Nedanstående är ett svar i en debatt i Hälsingetidningarna. Insändaren har inte kommit in än men jag publicerar det på min blogg med anledning av att SvD i alla fall har vaknat till. Danska Politik & International skrev redan den 15 november. Jag skrev ett öppet brev till Sveriges journalister på min blogg – se nedan – och på Newsmill.

John Pettersson – allt på nätet består inte av osanningar. Där kommer mycket fram som inte får plats i mainstreammedia. Tycker det är övermaga att kalla Michael Kocher och Wolf-Dieter Ludwig, två högt uppsatta läkare i Tyskland, för konspirationsteoretiker. I Tyskland samarbetar homeopatin och skolmedicinen på ett annat sätt. Där förstår man vikten av naturlig immunisering.

Virus och bakterier har följt människan sen begynnelsen. I naturen är huvudregeln att människor överlever viruspåverkan.Varje gång vi tar ett andetag sväljer vi en miljon bakterier. De allra flesta virus åstadkommer inte några symtom i kroppen. Även de s k sjukdomsframkallande virusen passerar i de flesta fall med synnerligen lindriga symtom. Virusens huvuduppgift i naturen är alltså inte att se till att folk blir sjuka eller dör. Om så vore fallet vore de löjligt misslyckade för sin uppgift. Virusinfektionens uppgift i stället är att framkalla immunologisk tolerans. Kroppens immunförsvar mot främmande ämnen är nämligen i sin naturliga form rätt brutalt om det får utvecklas ifred i individen.
Enligt tillgänglig statistik ger själva flunsan symtom i första hand bland barn och ungdom, medan äldre sällan drabbas eftersom de som regel redan är immuna, efter att ha utsatts för olika influensavirus under årtionden – med eller utan insjuknande.

Med denna planerade vaccinering av alla skjuter Socialstyrelsen kostnaden på framtiden. Barnen som inte får en naturlig immunitet av genomgångna influensor – vad händer med dem i framtiden?
Pandremix ger “skydd” mot H1N1 mellan 6 månader upp till ett år, påstår myndigheterna. Det påstådda skyddet är dock långtifrån fullständigt. Det rapporteras om vaccinerade som drabbats av flunsan. Biverkningarna av vaccinet mörkläggs också som företagshemligheter. Och hur många som dött eller fått missfall av vaccinet får vi kanske aldrig veta.

I maj 2009 ändrade WHO definitionen av vad som är en pandemi. Den tidigare definitionen var: ”En influensapandemi uppstår när ett nytt influensavirus dyker upp som människor saknar immunitet mot vilket resulterar i samtidiga epidemier med ett stort antal döda och sjuka.” Den nya definitionen: ”En influensapandemi uppstår när ett nytt influensavirus dyker upp som människor saknar immunitet mot”. Detta innebär alltså att en helt vanlig säsongsinfluensa kan klassas som en pandemi. Tillfällighet? Knappast. Det ligger stark lobbyism bakom WHOs beslut om massvaccination. Flera av WHOs influensarådgivare är betalda av läkemedelsindustrin Därmed var industrin med på att påverka beslutet om att influensa A är en pandemi och att vaccinet är nödvändigt skriver danska tidningen Politik & International (15/11). Detta beslut har renderat vaccinproducenten order på 55 miljader kronor.

En människa – Margaret Chan – beslutade att alla ska vaccineras efter påverkan av en hemlig kommitte.

P.S. Insändaren publicerades  den 3 december. D.S.

…….

Måndag

Sonen är hemma och hostar slem och snörvlar – är det dags för “Svinis” nu? Lagom nojig åkte jag till jobbet och under eftermiddagen kände jag mig ännu sämre efter att ha hört att en person hade insjuknat på ett företag som jag besökte. Hypokondrikern i mig hoppade därför över träningen för visst är jag också dålig, eller kommer att bli?

Så blev det inte för på kvällen gick det mesta över – det var nog bara inbillning eller en inre stress.

På kvällen roade jag mig med att ta ett foto på vår termometer och frilade den i Photoshop. Till sist lade jag till en skugga. Vad tycks? Som ni ser så kom jag inte upp i 37 grader – nja jag hade egentligen termometern för kort tid i munnen.

Jag har problem med en besvärlig yrsel sedan förra veckan. Det var efter att jag hade vaccinerat mig mot svininfluensan, så först trodde jag att det berodde på vaccinet. Men yrsel släpper inte. Framför allt märker jag det på morgonen och förmiddagen när jag har mått väldigt illa eller kräkts. Men ibland blir jag yr även andra tider på dygnet. Det känns ungefär som lågt blodtryck. Benen orkar inte bära mig så jag måste sätta mig nånstans.

Ringde till MVC i tisdags och fick en tid hos barnmorskan. Så idag ska de kolla blodvärde och blodtryck. Hoppas nästan att det är nåt sånt, så att jag får ett svar på vad som kan vara fel! De ville absolut att jag skulle gå till läkaren också, men det gör jag om yrseln fortsätter.

Jag har suttit i köket i en timme och bara väntat på att den äldsta dottern skulle somna så att jag också kunde få gå och lägga mig. Hon sover bredvid mig så det är därför som jag ville att hon skulle somna före jag kom till sängen.

Egentligen borde jag till en läkare för att fråga om min symtom och om det var så att jag måste komma dit. Men jag vågade inte ringa dit så nu hoppas jag att det inte blir värre under natten. Självklart så hoppas jag att det skall bli bättre för jag har slutat att äta dom sedan i morse vill säga. God natt på er.

