Reaching almost the end of the year we must look humble back at 2009. Informal talks with researcher of different organisations learn that probably on average turnovers will decrease by 5 to 15%  in the market research companies. The trend was already clear in 2008. Although major players could sustain their turnover in 2008, their gross operating profit was reduced by 40%, which promises nothing good for 2009.

The only reason why most of the major research companies still could present an increase in turnover in 2008 was only possible because research International finally decided to stop its business after years of reporting losses. Their 4 million turnovers in 2007 dissolved over different competitors. Mainly significant, Ipsos and Synovate could profit from this admission of defeat but it did not result in more profit for them. The RI case in Belgium should be studied more in detail because it demonstrates how vulnerable all research companies are. In 2002 RI reported a turnover over 12 million. Over 5 years it saw its sales reducing to only 3.8 million in 2007 and finally 1.2 million in 2008 over 6 months resulting in the final call “retreat to the Netherlands”.  If it can happen to RI it could probably happen to any of us.

That research International was not able to transfer most of its turnover to their Dutch operations demonstrates how local the research industry in Belgium has become. This will not improve given the number of HQs that are leaving our country. It is also rooted in the fact that most research businesses in Belgium are based on personal relationship of its founders even if they are taken over afterwards by one of the international groups. Synovate’s Censydiam affiliate had to learn this the hard way. The turnover of Censydiam decreased from 10 million euro to 6.7 million in the same year that Jan Callebaut research tycoon and research entrepreneur of the first generation decided to leave the company after he realized that he rather would be king of his own castle than a lieutenant in an international army, taking with him a dozen of former Censydiam employees. Although his company does not report turnover it can be expected based on the reported gross margin and profit to be 1.5 to 2 million euros. Also Ipsos is still licking its wounds of the takeover in 2004-2005  of the at that time market leader INRA. Failure to acknowledge local management and loss of the eurobarometer resulted in significant losses in the years to come. Ipsos still reports a loss in 2008 of 0.4 million. However Ipsos seems to crawl slowly from its pit given its reported losses was no less than 1 million Euros in 2006 and 0.6 million Euros in 2007.

Given the personal nature of most of the companies it is difficult to put the reported results in perspective. Purely based on the reported gross profit one could ask why large groups still bother to do business in Belgium. The reported turnover of about 65 million euro of some of the 5 biggest research companies (Synovate, ipsos, Significant, Dimarso, insites) is one would call aggregated an average company. The total reported gross profit of 1.7 million euro (2.7%) is a cry for help. Main reasons why one stays in business is that results are somewhat deflated by internal transfers to management companies, international parent companies as well as some large salaries. It does not make it easier to compare results. How big this effect is, one can only guess.

Further the results shows that turnovers between 10 and 20 million Euros do not create sufficient economies of scale. The problematic mergers of Synovate and Ipsos demonstrate this clearly but also Insites the Belgian online pioneer had to report lower gross profits mainly because it invested a lot in people (They went from 34 to 58 FTE’s) in one year and consequently salaries over 2007 and 2008.. A bold investment but given the low economies of scales it will not yield increasing gross margins for them for several years.

It also means that the Belgian market cannot sustain more than 5 companies with more than 10 million turnover. As such further concentration of the industry will certainly happen in Belgium. Among the larger players this will be internationally driven. This resulted already in the merger of TNS and Research International creating the world’s largest custom research company. For RI in Belgium the merger came too late but it will probably not be the last merger we will see. Midsized local players will try to keep pace by looking at each other and to some of the smaller fish.  

The low gross profit also shows that the major strategy of far stretched standard product suits does not work in Belgium. In most cases a lot of the offered international tools are simply too expensive in a Belgium context. A small country means relative small marketing budgets. Within this small budget pool market research is further simply disregarded. Luckily this also explains why the research industry suffered far less than the advertising and media industry in Belgium.

Many of these industry characteristics explain partially why the industry reports average to low gross profits but they do not explain the further decrease in gross profits in 2008. It is clear that due to the crisis lower research budgets were allocated in 2008 and to keep turnover at the same level many companies followed the ill strategy of price cuts trying to keep one’s piece of cake as large as before not realizing that the entire cake is getting smaller. Further expected losses in 2009 and subsequent over- reacting price cuts might endanger the industry entirely for years.

The applied cuts did not only serve the goal of maintaining turnover. Given reserves were still high one had high hopes medium and smaller providers could not follow and would be forced out of market. This would mean future opportunity to increase turnover.  This strategy is not a viable one. The net value of this surplus turnover is zero because it will be realised with zero or low margin potential. Second it is based on the belief that medium and smaller competitors would not be able or willing to follow these price cuts. In most cases they did and could because their cost base is considerable lower.

Although it becomes clear research budgets will not be cut further in 2010 it will remain some difficult and challenging years for the industry. Some have shot in their own foot. Whether they will run again is almost entirely out of their scope of control.  Luck is democratic so who knows who will run again and who will remain crippled. Good luck to you all.

I dagens opinionsundersökning från Synovate distanseras borgerligheten rejält av de Rödgröna. Allt vore frid och fröjd om det inte vore för de däringa SD. Vi måste ha en beredskap för vad som händer om SD verkligen blir vågmästare, men det är långt dit. Läget är väldigt osäkert på flera plan.

1. KD dansar verkligen på linan. partiet har jojat upp och ner längs 4%-spärren under en längre tid.
2. Centern närmar sig spärren. SAAB, och Vattenfall stärker inte C i en tid där så mycket hänger på hur partiledaren uppfattas.
3. Hur kommer uppslutandet kring flyktingbarnen i Vellinge att påverka stödet för SD?
4. PP är ett stort frågetecken. Även om de inte kommer in, kan de ta röster av SD.
5. Även vi, Socialdemokraterna är ett stort frågetecken. Vad händer när den Rödgröna valplattformen ser dagens ljus? Kan partiet bli starkare i Stockholm? För vi en Bodströmeffekt?

Min uppmaning till alla partikamrater, inklusive partiledning, är att ta det lugnt och kavla upp ärmarna. Om sifforna för V och Mp står sig behöver vi bara ta ett par procent för att vara större än borgarna + SD. Det blir en lång het valrörelse och med vårt eget budskap kommer vi skaffa oss den majoritet vi behöver för en Rödgrön regering med Mona Sahlin som statsminster.

