God morgon!
Idag känns det som om man är uppe med tuppen, även om jag aldrig kommer lyckas bli stämplad som “morgonpigg” av min bondefamilj. Men uppstigning halv 8 och att jag åt något till frukost och inte bara tog en kopp kaffe måste ge mig lite vuxenpoäng. Eller åtminstone radera lite barnslighetspoäng.

A är fortfarande sjuk, nu verkar det som om hon har feber igen men hon har fått en alvedon så ska vi se vad som händer sedan.

Annars blir det bara lite matshopping och hämtning vid bussen idag – tjejerna har inga aktiviteter, vilket känns rätt skönt. Och imorgon kväll har jag varit här i en vecka. Det är väldigt underligt hur jag kan känna mig både som om jag bott här i hela mitt liv och som om jag kom igår… Men från och med imorgon kommer nog tiden att speedas upp rejält, och sedan kommer jag sitta på 19-timmarståget innan jag vet ordet av!

Men nu ska jag jobba lite, jag tror pappa L har gett sig iväg till jobbet och A kan ju inte sitta själv där nere!
Kram!

Hallå!
Nu har jag verkligen fullt upp. Känns som man inte hunnit sitta ner en sekund. Letar tvätt och ska tömma tvättmaskinen som vart på. Samtidigt försöker man hitta alla grejerna som ska med till Gävle. Sedan har man lagat mat och duschat. Nu ska jag snart sminka mig efter jag tömt tvättmaskinen. Nej, jag gillar itne och stressa.
  Gårdagen va så fruktansvärt långsam. Trodde tiden aldrig skulle ta slut. Man ville liksom bara hem och sova. Detta är sista veckan. Jag behöver verkligen kämpa!

Vi påbörjade vår dag med en stadig GI frukost eftersom vi visste att det skulle bli en lååång förmiddag på Universeum. Det var ungarnas belöning för att de skött sina sysslor till allas vår belåtenhet. Vi måste ta båda bilarna till Göteborg. Jag hade Samuel med mig i bilen och fick följaktligen lyssna på japansk rock hela vägen. En stadig timme i sällskap med japansk rock har en tendens att möblera om i ens prioriteringssystem J  Helt plötsligt har talesättet “tyst som i graven” mycket angenämare klang och låter inte tillnärmelsevis så negativt som man tyckte innan.

Men vi hann också prata lite. Samuel har det stökigt. Killen som alltid brukade vara glad och snäll är numera ofta sur och lätt irriterad. Han har det svårt. Delvis tror jag att hans uppväxt hunnit ikapp honom men det finns andra bekymmer han dras med också. Hans lärare sa häromdan att han vet att bara hälften av klassen kommer klara utbildningen. Samuel visste med detsamma att han skulle bli en av dem som inte klarar det. Han har det redan jobbigt att hänga med. Jag kom med förslag på en folkhögskola och jag tror att han blev intresserad. Men han ville försäkra sig om att han ändå får komma hem på helgerna. Lille vännen…

Vi var på Universéet i 4 timmar. Vi fick se när de matade drakfiskarna och Octavius, bläckfisken, med räkor. Vi fick klappa rockorna, se på de vackra ormarna, spindlarna och pilgiftsgrodorna. I den tropiska skogen flög papegojor och kolibrin fritt. Man fick se en leguan, en röd ibis och små svarta halvapor på en halvmeters avstånd. Zache var hela tiden överallt.

Är hon inte bara så vacker?

När vi kom till experimentrummet lämnade vi ungarna att roa sig själva och tog en räkmacka och kaffe i kafeterian. Vi satt och väntade på att de skulle dyka upp men som vanligt fastnade Cesca i souvenirshoppen. Hon brukar ha svårt att bestämma sig för saker hon vill köpa. Det blev en putteliten Rubics kub.

Zache ville inte gå och äta trots att han var superhungrig. Han hade ju inte hunnit med allt! Han ville vara där så länge de hade öppet. Jag fick lova att vi skulle dit snart igen.

Vi åkte till Brunnsparken där det finns en bra kinarestaurang men lunchbuffé. Det var folk överallt på gatorna och alla tycktes gå åt samma håll. Vi upptäckte snart att de var alla på väg till Scandinavium.

På hemvägen handlade vi tillbehör till ostbricka. Ikväll är det den första delen av Melodifestivalen, på Scandinaviet! Förra året satt jag och Kajsa som klistrade varje lördag. Kajsa älskade melodifestivalen, men framförallt glittrade hon vid åsynen av Björn Gustafsson. Hur ska de kunna slå Christian och Björn i år?

Det är fascinerande att återigen komma till insikt om hur lite tid man har när man jobbar heltid. Jag förstår inte hur man hinner laga mat, tvätta, städa, handla och så vidare. Sätter man sig i soffan när man kommer hem så tar man sig ju banne mig inte upp igen.

