoppas att kunden också är nöjd.

Aleksander Gabelics skrev ett inlägg i ST med rubriken Fattigt FN behöver allas stöd.

Idag svarar jag honom i min replik: FN har inget omdöme

ST har hedervärt nog inte klippt i min replik.

Uppdatering (18 juni): Se även mina repliker i Norran, och NSD (där Gabelics också fick in sin debattartikel).

Jag gjorde något jag inte borde ha gjort i går – åkte in till Stockholm och deltog i Sverigedemokaternas valvaka trots att jag är förkyld och därför inte i bästa fysiska form. Till alla er som träffade mig vill jag dock lugna er med att jag inte har någon anledning tro att det är svininfluensan…

Sven-Olof Sällström blev utan plats i Bryssel och Strasbourg den här gången…

Det blev i vilket fall som helst en minnesvärd tillställning. Mina förväntningar var noll, jag trodde på förhand att det nog snarast skulle bli ett slags gravöl mer än en segerfest med tanke på opinionsmätningarnas blygsamma noteringar. Resultatet från SVTs vallokalsundersökning tycktes bekräfta mina farhågor – gruppen “övriga”, där SD hamnat jämte bland andra Feministiskt initiativ (FI), noterades för 5,9 procent och det visade sig att SD bara fått 2,4 procent av dessa röster.

Eftersom jag på förhand i ett internt partitips haft grundtipset 2,5 med gardering på 3,1 var jag dock, till skillnad från andra partibröder, inte över hövan nedslagen. Jag visste ju dessutom att många SD-väljare troligen inte är så pigga på att tala vitt och brett om på vilket parti de röstat.

I den första riktiga prognosen i SVTs valvaka var således rollerna ombytta: SD fick 4,0 och FI knappt 2 procent. Värsta jublet bryter ut i lokalen, och närvarande förstanamnet på valsedeln, stabile Östersunds-bon Sven-Olof Sällström, börjar nog i sitt stilla sinne lägga upp planerna över hur han skall få tag på en våning i Bryssel. Diverse reportrar börjar dessutom strömma till.

Efter hand sjunker ju siffrorna, men aldrig längre ner än till 3, 3 procent vilket blir slutresultat och SDs främsta valframgång genom tiderna i ett rikstäckande val. Mer än 2oo procent bättre än i EU-valet 2004 och 0,4 procent bättre än i förra riksdagsvalet – då bör man ändå ta hänsyn till att SD-sympatisörer tenderar att vara mer röstobenägna än flertalet andra väljare när det gäller val till Europaparlamentet (känner flera personer i min bekantskapskrets som sagt att “om de skall rösta” skall de rösta på SD; sedan har de inte orkat masa sig till vallokalen…).

Jag har i flera sammanhang hävdat att de siffror vi får i EU-valet kan fördubblas i riksdagsvalet i september nästa år, kanske ännu bättre upp. Det står jag fast vid. Nu när vårt parti visat att det på allvar är att räkna med kommer det förhoppningsvis  bli lättare att rekrytera villiga valarbetare och kandidater, liksom naturligtvis väljare i allmänhet (se mitt tidigare inlägg “Tänk 8-10 procent”).

Mot denna bakgrund håller jag naturligtvis med alla dem – med Jimmie Åkesson i spetsen – som anser att valresultatet är klart godkänt. Jag tycker också det är helt perfekt att vi så att säga smyger upp litet “i skymundan”, utan att tilldra oss alltför stor uppmärksamhet. Det visar, enligt min analys, att SD fortsätter att vara ett stabilt parti som sakta men säkert växer till sig. Man kan också uttrycka det som unge William Petzäll från Borås gjorde under valvakan, att “nu kan inget stoppa oss.”

Jag har tidigare partierfarenhet från Ny demokrati (NyD), som jag tillhörde och representerade i fullmäktige i Södertälje 1991-94. Här vill jag påstå att NyD var ett parti mest till namnet: i själva verket var det en samling motstridiga viljor som mest av allt var intresserade av att köra sina egna race ända till det bittra slutet (även om det förstås fanns bra och rekorderligt folk också i NyD).

