Ulf Lundell var glad.. och det var hela bandet också.. de ända som gnällde var väl tanterna som stod och höll sig för öronen och tyckte att ljudet det var “för högt”.. Fast “damerna” försvann efter tredje låten..

Vi stod bra.. och såg jättebra.. sonen och jag turades om med min rollator.. var det inte jag som satt på den så var det sonen.. och allt flöt otroligt bra..

Förutom “tanten.. jag har skrivit innan om detta beteende.. men igår slog alla rekord.. Det var så att även min kära svärmor reagerade på beteendet..
Framför oss stod ett äldre par… de var väl mellan 55 och 65.. lite svårt.. men ungefär..
“Tanten”, som jag inte närmare kommer att beskriva mer än att hon var en dubbelgångare till Maud Olofsson.. så kan ni förstå hur hon såg ut…
Denna kvinna vände sig om var 5:te minut ungefär och bara glodde på mig.. från början brydde jag mig inte.. men ju mer konserten gick och ju fler gånger hon vände sig om så blev jag mer och mer less på hennes beteende.. hur 17 man nu kan göra så som hon gjorde är för mig totalt främmande.. ok, jag kan förstå att man kanske tittar en extra gång på någon som inte har hår.. men inte var 5:te minut… och hon slutande inte glo även om jag spände ögonen i henne… Jag retar mig på att jag inte kom på något dräpande som jag kunde gå fram och säga till henne… för glosoppa hade hon ätit både till frukost, mellanmål, lunch och till eftermiddagskaffet… jag undrar om de serverade glosoppa någonstans på festivalen… och att hon hade passat på att äta upp allt…
Det var så att jag faktiskt fick en liten jävel i mig.. och jag kommer att ställa mig och glo och peka finger nästa gång jag ser henne…

Läs även andra bloggares åsikter om pysan, festival, Uffe, Ulf Lundell, glosoppa, tant, glo, minut, förbannad, dräpande

Jag kan avslöja att de här personerna var med: listskrivaren, bokläsaren (senare kallad tant 32, orimlig tant 32 och nörd), mobiltittaren, filmtittaren, busskortsdiskuterarna, gubbe 1, gubbe 2, gubbe 3, gubbegubbe, gubbe 5, gubbe 6, gubbe 7 , gubbe 8, gubbe 9, tanttant och en bibliotikarie.

Sen när jag skulle gå och köpa lite dammsugare inne på Hemköp stötte jag på världens mest uttråkade och bittra kassabiträde. Man mådde dåligt att ens se hur hon led där när alla andra antagligen hade det trevligt i solen. Såg ut som hon satt och övervägde självmord varje gång hon läste av streckkoden. Vilken jävla söndagspersonsal. Helt galet…

Men firandet (med ominslaget paket) blev trevligt det, tack och lov både utan kärringen som inte kunde slå in ett paket eller kassatanten.

D’entrée de jeu, j’avoue que toute cette affaire brasse beaucoup de merde, en tous cas suffisamment pour que ça sente… pas trop bon.  Alors, où est-ce que je me situe, moi, dans tout cela?

Je vais vous dire que, bien assis dans mon camion, les femmes qui oeuvrent dans la fonction publique peuvent bien porter ce qu’elles veulent, que cela ne me fait pas un pli sur “la différence”.  C’est d’ailleurs pour cela que je n’ai rien écrit, jusqu’à maintenant, sur ce sujet.  Mais si une telle pratique risque d’indisposer tant de gens, pourquoi ne pas manifester de façon originale?  Si l’on permet le port du voile islamique, dans le but de respecter la liberté d’habillement des femmes musulmanes, pourquoi ne pas faire enregistrer, auprès du gouvernement, la religion du Dieu-Soleil, et permettre aux femmes qui pratiqueraient cette religion d’aller travailler dans leur costume religieux traditionnel,… le bikini?  Une telle mesure offrirait beaucoup d’avantages; du coup, on réduirait le taux d’absentéisme des fonctionnaires masculins, en plus de garder ces messieurs, dans les files d’attente, des bureaux de fonctionnaires, beaucoup plus calmes, et plus patients.  Les musulmans veulent leur période de prière?  Pas de problème; pendant que les musulmans profiteraient de locaux pour leurs prières, les soleillistes pourraient se voir accorder des pauses-bronzage, dans des endroits spécialement aménagés, sur le toit des immeubles.

