Två dagar innan den historiskt uppmärksammade kristallnatten (1938) organiserade Rättvisepartiet Socialisterna och Elevkampanjen tillsammans med Ung Vänster och Syndikalisternas Ungdomsförbund ett antinazistiskt torgmöte i centrala Luleå.

Trots snöblandat regn var det många människor ute på stan. Johanna Evans från Rättvisepartiet Socialisterna började att tala och ganska mycket folk samlades. Förvånansvärt många förbipasserande saktade in eller stannade faktiskt till. Det märks att hotet från nazism och rasism berör och upprör många.

Efter Johannas tal följde talare från både Ung vänster och Kommunistiska partiet. En av talare tog upp att sverigedemokraterna anser att muslimerna håller på att ta över Sverige men visade på statistiken som säger att muslimerna är 1,4 % av de troende. Talarna tog upp hur riskabelt det är att sverigedemokraterna växer och hur det ger ökat självförtroende till olika isolerade mer våldsamma nazistorganisationer.

Ett exempel är den så kallade svenska motståndsrörelsen som haft aktiviteter i Luleå på sistone. En av dem som deltagit på aktiviteter är Per Lindfors, som under sin tid i nazistorganisationen NSF dömdes till tre års fängelse (efter att hovrätten sänkt straffet) för mordbranden mot RFSLs lokaler i Piteå. ”Böghuset brann inatt, men det vet ju inte jag och Jakob någonting om” SMS:ade han efter en av de två brandattackerna. Lindfors var också en av dem som misstänktes för den grova misshandeln av en RS-medlem i Piteå 2005 men åtal väcktes inte i brist på bevis.

Det här visar vad nazismen handlar om; organiserade våldsattacker på alla som de hatar. Aktivister med anknytning till SMR låg bland annat bakom mordet på fackföreningsledaren Björn Söderberg 1999 och många av deras aktivister sitter i fängelse. Affischering, flygbladsutdelning och marscher är bara en förberedelse för det våld de vill använda för att krossa demokratin.

Nazistorganisationer får draghjälp av Sverigedemokraternas framgångar och vice versa. Att Sverigedemokraterna vinner fler röster beror på den rådande politiken med alla nedskärningar i det som är kvar av välfärden, den inhumana flyktingpolitiken, massvarsel, arbetslöshet och nyfattigdom. Det kändes som ett lyckat torgmöte, vi vann stort gehör.

Antinazist

10 år har gått sedan mordet på fackföreningsmannen och syndikalisten Björn Söderberg. Polismorden i Malexander och bilbomben mot journalistparet i Nacka var två andra nazistiska våldsdåd under 1999. Idag ser vi återigen en upptrappad aktivitet och våldsdåd från nazisterna, men vad är orsaken? Denna artikel vill hedra minnet av Björn Söderberg genom att se på 90-talet och vad som behövs idag i kampen mot nazism.

”Aldrig sedan andra världskriget har landets nynazister visat ett självförtroende som nu. Nivån och omfattningen är unik i jämförelse med befolkningsantalet” skrev brittiska The Independent den 10 juni 1996, om nazismens ökade aktivitet och våld i Sverige.
Vi minns 90-talets nazistiska uppsving med våld, bränder mot flyktinganläggningar, dödslistor och mord. Åren 1990/91 genomfördes 50 mordbränder och överfall med nazistisk anknytning. Bara under 1995 begicks åtta mord med nazistisk koppling.

Men 1999 tvingades till och med etablissemanget att reagerade. Nazister hade  slagit till mot ordningsmakten genom polismorden i Malexander och attackerat pressen genom bombdådet mot journalistparet i Nacka
Anledningen till mordet på Björn Söderberg var att han avslöjat nazisten Robert Vesterlund (svensk ledande nazist som idag driver den nazistiska hemsidan info14) på sin arbetsplats, efter att denne fått ett fackligt förtroendeupprag. Efter avslöjandet uteslöts Vesterlund ur Handels.
”I efterhand kan man sörja att avslöjandet inte gav större uppmärksamhet när det ursprungligen publicerades. Då hade hotbilden mot Björn varit tydligare för fler, delats av fler”, skriver Arbetaren i en av sina hedrande artiklar om Björn Söderberg.
Kanske hade SÄPO, som hade span på nazisten Hampus Hellekant, förstått vad han gjorde tillsammans med två andra nazister i Sätra kl.20.35 den 12 oktober, då de alla saknade anknytning till adresserna i området. Mindre än en halvtimma efter att ha avslutat den dagens spaning på Hellekant, når larmet polisen.
Söderberg hade skjutits i armen, benet, bålen och huvudet. Strax utanför dörrposten till sitt hem blev han liggande efter att ha jagat iväg nazisterna som hemsökt honom.

Så småningom dömdes Hampus Hellekant och Björn Lindberg Hernlund till elva års fängelse vardera för mordet. Jimmy Nicklasson fälldes bl a för skyddande av brottsling och grovt vapenbrott till tre års fängelse.
Mordet den 12 oktober 1999 skapade en kraftig motreaktion bland arbetare och ungdomar. Fackföreningarna samlade på Syndikalisternas initiativ uppåt 45 000 i gemensamma manifestationer runt om i landet efter mordet, för att visa sin avsky mot nazismen. Det blev obekvämt att vara nazist, elever med nazistsympatier började ifrågasättas i skolorna och de stora tidningarna avslöjade nazistledare med namn och bild.
Nazismen trycktes tillbaka och det skulle dröja ett par år innan de kunde  visa sig i dagsljuset.

Dagens upptrappade nazistiska aktivitet och våld måste ses mot bakgrund av högerpolitiken med nyfat- tigdom, bostadsbrist, nedskärningar, eftersläpande löner och år av en brutaliserad flyktingpolitik från såväl Socialdemokrater som Moderater.
Det ökade nazistvåldet kan inte belysas utan att gå in på högerpolitikens effekter, Sverigedemokraternas valframgångar och hur vanligt folk drabbas.
Tydliga paralleller kan idag dras med situationen på 90-talet. Lågkonjunktur, högerpolitik, rasistparti på väg in i riksdagen och ett ökat nazistiskt våld.
Hotet från nazister ska aldrig överdrivas, men trots deras idag isolerade och splittrade rörelse så har de på nytt tagit steget ut i dagsljuset och utgör om än inget politiskt hot, så tyvärr ett direkt dödligt hot mot enskilda individer.

I mars 2009 släppte den antirasistiska tidskriften Expo en undersökning som visade att Rättvisepartiet Socialisterna vid 11 de tillfällen senaste 18 månaderna hade attackerats av nazister. Allvarligaste attacken var mot en av RS förtroendevalda fullmäktigeledamöter i Haninge. Mattias Bernhardsson blev i närheten till sitt hem utsatt för ett mordförsök, av tre maskerade män utrustade med kniv och knogjärn.
De som menar att nazism är en åsikt, att vi har yttrandefrihet och att nazisterna har lika stor rätt till samlingar och demonstrationer som alla andra bör analysera nazismen historiskt såväl som vad rörelsen står för idag.

Nazism är ingen åsikt utan en våldsideologi som inte bara vill krossa all demokratisk organisering utan också bli kvitt dem som inte tycker som nazisterna själva. Deras aktiviteter är direkt kopplade till hot och förberedelser till våldsaktioner.
Svenska motståndsrörelsen (smr), som idag är Sveriges mest våldsbenägna nazistiska organisation skriver på sin hemsida, patriot.nu, den 25 september 2009:
”Aktivister i motståndsrörelsen döms till fängelse när de försvarar sig”. Men samtidigt betonar de att smr:s linje är: ”Slå först och med full kraft”. Organisationens numera högste ledare Magnus Söderman uppmanar till och med till mord.

Kampen mot nazism måste föras på alla plan och fackföreningarna borde spela den ledande rollen, liksom de borde vara den ledande faktorn i kampen mot nedskärningar och i kampen mot varslen.
Men på samma sätt som Wanja Lundby-Wedin inte än, med tre år av högerpolitik, på allvar utlyst någon protestdag mot regeringen, har hon heller inte utlyst någon protestdag eller tagit några initiativ i kampen mot rasism och nazism.
Rättvisepartiet Socialisterna kräv de direkt efter mordet på Björn Söderberg att LO och TCO tillsammans med Syndikalisterna skulle utlysa en politisk strejk mot det nazistiska våldet.
Dessa initiativ kommer underifrån, likt Septemberalliansen som till skillnad från LO-toppen demonstrerat tre år i rad mot högerpolitiken.
Just avsaknaden av verklig kamp från fackföreningarna, på grund av fackledningarnas roll, är de antirasistiska mobiliseringarna inte större än vad vi idag ser.
Den antirasistiska rörelse som Rättvisepartiet Socialisterna förespråkar kommer inte bara vara en rörelse som demonstrerar mot nazisternas marscher och blockerar dessa, utan kommer vara en del av en rörelse som också demonstrerar för jobben och en upprustning av välfärden, en del av en rörelse för en klimatomställning av produktion och transporter, för att säkra miljön och vårt klimat.

Nazisterna är arbetarnas största fiende i fråga om jämlikhet, arbetsvillkor, kollektivt höjda löner och facklig organisering. Historien visar att de genom våld är beredda på slå ned dessa typer av förbättringar och   krossa all typ av arbetarnas demokratiska organisering.
På 10 årsdagen av mordet på en man ur de fackliga leden är det viktigt att lyfta fram fackföreningarnas roll i kampen. Byggnads skriver i sin policy mot rasism och högerextremism: ”Det är av central betydelse att denna kamp åter blir en fråga för hela samhället och inte minst för fackföreningsrörelsen.”

Offensivs redaktion

Nazistorganisationer idag ▼
■ Info14, huvudarrangörer till Salemmarschen. Namnet på lokalorganisationerna är ”fria nationalister”. Führer är Robert Vesterlund, som avslöjades av Björn Söderberg och figurerade i utredningen, men kunde aldrig knytas till mordet.
■ Svenska motståndsrörelsen, den idag mest våldsbenägna nazistiska organisationen. I somras dömdes Jimmy Andersson till 8 månader, Patrik Dyrsch 1 år, Per Gardesten 1 år, Johan Lindblom 8 månader samt Jesper Olsson 1 år och 1 månad för att bland annat ha misshandlat och attackerat RS-medlemmar hösten 2008 och januari 2009.
■ Nationaldemokraterna, den nazistiska delen från Sverigedemokraternas splittring 2001, har kommunala mandat i Södertälje. Samarbetar med Info14.
■ Folkfronten är det nya namnet på Nationalsocialistisk Front (nsf). Från att ha varit de tydligaste nazisterna, som marscherat med uniform och hållt hyllningsmiddagar till Hitlers ära, har man nu valt att inte kalla sig nazister. De vill fortfarande införa diktatur.

