Vi har varit på en teater som heter Resan till månen. Den handlar om 3 figurer som ska resa till månen. Det var en kung, en prins och en rådgivare. De åkte till månen i en 8 MIL LÅNG KANON. Och teatern kommer från Gävle men de pratade franska.

Albin

teatern var bra
det var bäst när dom spelade och sjöng
dom slängde grejer på golvet
jag pratade med dom

ALICE

Så er den nationale finale af See Me konkurrencen i gang og man kan stemme på mit  billede her. Linket vælger et tilfældigt foto når man klikker, så find mit der hedder Daniel. De er i alfabetisk orden, så det burde være nogenlunde nemt. På forhånd tak til alle dem der giver mig en stemme

I går gik jeg ned i byen for at købe nogle julegaver og det blæste helt absurd meget. Jeg blev nødt til at binde en knude på min pose, så tingene ikke fløj ud af den. På vej hjem så jeg en isbil tæt på uni og løb næsten skrigende væk. Dog var den helt stille, så det er ikke til at vide om det var den berygtede spøgelses-isbil, der stadig huserer i området.

Martins far gjorde mig opmærksom på at BBC har lagt billeder fra vores Blackpool-dansetur ud på deres hjemmeside, så jeg kiggede dem igennem og fandt et par billeder med mig og Martin på. Her er det hvor vi er tættest på:

Tænkte at det skulle ud på bloggen, selvom det ikke er et overdrevet sejt billede.

Uni går som det går, vi er ved at starte på de sidste projekter det her semester (jeg har tre uger til at gøre dem færdig, argh!) og jeg er fuld af maling og blækpletter fra Visual Creativity som nu er nået til meget farverige opgaver. Udover det og nogle meget komplicerede briefs (opgavebeskrivelser) i Digital Media har vi også et par skriftlige opgaver, men de er kun på 1000 ord hver og den ene er mere en rapport end en besværlig stil, så det går nok. Jeg skal bare lige have fundet en kunstner at skrive om. Film & TV-projektet er der ikke så meget stress over, da det først skal afleveres den 15. januar og vi allerede er nogenlunde godt igang.

I weekenden har Martin noget teater, så det skal jeg ind og se. Om to uger tager vi en weekend til Cardiff (ooh) og dagen før vi flyver til Danmark, er jeg blevet inviteret med i teatret i Glasgow for at se Skønheden og Udyret (Martins teater spiller den til marts, så de skal ind og se stykket med professionelle skuespillere). Det bliver godt.

Så er tiden kommet. I den kommende weekend vil jeg lukke øjnene og begive mig ud i en svimlende færd mod København. Iført sikkerhedshjelm, skudsikker vest og med B. S. Christiansen gemt i inderlommen vil jeg, ikke uden en vis ængstelse, betræde vor Hovedstads fortove.

Hvad kan nu lokke een fra det rolige Vestjylland til metropolens heksekedel? Hvorfor står man ikke af på det smukke Fyn, men fortsætter rejsen? Er det på grund af Københavns natteliv? Bestemt ikke. En interessant fodboldkamp? Njah, det kunne det måske have været. De mange interessante museer i København da? Ja, det kunne sagtens være en mulighed. Men svaret ligger i noget helt andet. Nemlig teater.

Ja, er der noget, som skal lokke mig til København, så er det teater. Jeg skal ind og se Elsk mig i nat i Tivolis Koncertsal. Det glæder jeg mig meget til. Og så kan man jo se Tivolis juleudsmykning samtidig. Måske bliver der også tid til et museumsbesøg, inden toget går tilbage mod kendte egne.

Elsk mig i nat fik vist ikke de allerbedste anmeldelser, da den i sin tid kom op. Jeg glæder mig nu alligevel meget til at se den. Også fordi en af mine yndlingsskuespillere/sangere Allan Klie er med denne gang. Der er jo rigtig mange forestillinger i København, som man kunne have lyst til at se, men den sørgelige sandhed er jo desværre, at det er ret dyrt, når man bor helt herovre vest på. DSB kører jo ikke gratis. Hvilket man nok heller ikke kan forlange.

SIGMA DANCE THEATRE

Main Production Staff :

Manager :Windaningsih
Principal choreographer & Art Director : Benny Krisnawardi
Music Director : Donny Irawan
communication Coordinator & PimPro: Lintang K.A Walandouw
Dancer : Sigma Dance Theatre.