Bref, pourquoi se contenter de déchirer sa chemise dans les médias, quand on pourrait l’enlever… religieusement?  Soyez pro-actives, mesdames!

On me souffle à l’oreille que le costume traditionnel des soleillistes ne conviendrait pas à toutes les femmes qui pratiquent cette religion.  Mais ça, c’est un autre problème.

Gamla tanter och gamla gubbar vill stänga ner internet? Det tycker jag är en dålig idé.

Läs även andra bloggares åsikter om Internet, IPRED, 1apa, youtube (intressant?)

De toute façon, je me dis que plus le temps passe, plus toutes les conditions qui rendaient souhaitable une enquête publique du coroner s’amenuisent, une à une.  De plus en plus de personnes, et de groupes, qui désiraient participer à cette enquête publique, disent maintenant vouloir la boycotter.  Au moment de publier l’article, la Ligue des droits et libertés, et la Ligue des Noirs du Québec, avaient déjà annoncé leur intention de boycotter l’enquête, réclamant plutôt une commission d’enquête qui aborderait des questions comme le profilage racial, et la lutte aux gangs de rue.  À mes yeux, l’une n’empêche pas l’autre; ces deux organismes pourraient participer à l’enquête du coroner, qui tentera de faire la lumière sur l’affaire Villanueva en particulier, et ce tout en demandant leur commission d’enquête, qui fouillera sur le profilage racial et la lutte aux gangs de rue de façon plus globale.  Ce serait là une preuve d’ouverture et de collaboration.  Mais nous assistons plutôt à ce que je pourrais appeler du “profilage judiciaire”, en ce sens que si ces deux organismes n’obtiennent pas tout ce qu’ils veulent, ils ne participeront pas.  Autrement dit, ils mettent à profit ce qu’ils disent vouloir combattre, ce qui réduit considérablement leur crédibilité.

Devant cela, ainsi que devant le fait que d’autres organisations veulent aussi boycotter l’enquête publique du coroner, je me demande pourquoi ne pas tout simplement annuler cette enquête?  Si ça continue, les policiers et le coroner ad hoc seront fin seuls, à vouloir en savoir plus long sur l’affaire Villanueva en tant que telle.  J’ai plutôt l’impression que certaines personnes voudraient tout simplement voir les deux policiers impliqués se faire envoyer en prison, et rien d’autre.  Mais ces personnes devront comprendre que lorsqu’il n’y a pas matière à porter des accusations contre des personnes, celles-ci ne sont pas accusées, et il n’y a pas de procès.  C’est comme ça que ça se passe, ici.  À l’heure actuelle, les enquêtes effectuées ne permettent pas de porter d’accusations contre les deux policiers impliqués dans l’affaire, et l’enquête publique du coroner fut instituée pour être bien certain que rien n’a été oublié.  Mais si tout le monde veut la boycotter, alors pourquoi la tenir?  On a qu’à fermer le dossier, c’est tout.

Les prochaines capitales de la culture sont :

La désignation formelle d’hier pour 2013 était une formalité de procédure après que les villes aient été sélectionnées par un panel international de juges et avalisées par la Commission européenne l’an dernier.

Le port français méditerranéen de Marseille, qui a remporté la compétition contre les villes de Lyon, Bordeaux et Toulouse, cherchera à mettre en lumière son rôle de point d’ancrage au sud pendant l’année (), tandis que Košice deviendra la première ville slovaque à héberger une capitale européenne de la culture ().