10 år har gått sedan mordet på fackföreningsmannen och syndikalisten Björn Söderberg. Polismorden i Malexander och bilbomben mot journalistparet i Nacka var två andra nazistiska våldsdåd under 1999. Idag ser vi återigen en upptrappad aktivitet och våldsdåd från nazisterna, men vad är orsaken? Denna artikel vill hedra minnet av Björn Söderberg genom att se på 90-talet och vad som behövs idag i kampen mot nazism.

”Aldrig sedan andra världskriget har landets nynazister visat ett självförtroende som nu. Nivån och omfattningen är unik i jämförelse med befolkningsantalet” skrev brittiska The Independent den 10 juni 1996, om nazismens ökade aktivitet och våld i Sverige.
Vi minns 90-talets nazistiska uppsving med våld, bränder mot flyktinganläggningar, dödslistor och mord. Åren 1990/91 genomfördes 50 mordbränder och överfall med nazistisk anknytning. Bara under 1995 begicks åtta mord med nazistisk koppling.

Men 1999 tvingades till och med etablissemanget att reagerade. Nazister hade  slagit till mot ordningsmakten genom polismorden i Malexander och attackerat pressen genom bombdådet mot journalistparet i Nacka
Anledningen till mordet på Björn Söderberg var att han avslöjat nazisten Robert Vesterlund (svensk ledande nazist som idag driver den nazistiska hemsidan info14) på sin arbetsplats, efter att denne fått ett fackligt förtroendeupprag. Efter avslöjandet uteslöts Vesterlund ur Handels.
”I efterhand kan man sörja att avslöjandet inte gav större uppmärksamhet när det ursprungligen publicerades. Då hade hotbilden mot Björn varit tydligare för fler, delats av fler”, skriver Arbetaren i en av sina hedrande artiklar om Björn Söderberg.
Kanske hade SÄPO, som hade span på nazisten Hampus Hellekant, förstått vad han gjorde tillsammans med två andra nazister i Sätra kl.20.35 den 12 oktober, då de alla saknade anknytning till adresserna i området. Mindre än en halvtimma efter att ha avslutat den dagens spaning på Hellekant, når larmet polisen.
Söderberg hade skjutits i armen, benet, bålen och huvudet. Strax utanför dörrposten till sitt hem blev han liggande efter att ha jagat iväg nazisterna som hemsökt honom.

Så småningom dömdes Hampus Hellekant och Björn Lindberg Hernlund till elva års fängelse vardera för mordet. Jimmy Nicklasson fälldes bl a för skyddande av brottsling och grovt vapenbrott till tre års fängelse.
Mordet den 12 oktober 1999 skapade en kraftig motreaktion bland arbetare och ungdomar. Fackföreningarna samlade på Syndikalisternas initiativ uppåt 45 000 i gemensamma manifestationer runt om i landet efter mordet, för att visa sin avsky mot nazismen. Det blev obekvämt att vara nazist, elever med nazistsympatier började ifrågasättas i skolorna och de stora tidningarna avslöjade nazistledare med namn och bild.
Nazismen trycktes tillbaka och det skulle dröja ett par år innan de kunde  visa sig i dagsljuset.

Dagens upptrappade nazistiska aktivitet och våld måste ses mot bakgrund av högerpolitiken med nyfat- tigdom, bostadsbrist, nedskärningar, eftersläpande löner och år av en brutaliserad flyktingpolitik från såväl Socialdemokrater som Moderater.
Det ökade nazistvåldet kan inte belysas utan att gå in på högerpolitikens effekter, Sverigedemokraternas valframgångar och hur vanligt folk drabbas.
Tydliga paralleller kan idag dras med situationen på 90-talet. Lågkonjunktur, högerpolitik, rasistparti på väg in i riksdagen och ett ökat nazistiskt våld.
Hotet från nazister ska aldrig överdrivas, men trots deras idag isolerade och splittrade rörelse så har de på nytt tagit steget ut i dagsljuset och utgör om än inget politiskt hot, så tyvärr ett direkt dödligt hot mot enskilda individer.

I mars 2009 släppte den antirasistiska tidskriften Expo en undersökning som visade att Rättvisepartiet Socialisterna vid 11 de tillfällen senaste 18 månaderna hade attackerats av nazister. Allvarligaste attacken var mot en av RS förtroendevalda fullmäktigeledamöter i Haninge. Mattias Bernhardsson blev i närheten till sitt hem utsatt för ett mordförsök, av tre maskerade män utrustade med kniv och knogjärn.
De som menar att nazism är en åsikt, att vi har yttrandefrihet och att nazisterna har lika stor rätt till samlingar och demonstrationer som alla andra bör analysera nazismen historiskt såväl som vad rörelsen står för idag.

Nazism är ingen åsikt utan en våldsideologi som inte bara vill krossa all demokratisk organisering utan också bli kvitt dem som inte tycker som nazisterna själva. Deras aktiviteter är direkt kopplade till hot och förberedelser till våldsaktioner.
Svenska motståndsrörelsen (smr), som idag är Sveriges mest våldsbenägna nazistiska organisation skriver på sin hemsida, patriot.nu, den 25 september 2009:
”Aktivister i motståndsrörelsen döms till fängelse när de försvarar sig”. Men samtidigt betonar de att smr:s linje är: ”Slå först och med full kraft”. Organisationens numera högste ledare Magnus Söderman uppmanar till och med till mord.

Kampen mot nazism måste föras på alla plan och fackföreningarna borde spela den ledande rollen, liksom de borde vara den ledande faktorn i kampen mot nedskärningar och i kampen mot varslen.
Men på samma sätt som Wanja Lundby-Wedin inte än, med tre år av högerpolitik, på allvar utlyst någon protestdag mot regeringen, har hon heller inte utlyst någon protestdag eller tagit några initiativ i kampen mot rasism och nazism.
Rättvisepartiet Socialisterna kräv de direkt efter mordet på Björn Söderberg att LO och TCO tillsammans med Syndikalisterna skulle utlysa en politisk strejk mot det nazistiska våldet.
Dessa initiativ kommer underifrån, likt Septemberalliansen som till skillnad från LO-toppen demonstrerat tre år i rad mot högerpolitiken.
Just avsaknaden av verklig kamp från fackföreningarna, på grund av fackledningarnas roll, är de antirasistiska mobiliseringarna inte större än vad vi idag ser.
Den antirasistiska rörelse som Rättvisepartiet Socialisterna förespråkar kommer inte bara vara en rörelse som demonstrerar mot nazisternas marscher och blockerar dessa, utan kommer vara en del av en rörelse som också demonstrerar för jobben och en upprustning av välfärden, en del av en rörelse för en klimatomställning av produktion och transporter, för att säkra miljön och vårt klimat.

Nazisterna är arbetarnas största fiende i fråga om jämlikhet, arbetsvillkor, kollektivt höjda löner och facklig organisering. Historien visar att de genom våld är beredda på slå ned dessa typer av förbättringar och   krossa all typ av arbetarnas demokratiska organisering.
På 10 årsdagen av mordet på en man ur de fackliga leden är det viktigt att lyfta fram fackföreningarnas roll i kampen. Byggnads skriver i sin policy mot rasism och högerextremism: ”Det är av central betydelse att denna kamp åter blir en fråga för hela samhället och inte minst för fackföreningsrörelsen.”

Nazistorganisationer idag ▼
■ Info14, huvudarrangörer till Salemmarschen. Namnet på lokalorganisationerna är ”fria nationalister”. Führer är Robert Vesterlund, som avslöjades av Björn Söderberg och figurerade i utredningen, men kunde aldrig knytas till mordet.
■ Svenska motståndsrörelsen, den idag mest våldsbenägna nazistiska organisationen. I somras dömdes Jimmy Andersson till 8 månader, Patrik Dyrsch 1 år, Per Gardesten 1 år, Johan Lindblom 8 månader samt Jesper Olsson 1 år och 1 månad för att bland annat ha misshandlat och attackerat RS-medlemmar hösten 2008 och januari 2009.
■ Nationaldemokraterna, den nazistiska delen från Sverigedemokraternas splittring 2001, har kommunala mandat i Södertälje. Samarbetar med Info14.
■ Folkfronten är det nya namnet på Nationalsocialistisk Front (nsf). Från att ha varit de tydligaste nazisterna, som marscherat med uniform och hållt hyllningsmiddagar till Hitlers ära, har man nu valt att inte kalla sig nazister. De vill fortfarande införa diktatur.

Under måndagen den 12:e oktober, alltså igår så att säga, så var det exakt 10 år sedan som syndikalisten Björn Söderberg mördades av nazister utanför sitt hem, och på flera håll i Sverige bl a i Göteborg och Karlstad så anordnades det manifestationer för att hedra hans minne.

Men vad, eller rättare sagt vem, var det egentligen som man hyllade? Jo, en antidemokrat som hade förstört och raserat en annan människas liv.

Alltså var hela budskapet i manifestationerna så falskt som det kunde bli, de som deltog i dessa kunde lika gärna ha hyllat Björn Söderbergs mördare.

Jag försvarar inte mordet på denne man, ja, han var ju faktiskt det, nej, de som mördade honom gjorde lika fel som han själv gjorde. För både han och hans mördare hade en sak gemensamt: De raserade en annan människas liv.

För det var ju så här att denne Söderberg såg till att en person på hans arbetsplats blev av med sitt förtroendeuppdrag på jobbet och fick sparken från sin arbetsplats, vilket också gjorde att han blev utesluten ur sitt fackförbund.

Allt detta var Björn Söderbergs verk, och för det hyllas han.

Snacka om manifestationer som går ut på att hylla förstörande av människors liv, de som anordnade manifestationerna och de som deltog i dem har mer gemensamt med den borgeliga regeringen än de har med vänstern.

Dessa typer verkar vara borgarbrackor i vänsterkläder, så syndikalister och syndikalistsympatisörer många av dem är.

Björn Söderberg var ju syndikalist.

Ja, som ni säkert förstår så tycker jag inte att han är värd att varesig hedras eller minnas, (utom möjligen för hans anhöriga och hans vänner då), de som anser motsatsen kan ju lika gärna hylla Adolf Hitler eller Saddam Hussein.

Men vem vet, det kanske de gör i smyg samtidigt som dessa syndikalister och andra vänsterextremister gastar och skriker sig hesa om smygrasism så det skriker om det.

För det är ju de som är de riktiga smygrasisterna, eller rättare sagt smygfascisterna. Med andra ord så är de emot sig själva, eftersom de skanderar slagord som t ex “Krossa fascismen, krossa rasismen”.

Jag vet precis hur syndikalister resonerar, jag har nämligen haft en kompis som var syndikalist och vad jag vet så är han det fortfarande. Vi hade känt varandra länge när han på ett “bananskal” halkade snett och handlöst trillade rakt in i “syndikalistträsket”.