Kent Persson verkas oroas rätt rejält av Sahlins utspel om bloclöverskridande regering, han kräver raka besked om SD.  Han har tydligen inte hört de upprepade uttalanden som gjort av Mona Sahlin där hon säger att S inte tänker regera vare sig med aktivt eller passivt stöd av SD. Hur en eventuell koalition med C och fp skulle vara att ta hjälp av SD vet nog ingen mer än Kent Persson. Orolig för att makten ska flyga sin kos kanske.

Peter Andersson tar det i vanlig ordning lugnt och pekar på ytterligare en av Reinfeldts oklarheter, Johan Westerholm konstaterar att en minoritetsregering under såna förhållande leder till politiskt kaos.

AB   SvD   Expressen  

NetRoots   Krantz   Noord   In Your Face

För övrigt anser jag att Maud Olofsson ska avgå!

“Sverigedemokraterna når en rekordnotering och skulle bli invalda i riksdagen om det vore val i dag, enligt DN/Synovates novembermätning.”

“Det är första gången som Sverigedemokraterna får över 4 procent i DN/Synovates mätningar. Uppgången till 4,7 procent är inte statistiskt säkerställd, men partiet har fått stigande siffror hos de flesta opinionsinstitut efter Aftonbladets publicering av partiledaren Jimmie Åkessons debattinlägg för en månad sedan där muslimer pekades ut som ett hot mot Sverige.

– Sverigedemokraterna verkar ha parkerat sig på en något högre nivå, som ligger närmare 4 än 3 procent, säger Synovates opinionsanalytiker Nicklas Källebring.”

DN

Mona Sahlin öppnar för styre med C och FP.

/Fröken Sverige

För första gången når nu SD över 4%-gränsen även i DN/Synovates mätningar med dagens 4,7%. Det gamla rekordet låg på 3,9%. Detta innebär, nu när alla sju opinionsinstitut publicerat sina resultat, att SD får ett medelvärde på hela 5,4% för november månad, efter att ha haft ett snitt på 4,3% de tre föregående månaderna. SD är i denna mätning även större än både KD (4,1%) och V (4,6%).

November blev en riktig rekordmånad för Sverigedemokraterna. I inte mindre än fyra olika opinionsinstitut slog man sina tidigare rekord.

Se novemberresultaten nedan (gamla rekordet inom parentes):

Synovate: 4,7% (3,9%)
SIFO: 5,8% (4,7%)
Sentio: 7,2% (5,9%)
Novus: 5,4% (4,6%)
Skop: 4,4%
Demoskop: 4,4%
United Minds: 5,7%

DN
Status.st

Samtidigt som SD växer träter de båda blocken fortfarande om hur regeringen ska komma att se ut 2010 om SD blir vågmästare. Mona Sahlin (S) vill öppna för styre med C och FP.

Mona Sahlin ställer nu ultimatum och kräver att det ska bildas en majoritetsregering efter valet om Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen och får en vågmästarställning. “Det skulle bli politiskt kaos med en minoritetsregering”, säger Sahlin till DN.

Både statsminister Fredrik Rein­feldt och Socialdemokraternas Mona Sahlin har gett beskedet att de inte kommer att göra sig be­roende av Sverigedemokraterna på grund av partiets invandringsfientliga politik. Men det visar sig nu att de är på kollisionskurs om hur SD ska stoppas från att få något inflytande om partiet blir invalt i riksdagen.

Mona Sahlin har bildat den rödgröna alliansen tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet mot de borgerliga, men säger nu att det måste bildas en blocköverskridande regering om SD blir invalt och inget av de politiska blocken kan bilda en majoritetsregering på egen hand.

– Inget annat än en majoritets­regering är acceptabelt. Med de utmaningar som Sverige står inför de kommande åren vore det politisk katastrof med en minoritetsregering som är beroende av Sverigedemokraterna, säger Mona Sahlin till DN.

– Jag vill inte försätta Sverige i den situation vi hade 1991–94 då den borgerliga regeringen var beroende av Ny demokrati.

Mona Sahlin säger att hon kommer att kontakta samtliga borgerliga partiledare om den rödgröna alliansen blir störst i valet men inte kan bilda en majoritetsregering.

– Men jag ser inte Moderaterna som deltagare i en bred regering, i första hand är det Folkpartiet och Centern som är aktuella, säger Sahlin.

Förutsättningarna för att få till stånd en blocköverskridande regering är dock mycket små. De rödgröna partiledarna har deklarerat att de kommer att hålla ihop efter valet och inget av de borgerliga partierna är berett att sitta i en regering med V. På samma sätt har de borgerliga sagt att deras allians håller samman samtidigt som de rödgröna inte är beredda att regera ihop med M.

S-valstrateger medger att ett låst läge kan leda till nyval.

Fredrik Reinfeldt vill inte ha en blocköverskridande koalition. Han menar att det skadar demokratin.

– I flera länder har vi sett hur extremistpartier vuxit när det uppfattats som att alla andra sätter sig i samma båt och man tar bort konflikterna ur politiken, säger Reinfeldt till DN.

DN

Monas flirt med C och FP fick snabbt svar på tal:

Sahlin får kalla handen av C och FP

C och FP säger nej till att samarbeta med de rödgröna efter valet, även om Sverigedemokraterna får den vågmästarroll som dagens opinionsundersökning visar på. – Vi resonerar inte i termer om att samarbeta med socialister, säger Centerpartiets partisekreterare Anders Flanking.

SvD

De globala koncernernas allmakt kallar ju vanliga människor ‘globalisering’. Men i den akademiska världen skiljer man mellan ‘globalism’, ‘globalismer’ och ‘globalisering’.

Med ‘globalism’ menar man då den neoliberala marknadsreligionens anspråk på världsherravälde, medan man med ‘globalismer’ menar tanken att det kan finnas flera konkurrerande föreställningar om vilken världsordning som skall råda. Med ‘globalisering’ menas då slutligen det faktum att världen i och med den kommunikationsteknologiska utvecklingen krympt till en ‘global by’, i synnerhet sedan Internet uppfanns.

En av världens mest framstående forskare om dessa fenomen, Manfred Steger, konstaterar:

“that the globalist neoliberal project is in essence one ideology of many in the constellation of globalization. The neoliberals or neoconservatives have merely harnessed a sophisticated public relations machine – propaganda, in Noam Chomsky’s analyses – to convince a naïve public that laissez-faire liberal capitalist ideology is actually nothing less than an end point of history, a culmination of natural scientific process and evolution. The mistake, Steger would argue, is to confuse a political economic ideology with some kind of inevitable evolutionary process interpreted through a lens of scientific method.”

