benke@swipnet.se av Bengt Ohlsson, 2005, s. 146-147.

Förra sommaren på Re:orientfestivalen minns jag att oavsett hur många främmande flöjter och tunisiska trummor som fyllde öronen så var den överlägset mest exotiska upplevelsen att se musiker som kom upp på scenen och strålade av glädje. Ofta vinkade de till publiken. Vad roligt att så många av er hittat hit! Vad glada vi blir!
     Till råga på allt var de här musikerna så uppenbart finklädda. De hade liksom kammat håret och putsat glasögonen och bytt underkläder, och de gjorde ingen hemlighet av det heller, och allt detta är naturligtvis en omtumlande erfarenhet om man är van vid att tillhöra en rockpublik.
     Då är man “packet”. Då strömmar man till arenorna för att bli lite lätt och lagom förnedrad. Det är så det ska vara. Rocken får aldrig komma ur målbrottet. Rocken ska ha en stilett i innerfickan. Rocken ska kröka på överläppen i förakt.

Ja, hur man håller fansen glada varierar uppenbarligen. Men kan man efter Re:orientfestivalen återgå till att bli rockpublik med bibehållen värdighet?

Sverige i New York av Inger Claesson Wästberg & Olle Wästberg, 2003. s. 24.

“Andra generationens invandrare” kallas barn till invandrare i Sverige med ett nästan unikt uttryck. I USA blir människor snabbt amerikaner. “I am a New Yorker!” säger folk med alla sorts brytningar i TV-stationen New York 1:s reklam. USA är ett land där nästan alla accepteras som amerikaner om de är beredda att acceptera andra. Att vara lik alla andra är inte riktigt något självändamål.
     Vi tycker oss ha märkt att många unga svenskar i New York haft invandrarbakgrund också i Sverige. Kanske har de lättare att ta sig fram i New York. I varje fall reagerar ingen för ett ovanligt namn, det finns liksom inga ovanliga namn.

Mycket sympatiskt. Vem har tid och ork och intresse att bråka om folks bakgrund?

När jag väntade på flyget från Paris till Stockholm för en månad sen träffade jag på pappas moster G och hennes man J. Det visade sig att de brukar åka till Paris rätt ofta, och G tipsade mig om en massa ställen som skulle kunna vara intressanta. Bland annat så berättade hon att det fanns ett dansställe på någon gata bakom Centre Pompidou, nära Café de la Gare. Idag fick jag äntligen tillfälle att kolla upp det med egna ögon och efter lite omkringsnurrande längs Rue du Temple och tvärgatorna däromkring hittade jag det tillslut. Fick verkligen lite Fame-feeling när jag såg balettfötter sticka upp i fönstrena på övervåningen lite då och då.

Centre de danse du Marais heter stället och jag ska definitivt övertala någon/några att följa med mig dit för en kurs. Imorgon har de en kurs i Hip Hop New style et latino groove. Ska man gå dit kanske..? Då kan jag ju också passa på att fortsätta utforska Svenska Kyrkans julmarknad (gäller att passa på denna enda helg). Var nämligen där idag och betalade Lucia-biljetterna och kollade runt lite. Fascinerades över alla fina handarbeten som de gjort, ska lägga upp bilder på det lite senare tänkte jag.

Det verkade vara lektion i salen på övervåningen

Såklart var Fame-affischen där

Utvecklingen går rasande fort. Youtube.com skapades 2005 och spreds 2006. Spridningen till en globalt känd sajt har inte skett med reklam utan från person till person. Nu i december 2009 kan ingen tänka sig att Youtube är bara fyra år gammalt.

Här är den först uppladdade videon till Youtube…

Den slutar med “that is all that is to it”. New York Times har värderat Youtube som ägs av Google till minst 1 miljard dollar.

Jag har börjat använda Google Wave. Min gissning är att Wave kommer att ha en liknande utveckling som Youtube…

Google Wave använder en arkitekturprincip kallad “Live collaborative editing” som medger att uppdateringar sker både ute hos användaren och på servern samtidigt. Det kommer att revolutionera “chatttjänsterna” för det blir möjligt att parallellt och samtidigt skriva kommentarer hos flera användare med bibehållen ordning på inläggen. Häftigt. En mindre revolution arkitekturmässigt. Se denna video om du är nyfiken och nördig som jag och vill veta hur det fungerar…

Tänään oli ensimmäisen ruotsinkurssin loppukoe.

