Hej på er kära läsare.

Jag är oerhört nyfiken på vilka som läser mig. Otroligt tacksam för kommentarerna jag får, men förstår också att man inte alltid har någonting att tillägga. Så därför tänkte jag nu be er att ta 30 sek av ert liv och flytta blicken till vänster på skärmen. I min vänsterspalt har jag nämligen skapat en liten “undersökning” för att se om ni som läser min blogg själva lever med mag- och tarmsjukdomar och i sådana fall vilka. Jag har också lagt till ett alternativ där man kan kryssa i om man är stomiopererad. Det beror helt enkelt på att jag är nyfiken på hur många som lever med olika tarmsjukdomar som faktiskt har gjort denna operationen. Och stämmer mer än ett alternativ in på dig, är det bara att kryssa i samtliga. Stämmer inget in så finns det en ruta där du själv kan skriva in vem du är. Hoppas ni orkar fylla i detta, det är lite spännande att se!

Må så gott så länge!

Kram och godnatt på er,

Ann

Läs även andra bloggares åsikter om undersökning, Ibs, Irritable bowel syndrome, magen, tarmproblem, mag- och tarmsjukdom, tarm

Thassos – “insula de smarald” - este una dintre cele mai frumoase insule ale Greciei, un fascinant mix de mare şi munte. Canon-ul nu putea rata spectacolul revărsării stâncii în apă.

Acest prim cadru este făcut din curtea Mănăstirii Archangelou, purtând hramul Sf. Arhangel Mihail, construită pe stâncile aflate în sud-estul insulei Thassos.  Cadrele de mai jos sunt realizate în apropiere de staţiunea Limenaria. 

Thassos – spectacolul revărsării muntelui în mare. 

Thassos – spectacolul revărsării muntelui în mare. 

O barcă pe ţărmul pustiu –
Epavă a tot ce-a fost, a tot ce mai ştiu
Aşteaptă ultimul val, tremurând
S-o frângă, s-o-ngroape plângând 
Şi-n anii ce-or trece, prin vânt
Va susura lin un cuvânt –
Izvor al iubirii ce piere acum mai devreme,
Al dorului ce din adâncuri se zbate şi geme .
Vor creşte copii de mâine cu flori,
Sub cerul albastru, fără de nori
Şi-n seara senină cu luna cea plină
Vor conjura strămoşul din neguri ca să vină .

Daca unui suporter al lui Newcastle United i s-ar fi sugerat anul trecut pe vremea asta ca alb-negrii vor ajunge sa joace in octombrie 2009 un meci de campionat la Scunthorpe, omul fie si-ar fi smuls parul din cap fie ar fi luat instigatorul la pumni.

Dar 20 octombrie a adus jocul Scunthorpe United – Newcastle United, intre o nou-promovata in Championship si “Cotofenele” retrogradate din Premier League. Sezonul trecut, visiniii au facut treaba buna si, pe furis, au saltat in liga a doua, pe cand alde Owen si compania si-au pierdut busola in elita si, incredibil dar adevarat, au plonjat intr-o apriga divizie de 24 echipe.

Scunthorpe e si ea pe coasta estica a Insulei, undeva la Marea Nordului, dar ceva mai la sud pe linia tarmului decat Newcastle. In principiu insa, lasand la o parte traditionalele derbyuri locale cu Sunderland ori Middlesbrough, duelul Scunthorpe – Newcastle poate fi trecut la capitolul derbyuri zonale inedite. Si iata ca s-a ajuns la acest deznodamant…

In mai, pe Wembley, la finalul barajului de promovare, cand Scunthorpe a intors rezultatul de la 1-2 cu londoneza Millwall, castigand pe final si promovand, fanii le-au aruncat din tribuna jucatorilor un urias banner cu mesajul ironic “Sa vina Shearer!”

Ironia consta in posibilitatea intruchiparii visului micutei Scunthorpe de a sfarsi in aceeasi divizie cu Newcastle. Iar marea United a descins intr-adevar marti seara pe Glanford Park, aducand cu sine peste 2.000 de fani. Trupa lui Chris Hughton, fostul international irlandez abia confirmat in post, sosita in fieful nou-promovatei. Ce avea sa fie?

Ei bine, in primul rand un record de asistenta… 8.921 spectatori. Cati se strang pe St James’ park cand Newcastle aduce un jucator cu nume. La sosirea lui Owen s-or fi strans ei chiar peste 10.000…

Iar Martin Woolford, aripa stanga de 23 ani, mijlocas prezent in finala de pe Wembley, a reusit o dubla in minutele 53 si 79, stabilind scorul final… Scunthorpe – Newcastle 2-1. Pe cand Unirea stergea pe jos cu Rangers la Ibrox, micuta United, si ea o unire insulara, rasturna carul mare al Unitedului cel mai faimos din nord-estul Albionului. Nu-i asa ca-i tare frumos fotbalul?

