Jest jeszcze kilka rzeczy, które są dobre na wszystko, ale tarta też daje radę.

Dziś zawodowa wycieczka do Katowic, w czasie której moja skądinąd fajna Szefowa zagadała mnie aż do bólu głowy.

Po powrocie nie miałam sił, więc zrobiłam mnóstwo prania oraz tartę. Voila:

Pod ręką były pory, cebula i tuńczyk. A z braku jaj sos był wariacją nt. beszamelu. Ciasto to samo, co opisane we wrześniu. A piekarnik mój ma świetną opcję podpiekania od góry, stąd smakowity rumieniec na mojej tarcie ujętej na gorącym uczynku.

jag avvaktar lite innan jag bestämmer vad jag gör med bloggen. ha gärna åsikter! här gillar vi åsikter.

igår när jag läste aftonbladet blev jag plötsligt dum i huvet. jag kunde inte för mitt liv förstå den här rubriken och dess underrubriker.

blir mördarsälen matad av en sjöleopard? när får fotografen en död pingvin? vem trodde att vad var någons mun?

sen visade det sig att det var såhär: mördarsälen ÄR i själva verket en sjöleopard. han som blir matad av sjöleopardsälen är fotografen, och han blir matad med pingvinen som mördarleoparden dödade. och till råga på allt så trodde mördarsälsjöleoparden att KAMERAN var fotografens mun.

så kan det gå.

idag har jag tvättat och ingenting mer. jag har några måstesaker att göra: gå med flyttkartongerna till förrådet (jo men det är dags nu), panta flaskor (för det har jag bestämt, de har tagit plats här länge nog), gå till apoteket. har också några bordesaker: städa mitt hem, städa edgars hem, plugga. vad roligt! tvätten var det enda roliga och den är redan gjord och hängd, till viss del även vikt.

kanske gör en appearance på ett visst födelsedagsbarns fest sen också ja. grattis jocke! jag antar att du förstår varför du får just den här tårtan?

jag vet, man fattar typ inte att det är en tårta ens. sjukt välgjord!

Vad köper man till sin kille när han fyller 38 år? Jag brukar alltid köpa kläder men det har visat sig att det inte är så bra, funderade på vad som kan vara bra som han behöver och som han inte har. Det skulle vara kul att ha födelsekalas för honom med tårta och bjuda hit några det skulle jag kanske kunna ordna..

Idag har jag haft rätt mycket energi, jag gick upp halv åtta och gav William välling så fick Andreas sova lite extra. Sen hade jag lektion, efter den gjorde jag klart en större uppgift. Efter lunchen åkte vi och veckohandlade och köpte ingredienser till Williams tårtor. Det ska bli en på torsdag och en på lördag. När vi kom hem lagade jag middag och efter kaffet gjorde jag klart en del mindre skoluppgifter jag hade kvar sen förra veckan. Jag kände mig utvilad efter helgen och efter idag känner jag mig redo för alla nya uppgifter lärarna kommer ge oss den här veckan. Jag är säker på att jag kommer hinna allt trots att jag ska jobba hela torsdagen och nästan hela fredagen. Så nu fick jag en liten energi-kick och plockade runt lägenheten, la in tvätt, torkade av lite i köket, plockade upp grejer och ställde på sin rätta plats osv. Skönt att ha ordning och speciellt runt datorn nu när Andreas gjort så fint här!

Jag ser  nu verkligen fram emot Torsdag, Andreas mamma kommer på dagen men det missar jag för jag ska jobba och så mot kvällen tror jag J&F samt barn kommer. På fredag kommer Andreas pappa men de missar jag förmodligen också, tror inte jag hinner komma hem från jobbet innan de åkt. Och om jag hinner hem kommer jag ändå inte kunna umgås för då ska jag slänga mig framför datorn och en lektion med en gång. På kvällen kommer hela min släkt (känns det som), Lena och Per, mamma och femtioelva hundar ska placeras i fjärsbo. Hur det ska gå vet jag inte, köra ut till fjärsbo och hjälpa dem hitta sängplatser, ved och allt, mitt i mörkaste kvällen. Men det löser sig väl alltid på någe sätt. På lördagen då, den stora dagen. Då blir det tårta och Mamma, Lena, Per, hundar, Lasse och Noy, Marie, Dick och Smilla (Sara också kanske?), grannarna Chris och Stine med sötaste Wiggo och Mille kommer allihop. Farfar har inte sagt något men honom har jag bjudit in, pappa vet jag inte heller om han kommer än, men värst vad folk det kommer bli ändå!