Men vi fortsatte att umgås, orsaken till att det gick var att vi aldrig diskuterade politik och invandring. Men till slut så gick det inte längre, och det slutade med att vi gick skilda vägar.

Vi kom helt enkelt inte överens, vilket inte var så konstigt. Han var ingen antidemokrat innan han halkade in i den där fascistiska smörjan, men han blev det sedan mer och mer.

Så jag vet mycket väl hur och vad en syndikalist tänker och har för åsikter. Han prenumerade bl a på den syndikalistiska skvallertidningen Röd Press (har för mig att den hette det, om inte så hette den Röd Front eller något liknande), och den var allt annat än demokratisk.

Om man hade vänt på det hela och sett tidningen och dess artiklar ur en hets-mot-folkgruppssynvinkel så hade tidningen och dess medarbetare blivit fälld för hets mot folkgrupp flera gånger om.

Som sagt, Syndikalisterna är ingen demokratisk organisation, men med tanke på vad deras ungdomsförbund sysslar med för “trevligheter” så är det inte så konstigt.

Äpplet faller inte långt från trädet, heter det ju, eller ännu bättre: Terrorister som terrorister.

Syndikalistiska Ungdomsförbundet, alltså SUF, samarbetar ju på många håll i landet med grupperingar som t ex AFA, (Antifascistisk Aktion) och hur “demokratiska” de är vet ju de flesta.

Eller vad sägs om mordbränder, grov misshandel, mordförsök m.m? Ja, det här är bara några utav t ex Antifascistisk Aktions “meriter”.

Men nu till Björn Söderberg och det som gör att han igår hyllades och hedrades av många människor.

Han såg alltså till att en arbetskollega till honom fick sitt liv raserat och förstört, detta genom att springa och skvallra för chefen eller cheferna om vad det var för en person som fanns på jobbet.

Vad var orsaken till Söderbergs agerande då? Jo, arbetskollegan lyssnade på s k vit makt-musik.

Men vad var problemet egentligen?

Hade det inte varit betydligt enklare för herr Söderberg att ta ett snack med killen öga mot öga och säga någonting i stil med följande?: -Du, jag gillar inte att du spelar sån här musik här, jag tar illa upp. Kan du sluta med det så vore det bra.

Eller var Björn Söderberg för feg för det? Hade han dåligt ordförråd, eller vad var det frågan om?

Nehej, istället sprang han iväg och lekte Mr Fascist. Lekte och lekte förresten, han var ju fascist.

Och vad är det som säger att killen som fick sitt liv raserat var nazist?

Dessutom var Söderberg ju inte chef på denna arbetsplats, hade han varit det så hade det varit en annan sak.

Men det här ställer ju verkligen en sak på sin spets ännu en gång, nämligen självaste demokratin och allt vad den innehåller, t ex ens musiksmak.

Har man inte rätt att lyssna på vilken musik som man vill? Eller har man inte rätt att lyssna på musik på sitt jobb?

Vad jag minns så jobbade både Söderberg och killen ifråga på någon form av industriarbetsplats, och hur Söderberg kunde höra någon musik över huvudtaget där är verkligen en gåta.

Jag är själv gammal industriarbetare, så jag vet vilket oljud det oftast är på sådana arbetsplatser.

Det skulle också ha varit intressant att få reda på vad som sjöngs, för det är få wp-band som sjunger saker och ting rakt ut. De som gör det blir knappast långvariga, istället dyker de upp som en sol och ner som en pannkaka.

Men vad det var som sjöngs framkom ju aldrig. Var det ens vit makt-musik som det var frågan om?

Eller var Björn Söderberg som många andra, alltså de som inte kan skilja på Oi! och vit makt-musik?

Ja, fördomsfullheten fick i och med hans agerande ett nytt ljus, för höjden av fördomsfullhet när det gäller musik måste ju ändå vara att döma en person efter någonting som man inte ens hör.

Det är ju som sagt gott om höga oljud på industriarbetsplatser.

Samtidigt innebär ju också detta att man inte ska kunna höra på musik på jobbet, beroende på om det är tillåtet att lyssna på musik på det jobb man har, utan att få sparken.

Om jag skulle lyssna på progg på mitt jobb, ska jag då klassas som en nerknarkad kommunist och få sparken med dunder och brak bara för att någon idiot har fått för sig att jag är råkommunist och tycker att det var skitbra att det dödades minst 42,7 miljoner människor under Josef Stalins tid vid makten i Ryssland på grund utav t ex etnicitet?

(Ni som nu tror att jag gillar progg tar dock gruvligt misste.)

Vi kan även se det hela på ett annat sätt:

Om en person har en cd-spelare på sitt kontor där det på samtliga skivor enbart finns hiphop, har han eller hon då i samma ögonblick som personen ifråga för första gången i samma sekund som han eller hon sätter på en sådan skiva helt plötsligt blivit en svart amerikan per automatik?

Om nu inte personen ifråga var svart redan innan förstås, för då är det ju ännu värre.

För då är det säkert någon tokstolle som ringer till organisationen Centrum mot rasism (CMR), och vips så har det helt plötsligt ännu en gång “hittats” rasism där sådan inte finns.

Alla vet ju att en svart person är rasist mot sig själv, personen är ju svart. Och sådant får ju absolut inte förekomma.

Eller får det det?

Nu på måndag, alltså den 12:e oktober, så är det exakt 10 år sedan som syndikalisten Björn Söderberg mördades i sitt hem av nazister, och uppmaningar här och var, bl a på olika bloggar på internet, i form av upprop och annat inför måndagen har börjat spridas.

Tydligen så ska det på måndag på vissa håll i landet arrangeras manifestationer till hans ära, och visst, självklart ska man få hylla någon om man vill.

Men vem är det egentligen som man hyllar? Jo, en människa som har förstört en annan människas liv.

För det var just det som Björn Söderberg gjorde, han såg till att en person som lyssnade på s k vit makt-musik på sitt jobb fick sparken ifrån det, och inte nog med det, personen blev utesluten ur sitt fackförbund på grund utav detta.
Han skulle ha fått ett förtroendeuppdrag på sin arbetsplats, om det inte hade varit för Björn Söderberg.

Så det som ska hyllas på måndag är alltså raserandet av en annan människas liv.

Men allt det här ställer ju en utav de demokratiska spelreglerna i ett nytt ljus.

Ska man ha rätt att se till så att någon får sparken från sitt jobb och få någon utesluten ur sitt fackförbund på grund utav hans eller hennes musiksmak?

Har man rätt att förstöra en annan människas liv på grund utav vilken sorts musik som han eller hon gillar?

Ska man som arbetsgivare få säga upp någon på grund utav musiksmak?

Ska man som fackman ha rätt att få någon utesluten på utav musik?

Är sådana saker demokratiska? Nej, naturligtvis inte, lika lite demokratiskt är det utav en arbetskollega att rasera en annan kollegas liv. För det var just det som Björn Söderberg gjorde i och med hans agerande.

Om jag skulle lyssna på t ex progg på min arbetsplats, ska jag få hela mitt liv slaget i spillror då? Proggen är ju kommunistisk musik.

Är man automatiskt neger, oavsett hudfärg, om man gillar hiphop?

Vad är det som säger att killen vars liv Björn Söderberg raserade var nazist? Hade Söderberg frågat honom?

Varför ska man hylla en person som har raserat en annan människas liv? De som har tänkt att hylla Björn Söderberg kunde ju lika gärna ha hyllat hans mördare, det hade varit precis samma sak.

För både mördarna och Björn Söderberg raserade ju en annan människas liv. Han raserade livet för den person som fick sparken ifrån arbetet, som blev av med sitt förtroendeuppdrag och som blev utesluten ur sitt fackförbund.

Och vad Söderbergs mördare raserade behöver jag nog knappast nämna.

Men det var inte Söderbergs sak att, som den syndikalist som han var, springa och skvallra för kreti och pleti och därmed rasera mannens liv. Det hade företaget skött självt, han behövde inte leka Mr Fascist. Fast å andra sidan så lekte han inte, han var ju en fascist.
Det bevisade han själv genom sin handling.

Björn Söderberg var en person som stod för värden som är totalt förkastliga, Syndikalisterna är ju knappast kända för att vara en demokratisk gruppering bl a med tanke på vad deras ungdomsförbund ägnar sig åt.

Att misshandla oliktänkande, förfölja dem för sina åsikters skull osv kallar inte jag för demokratiskt, och det tror jag inte att så många andra gör heller, ja, utom terroristiska vänsteridioter då förstås.

Syndikalisterna samarbetar ju med terrorgrupperingar som Antifascistisk Aktion, alltså AFA, vilket säger mycket om SAC:s “demokratiska” inställning, t ex deras ungdomsförbund samarbetar ju med dem.

Men tillbaka till Björn Söderberg.

I mina ögon finns det ingen anledning att minnas en sådan människa som han, utom för hans närmaste, hans anhöriga, hans vänner och hans bekanta då.

Men det är ju alldeles självklart det, det vore väl konstigt om de inte ville minnas honom.

Som sagt, DET är en helt annan sak.

Nu låter det kanske som om jag försvarar mordet på honom, om ni tror det så tror ni fel.
Men Björn Söderberg borde ha haft mer i skallen än han verkade ha, och inte arbeta emot åsiktsfrihet och yttrandefrihet, och därmed emot demokratin eftersom dessa två saker är några utav hörnstenarna i demokratin.

Men vad kan man begära av en inskränkt och antidemokratisk vänsterextremist?
Ja, säg det, i alla går det inte att kräva någonting som inte finns, t ex sunt förnuft, demokratiskt tänkande, samt respekt och acceptans för andra människor.

Dessa tokstollar borde lyssna på vad en man vid namn Sokrates (alla vet ju vem han är, utom möjligtvis vänsterextremisterna då) en gång i tiden sade.

Han sade följande: -Jag tycker inte om dina åsikter, men jag är beredd att slåss för din rätt att få uttrycka dem.

Någonting att tänka på för vänsterextremister kanske?

Men det klart, det förutsätter ju att de är demokrater. Och det är de inte, alltså går det inte.

En personen från gruppen Kämpa tillsammans! kommer och berättar om boken Tillsammans!, en samling texter skrivna av gruppen. Men även om gruppens influenser och om hur gruppens teoretiska utveckling gestaltade sig.
Gruppen lade mycket av sin fokus på lönearbetet och dess roll i kapitalismen, men även på möjligheterna att göra motstånd mot detta. Ett ypperligt tillfälle att få en djupare insyn i gruppens texter.
Boken Tillsammans! kommer att finnas till försäljning innan och efter föredraget.