“Iron”, adica Fierul, se descurca bine pe teren propriu, colac de salvare in lupta pentru supravietuirea intr-un esalon din care Newcastle spera sa evadeze prin varf, momentan fiind a doua, la egalitate perfecta cu o alta retrogradata, West Brom, cea preluata de Di Matteo. Newcastle e si mai subtire financiar, dupa ce tocmai a fost obligata sa plateasca daunele contractuale lui Kevin Keegan, o suma cu sapte cifre…

N-a venit Shearer, interimarul din saptamanile alunecarii spre retrogradare, ci au venit cei ramasi cu chiu cu vai la St. James’ Park. Alde Khizanishvili, Enrique, Geremi, Alan Smith sau Gutierrez. Iar esecul cu 2-1 in fata micutei Scunthorpe e adevarata fata a reculului “Cotofenelor” candva in varful Cupei Oraselor Targuri. E o noua ordine mondiala, vizibila in nenumarate fatete…

Scunthorpe a mai lasat ceva din sampania de pe Wembley si pentru ocazii gen 2-1 cu mai marea din zona nord-estica, Newcastle...

Că tot s-a dus vara cu temperaturile ei ridicate cu tot, a venit şi rândul mai-marilor ţării să decreteze începutul aşa numitelor “programe sociale”. Adică, vezi Doamne să poată merge şi românii ăi mai cu buzunarele goale la mare, să facă o cură de apă sărată şi niscaiva nămol. Ceea ce omit însă capii este că preţul cerut pe biletele sociale ar trebui să fie cel normal pentru noi, raportat la realitatea economico-financiară care ne învăluie. Nu este deloc un beneficiu ci doar o mostră a ceea ce s-ar cere să însemne sejur românesc la preţuri corecte. Şi tot la fel de cinstit ar fi ca toată trebuşoara să aibă loc în lunile estivale, când se cuvine. Dar acum, să nu “exagerez” cu cerinţele…

Oricum marea diferenţa între noi şi celelalte destinaţii străine apropiate, care oferă aproximativ aceleaşi repere natural-geografice, constă în calitatea serviciilor. Şi peste asta nu prea putem trece. În rest, câteva de la noi…

Şi câteva de la ei…

Într-un final fiecare regiune cu anumite particularităţi, impuse de climă. Şi peste toate astea câţiva dintre…sunt peste tot:

Aşa-i că n-a fost greu de ghicit?

N-am titlu…

Am pielea precum o coajă de lămâie gata rasă. Mi-am tăiat şi ultima pereche de blugi, am croit un traseu prin ei şi i-am forfecat în cercuri cu franjuri. Am legat de picioare o pereche de sandale indiene, iar în jurul gâtului, am strâns cu nod o eşarfă din caşmir. Am înghiţit sfârşitul cuvintelor, după ce, ieri-dimineaţă, le băusem pe câteva la cafea, am adunat cioburi din mine, de mult împrăştiate şi le-am lipit bine, încât să ţină la drum lung.

Am închis fereastra, am închis şi robinetul cu apă sărată, am tras obloanele; cu surle şi tobe mi-am pregătit ieşirea de sub un acoperiş de care sunt legată. Mai mult cu surle decât cu tobe, sau cred că mai mult cu tobe.

Nici n-am zis un spumos La revedere, dar mi-a stat un nod în gât pentru un silenţios Adio. Un caiet în care voi scrie, în care va ploua cu rânduri creţe şi acelaşi stilou, amuletă norocoasă. Voi face exces de cafea, o voi schimba cu sângele. Voi mânca din frunze, direct cu mâna, orez şi voi merge desculţă, purtând un sari turcoaz sau verde-smarald. Am să trag pe nas miros excentric şi arome, de n-am să vreau să-mi recunosc simţurile. Aşa, toate-n amalgam, puse ca într-un lighean fără fund din care să-mi curgă pe piele, în şir de grăunţe piperate şi cu naftalină, soiuri de condimente cu reflecţii.

… sunt ultimele gânduri, faţeta dinaintea unui tărâm nemuritor, între lux şi sărăcie, pe o perioadă nedeterminată, la ţărm bengalez.

*Pauză.

]]> http://alexaionescu.wordpress.com/2009/07/10/privind-inapoi/ Fri, 10 Jul 2009 20:43:31 +0000 unchiulsam2009 http://alexaionescu.wordpress.com/2009/07/10/privind-inapoi/

Pleci intr-o calatorie in primul rand pentru a vedea ceva nou. Eu am visat mereu sa plec pentru a … nu vedea ceva.
Pentru a nu mai vedea tarmul….
S-ar spune ca sunt omul care merge inainte privind inapoi, ceea ce nu e chiar asa rau precum suna, oricum  mai bine decat sa privesti inainte si sa mergi inapoi.
Visator, mare amator de literatura, care a devorat tot ce se putea citi, nu ar fi trebuit sa imi fie asa de greu sa imi imaginez cum e sa lasi tarmul in urma si sa nu mai vezi nimic oriunde privesti.
Nimic decat apa.
In plus am crescut pe malul marii, ar fi fost simplu sa ma duc pe cea mai departata piatra a digului si sa privesc in larg, insa orasul din spatele meu imi zadarnicea eforturile. 
Imaginatia cu ajutorul careia am fost toti eroii cartilor pe care le-am citit, ma trada de fiecare data, cand incercam sa o pacalesc in felul acesta.
Asa ca, atunci cand am plecat prima oara in larg, cand toti ceilalti priveau inainte spre intinderea de apa, eu priveam inapoi, spre tarmul care ramanea in urma.
Si asa, l-am urmarit pana disparea complet si chiar dupa ce nu mai vedeam nimic, imaginatia tot imi juca feste, aveam impresia ca inca se zareste ceva. Cand si aceasta senzatie a disparut, abia atunci am privit imprejur si am simtit emotia unui vis implinit.
Unul din multe altele.
Un vis care a meritat toate asteptarile. E greu de descris senzatia, poate daca spun ca si dupa vreo 30 de ani de lasat tarmurile in urma, tot nu mi-a disparut nerabdarea de a ajunge cat mai repede acolo,  unde nu mai esti decat tu si marea.
Iar in acea prima zi,  marea era perfecta, ca oglinda, complet nemiscata si tacuta. Asa de tacuta, incat pe punte se vorbea in soapta, de parca nu voiam sa o trezim.
Era doar o iluzie. Ca o femeie (da, stiu, comparatia marii cu o femeie e deja banala, aproape ca nu gasesti text despre mare, care sa nu te trimita si la o femeie frumoasa, neaparat frumoasa ), spuneam, ca o femeie care se poarta frumos, doar cat sa te atraga in mreje, cat sa nu te sperie de la prima intalnire.
Insa ea, marea, a reusit sa ma pacaleasca.
Cand i-am infruntat prima oara furia si am vazut ce inseamna era prea tarziu sa mai dau inapoi.
Asa c-am ramas sa infrunt…o iubire imposibila…