Opiskelumotivaationi ruotsiin on ollut pohjamudissa seitsemänneltä luokalta asti, kun sain tietää ettei yläasteellani ole pitkän ruotsin opetusta – jouduin siis aloittamaan B1-tuotsin lukemisen. Onneksi sain vapautuksen ruotsinopiskelusta sillä ehdolla, että teen kurssikokeet. En periaatteessa puhunut ruotsia kolmeen vuoteen, paitsi kotona jonkun verran. Hyvin vähän.

Nyt päätin jatkaa lyhyen ruotsin opiskelua, koska olen jo armotta tippunut kelkasta pitkän ruotsin suhteen. Käyttämämme oppikirja, Helt Okej! [Tammi], on mielestäni aika keskinkertainen. Kunnollisia harjoituksia on liian vähän, ja tekstien taso vaihtelee hurjasti. Välillä en ymmärrä teksteistä sanaakaan, ja välillä ne ovat yläastetasoa.

Ja minä tietenkin turhaudun, koska tekstit ovat joko liian haastavia tai liian helppoja.

En jaksa keskittyä tunneilla, enkä tehdä kotiläksyjä kunnolla. Kun aloitin kokeeseen pänttäämisen, huomasin että kirjassa oli massoittain uusia sanoja. Kielioppiasia on samaa vanhaa, mutta sanajärjestys on aina tuottanut minulle vaikeuksia – jos alan miettiä sitä.

Suorastaan hävettää tämä motivaation puute. Kuulun vielä niihin kirottuihin svekomaaneihin, jotka kannattavat pakkoruotsia – ja sitten en itse edes jaksa opiskella sitä.

]]> http://serenaden.wordpress.com/2009/11/26/we-were-the-kings-and-queens-of-promise/ Thu, 26 Nov 2009 10:58:24 +0000 serenaden http://serenaden.wordpress.com/2009/11/26/we-were-the-kings-and-queens-of-promise/

Jag vill se den här filmen:

Igår jobbade jag mig. 8.5 timmer på jobbet sedan gick jag hemma hos en vän till mig som fyller år idag! Jag var tvungen att gå hem efter en kort tid. Hemma hos mig kl 1.30 – kunde inte sova (igen). Därför köpte jag några låtar på iTunes (I ♥ iTunes) – låtar man skulle inte gilla så mycket? Jag vet inte om det är så men jag kan inte upphöra att lyssna på mina Top Secret Top 3: 1) 30 Seconds To Mars: Kings & Queens 2) Linkin Park: What I’ve Done 3) Silbermond: Ich bereue nichts. Ja, jag köpte de. Kanske det är eftersom jag måste lyssna på radion den hela tiden på jobbet?

Just nu lyssnar jag på: Fatboy Slim – Praise You

Jeff Tyzik – Jammin’ In Manhattan

Inser att jag är inne i en funkperiod just nu för jag dras väldigt mycket till musik som har mycket funk i sig. Den här skapelsen är en helt ny erfarenhet för mig och ger associationer till Tom Browne, Stanley Clarke, Herbie Hancock m.fl. Uttans bra är det i alla fall och bitvis så är det ståpälsvarning.

Måste för övrigt berätta om ett intressant fenomen. Har ju den lilla widgeten Feedjit på högra sidan av bloggen. Där kan man då se var folket som besöker bloggen kommer ifrån. De senaste dagarna blev jag lite förbryllad när det började trilla in besökare från alla möjliga hörn på jorden. Det kom besökare från Pakistan, Indien, Turkiet och en mängd andra länder som lixom inte språkmässigt torde ha något utbyte av min blogg.