När: Torsdagen den 8e oktober. Vi öppnar dörrarna kl 17, föredraget börjar kl 18.
Var: Göteborgs LS lokaler, Olof Palmes plats 1, vid Järntorget.
Arrangör: Syndikalistiskt Forum.

Föredraget är gratis.
__________________
Syndikalistiskt forum

webshop@syndikalistisktforum.se

Läs även andra bloggares åsikter om arbete, klass, kommunism, marxism, klasskamp, göteborg

Företaget Lagena i Jordbro har hand om transporter av alkohol, främst till Systembolagets (som äger Lagena) butiker men också till restauranger och grossister. I september förra året sade man upp 45 anställda. Men det räckte tydligen inte för ledningen som nu varslat att man vill säga upp ännu 33 st av sina arbetare.

Men nu säger lagerarbetarna ifrån!

Det känns nära. Inte bara har jag flera vänner som vuxit upp i Jordbro. En av dom har dessutom jobbat på Lagena och han i sin tur har både släkt och vänner som är hotade av varslet. Som tur är är arbetarna på Lagena ett tajt gäng som håller ihop. Det har jag skrivit om förr.

Jag citerar min kamrat:

Lagena, och Systembolaget har, till skillnad från många andra företag, inte drabbats av krisen. Man kan rapportera om rekordförsäljning, just för att folk dricker mer under kristider. Det går med vinst efter vinst och man har all anledning att anställa flera, eller höja lönerna för dom som redan jobbar där.

Dom varslar ändå folk, helt i onödan, enligt dom som jobbar på Lagena. Men eftersom företaget inte direkt är sysslolösa, utan snarare har överflöd av arbete, så satsar Lagena på billigare arbetskraft – Inhyrd personal! Personal som är lättare att byta ut/göra sig av med, som har lägre löner och som jobbar minst lika hårt som de som jobbar som Lagena-anställda.

Helt förjävligt helt enkelt. Samma tendens, men i mindre skala kan ses på mitt jobb. De visstidare som inte fick förlängning med hänvisning till anställningstoppet är nu på väg tillbaka för att täcka upp luckor under sommaren. I höst kommer de med all sannolikhet att få sällskap av fler inhyrda arbetare. Alla på jobbet vet nämligen att utan de som får gå nu eller i slutet av sommaren (dvs en bunt avtalspensionärer och jag) så kommer det finnas luckor som måste fyllas.

De passar på nu, i kristider, att säga upp folk med hänvisning till “det rådande ekonomiska läget” men egentligen är de bara intresserade av att kunna styra och ställa mer i “personalpolitiken“. Tillsvidareanställda byts ut mot dyrare visstidare. Inget ont om deras högre lön, den har våra fackföreningar förhandlat fram just för att bemanningsföretag inte ska agera lönedumpare, men om företagen verkligen behövde spara in pengar så hade man tjänat mer på att skita i aktieutbetalningar eller sänkningar av chefernas löner.

Istället så är det VI som ska sänka våra löner och betala deras kris. En kris som kortsiktigt är överklassens fel och långsiktigt beror på själva kapitalismen.

Systembolagsanställda Syndikalister har skickat ett stöduttalande

Gör du det också! Gå in och kommentera på deras hemsida: Lagerarbetarnas blogg

Intressant? <- (Klicka där och låt fler läsa)
Dessutom: Följ min blogg med bloglovin

…

Från Konfliktportalen.se: Björn Nilsson skriver “De automatiska stabilisatorerna”, Anders_S skriver Hammarkullen – förorten i mitt hjärta, MJE skriver Skateland Roller Rink – poesi och språkligt förfall., Jinge skriver Bredbandsberoende tidningsläsare, Forever United skriver Samförstånd ger lönesänkningar, Dom Ljuger skriver Nöff Nöff och Arbetarna på Lagena i uppror, Lutte des classes skriver om Systembolaget

Sydsvenskan, SvD, Metro och DN 1, 2, 3 och 4 rapporterar om att diverse vänsterpolitiska gäng i form av de kommunistiska militanta kamporganisationerna Revolutionära Fronten (RF) och Antifascistisk Aktion (AFA) attackerat en flygbladsutdelning organiserade av det nationalistiska partiet Nationaldemokraterna.

Förutom att det politiska våld som vänsterextremisterna utför mot de som inte tycker som de, nu senast AFAs skadegörelse mot Kristdemokraterna, så utgör de ett reellt problem för de medborgare som har oturen att befinna sig i det stenregn och de våldsamheter som sker då de konfronterar sina meningsmotståndare på högerkanten.

Det hela bör ses i ljuset av att de mest vänsterextrema organisationerna som AFA, RF och Syndikalistiska Ungdomsförbundet är numera splittrade och isolerade från mainstreamvänstern samt att man har en kultur där man glorifierar gatuvåld och konfrontation. De är desperata och försöker att genom våldsaktioner attrahera ungdomar. Denna våldsglorifiering verkar förvisso finnas även bland extremnationalisterna men dessa söker inte aktivt upp sina politiska motståndare på samma sätt utan verkar mest försvara sig då de attackeras.

Extremism kännetecknas av förvägrandet av andras yttrandefrihet och i denna står just nu de mest extrema vänstersekterna AFA och RF i täten och bör av Säkerhetspolisen och den öppna polisen hamna högt på dagordningen för brottslighet att ta itu med då tredje man lätt kan komma till skada.

Var på en föreläsning om Situationisterna arrangerad av SUF Stockholm här om veckan. Det var Olle som föreläste och när han tog upp att Situationisternas idé om att vi styrs av sakerna som vi skapar (även dom som är skapade för att underlätta vårt liv) så ställde en av åhörarna en fråga. Han undrade om man kunde räkna uppfattningen om “tid” till de sakerna. Som människor, och speciellt som arbetare, så är vi ju från den dag vi börjar på dagis styrda av den konstgjorda klockan.

Han fick svaret att det inte riktigt var så som menades, men att frågan var intressant.

Det tyckte jag också! Tid är ju konstruerat. Det är onaturligt att gå upp innan solen gör det. Att komma till jobbet när det är mörkt och gå när solen håller på att gå ner är inte något vi föddes till att göra. Det är inte naturligt att se solsken bara några minuter per dag på den mycket korta promenaden mellan arbetsplats och lunchrestaurang!

Tiden är relativ, på jobbet går klockan långsamt och på helgen springer den iväg. På vardagskvällar hinner vi ingenting och helgdagar sovs bort.

Men även om tid är ett mänskligt påhitt lika gammalt som hjulet så är det just ett påhitt. Efter den Franska Revolutionen så planerade den nya republikanska regeringen att byta ut tidssystemet baserat på siffran “6″ till det mer praktiska metersystemet; 20 timmar per dag, 100 minuter på en timme, 100 sekunder på en minut osv.

Det gick inte alls. Folk kunde inte ställa om den tidsuppfattning de hade haft sen födseln, trots att det här var på tiden då en majoritet av befolkningen bodde på landet och inte hade någon egen klocka!

Jag förespråkar inte att vi ska skita i att mäta saker i tidsenheter. Men har vi inte alla känt ett starkt behov av att bara skita i att gå upp på måndagsmorgonen, kasta ut väckarklockan genom fönstret och inte låta fabriksvisslan (i vilken form den än må visa sig) styra våra liv?

(Intressant? <- Klicka där och låt fler läsa)
Nytt: Följ min blogg med bloglovin

…

Läs mer!

Lutte des Classes (bästa modebloggen ever!), Acidtrunk feat. Oman, Kim Müller, Autonoma Kärnan och Johan Frick på Dagens Konflikt

De senaste veckorna har det brunnit en del: Kulturkampanjens hus Cyklopen, bilar och butiker i Grekland och senast bilar och barrikader i Malmöförorten Rosengård. Till vilken nytta kan vi fråga oss… Fast är det så förbannat intressant? Är inte den relevanta frågan hur det kommer sig att det brinner och vad som kan komma därur? Ja våld mot någon som inte vill bli utsatt för det är så klart som isolerat händelse förjävligt men ingen av bränderna ovan har kommit ur ett vakuum.

Varför Cyklopen brann ner och vem som gjorde det är inte säkert men allt pekar på nationalister med en fetisch för Hitler med bihang:
1. Huset tändes på den 29 november, kvällen innan den 30 november då nazister av tradition ärar Karl XII dödsdag och en vecka innan Salem. Det är alltså en tid på året då många fler nazister än vanligt befinner sig i Stockholm.
2. Ett fackligt engagerad par med ett två år gammalt barn fick bensin genom brevlådan in sin lägenhet på tredje våningen i ett hyreshus två dagar efter att Cyklopen brann ner. Familjen var sedan tidigare engagerade i fackföreningen SAC Syndikalisterna och hade fått utstå hot från organiserade nazister. Deras hall brann kraftigt men de lyckades fira ner sig själva och sitt barn genom ett fönster till grannen under.
3. Samma tid som branden beräknas ha startats skulle Nätverket mot Rasism ha ett möte i lokalen. Mötet var som tur inställt.

Ett kulturhus brann alltså ner och vad kan det då bero på? Jo ett generellt svar är att vi ser en grupp vars problemformulering, den konflikt de ser som viktigast att agera runt; vår tids största problem, är den så kallade kulturblandningen och dess konsekvenser. Där till ett hat mot det mesta som sticker ut och en vilja till en steril ordning som knappast gynnar något annat än inavel och misshandel, ofta inom den omhuldande kärnfamiljen. Jag ser så klart all den där rasistiska retoriken som rena rappakaljan, men då utgår jag från och lägger skulden på en helt annan konflikt: den mellan rik och fattig: den mellan den med makt och den utan. En uppfattningen nazisterna gärna kopplar, med all rätt, till kulturhuset Cyklopen. Huset tändes på för att den gav rum åt folk som delar den här uppfattningen med mig och gärna deltar i arrangemang mot nazister och är aktiva i grupper nazister angriper. Exempel är Ingen människa är illegal, SAC Syndikalisterna och Pride.

Så vad kommer ur det här? Vad jag har hört från aktiva i Kulturkampanjen är den gruppen mer välfungerande, aktiv och målmedveten än någonsin tidigare. Dessutom strömmar nya medlemmar, pengar och annat stöd in. Så visst har vi anledning att tro att vi inom några år kommer få se ett än vackrare och stabilare bygge från den gruppen. Låt mig här citera från min intervju med Klara från Kulturkampanjen: Dom har bara bränt ner vårt hus, inte något engagemang!

Så till elden, ockupationerna och strejkerna i Grekland och Rosengård. Varför brinner det och vad kan komma därur? Historisk bakgrund till konflikterna och vad som har hänt kan ni se här och läsa här. Jag ger med mina rader här nere en förklaring och mitt stöd, tvärt emot de flesta i den mer etablerade vänstern, till vad med rätta kan kallas våld och ödeläggelse.