Forza Silvio!

Då är det en helt annan sak med SD, som efter 2001 – då de blivande Nationaldemokraterna dessbättre tackade för sig – och ännu mer efter 2005 – då Jimmie Åkesson tillträdde som partiordförande – metamorfoserat från att ha varit ett lätt stolligt parti med extremistvarning till att bli ett helt seriöst och konventionellt parti som har arbetat sig fram till den nationella scenen för att stanna. De etablerade partierna torde redan i dag ha börjat lägga upp ritningarna för hur SD skall stoppas, kanhända främst sossarna; Mona Sahlin ansåg  ju valnatten att en av de största framgångarna för hennes parti var att Sverigedemokraterna inte kom in i Europaparlamentet!

Det finns för övrigt säkerligen talrika  SDare som har ett slags “hat-kärlek” till folkliga Mona, hon utgör med sina många stolliga uttalanden och närmast desperata politiska korrekthet – som gör att hon ibland nästan slår knut på sig själv – något av en tändvätska för oss när det gäller att kavla upp skjortärmarna för att ta SD det sista steget, det som leder in i Sveriges riksdag. Se gärna Robstens inlägg:

http://robsten.blogspot.com/2009/06/ett-stort-tack.html

Vi är vidare säkert många som sliter vårt hår inför beskedet, att 14 procent potentiella SD-väljare valde att rösta med Piratpartiet (PP)  i EU-valet, eftersom man anser detta val vara mindre viktigt än riksdagsvalet: då kan man, tycker man, kosta på sig att “lattja” litet i syfte att ge etablissemanget en känga. Om inte dessa väljare hade varit hade Sällström, av allt att döma, kunnat börjat leta bostad i Bryssel redan i dag. Det känns surt, naturligtvis, speciellt som PP enligt min åsikt, trots högstämt tal om medborgerliga rättigheter, integritet med mera, ingenting annat är än en grupp smarta mediaestradörer som kommer att förlora sin tjuskraft fortare än du hinner säga “pajasparti.”

Piratpartiets Amelia Andersdotter har ett förflutet i extremvänsterrörelsen Attac.

Ta förstanamnet Christian Engström, en man som, det erkännes, gjort bra ifrån sig i sina TV-framträdanden. Han har ett förflutet som folkpartist som i sann flumliberal anda inte ser några problem med att legalisera narkotika och prostitution. Engström har i ett inlägg på en kommunistisk blogg sagt sig betrakta SD som ett “förljuget och rasistiskt parti”. Eller andranamnet Amelia Andersdotter, som sitter i styrelsen för Svenska FN-förbundet vilket, trots det respektingivande namnet, är en tokvänstergrupp som faktiskt vill förbjuda såväl Sverigedemokraterna som andra invandringskritiska grupperingar; hon har dessutom ett förflutet i extremvänsterrörelsen Attac. För mer information, se Mattias Karlssons SD-blogg:

http://www.sdkuriren.se/blog/index.php/karlsson/2009/05/27/varning_for_pirater

Som övertygad demokrat respekterar jag under alla omständigheter såväl valresultat som alla väljare som lagt sina röster på PP. Det är tyvärr bara att konstatera att de övriga partierna, inklusive SD, inte gjort tillräckligt när det gäller att attrahera de personer som är intresserade av den typ av frågor som PP tagit på entreprenad.

Om vi skall titta på lokala och regionala valresultat, så kan jag konstatera att det inte gått speciellt bra i Stockholms stad respektive län – 1, 6 respektive 1, 8 procent SD-röster här. Ändå måste det sägas att dessa siffror är klart mycket bättre än vid tidigare val, då kungliga huvudstaden i praktiken varit en tyngd om halsen för SD. Allra bäst tycks det ha gått i Nykvarn, där vårt parti fick 3, 9 procent av rösterna. Fullmäktigeledamoten Anders Berglund är att gratulera! Också här i Södertälje gick det hyfsat, 3, 2 procent, liksom i Botkyrka med 3, 1 – klart bättre än länsresltatet 1, 8 procent.