Le défi de grande échelle que constitue le fait d’être capitale culturelle va demander plusieurs années de préparation, explique la Commission, alors qu’un engagement des gouvernements et des municipalités pour financer l’année serait un facteur décisif de son éventuel succès.

Tout à la joie d’apprendre la décision du Conseil, le commissaire européen à la culture Jan Figel’ a félicité les quatre villes pour leur désignation en tant que capitales européennes de la culture, et a salué le processus de sélection.

Je me réjouis de voir que la nouvelle procédure de sélection qui a mené à la désignation des capitales de 2012, a engendré une énergique concurrence et suscité un large intérêt public, ce qui se reflète dans le grand nombre de villes ayant postulé et la grande qualité de leurs offres pour le titre, a déclaré M.

Source:
http://www.euractiv.com/fr/culture/koice-marseille-confirmes-capitales-europennes-culture/article-182277

Liens Sponsorises : | Lorient Vannes | Beauvais Compi egrave gne | Blois actualites fr

A friend of mine, Mitanei, designed this cat. We had a little origamisession and he showed me how to fold it (the left one is mine). I guess, I have some problems with shaping models… my cat looks more like a bear or something else… But it was a lot of fun to fold…

The Rat in the middle is folded by me, but designed my Joisel ^-^

Ein Freund von mir, Mitanei, hat diese Katze designed. Wir hatten eine kleine Origamisession, in der er mir gezeigt hat, wie man sie faltet (die linke habe ich gefaltet). Ich denke, ich habe ein kleines Problem mit dem Shapen von Figuren…. meine Katze sieht mehr nach einem Bären oder irgendetwas anderem aus… Aber es hat großen Spaß gemacht, das Model zu falten…

Die Ratte in der Mitte ist von mir gefaltet, aber designed von Joisel ^-^

“Men kolla vilken gullig tant”, tjoade den ena frisören efter en liten stund. “Så’n vill jag bli när jag blir gammal”. Min frisör och jag var mitt inne i ett djupt samtal om bästa sättet att sköta om en nygjord tatuering, men vi lyfte blicken och tittade ut en stund. Och det var verkligen en underbar tant som gick förbi ute på gatan.

Hon var medellång och ganska stadigt byggd, iförd svart dräkt och mönstrad knytblus. Håret var omsorgsfullt flätat i en rund knut, fasthållen med ett hårspänne. På fötterna satt rejäla bruna snörskor. På ena underarmen hängde en stor svart handväska och i den andra handen höll tanten ett paraply. Hon travade gatan fram med ytterst bestämda och målmedvetna steg. Hela uppenbarelsen var parant, andades självförtroende och stolthet över att vara just – tant. Det kändes faktiskt genom glaset!

Och jag höll med – japp, precis så’n vill jag också bli när jag kommer dithän. Jag kan t o m tänka mig att snurra handväskan ett par varv och sedan dänga den i skallen på någon ohyfsad slyngel som inte sköter sig

Länge leve tanten!

Nu ska jag ut och springa! woho Grabbhalvan nästa vecka, undrar om chefen har koll på det och undrar om jag verkligen är hemma den dagen så att det inte är så att jag är i Polen då. för jag har för mig att den är på Tisdag.

1. Hon tycker att det vore P-R-A-K-T-I-S-K-T med en liten handväska i ryggan där hon kan ha pengar och sånt, för att slippa ha det i fickan på lunchen.
2. Hon tycker trasiga och lappade jeans är fult, tots att hon själv tyckt det var assnyggt på åttiotalet.
3. Hon tycker att vin ska smaka gott, inte vara starkt.
4. I affären tycker hon att alla byxor har för låg midja och alla tröjor är för korta, och…
5. …hon tänker följaktligen “men H-E-R-R-E-G-U-D” när en ung mamma böjer sig fram och visar stjärtskåran, O-C-H halva rumpan.
6. Och slutligen (jag måste ju sluta N-Å-N gång) avstår hon hellre än dricker dåligt kaffe.