Folk har i alla tider av civilisationer blivit utnyttjade på alla de mer eller mindre fräcka sätt och reaktioner, för det är vad det är, är vad vi ser på gatorna, arbetsplatserna och skolorna i Grekland. Reaktioner hittar vi också i Malmö och dess Rosengård. Att fylla tidningar med diverse ickevålds grupper som ska förklara att våld minsann inte löser någonting är inte bara att ställa helt fel fråga utan också att inte alls förstå sig på problemet. De som kravallar behöver inte ursäkta sig. Visst kan det ibland säkert vara helt jävla meningslöst, speciellt när civilpolis, som de gärna gör i Grekland, själv står för att tända på de mindre lyxiga butikerna. Eller vadå meningslöst. De belyser något varje människa med ett uns av känsla för vad orättvisor kan leda till borde förvänta sig: Handling där folk dagarna innan inte har agerat trots massiva orättvisor. De tar till direkt konflikt och aktion, de viker sig inte så fort polisen dyker upp. Det smartaste vi får höra då är: Men sluta, vi lever ju i en demokrati. Visst, en demokrati i dina drömmar men inte mycket mer än så.

Här går det så klart att fråga sig om vi ändå inte borde gå ut och predika ickevåldets budskap då det ändå ju, hallå!, är så vi kommit så långt här i Sverige med rättigheter och så vidare. Men nej du. Vi har kommit långt på grund av ett tidigt massivt engagemang i arbetarrörelsen där de ställde hårda krav, gick in i direkt konflikt på alla möjliga plan: Kravaller, ockupationer, strejker, sabotage, och så vidare. Det vi har sluppit är en (tillräckligt stor) rörelse som tror sig kunna göra en sorts revolution genom ett parti och staten. Det vi har haft är en frihetlig, en facklig och en utomparlamentarisk så väl som parlamentarisk kraft som delvis har lyckats. Fast den åstadkom så klart inte i närheten av vad den kunde ha drivit igenom. Här kan ni läsa mer om samarbete vs konflikt, eller klassamarbete vs klasskamp.

Svaret på frågan vad som kan komma ur det här får bli extremt vagt: Kanske leder konflikterna och engagemanget till något som gynnar människan utan makt, kanske inte. Min poäng är att du, ni som läser det här ska våga se på våldet utan att skämmas. Att ni ska våga stå för det och peka, ta på och forma om det som enligt all logik är anledning till upproren. Helt enkelt våga tro att en annan värld är möjlig utan att självmant plocka bort släggan, hammaren, sågen: Kravallerna, sabotagen, blockaderna och andra konfrontativa verktyg.

———————————————
Senast från Dagens Konflikt: Kontroll och våld i vår vardag
Bloggar i Konflikt: Tänk snabbt, Var det någon som sa Maffia, Sabuni ger med den ena handen och hailar med den andra, Autonoma Kärnans önskelista

Detta sändes igår på Efterlyst om nazisternas mordförsöket på barnfamiljen.

Man finner inte ord.

Intressant?

Bloggat om ämnet: Dagens Konflikt

Fler bloggar och hemsidor skriver om mordförsöket: Motkraft, Vardagspussel, Petter Partikulärt, Acidtrunk, Svensson, Syrran, Job, StockholmsPunk, Tjyvsamhället, Vem som helst, Pooma, Vänsterpartiet Sthlm, Dagens Konflikt, Arbetaren, And We Smiled, Autonoma Kärnan, Spoked, Matona, SUF Stockholm, Rille, Ivar Internationellt, Mullvaden, ProletärBella, Röda Liljan, 1915, andwesmiled 2

Media: SvD 1, SvD 2, Metro 1, Expressen, WighsNews, Sveriges Radio, Stockholms Fria, Expo, Aftonbladet, Tvärdrag, DN1, DN2, Metro 2, Efterlyst,

Läs även andra bloggares åsikter om nazism, Salem, Info14, Salemfonden, barnfamilj, mordbran, mordförsök, kamp, motstånd, antifascism

Verkar som …and we smiled blivit för stunden en del av bloggsfären vi inte vill tillhöra. Vi ger oss inte in i deras debatter, deras gemenskap eller ogemenskap. Vi skriver om det som passar oss, om det som händer i våra liv och inte om dagsaktuella politiska frågor som tas upp i DN. Men ibland måste man gå ifrån sina principer, visa gemenskap och att man inte accepterar nazistisk terror, att den inte biter på oss.

Om du säger att du är demokrat, ser dig som motståndare till fascism, är fackföreningsansluten eller medmänniska – tycker jag du ska skänka en slant. För att visa ditt stöd till de drabbade, visa att mord inte tystar.

Decemberinsamlingen
Nu öppnar SAC en insamling till stöd för organisationsenheter och medlemmar som blivit utsatta för attacker från högerextremister.
Vi uppmanar alla, organisationer såväl som privatpersoner, att bidra.

Det är viktigt att vi ger utsatta och drabbade medlemmar allt vårt stöd, och minst lika viktigt att vi fortsätter verksamheten som vanligt.
Högerextrema åsikter är inte något som enbart bemöts under november och december i diverse städer, utan något som utmanas genom långsiktigt arbete, inte minst genom facklig kamp på arbetsplatserna!

PlusGiro: 80 99 23-6
märk inbetalningskortet “decemberinsamlingen

Det här får mig att minnas när jag som tonåring på 90-talet och läste artikel av Michael Alonzo, då ordförande i Ungdom mot Rasism, som handlade om han som ung lyssnat på The Clash – Guns of Brixton (YouTube) men aldrig tänkt i banorna att något som hände i Brixtons hårda förortsmiljö skulle kunna hända i Sverige. Vilket hände, nazister yxade igenom dörren till hans väns lägenhet och de fick fly via taket. Några år senare mördades Björn Söderberg. Jag tog och letade upp artikeln och återpublicerar den här, jag skulle tro att den är från 1998 och postades först i Röda Korsets tidning. Läs den, den är bra.

When they knock on your front door, how you gonna come? With the hands on your head, or on the trigger of your gun?

Tuff text va? Den är tagen från punkrcokbandet Clash, som var mina favoriter när jag var en liten punkrockunge. Jag var väl 17-18 år och sprang runt och trodde att jag var ball ute i den invandrarrika och fattiga Stockholmsförorten Vårby Gård. Clashs text handlade om en hård verklighet jag aldrig hade sett. Det kändes kittlande att lyssna på en text som handlade om rå rasism, insparkade dörrar, pistoler och modigt motstånd. Och trots att texten uttryckligen frågade mig hur jag skulle reagera den dagen dom knackar på min dörr så trodde jag aldrig att det skulle ske, och jag funderade aldrig över hur jag skulle reagera.

Jag är, antagligen precis som du, på ett självklart sätt för demokrati, för allmänmänskliga värderingar och mot rasism. Jag har aldrig på allvar trott at det skulle vara några problem med att tillhöra den “goda” sidan. Om jag skulle komma ut med händerna på huvudet eller med en pistol den dagen de “onda” kom, hade jag aldrig funderat över. Sånt händer inte här. Här är det lätt att vara snäll. De snälla har ju makten.

Men nu har det hänt. Nazister som står utanför min dörr med pistoler. Rasister som ringer hem och säger att de tänker skjuta oss. När jag varit på föreningen Ungdom mot rasisms möten så har det vid flera tillfällen kastats in stenar genom fönstren mitt i natten. En del av ungdomarna blev livrädda och började gråta.

“Kommer de in genom dörren kommer de slå ihjäl oss.”

I tidningen läser jag om hur en elev anmäler en annan elev för att han sprider nazistiska budskap på skolan. Lite längre ner står det att rektorn på skolan inte vill uttala sig om vad han tycker, han har nämligen blivit hotad och rädd.

En vän till mig föreläste om rasism för ungdomar i en skola i Märsta. Efter några dagar, en sen kväll, ringer hans granne på dörren. “Det står några maskerade typer i porten, den ena har ett märke som det står NS Stockholm på, de har yxor och slagträn i händerna, jag tänkte att jag skulle varna dig. Jag vet ju att du håller på och kämpar mot rasism.”

Föreställ dig hur rädd han blev. Föreställ dig hur rädd hans flickvän blev. De visste inte vad de skulle göra, de bara stod där mitt på golvet och väntade.

Snart bultade det på dörren. Någon skrek att de skulle döda honom. De flydde ut genom ett fönster, klättrade upp på taket, under tiden yxade nazisterns sig genom dörren. Som tur var kom mina vänner undan, men lägenheten blev helt sönderslagen och de flyttade därifrån.

Kan du föreställa dig det? Tänk efter en stund i kväll när du sätter dig framför TV:n. Tänk att någon yxar sig igenom dörren för att döda dig. Hur skulle du reagera? Skulle du fortsätta föreläsa, skulle du fly och aldrig mer våga gå emot de mörka krafterna?

Du vet väl vilka de är ute efter? When the door break in, how you gonna come? With the hands on your head. Or ..? Tuff text va? Nästa gång är det din tur!

Svar till kommentarerna efter artikeln
Jaha kära vänner, och eventuella fieder. I förra numret av den här tidningen skrev jag en krönika med rubriken “Nästa gång är det din tur”. För er som inte läste den kan jag förklara att den handlade om hur jag från att enbart ha läst om hur människor utsätts för grymheter och hot, själv blivit utsatt. Jag tyckte det var en intressant tanke att avståndet mellan den drabbade och den som hjälper ofta är så stort mentalt. Om det är svårt för hjälparen att identifiera sig med den som får hjälp, så finns det en risk för att hjälpen missar målet och fyller helt andra behov än de som den hjälpbehövande upplever. Det kan vara en tanke att fråga sig hur man själv skulle reagera när terrorgrupper sparkar in dörren för att hämta son eller far till förhör. Om man, som en del reaktioner på krönikan ansett, inte bör tänka på sånt, därför det är att uppmana till våld. Då har man nog inte förstått sambandet mellan tanke och handling. Det är just de, som när det händer på riktigt, inte går att stoppa. Personligen tror jag det är bra att ställa hypotetiska frågor om förhållningssätt till extrema situationer. På det sättet kan man ta ställning till hur man vill reagera när man fortfarande kan tänka klart.

En sak till. När jag ändå är igång. Flera har hört av sig och antytt eller direkt påstått att jag ljuger om händelser som aldrig har hänt. Ni som läste krönikan minns. Ni vet historien om killens om fick dörren inyxad av nazister, fick fly genom fönstret, etc. (Ni som inte läste förra nr av tidningen har lärt er en läxa, Röda korsets tidning läser man noga annars missar man viktiga grejer) Poliser, journalister, Röda korsare och andra medborgare har hört av sig och frågat om historien verkligen är sann. Händer sånt verkligen i Sverige?