Idag tog jag den fruktade sprutan. Känns helt sjukt – som att jag måste välja mellan min egen och barnets hälsa. Antingen riskerar jag att bli sjuk av influensan eller så riskerar barnet att bli sjukt av vaccinet. Men nu är det gjort och jag vägrar läsa hemska fakta om vaccinet: biverkningar, kvicksilver, triomersal, hajleverolja, risker för autism hos barnet, förlamning och allt vad det kan vara.

Har varit vaccinerad i en timme och hittills har jag bara ont i armen och i nacken. Får väl se om jag får feber och sånt också.

Snart hälsar en kompis på med sin bebis som bara är sex veckor gammal. Ska bli mysigt att snusa på en lite bebis! Om ett halvår har jag en likadan!

Trodde jag skulle få ett par dagars lugn nu när mamma är hemma och får all hjälp hon kan få… men icke då… eller rättare sagt: ordinerad vila!

Har haft ont i halsen lite av o till nån vecka, men aldrig mer än 2 dagar i sträck. När jag vaknade igår eftermiddag efter att ha sovit middag upptäckte jag att rösten var borta! Eftersom halsen kändes lite svullen tog jag hostmedicin och panodil innan jag la mig för natten.

Vaknade halv sex i morse av att halsen gjorde fruktansvärt ont. Rösten hade heller inte återinfunnit sig under natten. Eftersom det var riktigt jobbigt att ligga och ens tänka på att somna om gick jag upp och tog panodil och resten i hostmedicinflaskan. (Det var bara 10 ml kvar). Satt sen i sängen och slösurfade eftersom halsen kändes bättre i sittande ställning.

Försökte lägga mig igen efter sju men konstaterade att halsen inte kändes ett dugg bättre. Jag fick hostattacker när jag la mig ner. och ett försök att lägga mig på sidan fick mig att konstatera att körtlarna på halsen var alldeles för ömma för att bli nertryckta i kudden under huvudets tyngd. Satt därför och halvsov tills vårdcentralen öppnade halv åtta.

Eftersom tidsbokningen inte hade några återbud idag blev jag kopplad till en sköterska som skulle bedöma mitt behov av akut-tid. Min läkare har en egen sköterska. Hon vet vem jag är på namnet och det krävs ganska lite för att jag ska få en tid av henne. Dessutom brukar jag kunna få en tid som passar, ifall det är så att jag jobbar och inte kan gå ifrån.

I morse fick jag prata med en sköterska som jag aldrig stött på förut. Med Kalle-Anka-röst kraxade jag fram mitt ärende. Att halsen gjorde så ont att jag hade svårt att svälja och att rösten ev skulle försvinna igen redan under vårt samtal. Hon rekommenderade varma drycker. Hon ansåg att jag haft besvären för kort tid för att en läkare skulle konsulteras. Hostmedicin fanns flera bra sorter på apoteket. Ifall jag misstänkte bakterier i halsen skulle jag koka vatten med ett par saltkorn i att gurgla halsen med. Panodil ansåg hon var ok om jag hade feber. Om besvären inte gått över till veckoslutet kunde jag ju söka läkare.

Jag ifrågasatte det där med läkare och veckoslut. Vårdcentralen har inte helgöppet! Dessutom är det bara en gång av tio som man lyckas komma fram på telefontiden. Chansen att det dessutom finns läkartider är minimal. (Hon hade ju inte nämnt att akut-tiderna var slut för idag och det brukar de annars vara väldigt snabba att meddela.)

Nu rekommenderade systern att dricka honungsvatten, förutsatt att jag inte var diabetiker. Nu är det ju så att besvärliga jag  INTE TYCKER OM  sött… det kommer upp fortare än det slank ner! Jag frågade henne hur jag skulle kunna jobba och hon upplyste mig om rätten att sjukskriva sig utan läkarintyg en vecka.

Om jag har kunskapsluckor eller behöver råd om medicinska problem så ringer jag sjukvårdsupplysningen eller tar det med min läkare i samband med ett läkarbesök. Ev bokar jag ett läkarbesök när de har tid. Jag ringer inte min vårdcentral för att fråga sjuksköterskan där om husmorstips!!! Gör alla andra det, eller? Och brukar man ringa med en röst som knappt håller för att få veta att varma drycker lindrar???

Jag har inte bott i en grotta i Alaska hela mitt liv. Jag är 33 år och har tillräckligt med egen livserfarenhet för att faktiskt veta det och jag kan räkna ut själv vart man ringer i olika ärenden. Och eftersom jag inte har några större fel i min skalle skulle jag aldrig komma på tanken att dividera honungsvatten och saltlösning när på telefon när jag inser att rösten knappt håller för att göra en sjukanmälan till jobbet.

På hemsidan upplyser kliniken om att man ska vända sig till sjukvårdsupplysningen med allmänna frågor och till kliniken i patientspecifika ärenden, ifall man är listad där. Personen i tidsbokningen, som jag talade med tidigare, hänvisade ju mig till sköterskan för att hon inte hade några tider att ge ut. Hon skickade ju vidare till denna sköterskan för att det är hon som håller i akut-tiderna.

Om hon i tidsbokningen tyckt att jag bara behövde lite tips hade hon väl hänvisat till sjukvårdsrådgivningen, eller? Det brukar de i alla fall göra när de vet att det inte finns akut-tider och/eller om man ringer för något mindre allvarligt eller mindre brådskande.

