Den syriska presidentens motivation till samvetsfångarna i landet kommer med en skoningslös motivation till journalistens fråga i det här klippet om varför de fängslar journalister och oppositionen: ”De bryter mot lagen”.
Då har han fått det sagt… nu är det klappat och klart!

(Bild: Kurdiska regioner av Syrien)

Human Rights Watch uppmanade Europa och USA tidigare idag att agera för den kurdiska situationen i Syrien i en rapport med titeln “Gruppförnekande, undertryckande av kurdiska politiska och kulturella rättigheter i Syrien”.
Enligt HRW så har de syriska myndigheterna “bibehållit en hård politik och ökat förtrycket mot kurderna trots närmandet till väst”.

“Det internationella samfundet, särskilt Förenta staterna och EU, bör se till att de mänskliga rättigheterna däribland behandlingen av kurderna, ingår i deras diskussioner med Syrien.”

Amnesty International fördömde även Syrien för några dagar sedan för att ha fängslat tre kurder för att de “försvagat de nationella känslorna” och för att ha “anstiftat religiösa/raskonflikter”. Något som på nytt visar att det inte råder någon som helst yttrandefrihet eller föreningsfrihet i landet.

Syriens kurder drabbas av diskriminering och förtryck och runt omkring 300.000 nekas syriskt medborgarskap samtidigt som den inhemska oppositionen är svag. Efter att syrisk polis dödat flera demonstranter under en fotbollsmatch i Qamishli (mars 2004) mellan ett kurdiskt och ett arabiskt fotbollslag så följde en rad dramatiska kurdiska upplopp. Syrien bedriver en antikurdisk politik där hela den kurdiska befolkningen i landet ses som ett hot och behandlas på ett annat sätt som regimen inte  tillämpar på andra grupper såsom assyrierna och armenierna.

Jag själv kan inte se framför mig att Obama-administrationen, som försöker förnya sitt engagemang i Syrien för att få fart på fredsprocessen i Mellanöstern, skulle ta upp MR-frågor med en militärstat i och med det här närmandet. Det som ligger i deras intresse är att få sätta P för det syriska hotet mot USA och det syriska stödet för den radikala islamistiska terrorn i regionen.

I starten af november i Danmark tror jeg ikke jeg så solen på noget tidspunkt og det regnede det meste at tiden. Jeg så derfor med glæde frem til at komme tilbage til varmen. Men blev dog slemt skuffet på det område, eftersom den Syriske vinter så småt var startet. Således var det faktisk koldere den første uge hernede end det Danmark jeg forlod. Med ca. 5-10 graders varme, kombineret med en kraftig vind, så med chill-factor føltes det som minus 10. Godt jeg havde husket min sweater, hvem havde troet man brugte det i en ørken?

Den sidste uges tid har det dog været 15 grader om dagen og solen har været fremme, så det føles som en god forårsdag derhjemme, med koldt i skyggen og varmt i solen. Der er jo ret øde i ørkenen og stort set ingen huse og vegetation til at holde på varmen fra om dagen.

Den kommende weekend er der Eid. Den første Eid, hvor jeg var på “road-trip” til Damaskus efter Ramadanen i september hed Eid-ul-Fitr der markerede afslutningen på fastemåneden. Den kommende Eid falder 70 dage efter Ramadan og markerer afslutningen på pilgrimsrejserne til Mekka.

Vi tager dog ikke til Mekka, men til Dubai, hvorfra jeg håber at have et par historier til bloggen næste uge.

Forresten har jeg de sidste mørke aftener rodet med endnu en blog. Denne om små historier og anekdoter ved at rejse generelt. Læs mere på http://www.chanze.dk/rejseanekdoter

I starten af november i Danmark tror jeg ikke jeg så solen på noget tidspunkt og det regnede det meste at tiden. Jeg så derfor med glæde frem til at komme tilbage til varmen. Men blev dog slemt skuffet på det område, eftersom den Syriske vinter så småt var startet. Således var det faktisk koldere den første uge hernede end det Danmark jeg forlod. Med ca. 5-10 graders varme, kombineret med en kraftig vind, så med chill-factor føltes det som minus 10. Godt jeg havde husket min sweater, hvem havde troet man brugte det i en ørken?

Den sidste uges tid har det dog været 15 grader om dagen og solen har været fremme, så det føles som en god forårsdag derhjemme, med koldt i skyggen og varmt i solen. Om natten er det dog blevet nødvendigt for de fleste at tænde for varmen. Der er jo ret øde i ørkenen og stort set ingen huse og vegetation til at holde på varmen fra om dagen.

Den kommende weekend er der Eid. Den første Eid, hvor jeg var på “road-trip” til Damaskus efter Ramadanen i september hed Eid-ul-Fitr der markerede afslutningen på fastemåneden. Den kommende Eid falder 70 dage efter Ramadan og markerer afslutningen på pilgrimsrejserne til Mekka.

Vi tager dog ikke til Mekka, men til Dubai, hvorfra jeg håber at have et par historier til bloggen næste uge.