Jag har två kommentar till alla er som tror att det inte kan vara sant.
1. Välkommen till verkligheten, det är inte någon särskilt hemsk historia jag berättade, utan ett axplock ur vad man råkar ut för om man är aktiv mot rasism i Sverige 1998.
2. Jag ljuger inte. Givetvis har jag ändrat små fakta, så att killen inte ska få dörren inyxad igen. Men i sak så stämmer allt. Följande är taget direkt ur polisrapporten: X säger att en granne ringt och varnat honom för ett gäng killar var på väg upp till honom. Så när det ringde på dörren vågade han inte öppna. En kort stund senare började personerna att slå sönder dörren med en yxa. En bekant till honom som heter X öppnade ett fönster och klättrade ut på taket, etc. Polisen lade så småningom ner utredningen och nu ligger den hos diskrimineringsombudsmannen för man vill kolla om poliser agerat diskriminerande. Ni som fortfarande tror att jag ljuger kan höra av er till tidningen, så får ni en kopia av polisrapporten. I övrigt kära vänner och fiender. Glöm inte. Nästa gång kan det vara din tur!

Artiklar i media: DN, SvD, Efterlyst, SR, Expressen, Stockholms Fria, Metro, Arbetaren, Expo, Aftonbladet, Tvärdrag

Bloggar: Dom ljuger, Estabis kommentarer, Partigiani Livornesi Scandinavia, Petter Partikulärt, En sökares hjärta, Acidtrunk, Forever United, Trottens betraktelser, Arbetarperspektiv, Anna-Lena Lodenius, Motbilder, Anders Nilsson, Per-Anders Svärd, Jordränta, Proletärbella, Autonoma Kärnan, Forever United, redundans, Vem som helst, Vardagspussel, Svensson, Pooma, Stockholmsvänster, Job, Bruntbloggen, Acidtrunk, Petter Partikulärt, Syrran, Jacken på lycka, Rilleee, Ivar internationell, Den röda liljan, 1915, Stockholmsvänster, Tjyvsamhallet, Matona, Världen är knullad, vad är nytt?, Mullvaden, SUF Uppsala, SUF Stockholm, Mathias Pavlov, Ohyra, Smith and Wesson, Stockholms punk

Andra bloggar om: nynazism, nazism, nationalism, nationalister, info14, info-14, salem, salem-marschen, sac, facket, fackligt aktiva, syndikalisterna, mord, mordförsök, brandbomb, mordbrand, brott, brottslighet, högerextremism, högerextrema, höger-extremism, höger-extrema | Intressant

Så har det, nästan, hänt igen. Nazister har gett sig på två fackligt aktiva arbetare. Fackförbundet SAC:s Arbetsutskott skriver följande i sitt uttalande:

“1999 mördade nazister syndikalisten Björn Söderberg. Nu har de försökt igen. Två syndikalister från Stockholm – den ene tidigare styrelseledamot i fackföreningen Stockholms LS – och deras snart treåriga dotter tvingades klättra ut från sin balkongen på tredje våningen när nazister satte eld på deras lägenhet.Fackföreningsmedlemmarna har innan händelsen varit uthängda på den öppet nazistiska sidan Info-14. Nazisterna bakom Info-14 är samma personer som årligen arrangerar en stor nazistmarsch i Salem.

Strax innan klockan 21.00 måndagen 1 december hörde våra medlemmar ett plaskande ljud från hallen.

– Jag såg att någon hällde in en klar vätska genom brevinkastet och förstod på lukten att det var bensin, berättar en av dem. Jag skrek så högt att de inte kan ha undgått att höra: ”vi har barn här inne!”. Bara någon sekund senare tände de på.

I hallen hängde familjens vinterkläder, och det tog bara sekunder innan elden spred sig vidare till köket och vardagsrummet. Att ta sig ut genom ytterdörren var omöjligt.

– Vi fick fira ner vår dotter till grannarna på balkongen under, säger vår medlem. Vi bor högst upp på tredje våningen. Hade vi tappat henne hade hon dött.

Paret klättrade därefter ner samma väg. Bakom dem slukade elden ägodelar, minnen och framtidsplaner.

Våra medlemmar och deras dotter klarade sig mirakulöst utan skador, men det förändrar inte det faktum att någon eller några kallblodigt och överlagt försökte ta deras liv.

För sex månader sedan publicerade den öppet nazistiska hemsidan Info-14 namn och bild på våra medlemmar.

Polisen arbetar utifrån teorin att dådet var politiskt motiverat, och utfördes av samma gärningsmän som två dagar tidigare brände ner det frihetligt socialistiska kulturhuset Cyklopen i Högdalen. Ärendet rubriceras som mordbrand.

Vår medlemmar har i sitt fackliga arbete verkat för antirasism och minskade klassklyftor. För detta skulle de enligt nazisterna straffas med döden.

Nazisterna bakom Info-14 är samma personer som driver organisationen Salemfonden, som den första lördagen i december årligen arrangerar Nordeuropas största nazistmarsch.

– De som arrangerar Salemmarschen är inga ofarliga individer med en lite avvikande åsikt. Det är personer som är ideologiskt övertygade nazister, uppenbarligen kapabla att mörda för sin sak, säger Ola Brunnström från SAC:s Arbetsutskott.

På lördag arrangerar de personer som försökte mörda våra medlemmar en marsch i Stockholmsförorten Salem. SAC uppmanar alla att ansluta sig till Nätverket mot rasisms motdemonstration klockan 12.00.

Låter vi nazisterna stå oemotsagda vet vi aldrig vem de attackerar härnäst.

/ SAC:s Arbetsutskott

http://www.sac.se“

Nu är det fanimig dags att vi reser oss och säger ifrån. Det här är fan inte okej!

Hoppas att alla som ställer sig på arbetarrörelsens sida mot nazism och fascism sluter upp bakom Nätverket mot Rasism banderoller i Salem Centrum nu på lördag kl.12

SPRID ORDET! I bloggar, insändare, flygblad, you name it.

Läs mer på http://www.nmr.nu/

Läs även: Petter, Acidtrunks, Redundans, Syrrans, Varsomhelsts, Tjyvsamhällets, Svenssons, StockholmsPunks, Forever Uniteds, Matonas, Autonoma Kärnans. Spånbinge, Trottens, Dom Ljugers, Den Röda Liljans och Ohyras inlägg om samma sak eller liknande.

Dagens konflikt har temavecka om högerextremism och SUF Stockholm skriver om det på sin hemsida.

Ung Vänster har uttalat sitt stöd och SUF likaså.

Media: Arbetaren, Motkraft, Stockholms Fria, SR, Metro, Expressen, SvD, 3Monkeyz, Aftonbladet, DN, Tvärdrag, Expo, Efterlyst

Lista på bloggar:

http://papercuts.blogg.se/
http://jobjorn.se/2008/12/uttalande-fran-sacs-arbe..
http://anarkisterna.com/stockholmspunk/2008/12/03/..
http://tjyvsamhallet.wordpress.com/2008/12/03/mord..
http://vemsomhelst.wordpress.com/2008/12/03/sac-sy..
http://mattiase.blogspot.com/2008/12/varfr-naziste..
http://www2.vansterpartiet.se/stockholmsstad/blogg..
http://www.dagenskonflikt.se/admin/intervju-folkfr..
http://andwesmiled.wordpress.com/2008/12/03/nazist..
http://autonomakarnan.motkraftblogg.net/2008/12/03..
http://matona.wordpress.com/2008/12/03/nazister-fo..
http://spoked.wordpress.com/2008/12/03/nazister-fo..
http://www.ungsocialisterna.se/proletarbella/2008/..
http://blogg.ivari.se/2008/12/nazister-frskte-mrda..
http://www.socialistiskapartiet.se/mullvaden/2008/..
http://rilleee.blogg.se/2008/december/jaha-sa-komm..
http://foreverutd.wordpress.com/2008/12/03/antifas..
http://foreverutd.wordpress.com/2008/12/03/insamli..
http://foreverutd.wordpress.com/2008/12/03/naziste..
http://www.zaramis.nu/blog/2008/12/03/forbjud-nazi..
http://uppsala.suf.cc/?p=183
http://stockholm.suf.cc/nazister-forsokte-morda-fa..
http://denrodaliljan.blogspot.com/2008/12/nazister..
http://schizofren.wordpress.com/2008/12/03/idioter..
http://www.ungsocialisterna.se/proletarbella/2008/..
http://www.socialistiskapartiet.se/mullvaden/2008/..
http://blogg.ivari.se/2008/12/nazister-frskte-mrda..

1999 mördade nazister syndikalisten Björn Söderberg. Nu har de försökt igen. Två syndikalister från Stockholm – den ene tidigare styrelseledamot i fackföreningen Stockholms LS – och deras snart treåriga dotter tvingades klättra ut från sin balkongen på tredje våningen när nazister satte eld på deras lägenhet.

Fackföreningsmedlemmarna har innan händelsen varit uthängda på den öppet nazistiska sidan Info-14. Nazisterna bakom Info-14 är samma personer som årligen arrangerar en stor nazistmarsch i Salem.

Strax innan klockan 21.00 måndagen 1 december hörde våra medlemmar ett plaskande ljud från hallen.

– Jag såg att någon hällde in en klar vätska genom brevinkastet och förstod på lukten att det var bensin, berättar en av dem. Jag skrek så högt att de inte kan ha undgått att höra: ”vi har barn här inne!”. Bara någon sekund senare tände de på.

I hallen hängde familjens vinterkläder, och det tog bara sekunder innan elden spred sig vidare till köket och vardagsrummet. Att ta sig ut genom ytterdörren var omöjligt.

– Vi fick fira ner vår dotter till grannarna på balkongen under, säger vår medlem. Vi bor högst upp på tredje våningen. Hade vi tappat henne hade hon dött.

Paret klättrade därefter ner samma väg. Bakom dem slukade elden ägodelar, minnen och framtidsplaner.

Våra medlemmar och deras dotter klarade sig mirakulöst utan skador, men det förändrar inte det faktum att någon eller några kallblodigt och överlagt försökte ta deras liv.

För sex månader sedan publicerade den öppet nazistiska hemsidan Info-14 namn och bild på våra medlemmar.

Polisen arbetar utifrån teorin att dådet var politiskt motiverat, och utfördes av samma gärningsmän som två dagar tidigare brände ner det frihetligt socialistiska kulturhuset Cyklopen i Högdalen. Ärendet rubriceras som mordbrand.

Vår medlemmar har i sitt fackliga arbete verkat för antirasism och minskade klassklyftor. För detta skulle de enligt nazisterna straffas med döden.

Nazisterna bakom Info-14 är samma personer som driver organisationen Salemfonden, som den första lördagen i december årligen arrangerar Nordeuropas största nazistmarsch.