Biography :

2003 Perahu Pinggiran (Boat on the Edge)-Jak@rt Festival
2004 Salam-Do’a Anak Negeri (Greeting-Our Children”s Prayer) – Spirit of Harvest II, Graha Bakti Budaya -TIM
2005 Si Tua di kamar Belakang(The Old Man in The back Room) – (45 Min)-Solo Performance, Teater Utan Kayu Jakarta
2005 The Old Man in the back Room – (45min)-Jakarta Anniversary,Gedung Kesenian Jakarta
2006 The Old Man in the back Room-(30min)- Indonesian Dance Festival, Graha Bakti Budaya- TIM
2006 The Old Man in the Back Room(60min) – Tour Yayasan Kelola in West Sumatera
2007 The Old Man in the Back Room 30min)-Indonesia Performing Arts Mart,Institut seni Indonesia Surakarta
2008 The First Champion in Minang Dance Festival -Taman Mini Indonesia Indah
2009 Colaboration “Ibu Bhumi” – Belanda
2009 Carnaval “Budaya Nusantara” – Istana Negara.

Jag läste precis att Stieg Larssons bok ”Mænd der hader kvinder” (Män som hatar kvinnor) ska bli teater här i København. Kul!

Föreställningen har premiär den 4:e december 2010 på Nørrebro Teater.

Jeg plejer at se Live fra Bremen hver fredag, men trods tilløb til at blive morsomt, især når Lars Hjortshøj og Esben Pretzmann er på banen, synes jeg aldrig, at det rigtig bliver sjovt. Måske på grund af mangel på gode tekster/godt stof. Jeg ved det ikke. Sidst var Zlatko Buric med som gæst, men trods Zlatkos megen energi og sit herlige fjæs, fattede jeg ikke et ord af, hvad han sagde. Jeg håber, at han spillede på sin accent. Ellers bliver det vist en ret alternativ oplevelse at se ham i My Fair Lady som Alfred Doolittle.

Vi i Høve Støtt jobber kanskje litt annerledes enn andre reiselivsbedrifter. At vi nå i 2009 var nominert til Reiselivsprisen, forteller noe om dette blant annet. På kontoret vårt tar vi i bruk en del verktøy som er mest kjent i fra andre yrker. Vi jobber med dramaturgi, manus og regi. Høres det kjent ut? Vel, det er jo ikke noe nytt i at det jobbes med dramaturig, manus og regi, men akkurat innen reiseliv er dette et nokså nytt fenomen.

Inn mot vår hovedsesong har vi jobbet med små detaljer i våre opplevelsesprodukter. Hva sies når? På hvilken måte forteller du om fauna? Hvordan ser det ut der lunsjen skal spises? Hva sies før avreise? Når er høydepunktet på turen? Kan vi forskyve høydepunktet? Hva om vi ikke ser det vi kom for å se?

Det er hundrevis av spørsmål vi nå sitter og tar stilling til. Kenneth og jeg har jobbet i mange timer med å finspusse på disse detaljene. Og til slutt er vi trygge på at vi kommer til å levere en solid og helhetlig opplevelse. Skjønt. Vi leverer ikke. Vi iscenesetter. Det er stor forskjell på å bare å levere, og det å ha evne til å iscenesette.

Vi er også opptatt av at det skal være en underholdene og lærerik opplevelse for deg som gjest. Å ta deg med på en liten mental reise slik at du kan lukke øynene å drømme deg vekk, eller rett og slett bare ved å være, kjenne at du er på et sted det er godt å være. Akkurat der og da.

Det er helt opp til deg om du vil oppleve naturen eller ikke. Om du vil det, er mulighetene for en meningsfylt opplevelse aller størst ved å være med oss på tur.

setelah membaca sinopsisnya silahkan saudara melihat trailernya. selamat menikmati sebuah pangan teatrikal yang menarik

Sinopsis

Tikungan Iblis mengisahkan perjalanan eksistensial manusia dari awal penciptaan Adam hingga masa di mana manusia telah berkembang biak dan membangun peradaban.

Iblis yang sejak awal manusia diciptakan sudah tidak percaya bahwa manusia mampu menjadi khalifah di bumi akhirnya membuktikan ketidakpercayaannya itu: hidup manusia hanya berkisar dari tiga kata kunci yaitu rakus, merusak bumi dan saling berbunuh-bunuhan.

Umat manusia ternyata tak lebih menjadi sekadar wadag/jasad. Tapel bergerak dan beraktualisasi diri lebih didasari insting daripada hati nurani dan akal sehat. Mereka ”selalu gagal” untuk menjadi semacam insan kamil, karena ketidakmampuannya memilih hal-hal yang bernilai dalam kehidupan.