Hon, sköterskan med husmorskunskapen, tyckte i alla fall att jag kunde försöka jobba denna veckan, eller stanna hemma, och jag skulle säkert må mycket bättre efter att ha vilat i helgen. Men jag jobbar ju hela helgen!!! Måste alla alltid förutsätta att man jobbar åtta till fem, måndag till fredag??? Jag blir så trött på det…

Om jag sjukskriver mig idag och är sjukskriven helgen och fortfarande inte är bättre, så har jag bara måndag och tisdag på mig att lyckas få ett läkarintyg. Jag vet dessutom av erfarenhet att min läkare aldrig har akuttider på måndagar, men det nämnde jag inte att jag visste.

Sedan den förste oktober, ca 35 dagar sedan, ska alla i Västra Götaland lista sig hos en vårdcentral – göra ett aktivt val av primärvård. Jag har givetvis listat mig hos min läkare som jag gått hos i tio år. För varje listad patient får vårdcentralen en viss summa pengar av landstinget i regionen. I samband med listningen fördubblades antalet vårdcentraler i Göteborg. Massor av reklamutskick gjordes, man slogs om att få så många patienter listade som möjligt. Självklart, eftersom varje listad patient gav klirr i kassan vare sig de var friska eller sjuka.

Det positiva, enligt min mening, med detta är att detta även ökade tillgängligheten. För ett halvår sedan var akutmottagningarna på våra tre sjukhus överbelastade med små-åkommor som öroninflammationer och skärsår, eftersom vårdcentralerna inte hade lediga tider på minst två månader och det bara fanns en jourvårdcentral.

Från och med första oktober har, i princip alla, vårdcentraler kvällsöppet och de flesta har någon slags verksamhet för akutfall; öppen mottagning eller  löfte om akut-tider. De som inte själva har helgöppet har samarbete med någon annan mottagning som har det.

De flesta har även, i sina reklamutskick, lovat att det ska finnas tillräckligt med läkare. Ju fler patienter man får listade, ju fler läkare anställer man. Besök hos vårdcentralen man är listad hos kostar 100 kr upp till högkostnadsskyddet, men det är fritt fram att söka vård på alla andra vårdcentraler för 200 kr.

MEN, valet man gjort är inte ristat i sten!!! Man kan när som helst ändra sitt val av vårdcentral. Man behöver inte ens vänta ett år.

I och med att listningen började insåg man att det blev en snedfördelning. En del vårdcentraler skulle ev få stänga innan de ens hunnit öppna pga att för få listat sig där. Men man sa även att man skulle ge det lite tid. Ytterst få personer gjorde ett aktivt val av vårdcentral och blev därmed automatiskt listade i närheten av bostaden. Man förutsatte att en del skulle ändra sitt val i efterhand och att fördelningen av patienter på sikt skulle bli bättre.

Det har självklart skrivits en hel del i pressen kring detta. Tidigare, när det fanns för få ställen och tider att söka vård hette det att det berodde på läkarbrist. Nu verkar det ju finnas överskott på läkare över en natt. Dels kan man öka tillgängligheten tidsmässigt, dels finns det jus å mycket mottagningar att det inte finns patienter nog för att de ska gå runt?!?

Om jag ska försöka hålla tråden så får jag återgå till mitt samtal med sjuksystern som höll i akut-tiderna hos min läkare i morse. Genom att inte ge mig en tid, när jag anser att jag är berättigad till det, bibehålls ju inte min positiva syn på den mottagningen till fullo. Nu har jag i och för sig gått där i tio år och därmed krävs mer än så för att rubba mitt förtroende. Hade jag varit ny patient från och med listningen i oktober hade jag däremot begrundat mitt val.

I min journal kan ju sköterskan se att jag inte ringer om akut-tider särskilt ofta och att läkaren verkligen bekräftat att jag varit sjuk, eller på annat sätt haft behov av att träffa läkare, de få gånger jag fått akut-tider. Tycker sköterskan att de har för många listade patienter?

Jag kan faktiskt inte hålla med. För ett år sedan kunde man få vänta en till två månader på en “vanlig” läkartid, om man gick via tidsbokningen.  Då tyckte jag de var lite överbelastade. Det är en privat vårdcentral och jag har väl ibland tänkt att de verkat har tagit in fler patienter än vad jag tycker är rimligt för att man ska få vård inom överskådlig tid.  Visst, man kan inte veta i förväg hur ofta folk kommer vara sjuka, men med alltfler bokade besök borde man väl anställa mer personal för att tillfredsställa behovet? Det borde man väl ha råd med? Mottagningen får ju faktiskt betalt av landstinget per patientbesök via patientavgiften…

Sedan i somras har de på mottagningens tidsbokning bett om ursäkt för att man får vänta 15 -20 dagar. Att jag har lättare att få besökstider hos min läkare ser jag som ett stort plus och gör att jag vill ha kvar henne som min läkare. Med mina oregelbundna arbetstider är det extra viktigt.

Jag vet sällan helt säkert hur jag arbetar två månader i förväg. Detta har flera gånger resulterat i att jag fått boka om tider, vilket har medfört extra samtal för att läkaren varit tvungen att förnya recept på telefon. Den nya tiden jag fått har legat flera månader fram i tiden och ibland har det känts som en lång följetong innan jag ens kommit dit.