– De som arrangerar Salemmarschen är inga ofarliga individer med en lite avvikande åsikt. Det är personer som är ideologiskt övertygade nazister, uppenbarligen kapabla att mörda för sin sak, säger Ola Brunnström från SAC:s Arbetsutskott.

På lördag arrangerar de personer som försökte mörda våra medlemmar en marsch i Stockholmsförorten Salem. SAC uppmanar alla att ansluta sig till Nätverket mot rasisms motdemonstration klockan 12.00.

Låter vi nazisterna stå oemotsagda vet vi aldrig vem de attackerar härnäst.

/ SAC:s Arbetsutskott

Andra bloggar om: sac, syndikalisterna, nazism, nazister, nationalism, info14, info-14, våld, mordbrand, brand, bränder, mord, brott, brottslighet, nynazister, nynazism, våld | Intressant | Petter Partikulärt

Följer Petter och åter-publicerar här SAC uttalande:

1999 mördade nazister syndikalisten Björn Söderberg. Nu har de försökt igen. Två syndikalister från Stockholm – den ene tidigare styrelseledamot i fackföreningen Stockholms LS – och deras snart treåriga dotter tvingades klättra ut från sin balkongen på tredje våningen när nazister satte eld på deras lägenhet.

Fackföreningsmedlemmarna har innan händelsen varit uthängda på den öppet nazistiska sidan Info-14. Nazisterna bakom Info-14 är samma personer som årligen arrangerar en stor nazistmarsch i Salem.

Strax innan klockan 21.00 måndagen 1 december hörde våra medlemmar ett plaskande ljud från hallen.

– Jag såg att någon hällde in en klar vätska genom brevinkastet och förstod på lukten att det var bensin, berättar en av dem. Jag skrek så högt att de inte kan ha undgått att höra: ”vi har barn här inne!”. Bara någon sekund senare tände de på.

I hallen hängde familjens vinterkläder, och det tog bara sekunder innan elden spred sig vidare till köket och vardagsrummet. Att ta sig ut genom ytterdörren var omöjligt.

– Vi fick fira ner vår dotter till grannarna på balkongen under, säger vår medlem. Vi bor högst upp på tredje våningen. Hade vi tappat henne hade hon dött.

Paret klättrade därefter ner samma väg. Bakom dem slukade elden ägodelar, minnen och framtidsplaner.

Våra medlemmar och deras dotter klarade sig mirakulöst utan skador, men det förändrar inte det faktum att någon eller några kallblodigt och överlagt försökte ta deras liv.

För sex månader sedan publicerade den öppet nazistiska hemsidan Info-14 namn och bild på våra medlemmar.

Polisen arbetar utifrån teorin att dådet var politiskt motiverat, och utfördes av samma gärningsmän som två dagar tidigare brände ner det frihetligt socialistiska kulturhuset Cyklopen i Högdalen. Ärendet rubriceras som mordbrand.

Vår medlemmar har i sitt fackliga arbete verkat för antirasism och minskade klassklyftor. För detta skulle de enligt nazisterna straffas med döden.

Nazisterna bakom Info-14 är samma personer som driver organisationen Salemfonden, som den första lördagen i december årligen arrangerar Nordeuropas största nazistmarsch.

– De som arrangerar Salemmarschen är inga ofarliga individer med en lite avvikande åsikt. Det är personer som är ideologiskt övertygade nazister, uppenbarligen kapabla att mörda för sin sak, säger Ola Brunnström från SAC:s Arbetsutskott.

På lördag arrangerar de personer som försökte mörda våra medlemmar en marsch i Stockholmsförorten Salem. SAC uppmanar alla att ansluta sig till Nätverket mot rasisms motdemonstration klockan 12.00.

Låter vi nazisterna stå oemotsagda vet vi aldrig vem de attackerar härnäst.

/ SAC:s Arbetsutskott

Andra bloggar om: nynazism, nazism, nationalism, nationalister, info14, info-14, salem, salem-marschen, sac, facket, fackligt aktiva, syndikalisterna, mord, mordförsök, brandbomb, mordbrand, brott, brottslighet, högerextremism, högerextrema, höger-extremism, höger-extrema | Intressant

Nu var det ett tag sen jag skrev här igen. En massa uppslag och tankar föds och dör medan man jobbar på i vardagen. Förra helgen kunde jag inte skriva något, men det var av en angenäm anledning. Jag blev nämligen inbjuden av mitt gamla syndikat, Social och Vård, att närvara vid en konferens och festmiddag för syndikatets (som numera heter Vårdarbetarsyndikatet) 30-årsfirande. Det blev en rolig och intressant helg som både innehöll tillbakablickar på 70, 80, 90, och 00-talen, och diskussioner kring nuet och framtiden.

Jag såg i en intervju med en som arbetar med Fackligt centrum för papperslösa, och är organiserad i Handels, att han tyckte denna nya verksamhet var så spännande eftersom det är lite som “att återvända till arbetarrörelsens barndom”, “man måste uppfinna hjulet på nytt hela tiden”. Förutom att denna nyorientering inom den etablerade fackföreningsrörelsen är mycket välkommen, att man äntligen ser alla arbetare som potentiella kamrater och inte som “främmande element”, så tror jag att det kan vara mycket vitaliserande för dem som “rörelse” att gå ner på arbetsplatsgolven och uppfinna hjulen igen.

Dessa uttalanden fick mig att tänka just på oss syndikalister och vår fackliga vardag som minoritetsfack. Vi har inget givet från början, och är medvetna om att inget är självklart, arbetslagstiftning är bara regler på papper som arbetsköparen tolkar efter sitt behag, och varje dag måste man uppfinna hjulet när det kommer till att få med sig arbetskamrater, kollektivisera konflikter och erfarenheter och inte minst ta striden för sina kollektiv. En syndikalist vet att facket det är Vi, varken mer eller mindre, och därför hänger det helt på oss som arbetare i vår vardag vad som händer och inte och vilket resultat det får.

Ibland hör man folk tala om att politiker “förtjänar” sina höga löner, med allt arbete de gör. Det kan ju hända. Men det är betydligt fler som “förtjänar” än som får. Man blir stum av beundran när man ser vilket hästjobb fackliga basaktivister lägger ner, inte bara oavlönat utan under hot om konflikt, avskedande, polisövergrepp och noll fritid. För mig är kamraterna i SoV, Allmänna Branchsyndikatet och andra syndikat och sektioner några av de finaste och mest beundransvärda människor jag vet. Engagerade, kunniga, radikala, solidariska och fulla av hopp och optimism i alla lägen. En helg med sånna människor ger en stor injektion energi.

Men är det martyrer då, som arbetar utan personlig berömmelse eller ekonomisk kompensation för ögonen, för det gemensamma bästa? Alla Helgon? Knappast. Jag är rätt övertygad om att det faktum att en människa kan se sig själv i ögonen i spegeln varje morgon, att en människa kan leva med rak rygg och känna sig hel i sina beslut, ger en tillfredställelse i sig självt. Man lever en gång. Och det är omvittnat i många generationer att syndikalister i allmänhet är glada och optimistiska även på ålderdomshemmet. När man kan se tillbaka på ett liv i kamp och gemenskap, behöver man inte ångra mycket.

På konferensen fick vi också en liten inblick i situationen för vårdarbetarna i Colombia, som bekant ett av världens mest våldsutsatta länder. Den historien är värd att berätta och sprida. Inte bara av solidaritet med kamraterna där, utan för att vi lever i en globaliserad tid, där det som händer i andra delar av världen också händer här, om än i mildare former. Och historien om vårdarbetarfacket ANTOCHs strider och svårigheter är också historien om privatiseringen av sjukvård över hela världen. Jag refererar här ett föredrag jag har hört och har själv inte studerat Colombia, så jag kan ha fattat ett eller annat fakta här nedan fel. I så fall uppskattar jag att bli rättad i kommentarsfältet!

ANTOCH är ett syndikat för alla som arbetar på sjukhus i Colombia, från doktor till undersköterska, men också administratörer, kokerskor, städpersonal och många andra. När vi hör rapporter i Sverige från landet, handlar de ofta om det paramilitära våldet, och framförallt om vänstergerillan FARC. Det ger en snedvriden bild. Dels kan det verka som att FARC driver ett krig mot en fredlig och i alla fall halvdemokratisk regim. Dels döljs effektivt det vanliga folkets kamp och organisering, i bostadsområdeskommittér, indianorgansiationer och facklig kamp på arbetsplatserna.

FARC är en vänstergerilla inbegripen i strid med regeringen. Ett av de viktigaste sättet för dem att finansiera detta är att de tar ut tvångsavgifter, som de kallar “revolutionär skatt” av drogväxtodlare. Dessa storbönder känner sig hotade och ger direkt eller indirekt stöd till de paramilitära högergrupperna i landet. Dessa har en gång i tiden bildats av polis och militär och samarbetar med maffian i två karteller. Det finns starka band mellan högermilisen och regeringen. Så starka att man knappast kan se regeringen som en oberoende eller “drabbad” part i konflikten, snarare är Colombias regering ett uttryck för maffiavälde och våld riktat mot arbetare.

För hur finansierar då högermiliserna sin kamp? Jo, genom att utföra legomord, beställda av landets arbetsköpare och riktade mot de fackligt aktiva. Och det är blodiga mord vi talar om. Offren har bränts levande, sprättats upp levande med motorsågar och så vidare. Allt för att få starkast möjliga avskräckande effekt.

Hela denna situation av permanent klasskrig har gjort Colombia till ett av världens farligaste länder att bo i för enskilda medborgare, och det gäller i synnerhet fackanslutna arbetare. För några år sedan uppskattades Colombia stå för hälften av allt våld mot fackligt aktiva i världen!

När det gäller ANTOCH har 200 medlemmar mördats på bestialiska sätt de senaste 5 åren. Det går till så att de så kallade “svarta örnarna”, högermilisen, får i uppdrag av sjukhusledningen att “få bort” någon aktiv i ANTOCHs styrelse. Speciellt stridbara medlemmar. En mer företagsvänlig styrelseledamot kan lämnas i fred, men blir då naturligt nog lite misstänkt bland andra fackmedlemmar så som situationen ser ut. Först sänder örnarna ett hotbrev med innebörden “fly eller dö”. Fortsätter vårdarbetaren att vara aktiv gör man först symboliska markeringar som att bränna vederbörandes bil eller slå sönder bostaden. Sedan följer ett andra varningsbrev. Men har inte den aktive då gått under jorden så utdelas det extralegala dödsstraffet.

Så här ser den svarta statistiken ut för närvarande: 688 personer från ANTOCH-styrelsen hotade till livet, 267 av dessa har blivit internflyktingar i det egna landet, 127 har mördats på brutala sätt, 53 har tillfångatagits av militären och 15 har sökt asyl i ett annat land. Det är alltså smått otroligt hur folk har ryggrad att fortsätta kämpa och ta risken att låta sig nomineras till fackstyrelsen, och det är ytterst få som faktiskt går i asyl utomlands.