För mig är det ett kvitto på att vi som har förmånen att få tillhöra Västra Södertörns-föreningen är på rätt väg, vilket jag i första hand vill ge vännerna Robert Stenkvist och Christofer Johnsson en eloge för. Härnäst gäller det att rycka upp Salem (2, 3 procent) litet mer!

Grattis Pia Kjaersgaard och Dansk folkeparti!

Nej, vi sverigedemokrater nådde inte hela vägen fram denna gång. Men vi inspireras av framgången och, just det, av Monas attityd. Dessutom av att det gått rätt väg på rätt många håll i Europa. I Nederländerna blev Geert Wilders Frihetsparti valets moraliska segrare. I Danmark noterade Dansk folkeparti 14, 9 procent och får två mandat i Bryssel och Strasbourg. I Finland nådde Sannfinländarna över 10 procent i teknisk valsamverkan med Kristdemokraterna; båda partierna kommer in.

Och i Italien kunde färgstarke Silvio Berlusconi, alla PK-vänners röda skynke, och hans Frihetens folk glädjas åt närmare 40 procent av rösterna. Forza Silvio!

Slutligen ett memento. Låt oss nu fortsätta arbetet med att bredda SDs ideologiska bas, dels genom arbetet i de olika grupper som kämpar med texter till den blivande valplattformen (och där jag har glädjen ingå i gruppen Försvars- och säkerhetspolitik under Krister Maconis ledning), dels genom verksamheten i de olika kommunerna.

Med mitt särskilda intresse för utrikespolitik anser jag nog att det finns all anledning att också ta hänsyn till den stora värld som finns utanför Europa – här skulle jag rentav kunna tillföra partiet en del av värde!

Dagens citat – del 63 (090426)

Än en gång har radioprogrammet Människor och tro i Sveriges Radios P1 lyckats berika våra liv genom att bjuda in en expertpanel att diskutera Durban II. Expertpanelen bestod denna gång av

• Jan Hjärpe, professor emeritus i islamologi och
• Aleksander Gabelic, socialdemokratisk riksdagsman och ordförande i Svenska FN-förbundet

Att Svenska FN-förbundets ordförande, Gabelic, skulle kritisera FN är naturligtvis otänkbart. Hjärpe har å sin sida vittnat till försvar för Radio Islams grundare, Ahmed Rami, i rättegången 1989 (Rami fälldes då för hets mot folkgrupp, pga sina antisemitiska uttalanden). Båda är kända för sin kritik mot Israel.

Det var med andra ord upplagt för en väldigt givande diskussion. Två “experter” som båda är för FN-spektaklet, och en programledare som inte vid något tillfälle ifrågasätter “experternas” utlåtanden. Denna metod dog tydligen inte ut med Berlinmurens fall.

Sverige är i trygga händer, verkar det som. Riksdagsledamoten och ordföranden för Svenska FN-förbundet, Aleksander Gabelic (s), gjorde väl ingen besviken när han i den riggade diskussionen gav prov på sin intellektuella stringens:

Ja, man kan säga att det där är dilemma i många FN-sammanhang att vissa regimer använder FN-forumet för att torgföra sina egna åsikter. Det är inget unikt, det sker i generalförsamlingen varje höst i New York och det är tyvärr någonting som vi får leva med. Men problemet snarare får man väl också säga är att de västliga demokratierna har visat också ett sätt att agera, både att utebli och att tåga ut, ger också felaktiga signaler och då vill jag då understryka vikten av att försvara liksom det sätt vi umgås på internationell nivå, att vi faktiskt träffar, möts och inte tågar ut eller uteblir för det ger ju egentligen bara utrymme för de här krafterna som ständigt är aktiva på att missbruka FN.

Vi rekommenderar starkt att ni läser Nima Dervishs (tidigare Daryamadj) inlägg om Mohamed Omars vurm för Iran!

SvD Dagbladet Sydsvenskan

Läs även andra bloggares åsikter om Israel, FN, Durban II, Människor och tro, Aleksander Gabelic, Jan Hjärpe, Svenska FN-förbundet, Ahmed Rami, SR

Integrationsminister Nyamko Sabuni

All heder till integrationsminister Nyamko Sabuni som idag meddelade att:

Sverige skickar ingen representant på ministernivå till den FN-konferens om rasism som inleds i Genève på måndag.