L’Umbria e’ proprio qua, un’oretta scarsa da Roma, eppure per un motivo o l’altro non mi capita mai di andarci. Quando, quelle pochissime volte, ci vado, mi ricordo di quante cose belle e rilassanti ci siano. Sono stato cinque giorni, prima a Narni, dove organizzano questo bel festival di cui ho scritto qui e qui. Un festival di pellicole restaurate, formula semplice e davvero vincente: mi raccontano di fiumi di gente (fino a mille persone) alle proiezione di film magari visti e rivisti in tv, ma a Narni proiettati su uno schermo gigante, davvero gigante. Dico mi raccontano, perché purtroppo i due giorni passati li’ o pioveva, o faceva un freddo cane e quindi in molti sono comunque rimasti a casa. A Narni ho conosciuto persone meravigliose, locali e non, che hanno reso il mio soggiorno ancor piu’ gradevole. E poi, si mangia benissimo, chiaro.

A Narni, tra le altre cose turistiche che non devo certo segnalare io, ci sono ancora le targhe storiche della sezione del PCI (che si trovava dentro ad un palazzo d’epoca!!), della DC, ed una di un’associazione culturale legata al PSI con falce e martello! (la prossima volta mi porto una macchina fotografica cosi’ poi le vedete anche voi…)

Sulla strada per le cascata delle Marmore ho finalmente visto, da lontano, le famose acciaierie di Terni. Va da se che non siano belle, ma sono una di quelle cose importanti in Italia. Ieri e oggi invece mi sono dedicato a paesetti e paesulli umbri: Ficulle, Montegabbione, Citta’ della Pieve. A Ponticelli, frazione di quest’ultimo, all’interno della manifestazione pomposamente chiamata Rock for life, ho addirittura visto i Tre Allegri Ragazzi Morti in concerto, che saranno stati almeno due anni che non sentivo dal vivo (che invece in cd, ipod, pc e compagnia bella saranno cinque sei anni che non li ascolto piu’…). Li ho trovati, come il buon vino, migliorati, probabilmente grazie anche al quarto ragazzo morto recentemente ingaggiato. E poi, risentire Occhi bassi, Ogni adolescenza coincide con la guerra,  Francesca ha gli hanni che ha per me e’ sempre un bellissimo tuffo nel passato. La cornice era quella di una simpatica festa di paese, con pubblico vario ed eventuale, che invece di offrire il solito liscio agli astanti ha seminato tre giorni di musica decente, e soprattutto gggiovane. Devo ancora capire perché abbiano accoppiato Mr T-Bone e i TARM, e soprattutto perché anche in provincia i concerti debbano iniziare con un’ora e un quarto di ritardo, ma per il resto bravi davvero.

Ibland får man veta saker om sina vänner som man inte hade en aning om. Vännerna kanske inte heller hade någon aning om det. Nu gäller det närmre bestämt Busnasse (som har kommenterat här på bloggen vid något tillfälle). Busnasse har haft problem med magen ett tag. Vi pratar om år med en liten acceleration senaste tiden. 

Förra veckan gjorde Busnasse en rektoskopi. Här skulle det gås till botten med tarmarna. Det laxerades grundligt. Busnasse som är i behov av att äta mycket och ofta på grund av vad jag tror är hög ämnesomsättning (hon är typ size zero plus 1) blev helt matt. Kompenserade med saft, typ aplesinsaft och buljong, i ett dygn. Vi led med henne.
Här laxerades det och fylldes på uppifrån, om man säger så, och ut i de bakre regionerna. Ett ständigt kretslopp och stackars Nasse blev buslös , mattare och mattare…

Busnasse vill aldrig mer dricka saft eller buljong, den saken är klar!

Nasse med bus, är dock av seeegt virke. Jag telefonsupportade under själva laxeringsdagen och hon som jag känt sedan lääänge hämtade upp det stackars vraket och ekipaget drog iväg till doktor Rektoskopi.