Men H-E-R-R-E-G-U-D… Jag… J-A-G är tant! Jaha, okej. Depp. Suck.

Men S-J-Ä-L-V då? Hur mycket tant är du?

Andra som bloggar om Tanter.

Jag har hittat mammas gamla hårrullar. Så det roligaste jag vet numera är att rulla mitt hår och gå runt som en liten tant. Samtidigt sjunger och gnolar jag på den här lilla tantlåten och tycker att allt är fasligt roligt. Dessutom blir håret så fint lockigt, eller massor med volym om man vill ha den effekten.

Kan det vara den goda smeten i bunkarna? Nej!

Kan det vara för att man kan stoppa i godis och skaffa sig riktigt maffiga sockerrus? Nej, faktiskt inte!

Kan det vara min kreativa sida som pockar på? Nope!

Jag tror faktiskt det är tanten i mig som tagit över!! Så nu söker jag villiga kakätare, för jag tänker minsann baka när jag kommer hem!

Cocosrulltårta, med citron och hallon!! (Bilder ska ni få!!)

Och JAG tänker INTE ÄTA!! För jag lever ju hälsoliv minsann, jomnevisstseru!

a) ser ut som om en opiumhög abstrakt konstnär har tagit ut alla sina inre demoner på den och symboliserar även allt som är fel med de kläder som tjocka människor förväntas ha på sig – med andra ord, “blommig tält”-varningen tjuter på Hese Fredrik-volym?

b) är rätt cool ändå?

c) är ful som stryk, men eftersom fula tantkläder är min grej kommer jag ändå att rock it like a rocking thing?

Jag är kluven.

Jag trodde väl att ungarna direkt skulle se att det var jag, andra kläder, lite smink och gammaldags runda glasögon, men annars samma gamla jag. Men det gjorde de faktiskt inte, en del såg till och med lite skrämda ut, andra betänksamma. En frågade om jag verkligen var en vanligt tant egentligen. Jag hade glömt att barn tror på det de ser.

Nu vill min kropp inte alls mera idag så så får det bli. Har just njutit av en Irish coffee och nu är det sängen nästa. Förhoppningsvis vaknar jag pigg och glad i morgon. Fint väder är utlovat och goda vänner finns här runt omkring, så det ska nog bli en skön helg.

GLAD PÅSK på er allihop!

För den nördige så kan man klaga på realismen av bilden. Spelaren måste ha varit rätt dålig för att uppnå det där och eftersom de flesta figurer är hela så måste det vara i början av spelat. Men eftersom jag ville att det skulle synas att det var tetris så fick realismen stå tillbaka lite för de hela figurerna.

Den med bra syn kan se på bilden att det fortfarande är trådar kvar att fästa och det är ju ett tråkigt evighetsjobb, så om jag skulle vänta tills dess med att skriva ett inlägg så skulle det nog aldrig komma.

Den här filten har jag virkat ihop vilket gör att det blir tydliga kanter som dessutom står upp endel (jag la rutorna aviga mor aviga och tog yttre maskbågen (heter det så?) på bägger rutorna). De gråa rutorna som är själva bakgrundsfärgen virkade ajg ihop med grått garn så det mer skulle bli som en sammanhållen bakgrund. Men jag valde att virka ihop på samma sätt som de andra rutorna, så man ser ju även kanten runt de väldigt tydligt.

Förövrigt fyndade jag för någon dag sedan en komplett knyppeldyna med påbörjad spets på som Hanna varit på jakt efter. Jag kanske ska leta rätt på min gamla hos mina föräldrar och försöka lära mig igen så kanske vi kan bli så tant man kan bli: knyppla sin egna spets.

/Sofia

Han kom också in till macken log och frågade efter kaffe maskinen på engelska. Han fick mig att le och känna att den soliga dagen är en ny härlig dag. Tänk så lätt det kan vara.Ge någon ett leende på morgonen ,mitt på dagen eller när du känner för det.Reaktionen brukar bli bra.