Jag hoppas vi har tårta till alla.

Jag som driver personlig design heter Mariann. Jag är utbildad till grafisk designer och som formgivare så måste man vara kreativ i grunden. Då jag är väldigt kreativ försöker jag hitta olika områden att få ut min kreativitet och en hobby jag har fått sista året är att göra fina tårtor. Jag tänkte jag kunde lägga upp lite bilder och visa er mina alster! =)

Składniki:

farsz:

2-3  cienkie marchewki – pokrojone w cieniutkie plasterki

1/2 większego selera – pokrojony w prostokąciki (ok 1cm)

4 ziemniaczki średniej wielkości – pokrojone w kosteczkę drobną ale nie za małą

1 cukinia – starta na grubym oczku

2 łyżeczki ajwanu

1/2 łyżeczki asafetydy

1/2 łyżeczki ziaren kozieradki

10 ziaren kardamonu+10 ziaren czarnego pieprzu – zemleć w młynku i wymieszać z 1 łyżeczką kurkumy

sól – do smaku

oliwa

ciasto:

ok. 250g mąki orkiszowej ciemnej

ok. 1/2 kostki masła roztopionego lub bardzo miękkiego

śmietana

1/3 łyżeczki  kurkumy

odrobina soli

Porcja: cała tarta – około 6-8 kawałeczków

Przygotowanie:

tarta z warzywami

farsz: Na dobrze rozgrzaną oliwę wrzucić kozieradkę. Po paru sekundach dodać ajwan a na koniec asafetydę. Następnie dodać ziemniaczki, wymieszać lekko z przyprawami i przykryć. Po ok. 8 minutach dodać marchewkę a po chwili selera. Posypać wszytko zmielonymi przyprawami (kardamon, pieprz, kurkuma), wymieszać i przykryć na kolejne 8 minut. Na koniec dodać cukinię,  odrobinę posolić. Dusić aż warzywa będą miękkie, ale nie będą się rozwalały.

Ciasto: Jak warzywa będą prawie gotowe, przygotować ciasto na tartę i włączyć piekarnik (190 stopni). W garnku wymieszać mąkę z kurkumą oraz z solą. Dodać roztopione masło i wymieszać. Następnie dolewać tyle śmietany, żeby powstało w miarę miękkie ciasto, tak by je można było łatwo wyrabiać. Wyłożyć ciastem naczynie na tartę.

Przełożyć warzywa na tartownicę,  posypać ziarnami słonecznika i włożyć do piekarnika. Pieć około 15-20 minut, aż brzegi ciasta będą lekko zarumienione.

Hace exáctamente un año, el 13 de noviembre, nacía este blog. Fruto de una experiencia blogera previa surgió como la versión actual del diario de la infancia. O la eterna adolescencia. Un espacio para contar mis experiencias, aunque muchas veces solo cuente mis pensamientos, mis reflexiones, de una forma tan velada que parezca que estoy de psiquiátrico. Creedme: si la mayoría de las veces dijera la verdad y nada más que la verdad, las historias que relato perderían gran parte de su encanto.

En estos 365 días se escrito 235 entradas incluídas algunas mini-píldoras que contaron mi viaje por las islas griegas. Han sido 22.137 visitas las que ha tenido y 573 comentarios los que se animaron a dejar. Gracias por hacerlo, porque pese a que el objetivo del blog no es que sea leído por un gran número de personas, a veces es necesario que alguien te lee para seguir tecleando.

En este año he viajado; en avión tren, barco, coche, tren, bus y bici. También he viajado sin moverme de casa. He conocido a gente, unos han merecido la pena y otros no. He reído, llorado, cantado y bailado. Creo que me he desenamorado más veces de las que me he enamorado. He sufrido. Poco, porque la mayoría de las veces no merece la pena. Tuve mi momento de gloria con el cartel de san fermín. He besado sapos que no se han convertido en hermosas princesas. He trabajado, he salido, bebido y follado. He tenido resacas monumentales y he jurado dejar la bebida. Consecuencia: he mentido. Y casi todo lo habéis podido leer en este rincón. ¿Me dejo algo?