Ville hon ha något lugnande innan undersökningen?
Busnasse nappade genast och gav ett rungade ja! som svar. Vad händer?
Den stackars doktor Rektoskopi visste inte vad han gjorde. Busnasse som har lätt för att prata i odrogat skick pratade oavbrutet under hela undersökningen. Ditten och datten dryftades under tiden som själva tarmpaketet undersöktes. Doktor Rektoskopi med assisterande sköterska fick plugga in öronproppar för att skona hörselgångarna. Busnasse tjattrade på i rask takt, saker som snappats upp på nätet dryftades i en rasande fart tillsammans med små reflektioner och funderingar över doktor Rektoskopis privatliv. Har man som doktor Rektoskopi gjort över 5 000 rektoskopier så finns det ju saker en liten nasse går och funderar över…

Resultatet?

Doktor Rektoskopi meddelade stolt att Busnasses tarmar är i ett skick som nya! Få Busnassar har sådana A-tarmar som vår nasse! Ta t.ex. tunntarmen, den är enligt doktor Rektoskopi som en ’sjöbotten’. Visst är det en underbar metafor. Busnasse är den enda jag känner som jag vet har en fräsch och böljande sjöbotten i magen!

Kanske svävar en och annan sjöhäst förbi därinne också…

Sunt scoici pe tarm,
Sunt valuri ce se sparg
Si dezgolita-n amintire
Esti tu cu chipul tau cel drag
Privind la asfintintul
Ce-nvaluie o lume
Ce si-a aflat sfarsitul
In haul fara nume .

Talking with our friends at Nokia, the subject of Device Management and TARM was raised..TARM (Terminal Access Rights Model), seems part of the DM Stack, and really refers to the Trust Relationship between the device and the DM Server.Now I thought that there was always a trust relationship (Well certainly recent Funambol DM experimentation forced us to enter the first character of the fingerprints of the server certificate). Maybe all relationships are not equal – this looks like only the later devices support this.

I will investigate

In the meantime, here is a (Quite marketing, I am afraid).. Presentation

http://sw.nokia.com/id/95a96690-205e-478f-a38a-08f31a93ded6/S60_3rd_Ed_Advanced_Device_Management.pdf

Justyn@Managemymobile.com

www.managemymobile.com

Efter Dr Åsa har jag fått en hel del mejl och kommentarer. Ni har varit otroligt stöttande allihopa, tack för det !

Den absolut vanligaste frågan, som alla som skrivit ställt, handlar om min medicin. Så jag tänkte att jag skulle lyfta upp detta ämne i en egen post.

Ibs är ju helt olika saker för olika människor. Därför är det inte alls säkert att den medicin jag äter fungerar för andra, eller att den medicin som inte fungerade för mig inte kan vara effektiv för någon annan. Och det är sant att jag inte skulle klara mig utan min medicin i dag men det är många ingredienser i den här efterrätten och alla är lika viktiga och beroende av varandra.

När jag sökte hjälp för min Ibs och fick en diagnos så var jag otroligt dålig. Och eftersom min mage ställt till det så mycket för mig när jag försökt göra saker utanför mitt hem så hade jag utvecklat en ångest över att gå ut och jag fick panikkänslor så fort min mage gjorde sig märkt vid tillfällen då jag inte var nära en toalett. Till exempel när jag satt på en tunnelbana eller buss. Denna panik och ångest gjorde mig mycket sämre. Det var som att jag hamnat i en ond cirkel där magen började ställa till problem, jag blev stressad, fick ångest och panik och blev därför sämre. Och eftersom jag tydligen inte kunde gå ut stängde jag in mig själv. Livskvalitén blev, som ni kan förstå, inte så bra och jag påverkade alla i min omgivning. Då började jag må dåligt över det och över det faktum att jag inte kunde ta mig ut så då blev jag dålig även hemma. Alltså; mitt fokus på Ibsen gjorde mig sämre, vilket gjorde att jag fokuserade mer på den och så rullade det på.

För att ta mig ur detta var medicinen ett måste. För så fort jag kände en förbättring kunde jag lugna mig själv. Och då försvann min fokus. Vilket gjorde att jag mådde bättre och kunde bli ännu mer lugn … Men även om medicinen var och är viktig så var insikten om hur Ibsen fungerade en lika viktig ingrediens. Och det jag kunde göra efter denna insikt, att jag kunde börja utreda vad som varit bra eller dåligt för mig, är så klart en av de bästa hjälpmedlen för mig i dag.

Det jag vill säga med det här är att det spelar ingen roll om du får en superbra medicin, om du ändå kommer fortsätta att leva som du gjorde när du mådde riktigt dåligt. Om du äter medicinen men fortsätta stressa, få panik över minsta tarmrörelse och ångest över magen kommer du mest troligt inte bli bättre. Och medicinen kanske inte alls får samma effekt på dig som den hade på mig. För jag blev i stort sett symtomfri efter att jag fick denna medicin, men det var inte bara medicinens verk.

Jag tänkte lista lite “mediciner” som jag provat och fått rekommenderade till mig här nedan, tillsammans med kommentarer. Detta med risk för reklam, det kanske finns andra bra mediciner, men jag kan bara lista de jag provat och de som jag fått rekommenderade till mig. Jag vet inget annat. Och med “medicin” menar jag inte bara läkemedel utan även hälsokost, träningar, övningar etc. 
Det jag vill säga innan är att när det kommer till läkemedel så bör du inte självmedicinera. Sök upp en läkare och fråga om dessa läkemedel. Jag skriver upp dem endast eftersom kunskapen om Ibs och vad man kan ge för hjälp inte verkar vara så utbredd. Jag kan heller inte lova att det kommer fungera för dig som för mig, eller att de ens är bra för dig. Så ta med dig dina frågor om medicinen till din läkare, få rätt ordination och diskutera er fram till vad som kan vara bra för just dig. Mina tips nedan är också rekommenderade för de med diarrébaserad  Ibs, vilket gör att det kan vara en dålig kombination för dig som har hård mage.