Forresten har jeg de sidste mørke aftener rodet med endnu en blog. Denne om små historier og anekdoter ved at rejse generelt. Læs mere på http://www.chanze.dk/rejseanekdoter

Das sich wirklich ungeheuer um die Menschenrechte bemuehende Menschenrechtskomitee der UN ist einmal seinem hauptberuflichen Auftrag, antiisraelische Resolutionen zu verfassen, nicht nachgekommen. Und hat auf Antrag Kanadas eine Resolution verabschiedet, die tatsaechlich von “serious, ongoing and recurring human rights violations” im Iran spricht. Mit 74 Ja-Stimmen bei wohlgemerkt 48 Gegenstimmen und vollen 59 Enthaltungen.

Die Bewegung der Blockfreien, deren Vorsitz der Iran demnaechst uebernimmt, und die Organisation der Islamischen Konferenz haben umgehend die Stimme des Protestes erhoben.

“The Organization of the Islamic Conference (OIC) opposes misusing human rights as a tool against other countries and rejects the resolution introduced by Canada as baseless,” the Syrian ambassador to the UN said. The Cuban envoy speaking on behalf of the Non-aligned Movement also condemned the resolution, calling it a ‘politically-motivated move’ used as a leverage to increase pressure on Iran. Press TV

Maailman huippuevankelista ja Pastori Timo Närhi, Världens bästa Evangelist och Pastor Timo Närhi fyller 57 år idag. Timo är min älskade bror. Han predikar i Finland, Sverige, England, Etiopien, Albanien, Indien, i olika länder i Världen. Snart åker han till Syrien och predikar. Timo är en eldsjäl som brinner för det han gör. Enda sedan den dagen han blev frälst på Eskilstuna Lasarett år 1970, där han höll på att dö i kraftiga blödningar som forsade ur munnen, men där han bad till Jesus om frälsning, har han varit en sann kristen. Hans blodflöde ur munnen stoppade upp. Han såg att hela rummet blev ljust. Timo lovade att Jesus skulle få hela hans liv och hans hjärtas kärlek. Alla var förundrade inte minst läkarna. Ingen visste varför han blödde så kraftigt och hur det stoppade upp. Men Gud svarade på Timos bön. Han överlevde. I åratal har han varit Guds ambassadör på jorden. Timo är en av Pastorerna i Seinäjoki Pingstförsamling i Finland. Han är känd för att vara och predika där människorna finns. På gator, torg, Rockhändelser, Jazzfestivaler, Musikhändelser, Midsommarjippon i Finland, som samlar tio tusentals människor. Timo är en modig, frimodig, glad, karismatisk, radikal, utåtriktad karaktär. Han är Världens finaste, mest kärleksfulla Pastor. Timo är omtyckt av många!I hans hjärta brinner en sann kärlekseld till Jesus och till medmänniskorna. Han predikar med en sådan innerlighet och det han säger går rakt in i hjärtat. Man ser honom ofta predika under tårar. Det är Guds ord han predikar. Jag blir berörd varje gång han talar. Hans vänliga sätt, kärleksfulla agerande lämnar ingen oberörd. Han ber för sjuka också. Massor av människor har blivit helade på hans möten, eller genom bönedukar som han sänder till folk. Vidare genom bön i telefonen. Timo reser mycket och besöker olika församlingar i Skandinavien men även utomlands. Jag har alltid sett upp till honom. Timo lärde mej hur man ska nå människor, redan när jag var ung. Jag var på hans sommar outreach i Finland. Det var mitt livs bästa somrar. Jag har haft förmånen att följa Timos livsgärning och kan konstatera att han är så passionerad fortfarande, för Jesus och människor. Han har bevarat sin eldighet. Han lever nära Jesus, ber, läser bibeln mycket. Timo lever som han lär. Han är en sällsynt man. Jag hedrar Timo och beundrar honom djupt. Han är min förebild. Han når tusentals människor med det glada budskapet om Jesus Kristus.

-Timo du berikar världen. Du förgyller Världen. Världen vore en tommare plats om inte du fanns. Jag tackar Gud för dej och din livsgärning. Jag glömmer aldrig sommaren 2007,  när du besökte mej efter mitt andra bröstcanceråterfall. Du satt och grät i mitt kök, du var så berörd över att  jag hade överlevt cancern. Du fick ett löfte till mej från Gud. Det bevarar jag i mitt hjärta.

-Du är så godhjärtad, så unik, kärleksfull, mild, rar, omtänksam. Du pratar aldrig illa om någon. Om alla vore som dej, skulle världen vara en vackrare plats att leva på. Du är fantastisk. Den vackraste gnistrande diamanten. Du är skapelsens juvelkrona. Vet du att du har världens viktigaste och mest värdefulla arbete, du räddar liv, du förkunnar frälsning!

-Jag önskar dej Timo en fantastisk födelsedag, en oförglömlig sådan.

-Du vet väll om att du är värdefull, att du är viktig här och nu. Att du är älskad för din egen skull, för ingen annan är som du.