(citerad i Standlea, David M. Oil, Globalization and the War for the Arctic Refuge. 2006. Albany: State University of New York Press. Chapter 1 – “Globalism, Oil, and the Power Elites”, p. 7. )

Inom ‘globalismen’ – dvs den neoliberala marknadsreligionsutövningen och dess anspråk att göra sig gällande som allenarådande världsreligion - verkar makteliten.

Redan 1956 skrev C. Wright Mills en bok om den: The Power Elite. Den beskrevs då som tredelad; bestående dels av koncernernas, dels av militärens, dels av politikens elit. Mellan dessa tre maktsfärer fanns svängdörrar genom vilka samma elitmänniskor passerade in och ut för att iklä sig olika maktpositioner.

Så tidigt som 1956 visade det sig emellertid, enligt denne Mills, att balansen sinsemellan de tre förskjutits. Medan allt mer makt koncentrerades till de två första sfärerna dränerades den politiska allt mer på inflytande, vilket ledde till att koncernerna och det militärindustriella komplexet blev styrande för politiken. Så istället för att politikerna ritade upp riktlinjerna som de förra hade att hålla sig till så blev det mer och mer tvärtom:

“ As noted by Mills, the political domain has diminished in power relative to the corporate and military sectors: ‘Insofar as the structural clue to the power elite today lies in the political order, that clue is the decline of politics as genuine and public debate of alternative decisions.’“ 

(Standlea, David M. Oil, Globalization and the War for the Arctic Refuge. 2006. Albany: State University of New York Press. Chapter 1 – “Globalism, Oil, and the Power Elites”, p. 9)

I ljuset av detta skulle man som jämförelse kunna beakta vad som just nu sägs om det som timar och sker i Ryssland.

Där påstås nämligen att oligarkernas makt gått fullständigt överstyr på grund av att ränderna från tsarismen aldrig gått ur själva samhällskostymen.  Efter kommunismens fall 1989 togs makten över av koncernledningar - personerna i dem hade då förpassat sig dit genom svängdörren från den politiska maktsfären till den ekonomiska – ett korrekt steg i karriären om man beaktar vad Mills och Steger säger.

Det speciella med den ryska situationen är då att man gått över från den politiska maktsfären i ett diktatoriskt styre till den ekonomiska sfären i en neoliberalt globaliserad marknadsekonomi, vilken enligt ovanstående alltså numera  är den maktsfär som, tillsammans med den militära, styr den politiska. Frågan är då om något egentligt regimskifte skett.

Farhågan bekräftas av de underliga och makabra händelser som ägt rum i det ryska riket.

Och tänker man då på vad som skrivs om detta kan man även slås av farhågor beträffande den politisk-ekonomiska maktfördelningen i Väst. Anledningarna till att den politiska makten återigen blivit korrupt i Ryssland sägs nämligen vara bristen på konkurrerande alternativ, att oppositionen inte tillåts fungera såsom den ska i en demokrati.  Som Mikhail Krasnov; “Doctor of Law, the chair at the constitutional and municipal law department at the Higher School of Economics” den 14:e mars 2008 i Novaja Gazeta säger:

 A prominent political thinker of the 20th century, Carl Popper, formulated that criterion: democracy is such a form of state structure where bloodless change of power is possible through election. What does it mean? First, it means political competition where people themselves define the course of the national policy using the election system. Second, this is about the lack of monopoly for power. In economics, the victory in a competitive struggle never means the winner will stay alone in the market. The same must apply to the politics. With a democracy no one can be thrown away from the domestic politics. This applies not only to the parliament, but also to the president. Whatever broad powers he were invested in, he still must stay under control.  And how can people control the president, government and the new political force in power? First of all, this is possible to be done through opposition, i.e. parties that failed to become winners at this stage.  And how can they exercise the control, in their turn? They can do it through parliamentary enquiries, participating in making the state budget, exercising control over public spending and so forth.”

För eftersom tendensen är densamma här – att det blivit de ekonomiska och militära maktsfärerna som styr den politiska istället för tvärtom - så riskerar den demokratiska kontrollen att gå förlorad. Särskilt efter att Lissabonfördraget implementerats. För då välter hela skutan över till förmån för den exekutiva makten (som i sin tur styrs av lobbyism och militarism enligt ovan nämnda analytiker).

De nationella parlamenten förlorar kontrollen över den exekutiva (eller verkställande) makten (= ministerrådet, Europeiska rådet, EU-kommissionen, Presidenten och den Höga Representanten för gemensam utrikes- och säkerhetspolitik) och Europaparlamentet har knappast samma styrförmåga.

Och det allra allvarligaste är att lagstiftningsmakten delegeras till regeringarna utom räckhåll för demokratisk kontroll. Inte minst saknas också offentlighetsprincip och remissförfarande och därmed även möjlighet till offentlig debatt, vilket strider mot vår grundlag som säger att den fria opinionsbildningen är en hörnsten i den demokratiska samhällsbyggnaden .

Och när man betänker detta ser man också såna saker som t ex Vattenfallsaffären och kammarrättens dom att försäljningen av Tibblegymnasiet var olaglig – i ett annat och mycket obehagligare ljus. Man skärras även än mer över vad Carl Bildt något glättigt skriver på sin blogg “Alla Dessa Dagar” om den återerövrade vänskapen mellan EU och Ryssland i bloggposten “Goda vibrationer”

“Fortfarande lyser den stora röda stjärnan över Spassky-tornet vid Kreml-muren. Dess era är – tack och lov – borta men den tillhör dock bilden av detta Moskva.

En dag med bra diskussioner går mot sitt slut.

Påtagligt var hur goda vibrationerna var efter onsdagens toppmöte i Stockholm.  Det anses här ha varit ett av de bästa av de möten av detta slag man haft med Europeiska Unionen.

Inte så att vi inte diskuterade de frågor där vi har delade meningar – t ex om mänskliga rättigheter eller södra Kaukasus. [. . .]

Men att vi också underströk det gemensamma intresse vi har av att bygga ut förbindelserna.

Moderniseringen av Ryssland är ett mycket påtagligt gemensamt intresse.

Men den är inte möjlig utan en fungerande rättsordning. Den ”legala nihilism” president Medvedev talat om är ett akut hot mot denna modernisering. [. . .]

Och nu väntar middag i Moskvas vimmel.”

För vi vet ju alla vad “modernisering” egentligen betyder nuförtiden. När Fred betyder mer och mer Krig, och “Framsteg för integriteten i Europa” att lag om avstängning från Internet stiftas på torsdag fasar man slutligen inför vad Stockholmsprogramstriptyken “Fred, Säkerhet och Rättvisa” i slutändan kan komma att visa sig innebära efter att de allra sista korten på bordet är lagda. Se EU Newspeak Glossary.

