Satt precis och kollade lite på Faddergalan på tv4, men stängde av tv nyss, jag står inte ut med att Darin sjunger Coldplays fantastiskt vackra låt Viva La Vida på sitt förskräckliga vis. Förlåt alla Darin-fans, jag förstår bara inte hur det gick igenom att Darin fick göra cover på Coldplay, för nej jag tycker inte Darin kan sjunga. Punkt slut.

Annars, sitter jag och irriterar mig på Urban Outfitters just nu, hur de behandlar sina anställda. Jag tänker absolut bojkotta om de inte tänker ta hand om sin personal, även om det är en av mina favoritbutiker med kul/brett/bra sortiment och jättetrevlig personal vill jag inte stötta detta. Vad har ni för åsikter om Urban Outfitters händelsen?

Blä nu är jag så trött så att ögonen går i kors. Nu sängen. God natt.

Sitter å är allmänt redo att slå in mitt huvud i stentrappan ute så att det skvätter hjärnsubstans på ytterdörren, så har jag skapat mitt ultimata konstverk.

När jag har tråkigt tittar jag, som många andra, på klipp på Youtube.
Dagen till ära spenderade jag med Neil Patrick Harris.
Jag har en seriös crush på denna människan.

Han är otroligt rolig.
Han är magiker.
Han är väldigt söt.
Och han är en stor Brodway-stjärna!

Behöver jag säga mer?!

Synd bara att han har pojkvän sen många år tillbaka…
Som om jag hade haft en chans…

Lite ögon-, och örongodis allesammans!

Bara för att Les Miserables är min favoritmusikal.

Idag är en dålig dag känner jag, det är inte ofta jag har dom men ibland så kryper dom sig på bakifrån och bara sköljer över en… Det började väl med att min BodyPump gick rätt kass och det var väldigt få bokade i den gigantiska salen på stigan, det gick liksom inte att få kontakt med dem över huvudtaget?! Sen börjar tankarna spinna runt och förstör ännu mer.. så det är inte bara en orsak till att jag känner som jag gör just nu men men låt gå för kvällen imorgon är en ny dag och då kan man förhoppningsvis trycka bort dom tråkiga tankarna och fokusera på att dagen blir en bra dag istället! Eller så får jag blicka framåt och redan visualisera mig att jag är i Barcelona och upplever staden där eller nåt!

Veckan är lika full som tidigare veckor…. BP imorgon efter jobbet + att bilen ska in på service, onsdag är det dags att lämna in forecasten sedan drar vi till Oslo för överlämning torsdag/fredag och sen är det helg igen!

Hade halkis idag! Ganska kul faktiskt, men inte så speciellt som Jonas fick det att låta <3 Luras inte pötis!

Taggar inte två seminarier och ett prov i veckan Bleh..

Sista rycket innan jul nu…

   L ä n g t a r

Jag tvingar mina vänner hela tiden att kramas med mig.
Så fort någon är i närheten så hugger jag tag i henne/honom för att kramas.

Jag är inne i en period där jag behöver mycket närhet och mycket kärlek.
Det kan bero på vädret och mörkret men det kan också bero på att jag behöver en mer stabil kramkompis/kärlekskompis. Jo, så är det.

Är det någon som vill ställa upp på det så hör av er, eller om du Miss Sunshine läser detta,
tveka INTE att höra av det.

På något sätt blev det imorgon som jag och Sandra ska ses och ta en öl.
På något sätt blev det på hennes födelsedag.
Jag erbjöd att boka om, men hon ville promt ses.

Jag kan inte säga att jag är upptagen, även om humanisten kallade mig för hennes flickvän innan bion igår, för att rädda sig från någon som limmade på henne.
Kan jag säga att jag dejtar?
Vad vill jag?
Måste jag veta det?

Även chattfikan, säljaren, är på mig om att jag ska komma ner. Att vi ska ta ett glas vin när hon kommer upp nästa gång och jag tror att det är hon som kommenterat i min blogg att “utstrålningen är det inget fel på i alla fall”.
På något sätt så är det ju gulligt i sig. Men betyder verkligen ingenting om det inte kommer från någon man gillar.
Så jag lägger osäkerheten åt sidag och bara njuter av att vara jag.