-Så hjärtliga gratulationer till Världens finaste bror, Pastor Timo Närhi på din 57 års dag. Må du och din vackra familj, din fina fru Rosa, barnen och barnbarnen ha en kanondag!

-GO AND ROCK THE WORLD FOR JESUS!

With my hearts pen written. Yngsta systern Ruth med familj.

Pastor Timo in action. Alltid glad och kärleksfull. Kärlekens Apostel!

Pastor och Evangelist Timo närhi predikar ofta på “Sänd regnet” kvällarna på Onsdagarna, i Seinäjoki Pingstförsamling.

Här ber Timo för människorna…

Pastor Timo Närhi.

Timo står till vänster om mor på bilden.

Timo brinner med en passionerad kärlek för Jesus och människorna!

-Timo fortsätt alltid att predika Guds levande ord!

-Vackraste rosbuketten till dej Timo!

Må änglarna alltid beskydda och bevara dej varthelst du dej i Världen vänder.

Besök hemsidan där du hittar Timos predikningar på Finska. De har Live-sändningar också.

http://www.neste.tv/index.php?option=com_content&task=section&id=17&Itemid=94

Denna vackra sång tillägnar jag dej på din 57 års-dag. “The Prayer” framfört av Celine Dion och Andrea Bocelli.

Ett Webbklipp där Timo berättar om sin frälsningsupplevelse på finska.

(Bild: Offentlig masshängning i Iran, 2007)

Mullornas helvete i Iran rullar på precis som de vill ha det.

För närvarande så väntar tretton kurdiska student, civila och politisk aktivister på sin dödsdom som utfärdats av Irans rättsväsende. Häromdagen tog de Ehsan Fattahians liv och flera kurdiska aktivister kommer att drabbas av samma öde.
De anklagas bland annat för att hota den nationella säkerheten eller för att vara “Guds fiende”, alltså för att ha varit regimkritiska.

De tretton fångarna är följande:

Bland aktivister dömdes till döden, är Habibollah Lotfi den enda som greps som universitetsstudenter. Och dessutom från Mr Arsalan Ovlia’ee, som är gift, alla andra är singel. Deras anklagelse sammanfattar bara i deras medlemskap i Kurdistan olika parterna och deras stöd för den part de tillhör.

1. Ramazan Ahmad, född i Qamislo i västra Kurdistan (Syrien).
   Ahmad anklagas för att vara medlem i Pejak (Kurdistan’s Free Life).
   Dömd till döden och förvaras i Maku fängelset.
   Han saknar familj i östra Kurdistan och i övriga Iran så ingen stödjer honom eller följer upp hans fall.
2. Farhad Chalesh, från Şirnex (Şırnak) i norra Kurdistan (Turkiet).
   Chalesh anklagas för att vara medlem i Pejak (Kurdistan’s Free Life).
   Dömd till döden och förvaras i Maku fängelset.
   Han saknar familj i östra Kurdistan och i övriga Iran så ingen stödjer honom eller följer upp hans fall.
3. Bahman ”Shirko” Moaarefi, 30, från Baneh i östra Kurdistan (Iran).
   Han anklagas för att vara medlem i ett av oppositionspartierna som är aktiv i Kurdistan.
   Shirko flydde till södra Kurdistan (Irak) för åtta år sedan och gick med i ett kurdiskt parti där, när han återvände till iranska Kurdistan greps han av säkerhetstjänsten (2008/11/29) och har förvarats av de sedan dess.
4. Rostam Arkia, förmodligen från Maku. Hans anklagelse är medlemskap och stöd Pezhak Party. Han är en fånge Makou fängelse i Iran.
5. Farzad Kamangar, socialarbetare och lärare som är med i styrelsen för utbildningen i Kamiaran, Sine i Kurdistan (Sanandaj, Iran) och har undervisat i regionen i tolv år.
   Han anklagas för att vara medlem i PKK och dömdes till döden 2006/02/25 men har ännu inte avrättats.
6. Ali Heidarian, från Sine (Sanandaj) i östra Kurdistan (Iran).
   Heidarian anklagas för att vara medlem i Pejak och döms därför till döden.
7. Farhad Vakili, från Sine (Sanandaj) i östra Kurdistan (Iran).
   Vakili anklagas för att vara medlem i Pejak och döms därför till döden.
8. Arsalan Ovlia’ee, bosatt i Divandarah.
   Ovlia’ee är gift. Hans anklagelse är ännu okänd. Dömd till döden.
9. Habibollaah Latifi, 27, från Sine (Sanandaj) i östra Kurdistan (Iran).
   Latifi var student i Islamic Azad University of Ilam när han arresterades 2007/10/23.
   Förutom att han var en student aktivist så var han även en av de civila aktivisterna i Sine och medlemmar i flera föreningar.
   Anklagelsen känner jag inte till.
   Latifi är dömd till döden.
10. Fasih Yasamani, bosatt i Khoy/Salmas i Iran.
    Yasamani anklagas för att vara medlem i Pejak och döms därför till döden.
11. Zeynab Jalalian, 27, från Maku i Iran.
    Hon greps i staden Kirmaşan (Kermanshah) i östra Kurdistan (Iran) av säkerhetsstyrkorna och överfördes till det iranska revolutionsgardet intelligens kontor.
    Revolution domstol i Kirmaşan genomförde en kort rättegång på bara några minuter och på grund av hennes medlemskap i ett kurdiskt parti anklagades hon för att vara en av Guds fiender. henne för att bekämpa Gud.
    Hon är dömd till döden.
12. Anvar Rostami, från Kirmaşan (Kermanshah) i östra Kurdistan (Iran), greps i Kirmaşan och ö, Iran och överfördes även han till det iranska revolutionsgardet intelligens kontor.
    Han anklagas för att vara medlem i ett av oppositionspartierna i Kurdistan och för att störa nationens fred och ordning för att ha demonstrerat för den slaktade Shivan Ghaderi (som även han var demonstrant, efter att ha skjutits av iranska soldater knöt de hans kropp efter ett militärfordon och drog honom genom staden för att skrämma befolkningen så att de inte skulle organisera fler protester).
    Rostami anklagas för att vara medlem i Pejak och döms därför till döden, han förvaras i Kirmaşan-fängelset.
13. Abdolvahed “Hiva” Botimar, dömdes till döden den 16/7/2007 av en revolutionsdomstol i Mariwan i östra Kurdistan (Iran).Han skrev för tidskriften Aso innan den förbjöds i augusti 2005.

