Vad ska man berätta om resan hem? Kan börja med att jag vaknade tidigt igår morse, tog en dusch och städade upp det sista i mitt rum. Sen var det till att jobba i ett par timmar. Hade ett långt samtal med Ad innan jag gick in till barnen i vardagsrummet. Barnen hade sagt nej till en sleepover bara för att kunna säga hejdå till mig.

Direkt när jag kom in i vardagsrummet utbrast Jessie ” I don’t want you to go!!” Jag kunde inte annat än hålla med. Även om det låter själviskt/konstigt så hade jag helst stannat i Philly. Inte för att jag inte vill träffa alla underbara människor hemma, utan för anledningen till att jag åker hem överhuvudtaget.

Men tillbaka till min berättelse. Till och med Am va emotional för min resa hem.  Jag räknade inte med allt support jag fått från dem och deras extended families. De överraskade mig faktiskt!

Anyway. Så jag fick skjuts till Meadowbrook Station, där tåget lyste med sin frånvaro. Jag var nästan på väg att ringa till familjen och be dem skjutsa mig till Jenkintown istället, men precis då kunde jag se tåget i fjärran.

Väl inne i city passade jag på att ta ut penar för resan och kilade sen vidare till Wash. Sq. Solen gassade och jag va nååågot varm (27-30 grader – at least). Underbart, om det inte vore för att jag hade jeans på mig. Den stora väskan lämnade jag i stan i fredags, så att jag hade en mindre sak att tänka på..

De nästkommande timmarna busade Liam, Kevin o jag och gjorde nya konstverk. Sen påbörjades den långa promenaden till Rittenhouse Sq; bärandes konstverk i flertal.

Strax efter att vi äntligen kommit fram till parken va det dags för mig att vända om. Blev ett känslosamt hejdå till pojken och sen en snabb marsch till Wash Sq. Hela vägen hem gick jag o tänkte på allt. Försökte hålla mig positiv, men tårarna rullade still på mina kinder. I guess that, if anything, shows how much I enjoy being here.. Om jag blir så här emotional när det gäller en vecka, hur ska det då gå när jag måste åka hem “på riktigt?”

Resan fortsätte i Taxi till 30th St Station, för att ta Amtrak till Newark. Efter 50 min väntan blev vi äntligen påsläpta. Nervös för att missa mitt stopp vägade jag inte lyssna på Ipoden under hela resan. Från Amtrak till AirTrain gick resan vidare.

Hade en flimsig incheckningstjej som tackade sin lyckliga stjärna att hennes dator funkade. Yay. Precis vad man vill höra.. Efter att ha refreshat mig med en dyr Sprite tog jag mig till Security. Beep Beep. Go through it again, please. Familjen innan mig, från nånstans i Mellanöstern, hade svårigheter att gå igenom kontrollen. Var tvungna att gå igenom både 1, 2 och 3 ggr vardera..

En sak som fortsätter förundra mig är att titta på alla olika människor som befinner sig på flygplatsen. Se alla andras känslor, höra mängder av olika språk osv. De flesta är här med något, vilket måste medges att det avundas. Särskilt den första timmen här på flygplatsen.

När vi äntligen fick board:a planet va det samma tjej som jag hade vid incheckningen som skötte detta. Vi pratade i några minuter innan vi alla blev påsläpta.

Planet va inte fullt, så vi var några stycken som kunde breda ut oss på åtminstone 2 säten vardera. SKÖNT! Jag som aldrig kan sova på plan, sov för engångsskull nästintill hela resan. Awesome! Dessutom va resan bara 7 timmar av någon konstig anledning, så jag kom en timme tidigare än beräknat.

Mami, papi och Pitah kom o hämtade mig på flygplatsen denna gång. Det uppskattas! Sen blev det lunch med dem + Momma. Resten av eftermiddagen/kvällen har det tagits det lugnt, pratats mycket och kollats på mängder av bilder från olika tider.

Nu ska jag snart lägga mig, om jag ska orka upp imorn för mina läskiga test. På återseende!

Några snabba ord, innan jag stänger ner datorn för en vecka. De senaste dagarna har varit underbara i stan! Jag lämnar Philly när det är som bäst.. 

Sverigebor – vi ses imorgon!

USA:are – vi ses om en vecka!

Hello boys and girls,

Om tre dagar (25/4) bär det återigen av till Sverige. Har blandade känslor inför resan, som de flesta av er vet vid det här laget.. Nerverna är på helspänn inför nästa måndag. Jag vet att jag inte borde oroa mig, men jag tror de flesta hade kännt likadant i min situation! Alla här är jättesupportive. Mor- och farförälrarna suprisade mig genom att gång på gång höra av sig o önska mig lycka till. Men nerverna sitter kvar. Jag försöker att tänka positivt, men oron gör sig påmind gång på gång, vart jag än är. 

Vidare till nånting annat jag går å tänker på. Folk, jag har bara 3 ½ dag att träffa er – så ni får slåss om tiderna. Jag kommer antagligen inte vara världens piggaste, så jag kommer knappast springa runt o träffa 20 pers om dagen.. Så ja, det blir knappt om tid.. Hör av er!