He escrito la entrada más triste, dura y amarga que nunca pensé llegar a hacer. He perdido a una de las personas que más quería en esta vida y que más me quería a mí: mi abuela. La he perdido y, en parte, me he perdido un poco yo. No hay día que no la recuerde en varias ocasiones. He llorado. Y lloro.

Gracias a las gemes, a la gente cercana y a los del hospital. También a los desconocidos que un día llegaron y decidieron quedarse. Especial ilusión me hizo conocer reciéntemente a dos de ellos: Kwak y Crispín. Y sobre todo a quienes quieren crear un club de fans (tengo mis propias fanes) y me animan a que escriba un libro que ya se encargarán de distribuir puerta por puerta. Gracias.

PD: me regalo un cambio de imagen.

De Juana entró en la primera hornada de la Ertzaintza como topo de ETA. A los pocos meses en el cuerpo, propició un asalto a su comisaría, en el que los etarras se llevan un centenar de pistolas y más material, y huyó de su casa cuando la policía autónoma supo que De Juana era un etarra infiltrado. Formó parte del comando Madrid, y en tres años mató a 25 personas. De Juana fue detenido en enero de 1987.

En el 89 fue condenado a 3000 años de prisión. Intentó fugarse varias veces. En la cárcel, celebró en repetidas ocasiones los asesinatos de ETA, y amenazó a funcionarios de prisión. Sin embargo, se acogió a todo tipo de programas de reducción de condena. Talleres de escritura, jardinería, y otros. Tantas reducciones acumuló que, de los 30 años que en la práctica se cumplen como máximo, y a pesar de no mostrar el más mínimo arrepentimiento, había reducido de 30 años a 19.

Calculadora en mano, dividiendo los 19 años que pasó en prisión entre las veinticinco personas que mató, nos sale a 277 días por cada una de sus víctimas mortales. Apenas nueve meses por asesinato.

Cuando España se dio cuenta de ésto, la justicia reaccionó intentando aplicarle la doctrina Parot, basándose en el caso de Henri Parot (82 víctimas), la cual establece que las reducciones penitenciarias se han de aplicar para cada condena separadamente, de modo que ámbos cumplirían los treinta años que marca como máximo el código penal.

Sin embargo, de Juana movió ficha y se puso en huelga de hambre para forzar su puesta en libertad. Se inició un pulso en el que el la justicia buscaba nuevas penas, y el etarra mantenía sucesivas huelgas de hambre. Al final, el gobierno cedió al chantaje. Recordamos a Patxi López y su “Lo importante es que Iñaki no se muera”.

Al final, primó lo importante y fue puesto en libertad. Con nocturnidad, en pleno agosto, época a la que a España le importa todo un cojón de pato. Asunto zanjado.

Pocos días después, escribió una carta en la que la Audiencia Nacional encuentra signos claros de enaltecimiento del terrorismo, y le cita en los juzgados. De Juana escapa al Reino Unido y, acogido por el entorno del IRA, comienza una batería de recursos legales que tienen como objetivo no ser extraditado a España. Un juez británico, sin embargo, da la razón a la Audiencia Nacional, estableciendo un plazo para estudiar los recursos de De Juana.

Ése plazo se termina ya, pues mañana viernes el abogado de De Juana presenta sus últimos alegatos. Lo más probable, dicen los entendidos, es que se resuelva extraditar a De Juana.

Y ahora, Iñaki de Juana Chaos…

…autor de una carta en la que, celebrando el último atentado en Sevilla, en el que fueron asesinados a sangre fría y por la espalda el concejal del PP Alberto Jiménez Becerril, y su mujer, Ascensión García Ortiz, de sendos tiros en la nuca, decía:

“En la cárcel, sus lloros son nuestras sonrisas y terminaremos a carcajada limpia (…) Me estoy tragando todas las noticias del atentado de Sevilla. Me encanta ver las caras desencajadas que tienen (…) Con ésta ekintza (atentado) he comido para todo el mes. ¡Perfecta! (…) Y eso que todavía seguimos siendo monjitas de la caridad (…) Dale que te pego hasta vencer…”

…el mismo de Juana que estando dentro de la cárcel señaló funcionarios penitenciarios a ETA como objetivos potenciales en dos artículos a Gara…

…el mismo que nada más salir de la cárcel se comprometió en un comunicado, leído en un acto público de ETA, a seguir luchando por la causa (texto por el que la justicia le requiere actualmente), y que no ha mostrado el más mínimo arrepentimiento…

…el mismo que, con motivo del atentado de Tomás Caballero, concejal de UPN en Pamplona, asesinado a quemarropa por dos pistoleros, escribió la siguiente solicitud:

...éste De Juana Chaos...