Tidigare var våldet som hårdast mot arbetarna på bananplantagerna, där har faktiskt företagen som samarbetat med plantageägarna blivit dömda för sin inblandning i mord och försvinnanden i domstol i USA. United Fruit med sitt Chiquita är alltså inte så gulligt leende som damen på etiketten. Idag har våldet förskjutits mer mot andra yrkesgrupper, och det är vårdarbetarna som är värst drabbade.

Varför kan man undra? Precis som lärarfacket i Mexico, har vårdarbetarfacket i Colombia mycket folkligt stöd för sin kamp, och uppbackning i lokalsamhällets boendeorganisationer, indiangrupper och så vidare. Bakgrunden är givetvis de senaste 10, 20 årens kampanj från politiskt håll för att privatisera sjukhusen. Med den följer stängningar av sjukhusen, för att sedan kunna öppna nya som är “fria” från fackligt ansluten personal. Vilken privat köpare, resoneras det, är intresserad av ett köp där stridbar och medveten personal ingår?

Medborgarna oroas av stängda sjukhus. Personalen oroas av att mista alla de saker man stridit för att etablera: kravet att alla nyanställda ska vara fackligt organiserade, att kollektivavtalen respekteras och betald ledighet vid fackliga uppdrag. Dessa hot har trappat upp konflikten. Bland annat genomfördes en sjukhusockupation där personalen tog över veksamheten i samarbete med lokalbefolkningen. Elen stängdes då av, men ockupanterna lyckades improvisera en egen elförsörjning och fortsätta sjukvården. Då gick paramilitärerna in och förstörde de improviserade elaggregaten. Dagen därpå gick militären till attack, ett flertal personer dog, men majoriteten sattes i fängelse för sitt tilltag att fortsätta den vårdverksamhet som lokalbefolkningen ville ha.

Dessa våldsdåd sker alltså med den Colombianska statens goda minne. Colombia är vid sidan av Peru och delvis Chile den latinamerikanska regim som mest hårdnackat håller fast vid den nyliberala modell som de senaste årtiondena gått över lik jorden över. Det spanskägda företaget Sanitas är för närvarande en av de största privata vårdaktörerna som köper in sig i Colombia. Sanitas har inte beordrat några mord i Colombia, inte desto mindre kommer de till ett land där marken redan är bränd för deras skull. Sanitas är självklart medvetna om att folk bränns levande för deras bekvämlighets skull. Det kan vara bra att minnas när företaget i framtiden försöker etablera sig här. Det kan också vara bra att hålla ögonen på de andra stora privata vård/serviceaktörerna, som tex Capio, Carema, Aleris, Attendo Care och så vidare. Det är vinstmaskiner vi talar om, att vanvård, utbränd personal och anti-fackligt våld följer i spåren är oundvikligt.

Nu hade jag tänkt avsluta här med att berätta lite om Registret, en radikal verksamhet för att höja löner och få sin rätt inte minst inom service och restaurangbranchen, som drivs av papperslösa arbetare här i vår “kungliga” huvudsatad, och som varit exempellöst framgångsrik. Men jag har lite dåligt med tid. Så det får bli en annan gång.

Jag avslutar med de klassiska orden från amerikanska Industrial Workers of the World, när det begav sig: What time is it? It´s time to organise!!

Ett stort grattis till de strejkvakter som slipper åtal efter Fosie-blockaderna. Nu väntar vi bara på att nästa omgång strejkvakter från Malmö ska bli friade.

Tycker du att detta är intressant? Tryck då här så får fler läsa det

Dagens lästips: Socialdemokratin – att leva som förrädare – Fragment.

Forever United om samhällsansvar och Vida Latina om diplomati i Latinamerika

Läs även andra bloggares åsikter om klasskamp, klassjustis, sac, malmö, strejk

Eftersom alla andra skriver om fotboll i kväll så samlar jag ihop några andra mer eller mindre viktiga, och mer eller mindre lustiga, notiser. (Fotboll är inte riktigt min grej men jag såg matchen i går, i goda vänners och ett par öls sällskap, så det var ändå en rolig kväll.)

Systemet hotas av blockad till midsommar. “- De butiker som är drabbade kommer att gapa tomma i midsommar, säger Emil Boss, presstalesman för DFSA.” (DN) “- Våra medlemmar kommer att ställa upp sig vid lastinfarter och hindra varutransporter till butikerna.” (SvD) Det hela handlar tydligen om en enskild kvinnas löneutveckling, och jag undrar: får man göra så här? Något som även Björn Rydberg, presschef på Systembolaget undrar. (DN)

    I dag blir Norge med all sannolikhet det sjätte landet i världen att anta en könsneutral äktenskapslag. (Dagen) Precis som jag fick utrett i mitt tidigare inlägg “Homoäktenskap” så ska inte religiösa samfund tvingas viga homosexuella, vilket jag tycker är bra. Religion ska inte ha någonting med lagstiftningen att göra. Vi får väl se om kristdemokraterna lyckas stoppa utvecklingen här i landet, eller om Sverige blir det sjunde landet i höst. (Norge sa ja, SvD)

    En australiensisk it-konsult blev stoppad på Heathrow på grund av sin t-shirt. En tecknad pistol var enligt säkerhetsvakterna tillräckligt för att hindra mannen att flyga. Han tvingades byta tröja för att inte bli arresterad. (AB) Vad ska man göra annat än att skaka på huvudet? Och vara glad över att man inte tatuerade in en blodig dolk någonstans i sin ungdom. Det kan bli en smärtsam upplevelse!

    I Sverige vill inte riksdagen förbjuda samtal i handhållna mobiltelefoner under bilkörning. Man hävdar att det inte finns tillräcklig forskning när det gäller mobiltelefoner och trafiksäkerhet… (AB) Det behöver man väl inte vara Einstein för att förstå att det är en säkerhetsrisk?! Man säger också att ett förbud skulle vara svårt att övervaka. Det är väl inte svårare än att se om någon har bilbältet på sig?

    Blondinbella attackerades av ilskna fotbollsfans och misstänker att hennes åsikter i bloggen kan ha retat upp idioterna. (AB) Om det ändå vore så väl! Men jag är ledsen Bella, jag tror inte att du drabbats av något så ärofullt. Drivkraften var nog snarare gammal “hederlig” avundsjuka… sorgligt!

    På tal om småsinta människor så hånas Hillary Clinton av Bills älskarinnor… “- Hur skulle någon som inte ens kan kontrollera sin man kunna styra vårt land?” (Expressen) De säljer videosnuttar där de också skvallrar om Bills penis, och jag undrar hur giriga människor kan bli egentligen?

 Länkar till andra bloggar om: fotboll, DFSA, syndikalisterna, strejk, systembolaget, könsneutral äktenskapslag, homoäktenskap, religion, kristdemokraterna, kd, regeringen, riksdagen, alliansen, kyrkan, svenska kyrkan, trafiksäkerhet, Blondinbella, bloggosfären, samhälle, politik,

Som jag tidigare skrivit om är kampen för att få ut en skälig lön till Muhammad Riaz nu över. Några som dock inte givit upp är Moderata Ungdomsförbundet, MUF; i besvikelse över den syndikalisternas seger och att det egna stödätandet inte ledde någon vart har en del av de mer “hårdföra” bratsen bestämt sig för att hjälpa Lilla Karachi genom att stödjobba där. Ungmoderater som jag pratat med har dock lite skilda meningar om hur det ska gå till, en del vill jobba gratis, andra vill ha en låg summa som till exempel 33 kronor/timmen och en del andra vill att man helt enkelt ska jobba svart som en form av civil olydnad.

Tycker du att detta är intressant? Tryck då här så får fler läsa det

Konflikt: Under täcket tipsar om en blogg.

Bloggat: Resursbloggen gör påskuppror mot utförsäkring av sjuka.

Läs även andra bloggares åsikter om klass, lilla karachi, muhammad riaz, sac, syndikalisterna, papperslösa, facket, klasskamp, arbete, muf

Utpressning av syndikalisterna?

Man går här till attack gentemot tredje part, McDonalds, för att företaget Capital betalar låga löner. McDonalds har här tittat på det som är brukligt att ett företag har, d v s f-skattesedel och kollektivavtal men få klä skott för allt annat som Capital gör också.

- Annie Johansson

Igår rapporterade Arbetaren om att SAC har nått en förlikning med Lilla Karachi (ni vet, den indiska-pakistanska restaurangen i Estockholmo). Man fick inte de krävde 80 papp men det blev 65 000 till Muhammad Riaz som är nöjd men egentligen tycker han borde fått betydligt mer, och det kan man ju hålla med om.

I vilken mån man kan tala om “seger” i det här enskilda fallet vet jag inte riktigt, men jag hoppas och tror att man satt de papperslösas villkor på agendan och det har förhoppningsvis lätt till att papperslösa vet vilka rättigheter dom har, hur de kan organisera sig och var de kan vända sig, samt att arbetsgivare passar sig lite. Sveriges arbetsgivare är i väldigt stor behov av uppfostran, det kanska beror på flumskolan eller curlingföräldrar att de beter sig som de gör?

En del andra saker i artikeln pekar framåt och är väldigt upppmuntrande, det jag tänker på är detta stycke:
Nu fortsätter Papperslösagruppens arbete och Lasse Morin hoppas att de ska kunna sprida mycket mer information om papperslösas rättigheter.
– Vi måste komma på fler metoder för att jobba mer förebyggande, så att papperslösa arbetare från början vet om att det faktiskt har rättigheter.
Papperslösagruppen kommer också hädanefter att sträva efter att förhandla för arbetare som har sitt jobb kvar.

Dels är det förebyggande bra, men också att jobba för de som har sitt jobb kvar, på det sättet kan man förhoppningsvis jobba med och för de redan existerande arbetarkollektiven och inte bara komma in “på defensiven” så att säga.

En del av mina tankar idag går till de stödätande bönderna i centern och bratsen i MUF, trevligt att i alla fall en del av deras pengar går till Muhammad Riaz. Jag önskar för övrigt Muhammad lycka till med sin asylansökan.

En annan arbetsgivare som är i skriande behov av en skarp tillrättavisning är McDonalds i Nybro, som har en ny blockad på sig imorgon. På Motkraft har Handel- och servicesyndikatet ett mycket bra uttalande.

Tycker du att detta är intressant? Tryck då här så får fler läsa det

Övrigt om Lilla Karachi: Loke har skrivit, DN likaså, Petter, Forever United, Guldfiske har en intressant artikel om de papperslösas kamp i Italien.

Läs även andra bloggares åsikter om klass, lilla karachi, muhammad riaz, sac, syndikalisterna, papperslösa, facket, klasskamp, arbete