Länkar:
Amnesty – IRAN MUST HALT IMMINENT EXECUTION OF KURDISH MAN
Fredrik Malm – Avrättningarna i Iran fortsätter
Beyan.net – Fler kurdiska samvetsfångar står på tur för avrättning i Iran

Vel ankommet tilbage i ørkenen, hvor det dog er blevet noget koldere og sågar er begyndt at regne fra tid til anden, siden jeg forlod den for godt 2 uger siden. Det er også blevet nødvendigt med en smule varme i blikskurerne om natten.

Men hvordan er det lige man kommer herned og ikke mindst overlever turen gennem lufthavnen i Aleppo. For nogle uger siden blev udrejsen beskrevet, men eneste lighed med indrejse er de mange besøg ved diverse skranker. Så her kommer lige en introduktion, hvis det skulle falde nogen ind at komme forbi.

1. Ok, første punkt ikke noget med lufthavnen at gøre, bare at man nemt kommer sidst af flyet, da folk så snart hjulene rammer jorden rejser sig op og begynder at finde håndbagage frem og stille sig i kø ved udgangen. Dette på trods af de stakkels stewardesser der forgæves og gentagende gange beder folk om at sætte sig ned og ikke tænde deres mobiltelefoner endnu (selvom de aldrig blev slukket fra starten).

2. Endelig af flyet ved 02-tiden, ned af en rulletrappe og rundt til venstre hvor alle båsene til kontrol af pas er opstillet. Diplomater, arabere, Syrere og til sidst andre udlændinge. Til venstre for alle dem er en skranke, hvor der skal stempel i passet at man har købt visa.

3. Køb af visa for ca. 30 US $. Denne skranke er bag alle de andre, så man skal altså gennem paskontrollen for at købe visa, hvis man får lov. Ellers skal man stille sig i kø ved visastempelskranken, hvor denne kontrollant så vil ledsage dig hen til køb af visa.

4. Visa købt og tilbage til skranken på den anden side og få et stempel at det nu er købt.

5. Stille sig i kø for at få et stempel i passet de nu indeholder et stempel om at visa at købt. Kø og kø, det er med at være hurtig, for selvom der står “Foreign Passports” så smutter de lokale foran, da udlændinge jo ikke er så fremme i den arabiske køkultur. Og hvis man forsøger at komme frem til en af “Syrian Passports” skrankerne, så bliver du venligt henvist til “Foreign Passports” skranken.

6. Endelig fremme ved skranken for at få et stempel i passet, samt udfylde en blå seddel om adresse i Syrien. Dette volder de fleste problemer, men navnet på et tilfældigt hotel viser sig at være i orden. VIGTIGT – den blå seddel skal gennem for at komme ud af landet igen.

7. Efter stempel og blå seddel skal man mod bagagebåndet, hvor der står endnu en paskontrol ved indgangen.

8. Som udlænding må det forventes at alle de andre er væk nu, båndet et stoppet med at køre, så bagagen er stillet ved siden af. Saml det sammen på en bagagevogn og kør det mod X-ray maskinen ca. 10 m derfra.

9. Røntgen af alt bagage, og de mærkeligste ting kan vække opsigt. Men ham der udpeger tasker er ikke den samme som kontrollerer dem, og som ikke er specielt grundig, snarere uforstående.

10. Endeligt igennem og ud til chaufføren der venter dig. Ovenstående kan tage fra min rekord på 30 min til 2 timer, som det tog ved første ankomst i januar.

“You’re very welcome”, som de siger hernede efter hver skranke.