Kekurang mampuan untuk mengangkat dari kondisinya sebagai makhluk tapel itu juga yang membuat sebuah bangsa selalu mengalami kemerosotan martabat. Padahal, bangsa itu semua adalah memiliki gen unggul sebagai ”Burung garuda” sejati yang memiliki kemampuan untuk terbang, menerkam dan berjuang. Namun, karena Garuda itu kemudian dikurung oleh kekuatan yang menindas, maka burung itu tidak lagi memiliki kemampuan dasarnya. Yang menyedihkan adalah anak-anak, cucu dan cicit Garuda itu. Mereka bukan hanya tidak bisa terbang atau menerkam tapi memang tidak lagi memiliki memori untuk terbang dan menerkam. Mereka hanya bisa nothol (mematuk makanan) dan tidur. Mereka akhirnya benar-benar menjadi Garuda kelas tapel. Bukan lagi Garuda sejati.

lihat lebih jelas, trailernya

Tikungan Iblis

I og med at min ektefelle viste meg hvor morsomt det ble når man oversatte norske blogginnlegg til engelsk, bestemte jeg meg for å forsøke det samme – så her er gullkornene min blogg kommer med etter oversettelse:

“Torture ring of slave girls and a funny note”

“It goes quickly if you read the foam”

“I do not know some things about the world”

“This module is simply out of time”

“A hefty grandmother and a fat dancing ballet, was it an evening.”

“You get to meet the Kjerulf from intelligence, if he takes the reference time.”

“Intelligence Party, or “strap”; party to Welhaven”

“And if her ass is big di
Can you bruke’n as a dining table
Can you cover the cups and dishes
And serve the finest food
Can you pray with your mom and dad
On lobster and Russian caviar
If your ass is big “

”I base this statement on their own experiences, yeah.”

“Dear blogspot goblins”

Jeg oppdaget også at Eiras navn var oversatt til “Quarteira” og at Nissen ble oversatt til “Claus”.

Kaks viimast päeva on möödunud töötähe all. Nojah, tegelikult rohkem, kui kaks viimast päeva, aga see nädal on ikkagi VÄGA intensiivselt alanud. Esmaspäeval täie tambiga proov (mis läks seekord isegi väga hästi, nii et mina ja Felix kui mittesuitsetajad said kutse suitsunurka kaasa tulla, et saaksime ka põhiarutelust osa), pärast seda korraks koju sööma ja siis otsa kaks täispikka proovi Jordani projekti tarvis.

Tänane hommik algas samuti jätkuprooviga, kust kiirustasime edasi pärast meie väikest hommikusööki kesklinna teatrisse koos teistega projekti kallal töötama. Täiesti arusaamatutel põhjustel tahab Eugenia minu ja Mélanie numbrit ka festivalile. Ta vist ei kuulnud, kui lurinal me täna imesime – mis pole ka ime, kui kogu põhitähelepanu kulus koos Felixiga kolmekesi kloun-mustkunstniku numbri kallal töötamise peale.

Ja teatrist otse koosolekule – sest kuri nõid oma kannupoisiga on tagasi ja tahab meile päitseid pähe saada. Ta isegi imestas, kuidas me kaks nädalat ilma temata nii hästi oleme hakkama saanud ja kõvasti tööd teinud. Nojah, keegi meist selle üle ei imestanud, palju rahulikum oli olla ja sai rahus asju teha. Nüüd hakkavad asjad jälle muutuma, sest esimesed “Oikuitublid te olete, ma muidugi ei hakka oma tahtmist peale suruma, aga te peaksite seda muutma ja seda tegema!” tulid juba ära.

Ja täiesti põhjendamatud “lihtsalt soovitused”, mis meie teatritegemisse puutub. “Merilyn võiks näiteks sel ajal, kui ta on ekraani taga seina kraapida, midagi paljastada ja siis selle ära hävitada uuesti. Mis mõttes mille? Mina ei tea, aga NII huvitav oleks!” ja muud sellised juhtnöörid. Ehk siis rollist täiesti mööda ja põhjendamatud asjad, sest kogu mu tähelepanu peab sel ajal ainuüksi Jordanile kuuluma. Lõplik hüvastijätt ja muu selline teema.

Aga, noh, ei, muidugi võib täiesti mõttetuid asju sisse pookida. Eriti tore oli näiteks seda kuulda, et me peame etenduse jooksul ära põhjendama, miks me paberit kasutame ja kõik must-valge on. Ja see, et Eugenia nii ütles, ei ole piisav põhjendus. Kust kurat meie teame, me saime need tingimused ja muinasjutu ja ülejäänu oli meie teha. Nüüd tuleb nädala aja ja kahe prooviga mingid uued eesmärgid seada? No ma arvan, et jätame jahedalt need “soovitused” ka selleks, mis need peaksid olema. Hane selga vesi.