Så först tänkte jag att de hittat hit pga musiken och det kan till viss del nog äga sin riktighet. Men hur i hela fridens namn har min blogg plötsligt kunna tränga igenom det stora bloggbruset som trots allt finns. Jo, det var tack vare en snubbe som skapat nåt som han kallar alphainventions.com. Det är en sajt som i realtid loggar inlägg från alla möjliga bloggar och av någon anledning hade någon lagt till min blogg i hans bevakningslista. Vem som gjort det vet jag inte men det kvittar för det är ändå lika fascinerande att folk av någon anledning fattar intresse för bloggen trots att den bara blinkar förbi på nån sekund på hans sajt.

Men det kanske kan sporra nån människa där ute i något avlägset land att börja lära sig svenska bara för att kunna ta del av mina blogginlägg.

Tjillevippen

notbugs

På min resa genom antikens grekland mötte jag ”den gudalike” Odysseus.
Ryktet om honom nådde mig först genom hans son Telemachos och den uggleögda gudinnan Athena.
Odysseus har varit borta från sina hemtrakter Ithaka i 20 år, han gav sig av för att kämpa i det 10-åriga trojanska kriget men har aldrig vänt åter.
Telemachos var bara en baby när hans far reste men nu är han en vacker och klok yngling i 20-års ålder och han har tröttnat på de friare som ansätter hans mor den gudalikt sköna Penelope.
Gudarnas råd på Olympen har beslutat om att Odysseus ska få resa hem och Athena besöker sonen för att övertala honom att resa ut och leta efter hans far.
Den uggleögda gudinnan hjälper Telemachos att samla ihop män och ett skepp till färden sedan ger han sig av för att hitta Odysseus.
Skälva Odysseus mötte jag först på Ogygias Ö där han hade hållits i 7 år mot sin vilja av den fagerlockiga nymfen Kalypso, en gudinna dotter till Atlas. Jag fortsatte tjuvlyssna genom hela historien.
Jag hörde hur Kalypso fogar sig i gudarnas beslut och låter Odysseus resa iväg på en flotte.
Och jag såg hur Odysseus landsteg efter mycket möda på Fajakernas ö där han blev väl emottagen, på ön berättar han sedan hela sin hiskeliga historia för ivriga öron, även mina.

Odysseus med sin gudalikt sköna Penelope

När jag följt Odysseus resa genom alla strapatser så slår det mig att han är en oerhört stark person med mycket vilja och vishet. Han tar sig igenom farorna med en slughet som överträffar det mesta.
Alla kvinnor vill ha honom och alla män vill vara honom.
Odysseus är lång och ståtlig med breda axlar och glansigt lockigt hår, ett av greklands ideal på den tiden. Han talar som en gud och har ett hjärta av guld han ständigt visar för sitt folk som han styr med en mild faderlig hand.
Kort sagt han är en folkets hjälte.

Hans konungarike Ithaka är en grönskande ö med kuperad terräng. Ön är omgiven av berg och på de gröna, fuktiga ängarna betar svartvita getter med långa spetsiga horn och bruna muskulösa oxar.
Runt ladugårdarna trynar feta fläckiga svin och hundar viftar glatt på svansen.
Odysseus palats är robust men vackert, omringad av en låg mur med en port av cypress, beslagen är av järn, grova och hållbara. Här bryter sig ingen in.
Stora salen är vackert smyckad med vapen och sköldar och förråden är fulla av kryddigt vin och korn.

Allt detta berättade Odysseus för mig när jag smög runt i hans värld och tjuvlyssnade på hans historia.

benke@swipnet.se av Bengt Ohlsson, 2005, s. 171-172.

Jag stod utanför Ringen, på uselt humör efter ett besök på Posten, och det passerade en kille i slutet av tonåren och jag hann uppsnappa slutet på något som han sa till sin polare:
     - …jag vet ju inte om man har nåra skills på det området, men…
     Hans förtjusning över att säga “skills” istället för “färdigheter”, vem har hjärta att ta den ifrån honom.
     Om någon språkpolis kom fradgande, jag skulle sätta krokben för honom. Eller henne.
     Jag säger “smoothies” också. Så ofta jag får tillfälle, faktiskt. Hur kan någon begära att man ska avstå från ett sånt oemotståndligt skitfånigt ord som “smoothie”, till förmån för, vadå… “mjjjölkdrrrinkkk”?