Nu slutar JA och NEJ börjar. Allt tack vare er…

Tystnaden tar över och jag slutar här. Jag ger av mina tankar, men bara delvis.   De blinda grisarna som livnär sig på pärlor får numera svälta.                                             De kan leva på sin egen skit. 

Jag stänger mina dörrar och bemöter med …tystnad…silencio.

What goes around comes around…

Har du några drömmar? Vad drömmer du om, en del människor drömmer om att åka till något exotiskt land ,andra kanske om ett eget hus. Alla människor drömmer om något. En del får sina drömmar uppfyllda, men långt ifrån alla. Jag kan inte hjälpa alla att få sina drömmar uppfyllda, men jag kanske kan hjälpa någon.

…kan bara förstås baklänges, men måste levas framlänges.

Ja, jisses…!

Jag satt i skolans studiotek och skrev en artikel till svenska c lektionen på fredag, artikeln handlar om samkönade äktenskap och adoption. För mig är det självklart att även ”homoadoption” skall vara lagligt och behandlas på samma sätt som alla andra adoptionsansökningar.

Men det var egentligen inte det jag skulle skriva om i det här inlägget, det var bara ett sidospår. Det jag skulle skriva var att medan jag satt där och skrev så ringer min telefon. Det är från lasarettets operations planering och dom undrar om jag kan komma in och göra min minoisk operation imorgon istället för den 17 dec som var planerat. Jag blev lite paff men bestämde mig för att göra det.
Då hinner jag bli bra till jul så att jag kan jobba alla passen jag fått runt jul och nyår!
Det skall vara en enkel operation och jag skall kunna gå därifrån ”för egen maskin”. Men jag känner mig lite tvivlande till det. Jag tror att jag kommer att behöva hoppa runt på kryckor ett tag innan jag kan gå som vanligt igen. Anledningen till att jag inte tror att jag kan gå direkt är att jag har ju andra skador som jag befarar kommer ställa till det lite ett tag.

Men annars är jag inte ett dugg orolig för operationen eller sövningen. Jag litar på läkarna, det enda jag inte litar på möjligtvis är min egen kropp och att den uppför sig som den skall. Men om så är fallet så är jag övertygad om att läkarna ser till att det löser sig på bästa sätt.

För dom som undrar och som jag inte berättat det för så är mina planer på lumpen och försvarsmakten nedlagda. Jag var antagen till mönstring men beslutade att inte åka på den. Jag visste redan vad svaret skulle bli, att jag inte blev antagen på grund av mina dåliga knän.
  Men det hindrar mig inte från att förvärkliga min dröm om att bli dokumentär krigsfotgraf. Jag vill också tacka alla som tror på mig och som stöttar mig. Ni har inte en aning om vad det betyder för mig. Ni är tyvärr inte så många men ni är desto mer betydelsefulla istället.

Jag återkommer när jag vaknat ur mitt ”narkosflummiga” tillstånd.

Det är lite lustigt. Här sitter jag, 16 år ung och blickar framåt. Tänk. Mitt liv kommer antagligen rulla på cirka 40-90 år till. Tänk att jag kommer bli lika gammal som mina föräldrar. Tänk att jag ska bli pensionär. Tänk att jag kanske ska bli gammal. Tänk att jag någon gång kommer att dö.

Vissa saker ska man helt enkelt inte tänka på. Det göra en galen. Men att tänka på hur man själv kommer vara i framtiden är faktiskt lite skojigt. Hur kommer jag att vara om jag blir pappa? Vad kommer jag ägna mitt liv åt? Hur kommer mitt liv forma sig som pensionär?

Många av svaren på mina nyss ställda frågor bygger på utvecklingen av samhället – men man kan ju ändå ta och blicka framåt en del.

En cool pappa. Det är vad jag hade velat vara. Den där som stöttar. Som alltid är med och spelar fotboll. Som tar barnen sina till massa roliga arrangemang. En sådan som tillåter under ansvar. En sådan som hellre friar än dömer. Ja, en cool pappa som vet sin plats och tillåter att andra tar plats i sin sons liv.

En mysfarbror. En sådan där gou gubbe som står och kollar MFF träna. En sådan gou gubbe som sitter med öl i näven och tittar på fotboll. En sådan gou gubbe som tar med barnbarnen på äventyr. En cool pappa som gått och blivit en mysig farbror.