Ja kuri nõid ei ole ainus, kes linna jõudnud on. Või, noh, Pedro, meie uusim tiimikaaslane, on siia homme jõudmas. Kuna meil kõigil on hullem tuli ka ülejäänud nädalal takus, siis peab Maria ta meie juurde teatrisse toimetama, et me kuskil temaga kokku saaksime, sest ilma minu ja Mélanie’ta ta kuhugi liikuda ega sisse kolida ei saa. Pedro elutingimuste koha pealt on bossidel ka loomulikult mälukaotus, mis meie viimatist kokkulepet puudutas, nii et täna pidime ka kuulma varianti “poisid võiks kõik koos homme teie korterisse kolida ja teie ajutiselt nende omasse!”. Taga targemaks…

—
Elu läheb edasi. Ja meie kodu saab tänase öö jooksul iga minutiga järjest puhtamaks. Ettevalmistused või nii…

Jag såg som ni redan vet musikalen HAIRSPRAY på Chinateatern i Stockholm i lördags kväll.

Jag tillhör en av de få som inte sett filmen eller läst boken utan endast sett intervjuer med aktuella skådespelare då Hairspray gick på Broadway samt sett intervjuer i svensk morgontv med Rolf Lassgård och Jessica Heribertsson inför premiären på China. Så mina förväntningar var svävande, egentligen ickeexisterande faktiskt.

Hairspray utspelar sig i Baltimore i USA 1962, och tar upp problematiken kring att vara en “good american housewife“. Den behandlar också tunga ämnen som klassklyftor och rassegregering, fast på ett mycket naivt och lättsmält sätt med musik, dans och humor.

Huvudrollen som den tonåriga, mulliga Tracy Turnblad spelas av för mig tidigare okända och för rollen handplockade Jessica Heribertsson, som har förmågan att spela barnsligt gullig och samtidigt sjunga som en hel kvinna! Hennes far spelas av Morgan Alling, som gör en mycket bra rolltolkning och hennes mor spelas av giganten (på mer än ett sätt) Rolf Lassgård som visar sig vara en dragqueen av klass! Fler stora namn är Helena Bergström, Birgitta Rydberg (dotter till Eva Rydberg) samt Gladys Del Pilar vars skönsång är en av musikalens verkligt stora behållningar enligt mig.

Hairspray är humor och underhållning för den stora massan. Den sprider glädje på ett lättviktigt sätt, och berör svåra ämnen men utan att gå på djupet på något vis. Publiken bjuds på en fartfylld musikalisk fest med glitter och glamour och mycket skratt och det är säkert precis vad publiken förväntar sig och vill ha.

Jag var lite rädd att jag skulle tycka att Rolf Lassgård i kvinnokläder skulle bli lite väl tramsigt för min smak, men ack så fel jag hade. Lassgård briljerar i rollen som Mrs Turnblad och samspelet med begåvade Morgan Alling är ett sant nöje att beskåda! Lassgård som kvinna kunde lätt blivit ett spektakel men blev enligt mig kvällens höjdpunkt, tack vare hans fantastiska skådespeleri och känsla för tajming.

Helena Bergström gör en stor roll som den intrigerande Velma von Tussle, men hon känns emellanåt lite tafatt och ganska ofta lite väl tillgjord tycker jag. Alla sång och dansnummer håller hög klass men musiken blir ibland på gränsen till störig och jag tappar då och då koncentrationen istället för att sugas in i föreställningen. Men kostym och scenografi är läckert tilltalande och koreografin sprudlande glad så det är svårt att se Hairspray utan att känna sig nöjd och upplyft efteråt!

Foto: Mats Bäcker

Den här veckan har vi påbörjat ett nytt kapitel i vår utbildning. Vår första uppgift består i att beskriva en utbildningskontext så som vi själva tycker att den ska vara designad och formulerad för att nå optimal måluppfyllnad. (där satt den!)

Jag har valt att designa en egen kurs som går under namnet:

Kulturrevolution

Målet är att Kulturen inte längre ska ses som en slagpåse för okunniga, historielösa politiker utan skall givas den respekt och de resurser den så väl förtjänar.

Kulturen är den sista utposten, en säkerhetsventil genom vilken vi ges tillfälle att bearbeta våra sinnesstämningar och tillstånd. Möjligheten att njuta ett rikt kulturliv står i direkt relation till hur vi mår både psykiskt och fysiskt. Kultur är hälsa!