Bengt Ohlsson konstaterar att han tidigare hörde till språkpoliskåren, men “när man blir äldre mjuknar hjärnan, och sen sitter man där och har överseende med i stort sett allting”. (Krönikan skrevs för övrigt 2000. Vi kanske inte hade pratat om “smoothies” så länge då.)

Staten måste stöpas om säger Don Tapscott, kanadensisk e-förvaltningsguru. Nu gäller Staten 2.0, där myndigheterna interagerar med medborgarna på deras villkor. Det är bara ett exempel på en trend där kraven på delaktighet och dialog växer.

Folk accepterar inte det gamla sättet att ledas “top-down” utan väljer med fötterna det de gillar.

Man kan fråga sig om inte traditionell web skriven av redaktörer och annonser är gammalt tänkande och att det kommer att ersättas av mer sociala webbplatser som facebook och twitter.

Jag tror det och jag hittade ett bra föredrag som talar om detta Social Media Workshop – New Economy

Historietter av Hjalmar Söderberg, 1965 (1898), s. 60-61.

Det är icke någon historia för allvarligt folk. Man blir varken klokare eller bättre av att läsa den, och den betyder ingenting särskilt. Dessutom är det så längesedan den passerade, så det kunde egentligen vara onödigt att berätta den; men den är åtminstone sann, och sanningen bör man alltid hålla i ära.
     Min mormor säger, att den vintern var den kallaste hon någonsin varit med om, och det vill jag gärna tro; hon brukar aldrig fara med osanning, utom när det är nödvändigt. Vad det egentligen var för en vinter kan ju vara detsamma, det angår ingen; men den vintern var det emellertid. Ja, det var en alldeles förskräcklig vinter; min mormor hade en katt, som brukade komma litet sent hem om kvällarna ibland, och så en natt blev han utestängd; på morgonen hade han fått sin näsa alldeles förfrusen, så att han fick gå och se litet försupen ut sedan under hela sin återstående livstid. Det var så mycket mera att beklaga, som han alltid hade varit en utmärkt nykter och städad katt; och jag får bekänna, att jag grät mina modiga tårar första gången min mormor berättade den historien för mig. Det kunde för övrigt också bero på att min mormor berättade allting på ett så livligt och rörande sätt.
     Men tiden läker alla sår, och katten är död, och han har dessutom ingenting med min historia att göra.

Ja, så börjar novellen “Sann historia”. Vad den egentligen handlar om? Ett plank och en påle som blir osams. Den är riktigt bra.

Hälften av eleverna (minst) har inte lämnat in läxan om “Det osynliga barnet” som skulle ha varit inne förra onsdagen! Några har lämnat in utan att skriva namn på, men det får vi kolla upp! Jag kommer att ta det med eleverna, men påminn gärna hemma också!

Vi har nu smugit igång vårt gemensamma sv/so – arbete. Förra veckan började vi lite smått med att öva på att söka fakta, denna vecka har vi tränat på att sammanställa en egen faktatext utifrån en given källtext. Vi har även pratat om vad vi lärare tänker på när vi bedömer elevtexter, vikten av egna reflektioner t.ex.

Nu ska eleverna välja ett eget ämne som de fram till jullovet ska fördjupa sig i. De kommer att få noggranna instruktioner i vad vi förväntar oss vad gäller både form och innehåll.

DSC_0086.JPG, originally uploaded by videclix.

Det har gått ett tag nu. Var någon vecka sedan jag uppdaterade om den nu återkommande vardagen. Det har givetvis hänt en hel del.

Skolan går framåt. Har fått börja ta tag i boken även efter skolan nu. Första hela kapitlet med saker jag inte hade det blekaste om har dykt upp och drivit förbi. Så från och med nu lär det nog bli lite mer timmar efter skolan med skola. Har trots allt haft en ganska skön tillvaro hittills jämfört iom att jag glidit lite på det jag kunnat sen innan.