Se även: “The Stockholm Programme – An open and secure Europe serving and protecting the citizen“

Läs: Mark Klamberg – FRA kommer fortsätta lämna över information till SÄPO,  Scaber Nestor,  frendo.se,   Liberal och långsint,   SVD – Ja till EU:s Telekompaket,  Eva-Britt Svensson blogg – Quadrature håller med mig,  La Quadrature du Net: A Missed Opportunity for Citizens’ rights, IpTegrity – Monica Horten: The Queen to announce Internet cut-off law,  Lena Ek – “Ett framsteg för integriteten i Europa“,  Mårtensson – Lars G. Josefsson talar med kluven tunga,  Staffan Danielsson,  AB: Kris för S – får rekordlågt stöd,  SVD2,   DN1,   AB2,   AB3,   trixes tankar,   SVD3,   AB3 ,   DN2,   DN3,    DN4,   BBC News – Russia ‘is now a criminal state’,  says Bill Browder,  The Guardian: ‘Cruel, illegal, immoral’: Human Rights Watch condemns UK’s role in torture, The Telegraph – Barack Obama ‘to announce 30,000 Afghan troop increase next week’

Se tidigare bloggposter: Den socialmoderata (M)enigheten, På väg mot ett enpartisystem, Demokratiutredningen och partifinansiering i omutliga Sverige, Parlamentet blir parlamentet, Vår Gud är oss en väldig Borg, Spöken som finns,  EU – Entropin ökar i maktens centrum, Andreas Carlgren, miljöminister…,   The Quickest Road from Serfdom to Serfdom

PvdA naar dieptepunt

 Telegraaf 19.11.09  De PvdA zou niet meer dan negentien zetels in de Tweede Kamer halen als er nu verkiezingen zouden zijn. Niet eerder scoorde de tweede regeringspartij onder de twintig zetels in deze peiling. Voor D66 geldt juist het omgekeerde. De partij stond nog nooit zo hoog.

Zie ook:

Balkenende blijft!

Circa de helft van alle Nederlanders hoort het vaker dan één keer per maand: het scheldwoord ‘kanker’. Bijna één op de tien hoort het zelfs dagelijks. En 22% van de Nederlanders gebruikt het scheldwoord zelf wel eens, vooral mannen en jongeren. Dat blijkt uit onderzoek van onderzoeksbureau Synovate, nadat de 16-jarige kankerpatiënte Richelle Laurijsen de campagne ‘Kanker verziekt je taal’ was gestart tegen het gebruik van het woord ‘kanker’ in scheldwoorden en vloeken.

Nog enkele cijfers uit de koker van Synovate: 75% van de Nederlanders steunt het initiatief van Laurijsen en bijna een kwart vindt dat het gebruik van het scheldwoord ‘kanker’ strafbaar moet worden gesteld. Een minderheid (15%) is echter van mening dat er sowieso wel gekankerd wordt en dat dat er gewoon bij hoort.

De 16-jarige Richelle Laurijsen uit Harderwijk die in oktober de actie ‘Kanker verziekt je taal’ startte, is zondag 22 november overleden. Richelle leed aan een ongeneeslijke vorm van botkanker. De familie laat op de website weten dat Richelle ‘na een zware en oneerlijke strijd’ is overleden en dat haar actie wordt voortgezet.

Extract from the Crockers Market Research Issue 52, November 2009

Last month we reported on the relative high point in net permanent and long term migration levels – with New Zealand’s net gain in population rising, we showed, primarily as result of fewer departures rather than more arrivals. Even with most new arrivals settling in Auckland, current migration patterns are not enough to account for the buoyancy of the local property market. So what is driving it? In our view, it’s latent demand. That is, people who have been putting off buying because of the recession, and who – collectively – have suddenly decided that, recession or no recession, it’s time to get on with life. It’s not that we’ve suddenly all become optimistic. In fact, we’re still worried about the prospect of losing our jobs (market research company Synovate reported in their May ’09 research study that for 33% of New Zealanders their biggest worry was them or the main household income earner losing their job – up from 29% six months earlier). In fact, New Zealand has one of the highest levels of concern in the Western world around job loss, way ahead of closest neighbour Australia. Despite this gloomy mood, the same research shows that people are now getting on with their lives. In November 2008, 23% of those surveys said they were delaying a major life decision. By May this year, this figure had tumbled to just 16%. Of those 16%, most said the two biggest decisions they were delaying were a change of job and buying into the property market. Further research since then, including data from the Westpac McDermott Miller survey, shows consumer confidence has risen despite GDP still failing to reach positive figures. While this confidence may be fragile, there is little doubt that people are bored with the recession, and are trying to turn themselves around attitudinally, as well as financially. The buoyant Auckland property market is perhaps the clearest sign so far that people have stopped delaying the big decisions in life, and are looking positively to the future.

Mona Sahlin har löjligt lågt förtroende. Som partiledare för Sveriges största parti ligger hon och skvalpar runt 30 % av väljarna som uppger att de har stort förtroende för henne, och kommer endast på fjärde plats bland partiledarna. Knappt en majoritet i hennes eget parti har stort förtroende för henne, trots detta omvaldes hon enhälligt med påföljande stående ovationer på kongressen nyligen. Tack för det.

Jämför med Synovates undersökning där Sahlin ställs mot Fredrik Reinfeldt och statsministern slår total knock-out på Sahlin. På punkt efter punkt skiner Monas brister igenom. Det går som en röd tråd från Toblerone till Saab. Och Volvo, för den delen. Tanken på en sådan kvinna som statsminister är rentav skrämmande.

Å andra sidan har jag minst lika svårt att känna förtroende för en politruk som aldrig gjort ett dagsverke utanför politikens korridorer…

Als er vandaag verkiezingen zouden zijn, zou het CDA 37 zetels halen. In de weken na Prinsjesdag schommelde de partij tussen de 32 en 34 zetels. In de week waarin de kansen voor Balkenende om President van de Europese Unie te worden, lijken te zijn gekeerd, is de partij weer terug op niveau.

De overige partijen zijn redelijk stabiel, zo ook de PVV van Geert Wilders, die net als twee weken geleden 26 zetels haalt.

Bron: Synovate

Wilt u meer lezen over het onderzoek naar de positionering van de PVV, klik dan hier.