…dice ahora que le entra la depresión sólo de pensar en volver a España. Que puede incluso suicidarse, si le extraditan.

¡Pobrecito De Juana! ¡Pooobrecito mío, qué le hacen esos señores malos, ya le han hecho llorar! ¡malos, malos! ¡Ven, bonito, ven! ¿Qué te han hecho? ¿Pupita? Ven que te soplo. Lo importante es que tú estés bien.

Cuando queman las vías constitucionales, los etarras explotan la vía de la lagrimita. La lagrimita. ¿Dejaría usted que Charles Manson rehusara ser juzgado, alegando depresión?

Éstos etarras llevan el chantaje en las venas. Cuando matan a alguien, nos culpan por no hacer caso de sus demandas. Si les matamos a uno, nos culpan por represores. Si se matan a sí mismos, nos culpan por obligarles a responder ante la justicia. ¡Alegando depresión!

Pero, aquí pensamos que lo importante es que “Iñaki” sea extraditado. Cuando le recojamos en el aeropuerto, propongo que paren en alguno de los semáforos, y compren unos cleenex por si al asesino en serie le da la llorera en el coche patrulla. Y también que le pongan unas pulseras que impidan que se quite la vida.

Y, por cierto, y para terminar usando una nota social: yo lo encuentro más gordo.

]]> http://reloo.wordpress.com/2009/11/09/fars-dag-pinsamheter-och-innebandy/ Mon, 09 Nov 2009 19:27:31 +0000 Camilla http://reloo.wordpress.com/2009/11/09/fars-dag-pinsamheter-och-innebandy/

Tårta med vit chokladmousse och daim

I lördags åkte vi till föräldrarna och åt en god middag. Mamma hade bakat tårta med mina favoritingredienser! Det var vit chokladmousse, chokladmousse med kaffesmak, daim och en karamellvodka över sockerkaksbotten samt ett tunt lager grädde runt. Så himla gott! Den kommer nog räcka några dagar framöver för den var minst sagt mättande. På kvällen åkte gamla videofilmer från 90-talet. Det var familjesemestrar, födelsedagar och studenter (alltså lite in på 2000-talet med). Jag undrar nu om allas familjer såg lika töntiga ut som vi gjorde (jag var helt klart värst, helt oslagbar) på 90-talet, eller var vi de enda som var dumma nog att faktiskt filma oss själva? Andra kan gladeligen förneka sitt ursprung. Där sprang man runt i stora tröjor och t-shirtar med tryck på, pösiga byxor och vid vissa tillfällen även en ful hatt. Jag vet inte vem man ska skylla ifrån sig på när det gäller den dåliga stylingen? Det är lätt att skylla på föräldrarna, men när jag ser på bilder och filmer då jag var upp till 5 år hade jag alltid jättefina kläder. Äsch – kanske bättre att skylla på det taskiga 90-talsmodet?

På söndagen tog jag min backup-plan (någon hade visst tappat bort sin mobiltelefon ) och följde med brorsorna för att se om innebandy är något för mig. Det såg helt klart kul ut och nästa gång ska jag försöka mig på det hela – och förhoppningsvis inte skada någon.

La otra tarde con motivo de una reunión muy especial ejercí de anfitrión con un postre un tanto especial: la Tarta Polla. Ideal para quedar bien en cualquier reunión informal que se precie y muy bien acogida después de varias botellas de vino blanco.

Ingredientes:

Una base redonde de bizcocho de 3 pisos, nata montada, sirope de fresa, nesquik y virutas de chocolate.

Preparación:

Poner los 3 pisos de bizcocho y dibujar sobre ellos el falo en cuestión. Para obtener un tamaño XXL es mejor dibujar el pene a la largo (todo el diámetro) y en los costados dibujar los huevillos. Cortar los 3 bizcochos a la vez a como si estuviéramos serrándolos. Colocar uno y cubrir con nata. Echar un chorro de sirope sobre la nata montada. Segundo bizcocho y mismo proceso. Poner encima el tercer bizcocho. Es referible no “emborracharla” porque los bizcoches se desharían.