Det har ju varit tunga och problematiska förhandlingar som visserligen har vänt senaste veckan till att bli konstruktiva och rätt så bra, men vi har bestämt att Sverige medverkar inte på ministernivå.

Konferensen har föregåtts av intensiva diskussioner mellan, grovt förenklat, “öst och väst” där oenighet har rått om frågor som yttrandefrihet kontra religionsfrihet, Förintelsen och kolonialismen.

Den senaste veckan har förhandlingarna kring att ta fram ett dokument som ska antas på mötet varit framgångsrika, enligt Sabuni. Men Sverige avstår ändå från ministermedverkan vid ett möte där exempelvis Irans president Mahmoud Ahmadinejad – som uttalat sig kontroversiellt i vissa av frågorna – medverkar, av oro för en upprepning av det förra – kaotiska – mötet om rasism för åtta år sedan.

Eventuellt deltagande på tjänstemannanivå kan fortfarande bli aktuellt, beroende på hur diskussionerna fortlöper.

Telegrammet kan läsas här – Syd, D, Dag, Hd, Ab, 2, 3, 4, 5, 6, DN HD Barometern KrB TrA YA SmP BLT Sydsvenskan AB

FiM-bloggen välkomnar regeringens beslut, även om vi hoppas på en fullständig bojkott. Sveriges röst är hög och tydlig. Alliansen har tagit tydlig ställning för demokrati och yttrandefrihet och mot antisemitism och rasism. Få saker hedrar Sverige mer internationellt än detta modiga beslut.

Beslutet kommer timmarna efter att Folkpartiets utrikestalesman Birgitta Ohlsson krävt att Sverige nobbar Durban II:

Sverige måste nobba Durban II, allt annat är pinsamt. Kanada, Israel och USA har lämnat återbud till konferensen. Allt fler EU-länder hoppar av. Sverige kan inte delta eftersom förbud mot religionskritik och antisemitiska inslag kvarstår. Vi får inte bli skamdiktaturernas västerländska gisslan. Sverige ska inte legitimera regimer som vill dölja förtryck i sina egna länder.

Samtidigt har Svenska FN-förbundets ordförande, Aleksander Gabelic (S), gjort ett uttalande. Även om han pliktskyldigt tycker att man bör delta i konferensen, trots FN:s brister när det gäller mänskliga och demokratiska rättigheter, så håller han med, i allt väsentligt, om de problem som finns i den egna organisationen:

FN:s hantering av mänskliga rättigheter i allmänhet och antirasismfrågor i synnerhet lämnar mycket att önska. FN:s råd för mänskliga rättigheter antog för en knapp månad sedan en resolution som fördömer förtal av religioner. Resolutionen är inte bindande, men kan användas av regimer för att stoppa kritiska röster. Det visar att en majoritet i rådet har missförstått eller medvetet vantolkat sin uppgift. FN:s olika människorättskonventioner ska skydda människor – inte stater eller religioner.

Nyamko Sabuni, Birgitta Ohlsson, Jan Björklund, Annelie Enochson och alla andra som bidragit till dagens beslut förtjänar en stor eloge!

UPPDATERING 18/4 kl. 12.08 : Sydsvenskans Heidi Avellan har en väldigt läsvärd artikel om saken, där hon förklarar varför det var så viktigt för Sverige att markera avstånd mot Durban II. TT:s artikel ovan är nämligen helt tillrättalagd om orsakerna. Konflikten står inte mellan “öst och väst”, utan mellan demokratierna och de 56 auktoritära islamiska staterna i OIC, från vilka bl.a. Förintelseförnekaren Mahmoud Ahmadinejad kommer att delta. Dessutom tiger TT fullständigt om de antisemitiska påhoppen och demoniseringen av Israel från den förra konferensen, vilka sannolikt kommer att upprepas i år. Läs Sydsvenskans ledarartikel.