Eftersom jag har ett par mediciner som med jämna mellanrum behöver justeras lite, efter provtagning, har mina uteblivna besök resulterat i att medicindosen inte stämt och jag har till och med varit tvungen att be om en akut-tid pga det. Med dagens två-veckors väntetider behöver det inte upprepas.

Eftersom jag den sista tiden inte uteblivit från några planerade läkarbesök har jag heller inte behövt några akut-tider pga det. För att återigen göra ett försök att återgå till den röda tråden så undrar jag om sköterskan jag pratade med inte är rädd om sitt jobb? Om man inte upplever att man blir tagen på allvar finns väl risken att man listar sig någon annan stans.

Jag har två vänner som berättat om liknande telefonsamtal, dock på andra mottagningar. De har blivit så paffa att de inte kommit sig för med att opponera sig i telefon, de har tänkt att sköterskan i andra ändan är professionell och vet bäst. Efteråt har de ifrågasatt varför de inte ifrågasatte vare sig råden eller bemötandet. De har ändå skuldbelagt sig själv i första hand och därmed gett den aktuella mottagningen ytterligare en chans. När samma bemötande upprepat sig  har de dock protesterat mot behandlingen.

I det ena fallet bytte hela den aktuella familjen vårdcentral och vägrar uppsöka den ursprungliga mottagningen ens för mindre eller akuta åkommor. De väntar hellre ett par veckor på en tid någon annan stans eller spenderar en hel dag i kö på akuten. De berättar för alla i grannskapet hur de anser sig ha blivit bemötta på den lokala vårdcentralen.

I det andra fallet gav vårdcentralen, via telefon, rådet att avvakta. Personen i fråga skjutsades av en närstående till akuten på sjukhuset direkt efter samtalet. Hon blev inlagd i flera dagar och sjukhuset sa att hon kommit in i sista sekunden.

När vårdcentralen senare blev informerad om händelsens omfattning , efter hennes hemkomst, (bara informerad, någon anmälan gjordes aldrig) bad de om ursäkt.

Personen i fråga får nu alltid träffa samma läkare (så var det inte innan) och de försöker alltid fixa akut-tider ifall hon ringer. Ibland har hon blivit tillfrågad ifall hon kan tänka sig att komma till vårdcentralen och sitta och vänta så läkaren snabbt kan ta henne mellan två patienter ifall något besök går snabbare än planerat eller någon patient är sen. Då kan de dessutom hålla ett öga på henne så hon inte blir sämre  medan hon väntar och hon slipper åka till akuten… Jag hade då inte gett den vårdinrättningen en tredje chans….

Åter till mitt telefonsamtal. Sjuksystern började nu fråga ut mig om mina symtom. Men inte på det sätt jag är van vid, typ; “vilka andra symtom har du?”, “har du feber?” etc. Hon frågade istället om jag har ont i kroppen, om jag känner mig matt eller trött, om jag har allmän sjukdomskänsla i kroppen, om det halsonda kommit plötsligt, om jag har ont i bröstet eller svårt att andas och om jag haft en snabbt stigande feber.

Jag antar att hon försökte ställa svininfluensadiagnos per telefon. Men min tidigare irritation gentemot (i mina ögon) okänsliga inkompetenta  sköterskor steg snabbt igen. Sådana har jag fått nog av senaste veckan! När jag förklarade att jag hade ont i halsen men framförallt inte hade någon röst, samt att jag saknade feber sa hon helt plötsligt att jag kunde få träffa min läkare efter elva. Får de som är ALLVARLIGT sjuka i influensa inte träffa läkare, eller?

Åkte till jobbet vid halv nio i alla fall. Det var bara personalmöte idag. Dessutom skulle jag gå tidigare eftersom jag hade en läkartid. Mina kollegor hade i alla fall väldigt roligt åt kalle-anka rösten och ingen verkade minsta bekymrad för att jag skulle smittas med någonting. Förutom att rösten inte höll kände jag mig riktigt pigg, hade dock svårt att äta av fikat eller att ens dricka kaffe. Började känna mig lite egoistisk som snott en akut-tid pga det här.

Kom tio minuter för tidigt till läkaren. Hon såg mig och skickade mig att ta prover i väntan på min tur. När jag efter provtagningarna satt och väntade i väntrummet konstaterade jag att panodilen höll på att gå ur kroppen. Huvudet kändes några nummer för litet och det kändes som om ögonen sjönk in i sina hålor bakom svullna ömmande bihålor. Efter bara ett par minuter var jag så svettig att jag fick torka mig i pannan – trots att jag småfrusit hela dagen. Kanske lite feber trots allt?

Läkaren konstaterade i alla fall att jag inte hade någon allvarlig halsinfektion och sänkan var ok. Jag hade dock röda stämband och ,som jag själv konstaterat, ömma bihålor och körtlar. Jag fick medicin för att undvika en allvarligare inflammation.

Jag har jobbiga bihålor. De ömmar långt före första snorloskan vid varje förkylning. Dock är jag inte förkyld särskilt ofta och det är ytterst sällan jag orkar ta mig i kragen och gå till läkaren och beklaga mig över bihålorna… så jag äter inte antibiotika ofta.

Den antibiotikan jag fick idag, en av få sorter som jag tål, skulle även häva en ev begynnande inflammation i halsen/på stämbanden sa min läkare.