• Att tänka på vad man äter och vad som kan ställa till det för just dig kan vara bra. Det finns de som menar att vi inte skall behöva det, att det bara sitter i huvudet, men min tanke med att välja bort viss mat är att även de som inte har Ibs får gaser och blir sämre av viss mat, så det kanske är mat jag bör undvika. Vilken mat jag undviker har jag skrivit om här. Det handlar i princip om mat som ägg och bönor som man lätt blir gasig av. Även mjölk. Något jag inte skrivit som tidigare är att jag blev mycket bättre i magen när jag slutade äta rött kött !
• Ät mindre portioner fler gånger, istället för stor ofta.
• Sluta stressa. Inte så lätt, men var medveten om att du kommer att vara sämre om du stressar. Hitta avslappningsövningar som fungerar bra för dig. Jag gjorde avslappningsövningar på jobbet till en början, där jag lyssnade på dem i min ipod på rasterna. Nu för tiden kan jag dem och kan göra dem utan hjälp, men plockar fram dem vid behov. Jag har också hittat träningsformer som är lugnare och passar mig och magen. Jag tränar Capoeira, body balance, Yoga och liknande. Body balance är helt fantastiskt. Jag kan gå dit med migrän och gå därifrån utan ! 
• Se till att få tillräckligt med sömn. Jag lyssnade någon gång på en sömn-cd, en hypnos-cd, men det var inget för mig. Då började jag med avslappningsövningarna när jag lade mig och dessa gjorde under. Jag gick från att sova lite och att ligga länge innan jag somnade till att somna så fort jag lade huvudet på kudden och kunna sova hela nätter. Fantastiskt ! 
• Den första medicinen jag fick testa var inolaxol. Jag fick höra sedan att denna inte alls var bra för mig, eftersom det skulle finnas fibrer i den, och fibrer var inte bra för mig. När jag skrev till Ersta sjukhus och frågade om detta förra veckan fick jag dock veta att det kan hjälpa många med Ibs och att det är det första man skall prova. Det är receptfritt och man kan mycket väl testa själv utan att vara rädd för biverkningar. En del får ökade gaser och uppblåsthet  och bör då öka dosen för att se om stimulans av tarmen kan hjälpa ttarmen att göra sig av med gaserna. Detta är ett bulkmedel som finns receptfritt på apoteket och som man kan prova själv utan att vara rädd för biverkningar. En del kan få ökad gasighet och uppblåsthet av detta och då skall man öka dosen för att se om en ökad stimulans av tarmen kan hjälpa till att få bort gaserna. Men om det inte fungerar bör man testa något annat. Detta var svaret jag fick.
• Innan jag sökte läkarhjälp testade jag lite olika aker. Bland annat testade jag att dricka Aloe Vera – som är ett naturligt medel från blomman med samma namn. Denna dryck skall innehålla 75 kända näringsämnen, bland annat enzymer, om jag är rätt informerad. Jag kände absolut en bra effekt av detta, även om jag inte blev symtomfri direkt. När man skall köpa Aloe Vera beror det mycket på företaget. Drycken skall vara gul, inte brun ! Jag drack färskpressad Aloe Vera på burk, det finns även juicer, men de är mer utspädda. Och jag tänker mig att effekten kan bero just på hur pass utspädd produkten är.
• Jag testade också probiotika i pillerform från Apoteket. Detta gav också effekt. Trevis hette det jag testade.
• Sedan köpte jag på mig massor med Dimor. Dimor är en resemedicin som ska stoppa tillfälliga diarréer. Och när jag testade detta så hände det verkligen grejer ! Nu kunde jag åka långt utan problem – ett tag. Sedan var det precis som om effekten tonades ut ju längre tid jag använde dem. Dimor är endast för tillfällig användning, vill du använda dem dagligen så måste du rådgöra med läkare. När jag pratade med min läkare så sa han att Dimor och Immodium var vanligt förekommande hos Ibs-patienter med mina problem. Jag använder dem än i dag. Jag tycker att Dimor ger en bättre effekt än Immodium och jag har hört att fler upplever samma sak. jag försöker använda tabletterna så sällan som möjligt, men jag undviker dem inte bara för att. Varje kväll innan jag lägger mig tar jag dem, om jag skall på jobb eller åka någonstans morgonen efter. Skall jag på bio, teater, konsert eller liknande så tar jag dem. Skall jag bara vara hemma eller bara gå till centrumet nära där jag bor, då skippar jag dem. Men är jag i skov så tar jag dem även då! Och efter att jag fått den andra medicinen som jag äter och har arbetat med mig själv är det som att problemet med minskad effekt vid långvarigt bruk försvunnit …
• Först fick jag Questran utskrivet av läkare. Och detta fungerade mycket bra. Det är ett pulver som skall blandas ut med vätska och påverkar gallsyran. Tillsammans med denna medicin, Dimoren och mina omställningar så började jag leva ett normalt liv igen. 
• Nu äter jag Lestid istället för Questran. Det gör jag endast för att jag ville ha tabletter istället för pulver. Det blev så mycket styr med pulver. Och vad jag vet så är detta två olika mediciner med samma effekt. Lestiden har fungerat mycket bra för mig ! Just nu så har jag inte ätit dem på länge, då jag velat prova att vara utan, och det har gått bra. Men då har jag mått oförskämt bra på senaste tiden också ! Och jag pluggar på distans samt arbetar nära hemmet så jag har inte behövt den dagliga hjälpen lika ofta nu.
• Av en läsare har jag fått tips på pisang.se . Detta skall ha hjälpt henne mycket bra. Jag har själv inte testat det än, men jag har lovat att testa det nästa gång jag har skov. Eller kanske någon annan också testat det och kan ge en kommentar ?