Läs även andra bloggares åsikter om Nyamko Sabuni, Birgitta Ohlsson, Aleksander Gabelic, Jan Björklund, Annelie Enochson, Durban II, FN, UNHRC, Svenska FN-förbundet, Israel, Kanada, USA, EU, rasism, antisemitism, yttrandefrihet, religionsfrihet, religionskritik, Folkpartiet, Socialdemokraterna, Mahmoud Ahmadinejad, Alliansen

Jan-Fredrik Wahlin är med i en bok skriven av Elin Sundström. Den heter Engagemangsguiden. Boken är en guide för hur man kan engagera sig som ung medborgare i Sverige. Intresseväckande och chockerande hur många frivilliga organisationer och rörelser på gräsrotsnivå som finns där ute.

Det finns en tre sidor lång artikel om Jan-Fredrik och hans syn på FN rörelsen och FN rollspel. Nedan följer en länk där ni kan se en liten del av boken. Köp gärna den! Kostnaderna är endast för tryck.

www.vulkan.se och sök på Engagemangsguiden.

Ni kan trycka på provläs om ni vill se en del av boken. Ni kan bland annat se artiklar om Svenska FN Förbundet och Millenniemålen.

Hej FN vänner,

Glad att förmedla att kampanjen Maxa Millenniemålen har lanserats på Bilddagboken. Konceptet bakom kampanjen är att användare av bilddagboken ska rösta mellan ett antal kändisar vem de vill ska vara ambassadör för ett millennimål.

Feedbacken har varit enorm, vi ambassadörer hade som mål att nå ut till minst 8000 unga. Resultatet är 85 000 och växer för varje dag som kampanjen ligger ute på bilddagboken.

Jag kan berätta för er som inte har bilddagboken att Björn Gustafsson leder röstningen samt Millenniemål Nr.1, Att halvera fattigdomen leder.

Maxa Millenniemålen

Den 29 november 1947 antog FNs generalförsamling sin resolution 181, enligt vilken det brittiska Palestinamandatet skulle delas i två stater – en med judisk majoritet och en med arabisk majoritet.

FNs förslag till delning av det brittiska Palestinamandatet

Tre saker är viktiga att påpeka om denna delningsplan:

För det första stämmer det inte, som antiisraelerna ofta påstår, att delningsplanen var djupt orättvis till judarnas fördel. Ofta sägs det att

judarna fick 56% av landet, trots att de bara ägde 7% sedan tidigare

Det påståendet är en avsiktlig lögn. Sant är att judar bara ägde ca 7% av marken, men enligt delningsplanen skulle ingen mark byta ägare, och ingen skulle behöva flytta:

No expropriation of land owned by an Arab in the Jewish State (by a Jew in the Arab State) shall be allowed except for public purposes. In all cases of expropriation full compensation as fixed by the Supreme Court shall be said previous to dispossession.

De som gärna häver ur sig det lögnaktiga påståendet undviker nogsamt att nämna följande tre “detaljer”

• Araber ägde, högt räknat, endast 20% av landet. Resten var statsägt.
• Över hälften av den mark som skulle hamna i den judiskt dominerade staten utgjordes av den sterila Negevöknen.
• Den största judiska staden, Jerusalem, där judar utgjort den största befolkningsgruppen sedan innan den judiska invandringen tog fart på 1800-talet, skulle inte tillfalla någon av staterna, utan administreras av FN. Detta, om något, var orättvist. Mot judarna.

För det andra påstås att den påstådda orättvisan i delningsplanen var orsaken att krig utbröt. Sanningen är att araberna konsekvent vägrat acceptera existensen av någon judisk stat överhuvudtaget. 10 år tidigare hade araberna förkastat Peelkommissionens förslag till delning, vilken var ännu fördelaktigare ur arabisk synvinkel.

För det tredje är det viktigt att komma ihåg vad som hände strax efter den 29 november 1947. Det dröjde bara några timmar innan araberna gick till anfall. Ett blodigt krig inleddes och Jerusalem belägrades. På den arabiska sidan fanns inte bara palestinaaraber, utan även “frivilliga” från andra muslimska länder, framför allt från Irak. Men även bosniska nazister (muslimer) som ingått i de SS-förband som Haj Amin al-Husseini hjälpte Hitler upprätta på Balkan, och som sedan fann en fristad i Syrien.