Vidare ordinerades jag även en speciell nässpray för bihålorna och en stor flaska stark hostmedicin. Panodil skulle jag fortsätta ta. Läkaren rekommenderade även att jag skulle stanna hemma från jobbet i två-tre dagar. När jag berättade att jag är schemaledig ända till fredag eftermiddag log hon och sa att jag hade tur som skulle slippa sjukskriva mig den här gången.

Summa sumarum: jag som hoppats få ett par dagar föräldrafritt så jag hinner i kapp med mitt eget liv, men framförallt får vila upp mig utan krav och måsten, fick det. Till och med ordinerat av läkare. Dock undrar jag om jag kommer att orka få gjort så mycket här hemma som jag hade tänkt och hoppats.

När jag kom hem för några timmar sedan tog jag mina mediciner och kröp ner i sängen med datorn. Här kommer jag tillbringa resten av dagen idag. Surfa en stund, sova en stund. Ev påbörja en bok… Någon tvättid har jag inte orkat titta efter. Jag hoppas att närmare ett dygn i sängen ska göra susen, så kanske jag kan göra ett snabbt, men ordentligt, ryck imorgon. Blir jag riktigt utvilad kanske jag även kan hinna lite innan jobbet på fredag.

En sak är i alla fall säker. Jag ska ha tid att ta igen lite skrivande här!

Till alla killar vill jag bara säga: Jag VET hur det är att ha en riktig förkylning. F-N vad ynklig man känner sig. Med barnafödande vet man iaf att smärtan är över när barnet kommit. Dessutom är det befogat med all tänkbar smärtlindring. Mot förkylning finns ingen bot. Det är bara att uthärda. Man vet dessutom inte hur länge den kommer sitta i. Symtomlindring finns visserligen, men den hjälper ju bara kortare stunder.

Ska man föda barn vet man det dessutom i förväg, och i de flesta fall är situationen självförvållad. En förkylning vet man aldrig när den bryter ut eller vilka symtom man får och som behöver lindras. Det är inte säkert att man får hjälp av expertis. Är man dessutom singel måste man dessutom samtidigt sköta all service själv! Föder barn gör man inte i ensamhet – vare sig man är singel eller ej!

Jag har många gånger undrat hur det kommer sig att en så gammal och simpel sak som förkylning inte kan förebyggas genom vaccination. Det borde ju utrotas! Det kan väl inte föra något gott med sig?!? HIV är de på gång att kunna vaccinera och AIDS har de effektiva mediciner mot, men inte förkylningar?

Å andra sidan är frågan hur mycket läkemedelsindustrin tjänar på förkylningar. Om alla människor fick en vaccination i småbarnsåren så handlar det om en engångskostnad per människa. Ev någon påfyllnadsvaccination vart tionde år som vissa andra vaccinationer kräver.

Läkemedelsindustrin skulle nog kunna ta rejält betalt för en förkylningsvaccination. Även om förkylningar egentligen inte är helt outhärdliga och eftersom de inte är dödliga så är ju vaccinationer inte nödvändiga. Men jag tror att de flesta hade valt att ta det ändå, om möjligheten fanns. Även om man fick betala själv.

Jämförelsevis undrar jag hur mycket de tjänar på alla symtomlindrare man använder när man är förkyld. När jag växte upp fanns näsdroppar på flaska eller näsdroppar i engångspipetter. Idag finns en uppsjö av olika märken med sprayer,droppar och mediciner. Ett antal olika värktabletter eller inflammationsdämpare med olika specifika egenskaper.

Förr fanns ett par sorters “vanlig” hostmedicin; receptfri och den läkaren skrev ut om man var riktigt sjuk. Nu är till och med hostmedicinerna specialiserade; en lindrar ömma halsar, en är slemlösande, en är hostdämpande osv.

Idag finns även massor av andra symtomlindrare; speciella drycker,  sugtabletter, värme-/ kylbehandlingar, massor av mediciner; piller och vätskor för specifika symtom. Dessutom finns allting med ett flertal olika smaktillsatser och av flera konkurrerande likvärdiga tillverkare.

Det positiva, tycker jag, är att det kommer mer och mer “naturliga” produkter. Nässpray med bara saltlösning, produkter utan konserveringsmedel, tabletter med naturliga smaktillsatser istället för kemiska.

Det är ju säkert bättre med en medicin för en specifik åkomma än en som fixar alla på en gång. De mer specifika är säkert inte lika starka och risken att bakterierna blir resistenta borde minska. Samtidigt måste detta med förkylningar egentligen vara med lönsamt för läkemedelsindustrin än dyra AIDS-mediciner eller cancer-behandlingar, eller?

Förr kunde man i sitt husapotek ha näsdroppar, någon hostmedicin samt alvedon, så var man rustad. Idag måste man först bli sjuk för att veta vilken utrustning man ska skaffa hem.

När förkylningen väl är över kan man lika gärna kassera resterna. Vissa saker har kort hållbarhet, andra håller bara kort efter de är öppnade. Återigen andra åldras på olika sätt; sugtabletter t ex torkar.  Och även om de håller; vad är det som säger att nästa förkylning har samma symtom och behöver samma mediciner?

Oavsett hållbarhet är man med största sannolikhet tvungen att införskaffa nya saker från apoteket i alla fall.

Hur många smittar man på väg till apoteket och på apoteket? Hur mycket tjänar inte tillverkarna på detta; hur många ytterligare kunder skaffar varje kund?