Så, det var allt. Hoppas att det gav er någon hjälp. Men som sagt, det gäller att hitta det som passar just dig och framförallt, lita inte bara på medicineringen. 

Vill du ha fler tips eller bara läsa lite om hur mitt liv med Ibs är kan du gå in på fliken Ibs längst upp på sidan. Där finns också länkar till sidor om Ibs.

Lycka till !

Läs även andra bloggares åsikter om Ibs, Irritable bowel syndrome, medicin, tips, Dr Åsa, vanliga frågor, bajs, mage, tarm

Så var det över. Och det gick väl rätt bra. Känns konstigt att se sig själv på tv, precis som alla säger. Så där ser väl inte jag ut?! Jag hade ju ingen röst dagen innan inspelningen så det är skönt att det hördes vad jag sa i alla fall. 

Jag fick inte så mycket sagt… fick liksom inte med det jag själv anser är viktigt. Om sjukvård, om ovetande och allt det. Men förhoppningsvis blir detta en språngbräda in i en djupare och bredare diskussion om vården i allmänhet och IBS i synnerhet. 

Tusen tack för allt stöd. För sms, mejl, kommentarer och telefonsamtal. Härligt att känna sådant stöd! 

Här är länken till programmet på SVT Play, ifall någon undrar vad jag pratar om.

Sov Gott!

Läs även andra bloggares åsikter om IBS, Irritable Bowel Syndrome, Dr Åsa, mage, tarm

Jag skriver mycket i blggen om Ibs. Om att leva med Ibs, tips och tankar. Dessa inlägg är de mest lästa i hela bloggen och jag får mycket frågor, svar samt tack för att jag skriver så öppet. Att få läs om någon i samma situation verkar som oftast vara viktigt.

Nu har jag startat ett Ibs-forum på en gratissida (så forumet kommer att vara fyllt av reklam tyvärr) som ett test för att se om detta kan våra något som behövs. Jag vet att det finns många andra forum redan, där man kan prata om Ibs, men jag får en känsla av att dessa forum ofta är ganska allmänna. Så nu tänkte jag kolla om det finns ett behov och ett underlag av läsare här på bloggen, som vill ha en plats där vi kan tipsa och dela erfarenheter med varandra.

Känner du att du skulle vilja vara med så är det bara att skapa ett användarkonto på ibs-snack

Hoppas vi ses där.

Ann

Läs även andra bloggares åsikter om IBS, Irritable Bowel Syndrome, mage, tarm, forum

Här kommer den utlovade påminnelsen. I morgon klockan 19.30 sänds Dr Åsa i SVT 2. Då pratar bland annat jag och doktor Åsa lite om hur det är att leva med IBS. Åsa sväljer också en kamera och ser insidan av sin tarm. Det utreds också varför man får ont i magen om man slukar eld och äter glas?! Eller något sådant. Hoppas det blir bra!

Läs även andra bloggares åsikter om IBS, Irritable Bowel Syndrome, mage, tarm, Dr Åsa,

P.S.

På tisdag kl. 19.30 i SVT2 sänds Doktor Åsa med temat IBS och magen. Där får jag några minuter i spotlighten också. Titta på det!

D.S.

Läs även andra bloggares åsikter om Ibs, Irritable bowel syndrome, tarmproblem, studie, KBT, Kognitiv beteendeterapi behandling, associationsinlärning, ond cirkel, medicin, terapi, psykisk sjukdom, ångest, Ersta sjukhus

Tidigare kommentarer:

Från Ingegerd:
Hej igen!
Jag kommer att titta i kväll. Det ska verkligen bli intressant. Dels kan jag få se dig, dels få höra om det har kommit några nya rön.
För min del tror jag inte på KBT vid vår “sjukdom”. Jag har försökt, men jag känner mig bara tvingad att göra saker som jag inte klarar av och jag blir bara ännu mer stressad.
Jag har det ganska bra nu när jag kan göra saker på mina egna villkor och när jag känner att jag kan. Det har varit det bästa för mig.
Jag önskar dig lycka till!
Ha det så gott!
Ingegerd
Sorry, jag skrev fel. Jag vet ju att det är ju i morgon. Ska verkligen bli intressant!
Ingegerd

Från Annika:

Hej!
Nu har jag sett programmet på Dr Åsa och läst det du skrivit om IBS och hur det varit/är för dig. Det du beskriver i programmet kunde ha varit jag. Vet inte om jag ska skratta eller gråta men känner SÅ igen mig. Har precis avslutat utredning om magen efter 10 års besvär varav riktigt jobbigt sedan i somras – bättre nu men inte bra. Svaret blev det jag trodde IBS – men vad händer nu? Känner igen detta med panik o ångest, jobbigt att ta sig från A-B, svårigheter att försöka förklara varför man springer på toa massor med gånger… osv Försöker också komma till det du beskriver att “detta är jag” och acceptera och inte skämmas för hur jag är men svårt… Du pratar om att du fått hjälp med mediciner och du undrar jag vad det är för mediciner?
Tack för all info tacksam för alla tips och råd 
/ A

Mitt svar:

@Annika
Jag skulle välja att skratta! 
Vad skönt att du fått en utredning, det r verkligen ett steg i rätt riktning. Bor du i STHLM? I sådana fall skulle jag verkligen trycka på och försöka få gå en Ibs-skola på Ersta sjukhus.
Jag var verkligen nere på botten innan jag fick hjälp. En utredning och Ibs-skolan gjorde all skillnad. Och medicinen förstås.
Jag kände att jag verkligen kunde börja jobba med mig själv efter utredningen. Att sluta hänga upp mig på mina problem och främst min sjukdom. Och sluta leva igenom den, istället med den. Kanske det kan vara nästa steg för dig?
Att inte skämmas tror jag verkligen är en central fråga. Men att nå till en slutsats och en bekvämlighet med att vi är den vi är låter så mycket enklare än vad det är. Men försök, Jobba mot det målet. Mot att acceptera dig själv – först då kan andra acceptera dig helt!
Jag vill börja med att säga att jag gärna berättar vilka mediciner jag äter, men att det är viktigt att du pratar med läkare och får hjälp. kanske inte allt passar alla och det är så viktigt att få rådgivning innan vi börjar medicinera. Självmedicinering är INTE något jag rekommenderar!!!
Med det sagt så äter jag Lestid för gallsyror och dimor för att stoppa ut. Lestid varje dag men dimor efter behov, varje kväll innan jag ger mig ut nästa morgon eller alltid minst två timmar innan jag skall iväg. Så sällan som möjligt men alltid när jag skall ut och åka på morgnar, åka på längre resor eller är i skov.
Lycka till nu. Fortsätt gärna att läsa och kommentera Jag vill så gärna höra vad ni tycker, svara gärna på frågor om jag kan, hjälper gärna så gott jag kan och vill mer än gärna ta del av era erfarenheter.

Jag har nyligen deltagit i en studie om Kbt-behandling (Kognitiv beteendeterapi) vid IBS via internet.

När jag först kom med i den här behandlingen kände jag mig riktigt upprymd och glad. Kanske skulle jag äntligen hitta något, förutom mediciner, som skulle hjälpa mig. Jag hade stora förväntningar. Och en stor fördel med studien var just att den skedde på distans, alltså helt via internet. För det kan vara mycket besvärligt för personer med IBS att ta sig från punkt A till punkt B och därför kan Kbt och liknande behandlingar bli uteslutna. Men på det här sättet blev behandlingen verkligen anpassad efter patienten. Som sagt, jag hade stora förväntningar.

Studien startade i somras, bra precis ett år efter att jag gått IBS-skolan på Ersta sjukhus och fått hjälp. Jag hade absolut inte samma problem som jag hade innan denna hjälp, mitt liv hade precis börjat kännas “normalt”. Men IBS:en var fortfarande en stor del av mitt liv och jag anpassade mig fortfarande en hel del. Så jag hade förhoppningar att jag skulle få ett ännu mer “normalt” liv.

Tanken men Kbt är att personer med IBS utvecklar en ångest som uppstår vid symptom. Vi fokuserar mycket på magen och symptomen vilket gör att vi blir extra känsliga. Minsta lilla ljud eller känning i magen kan därför framkalla ångest, en oro för att “nu händer det, nu kommer det” och liknande. Ångesten i sin tur gör då symptomen värre vilket gör att vi fokuserar ännu mer och får mer ångest och så fortsätter den onda cirkeln.

Det handlade också om associationsinlärning. Om jag ofta fått problem med magen när jag åkt buss till exempel, så har jag lärt min kropp att jag ska få ont när jag sätter mig på en buss. Jag ska liksom bli bajsnödig då, och därför blir jag det. Detta kanske låter märkligt för en del men faktum är att mycket i våra liv fungerar så.

Genom att få oss att fokusera på magen genom medvetna övningar skulle vi då lära oss att kunna släppa tanken på magen, tillslut. Det är lite svårt att beskriva men det handlade i princip om att ju mer vi fokuserar på att inte tänka på något, desto mer tänker vi på det. Låter vi oss själva tänka på det så kan vi också “släppa” tanken och oron med en del övning. Senare i behandlingen skulle vi också utmana oss själva i situationer vi vanligen undviker för att kunna få våra dåliga associationsinlärningar att försvinna.

Jag tror att denna typ av Kbt kan vara mycket hjälpsam för många med IBS. Det faktum att den kanske kommer att finnas tillgänglig via internet öppnar en fantastisk värld för oss med IBS. Och är du en av de personer som känner att du förvärrar dina symptom och ditt tillstånd med din ångest, då tycker jag verkligen att du skall kolla upp om du kan få vara med om en sådan här behandling! Håller du på att stänga dig själv inne, då hoppas jag verkligen att du i alla fall försöker med denna typ av behandling. För du FÅR inte stänga dig inne! Låt inte IBS styra ditt liv! Det är det värsta du kan göra!
För även om jag är övertygad om att IBS i grunden består av något fysiskt problem, som inte hittats än, och bestrider alla argument om att det skulle vara en psykisk åkomma från början, så tror jag att en sjukdom som är så “ful” och fylld av skam, som vi måste lära oss att leva med hela livet, som inte går att bota, kan bli värre av den ångest som dessa faktum utvecklar. Ge inte upp!