Har blivit indirekt erbjuden ett jobb också, som servitör/barmästare på en irländsk pub inte alltför långt från mitt hem. En kille i klassen som jobbar där har fått ett annat jobb i Osaka och han frågade mig idag om jag var intresserad av att “ta över” efter honom så att säga. Jag vet inte om jag skall ta det dock, är 6h 4 dagar i veckan och det kan bli tungt att kombinera med skolan. Arbetstiden är dessutom fast, iofs på gott och ont. Annars verkar det som att det finns ett jobb på SevenEleven som ligger något hus bort från här. Skillnaden är att det jobbet nog är lite enklare, fast kräver mer japanska, kan välja tider bättre (öppet dygnet runt!) men lönen är lite sämre… eller ganska mycket sämre. Får 1000 yen i baren och 840 yen på 7/11 vilket är 80 kr kontra 65 kr (efter skatten på 5%..)
Behöver ju egentligen inte jobba, men det hade varit skönt att kunna dra in lite pengar och sedan kanske ha dom när skolan är slut i september (och CSN!). Har ju visa till januari 2011.

Helgen som gick var kanon. Blev en svänga äta och dricka så mycket man hinner på 90min för knappa 200 kr med några japaner som var i Lund förra året samt några svenskar som pluggar här i Tokyo via Lunds Universitet. Vi lyckades dricka på ganska bra, vi krävde in några beställda öl som uteblivit ca 10 min innan tiden gick ut vilket slutade med att i runda slängar 3-4 personer svingade 8 bägare på… ja, 10 min. Efteråt blev det karaoke och lite ännu senare en runda bar med kycklingbrosk och 1-litersöl.

Igår, måndag, som var en röd dag här, tog jag och Yuli vagnen till Tokyo Centralstation. Det var helt fantastiskt väder och jag sprang runt i t-shirt. Rätt skönt efter dom två senaste veckorna av knappa 10 grader. Vi gick omkring bland några helt fantastiska byggnader som världens elit tryckt upp mellan stationen och kejsarens trädgård (fick höra att japans kejsare teoretiskt är världens rikaste människa eftersom marken där palatset och trädgården ligger är värt såpass mycket, men att pga av det historiska och kulturella värdet räknas det inte. Zooma ut på kartan så ser man hur fucking jävla stort det är). Åt en dyrare nudelskål och sedan sprang vi runt i Ginza. Vår ursprungliga plan var att gå runt till det kejserliga palatset och ströva omkring lite i trädgården, men eftersom det fanns så sjukt mycket att se dom 500 m mellan stationen och trädgården så blev det en vända där istället vilket slutade med att vi befann oss i Ginza. Slängde upp en del bilder där ifrån samt en utflykt jag gjorde till Asakusa i lördags i flickr, men tyvärr så har flickr en begränsning på 100mb per månad så alla bilder kom inte med. Men jag kör upp dom nästa vecka. Bilden här ovanför är på Asahi Breweries huvudkontor i Asakusa.

Imorgon skall det vara 17°C. Iofs skall det regna med..

Lägenheten behövde verkligen dammsugas igår, särskilt eftersom vi skulle flytta ut. Den kom fram ur skrubben i all dess tejpade prakt. Det gick fint en stund, även om man måste plocka för hand det som den inte orkade med.

Men när vi flyttade kontakten för att bättre nå andra delen av lägenheten, då hördes *VHVHVHVHHhhhh…* (dammsugaren), *poff* (säkringen), *förtvivlade skrik* (oss). Den ena säkringen ansvarade tydligen för tre fjärdedelar av lägenheten, så det kändes rätt mörkt. Med hjälp av pannlampa fick vi veta att det inte fanns någon extra 10A säkring.

Fungerar dammsugaren månne efter det här, undrade vi (som om det inte var självklart). Vi tog dammsugaren till delen av huset som fortfarande hade ström, och slog på den. Och slog av den så fort vi kunde, på grund av en mindre explosion. Med alla fönstren öppna konstaterade vi att det inte bara var nya säkringar, utan en ny dammsugare som behövdes.

Nästa dag, nästa dammsugare. Vi håller på att dammsuga bilen inför resan. *Plopp*, *VHHHHHHH!* Den nya dammsugaren var tydligen så effektiv, att den kunde suga upp bilens cigarettändare, även om tändaren satt stadigt i behållaren. Imponerande. Däremot var tändaren aningen för tjock och fastnade rejält halvvägs upp för röret.