Och slutligen tillbaka till ursprungsfrågan: skulle det ens vara lönsamt för läkemedelsforskare och läkemedelstillverkare att ta fram ett vaccin mot förkylning? Om svaret är nej så är jag rätt säker på att det redan finns…!!! Det är väl bara så att man låter bli att tillverka det och lansera det av egoistiska ekonomiska skäl.

Jag trodde att jag hade kommit på ett sätt att slippa spy på morgonen. Igår spydde jag nämligen inte och då åt jag frukost direkt efter att jag hade gått upp ur sängen, trots att jag mådde jätteilla. Idag gjorde jag likadant och tyckte att illamåendet försvann. Frid och fröjd – ända tills jag kom till jobbet. Då fick jag springa och spy på jobbtoan. Och FYYYY vad jag kräktes! All frukost kom upp och jag lät som en strypt kalv. Mycket troligt att någon på jobbet hörde mig!

Nä, så i fortsättningen äter jag min frukost på jobbet. Hellre spy upp vatten och nyponsoppa (som är det jag brukar dricka direkt när jag vaknar) än att få upp mackor och juice. Yäck!

En bild från i morse

Dagen började alldeles normalt när vi åkte iväg ganska tidigt till Lighthouse för att hinna följa med grabbarna till skolan. Josse hade lite ont i ett ben men det trodde vi mest var ett ålderstecken.

Sedan kom vi hem vid lunchtid och åt mat och sedan så började Josse få feber och ännu mer ont i kroppen. Och så blev hon “allmänpåverkad” som det så fint heter. Skrattade åt vad som helst och “jag är inte alls sjuk, det är bara lite förkylning” och var allmänt virrig.

Men om man läser vad symptomen är för Tyfus och sedan har med i beräkningen att vi släpade och bar på en tyfus-sjuk gatukille för ett par dygn sedan. Och också har med i beräkningen att tyfus smittar via löss, ledde det till slutsatsen: “Du har nog fått tyfus”.

Så kom det sig att två volontärer klampade in på kliniken även idag. Denna gång utan gatukille och något förvånade läkare och sjuksköterskor. Det hör inte direkt till vanligheterna att vi är där som patienter, det har aldrig hänt tidigare.

Eftersom läkaren känner oss rätt väl (vi träffar honom varje vecka i princip) så visste han också vad vi arbetar med. Och att vi träffar en hel del sjukdomar.

Och han var snäll och sköt på sin lunchrast och väntade på resultatet från lab. Och när svaret kom så var det mycket riktigt tyfus.

Så det injicerades medicin och sedan fick hon åka hem och uppleva det som vi annars bara sett utifrån en miljard gånger. De timmar när parasiterna ska dö. Det är inte roliga timmar, men däremot nödvändiga.

Nu har lugnet lagt sig igen och imorgon ska vi tillbaka till kliniken för att se att allt är i sin ordning.

Detta är första gången det händer trots att vi burit gatukillar med smittsamma sjukdomar ständigt och jämt de senaste tre åren.

I vecka sju kom morgonillamåendet som ett brev på posten. I tisdags kräktes jag till och med. Har en bit hårt bröd bredvid sängen som jag kan knapra på innan jag stiger upp. Frukost blir två knäckemackor som jag äter MYCKET långsamt på jobbet. Får i mig ungefär hälften så mycket lunch som jag är van vid. På eftermiddagen mår jag som vanligt igen och kan äta.

Jag oroar mig så himla mycket för missfall. D tycker att jag ska tänka positivt, för de flesta graviditeter går ju trots allt bra, men jag kan inte hjälpa det! Idag har jag knappt haft några symtom alls. Varför avtar det plötsligt? Har dessutom ont i ryggen, vilket jag har läst kan vara ett tecken på att ett missfall är på gång. Blir tokig!

Mina graviditetssymtom (fram till igår…):
• hungrig hela tiden
• ömma bröst
• illamående efter maten (?)
• trött
• växtvärk i magen

Jag har inte:
• humörsvängningar
• kräkningar
• cravings
• konstiga smaker i munnen
• varit känslig för lukter

Vi håller på och flyttar kontoret. Jag har hört att det inte ska vara någon fara att bära tungt i början av graviditeten, men egentligen kändes det inte rätt att anstränga kroppen så mycket. Jag blev väldigt trött i ryggen. Det brukar jag ju bli annars också, men nu är man ju lite extra lyhörd för kroppens signaler! Mot slutet av dagen började det “dra” ganska mycket i nedre delen av magen. Förmodligen växtvärk, men ändå väldigt otäckt. Hoppas jag får möjlighet att ta det lite lugnare framöver.

Jag märker inte av några symtom än, förutom en himla växtvärk i magen. Kan inte ha några byxor som spänner åt kring magen för då hugger det till. Obehagligt och lite otäckt. När jag skulle hem från jobbet var jag tvungen att knäppa upp både knappen och gylfen i jeansen. Det spänner lite i brösten också…

Igår var jag inte hemma.. jag var ute på en liten tripp.. och nu har jag halva lägenheten full med plantor som skola planteras idag… så jag vet vad jag gör.. men attans kul skola detta bli… Jag tackar personen för en otroligt rolig och givande dag… och jag bara undrar när jag får komma och bada..