Efter att staten Israel utropades i maj 1948 gick dessutom flera reguljära arabarméer till anfall. Det skröts öppet med att araberna skulle utföra ett folkmord. Men folkmordet lyckades inte – i stället blev följden 726.000 arabiska flyktingar och långt över 800.000 judiska flyktingar från arabländerna.

I en mindre bisarr värld än vår skulle det kanske slutat därvid, men det gjorde det som bekant inte. FN är sedan länge kapat av ett otal muslimska stater och deras nickedockor. Den 29 november har utropats till Internationella dagen för solidaritet med de palestinska flyktingarna, vilket Svenska FN-förbundet uppmärksammar. Konfliktens historia lyckas Svenska FN-förbundet sammanfatta i en enda (lögnaktig) mening:

1948 upprättades staten Israel på palestinsk mark, trots omfattande protester från palestinierna och den arabiska världen.

Minst 101 FN-resolutioner har antagits om de palestinska flyktingarna. De har ett eget FN-organ, UNRWA.

Alla andra flyktingar sorteras under FNs flyktingorgan UNHCR. Ja, det vill säga alla flyktingar utom de judiska. De har aldrig fått ett ruttet lingon av FN. Inga solidaritetsdagar heller. Och inte en enda FN-resolution.

Där UNHCR försöker hjälpa flyktingar till medborgarskap och försörjning, där permanentar i stället UNRWA palestiniernas statslöshet.

I det sammanhanget kan det vara värt att notera följande artikel i The Daily Star. Det är en intervju med Svenska Rädda Barnen-kontoret i Libanon. Till skillnad från deras propaganda mot Israel i svenska medier så vågar de säga sanningen till libanesiska journalister:

Lebanon may not host the largest population of Palestinian refugees but it “is the most difficult place to be a Palestinian refugee.
[...]
In contradiction to the UN Refugee Convention of 1951, all refugees must be given the right to work and to own property. But Palestinians in Lebanon do not enjoy those rights.

Lägg dock märke till att svenska Rädda Barnen, enligt artikeln, motsätter sig etablering av palestinierna i de länder de bor!

In an address to the UN General Assembly Tuesday to mark the day of solidarity with the Palestinians, Lebanese Ambassador to the UN Nawwaf Salem said Lebanon “strictly opposes any sort of naturalization of the Palestinians, a matter which has been repeatedly emphasized by [President] Michel Sleiman.” Naturalization was “not feasible because it threatened the Lebanese state and identity, as well as the identity of Palestinian refugees,” Salem added.

For Sejberg, the debate over naturalization was pointless. The majority of Palestinians themselves have no interest in becoming Lebanese. Indeed, as recently as last Wednesday, Palestinian Foreign Minister Riad al-Maliki told An-Nahar newspaper that the naturalization of Palestinian refugees in Lebanon would not be tolerated. “I don’t even know why we’re bothering to talk about naturalization when that’s not the issue,” said Sejberg. “The issue is how to improve the life of these people who have been in Lebanon’s backyard since 1948.”

But according to former Ambassador Khalil Makkawi, president of the Lebanese-Palestinian Dialogue Committee (LPDC), which since 2005 has been working on the issue of Palestinian refugees in Lebanon under the guise of the Cabinet, responsibility for the Palestinians lay “not [with] Lebanon but UNRWA and the international community.”

“I think it’s time to take a more proactive stance,” Sejberg said, suggesting Lebanon used UNRWA’s mandate over the Palestinians as a “convenient” tool to absolve itself of responsibility toward them.

Denna inställning från Rädda Barnens sida bryter mot 7:e artikeln i FNs konvention om barnets rättigheter (länken från Rädda Barnens egen hemsida!).

Palestinierna är föga mer än ett vapen i kampen mot Israel. Inget nytt under solen, alltså.

/red

Netrelations har släppt Svenska FN-förbundet på EPiServer CMS 5. Den nya webbplatsen ska drastiskt förbättrat sin sökmotorpositionering. Även antalet besökare på webbplatsen ska ha fördubblats sedan lanseringen. Netrelations jobbar hårt med sina SEO-anpassade EPiServermallar.