CDA heeft wind mee in peiling  

Telegraaf 05.11.09  Het CDA heeft de wind mee in de tweewekelijkse politieke barometer van onderzoeksinstituut Synovate. Als er nu verkiezingen zouden zijn, zouden de christendemocraten volgens de peiling uitkomen op 37 zetels, drie meer dan twee weken geleden.

Het CDA heeft nu 41 zetels in de Tweede Kamer. Voor de rest verandert er weinig in de barometer. De PVV is de tweede partij met 26 zetels (nu negen in het parlement). De PvdA staat net als twee weken geleden op 21 zetels, een verlies van twaalf in vergelijking met het huidige zetelaantal.

Gör detta lite hafsigt kanske men jag såg att Skop kommit med en ny opinionsundersökning så jag använder det förra inlägget ,

Jag tar bort den gamla Skop undersökningen och lägger in de nya siffrorna. Jag balanserar upp dem med de andra opinionsundersökningarna från andra bolag och viktar in dem beroende på hur många de har tillfrågat.

Då får jag följande resultat.

Sammanslagning av Synovate, Novus, Sifo, Skop och Demoskop ger följande resultat (8576 tillfrågade under perioden 30:e september till 3:e november)

Moderaterna 28,35%

Folkpartiet 7,19%

Centern 5,31%

Kristdemokraterna 4,4%

Socialdemokraterna 35,22%

Vänsterpartiet 5,16%

Miljöpartiet 8,16%

Sverigedemokraterna 4,14 %

Allianspartierna tillsammans 45,25%

De rödgröna tillsammans 48,54 %

Jag är inte så där fantastiskt imponerad av opinionsundersökningar. Jag tycker att de är ungefär som dagen väder. De frågar 1000 personer till 3000 och plötsligt blir det stora rubriker om mätningarna. Jag skriver detta för att balansera upp det jag tänker göra nu.

Jag tycker om siffror så jag tänkte, varför inte slå ihop alla de färskaste opinionsundersökningar och vikta dem baserat på hur många de frågat. Det måste ju vara mycket mer noggrann mätning än en ensam mätning.

Det finns ett inbyggt problem med dessa opinionsbildande mätnings institut. Oftast har de en ledning som har en politisk plattform som antingen lutar åt vänster eller åt höger i politiken. Jag kan lägga till en till faktor. Vad är det som säger att folk talar sanning när en okänd person för dem ringer och frågar hur de skall rösta ? Utgår jag från mig själv så tänker jag att de har ingen som helst rätt att få veta vad jag röstar på. Varför skall jag berätta det för en person som kanske till och med ringer från dolt nummer ? Så om jag bryr mig att svara när de ringer så väljer jag att helt enkelt inte säga vad jag ämnar rösta på eller klämmer till med ett parti som jag aldrig skulle tänka mig att rösta på. Hursomhelst, dags att kolla på siffrorna.

Tar en titt på Synovates sida här och plockar ut de senaste mätningarna.

Så här ser det ut



Efter att ha räknat igenom detta har jag balanserat upp mätningarna baserat på intervjuvade istället för att ta snitt rakt över får jag följande siffror.

Baserat på 9269 intevjuvade enligt ovan.

M 28,29%

Fp 7,37%

C 5,4%

Kd 4,5%

S 34,97%

V 5,29%

Mp 8,25%

Sd 4,01%

Övriga 1,88%

Osäkra 14,31%

Notera att 9269 personer knappast representerar miljontals väljare. Om opinionsundersökningar skulle vara korrekta skulle rösträtten avskaffas och vi skulle på riksdagsplatserna fördelade genom telefonintervjuer.

Verder zijn er geen opmerkelijke veranderingen de PvdA wint een zetel en VVD zou er nog een verliezen.

CDA zou grootste partij blijven

Telegraaf 22.10.09  Als er deze week verkiezingen waren gehouden, dan was het CDA de grootste partij gebleven.

 gerelateerde artikelen:

1. CDA blijft grootste in peilingen , CU en PVV winnen
2. PvdA bereikt dieptepunt volgens De Hond
3. Partij van de Arbeid blijft op zelfde nivo CDA en VVD boeken winst bij peilingen
4. CDA Blijft grootste in peilingen en PvdA boekt iets winst  

Here is a fun, interesting, and surprising statistic about the growth of mobile marketing many may not be aware of: Nearly half of Americans sleep with their cell phone nearby. Superficially, this statistic likely makes sense. After all, many mobile devices do have an alarm clock, right? But, the research study, conducted by Synovate out of Chicago, also identified that 82 percent of Americans "never leave home" without bringing their mobile device along. While research shows that the mobile device is growing in adoption and usage of other functions besides voice, the point is that consumers are becoming increasingly reliant on their mobile device now more than ever before.

Interestingly, according to the survey 68 percent of Americans use their mobile device for taking pictures. As the camera in every “next” iteration of a smart phone improves, consumer adoption increases as well. Also interesting, consumers are looking for the most improvement out of phone manufacturers in the camera department. Over 30 percent of survey respondents identified camera improvements as something they were looking for in upcoming years.

The camera usage data point is especially good news for the adoption and proliferation of MS Tags and QR codes. Behind voice and SMS text messaging, consumers are using their cameras with the most frequency. As Microsoft ramps up the adoption of MS Tags by including the software necessary in their mobile Windows updates, consumers will likely be more inclined to use the technology while they are out and about. Removing the download barrier for technology that allows consumers to take a picture of something and get information about it immediately is vital for increasing consumer comfort with adopting new technology.

Adoption of new technology is interesting and important because nearly a third of survey respondents also indicated they did not know how to use many of the features on their mobile device. The mobile device is dependable and necessary for surviving the digital climate, but not every capability is important. These survey results showcase a new mobile mindshare battle – the battle over which features consumers are willing to learn, and which features are deemed unnecessary. Text messaging, voice, cameras, and alarm clocks are all basic, seemingly necessary, easy ways for consumers to use a mobile device. If consumers are not going deeper into their phone functionality, marketers must jockey for which features remain prominent in the consumer consideration set.

The question begs – which features on your mobile device are considered “unnecessary?”

Ett år före valet den 19 september 2010 leder den rödgröna oppositionen knappt, enligt Synovates nya mätning.

De tre oppositionspartierna får 48,8 procent mot de fyra regerings-partiernas 45,2. I augusti var siffrorna 49,7 mot 45,0. Men skillnaden mellan blocken är inte statistiskt säkerställd och i praktiken väger det jämnt.