Das jetzt in einer deutsch-arabischen Ausgabe erschienene Langgedicht „Der Würfelspieler“ vereint das Beste aus beiden Phasen. Es ist Darwishs literarisches Testament.

Man sollte wie die arabischen Leser zumindest eine Ahnung haben, wer dieses Gedicht geschrieben hat. Wenn man weiß, von wem sie kommen, sind gleich die ersten Zeilen ungeheuerlich: „Wer bin ich, euch zu sagen / Was ich euch sage? / (…) Ich bin ein Würfelspieler / Zuweilen gewinne, zuweilen verliere ich / Ich bin wie ihr / Oder ein bisschen weniger.“ Während in der klassischen arabischen Poesie bis weit in die Gegenwart der Dichter eine ausgezeichnete Position beansprucht und das dichterische Selbstlob eines der beliebtesten Genres ist, steigt ausgerechnet der größte palästinensische Dichter im letzten längeren Gedicht vor seinem Tod vom Podest herab, das ihm seine Fans errichtet haben.

Der Kenner freilich ahnt, dass im Hintergrund noch eine andere Stimme am Werk ist. Es geht um die letzten Dinge, und somit steht „Der Würfelspieler“ natürlich in der Tradition von Stéphane Mallarmés berühmten Gedicht „Un coup de dés“ („Ein Würfelwurf“), das hier durch die bewusst einfache arabische Sprache Darwishs gleichsam geerdet wird. Schließlich ist der Würfelspieler niemand anderes als ein (vor)islamischer Gott, das Schicksal, wie es schon in der vorislamischen Dichtung besungen wurde, auf die Darwish im Lauf des Textes ebenso anspielt wie auf den Koran, mit der Pointe, dass das Initiationserlebnis Mohammeds, die Begegnung mit dem Erzengel Gabriel, bei Darwish als Begegnung mit einer Fata Morgana erscheint, die ihn anspricht: „Lies!“ Aber was Mohammed dann liest, sind nicht, wie in der islamischen Überlieferung, die frühesten Worte des Korans, sondern nur: „Wasser, Wasser, Wasser!“ / Stefan Weidner, FAZ

Mahmoud Darwish: „Der Würfelspieler“. Gedicht. Aus dem Arabischen von Adel Karasholi. A1 Verlag, München 2009. 92 S., geb., 12,80 €.

]]> http://derpolitick.wordpress.com/2009/11/11/iran-und-syrien-riss-in-der-allianz/ Wed, 11 Nov 2009 11:08:25 +0000 raphaelth http://derpolitick.wordpress.com/2009/11/11/iran-und-syrien-riss-in-der-allianz/

Überraschende Bewegung im Yemen und Libanon lassen so manchen Beobachter aufhorchen, denn die iranisch-syrische Allianz scheint Risse zu bekommen.

„Impasse Over“ so titelte die New York Times heute und berichtete ausführlich über die überraschende Kabinettsbildung im Libanon, während offizielle syrische Quellen schreiben, dass Syrien das saudische Vorgehen im Yemen unterstützt, im Gegensatz zu seinen Partnern in Teheran.

Kehrt wieder Ruhe ein im Libanon?

Auf den ersten Blick scheint es, als gäbe es keinerlei Zusammenhang zwischen dem Yemen und dem Zedernstaat, doch mit zunehmendem Einfluss von Staaten wie dem Iran und Saudi Arabien kann kein Konflikt der Region mehr isoliert betrachtet werden. Und so überrascht es nicht, dass Saudi Arabien kurz nach Ausbruch des Grenzkonflikts den Iran beschuldigt die schiitischen Houthi-Rebellen zu unterstützen, um dem saudischen Königshaus zu schaden. Iran weist natürlich alle Vorwürfe von sich – so weit ein altbekanntes Spiel.

Interessant ist jedoch, dass sich Irans enger Verbündeter Syrien zu Wort gemeldet hat, und dem saudischen Vorgehen im Yemen Rückendeckung gibt. Für Teheran ist dies ein klarer Affront durch seinen Partner in Damaskus, und könnte auf eine Verschiebung der Allianzen hinweisen.

Diese gründen weniger auf religiösen Affinitäten, Syriens Führung gilt politisch als säkular, sondern auf den wiederholten top-level Gesprächen zwischen Syrien Präsident Bashir Al-Assad und dem saudischen König Abdullah. Diese hatten sich in den letzten Monaten vermehrt getroffen, um über die Lage im Libanon zu sprechen. Libanon gilt als beliebter Austragungsort der Interessenkonflikte aller Großmächte der Region plus den USA, was in den vergangenen Monaten zum wiederholten Male die Regierungsbildung verhinderte. Das komplexe religiöse und politische Gesellschaftsbild verlangt, dass es stets eine Einheitsregierung unter Einschluss aller Lager gibt, sprich westlich und saudisch unterstützte Christen und Sunniten müssen mit der von Syrien und dem Iran favorisierten Hisbollah zusammenarbeiten. Das dies ein Konzept für erbitterte politische Kämpfe darstellt ist offensichtlich, und so war die monatelang blockierte Regierungsbildung nach der Wahl keine Überraschung. Überraschender war da schon der plötzliche Durchbruch, der gestern erzielt wurde, der zum Teil auf dem Nachgeben des westlichen Lagers beruhte, aber schlussendlich auch des Nachgebens der Hisbollah-Allianz bedurfte.

