Till viss del börjar det att bli lite pinsamt nu. Hur många bloggsidor har jag prövat nu och hur många gamla bloggar har jag därute som ligger och skräpar? Realistiskt sett så lär jag väl byta bort den här inom kort också. Så vars ligger problemet?

Om ett halvår så flyttar jag. Ännu vet jag inte mer än att jag kommer att flytta. Under de senaste två åren som jag spenderat i Luleå så har jag träffat en del helt underbara människor. Om sex månader så kommer jag lämna dem.

För mig är en blogg ett ypperligt sätt att på något konstigt vänster hålla kontakten. Tiden finns inte att prata i telefon med tio personer varje dag för att se hur de mår. Mitt hopp är att jag kommer att hitta en sida som jag trivs med. En sida som jag till hösten kommer kunna använda som en form av kommunikation.

Därför så måste jag inte bara trivas på sidan, den måste också vara personlig. Den kommer att vara mitt hem. Mitt hem där jag tar emot besök från mina nära, mina nära som snart kommer att bli så onära.

Har vi tur så stannar jag kvar på den här adressen. Annars så syns vi någon annanstans i cybervärlden.

Fången i mina tankar. Kommer inte loss. Har ingen lust att komma loss. Vill inte. En tung klump i magen. Vet inte vad jag ska ta mig till med den. Ser alla måsten torna upp sig, men skiter i det. Är trött på att varje bit vunnen mark mot ett lugnar, lyckligare, gladare tillstånd alltid, alltid, alltid innebär ett bakslag. Kände så tydligt igår att jodå, medicinen fungerar, humöret vänder, jag orkar mer, jag vill mer, jag klarar mer. Sen får jag mailet. Mailet som innebär att jag kommer att vara tvungen att dela rum med min chef igen, utan att vi överhuvudtaget berört varför jag är hemma. Och jag må vara blond, men så dum är jag inte att jag gör det utan att någon annan är med. Så vad ska jag göra? Åka dit och gömma mig nånstans? “Jobba hemma”? Ta det ändå? Och det blir stort. Det blir tungt. Jag får svårt att sova. Sover kass. Vaknar. Ordnar allt med trollen. Lämnar dem. Går hem. Och blir sittandes igen. Apatisk. I köket. Har så mycket som måste göras. Så mycket jag vill göra. Men inget blir gjort. Och jag kan inte heller bara lämna allt. Kan inte hantera effekten av att inte göra det jag planerat. Fångad. Fast i mina tankar. Har tappat bort min kompass. Och besvikelsen skär i mig. Varför måste jag göra allt så svårt? Varför är jag så kass på att komma loss? Varför kan jag inte bara resa mig upp, koka den där knäcken, packa in den snyggt, åka och träna, köpa det som saknas, lämna knäcken till den som ska få den, ta den där sprutan….Istället sitter jag här.  Och tiden går. Och snart är det försent ändå. Så jag sitter här.

Fick precis Fritidsresors nyhetsbrev och fastnade för dessa ord:

Livet är inte dagarna som går, det är dagarna du minns.

Visst stämmer det?!

Vilken grymt bra match det blev. Alla tjejer i yngsta dotterns lag var på hugget och var verkligen på tå. De kom till matchen obesegrade i serien och hade siktet inställt på poäng mot ett Sävehof som precis som vanligt var på topp. Tyvärr åkte de därifrån utan poäng. Sävehof vann med två mål. De sista två målen gjorde de under matchens sista minuter, fram tills dess var det både jämnt och spännande.

Matchen var både välspelad och underhållande men innehöll även bottennapp och självklart höjdpunkter. Yngsta dottern i mål tillhörde definitivt höjdpunkterna för mig. Hon spelade en riktigt bra match. Trots att hjärtat strulade.