Mätningen

M 29,8 (+3,1)
FP 6,0 (-2,4)
KD 4,2 (-0,2)
C 5,1 (-0,4)

MP 8,0 (-0,1)
S 34,0 (-2,3)
V 6,8 (+1,5)

SD 3,7 (+0,5)

Övr 2,3 (+0,1)

2.197 intervjuades den 2-16 september

Länkar

DN 2009-09-19
DN Grafik
Synovate

Väljarsympatier för SD
Status

STRATEGI: Att Sverigedemokraterna försöker kopiera Kristdemokraterna i både framtoning och politiskt innehåll är uppenbart för alla som studerat partiets politiska kommunikation.

Nu har också Mikael Eskilandersson, en av partiets kandidater i kyrkovalet, erkänt det i en intervju i tidningen City Malmö Lund.

Med anledning av en ganska meningslös artikel om att ett antal personer tänker rösta i kyrkovalet bara för att Sverigedemokraterna ställer upp konstaterar Eskilandersson att man ”är vana vid att folk motarbetar oss”.

Vi störs inte av det. Socialdemokraterna har det som medveten strategi. Men röstar du på exempelvis kristdemokraterna kan du likaväl rösta på oss. Vi har likartad politik.

Problemet för Sverigedemokraterna är att väljarna inte riktigt uppfattar det så. I Synovates undersökning av väljarnas omdömen av de politiska partierna nationellt ser väljarna partiet som ett enfrågeparti.

Sverigedemokraterna anges som bäst på flyktig- och invandrarfrågor av 11 procent av väljarna. På alla de andra tjugofyra politikområdena får partiet mycket låga siffror. 

På hela nitton sakområden tycker bara en (1) procent av väljarna att partiet är bäst. På politikområdet “företagens villkor” tycker ingen (o %) att partiet är bäst.

Partiets näst bästa politikområde enligt väljarna är “lag och ordning” (3 %). På tre områden (euron, etik och moral, den personliga integriteten) tycker två (2) procent att partiet är bäst.

Undersökningen visar hur svårt det är för ett parti att försöka inmuta nya politikerområden. Ännu svårare blir det för ett parti som bara försöker ta genvägen via andra partiers “profil” och program snarare än att dynamiskt försöka bygga upp ett trovärdigt alternativ.

Sverigedemokraterna försök att kopiera Kristdemokraterna har dock den fördelen att KD är sårbart som litet parti. Kristdemokraterna har exempelvis inte ens lyckats upparbeta något speciellt starkt förtroende kring fastighetsskatten (4 %) som partiet drev stenhårt inför 2006 års val.  

Källa: City Malmö Lund den 14 september 2009.

POLITIK: Socialdemokraterna har problem att attrahera de 2,5 miljoner invånare som bor i storstäderna. Partiet kommer därför att satsa på att nå den målgrupp som kallas “solidariska individualister”.

Socialdemokraterna har tappar mycket stöd i storstäderna. I Stockholm går partiet tillbaka med 8,8 procentenheter enligt Synovates mätning för augusti/september. Resultatet 21, 6 procent är det sämsta sedan den allmänna rösträtten infördes. Även i Göteborg och Malmö går det dåligt för partiet.

Väljarna i storstäderna är mer lättrörliga än på landsbygden. Man har högre inkomster men också högre utgifter och mer beroende på hur räntan utvecklas. Partiet måste därför nå storstadsborna med budskapet: Även om du är framgångsrik och tjänar mycket pengar så tjänar du också på att samhället med större rättvisa. Vem vet när du själv kommer att förlora jobbet?

För att nå dessa storstadsbor har man jobbat med målgruppsanalys och fokusgrupper för att ta reda på varför man förlorade valet 2006.

Cecilia Verdinelli, nyhetskrönikör på Arbetaren, fick av några LO-tjänstemän lite inblick i resultatet av dessa undersökningar.

[K]undundersökningsföretaget visste att berätta för S att den nya väljare de måste vinna är medel- eller högutbildad, har familj och bor i storstad. Det namn man gav denna grupp blev “solidarisk individualist”. Det är en tänkt person som visst bryr sig om samhällsgemenskap och ekonomisk jämlikhet, men som framför allt vill ha ett bra boende och en god utbildning åt sina barn.

Jag hade glömt denna hypotetiska människa ända tills jag läste en debattartikel skriven av fyra ledande sossar i Stockholmstrakten. I DN Debatt (24 augusti) skriver de att S måste bli ett parti också ”för framgångsrika personer i tiden”.

Författarna till debattartikeln hade tydligen tagit till sig av denna strategi. Dessa ”framgångsrika personer i tiden” kräver ett annorlunda socialdemokratiskt parti. Partiet behöver en ny image och ett nytt sätt att kommunicera;

Utöver en förändring av en rad sakpolitiska frågor behöver vårt parti också ändra förhållningssätt och framtoning. Vi ska vara ett parti som gör det möjligt för människor att förverkliga sina bästa stämningars längtan. Då måste vi, förutom det givna att vara det parti som solidariskt står upp för jämlika livschanser och valmöjligheter för alla, också vara partiet som bejakar drömmar, framgång och utveckling. Och inte minst en vilja att vinna fler männi­skors förtroende.

Hela idén med fokusgrupper och målgruppsanalys handlar om ”political marketing” och går ut på att ett parti först tar reda på vad väljarna önskar sig innan man formulerar sin politik.

Detta behöver inte nödvändigtvis urholka vare sig ideologi eller den interna politiska diskussionen. Men konceptet kräver att ett parti som marknadsanpassar sin politik också håller tungan rätt i mun.

Risken är uppenbar att det kan gå fel. Ett ängsligt parti som precis har förlorat ett val och som uppfattar att man har tappat konakten med sina väljare kan lura sig själv att tro att lösningen på alla problem ligger i att ge “folket vad folket kräver”.

Överbudspolitik och olika budskap beroende på var i landet man kampanjar kan lätt utarma “varumärket”. Vad som möjligtvis kan uppfattas som uppfriskande i ett val kan sedan lätt övergå i cynism hos väljarna. Varför vara lojal med ett parti som inte klarar av att vara lojal med sin egen historia eller ideologi?

Eftersom socialdemokraterna just nu ägnar mycket tid åt att svartmåla Stockholms skolor och dess resultat kanske det också kan vara på plats att påminna om de goda resultaten i våra gymnasieskolor.