Historiskt sett har alla blomstrande epoker kännetecknats av ett rikt kulturellt utbud. Dels genom att de styrande varit både nyfikna på och välvilligt inställda till de effekter kulturen har på samhällsutvecklingen dels genom att medborgarna förstått vilka förmågor som frigörs med hjälp av dess kraft. Kultur är att kunna!

Genom att satsa på och lyfta upp kulturens status dämpar man på lång sikt det stegrande ohälsotal som kommit att bli vår tids ok. Vi lever i en tid då människor mår allt sämre och dessutom inte tas på allvar av en regering vars syn på utbrändhet och utmattning kan sammanfattas i uppmaningen: ”Ryck upp dig”.

Jag blir inte bara ledsen utan heligt förbannad.

Mitt förslag lyder som följer:

En utbildningsperiod på ett halvår för högstadieelever eller gymnasister där man bjuds in i kulturens värld. Eleverna delas in i grupper som handleds av lärare från skolan, kulturarbetare från regionen samt representanter från folkhälsan. En kursplan läggs upp i samråd med skolledningen, kommunen och de berörda kulturinstitutionerna. Undervisningsmiljön alternerar mellan de ordinarie skolsalarna till att även omfatta Stora Teatern, GöteborgsOperan, Konserthuset samt diverse mindre teatrar som finns att tillgå genom kontakt med fria teatergrupper. Målet med detta är att ta eleven till nya fysiska miljöer där de bättre kan få inblick i hur arbetet bakom kulturen fungerar samt inbjuda till nyväckt nyfikenhet och vidgade förståelseperspektiv.

I lärprocessen utmanar man elevernas redan befintliga förställningar om kulturens inverkan på samhället genom att dels läsa om kulturens betydelse genom seklerna, dels genom aktiva föreläsningar med ledande kulturpersonligheter samt forskare i folkhälsa. Man ger eleverna en inblick i olika kulturarbetares vardag genom både studiebesök och fältdagar.

Källa till lärandet: Genom att presentera eleverna för ett rikt urval från den klassiska litteraturen ges de möjlighet att själva förkovra sig. Introduktionen sker genom att man i samråd med skolledning samt den nyinstiftade kulturkommittén väljer ut fem klassiska verk som skall läsas samt diskuteras under terminens gång. Man bestämmer även tillsammans med eleverna vilka fem teaterproduktioner som skall besökas, två musikaler, en opera samt två konserter varav en klassisk, den andra valfri efter tycke och smak. Dessa integreras i skolundervisningen tillsammans med både lärare och kulturarbetare.

Kommunikation och kunskapskontroll: Genom att samla grupperna för samtal om litteraturen och de kulturhändelser man besökt avgör man hur väl eleverna tagit dessa till sig. Redovisningar sker genom samtal samt enstaka inlämningsuppgifter.

Syfte – Efter genomgången kurs ska eleven:

* Ha fått grundläggande kunskaper och förståelse för kulturens inflytande på vardagen, kulturens historiska betydelse samt bättre förstå sambandet mellan ett rikt kulturutbud och ett välmående samhälle.

* Ha läst fem klassiker ur världslitteraturen samt diskuterat dessa med sin handläggare enskilt och i grupp.

* Ha besökt fem uppsättningar inom teater och/eller dans, två musikaler, en opera eller operett samt två konserter, varav en klassisk.

* Ha reflekterat över sin egen kulturkonsumtion.

* Ha skrivit en egen dikt under handläggares överseende.

* Kunna diskutera kultur utifrån historiska perspektiv samt kunna jämföra med nutida fenomen inom populärkulturen.

Under följande terminer får skolan och eleverna dessutom ett kulturbidrag i form av kulturcheckar från kommunen på 1000:- per elev och termin.

/PC

De flesta föreställningar har varit utsålda sedan länge, nu pga ett avhopp, finns det biljetter kvar till den 26/11 och 4/12. Först till kvarn! Kika in på http://www.impro.a.se/schlager.php eller ring 08 – 30 62 42

Bara under förutsättning att en rejäl diskussion med åtföljd förändrad lagstiftning om vad som menas med upphovsmannarätt kommer på dagordningen fortast möjligt.

Det är inte upp till nutidens tekniska förutsättningar och behov att upphovsmannarätten INTE följer upphovsmannen! Det är inte rimligt att företag och branscher skall kunna kräva ersättning under längre tid än som gäller för patent på upphovsmannarätt de köpt. Så enkelt är det. Det bör gälla en tidsgräns för upphovsmannen själv så länge han/hon inte säljer sitt verk och samma som när det gäller patent när en upphovsmannarätt säljs.

