Så var der lige endnu en T-shirt klar. Mønstret er som altid fra Meedoms børnetøj. Den holder altså! Jeg tror det er den sybog jeg har brugt mest nogensinde! Stoffet er en gammel rest fra Skipper og blomsten lå i skuffen (måske er den købt i stof 2000 i sin tid?). T-shirten er måske nok set før (eller noget der ligner temmelig meget) men til en pige der kan lide at tingene ikke er alt for pigede (læs lyserøde) er den altså perfekt. Jeg er sikker på at den bliver brugt flittigt.

Det sker oftere og oftere at jeg bruger de nemme løsninger når jeg syr børnetøj. Feks synes jeg at jersey bør lægges op med tvillingenål. Det er altså det rigtige og ser mest færdigt ud. Men når jeg sidder ved maskinen og det skal gå lidt hurtigt ender det nu ofte med en zig-zag. Ofte i en kontrastfarve som her. Så klipper jeg det overskydende sømrum af på bagsiden. Det bliver faktisk helt pænt og er altså lynhurtigt. Jeg bilder mig selv ind at det også ser lidt mere råt ud og derfor er okay… og endelig… det er jo mig der bestemmer ikk’? Hvorfor føles det så lidt som snyd?

… men ikke så meget som der har været. For cirka 5 år siden flyttede vi fra en stor lejlighed til et lille hus, og i den forbindelse skal alt jo pakkes ned. Da jeg kom til skufferne med sytråd blev jeg lidt forbavset (måske også lidt selv-forarget) over hvor meget der egentlig var. Og forbavsende meget i næsten ens farver (ynglingsfarverne er grøn og blå). Jeg købte næsten per automatik sytråd når jeg købte stof. Jeg besluttede derfor at jeg ikke ville købe sytråd mere, men bruge hvad der var. Og i de seneste fem år har jeg faktisk ikke købt sytråd pånær nogle meget få undtagelser, hvor der har været tale om helt specielle projekter eller farver. Det er måske 4-5 gange på 5 år. Dét er da meget godt gået synes jeg selv! Nu er der kun tre små skuffer tilbage i dejlig uorden. Og selvom jeg normalt er rigtig glad for alt der ligger i orden (ordnet og sorteret!) kan jeg godt lide disse små skuffer med deres farveorgie.

Den kvinnliga omskärelsen ses ju av många som en religös handling, vilket det faktiskt inte är. Däremot så är det en kulturell handling. Jag läser nu om kvinnan Isnino som lever  i en kenyansk by, hon har varit omskärerska i 50 år, precis som sin mamma och mormor. Hon förklarar att hon med ett rakblad skär bort klitoris och blygdläppar för att sedan sy ihop det som är kvar med 4 stygn. En kvinna som inte är omskuren är värdelös eftersom hon anses vara prostituerad. Det kan ta upp till tio dagar innan mannen kan komma in i sin omskurna kvinna, jag kan inte ens föreställa mig hur det ska kännas att ha en karl som trycker på dag ut och dag in, tills han slutligen spräcker upp mig! Sen när man är “uppspräckt” så bör det ju i rimlighetens namn vara ett öppet sår, men det lär inte bry mannen nämnvärt, han lär nog pumpa på ändå. Det ilar i hela kroppen när jag tänker på vilka fruktansvärda smärtor det måste vara, dels med själva omskärelsen som sker helt utan bedövning, sen när männen ska ha sitt och spräcka det. Det lämnas ju bara ett litet hål öppet så att urin och mensblod ska kunna sippra ut.

Nu finns det ju många som arbetar för att få slut på detta vansinne och man har även fått Isnino att förstå att det inte är guds vilja. Problemet är delvis att många är analfabeter och kan inte själva läsa koranen, utan är hänvisad till dom “visa” män som talar om vad koranen tycker, och det är alltså inte religöst utan bara kulturellt. Nu när Isnino fått reda på lite fakta så har hon slutat med omskärelserna, och är nu istället orolig för hon har fått veta att det inte är guds vilja, och hon funderar på vilket straff hon kommer få för att ha gjort detta i så många år.

Det är tur att det finns organisationer som arbetar emot detta vansinne, för kvinnorna som blir stympade får ofta ett helvete resten av sitt liv pga omskärelsen. SÅ jag hoppas verkligen att det inte dröjer så många år förrän detta vansinne totalt försvinner. Läs här om “Mammor mot kvinnlig omskärelse i Kenya”, en grupp som jobbar mot könsstympning.

Isnino med sina “operationsverktyg” (Bild från AB)

Läs även andra bloggares åsikter om Kenya, Könsstympning, Omskärelse, Prostituerade, Rakblad, Sytråd

I dag så dro vi rett til Sjøvegan etter jobb å feiret Marthe tuppa som ble fire år, det resulterte i kaker til middag, jepp du leser rett – kaker faktisk! Så nå er jeg sånn smålig rar i magen min!

Også har jeg pisket Rainer til å pakke, helt utolig og i den forbindelsen skulle jeg legge opp ett par nye linbukser til mannen.. Jadda, symaskinen streiker, får litt ekspert hjelp og starter igjen men neida, den bestemmer seg for å spise opp all tråd.. Hva gjør så da en husmor, jo hun bestemmer seg for å sy for hånd.. Lettere sagt enn gjort og jeg skal ærlig innrømme at jeg er sjeleglad for at skoene skjuler det meste av diverse snodige sting! Der har jeg for å skal gjøre ting i siste liten!

Jeg er i skikkelig feriemodus nå og sliter på jobben, hodet mitt befinner seg faktisk på en strand med iskald øl og utsikt mot min flotte badende mann, jepp, jeg er veldig mye forelska å han er sexy i bølgene Og nå skal jeg dra han i seng og se litt x-files! Nattnatt