I dag intervjuar Dagens Nyheter oppositionsborgarrådet Carin Jämtin (S) om varför det går så dåligt för Socialdemokraterna i Stockholms stad. Opinionsinstitutet Synovate redovisade ju i går att Socialdemokraternas väljarstöd har rasat från 30,4 % till 21,6 – ett tapp på hela 8,8 procentenheter. Förtroendesiffrorna för Jämtin har minskat lika dramatiskt – från 39 % som har förtroende för henne till 30 procent. Lite ledsamt tycker jag, för Jämtin är egentligen en rätt snäll och trevlig person.

Men hon har inte sina siffror rätt när det gäller resultaten i Stockholms skolor. Det hon säger till DN, att skolresultaten skulle ha blivit sämre, stämmer inte – tvärtom. Enligt Skolverkets statistik ökar andelen niondeklassare med behörighet till gymnasieskolan från 88,4% 2007 till 89,3% 2008. Andelen elever med minst betyget godkänt i alla ämnen har under samma tid ökat från 74,7% till 75,2. Mest har det genomsnittliga meritvärdet ökat, från 220,9 betygspoäng 2007 till 225,4 betygspoäng 2008.

Tidigare har Socialdemokraterna påstått att matematikresultaten skulle ha försämras i Stockholm. Det stämmer inte. Från 2008 till 2009 ökar den andel elever som uppnått målen i de nationella proven från 87% till 91%.

Jag är glad att kunna lätta Jämtins bekymmersbörda när det gäller sjunkande siffror. Vad gäller stadens skolor ökar resultaten på ett betryggande sätt. Det gör att Jämtin kan koncentrera sig på att åtgärda dåliga siffror på betydligt närmare håll.

Che il Mondo diventi sempre più Mobile ce ne accorgiamo tutti i giorni … ”vivere  senza Telefonino?” Mai più… è   la notizia che ha fatto  il giro del Globo

Una persona su tre al mondo dice di non poter vivere senza il cellulare e confessa di non lasciarlo mai a casa. E’ il risultato di una ricerca condotta dalla Synovate, su 8mila individui in 11 Paesi diversi. Fra chi non puo’ vivere senza cellulare, in testa ci sono taiwanesi ed abitanti di Singapore. In totale comunque, il 75% degli intervistati lo porta sempre con se’; una persona su quattro, invece, preferirebbe smarrire il portafoglio piuttosto che il telefonino….

clicca qui per maggiori informazioni

Fonte:Ansa Reuters Synovate

Idag presenterades en opinionsundersökning från Synovate i Dagens Nyheter som visar att väljarstödet för Socialdemokraterna i Stockholm nu är det lägsta sedan 1921, 21,6%. I sig är det inget förvånande. Under 2000-talet har vi sett en stadig minskning i väljarstödet i huvudstaden.

Det finns givetvis flera anledningar till att det ser ut så här. Stockholms län har under de senaste decennierna sett en halvering av arbetstillfällena i tillverkningsindustrin samtidigt som en allt större del av arbetstillfällena finns i tjänsteproduktion. Förflyttningen av arbetsmarknadens tyngdpunkt från stora arbetsplatser med stark klassidentitet och trygga arbetsförhållanden till små arbetsplatser med svag klassidentitet och otryggare arbetsförhållanden har försvagat arbetarrörelsens position i Stockholm. Det här är en fråga om produktivkrafternas utveckling och är inget att beklaga i sig. Färre personer kan producera mer och behovet av arbetskraft flyttar till andra områden.

Men det är uppenbart att fackföreningsrörelsen har varit dålig på att anpassa sig till den nya tiden. Man har inte lyckats hantera och organisera en arbetsmarknad som i allt större utsträckning präglas av att alltfler rör sig mellan branscher och arbetsgivare, projektanställningar, bemanningsföretag, f-skatteproletärer och en strukturell arbetslöshet. Det krävs ett mer offensivt arbete för att visa på nyttan av ett fackligt medlemskap, samtidigt som man måste hitta former där man kan ha ett tvärfackligt medlemskap trots att man till exempel jobbar både i hemtjänsten och på kafé. Där är inte LO idag.

Men det är också frågan om att andra identiteter än klasstillhörighet blir allt viktigare, inte minst i storstäder. Subkulturer, etnisk identitet eller bostadsort blir markörer som i allt större utsträckning definierar vem man är. Svaret på den här utvecklingen har möjligen blivit ett identitetspolitiskt myller där majoriteten ska byggas av disparata minoriteter.

Det är dock inte bara en fråga om demografi och sociologi. Den socialdemokratiska partiorganisationen i Stockholm ser likadan ut som den gjorde på 1980-talet. Med den skillnaden att man hade tio gånger så många medlemmar som var tjugo år yngre. Den organisation som finns idag håller på att dö sotdöden samtidigt som försök och förslag om att ändra strukturen har mötts med ointresse eller direkt motstånd.

En modern partiorganisation måste ge mycket mer inflytande till den enskilde medlemmen. Det kan innebära att man måste avskaffa onödiga representativa nivåer, har direktval av partiledare och -sekreterare liksom kommunal- och landstingsråd, och ett seriöst ifrågasättande av en partiorganisation som verkar tro att flest lokalföreningar vinner.

Nu hävdar en del företrädare med viss rätt att vi har sett den här typen av undersökningar förut. Och visst kommer valrörelsen spela roll. Men jag tror att de överskattar partiorganisationens styrka. Den har successivt rostat samman de senaste decennierna och finns inte längre i folks vardag på samma sätt som den gjort en gång. Den överdrivna respekten för det socialdemokratiska valmaskineriet hos motståndarna har också försvunnit efterhand.

Det vore förmätet att hävda att man sitter inne med sanningen och ljuset. Men ett framgångsrikt socialdemokratiskt projekt i Stockholm kan varken bygga på en disparat identitetspolitik eller en politik som är utformad efter ett snävt och lättrörligt väljarsegment. Det borde den havererade socialdemokratin ute i Europa visa med all önskvärd tydlighet.

Istället måste socialdemokratin formulera en framtidsberättelse om hur man bygger ett modernt samhälle som är socialt, ekonomiskt och ekologiskt hållbart, som lyckas kombinera en universalistisk välfärd med individens förmåga. Det handlar inte om något väsensfrämmande för socialdemokratin, snarare handlar det om en uppdaterad version av en gammal berättelse, en berättelse som dessutom har stöd hos stora delar av befolkningen. Men för att det ska vara möjligt måste partiorganisationen till att börja med vara en spegel av det samhälle vi vill skapa.

Intressant?

Idag publicerar DN en lokal opinionsmätning för Stockholm, gjord av Synovate. Förtroendet för Alliansen är stort och vårt övertag i väljarstöd är kraftigt. Folkpartiet är det parti som ökar sin väljarandel mest, en uppgång om 3,3 % till 11,9 %.