Jag hatar att gå hemma och jag lyckas ju trots allt med sysslorna nu med, för att T och jag hjälps åt, men om man vore ensam? Eller ve och fasa, ensamstående mamma! Hur lyckas man? Hur hinner man? Ensamma mammor måste ha någon magisk kraft som vi andra saknar.

Det bästa med att inte gå hemma hela dagarna är att man känner att man inte hakar upp sig lika mycket på att man måste göra onödiga saker, man hinner ju som bara med det viktigaste. Sedan så är det underbart att känna att man gjort något som är till nytta för någon annan än sig själv.

Nu är klockan 21.52 och det är dags att stänga av datorn och börjar varva ner. Sov gott!

Det tog mig tre dagar att _skumläsa_ igenom allt som samlats i min feedreader under en vecka. Jag kanske ska börja rensa lite. Eller vänta nu… En vecka, sju dagar inpressade på tre dagar. Jag kan nog fylla upp min reader lite. Fast det är nog inte en så bra idé för att vara ärlig. Jag kan ju inte sitta vid datorn hela dagarna. Även fast det nästan är det jag gör om dagarna, bortsett från de gångerna jag står i köket helt oförmögen till att komma på vad man ska laga för mat. Halvtimmen senare så står jag där och fyller en kastrull med vatten, slänger kastrullen på spisen och letar reda på makaroner, sojakorv och ketchup… Umm… Ptja, nästan så är det i alla fall. Ibland blir jag lite wild and crazy och steker lite veggobullar istället.

Jag vet, det är inte mat, det är något man virvlar ihop när man inte kommer på något annat. Det är problemet, jag kan laga mat, jag är en gud i köket, jag har bara en laga-mat-fantasi som kan liknas med en Gorbys pirog som genomgått en lobotomi efter att ha fått hjärnan bortopererad. Hur det nu skulle kunna gå ihop sig. Jag kom att tänka på filmen From Hell nu. Den där med Jack the Ripper, den där nar Johnny Depp lever på opium och absinth. Det skulle man kunna prova.
Åh, föresten: Jag och skräcken (nej, han heter inte så) räknade ut en rolig sak. Whiskey innehåller ju kalorier det också. Man brukar säga att det är 245kcal/dl. Man skulle alltså, teoretiskt, kunna överleva på att dricka en liter om dagen ihop med ett paket bacon.

Nåja, jag sitter vid datorn, det är min huvudsyssla. Jag lagar mat, går på dass, duschar, sover, matar katten och äter. Så röker jag lite då och då. Det är det jag gör mellan arbetspassen. Kan ses som ett väldigt tråkigt liv, men jag behöver inte mer än så mellan arbetspassen. Medan jag håller på med dessa sysslor så lyssnar jag självklart på musik.

När vi ändå var inne på whiskey lite tidigare så kan ni under de kommande dagarna hålla ögonen öppna efter en ny recension.

mata ne
/aku

Hellojsan!
Då var det redan Tisdag. Jag har hunnit göra massor med olika sysslor. Fixa kaninburen, gett kaninen mat vattnat blommorna, ätit frukost, gjort lunchlåda. Med andra ord massor! Ska fixa i ordning mig snart. Men något som jag stör mig på är faktiskt att blommorna på baksidan hela tiden ramlar ner. Krukorna har gått sönder så min moderjord kommer inte vara särskilt glad. Måste också påminna mig själv om att ringa till mamma om någon skum räkning. Fattade inte så mycket eftersom jag inte kan läsa så bra på finska. Men får la ta och läsa igenom lappen på en timma så ska jag nog förstå. Och snart är det dags och städa rummet igen. Aja, blir antagligen mer text ikväll.

Dagenslunch: Mackor med ost och köttbullar på

Dagen har mestadels varit grå och trist ute, ett riktigt ligga i soffan väder. Men det har vi inte gjort idag, det blev det en hel del med igår nämligen så idag har det blivit tråkiga-måste-göra-sysslor. Samtidigt som man har haft en uttråkad dotter runt sig hela tiden som inte har haft någon att leka med så har jag dammsugit och torkat golven, vikt tvätt samt lagat kycklingkalops. Maken har grejat ute på altan och försökt rengjort golven med altantvätt.

Efter maten försökte dottern förgäves hitta någon att leka med, men ingen var hemma. Så vi bestämde att vi skulle åka och hyra en film som hon kunde titta på. Men när dottern och maken väl kom till affären så var det stängt. Typiskt. Så istället blev det till att baka muffins! Snart ska dottern titta på inspelad Bolibompa och ikväll blir det nog lite chips eller popcorn framför en film eller så tittar jag på fotbollen med maken, får se vad jag är sugen på sedan

Smet ÄR gott

Vaknar upp av att klockan ringer vid 10 ungefär. Jag minns inte riktigt hur jag kom hem och när jag ska hälsa på katten så märker jag att rösten är borta. Ah, just det, det både sjöngs och dansades igår. Herregud! Hur mycket drack jag egentligen?