Igår körde jag mitt första Afro pass med 6 tappra tjejer.Jag fick idel beröm och alla tyckte det var hur roligt som helst.Idag har jag tränat skivstång och nu är jag helt slut. Dagen har även innehållit ett gräl med chefen,besök på banken. Där insåg jag snabbt att jag verkligen hör till de kommande fattiga pensionärerna. Men vad gör det.Jag lever här och nu.Jag är en glad surtant och solen skiner värmande på dagarna.

Sur l’A-10, en plus de nombreux contrats de planage et d’asphaltage, puisque cette autoroute a des airs du Liban, on remarque les contrats pour la rénovation des ponts d’étagement qui surplombent les voies ferrées, juste au nord de l’échangeur de l’A-30.  Si je ne peux qu’être en accord avec le fait d’élargir à trois voies le viaduc en direction est, à cause entre autres du récent repositionnement de la sortie vers la voie de service, qui fut devancée pour donner l’accès au boulevard Leduc, et au Quartier Dix30, je me demande la raison pour laquelle il fut décidé de refaire le viaduc en direction ouest à seulement deux voies.  C’est une décision tout à fait stupide, puisque tôt ou tard, il faudra élargir toute l’A-10 à trois voies par direction, jusqu’à l’A-30, dans un premier temps, puis jusqu’à l’A-35.  Une autre décision à courte vue, qui explique bien pourquoi j’ai nommé ce thème “Les merdes du MTQ”, dans mon blogue.  Autre projet pour l’A-10, lui aussi à la hauteur de Brossard; après la démolition du viaduc qui faisait le lien entre le chemin des Prairies et la montée Gobeil, cet hiver, ce sera au tour de celui du boulevard Milan, dont la capacité portante a été limitée, depuis l’automne dernier, à 5 tonnes seulement, de passer sous le pic des démolisseurs.  Des gabarits, limitant la hauteur des véhicules à 2,9 mètres, ainsi que d’autres limitateurs d’accès, furent d’ailleurs installés aux abords du viaduc Milan, de façon à contraindre les véhicules plus lourds de faire un détour via l’avenue Malo, et le boulevard Lapinière.  La reconstruction de ce viaduc sera probablement adjugée par le biais d’un autre appel d’offres.

En ce qui concerne l’A-15, pour l’instant, le SÉAO a publié un appel d’offre pour la reconstruction, en béton, de la chaussée en direction nord, entre les kilomètres 25 et 32, soit la partie manquante entre les deux parties totalement refaites, ces dernières années.  L’appel d’offres comprend également les deux ponts sur la rivière Sainte-Marie, à la hauteur de la sortie 31, dans le secteur Saint-Janvier, de la ville de Mirabel, qui sont dans un état de décrépitude avancé.  Il est également question de la rénovation de plusieurs structures, autant des viaducs que des murs de soutènement, à la hauteur de l’échangeur des Laurentides, à Montréal, là où l’A-15 se rattache à l’autoroute Métropolitaine.  On parle de six viaducs, et de deux murs.

L’un des premiers appels d’offres à être publiés, parmi cette nouvelle vague, fut pour l’A-19, à Montréal, où le viaduc du boulevard Gouin sera démoli, et remplacé par un viaduc tout neuf.  Ce contrat ne viendra pas améliorer cet embryon d’autoroute, à tout le moins dans sa partie montréalaise.  Il ne fera qu’empêcher un autre viaduc de tomber sur la tête des gens.  Quand on sait que cette autoroute devait, en principe, se raccorder au moins à l’autoroute Métropolitaine, il reste encore beaucoup de travail à faire.  Entre autres, il faudrait construire un tunnel entre le viaduc Gouin, justement, et la hauteur de la rue de Louvain, au sud de la voie ferrée, question de rendre la voie rapide un tant soit peu plus sécuritaire.