Efter en kvarts petande och bankande kom det lös. Men hur lyckas man? Tänk vad pinsamt om man åka tillbaka till elbutiken efter en dag och erkänna att man redan har haft dammsugaren sönder!

The Saga of Gösta Berling
Selma Lagerlöf
Penguin
ISBN 978-0-14-310590-9
29 September 2009
$20.00 in Canada

Selma Lagerlöf was the first woman to win the Nobel Prize in Literature. She assured her place in Swedish letters with this sweeping historical epic, her first and best-loved novel, and the basis for the 1924 silent film of the same name that launched Greta Garbo to stardom. Set in 1820s Sweden, it tells the story of a defrocked minister named Gösta Berling.

Urnordiska ca -800
Före 800-talet var språket gemensamt för Sverige, Norge och Danmark.
Man använde sig av ett språk som var rikt på böjningar i jämförelse med dagens Svenska. Alfabet benämns som den äldre futharken och skrevs med 24 stycken runor.
Den äldre futharken har fått sitt namn av de första bokstäverna i alfabetet.
Den viktigaste förändringen som ägde rum under denna tidsperiod var att obetonade vokaler som i, o och u föll bort i talet, men innan dessa försvann så påverkade de till bildandet av å, ä och ö ljud, detta kallas i-omljud.

Runsvenska ca 800-1225
I slutet på 800-talet enade Harald Hårfager Norge som dess första regent, han styrde landet med järnhand och många norska stormän valde att flytta.
Många av dessa stormän slog sig ner på Island och lade därmed grunden för det landet.
På 900-talet enades Danmark runt Gorm den gamle och därmed var de också ett land.
När Sveakonungarna på 1000-talet tog makten över Västergötland bildades riket Sverige och då var norden uppdelat i Island, Norge, Danmark och Sverige och språket utvecklades i olika riktningar.
I norden förenklades futharken till 16 runor och i Sverige föll konsonanten h bort innan l, n eller r och au blev ö.

Fornsvenska ca 1225-1526
Från 1200-talet och några århundraden framåt fick vi många låneord från bland andra grekiskan och latinet, detta berodde bland annat på att Sverige blev kristet och man behövde andra ord i kyrkan vid till exempel gudstjänster.
På 1300-talet bildades handelsförbundet Hansan, de använde tyska språket och Sverige handlade mycket med dem.
Samtidigt kom många tyska invandrare och Sverige hade även mycket tyska bergsmän som bröt malm.
Sverige hade under perioden 1363/1364-1389 en tysk kung vid namn Albrekt av Mecklenburg, allt detta bidrog till att tyska låneord strömmade in till Sverige.
Exempel på dessa är: mynt, skomakare, krus och stop.

Bilden är kopierad från wikipedia.se och är inte upphovsrättskyddad

Hej,

Via jobbet har det börjat komma in lite undringar på när nya Jordan kommer på svenska? Idag fick jag reda på att det inte kommer någon översättning! Cathaya har också luskat i ämnet och det här är det svaret de fick.

Petra König, förläggare hos Natur och kultur, berättar: “Det har varit roliga år, med engagerade läsare, men de senaste åren har vi märkt hur intresset för serien har svalnat. Dels läser allt fler Jordans böcker på originalspråk, och dels har han fått allt större konkurrens från nya spännande fantasyförfattare. När han sedan tragiskt gick bort i förtid 2007 och vi insåg att vi tidigast skulle kunna publicera själva slutet på berättelsen, som trots allt inte är skrivet av honom själv, först år 2015 eftersom de valt att dela upp det på tre böcker, bestämde vi oss för att inte fortsätta.”

Grymt tråkigt för de som sitter på en komplett samling med den svenska översättningen. Illa. Vi nördar säger Buuu!

/karl

Vi kommer att arbeta mer och mer i globala projekt. I Asien växer IT-satsningarna starkt. Läs Reuven Cohens blogg om framgångar för Cloud Computing i Asien.