Genom denna lilla tripp så bloggade inte jag igår.. jag orkade inte.. klockan var jättemycket när jag kom hem.. och därför blir det till att blogga idag istället… och jag börjar med vår rädsla.. vår rädsla för döden.. att vi försöker göra allt för att inte dö… vilket jag inte kan förstå.. varför är det så här.. att lägga ner otaliga resurser och pengar på att försöka få människan att bli 180 år.. är det något att sträva efter… när man vet att alla sjukdomar blir värre och värre ju längre tiden går.. Gamla människor är mer multisjuka.. och vi blir äldre redan nu.. vad händer när vi blir 180 år.. vem ska ta hand om oss de där 80 åren då vi kanske måste vårdas på hem.. då blir det så att den som börjar vårda oss är den som ligger i rummet vid sidan om oss den dagen man lämnar livet… ska det vara så?? Nä.. låt naturen ha sin gilla gång… däremot forska på sjukdomar och behandla dem är helt ok.. för då kan man få ett normalt liv.. och kanske få dö när man är 92.. istället för 47.. för 47 är alldeles för tidigt att gå bort…. Vad vill vi lägga pengarna på.. forskning om cancer eller att förlänga åldrandet???

Sen har det skrivits en del om cancer.. bara för att jag har varit iväg och inte bloggat så kom det lite om cancer.. så jag får ju skriva om det.. jag börjar med det här..
Enäggstvillingar sägs vara väldigt lika.. och det här visar definitivt att så är fallet.. Fast jag kan reta mig på att i artikeln står det så här:

Cancern var dessutom aggressiv och hade redan hunnit sprida sig till armhålan. Leigh opererades och behandlades med cellgifter.

För det första så är det jättevanligt att det har spritt sig till armhålan..för det är ju lymfkörtlarna som sitter där.. läser man tycker man att det låter som att hon även har cancer där… men det har hon inte.. för det är lymfan.. och det har jättemånga… sen heter det fortfarande inte cell****er.. utan det heter cytostatika, cellhämmare eller kemoterapi.. vilket man nu föredrar.. sen står det också så här:

bara 25 år gammal, fick diagnosen bröstcancer.
Båda systrarna, i dag 27 år gamla, är nu friska från cancer.

Räknar jag nu så är det alltså 2 år sedan de hade bröstcancer.. och då är man inte friskförklarad.. det blir man inte förrän det har gått 5 år.. för då är risken för att man ska få en spridning mycket mindre.. Tittar man på mig så skulle jag ha firat 3 år.. men jag fick mina metastaser.. och alltså har jag inte varit frisk.. jag har varit sjuk hela tiden.. utan att veta om att jag hade en liten cancercell som satt någonstans och plötsligt fick ett ryck att börja dela sig.. och vem fan vet om det inte sitter någon sådan hos dem.. för det är 5 år som räknas.. och sen efter 10 år blir du helt friskförklarad… inte ett år innan dess… för cancer är lurig.. jävligt lurig…

Lite glada nyheter.. i alla fall om man får se till ekonomin.. fast hon har en lång väg att vandra.. men behöver inte fundera på vad saker kostar.. och kan unna sig en hel del gött..

Sen har det här hänt.. Tyvärr vet jag inte vems fel det är.. för det står inte mycket i artikeln.. vad har hon uppgivit när hon varit på sjukhuset.. vilka symtom.. för smärtor i rygg, axel och bröst är inte direkt sånt man förknippar med cancer.. smärtan i ryggen är väl det ända som jag hade tyckt var konstigt.. men samtidigt hade jag skickar iväg kvinnan på en röntgen.. för att se om man kan se något där… trist när det händer..

Jag måste också skriva vad jag tycker om det här.. vi har något i vårt land som heter yttrandefrihet.. det betyder att jag får skriva och säga vad jag tycker och tänker om allt…

Men Linda Svensson, 28, och hennes pojkvän Poyan Aslanian, 29, tillhör en grupp läsare som bestämt sig för att motarbeta de ”osunda” budskap de menar att Carolina Gynning, 30, sprider genom sin blogg. – Till 90 procent handlar det om en egofixering, mode och yta, säger Linda Svensson.

Jag ska inte bli polisanmäld för att jag kanske är ytlig och bara skriver om mig själv.. för detta är min blogg.. och Carolinas är Carolinas.. hon får skriva ytligt om hon nu vill.. Då kan ni även polisanmäla Blondinbella & Co. när ni ändå är igång.. för de är lika ytliga.. och Blondinbella vill även att man bär päls.. och det är synd om djuren…
Dessutom säger de som går ut i artikeln följande:

Ett exempel hon för fram är hur en tjej berättade om sin ångest på bloggen. Senare skrev Carolina Gynning ett inlägg om att hon själv åt det narkotikaklassade preparatet Xanor.
– Att hon som 30-årig kvinna väljer att förmedla det är för jävligt, säger Linda Svensson.

Välkomna till min blogg… jag förmedlar hur det är att få cytostatika behandling.. jag visar bilder på hur det ser ut när man har tagit bort ett bröst.. och hur jag måste äta morfin för att överhuvudtaget komma upp ur sängen på morgonen.. är inte också detta för jävligt.. och tid för en polisanmälan… Jag tyckte det var strongt av Carolina att gå ut och tala om hur hon medicinerar för sin ångest.. och kanske har hjälpt den här kvinnan otroligt mycket.. att hon inte är ensam…

Att sen det blev som det blev med den andra kvinnans uppgifter är helt ok att polisanmäla… men parets anmälan kan jag inte förstå… inte på de uppgifterna.. som står i artikeln..