Så här glad va jag förra gången jag kom hem…

Jag vet att jag varit dålig med att komma med uppdateringar om hur jag har det här hemma i Sverige. Men vad kan man förvänta sig, när jag bara är här i två veckor?!

Har haft riktigt kul i alla fall! Första veckan kändes det riktigt skumt att vara hemma, men nu börjar jag komma in i det! Blir väl så med jet lag:n och alla känslor som man går igenom när man kommer hem efter så lång tid. Sen har jag som sagt haft fullt upp dygnet runt, förutom när jag sovit några få timmar, så detta kan knappast kallas semester. But wouldn’t have it any other way, and you know that!

Räknade ut hur många av mina vänner, arbetskompisar och släktingar som jag hunnit träffa hittills – och kom fram till summan 103st. Då är alla endast räknade en gång, även om jag sen träffat de fler gånger än så.. Den här veckan har jag inte varit lika aktiv, till och med haft några timmar för mig själv då jag inte behövt göra nånting. Ha!

Längtar tillbaka hem till PA! Riktigt mycket! Längtar efter alla mina små vänner och allt vi gör om dagarna/kvällarna. Hoppas ditt bilförbud slutar snart Emmo! Har redan lovat att träffa EmmO, Em, Elina, Saray, Rebeckah, Saiusha och Liam & resten av gänget så fort jag kommer tillbaka. Första helgen kommer tillbringas i NYC! Woho! Det enda som kanske inte riktigt är toppen med första veckan är att jag kommer behöva jobba 10h om dagen, eftersom Amy börjar jobba igen på måndag. Lagom kul!

Jaja, ska se till och njuta min sista dag i landet. Börjar kl 11am med att träffa Mathilda (tror jag) och sen är det full rulle resten av dagen. Sa jag njuta?

Dag 5

Hej folket!

Mina första dagar i Stockholm har gått snabbt förbi. Jag har varit upptagen 24/7, med undantag från igårkväll – då en liten toffla valde att skjuta upp vårt möte i sista stund. Orkade inte ens bli irriterad. Springer på ärrenden och träffar den ena efter den andra. Är redan lite mör!

Fick äntligen tag i J igår, efter över en veckas upprepade försök. Men är man ute i skogen och leker är man tydligen inte kontaktbar. Dumma träd!

Har blivit kidnappad, firad, fått tråkiga nyheter, kalasat, fikat, gått (!) på stan, blivit examinerad av doktorer, shoppat presenter, fotat, ätit en massa god mat, alkoholiserat min kropp mer eller mindre varje dag, bubblat en massa i telefon, kramat på några av mina bästa vänner, lekt med barn, besökt gamla arbetsplatser och mer därtill.

Vem har sagt att man ska ta det lugnt på semestern..?

Dag 3

Sooo the Embassy was pretty scary..! Panic’d last night when I thought I was missing one of the important papers you have to turn in. Of course that’s the first paper mr Embassy-man asks for..
Then they didn’t call my name, so I thought they forgot about me. But after a while I got a nice lady who never heard about pig-walking as an occupation before, so it was all fine after that   Haha.

Har jag nått antiklimax?

Jag har längtat ihjäl mig efter den dag då jag ännu en gång skulle få gå på Söders gator och torg, men väl här känns allt likadant – fast på ett skumt sätt. Visst det har kommit nya affärer och lite saker har förändrats, men på det stora hela så är det precis som när jag åkte. Jag älskar Stockholm, det gör jag verkligen, men jag tror jag har växt och att staden inte riktigt hunnit med..

Kom precis hem från en regnig kvällspromenad på Söder och i Gamla Stan med Mathilda. Vädret var väl inte det bästa, men kul hade vi! Annars har jag mest flutit runt idag. Inte mått så himla bra direkt, men mammas mat gjorde det hela mycket bättre. Tog en liten nap runt 2-tiden. Ögonen gick i kors! Så vi får hoppas att jag kan sova nu..

Imorn har jag en del ärrenden att ta hand om och sen ska jag till Rödluvans café innan det blir släktmiddag hos morfar Tisdagmorgon ska jag till ambassaden. Borde gå ganska snabbt! Blir bortrövad av Mathilda eller Rödluvan på eftermiddagen.. Iiiiiih så nyfiken! Har annars planer fram till nästa måndag. Så ni får hålla er framme om vi ska hinna ses!!

Puss o kram skumbanan

Kan inte bestamma mig om jag ska borja boka in folk pa olika dagar, eller om jag ska ta det lugnt med planerandet och se vad som hander nar jag ar hemma?! Lite orolig att jag inte ska hinna traffa alla jag vill traffa

Vad tycker ni?

Inser ni att jag ar hemma i Stockholm i slutet av denna vecka??

Hur sjukt ar inte det?

Pa onsdag har jag varit har i ett ar. Da kommer den efterlangtade 6-12 manaderslistan laggas ut..

One

freakin

year! 

Who would’ve thought?