Det kommer att bli viktigt att veta vad som fungerar och inte fungerar när teamet är spritt över hela världen och man måste leverera resultat varje dag, vecka och månad.

Jag hittade en riktigt bra inlägg, ett pattern, för detta. Läs J.D. Meiers blog “Patterns and practices for distributed teams” om du vill.

Lycka till. Framtiden tillhör de som har erfarenhet av globala projekt.

Hemma i världen av Staffan Heimerson, 1992, s. 43.

Manilas kolumnister skriver med mera punch i tangenterna än några andra jag läst i världen. Manilas kolumnister är modiga och kvicka. Men ofta, när de dramaturgiskt skickligt byggt upp en scen, för att slutgiltigt nita en korrupt byråkrat, byter de språk och det står: “A crook to whom I want to say: Papayag ka ba na guluhin ng baril.”
     Säkert bra rutet.

Staffan Heimerson behärskar tyvärr inte tagalog.

Warning! This synopsis contains spoilers  (From imdb.com)

In the opening of the movie, Mikael Blomkvist, a middle-aged publisher for the magazine Millennium, loses a libel case brought by corrupt Swedish industrialist Hans-Erik Wennerström. Nevertheless, he is hired by Henrik Vanger, the aged former CEO of a group of companies owned by a wealthy dynasty, in order to solve a cold case – the disappearance, some forty years previously, of Vanger’s niece when she was sixteen. Lisbeth Salander is a punk computer hacker. Due to problems in her youth she has a curator controlling her money. She needs a new computer, but in order to get it he forces her to have sex with him repeatedly, and with increasing brutality; he threatens to get her into trouble if she tells on him. However, she secretly films the second incident, and later takes revenge by hitting him with a golf stick, undressing him, and tatooing on his chest that he is a rapist. She threatens to reveal the tape to authorities if he does not write favorable reports about her. By accident she meets Blomkvist and helps him with the investigation. Blomkvist is almost killed by a serial killer, but Salander saves him. Finally they discover that the missing woman is alive, in Australia. After they visit her she decides to return, and reunite with Vanger. [D-Man2010]

The 16-year old girl Harriet Vanger disappeared without a trace, on September 29th 1966. Nearly forty years later a journalist by the name of Mikael Blomqvist gets an unusual assignment. Hes contacted by the industrial leader Henrik Vanger, who wants him to write the history of the Vanger family. The family chronicle is just a cover for the real assignment: to find out about what really happened to Harriet. Mikael who recently been indicted and convicted on counts of slander, feels that he need a break from his job on the Millennium magazine take on the job. He gets help from the young and troubled computer hacker Lisbeth Salander. Together the odd couple starts to dig in the past of the Vanger family and meet a darker and bloodier history than the ever could have imagined… (Courtesy of the pocket book Män som hatar kvinnor, by Stieg Larsson, taken from the back of the book.)

Swedish Review in Wikipedia

MÄN SOM HATAR KVINNOR – TRAILER YOUTUBE

Internet Movie Dada Base Link

Order it from Amazon.com

Το κορίτσι με το τατουαζ (To Βιβλίο)