Det finns säkert flera förklaringar till Folkparitets kraftiga uppgång. Vårt långsiktiga arbete med inriktningen mot mer kunskap i skolan uppskattas av många. Jag tror också att våra tydliga besked när det gäller stadens utveckling med många nya bostäder och stora satsningar på infrastruktur i kombination med att vi tar ansvar för att skydda stadens skönhet och inte minst för en miljömässigt hållbar utveckling, spelar roll. Den aktiva kulturpolitiken för bildning, där bland annat bibliotekens roll lyfts fram, har också uppmärksammats av många.

Jag är övertygad om att politisk framgång når man genom att vara tydlig i sitt ledarskap, berätta om sina idéer, driva en rak linje och föra en ständig dialog med väljarna. Folkpartiet har många duktiga företrädare som alla kan känna sig delaktiga i den framgång vi nu möter, dels i alla viktiga beslut som fattas i staden och dels genom det gensvar som vi får från stockholmarna.

Man ska aldrig glömma att det är valresultatet som räknas. Och mycket kan hända innan valet. Att ta ut glädjen i förskott skulle vara livsfarligt. Nu gäller det att fortsätta vårt viktiga arbete i Stockholm. Alla som vill vara med kan titta in på vår idéblogg. Där kan alla bidra med tankar om framtidens Stockholm.

VAL 2010: I Västerås avhåller Moderaterna sin partistämma. Och idag har Centerpartiets partiledare Maud Olofsson en debattartikel i Svenska Dagbladet som tar upp nästan exakt samma politiska sakområden som Moderaterna diskuterar.

Sådant sker knappast av en tillfällighet inom politiken. Maud Olofsson försöker stjäla lite av strålkastarljuset från Fredrik Reinfeldt och den moderata stämman.

I artikeln framhäver Maud Olofsson fyra områden av speciell vikt för Alliansen (läs: Centerpartiet): 1) jobb, innovationer och företagande; 2) modern miljö- och klimatpolitik; 3) människan före systemen inklusive integrationen samt 4) jämställdhet.

Och i en liten känga åt de “nya” Moderaterna konstaterar Olofsson;

Allians för Sverige måste våga stå upp för, förklara och argumentera utifrån de värderingar vi bär. Det finns de som är rädda för att tala om det vi gör i termer av frihet och att var och en ska få bestämma mer själv. Det duger inte. Att bara vara bäst på att administrera Sverige är inte målet. (…)

Men vi måste våga tänka nytt. Vi måste orka ifrågasätta kortsiktiga åtgärder och de system som permanentar utanförskapet. I nästa mandatperiod kommer Centerpartiet prioritera en reformering av arbetsmarknadens regler, las. (…)

Det ställs extra höga krav på allianspartierna att utveckla samhällskritiken i regeringsställning. Integritetsfrågorna måste få ta större plats. Centerpartiet kommer fortsatt att vara kritiskt mot ny integritetskränkande lag- stiftning och det finns anledning för Alliansen att inför valet 2010 hitta gemensamma utgångspunkter för att fortsätta försvara den personliga integriteten. (…)

Centerpartiet har länge försökt göra sig av med sin stämpel som böndernas intresseparti. Istället har man sökt positionera sig som ett modernt liberalt storstadsparti med en nästan nyliberal framtoning i en rad ekonomiska frågor.

Målet har varit att försöka locka över liberala väljare från vad man i dag benämner de “gamla” moderaterna. Men ingenting verkar fungera för Olofsson. Partiet ligger kvar på sina låga opinionssiffror.

I senaste mätningen från Synovate landar man på endast 5,5 procent. Detta är exakt samma siffra som i SCB:s maj undersökning. Endast Kristdemokraterna och Vänsterpartiet är idag mindre.

Trots en ständigt leende Maud Olofsson vill det sig inte riktigt för Centerpartiet. Fyra förklaringar ligger nära tillhands:

1. Ett liberalt centerparti har att konkurrera med de två andra liberala partierna Moderaterna och Folkpartiet.

Att även Kristdemokraterna verkar vara mer intresserade av att lägga sig i politiska mitten snarare än att inmuta den ideologiska högerflanken gör att det känns aningen trångt på det borgerliga spelfältet.  

2. Centerpartiet är av tradition mycket starkt lokalt. Man har ofta varit mycket skickliga på att här manövrera sig till nyckelposter även när man har haft förhållandevis få mandat. Dessutom har man lokalt haft en tradition av att både kunna samarbeta med borgerliga partier och med Socialdemokraterna.

Ompositioneringen till ett liberalt storstadsparti har inte lyckats penetrera ända ner till lokalplanet. Här arbetar man man vidare med sina politiska frågor som man brukar. Ideologi är mindre relevant lokalt. 

3. Centerpartiets olika falanger framstår som minst sagt motsägelsefulla. Ekohumanister, nyliberaler och mer traditionella centerpartister på landsbyggd och i småorter utgör en vansklig allians att hantera.

Ett exempel på hur dessa spänningar kan manifestera sig visade sig i maj. Då röstade Centerpartiets ungdomsförbund (CUF) med en klar majoritet igenom att sexköpslagen borde avskaffas. Och rubriken Sätt stopp för den moderata socialismen – en debattartikel av CUF:s verkställande utskott - säger en hel del.

4. I en rad sakfrågor är det svårt att se att förändringen har varit mer än kosmetisk medan man i andra har tagit jättekliv i ny riktning.

Omsvängningen i kärnkraftsfrågan rörde om rejält i partiet. Detta var säkert klokt rent strategisk men har också inneburet ett visst förtroendemässigt tapp. Det är åtminstone svårt att se att partiet har vunnit något rent opinionsmässigt.

Och när partiet inmutade begreppet federalism i sin ideologiska arsenal visade det sig ganska snart att detta bara var en omskrivning av den gamla omhuldade centerpartiska käpphästen decentralisering.

Dessutom har det inte varit mycket av vare sig federalism eller decentralisering sedan Centerpartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna kompromissade bort sig i regionfrågan. Moderaterna lyckades därmed begrava möjligheterna till utökat regionalt självstyre för landstingen.

Men trots detta kan Centerpartiet bara fortsätta som vanligt och hoppas att opinionen vänder. Det finns inga möjligheter att så här nära valet göra alltför stora förändringar i sin framtoning även om man skulle vilja göra det.  

Maud Olofsson kommer därför att fortsätta att låta mer Moderat (modell äldre) än Moderaterna själva.