Ja till EU:s telekompaket, SvD 24 november 2009
Telekompaketet, EU-parlamentet röstade ja, DN 24 november 2009
EU-parlamentet säger ja till telekompaket, Expressen 24 november 2009

Hur går det egentligen till, en Improviserad Schlagerfestival? Testa vår nya Impro-bandit (gärna flera gånger) http://www.impro.a.se/schlager.php

..I watched bored around,  i noticed a white arm grabbing my friends shoulder, my friend didn’t even turn around. I blinked and the arm was gone, still i followed my memory and looked at the direction where it had come from. A small shining white body was twitching in the corner besides the door. My pulse was rising and i was more scared than i ever had. But then the first light for the encore flashed and the creature was gone. I looked at my friend, she was cheering at the encore already..

So you believe in Ghosts? Is there spirits wandering around?
I’m not a religious or a very scared person, just a normal girl.
But i do believe in ghosts, not that anything big supernatural has happened to me.

I think mostly i wanna believe, cos knowing of stuff like that would make me special too?

The only really weird thing that has happened to me is the story i started this entry with, but I’m still confused if my eyes just lied or was that ‘real’?

Mabye I should ask around people what they think of ghosts?

Oh i just remembered another thing that happened me..
i think i will end this entry with it

...It was midday and everyone was at work. I was walking alone to work, i had been having a awful headache.
As i stopped to light a tobacco i saw in my eye corner a black long shadow fast catching up with me. I breathed in the smoke and started walking fast again and as i turned to the right i looked back, but nobody was there. But this time i saw a black person slowly walking a hundred meters in front of me…

Now i was catching up with it?

…lol

Käisin eile Von Krahlis vaatamas ANton Tsehhovi Kajakat.
3,5 tundi möödus mitmekülgselt: igavalt, naerutavalt, huvitavalt, tabavalt, ohtlikult, kentsakalt, öövastavalt..

Kõike nähes arvan, et parem jätkan käimist draamateatris, komöödiateatris. Mitte et midagi oleks väga jubedat olnud, tegelikult oli ju päris nauditav jälgida näitlejate imelist tööd, aga mulle ei meeldi nii sünged ja masendavad tükid, kus karjutakse sõna otseses mõttes publiku peale ja asi läheb ohtlikuks, kus ämbrid ja toorelihatükid lendavad publiku poole.

Lugu oli ju kurb, aga mulle mõjus igavana ja kohati rohkem kentsaka komöödiana.

SEANSE arrangerer konferansen Skandinavisk blikk på barn i kunsten, som finner sted på Litteraturhuset i Oslo, mandag 7. des 2009. Prisen er 300 kr.

Bidragsytere er:
Helen Illersis ph.d. og lektor i billedkunst og visuell kultur ved Danmarks Pædagogiske Universitesskole og professor II i fagdidaktikk for formgiving, kunst og håndverk ved Høgskolen i Telemark.
Anne Rossi-Horto er kunstner og kurator med MA i kunst, samt pedgagogiske studier fra Universitetet i Helsinki.
Anna Lund er filolog, doktor og lektor i sosiologi ved Växsjö universietet og leder for Centrum för kultursociologi – med innretning mot barn- og ungdomskultur.
Karstein Solli er regissør og skulespiller og førstelektor i skuespill/drama og teaterkommunikasjon.
Marit Ulvin er høyskolelektor og utover med hovedfag i Drama, film og gteater fra Universtitetet i Trondheim.

Hele programmet kan du laste ned herfra.
Påmeldingen kan du gjøre her.

En jättelång tjej. Och lite dans. Jag går på Hållplats premiär. Och det är ungefär det här jag vet, innan jag går in i salongen. Mats Ek har jag sett förr, någon gång på Dansens Hus om jag inte missminner mig, men jag har inte samma relation till honom som den lite äldre kulturkretsen.

Sätter mig tryggt på balkongens andra rad och lutar mig framåt (När ska Klarascenens balkong bli beboelig?). Det börjar. Där kommer den jättelånga tjejen, hon har platåer för att bli ännu längre. Hårnålar för att få en sån där obehagligt vänlig blond “kam”. När ska människor inse att det inte ser farligt ut att nåla fast håret och sen tupera? Hon är svart, såklart. Stereotyperna finns där. Men jag tycker om det. Ibland behövs det.