Un premier appel d’offres, pour la construction proprement dite du tronçon de l’A-20, entre Cacouna et l’Isle-Verte, fut publié sur le site web du SÉAO.  Il s’agit de la construction d’une seule chaussée, puisqu’il semble que la circulation de pointe, qui survient au cours des mois de juin à septembre, ne soit pas encore suffisante pour justifier une autoroute complète.  Autrement dit, les gens du Bas-Saint-Laurent, selon le MTQ, ne méritent pas encore la sécurité d’une véritable autoroute, et devront faire comme ceux de l’Outaouais, et se contenter d’une demi-mesure, dont le parachèvement coûtera plusieurs fois plus cher que de l’avoir construite d’un seul coup.  Et ça, c’est sans compter les accidents mortels qui vont sûrement y survenir, comme celui de Rimouski, en 2008.

L’autoroute 25, en plus de son prolongement vers Laval, qui va bon train, voit deux appels d’offres lui être consacrés.  Un premier, en faveur de la rénovation de certaines bretelles de l’échangeur Anjou, qui ressemblent de plus en plus à des damiers, tellement les rapiéçages de béton sont nombreux, et un second, pour la rénovation du viaduc de la rue Sherbrooke, et le remplacement de celui du boulevard Yves-Prévost.  Une fois ces deux viaducs complétés, il ne restera que le cas du viaduc de la rue de Boucherville, qui risque de nous tomber sur la poire à tout moment.

Du côté de l’autoroute Ville-Marie, le SÉAO présente un appel d’offres pour des réparations de piliers sous l’échangeur Turcot, et sous l’autoroute elle-même.  Il s’agit de tenter de prolonger de quelques années la vie utile de ces infrastructures, en attendant la reconstruction complète du complexe Turcot, dont les audiences du BAPE devraient commencer sous peu.  Déjà que l’on s’attend à ce que la chicane “pogne solide” entre le MTQ, et les environnementalistes, qui vont encore une fois faire croire aux gens de la place que la vie est possible sans routes, que l’on peut approvisionner les magasins via le métro, et que les maladies proviennent toutes de l’automobile.

Du côté des routes, maintenant, le SÉAO nous amène d’abord à Trois-Rivières, où le pont Duplessis, qui relie les secteurs Trois-Rivières et Cap-de-la-Madeleine, et passant par l’île Saint-Quentin, sera complètement rénové.  C’est une partie de ce pont qui, suite à un problème de conception, s’était écroulé dans les eaux de la rivière Saint-Maurice, dans les années 1950, par une nuit de très grand froid.  Le premier ministre du temps, Maurice Duplessis, avait sorti, comme excuse, que c’était les communistes qui avaient saboté le pont.  D’ailleurs, cette vidéo, datant de 1981, et issue des archives de Radio-Canada, nous montre le Docteur Conrad Godin, qui s’est rendu sur les lieux aux petites heures du matin, raconter les événements à l’animateur Pierre Paquette.

Sur la route 167, dans la région du Saguenay – Lac-Saint-Jean, un appel d’offres est lancé pour la construction d’une halte routière permanente, à la hauteur de la municipalité de Lac-Ashuapmushuan, plus ou moins à mi-chemin entre La Doré et Chibougamau.  La route 167 est une route isolée, qui débute à Saint-Félicien, à l’ouest du lac Saint-Jean, et qui, après avoir traversé la municipalité de La Doré, s’engouffre dans la Réserve faunique Ashuapmushuan, pour n’en ressortir qu’à la hauteur du lac Charron, à une soixantaine de kilomètres de Chibougamau.  Au-delà de cette ville, la route se poursuit, vers le nord, jusqu’au lac Albanel.  Parmi la liste des projets du gouvernement, pour l’année 2009-2010, il est question d’une étude environnementale, dans le but de la prolonger jusqu’au mont Otish, ce qui lui donnerait environ 300 kilomètres de plus.