Nu har jag skrivit en halv novell.. så nu ska jag läsa ikapp mig på alla bloggar… och skriva lite kommentarer…

Dessutom hoppas jag att jag får se solen

Läs även andra bloggares åsikter om pysan, borta, besök, plantor, blondinbella, Carolina Gynning, polisanmäld, ytlig, mode, jävligt, medicinering, cancer, symtom, bröstcancer, frisk, fem år, röntgen, vinna pengar, lurig, gammal, 180 år, multisjuk, naturen

När livet kan kännas som mest illa och man tar alkoholen som stöd i livet kan det vara bra att finna stöd hos någon utomstående, framförallt när många av patienternas symtom är alkoholrelaterade. Detta enligt två nya undersökningar som man kan läsa mer om på Svenska Dagbladets nätupplaga idag.

Svante Pettersson som är projektchef för Riskbruksprojektet inom Folkhälsoinstitutet, FHI, anser att det är viktigt för läkarna ochvårdpersonalen att det är viktigt att de frågar patienterna om deras alkoholvanor då de har möjlighet att påverka dessa människor att tänka över sitt alkoholberoende och riskbruk av alkohol och därmed minska hälsorisken. Petterson påpekar att för 20 år sedan hade läkarna problem med att ta upp patienternas problem med rökning och berätta om tobaksrökningens faror. Han menar att läkarna fortfarande står och stampar och vågar inte riktigt ta sig an uppgiften trots vetskap och kunskap kring dess hälsoeffekter.

Undersökningen visar att läkarna trots allt blir bättre på att lyfta problemet för patienterna, men det går fortfarande för långsamt framåt. Det är framför allt distriktläkarna som har förbättrat sig bäst, där har det skett en fördubbling jämfört för tre år sedan. Varför de har ökat mest under denna tid beror troligen på att de har utbildats i coachande och motiverade samtal. Det som fortfarande är anmärkningsvärt i undersökningen är att 30 procent av läkarna och 50 procent av sjuksköterskorna inte alltid tar upp alkoholvanor när de tror att patientens symtom är alkoholrelaterade. De vanligaste anledningarna till detta anses vara tidsbrist och frågans känslighet.

Däremot finns det en del läkare och sjuksköterskor som även råder sina patienter att dricka alkohol av hälsoskäl. 36 miljoner satsar man på Riskbruksprojeket i år, men folkhälsoministern, Maria Larsson (fp) vill att landstinget ska ta ett större ansvar i frågan.

//navigeramera

1,5 miljoner svenskar är pollenallergiska men den siffran kan egentligen vara mycket högre då många inte känner igen symtomen på rätt sätt. Det är framförallt nu som känslan i näsa och ögon som är värst, nu när alen och hasseln blommar och björken är på väg. De vanligaste symtomen på pollenallergi är att man har kliande ögon och rinnande näsa, men kan lätt förväxlas med vanlig förkylning. I regel brukar allergin utvecklas när man är ung, men det är numera inte ovanligt att även vuxna drabbas. Då är det ofta en virussjukdom som gör att man blir ännu mer mottaglig. Om man inte behandlar sin pollenallergi så kan det leda till att man får astma.

Man kan enkelt göra ett test för att se om man är pollenallergisk. Testa att gå ut över en gräsplan en liten stund för att se över ifall öga och näsa börjar rinna. Ifall de gör det så räcker det oftast med att man tar receptfria histaminer mot problemet. Men om besvären blir tyngre än så, att man känner sig tung i bröstet, har pipljud när man andas så ska man söka upp en läkare. Det är viktigt att behandla detta tidigt för om inte rätt behandling sätts in i tid så kan det sätta sig på lungorna.

För att läsa mer kring detta så finner du den ursprungliga artikeln på Aftonbladet där du kan läsa mer om vad Leif Bjermer, professor i astma och allergi vid Lunds universitet säger om just pollenallergi.
På Doktorn.com finner du en lång och trevlig artikel som behandlar ämnet astma mer ingående. I nästa klickbara länk finner ni en artikel på doktorn.com där du kan läsa mer kring histaminer och pollenallerginässprayer. På denna länk finner du en trevlig broschyr som tar upp mer information om allergi.

Och avslutningsvis vill jag lägga en länk till en artikel som tar upp om man ska behandla pollenallergi med mediciner eller med nässprayer.

.. Eller, jag gör ju saker på dagarna och så, men egentligen händer det inte så mycket kring själva graviditeten. Blir dödstrött efter klockan 15 varje dag, men i övrigt märker jag inte av någonting. Inga ömmande bröst och inget illamående. Är glad så länge jag slipper. Molvärken har försvunnit nästan helt, och de gånger jag känner av den är det inte så farligt faktiskt. Däremot har jag blivit lite gasig och svullen om magen. Mindre kul..

Kommande prövning är påskmiddag hemma hos svärisarna på lördag. Hur skall jag komma undan den gravade laxen utan att någon märker?? Alla vet ju att jag älskar lax!! Vet att svägerskan och svågern kommer ha stenkoll på mig eftersom jag lite löst har sagt att vi kanske, kanske snart kommer börja försöka med syskon..

Har även fått en inbjudan att komma och dricka skumpa hos svärmor nästa onsdag tillsammans med några av hennes väninnor. Gillar dem verkligen och skulle gärna åka dit, men hur komma undan skumpan på ett diskret sätt?

I-landsproblem…