Tyvärr verkar den nya medicineringen inte funka som den ska – men så står hon också på den lägsta doseringen. Det blir till att prata med farbror doktorn för att höja medicineringen. Hon räknade själv till mellan 10 och 15 hjärtrusningar under matchen. Inte bra… Ändå presterar hon på topp. Vinnarskalle – kanske det?!

Följer äldsta dotterns exempel och lägger ut min önskelista inför jul här:

· Silverring/-ar med döttrarnas namn. (Kanske en bred med alla tre döttrars namn runt om. Eller varför inte tre smalare, en för varje dotter…)

· Regn-/allvädersställ från Didriksson

· PT-tid på Bluewater

· Skinnhandskar

…och så snälla barn förstås! J

Hoppas nu att jag varit tillräckligt snäll så att tomten kommer!

I väntan på en ablation för sitt hjärtfel medicineras yngsta dottern. Medicinerna är beta-receptorblockerande och när hon tar dem får hon inte de hjärtrusningar som hennes hjärtfel innebär. I och med det kan hon också spela handboll något som är en mycket viktig del av hennes liv.

När hon hade hjärtfelet förra gången var det på precis samma sätt. Innan operationen fick hon mediciner. Vi fick byta medicin ganska direkt eftersom hon fick biverkningar av dem men hittade därefter en medicin som fungerade bra. Efter operationen släppte vi allt vad mediciner innebar.

När hjärtfelet kom tillbaka i somras och hon återigen fick medicin var vi noga med att hon inte skulle få Atenolol igen. Istället fick hon Sotalol. Hjärtrusningarna försvann och vi tänkte inte mer på det.

Förrän nu!

I början av veckan trillade poletten ner. Plötsligt kunde jag se de biverkningar hon drabbats av sedan hon börjat medicinera. Sedan igår tar hon den inte längre och imorgon börjar hon istället med Isoptin Retard, den medicin hon bytte till sist också.

Har verkligen dåligt samvete för att jag inte sett/insett biverkningarna tidigare utan bara kopplat ihop det med vanliga tonårsfrågor. Hoppas att medicinerna nu ska fungera och att det snart är dags för själva ablationen. Oavsett så är huvudsaken att hon mår bra!

November borde avskaffas! Det är lätt att räkna soltimmarna i november. Det är mörkt från morgon till kväll, och ett riktigt gråväder med regn är det också! Jag saknar solljuset, bara därför lägger jag upp en bild med mycket sol, så varsågoda alla soldyrkare.

Fisktärna Fisksjön Ragunda Jämtland -09

På väg till arbetet, skön temperatur ute. Jag lyssnar på fantastiska Melissa Horn medan jag går mot Västerbroplan.
När jag kommer till korsningen Gjörwellsgatan/Rålambsvägen ser jag buss 4 mot Gullmarsplan stå stilla på rött ljus. Jag ser då hur flera människor börjar springa mot bussen. Jag vet att jag hinner om jag också gör det, men jag vägrar stressa. Jag vägrar… Jag bestämde mig för att inte stressa. Jag väntar gärna på nästa buss.

Detta är ett bevis på att vi människor bestämmer själva vårt öde. Vi bestämmer hur vi vill leva, om vi ska älska eller hata, och framför allt vår egen lycka.

Jag känner mig lugn och sansad…

Önskar dig en underbar dag…

Hur handskas du med språket? Har du tänkt på att en del ord har positiv laddning och en del har negativ laddning? Tänker du på vad du säger och hur du använder orden?

Kanske kastar jag sten i glashus, för jag försöker att tänka “rätt”, men jag lyckas ju inte alltid. För det vet jag ju att ibland halkar det ur mig tokiga saker, men förhoppningsvis blir det oftast rätt. Första steget är ju i alla fall att bli medveten, först då kan man göra något åt situationen.

För visst blir det väl lite dubbla budskap om man säger “det var hemskt kul”, eller “skitgott”, eller “grymt häftigt”? Det här är bara några få exempel på sånt som man hör var och varannan dag. KOM GÄRNA MED FLER EXEMPEL! Hemskt och kul passar väl inte ihop, inte skit och gott heller. Ja, ni förstår säkert vad jag menar.