Nu ska jag ärligt erkänna att jag hoppade av behandlingen, ungefär i mitten av den. Jag upplevde nämligen att jag blev värre av den. Så den är inte för alla. Men det är värt ett försök om du känner att du är på väg att ge upp!

Jag hade blivit mycket bättre av den behandling och den medicin jag redan fått. För ett par år sedan styrde IBS mitt liv. Jag led verkligen av associationsinlärning. Varje morgon fick jag hoppa av tåget, vid exakt samma hållplats, för att springa på toaletten. Jag led också mycket av ångest och märkte väl hur stressad jag blev när jag fick symptom. Och så fort ångesten kom så blev det dubbelt värre. Jag lät mig också lyssna extra noga på min mage innan jag vågade ta beslut om vad jag skulle våga göra den dagen. Hörde jag ett kurr kom ångesten. Och då kom smärtan. Och jag stannade hemma. Jag reste inte och jag gjorde ofta säkerhetsbesök till toaletten. Men någonstans insåg jag vad jag höll på mig. Att det var jag själv som förvärrade mitt liv, genom att stänga in mig. Jag rutade in varje steg jag tog och backade vid minsta känning. 

Det som ändrade mitt liv var när jag hörde en 45-årig man berätta om sitt liv. Hur han klev upp varje natt klockan fyra för att kunna “vänja” in magen inför åkvägen till jobbet. Hur han knaprade tabletter och gick otaliga gånger på toaletten. Sedan begav han sig i väg två timmar tidigare till jobbet, för en åkväg som tog kanske 20 minuter. Han tog omvägar för att undvika köer. Ändå kom han ibland sent och fick utskällningar av chefen. Han åt sällan och var mycket restriktiv med vad han åt. När han kom hem föll han stupa ner i sängen och sov ett par timmar innan han gick upp klockan fyra igen. Och på helgen satt han hemma, Och sov. Han hade INGET liv! Ingen plats för en familj eller kärlek. Då insåg jag att mod var bästa medicin.

När studien startade hade jag kommit så otroligt långt att jag inte längre levde genom min IBS, men med den. Och jag mådde bra. Inte prima. Men väl bra.
När jag då plötsligt skulle börja fokusera på magen igen så blev jag så otroligt mycket sämre. Jag hade ständigt känningar. Ständigt uppblåst och jag fick springa på toaletten med ilande fart, något jag glömt hur det var. Alla känslor sköljde över mig igen och ångesten kom tillbaka. Modet försvann. Och jag hörde mig själv skrika “NEJ, inte igen. Hur har jag kunnat leva så här? Jag orkar inte. Jag vill inte”. Till att börja med skyllde jag på mat jag åt och lite sömn. Kanske var det skolan som var stressig? Men sedan förstod jag – jag tänkte ständigt på magen igen.

När jag slutade med behandlingen blev jag snabbt bättre. Och jag insåg då att studien skapat det den var tänkt för att bota. Den skulle hjälpa mig med att ta bort fokuseringen på min sjukdom, men eftersom den började med att skapa ett fokus och en ångest så skulle behandlingen bara bota vad den skapat. Det skulle knappast bli ett rättvist studieresultat. Och det var inte bra för mig. 

Behandlaren hävdade att “Men då är du på rätt väg. Du blir sämre först för att bli bättre sedan.” Men det här var inte ett sådant fall. Jag känner mi kropp och mage bra efter 27 år med IBS och jag blev bara sämre, och sämre. Det fanns ingen anledning att bli sämre för att bli bättre. Behandlarens uttalande bekräftade bara min tes; behandlingen skulle bara bota ett behov av behandling som den själv skapat. 

Jag är ingen person som ( i dag) låter mig styras av min sjukdom. Jag är en person som rycker på axlarna och säger “shit happens, det löser sig” och går vidare. Det är också därför jag kan prata öppet om pinsamheter som IBS, bajs och minnen då jag suttit bakom bilar i parkeringshus med byxorna på knäna och bett till Gud att ingen skall komma (jag som inte ens tror på Gud). Därför var denna behandling inget för mig.

Men det säger inte att den inte passar dig. Många i studien upplevde att de blev bättre och att de lärde sig något nyttigt. Så känner du att det kan vara något för dig, eller att du är på väg att ge upp – hör dig för och prova. Alla kan prova, det förlorar du inget på.
Men håll dig alert och tro på dig själv och det du känner.

Lycka till!

P.S.

På tisdag kl. 19.30 i SVT2 sänds Doktor Åsa med temat IBS och magen. Där får jag några minuter i spotlighten också. Titta på det!

D.S.

Läs även andra bloggares åsikter om IBS, Irritable Bowel Syndrome, KBT, Kognitiv beteendeterapi, Dr Åsa, mage, tarm, studie, behandling, associationsinlärning, ond cirkel, fysisk sjukdom, psykisk sjukdom