A parte de la nata sobrante se le añade el sirope y se hace una crema rosita para la zona más sensible de nuestra tarta. El resto se mezcla con nesquik para el tono “piel”. A más cacao, más mulata quedará (nota: el colacao hace grumos). Ya está nuestra Tarta Polla. Decorar con virutillas de chocolate dependiendo del grado de “pelo” que queramos. Si queremos más realismo podemos dibujar con hilos de sirope los vasos sanguíneos. Para darle el toque más “caliente” se puede decorar con leche merengada (cada uno que la ponga donde quiera dependiendo de sus fantasías). Preparar servilletas, serán necesarias.

No paro de mirar por la ventana y no veo movimiento en la casa de Bree, estoy preocupada porque no sabemos nada de ella desde hace dias.

La ùltima vez que la vi parecia algo nerviosa pero no me parè a hablar con ella porque tenia el tinte en el pelo; llevo dos dias observando su casa y hablando con las chicas pero ninguna sabe nada y lo màs raro es que a Orson tampoco se le ve.

Yo le comentè a Mike que deberiamos forzar la puerta, y si estàn muertos dentro y nosotros aqui en frente sin hacer nada?; pero Mike me djio que etaba loca y que ya estaba dejando volar a mi imaginaciòn. Yo estoy preocupada, estuve buscando los prismàticos a ver si podia ver a travès de alguna rendija de sus cortinas, pero en el trastero no hay quien encuentre nada, se que llevo dècadas diciendo que lo voy a ordenar pero luego siempre surge algo màs importante y ahi va quedando hasta el dia que no pueda ni abrir la puerta.

El caso es que estuve pensando què podria hacer y me decidì a ir directamente a su casa y llamar; somos amigas no es tan raro que vaya a preocuparme verdad?. Cuando estaba en frente de su puerta, peguè la oreja a  ver si podia oir ruido en la casa con tan mala suerte que Eddie pasaba en ese momento. ” Què pasa Susan, tan vacia està tu vida que te dedicas a escuchar en las puertas ajenas?”, yo le hice un gesto con la mano de que se callase, siempre estaba en el momento oportuno… pero no logrè oir nada.

Volvi a mi casa y me puse a mirar por la ventana con mi taza de cafè, me habia decidido a no moverme de alli hasta que viese a alguien de la familia aparecer; ademàs tenia que pensar en un plan para descubrir quièn es esa tal Chumeca que invita a Mike a tomar sidras, què ordinaria!.

Bueno si alguien ve a Bree que me avise por favor, echo de menos sus tartas.

Hur stor är chansen att både Ryan Adams och Bryan Adams fyller år idag? Liten. Men så är det i alla fall. Ryan fyller 35 och Bryan blir 50 jämnt. Här spelar Ryan, bara för oss, en liten visa från den gångna Allhelgonahelgen:

Idag fyller även Art Garfunkel år. 68 ljus i tårtan, minsann. Art är mest känd som ena halvan av duon Simon & Garfunkel som sjungit många klämmiga bitar genom åren. När de började sina respektive solokarriärer gick det väl liiiite bättre för Paul Simon än för stackars Art.

Men en jättehit fick han; Bright Eyes, ledmotiv i den tecknade kaninfilmen Den långa Flykten. Det måste varit en underbar revansch att få skriva en sån klassiker. Nej, visst ja… Det var ju Mike Batt som skrev den. Hur som helst spelar Art Garfunkel fantastisk akustisk gitarr på låten! Aj då… Det är ju Chris Spedding som står för det skönspelet. Han sjunger bra i alla fall, Art. Och är snygg i håret. Grattis på födelsedagen.

Såhär efter lunch är vi helt enkelt nöjda och glada. Prime är ett riktigt schysst ställe! Vi jobbar stadigt på med en liten fin arbetsgrupp, och blev igår kväll ombedda att hjälpa till lite i en annan. Nu har vi precis pitchat lite roliga idéer till den nya gruppen, och fick i uppdrag att skissa ut en av idéerna. Tjoho! Så Andrea skissar i Photoshop och jag funderar på hur idén bäst kan motiveras. Det känns superfint att hela tiden ha att göra, och att det vi gör kommer till användning!