“Delwebbar” (ett hundratal är på gång) och ny luftig design är andra projektleverabler.

FN har även Drupal som CMS.

Mycket ska man läsa innan ögonen trillar ut!

En sak som stod igår i Metro och idag i NWT (Nya Wermlandstidningen) handlade om att Svenska FN-förbundet vill att rasistiska organisationer ska förbjudas i Sverige.

Förbundet är alltså en utav de krafter i samhället som vill förinta yttrandefriheten, demokratin och åsiktsfriheten.

Visserligen har vi ingen demokrati i det här landet (så länge som demokratin bara gäller vissa grupper och människor i samhället så har vi ingen sådan), så FN-förbundet slår ju på sätt och vis in redan öppna dörrar.

Men att förbjuda organisationer, oavsett om de är rasistiska eller ej, är att strypa demokratin rejält. Sådana tilltag är fascistiska och antidemokratiska.

But wat’s new?

Så här stod det i alla fall om detta i dagens NWT:s ledare:

FN-förbundet hotar demokratin

Svenska FN-förbundet föreslog i ett pressmeddelande igår att Sverige bör införa ett förbud mot rasistiska organisationer. Bakgrunden till detta är enligt FN-förbundet att hatbrotten ökar och att Sverige genom ett förbund skulle anpassa sig till FN-konventioner om etnisk diskriminering.

Artikeln i NWT var väldigt lång, så därför nämner jag bara det som stod överst i den.

Men det här visar att Svenska FN-förbundet inte är något demokratiskt förbund, utan däremot ett starkt antidemokratiskt sådant.

Vad har de personer som har totat ihop detta ogenomtänkta och fascistiska förslag tänkt med? Ja, inte är det med hjärnan i alla fall.

Men vem vet? De kanske har ett förflutet i Nysvenska Rörelsen, eller också har de väl släktingar eller föräldrar som har varit med i den.

Snacka om det fascistiska arvet.

En annat bevis på att de inte har tänkt är att om ett sådant förslag skulle gå igenom så skulle det bädda för terrorism. För då har dessa organisationer fått det ultimata beviset på att demokratin är totalt genomrutten.

Dessutom kommer ingen att kunna hålla koll på dessa organisationer om de förbjuds, för ingen idiot ska tro att de försvinner.

Nej, istället går de under jorden och tillåts verkligen att agera i det tysta och dolda

Detta kommer att göra att terroristiska grupperingar i form av s k celler kommer att skapas, och vad som händer då är inte svårt att räkna ut.

Sådant har ju redan hänt i flera länder, t ex i Spanien där den separatistiska terroriströrelsen ETA finns.

ETA är förbjuden, men fortsätter att finnas. Den utför terrordåd då och då.

När det gäller förbud så är det bara se på vad som har hänt i Tyskland efter att rasistiska eller nazistiska organisationer förbjöds. Dessa har bara gått under jorden och blivit ännu starkare istället, rasismen och nazismen har också ökat ordentligt i styrka efter förbuden.

Detsamma har skett i Österike, och ändå är detta det land i Europa som har den hårdaste lagstiftningen emot saker och ting som har med sådant att göra.

Med andra ord så leder förbud bara till att det som förbjuds ökar. Men detta har uppenbarligen inte Svenska FN-förbundet tänkt på.

Avslutningsvis ska jag nämna vad som, enligt NWT:s ledare från idag, står i artikel 19 och 20 i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna.

Så här står det:

Artikel 19: Var och en har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet att utan ingripande hysa åsikter samt söka, ta emot och sprida information och ide’er med hjälp av alla uttycksmedel och oberoende av gränser.

Artikel 20: 1) Var och en har rätt till frihet i fråga om fredliga möten och sammanslutningar. 2) Ingen får tvingas att tillhöra en sammanslutning.

Jag tycker att det är hög tid att Svenska FN-förbundet läser igenom sin egen moderorganisations, alltså FN:s, allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna.

För det är i allra högsta grad någonting som de uppenbarligen inte alls har gjort.