Varför inte ta chansen att säga “jättekul”, “underbart gott” eller “enormt häftigt”. Nog låter det väl mycket gladare och trevligare? Det finns många andra ord som man kan ta till i ovanstående exempel också, t ex mirakulöst, enastående, fantastiskt, sagolikt, oerhört. Om man anstränger sig en smula och är lite vaken på sig själv kan man säkert göra en liten julstädning i sitt ordförråd och byta ut en del av de negativa orden mot såna som är mera positivt laddade.

Sen är förstås ett problem att människor har olika associationer till ord. En kompis till mig blev illa berörd av att jag sa “morsan”, det hade för henne en negativ klang, men inte alls för mig. Så lätt är det ju inte, det kan jag hålla med om. Men säkert kan vi alla vara lite mera uppmärksamma på vad som slinker ur oss, skulle jag tro.

Hjärnan är en märklig uppfinning. Det du uttalar i tankar och ord är det den tar till sig, vare sig det är sanning eller ej, så var noga med vilka tankar du matar din hjärna med. Dina tankar mal runt inuti dig, som en cd-skiva som är inställd på repeat. Hur är det för dig? Är det dags att byta cd-skiva kanske? Välj positiva tankar när du har chansen och unna också andra lycka, då kommer du att lyckas själv.

Längtar hem efter en lång dag…

Jag längtar hem… Till min älskade, tryggheten, lugnet och all kärlek som finns där…

Her ryker Mac-forsikringen
Apple kan nekte å reparere maskinen hvis du røyker.

Mandag 23.11.09 kl 12:41

Av Marius Jørgenrud

Ikke røyk i samme rom som Mac-en din. Hvis maskinen går i stykker risikerer du nemlig at Apple ikke vil reparere.

Det har to amerikanere nå fått erfare, skriver nettstedet The Consumerist og danske ekstrabladet.dk.

Apple nektet i begge tilfellene å reparere maskinene fordi selskapet ikke ville utsette sine ansatte for helserisiko.

Grunnen til det? Maskinene var angivelig blitt forurenset av sigarettrøyk.

Nikotin og tjære er på listen over helseskadelige stoffer, derfor dekkes ikke skadene av garantien, lød beskjeden fra selskapet.

Källa : itavisen.no

I mitt ständiga sökande efter den perfekta kroppen (0% fett), stöter man ofta på hinder. Hinder som oftast inte är lätta att stå emot. Jag önskar att jag hade tillräckligt med diciplin för att säga nej, men godis och bullar är det bästa jag vet. Så jag säger såhär, “Beach 2010 kanske….” 

Morgonen har ägnats åt att läsa lite. Jag läser just nu en bok som handlar om hur viktiga dina tankar är för hur din verklighet ser ut. Enligt författaren skapar du din verklighet via dina tankar. Och hon påpekar att 99% av de tankar vi tänker idag är en upprepning av vad vi tänkte igår.

Det där känner ni säkert igen och har hört flera gånger förut, en teori som flera andra delar. Och jag tror verkligen att det ligger något i vad de säger. Sen gäller det att stanna upp och ta tag i sina tankar också. Jag har blivit mycket bättre på de här sakerna, men det är lätt att ramla dit, att bli smittad av den stora negativitet som råder. Lyssna på din omgivning så hör du, visst är det mycket gnäll och avundsjuka. Om du tänker efter lite så kanske du upptäcker att de där människorna som du tycker det är trevligast att umgås med faktiskt är såna människor som har just positiva tankar. För att ständigt matas med jämmer och elände är inte upplyftande på något sätt och det smittar lätt. Den smittan är nog farligare än svininfluensan!

Varför inte lova dig själv att från och med nu jobba för en positivare inställning till livet? Vad har du att förlora?