Finalement, mentionnons la route 175, dans la Réserve faunique des Laurentides, dans le cadre de la reconstruction de la route actuelle en une route moderne, à quatre voies divisées.  Le SÉAO fait mention d’un appel d’offres pour la construction de la deuxième chaussée, dans la section située entre les kilomètres 144 et 154,3.  Selon le site web du MTQ, il y a plusieurs sections de cette route qui sont déjà complétées, principalement dans la région administrative du Saguenay – Lac-Saint-Jean.  Évidemment, plus tôt cette route sera complétée, moins nous aurons à déplorer d’accidents mortels, sur cette route.  Si l’on se fie à cette carte, mise à jour en décembre 2008, l’appel d’offres vise une section qui est encore tracée en gris, ce qui est en soi une bonne nouvelle, et qui signifie que toute la route 175 finira par être doublée avant que je ne meure de vieillesse.

Bien sûr, d’autres appels d’offres majeurs viendront s’ajouter à ceux-ci.  Après tout, n’est-ce pas 3,7 milliards$ que le MTQ entend investir, sur les routes et autoroutes du Québec?  Reste à savoir quel pourcentage de ces appels d’offres devront être repris, pour cause de soumissions trop élevées, ou d’erreurs dans les plans et devis.  Sur les contrats à accorder l’an dernier, ce sont environ 20% qui ont dû être repris, ou le seront cette année.

- Jag undrar var man kan betala hyran?

Jag såg hur expediten svalde några gånger för att hitta svaret. 

- Det gör man på posten eller banken.

Två små flickor står vid ett BEVAKAT övergångsställe, de har tryckt på knappen (får man ana) men….MEN, då kommer det en “snäll” tant och tycker att hon skall släppa över dessa små jäntor. Vad gör då kärringen? Jo hon stannar trots att det är grönt – på 50 väg. Naturligtvis kommer det en bil bakom som inte har uppfattat detta, och vips….så hinner han tvärnita, men med bara ett par decimeter till godo.

Vad fan tänker man med när man stannar sådär? Tänk om killen bakom inte hade hunnit stanna – Pang en bil i röven och studs fram över de små flickorna (som av en händelse precis lärt sig att man inte behöver vänta på grön gubbe, folk stannar ju ÄNDÅ!)

Så utomordentligt jävla idiotiskt!

Och eftersom det var sånt fint väder var jag ju tvungen att ge mig ut i löpspåret, det spåret med den förlorade velour-mannen. Men bara för att han är borta verkar det inte vara ont om udda själar där inte. Stötte på en mycket speciell person idag där i skogen.
Jag kommer springandes, flåsar sådär lite irriterande duktigt, att folk liksom ska höra att man minsann kämpar. Ganska långt framför mig ser jag en person i en röd jacka gå och se allmänt virrig ut. Jag ser sen hur den här personen (en vithårig tant visade det sig visst vara) kollar båkåt åt mitt håll och verkar bli lite nervös. Tanten skyndar sig sedan plötsligt upp på sidan om spåret – in i själva skogen några meter in. Jag ser henne och hennes fula röda jacka som liksom lyser där bakom alla nakna kvistar och träd. Hon går omkring där, ungefär två-tre meter upp på sidan och irrar. Hur sjukt det än låter, så ställer hon sig bakom ett träd där, fast jag ser hennes ena arm sticka fram. Det här går ganska fort, så jag springer förbi när hon lagom ställt sig bakom trädet. Hon står liksom gömd (antagligen för mig) och lutar mot trädet med framkroppen. Hon står alltså och trycker där.

Okej, normalt beteende? Psykhemmet nästa för den här damen kan jag tycka. Antingen var hon typ rädd för mänskliga varelser eller så var hon bara dement och lite lost i huvudet. Kanske trodde hon att jag vill våldta henne, fifan vidrigt, eller komma åt hennes röda jacka. Ja, hon var nog rädd att jag skulle sno hennes fula röda jacka.

Tanten måste nog i fortsättningen komma ihåg att ta sina tabletter. Men hon gav mig i alla fall en mycket rolig syn, skrattade ju halva spåret.

Jag ser ju verkligen jätteläskig ut, akta er tanter i skogen!