Min telefon fungerar igen också. Det var inte en sekund för tidigt, om man säger så.

Har för övrigt börjat på en ny bok, “The Time Traveler’s Wife”. Den verkar kul. Absurt upplägg, vilket ju alltid är intressant.

Allt som allt en bra onsdag hittills! Ryktet går att det finns tårta någonstans. Det måste undersökas.

Jag har dock inte skummat mjölk än. Det kanske är dags för det nu. Jag håller tummarna. (Både för att tårtan inte är en myt, att jag inte ska sabba kaffemaskinen och för att det ska gå bra med skisserna.)

il Fluminense vede la salvezza

La vittoria per 3-2 in rimonta sul Cruzeiro, domenica sera al Mineirão, ha riempito di speranza la tifoseria tricolor e, più importante, ha infuso sicurezza nei giocatori. Il tecnico Cuca ha giocato un ruolo fondamentale nella conquista del risultato, dato che le sostituzioni cui ha provveduto a cavallo dell’intervallo hanno cambiato faccia alla partita, fino a quel momento dominata dalla Raposa (volpe, com’è soprannominato il Cruzeiro, NdT).

(…)

“E’ stato meraviglioso, una della rimonte più grandi della mia carriera. Il primo tempo dominato da loro, in vantaggio per 2-0, il rigore sbagliato da Wellington Paulista… Sapevamo che erano forti sulla destra, sapevamo dell’intesa fra Jonathan con Henrique e della velocità di Guerron. Avevamo parlato di tutto questo negli spogliatoi prima di scendere in campo, ma non riuscivamo a fare gioco. Digão e Tartá sono entrati bene in partita e hanno dato corpo al gruppo. Anche sulle fasce siamo andati bene e il merito è dei giocatori,” ha considerato l’allenatore.

Adesso il Fluzão distoglierà l’attenzione del campionato per affrontare in trasferta l’Universidad de Chile, giovedì, per i quarti di finale della Coppa Sudamericana. Dopo che l’andata era terminata 2-2 al Maracanã, il tricolor deve vincere o pareggiare segnando almeno tre gol. Un altro 2-2 porterebbe ai calci di rigore. In campionato, poi, tornerà in campo domenica pomeriggio contro il Palmeiras, al Maracanã.

da un servizio di Paola Antunes per il sito ufficiale del Fluminense

http://www.fluminense.com.br/materia_interna.asp?idn=8959

La tarta es un clásico en toda boda o cumpleaños, y si tuviéramos que celebrar algo en esta web, no creo que una tarta pegase más que la que véis en la imagen.

Se la han trabajado los coleguitas de Charm City Cakes, y sin duda tiene toda la pinta de estar riquísima y hay que reconocer que el nivel de detalle de la misma es simplemente increíble.

Porque si pensáis que la tarta es pequeñita o se queda corta para una boda, os recomiendo que leaís toda la entrada y veáis la foto que os voy a dejar al final, que váis a descubrir su tamaño real y os váis quedar sorprendidos.

Se o Fluminense estivesse na parte de cima da tabela, diriam por aí que foi “vitória de campeão”. Como até pouco tempo o time era o “cachorro morto” do campeonato, podemos colocar apenas como “virada fantástica”.

O jogo desse domingo no Mineirão é um dos que mais me arrependo de não ter assistido. Estava em um sítio em um “fim de mundo” e ouvi apenas o primeiro tempo da partida. Quando cheguei à civilização, já estava 3 a 2. Obviamente, nem acreditei nos caras do bar que me informaram, tive de ver com meus próprios olhos. Somente hoje, no Sportv, pude ver o jogo todo.

O que levou o Flu ao triunfo

A virada mostrou algo que já venho dizendo há algum tempo, Diguinho não merece ser titular. Não foi a mudança para o 3-5-2 que deu a vitória, mas a saída de um volante que vem marcando mal e sendo ineficiente no ataque. Com Digão, os laterais ficaram mais soltos e o jogo do Tricolor fluiu.

Preterido por todos os treinadores, Tartá foi peça fundamental na segunda etapa. Sua habilidade e sua velocidade ajudaram a aproveitar o buraco deixado por Jonathan e Diego Renan, bons no apoio, mas apenas razoáveis na marcação.