Ett liv fullt av… något meningsfullt. Ja, att göra något meningsfullt med livet. Som vadå? Som vadå!? Hjälpa fattiga? Utveckla något för människans existens skull? Rädda jorden från en komet? Något meningsfullt är mitt mål att åstakomma. Att sätta ett bastant stamp i marken och när man sedan lyfter foten finns märket kvar.

Ett liv fullt med glädje. Förutom det där meningsfulla vill jag ha ett långt och lyckligt liv. Så standard, så film, så dröm? Hälsan i behåll, möjlighet att göra det man tycker om och sprudlande kärlek. Att upptäcka och njuta av livets gåvor. Att följa MFF på plats varje match. Att åka över till England och se United då och då. Att borra sig djupt i engelsk läktarkultur. Att jobba som journalist och få chans att komma i kontakt med stora spelare, människor. individer. Att vara lycklig.

________________________

Tack till Sven Liljegren. Din bild på din blogg gav mig inspiration till mitt liv som pensionär. Följ mysfarbrorns helsköna blogg här.

I England ses “Ibrah” (Zlatan) fortfarande ofta som en lynnig lyxlirare som inte pallar för trycket i stora matcher, säger Pete Jenson, The Independents skribent efter samtal med någon italiensk tränare. Nej, jag är inte fotbolls fanatiker.

Kan dock inte låta bli över att förundras över vissa människors förmåga och viljan till att bli bäst!

I vår bok som vi givit ut,  Cowboychefen pratar bl a om att en del av världen består av divor. Det enda vi kan göra är att försöka behålla dom så länge som möjligt i verksamheten och att vi kan lära oss något av dom. 

Den enda slutsats jag drar av Ibras sätt att spela är att när han spelar i Barcelona spelar han med folk som är lika bra som honom, vilket gör att han presterar mer.

Via en kollega dök en annan spännande bok upp, YCDBRALAI : you can’t do business running around like an idiot. Rubriken är en travesti på 80-talets “You can´t do business sittin on your ass : YCDBSOYA”. En kille (Klas Hallberg) som tidigare släppt en bok med titeln “Hångla mer”, borde han en tanke eller histora att berätta. Eftersom jag inte läst boken ännu så kan jag redan nu ha en åsikt. Han är nämligen innerligt trött på att se hur människor och organisationer slösar bort så otroligt mycket energi på nonsens istället för att få saker gjorda. Han säger oxå att;

Det är lätt att gegga till det och börja leka charader istället för att producera resultat. Det är lätt att glömma bort vad som egentligen spelar roll både privat och professionellt. Den här boken handlar om det som spelar roll. Vad det än är.

Nu skall jag bestämma mig för vad som skall vara viktigt under 2010, och jag kommer aldrig att få spela “El Clásico”.

Utmaningen ligger inte i den intellektuella delen att förstå utan att göra!  Jag återkommer med hur det går!

Jag har en konstig vurm ja, kanske inte konstig men i alla fall stark och inte alltid helt försvarbar, för asfalterare och anser att de utgör en viktig ryggrad i samhället som tyvärr får allt för lite uppmärksamhet och uppskattning.

När de så nämns i tidningen så baktalas de, fick denna länk av S idag:

http://sydsvenskan.se/malmo/article579271/Polisen-grep-in-mot-asfaltsarbetare.html

Jag vägrar i sten att tro något sådant om denna yrkesgrupp och skanderar att det luktar polisövergrepp och negativ maktutövning lång väg!

Utan asfalterare, hur skulle då Gullan ta sig fram? Va?!

/A

Tillägg: artikeln är nu uppdaterad och det visar sig att det rör sig om falska asfalterare. Ha, det var ju det jag sa!

1:a advent

Tänk att tiden går så fort, maken fixade stjärnor och ljusstakar så allt var klart till i söndags. Mitt bidrag var bara att stoppa mossan i staken och sätta dit lite svampar och ljus. Mamma tittade in med en egenhändigt gjord krans till vår dörr, den var jättefin lite glamourig med pärlhalsband som slingrade sig runt kransen.

Nyss var vår hundvakt här och lämnade in Watson, vi bestämde att jag nästa vecka ska ta honom ut på promenad själv, det är dags att ta tag i det hela nu kan inte vänta längre.