Ob dies im Sinne des Irans war ist fraglich, bieten doch unstabile Verhältnisse wie in den letzten Monaten große Einflussmöglichkeiten für externe Mächte, weshalb eine Theorie, dass Syrien auf die Regierungsbildung drängte, um bei einem Treffen nächste Woche in Paris gut da zu stehen, sehr plausibel klingt.

Ist dies tatsächlich der Fall, dann spricht dies für eine weitere Emanzipation Syriens vom Iran und für die neue Strategie Frankreichs und der USA, Syrien durch diplomatische Offensiven für sich zu gewinnen, und somit letztendlich die Allianz Iran-Syrien-Hisbollah ins Wanken zu bringen.

Här kan du se en film om vad skeppet Francop kom lastat med: Raketer och granater. Vapenlasten lämnade Bandar Abbas i Iran den 25 oktober och omlastning till Francop hade skett i Damietta, Egypten. Destinationen var Latakia i Syrien, men Israel ingrep och fartyget ligger nu i Ashdods hamn.

Som du kan se på filmen bär en förpackning texten “Ministry of Sepah”. Sepah är persiska och betyder “armé”. Den islamiska republiken Irans arméministerium tycks alltså ha ett finger med i detta smutsiga spel.

USA anklagade Iran för att bryta ett FN-embargo genom att i hemlighet sända vapen till Syrien, medan Syriens FN-ambassadör kallar det israeliska ingripandet för ett “piratdåd”.

Stora ord från Syrien, ett land som flera gånger angripit Israel militärt, med syfte att Israel skulle utplånas. De är säkert sura över att Israel hindrade dem och Hisbollah från att få ytterligare anfallsvapen.

Tidigare var det Arctic Sea som seglade i mörka vatten.

Och nu pågår i Sverige förberedelserna för ytterligare ett angrepp mot Israel. Det kallas Ship to Gaza.

Alla dessa fartyg med ett enda syfte: Angrip Israel!

Länkar: Jerusalem Post, IDF, Sapere Aude! (Francop), Sapere Aude! (Ship to Gaza).

***

Läs även andra bloggares åsikter om Arctic Sea, Försvar, Francop, Hisbollah, Iran, Israel, Sepah, Ship to Gaza, Syrien, USA

Nej, jag är inte sjukligt nervös. Jag har feber, ont i halsen och huvudvärk. Typiskt att man får det dagen innan man ska åka utomlands. Kunde inte sova något igår natt men fick några timmars sömn på dan idag. Sen har jag packat om helt, tagit bort lite, lagt till annat så nu är allt klart. Ska försöka lägga mig och sova nu så att jag är utvilad imorgon. Har så jävla ont i ryggen och svanskotan att jag dör snart. Godnatt.

If you wait for me then I’ll come for you
Although I’ve traveled far
I always hold a place for you in my heart
If you think of me If you miss me once in awhile
Then I’ll return to you
I’ll return and fill that space in your heart
Remembering
Your touch
Your kiss
Your warm embrace
I’ll find my way back to you
If you’ll be waiting
If you dream of me like I dream of you
In a place that’s warm and dark
In a place where I can feel the beating of your heart

Remembering
Your touch
Your kiss
Your warm embrace
I’ll find my way back to you
If you’ll be waiting
I’ve longed for you and I have desired
To see your face your smile
To be with you wherever you are

Together again
It would feel so good to be
In your arms
Where all my journeys end
If you can make a promise If it’s one that you can keep, I vow to come for you
If you wait for me and say you’ll hold
A place for me in your heart

- Tracy Chapman

Det är nu mindre än två dygn kvar tills jag kommer befinna mig i Damaskus
Det jobbiga är bara att jag är sjukt nervös och inte kan sova om nätterna. Jag sitter desperat och googlar allt som har med flyg och Syrien att göra och jag blir omsöm inspirerad ömsöm nervös.
Just nu är jag… sjukt stressad. Jag har haft månader på mig att förbereda mig men allt viktigt gör jag ändå dagen innan liksom :S Jag måste nu försöka hitta någon med brännare som kan bränna lite film åt mig (inte livsviktigt men ändå smart att ta med), tanka ner mer musik och lägga in i mp3:n (kommer inte på vad just nu bara), få damp om inte linserna kommit innan tisdag, jag ska göra allt jag kan för att få magnus att köpa en kamera åt mig, jag ska köpa magmedicin på apoteket, packa om alla väskor för att saker inte får plats, kopiera pass, visum, reseförsäkring osv.
Det största stressmomentet är nog ändå att jag aldrig flygit förut och vet därmed inte precis vad jag har att vänta mig och jag är så jävla rädd för att nåt går fel. Men jag får inte glömma vem jag gör det här för, nämligen han med stort H. För mig också naturligtvis men hade det inte varit för Muhamed hade jag aldrig i livet satt mig på ett plan för första gången ensam. Särskillt inte till ett land i Mellanöstern. But he makes me go crazy, we all know that

Bilderna  på sidorna visar rummet vi ska bo i hos hans mamma.