Nunca entendi bem porque Tartá não é aproveitado. O único treinador que falou abertamente sobre o jovem jogador foi René Simões. No fim do ano passado, ele afirmou que Tartá ficou deslumbrado com o sucesso e não vinha rendendo. Será que o deslumbramento persiste até hoje?

Desfalques a parte, virada sobre a Raposa enche o time de moral

Apesar de desfalcado, o Cruzeiro que foi a campo era um ótimo time, o que alguns afirmam ser diferenciado por saber rodar a bola. O ponto fraco foi a zaga. Thiago Heleno e Gil trazem uma insegurança de fazer inveja à dupla Luiz Alberto e Edcarlos.

Acho que o jogo de ontem era o mais difícil até o final do campeonato. Isso porque o Fluminense enfrentará o Palmeiras no Rio e dos jogos fora de casa que restam, é provável que, até a data das partidas, o Sport esteja sem condições de permanecer na Série A e o Coritiba, 100% livre do descenso.

O que eu acho da não-comemoração do Fred

Como diz meu amigo Luiz Paulo Knop, amor a outro clube tem limite. Todo mundo sabe que Fred é cruzeirense, ele não precisa sair aos quatro cantos reafirmando esse amor e querer que seus companheiros não comemorem os gols ao seu lado.

Quem paga os salários do atacante atualmente é o Fluminense, então, por respeito ao Tricolor, penso que ele deveria ter comemorado discretamente, pelo menos.

Agora, imagine você, leitor, se Fred não tivesse feito gols. Abriria espaço para que dirigentes e torcedores especulassem várias coisas. Melhor não imaginar…

FICHA TÉCNICA

CAMPEONATO BRASILEIRO – TRIGÉSIMA TERCEIRA RODADA

Cruzeiro 2×3 Fluminense

01/11/2009

Estádio: Mineirão, Belo Horizonte (MG)

Árbitro: Sandro Meira Ricci (DF) / Auxiliares: Enio Ferreira de Carvalho (DF) e Cesar Augusto de Oliveira Vaz (DF)

CRUZEIRO: Fábio, Jonathan, Gil, Thiago Heleno (Fernandinho, 26/2ºT) e Diego Renan; Henrique, Fabrício, Marquinhos Paraná e Gilberto; Guerrón (Leandro Lima, 33/2ºT) e Wellington Paulista (Eliandro, 10/2ºT). Técnico: Adilson Batista

FLUMINENSE: Fernando Henrique, Mariano, Gum, Dalton e Dieguinho (Urrutia, 29/2ºT); Diogo, Diguinho (Digão, intervalo), Equi González (Tartá, intervalo) e Conca; Maicon e Fred. Técnico: Cuca

Gols: Jonathan, 12′/1ºT (1-0); Wellington Paulista, 30′/1ºT (2-0); Gum, 09/2ºT (2-1); Fred, 12/2ºT (2-2), Fred, 25/2ºT (2-3)

Cartões amarelos: Diego Renan, Gilberto, Thiago Heleno e Marquinhos Paraná (Cruzeiro); Diogo, Digão, Gum e Fernando Henrique (Fluminense)

Cartão vermelho: (nenhum)

Público: 49.140 pagantes

Renda: R$ 830.627,84

Saiba como ganhar uma camisa oficial do Fluminense

Voltar à página inicial do Rivais do Rio

Assalamu aleykum min kära syskon och vänner.
i dag så är detr den andra 2 nov det betyder att just idag har Allah subhnau wa talaa låtit mig leva 24 år är i dunja. Alhamdolilah och låtit mig vakna i dag på morgonen, ennu en dag närmare graven men ennu endag skänkt av Allah så jag kan vända mig mot Gud i dyrkan och tawbah.
så klart vi muslimer firar inte födelsedag.
jag hade nästan glömt det om det inte var för att mina föräldrar blåser upp det till någon grej. jag har sagt till dom jag förväntar mig inget i present för vi muslimer firar inget sådant. och förvänta er inget av mig. jag kan ge er presenter alla andra dagar det är inte det men vi firar inte biddah grejer.