Idag har jag inte gjort så mycket mer än ringt ett samtal till en kär släkting som de har hittat en ny metastas i ryggen på. Ja, vi trodde alla att han hade klarat sig, men nu vette sjutton hur det ska gå. Han har gått ner allt för mycket i vikt, kroppar är inte så starka när cancern den aggressiva sorten sätter in allt den kan för att inta och förgöra. Jag lägger till en kvällsbön om hälsa för honom när jag håller min ängel och sänder mina tankar mot högre makter för att om möjligt få lite hjälp på vägen.

Jo, jag ber nu för tiden, inför min sista operation bad jag om precis allt jag skulle möta och vill så gärna tro att bön ger svar när jag blev så fantastiskt bemött.

Jag har skickat efter barnkläder till marsipangrisen i julklapp, om jag har förstått saken rätt så passar det inte med vad som helst, tror inte det är sonen som är petig, han inser nog att det är för dyrt att låta barnet se ut som en modell i klädväg, sen kan mamman önska sig vad hon vill, men det är för dyrt med den typen av kläder. Det är mest larvigt att köpa så dyra saker till ett så litet barn som inte ens nöter ut kläderna, sen när de blir äldre är det väl vettigare att satsa på lite dyrare kvalitet då de sliter mer på allt. Men det har ju visat sig att inte ens sk kvalitetskläder är värda sitt pris. Många gånger är billigare kläder bäst i test, snopet för snobbarna. 

Jag tog gärna emot begagnade kläder när våra ungar var små, ibland hittade jag de där små lapparna med “fina” namn på, jag klippte ut dem och sydde fast på andra kläder när framförallt dottern var i en känslig period. Själv har jag aldrig brytt mig om sånt … men kvalitet på kläder tycker jag om, vem gör inte det?

Men jag har ju sett att Polarn o Pyret passar så jag har skickat efter kläder för en helt förmögenhet och passar inte det kan de ju stoppa upp det någonstans ärligt talat. Sen ska maken få gå på leksaksaffär och handla saker vi har sett ut i en katalog.

Det blir inte så mycket klappar i år och det är väl inte fel, jag har redan sett ut vad som ska handlas så det ordnar sig snabbt. Vi ska vara hemma hos mamma detta år, vi gör så att vi har varsitt år, när man har haft sitt år så är man ledig tre jular i rad då någon annan av släkten har julen. Alla tar med sig lite olika rätter så att det blir ett trevligt julbord.

Ärligt talat så vill jag inte vara lagom till jul, jag vill ha ett överdådigt julbord och en stor hög med klappar till alla mina kära. Men de äldre i familjen har sånt besvär med både klappar och ett generöst julbord, så vi har fått dra ner på allt. Egentligen är min lust till maten och paketen ett arv jag fick från min familj när jag växte upp, men jag tror att det mesta av den lusten hängde ihop med min pappa. Han finns inte i livet mer och då har en del saker förändrats. Jag har nog alltid velat vara generös och bjuda till extra om vi ska ha kalas av något slag, inget är liksom för jobbigt att fixa och det får kosta det är ju det som är hela meningen med ett kalas/julafton/middag/födelsedagar osv. Som gäst ska man känna att det inte har sparats på något när han kommer, det ska vara en middag där jag reser mig och känner att här har de bjudit till så det räcker och blir över.

Vardagen är ju full av lagoma middagar och kaffestunder med sniket köpebröd. Om jag inte ens kan kosta på varken energi att göra saker eller att köpa dem vad ska de då vara för mening att ha fest? Livet behöver firas och fast man kanske inte har så mycket energi så kan man alltid göra lite mer än man tror, ta sin ork ett snäpp högre och få till något litet extra.

Men det här är hur jag tänker på fest, det är inget som jag förväntar mig eller kräver av andra, andra får göra på sitt vis. Men snålhet har jag svårt för om det nu ska vara fest. Min dotter hon kan verkligen få andra att känna att hon har gjort allt och lite till när hon bjuder, är så glad att hon har sugit upp det som jag fick med mig från mina föräldrar.

Nu ska jag lägga mig i soffan en stund och läsa en ny tidning som jag köpte när jag var ute och gick, den heter Reko och verkar handla om kravmärkt-slowfood-elologiskt tänkande, får väl se hur kul den är att läsa.