Jag borde städa min stökiga förortslägenhet, få ner diskberget till acceptabel nivå, ta ett bad och sen promenera ut i det fina vädret och filma lite som jag planerat. Men näe, istället så sätter jag mig framför datorn och ser på teve och surfar. Med bara några små pauser för att äta och sova lite.

Imorgon är det röd dag, men jag ska till jobbet ändå. Det kommer bli stressigt så här efter långhelgen när saker lagts på hög sen kvällskiftet gick hem på torsdag. Men jag tröstar mig själv med att jag både kommer få helglön, produktionsövertid, frukost och lunch betalad åt mig och dessutom äta den på betald arbetstid.

Men just nu så är jag så där slödeppig som man kan bli på en söndag och att tänka på jobbet gör mig knappast gladare.

Jag har hunnit med mycket i helgen. Jag har dansat, tagit det lungt, fikat hemma hos en kompis, promenerat runt utan mål i stan med vänner och mycket mer.

Men det är så mycket jag inte hann med, och därför får jag ångest över att jag slösat bort hela söndagen på att göra ingenting. Jag gick inte in på den där gallerian för att hälsa på mina kompisar som jobbar som biträden, jag glömde helt bort den där fotoutställningen jag blev bjuden till, bakade aldrig äppelkaka som planerat, skött upp att betala hyran, gick aldrig igenom papper och massa annat viktigt.

Jag måste dessutom lägga mig nu. Jag ska gå upp kl.05 imorgon.

Deppigt deppigt deppigt.

…

Fast lite skoj att en kompis börjat blogga. Kolla in Foto, Musik och Diverse vettja!

Mina vänner tycker det är kul att påpeka att jag “alltid somnar efter en öl” och om jag bara får i mig något starkt och sen sätter mig i en soffa så sover jag snart. Och visst skrattar jag åt detta långdragna, men halvsanna, skämt. För det stämmer ju. Eller det stämmer åtminstonde om jag arbetat samma dag.

För att göra er besvikna har det ingenting med alkohol eller soffor att göra. Jag somnar på förortsbussen på väg hem och på pendeltåget eller tunnelbanan mot stan. Jag somnar fullt påklädd med katten spinnandes på magen när jag stupat ner i sängen efter att ha kommit hem från kvällskiftet.

Jag är alltid trött, de åtta timmar sömn jag försöker få räcker inte. All tid efter jobbet går åt att förbreda sig mentalt och fysiskt för nästa arbetsdag. Ska detta kallas fritid?

Men tro nu inte att jag bara sover. Nä, det är ju det som är grejen. Jag VILL inte gå och lägga mig kl.19 för att kanske vara pigg när väckarklockan ringer kl.05. Jag vill ha roligt! Jag vill träffa vänner, shoppa, pyssla , sitta vid datorn, äta middag på stan, titta på teve, läsa en bok, gå på en dejt osv.

Det är minst lika viktigt som att vila.
Men samtidigt som kroppen måste sova och huvudet måste fyllas med meningsfulla aktiviteter (till skillnad från det tradiga och monotoma lagerarbetet) så har jag sysslor att sköta, räkningar att betala, tvätt att tvätta, disk att diska, mat att laga, en lägenhet att städa etc.

Det är nästintill omöjligt att hinna med både vila, meningsfull fritid och vardagssysslor. Våra vardagspussel går inte ihop! Inte ens helgen räcker till att ge oss den dos av nyttighet (storstädning!), festlighet (dans ikväll!) och rekreation jag behöver. Det är alltid någonting som måste prioteras bort. Det kan liknas vid sten, sax och påse. Festligheter slår ut nyttigheter, vila slår ut festligheter och nyttighet slår ut reakreation. Eller tvärtom.

Fast många skulle nog hävda att vila slår ut både nyttighet och festlighet men att den senare ibland tvingar upp en ur dvalan för att som en zombie dansa loss skitpackad i nån förortslägenhet med vännerna.

…

Läs mer!

Senaste Arbetaren publicerar en intressant och lärorik diskusion mellan Helene Sigfridsson från Makalösa Föräldrar, Gudrun Schyman från Feministiskt Initiativ, Svante Tidholm som bor i kollektivhus och Inga-Lisa Sangregorio som är frilansskribent och medlem i Bo i gemenskap. Det handlar om “Vänstern och Vardagen” och om kampen för jämlikhet.

Red Press lägger också livspussel på samma tema

Bland bloggarna:

Reciprocity skriver om SCANIA-arbetarnas öde under Porschismen, Slutstadium tokdissar religion i allmänhet och Vida Latina upplyser oss om läget i Colombia och manar till internationell solidaritet.

Jag tipsar också om …and we smiled där en god vän börjat blogga.

Intressant?

Varför ska det vara så svårt att para ihop maka strumpor. Bara för att de är svarta behöver det inte betyda att de är maka. De är närmare bestämt väldigt omaka. Jag bara undrar.