Med bara några dagar kvar nu tills jag åker fördriver jag tiden med att försöka lära mig några bra ord och fraser på arabiska. Men det är inte lätt alltså :/
Det jag lärt mig hittils är typ orden:
as-salaam alaykum / wa alaykum as-salaam – hej
ma salaama, eila alliqa’a – hej då
na’am – ja
laa – nej
rubama – kanske
shokran – tack
afwan – varsågod
ana asif – förlåt mig
laa mushkila – ingen fara
wallah – jag svär (vid Guds namn)
inshallah – om Gud vill (ska det ske)

Fraserna:
Kayfa haluk? – Hur är det med dig?
Ana bekhayer – Jag mår bra
Laa atakallem al arabeeya – Jag pratar inte arabiska
Hal tatakallem al engleezia? – Pratar du engelska?
Saba’a al khair – God morgon
Masa’a al khair – God kväll
Laila tiaba – God natt

Och lite svordomar:
koss umak – din mammas fitta (din mamma är en fitta/hora typ)
koss ikhtak – din systers fitta
moss eyreh – sug min kuk
ya kanteeth – din bög
ya gahbah – din bitch, hora
sharmuta – hora

Jag kan dessutom skriva siffror med arabiska tecken. Duktig jag är va, hahaha.

I morse ringde min mamma till vårdcentralen och bokade en tid åt mig för att ta svininfluensavaccinet innan jag åker. Men jag vägrade. Inte för att jag vill ha svininfluensa men för att biverkningarna kändes sämre att få en influensan själv. Jag är helt frisk och kan nog klara en influensa. Däremot hade jag fortfarande inte vaccinerat mig mot Hepatit A och B eller Tuberkulos som jag egentligen velat men inte orkat göra :p Hepatit B och Tuberkulos var för sent att vaccinera sig mot men Hepatit A gick bra, så nu har jag lite skydd iaf. Ska ju trots allt inte pierca mig, ta emot blod eller ha tillfälliga sexuella kontakter där nere haha.

Iran Supreme National Security Council Sec’y: Iran-Syria Ties Are Strategic

Sunni-Baluchi Cleric: Iran Oppressing Sunnis In Region

Saudi Arabia, Egypt Stop Broadcasts Of Iran’s Al-’Aalam TV

Qatari Emir Meets With Ahmadinejad

Iran: Merkel Influenced By Zionist Lobby (Siehe auch hier)

Har inte bloggat på en evighet men tänkte jag skulle börja nu igen när jag kommer resa utomlands. Så att folk är hemma håller sig någorlunda uppdaterade på vad jag sysslar med där borta.
För de som inte vet ska jag åka till Damascus i Syrien och kommer stanna där de närmaste tre månaderna. Detta innebär alltså att jag måste flyga för första gången. Alldeles ensam dessutom. Men vad gör man inte för kärleken? Det innebär dessutom att jag måste ta hänsyn till en helt annorlunda kultur och religion. Tror det kommer kännas frustrerande att inte fritt kunna ifrågasätta eller kritisera (är väldigt van vid att diskutera politik och religion hemma) men samtidigt kommer det nog vara väldigt spännande med allt det nya, språket, maten, människorna.

Min pojkvän, som redan varit några veckor där nere hos sin biologiska familj kommer möta upp mig på flygplatsen och vi ska då bo hos hans mamma. Det känns rätt tryggt att ha med sig någon som kan arabiska när man reser till ett sånt land. Gud vad jag saknar honom. Jag hatar verkligen att vara borta från honom, it makes me go crazy. Alternativet hade varit att vänta på honom i ca ett halvår tills han kommer hem igen och då kändes det bättre att åka dit och vara med honom under tiden. Och dessutom få massa nya erfarenheter.
Är nu ca 7 veckor sedan jag sa hejdå till honom i Uppsala. Då hann vi bara ses i ett dygn och före det var vi ifrån varandra i ytterliga en månad eftersom han bor uppe i Sundsvall. Långdistans är knepigt och inget som varken jag eller han trivs med men det var så illa tvunget under tiden jag fortfarande gick i skolan. Det som håller oss samman är kärleken och viljan att kämpa för den. Det här har varit mina sju jobbigaste månader i hela mitt liv (aldrig har jag gråtit över en jävla kille i hela mitt liv :p) men också de sju allra bästa. Och jag tror på våran framtid Muhamed. Jag tror att allt kommer lösa sig en dag och då kommer det vara så jävla värt besväret.

Måske er det ikke helt fair at starte en blog om rejsebeskrivelser, startende med en hjemrejse. Men hvorom alting er, så er jeg tilbage i Danmark på ferie, hvor internettet jo virker upåklageligt, så jeg fandt det belejligt at skyde bloggen i gang.