Tiden står inte still, det är bara önsketänkande. Jag tittar upp mot spegeln och ser en kråkspark smyga fram bredvid ögat. Hur längesen var det egentligen jag såg mig i spegeln ordentligt? Har jag blivit mindre fåfäng kanske? Inte troligt, jag måste ha mognat så måste det vara. På fullt allvar börjar jag fundera på att det kanske är dags att köpa en sån där antirynk ögonkräm. Seriöst, hade jag kunnat resa i tiden hade jag som 20 åring åkt till mitt 26 åriga jag och gett mig en smäll på käften.

Vänner runtomkring börjar bilda familj. Kände jag dem inte skulle jag tro att de flesta var 35, men de är bara 26. Varför har folk så bråttom? Min mamma fick mig när hon var 35 och det är inget fel på mig. Lev, lär och skaffa er ett riktigt jobb så era barn slipper växa upp i den där slitna lägenheten i förorten.  Morsan på Ica med sin gigantiska vagn som ser ut som att hon vill döda mig för att jag bara vill ta mina varor från bandet. ”Flytta på vagnjäveln kärring” vill jag bara skrika men jag håller mig numera, det måste vara någon slags mognad. Jag märker att tiden går, jag lär mig att ta vara på mina pengar, köper curlingkängor och Fjällräven och går ut med hunden.

Tiden när jag ropade ut ”vuxenpoäng” varje gång jag fryste in köttfärs eller klippte ut en rabattkupong känns långt borta. Det måste ju betyda att jag blivit vuxen. Jag ser mig själv utifrån och inser att jag gillar att ta ansvar, men vissa saker kommer aldrig att förändras. Bara för att jag är vuxen måste jag inte ha fredagsmys och äta tacos, mina barn kommer att skonas från det. Vi ska äta fisksoppa och titta på The Office. Ju mer tiden går inser jag hur mycket alla verkligen vill vara som alla andra. På fredagar kollar vi på Idol och äter tacos och lösgodis. Nej, så behöver det inte vara. Varför vill alla personifiera OLW kampanjen? Jag kanske är konstig men jag värdesätter att inte vara exakt som alla andra hela tiden.

Hur uppdaterad jag än försöker hålla mig förvånas jag varje gång jag träffar syskonbarnen. När jag var åtta år nöjde jag mig med en Walkman och Disneydags. Idag klagar Cleo åtta år på Internetuppkopplingen. Internetuppkopplingar existerade inte ens när jag var åtta. Sug på den Cleo som säkert skulle jämföra det förhållandet med att idag leva i ett U-land.

Jag har inget annat val än att fortsätta kämpa och hoppas på att det blir bättre. Det kommer att bli bättre. Frågan är bara när. Händer mycket och inget i mitt liv just nu. Jag ifrågasätter mig själv och allt annat som händer. Tappat mycket tillit till många, kanske även den till mig själv.

Vad spelar det för roll om du vinner hela världen men förlorar dig själv? / Jesus

Den kärleken och saknad jag har inom mig slutar aldrig att slå. Känner mig maktlös och det enda jag kan göra egentligen är att hoppa ut utan livlina.

Min tid kommer. Solen kommer att skina på mig Och jag kommer aldrig att sluta älska dig.

är lika upphetsande som att läsa innehållet i det som skrivs av proffstyckare i artiklar, ledare och sägs i morgonsoffor en måndag angående minaretförbudet i Schweiz. “Valet strider mot demokratins principer…”. Nu var det ju inte ett val utan en omröstning enligt de spelregler som gäller i det landet det begav sig.

Många vrider sig i plågor över resultatet – eller än mer att man måste skriva eller tala om det på det politiskt korrekta påtvingade sättet – när man egentligen kanske tycker något annat. Att binda sig själv i svansen är ett eget val, men att tro att alla andra också ska göra det samma är en förlegad inbilsk uppfattning.

“Demokrati är mer än bara val…” är rubriken. Ja, det är folkviljan när den är som bäst, vilket Schweizarna har klarsyn nog att inse. De ser inte bara minareter – de ser också islams utbredning i landet och dom vill inte ha den. Det var detta en majoritet uttryckte i går den 29 november 2009.

Om vi haft samma omröstning i Sverige så hade resultatet blivit detsamma.