Staden representeras av olika invidider. Kompisgänget (?) Majka (Hon långa Daniela Svensson) Simone (Som blir biten av en hund, Polly Kisch) och Katja (Frida Westerdahl i kort, brun peruk!!) ser helt olika ut. Men det är just det. Ingen är den andra lik. Någonstans känner jag “här och nu” men likväl kunde det vara någonstans långt borta. Det införlivas ännu mer när Hans (Ulf Eklund, fantastisk man) iklädd tråkmånsoutfit (Ni vet) ofrivilligt sjunger barnsånger på olika språk. Man kan placera honom från 70tal och framåt. Kanske är det staden som gör dem så ogreppbara.

Teubchen (Kajsa Reingardt) & Schmidti (Odile Nunes) fungerar som en kör, trots att de inte ser likadana ut. Detta gör bara kören starkare. Här ser man att skitsnacket går, samma saker sägs och samma saker vets. Ingenstans kommer dom. Ann-Sofie Rases tunna Kicki (Rudolfs flickvän) jobbar i snabbköpet tillsammans med Teubchen och Schmidti. I butiken klädda i fantastiska blå rockar med litet diadem.

Det är fint att titta på en föreställning där man bara kan acceptera, man behöver inte analysera plagg efter plagg och färgskalor och användningsområden. Fokuset på föreställningen, blir för mig, något helt annat och jag kan koppla saker jag kanske inte noterat Annars Det är skönt att ibland få slappna av i ögonen och bara känna. Är det såhär vanliga människor går på teater? Jag blir nästan lite avundsjuk.

Alla bilder såklart från Stockholm Stadsteater/ Bengt Wanselius

Äntligen! utbrister jag när jag får se att måsen är på repertoaren under vårens slut. Något att se fram emot. Sven Ahlström gör ryskt, som jag myser.

Väntan blev lång, men så äntligen. En klassiker! Spelas som en klassiker, ser ut som en klassiker.

En vit scen, ridå som går upp och ned vid scenbyten, klassiska pelare bygger ett “rum i rummet” som min fina krokilärare Bengt hade sagt. Där finns en liten damm, som förflyttas under föreställningens gång, ett klart centrum – mitten av scenen. Och så ett totalt visuellt drömscenario.

Först möts vi av tunna färger. Vitt, beiget, brunt. Allt i en nyans lite ljusare än ljust. Där finns Masja i långt & urblekt svart (Som till en början känns ganska tråkig – kunde man kanske kommit på något nytt? Men ju längre föreställningen går – desto mer växer hennes kostym). Nina (Ikväll spelad av Nadia Mirmian, delar rollen med Lina Englund) skir i tunn vit linne & vadande i dammen.

Arkadina (Ett av världens finaste namn, Lena Granhagen) som föredrar att centrum står kring henne och hennes bär sjal vid de flesta scener, någonting som ökar hennes dramatiska vispningar med armar och känslor.

Under andra perioden mörknar färgerna, precis som känslan av lugn och ro. Märkbart är att snart kommer någonting otäckt att ske. Arkadinas klädsel är fortfarande prickfri, men färgerna börjar mörkna. Inte längre dassigt och dovt, här kan man urskilja färger på Konstantins kavaj och byxor. Även hans ångest får en färg.

Mot slutet har scenen bytts ut mot ett ruckel, där finns Konstantins skrivbord, en divan att sova på och en igenbommad drömvärld. Kanske skulle någon säga att det hela är banalt – att man tar allting så enkelt genom att låta kostymen följa sinnestämningen. Jag ser det mer som en del av det klassiska i den här uppsättningen. Ett mörker infinner sig, Nina kommer in, maläten och mörk. Arkadina avslutar i mörk stor kappa och tillsammans med resten av ensamblen tar de emot publikens applåder i ett mörker vi alla väntat på, och så känner igen hos just Tjeckov.

Bilder från Stockholm Stadsteater/ Petra Hellberg

Jag är obotligt svag för intertextualitet, och har dessutom en nästan lika stor svaghet för Shakespeare-bearbetningar. Ur den synvinkeln är 8 dagar till premiär (8 päivää ensi-iltaan) ungefär hur charmig som helst. Den strör Shakespeare-referenser omkring sig, och bortsett från de inplanterade och uppenbara finns också allt det här som inte sägs rent ut men som får ta form i tittarens eget huvud. jag vet inte om jag tillskriver filmen mera Shakespearedjup än vad den egentligen hade – men det må vara hänt i så fall, och motiverat med tanke på det utrymme som den ger för tolkningarna.