Efter 12 timer på farten satte jeg endnu engang fødderne på dansk grund. Dette på trods af visa problemer for at komme ud af Syrien, samt den megen ventetid i lufthavne.
Som en særlig service er her en lille guide der måske en dag hjælper dig, hvis du skal udrejse fra Aleppo International Airport (der ikke virker som at være vant til internationale passagerer)

1. Få meter fra indgangen til afgangshallen er første kontrolpunkt. Efter megen asen og masen gennem menneskemængden der siger farvel til familiemedlemmer som de aldrig skulle ses igen kommer man frem, så man kan vise sit pas og billet, der giver adgang til området med kontrolpost 2.

2. Her skal alt bagage scannes og man bliver kropsvisiteret. Glem den danske køkultur, det er bare med at få kufferten op på båndet inden sidemanden gør.

3. Check-in, glemt alt om at vise bonuskort eller andet fra StarAlliance – de virker ret mistænkelig hver gang og det forlænger bare check-in proceduren.

4. Husk lige at betale 1500 Syriske Pund eller 30 US$ i udrejseskat.

5. Hen til næste skranke, hvor man får stempel i pas om udrejseskat er betalt.

6. Man får endnu et stempel i pas at man under opholdet har fået et udrejsestempel. (Det var så her mit pas blev kastet rundt mellem et utal af mennesker, eftersom “nogen” havde glemt jeg skulle hjem, men tålmodighed er jo en dyd)

7. Fik dog et stempel, og dermed videre til 7. kontrol, hvor passet igen bliver hevet op og kontrolleret i forhold til indrejsedatoen.

8. Igen en paskontrol (bare for at være sikker) inden man bliver sluppet løs i tax-free området. Det er her værd at notere, at pkt. 5-8 er placeret i samme lokale, så man går fra den ene kontrolbås til den næste, hvor kontrollanterne kan sidde og råbe til hinanden.

9. Efter lidt ventetid akkompagneret af arabisk sort/hvid tv-satire kaldes til gaten – bemærk der er ikke gate numre, men heldigvis er der ca. kun afgang hver anden time, så ikke så meget at tage fejl af. Ved gate skal passet da lige checkes igen og bagage scannes og endnu en kropsvisitering.

10. Fremme ved gaten – skal dog lige vise pas og boardingkort inden man kan klemme sig ned i flysædet. Bemærk, det kan betale sig at oppe sig lidt for at komme frem til gaten, eftersom det med 1 styk håndbagage ikke rigtig bliver overholdt. Antallet af poser og andre løse genstande er ubegribelig.
Men alting klares med et smil på disse kanter. De fleste virker som førstegangsflyvende – dermed en stor oplevelse og komme ind i den “store hvide fugl”.

Ready for take-off…..

HonestReporting Media BackSpin, 5. November 2009

Den Lesern der NY Times kann man nachsehen, wenn sie nicht wahrhaben wollen, dass der Iran mit der Aufbringung eines mit Waffen beladenen Schiffes auf dem Weg nach Syrien zu tun hatte. Nicht zuletzt, weil Reporterin Myra Noveck schreibt:

Nachrichten zitierten den israelischen Präsident Shimon Peres und weitere Offizielle, die sagten, dass die Waffen aus dem Iran für die Hisbollah im Libanon bestimmt waren, aber Beamte veröffentlichten keinen Beweis, der diese Behauptungen stützte.

Aber hallo. AP hat die Beweise präsentiert:

Geöffnete Kisten eines von Israel am Mittwoch aufgebrachten Frachtschiffes brachten dunkelgrüne Raketen ans Tageslicht. Container des Frachters mit dem Namen Francop trugen die englische Aufschrift “I.R. Iranian Shipping Lines Group.”….

Einige der Waffen wurden in den Francop-Containern versteckt – hinter gestapelten Polyäthylen-Säcken mit der englischen Beschriftung “NPC National Petrochemical Company“ und dem Flammenlogo, das sowohl von der Firma als auch vom iranische Erdöl-Ministerium verwendet wird.

Die Francop-Container wurden sorgfältig mit Gabelstaplern der Armee ausgeladen, um etwaige Explosionen zu vermeiden. Einige trugen die Initialen ” I.R.I.S.L.’ auf einer Seite und den aussagefähigeren Titel, “I.R. (islamische Republik) Iran Shipping Lines Group” auf der anderen. Sprengstoffexperten und Einheiten mit Spürhunden untersuchten den Fang.

Das israelische Militär gab bekannt, dass die Frachtpapiere einen iranischen Hafen angaben und als Bestimmungsland Syrien eingetragen war, von wo aus die Waffen an die Hisbollah im Libanon weitergeleitet werden sollten. Das Militär zeigte die Dokumente nicht und Syrien bestritt, dass der Frachter Waffen transportiert hätte.

Die AP-Geschichte kann man auf der Webseite der NYT nachlesen.

UPDATE: Guardian und Independent begingen ähnliche Fehler.

—————
Crossposting mit Free Iran Now!