Vi har ett riksdagsval nästa år och ingen ska behöva bli förvånad eller chockad över vad svenska folket då tycker om invandringspolitiken.

Till dess kanske begreppen “främlingsfientlighet” och “rasism” har vridits ur den där disktrasan – de flesta som bor i det här landet värnar demokratin och vill därför inte ha islamismens värderingar – och det är “vanliga” medborgare som delar den här åsikten. Det är inget uttryck för rädsla som en del vill påstå – det är mod.

Rädslan finns på annat håll…

SvD

DN

DN

Expr

… spelar kvalitén för roll egentligen? En akromatisk försättslins från Soligor kostar 830 kronor plus frakt medan två vanliga Tiffen försättslinser (+2 och +4 dioptri) kostar 60 kronor vid “Köp Nu” på Tradera. Med frakt blir det 84 kronor.

Det är säkert stor skillnad på en akromatisk lins och en “icke-akromatisk” lins men jag frågade mig om skillnaden är värd mer än 800 kronor för en fotografisk novis som bara vill “lattja” lite med en “Close-Up Lens” på digitalkameran?

När jag hade besvarat frågan så klickade jag på knappen “Köp Nu”. 

––––––
Kl. 11.57: Att jag dessutom “ropade in” två skjortor från The Shirt Factory (Design Linnéa Braun) skriver jag på nyttokontot och håller tyst om.

Ja i morgon börjar inflyttningen till den årliga Jul & Hantverksmässan i Kistamässan. Jag har packat nästan allting, hu, det har varit bråda dagar och det enda som fyller mitt huvud är just denna mässa. Inget annat vettigt blir gjort. Stackars min familj Ni kan kika in i mitt galleri för att få en aning om vad jag kommer att sälja där.

Jag har i alla fall hunnit pynta inför advent och igår tände vi högtidligt det första ljuset till versen:

När första ljuset tänds
står julens dörr på glänt

Och alla är vi glada
att fira få advent

Jag gillar julen och alla dess förberedelser. Inte för att jag är den som syltar och rimmar och bakar i oändlighet samt springer ihjäl mig efter juleklappar. Nä, jag gillar lugnet som nu är här, den stilla väntan, mörkret som omsluter oss. Det manar en till ro och eftertanke, att vara en stilla stund i sina egna tankar i väntan på att ljuset åter ska komma till oss. Denna tid är viktig för återhämtning och reflektion, detta är en glädjens tid. Fast utan den ystra värme som finns på sommaren. Det är mer en stilla glädje då ljusen sakta tänds i vårt bröst, en stilla glädje över att åter upptäcka sig själv och sina inre resurser som i manifestation blir dina yttre resurser. Lyssna inåt och var i väntan. Det föder många goda tankar och gärningar.

Att gå i väntans tider är i sanning fröjdefullt

Lev fint därute så hörs vi snart igen!

Ja, så var det många dagar gångna på min utmaning och jag känner inte att jag har gjrt någonting av det som jag sa till mig själv att jag skulle göra. Jag trodde att det var så att jag skulle kunna gå ner nästan 10 kg fram till jul – men nu är det 5,1 kg som jag ska gå ner på 24 dagar och det känns inte speciellt troligt om man nu säger så.

Hur mår jag idag då, måndagen den 30 november. Jag mår faktiskt piss rent utsagt, känner mig illamående efter all mat som jag åt igår. det är inte alls skönt. jag skulle äta frukost i morse men jag fick inte i mig någonting alls. Det känns inte speciellt kul.

idag tänkte jag att jag skulle ta mig ner till vårdcentralen för att få mig vaccinationssprutan mot svininfluensan… hoppas inte att det är så att jag känner att jag blir dåliug av den, är lite orolig för detta eftersom det är så att vi har ganska mycket nu att göra på jobb. hur som helst så är det någonting som jag får ta i så fall.

Vad gäller mat under dagen idag så vet ja inte riktigt vad jag ska äta eller så – kankse kan se om jag kan göra mig någon salad eller nåt – det hade varit gott eftersom jag känner mig ganska uppsvälld. Kan ju ta upp lite crabsticks från frysen tror jag och göra någonting av det.

Måste sluta nu för batteriet på datorn dör…

Hörs senare

Lotta