Πηγή:  in.gr

Έκδοση: 2009
ISBN: 978-960-453-520-0
Εκδόσεις: Ψυχογιός
Συγγραφέας: Στιγκ Λαρσον

H Χάριετ Βάνιερ εξαφανίστηκε πριν από τριάντα έξι χρόνια κατά τη διάρκεια ενός καλοκαιρινού φεστιβάλ στο σουηδικό θέρετρο Χέντεμπι. Παρά τις έρευνες της αστυνομίας, δε βρέθηκε ποτέ κανένα ίχνος της δεκαεξάχρονης κοπέλας. Το έσκασε; Έπεσε θύμα απαγωγής; Ή θύμα δολοφονίας; Κανείς δε γνωρίζει – η υπόθεση έκλεισε, όλοι ξέχασαν τις λεπτομέρειες.
Όλοι, εκτός από το θείο της Χάριετ, τον Χένρικ Βάνιερ, έναν ηλικιωμένο βιομήχανο, που έχει βάλει σκοπό της ζωής του να λύσει το μυστήριο προτού πεθάνει. Στους τοίχους του γραφείου του υπάρχουν σαράντα τρία κορνιζαρισμένα λουλούδια. Τα επτά πρώτα ήταν δώρα από την ανιψιά του. Τα υπόλοιπα έφταναν ανώνυμα κάθε χρόνο στα γενέθλιά του. Έτσι αρχίζει το MILLENNIUM, μια περιπέτεια εγκλήματος και τιμωρίας, σεξουαλικής διαστροφής και οικονομικής απάτης, αλλά και μια τρυφερή ερωτική ιστορία ανάμεσα σε έναν κατατρεγμένο δημοσιογράφο και ένα ανορεκτικό κορίτσι με τατουάζ, άσο στους υπολογιστές.
Ένα μνημειώδες πολιτικοοικονομικό αλλά και ερωτικό θρίλερ που προκάλεσε αίσθηση σε όλη την Ευρώπη!
ΑΠΟΣΠΑΣΜΑ ΤΟΥ ΒΙΒΛΙΟΥ ΣΕ EBOOK

Παρουσίαση του συγγραφέα

Ο Στιγκ Λαρσον γεννήθηκε το 1954 στη Σουηδία. Υπήρξε οικονομικός αναλυτής, δημοσιογράφος και αρχισυντάκτης του σουηδικού πολιτικού περιοδικού Expo. Η τριλογία του με τίτλο MILLENΝIUM αποτέλεσε παγκόσμιο εκδοτικό φαινόμενο, αφού πρώτα βρέθηκε στις λίστες ευπώλητων βιβλίων στη Σκανδιναβία, και στη συνέχεια απογειώθηκε και στις υπόλοιπες χώρες όπου έχει εκδοθεί.
Το 1ο βιβλίο της τριλογίας, Το κορίτσι με το τατουαζ, παρέμεινε επί 22 εβδομάδες στην κορυφή της λίστας των μπεστ σέλερ στη Γερμανία, κι έκανε θεαματικές πωλήσεις με πάνω από 800 χιλιάδες αντίτυπα στη Δανία, περισσότερα από 2,7 εκ. αντίτυπα στη Σουηδία και πάνω από 1 εκ. αντίτυπα στη Γαλλία.
Παγκοσμίως, oι πωλήσεις των βιβλίων έχουν ξεπεράσει τα οκτώ εκατομμύρια αντίτυπα, τα δικαιώματα της τριλογίας έχουν πουληθεί σε περισσότερες από 38 χώρες και ήδη προβάλλεται η πρώτη κινηματογραφική ταινία της σειράς.
Το κορίτσι με το τατουαζ τιμήθηκε το 2005 με το Glasnyckeln, το πιο σημαντικό σκανδιναβικό βραβείο αστυνομικής λογοτεχνίας, και το 2008 με το ITV3 Crime Thriller Award.
Το δεύτερο βιβλίο της τριλογίας, Το κορίτσι που έπαιζε με τη φωτιά, βραβεύτηκε το 2006 ως το καλύτερο σουηδικό αστυνομικό μυθιστόρημα, ενώ το τρίτο βιβλίο, Παλάτια στον ουρανό, τιμήθηκε με το Glasnyckeln το 2008.
Δυστυχώς ο συγγραφέας δεν πρόλαβε να γευτεί τον λογοτεχνικό του θρίαμβο αφού, λίγες μόνο ημέρες μετά την παράδοση των τριών τόμων του χειρογράφου του, πέθανε από καρδιακή ανακοπή.

_________________________________________________________________

]]> http://a3svenska.wordpress.com/2009/11/27/anslag/ Fri, 27 Nov 2009 12:53:28 +0000 andrew http://a3svenska.wordpress.com/2009/11/27/anslag/

Den 30/11/2009  har vi lektion i videosalen (rum 24) på Hippokratous 7, andra våningen.

Στις 30/11 το μάθημα των σουηδικών θα γίνει στην αίθουσα βιντεοπροβολής (αίθουσα 24) στα κτήρια της Ιπποκράτους 7,  δεύτερος όροφος. Προφανώς στις ίδιες ώρες

__________________________________________________________________