är det enns någon som tänker på vart födelsedagar kom ifrån?
det kom med att man brukade firar att man Beat mother nature som om man själv hade kontroll över sitt liv och när man dog audobillah.
så firade man liksom heey i made it im the man.

men skall vara ärlig en muslim behöver inte tacka nej till gåvor.
så i pretty happy ändå för att man kanske får lite extra cash och mamma vill bjuda mig på mat nu efter asr på Lai Tai Alhamdolilah .
Tai mat kina mat ohh la la. fina grejer.

min älskade lilla syster skall vara med ochså.
jag har haft många drömmar (btw jag är en sån dröm kille älskar drömmar och tyda osv) om henne så en gång snackade jag med min mamma om att jag vill ta kontakt med henne så frågade jag min mamma om han haft någon dröm som hon kom ihåg väldigt detaljerad och tydlig och sa att hon drömt att hon fick höra att min lilla syster blev muslim. må Allah göra hennes dröm san amin.

men min familj är en svår familj att göra dawah på.
för dom vägrar lyssna, Sanningen är så enkel så ren så lätt att förstå men när en människa inte vill så får dom skylla sig själva..

det är därför vi får lära oss i Koran när Allah förklarar i kaptiel Al mulk

For those who reject their Lord (and Cherisher) is the Penalty of Hell: and evil is (such) destination. (6) When they are cast therein, they will hear the (terrible) drawing in of its breath even as it blazes forth. (7) Almost bursting with fury: every time a Group is cast therein its Keepers will ask “Did no Warner come to you?” (8) They will say: “Yes indeed: a Warner did come to us, but we rejected him and said `Allah never sent down any (Message): ye are in nothing but an egregious delusion!’ ” (9) They will further say: “Had we but listened or used our intelligence we should not (now) be among the Companions of the Blazing Fire!” (10)

Folk tror att dom inte är i behov av Allah för att dom vill inte ändra sig dom vill inte underkasta sig Allahs vilja syftet bakom skapelsen därför lever dom som dom vill och själen strävar efter Allah, så dom letar i allt i världen för tt stilla lusten av att vara lycklig men kommer aldrig hitta det förutom om dom underkastar sig.

varför tror du folk hatar döden och blir rädd.
för dom vet inte vad som händer sedan. folk jobbar sparar pengar som om det skall med dom i graven. nej vi muslimer vi förbereder oss för denna dag.
och mötet med våran Herre Skaparen till våran verklighet allt som existerar.
Vi som har förstånd att lyssna på alla profeter.
La Illha ill Allah.

Allah säger i surah Al luqman

If thou ask them who it is that created the heavens and the earth They will certainly say “Allah.” Say: “Praise be to Allah!” But most of them understand not. (25) To Allah belong all things in heaven and earth: verily Allah is He (that is) free of all wants, worthy of all praise.

La illha ill Allah.

KOLLA DENNA TÅRTAN HAHA

Sitter här med stjärnor i ögonen efter att vi avnjutit kvällens Halloween-tårta. Jag gjorde en aningen lättare version så och seja sockerfri för att inte vara för elak med bl a mitt blodsockernivå med mera …samt för  att jag också kunde få äta lite… eh mycket..

100 g tårta innehöll ca 106 kcal

Pumpaköttet: kokade jag ca 450 g puré av dagen innan i en liten gryta tillsammans med lite sötningemsedel, lite apelsinbitar och pepparkakskryddor – blev en underbar doft som påminde om julen. Det går nog också jättefint att använda en massa annat fyll än just pumpa i en sånn här kaka.

Tårtan: Idag vispade jag upp ca 200 g äggvitor och ett par äggulor med lite sött och hällde därefter pumpapuréen i. Så blandade jag försiktigt in en mix av dinkelmjöl (100 g), bakpulver, kryddor (kanel, muskat, kryddnejlika, kardemumma) samt 10 g rapsolja och 20 g hackade paranötter – hällde så smeten i en bakpappersklädd kakform och stekte det på ca 180 grader i 1 timme.

Klicka på bilden för att förstora den

Blev en massiv och kryddig tårta som jag delade i 2 och fyllde med sötad vaniljkesella (2 pk) och äppelmos (lågkalori). Till dekoration ovanpå använde jag resten av vaniljkesellan, 20 g orangefärgade kokosflingor och några färska physaliser på toppen… det blev så helsikkes gooott!

Hoppas ni har en mysig och lite spooky Halloween-afton!