Annars är jag lite kluven. Jag skulle vilja ta den här filmen till mitt hjärta och älska sönder den, för bortsett från allt Shakespeare-godis innehåller den också fantastiska biroller – skruvade, starka, mustiga – och en del riktigt intressanta frågor kring och bilder av teatern, skapandet, kärleken och offentligheten. Men det känns inte riktigt som om filmen är sig själv vuxen. Den har så mycket potential, och visst njuter jag av filmupplevelsen – men ofta med ett litet “men” som klämmer sig in. Huvudhandlingen är lite för banal, och kanske reagerar jag så just därför att jag ser djupen man hade kunnat utforska lite mera. För det har sådan potential att laborera med Romeo och Julia som ska handskas med kärleken och döden både på och utanför scenen. Ibland glimtar det till – t.ex. när filmen börjar handla om modet att leva. Då anar man vad den hade kunnat bli.

I övrigt fascineras jag av att jag numera kan se finsk film och känna igen mig, tänka att ja, sådär är det. Det var dessutom inte bara för att jag kände igen Svenska teaterns salong innan jag såg namnet i eftertexterna. Filmen påminde mig också om att jag verkligen, verkligen vill se Rosencrantz och Guildenstern är döda. Och Hamlet från 2000.

Läs även andra bloggares åsikter om film, 8 dagar till premiären, Shakespeare, Romeo och Julia, intertextualitet

Musik mengalun.
Lampu sorot perlahan menyala menerangi sesosok pria perkasa dalam kekalutan jiwa, Jagalabilawa.
Penengah Pandawa itu menyanyikan lagu putus asa didepan sebuah patung menyerupai Garuda Pancasila.

Dudu dadi satria buangan sing agawe atiku sedih.
Ora marga tan bebandha donya sukmaku nalangsa.
Dudu adoh sangka gebyar donya sing gawe gowang jiwaningwang…
Nanging raseksa ratu duratmaka kembar tan bisa sirna
sing agawe sebeling urip ingsun.
Kawula lan adeging praja sangsara tan ana watesnya …

Bukan karena menjadi satria yang terbuang hatiku sedih
Bukan karena tak berharta sukmaku nelangsa
Bukan karena jah dari gebyar dunia yang membuat jiwaku galau
Tetapi raksasa kembar raja maling yang tak bisa dikalahkan
yang membuat jengkel hidup ku
Rakyat dan negara jadi sengsara karena ulahnya.

Jagalabilawa:
Wahai para leluhur pejuang pendiri Astina Pura,
ampunilah segala kelemahanku didepan kekuatan mereka.
Aku tak pernah menangis selama hidupku,
selain saat aku yakin penjahat itu mati,
setelah habis tenaga dan tak-tik kami,
menghabisinya.

Mengumpulkan segala bukti keculasannya,
membeberkan di depan sidang dewa,
hingga menghukumnya
agar tak mungkin lagi nafasnya berhembus.

Sampai kekuatan hitam itu berkumpul,
dalam sebuah lompatan,
menghapus segala bukti,
menutup segala tuduhan,
membuatnya bangkit kembali,
dari kehinaan menuju kemuliaan bak raja diraja.

Ooo, Gusti Kang Akarya Jagad.

Persahabatan mereka begitu indah dan bengis,
seperti Otus dan Efiates …

Musik Menghentak.
Cahaya merah mendominasi panggung.
Dari dua sisi muncul 4 raksasa yang menari-nari.
Mereka sangat lihai melompat satu dengan yang lain.

Mati … mati … mati …
kata mereka kepada kami.
Hidup … hidup … hidup ..
kata kami pada jiwa yang mati.
Tak ada yang mati selama kami hidup.
Hu hu … ha ha …
Hu hu … ha ha …

Tarian raksasa itu serta merta berhenti.
Mereka diam bagai tunggak pohon ulin yang hangus terbakar.
Sekelompok penari perempuan muncul dalam gerakan gemulai
seperti angin yang melepasi rambut gimbal para raksasa itu
dan pakaiannya yang mirip werpak … sehingga
mereka alih wujud menjadi manusia bertopeng senyum
dengan baju necis para petinggi, aparat dan business woman.
Tuan Catut, Bu Kutil, Mr Klepto dan Bos Pandung

Tuan Catut : Kutiiil, Apakah durennya sudah siap?
Bu Kutil : So pasti Tuan Catut, duren siap dibelah kapan saja.
Tuan Catut : Juga buat Ki Singobarong ya …
Bu Kutil : Siap Tuan. Tetapi rupanya Singo sedang diujung tanduk Tuan.
Tuan Catut : Maksudmu?
Bu Kutil : Kelompok Pahlawan Kesiangan itu rupanya menguntit beberapa hari terakhir ini.

Mr Klepto yang sedari tadi diam ikut nimbrung.

Mr Klepto : Ha ha .. tak ada yang diujung tanduk Jeng, semua bisa di atur.
Bos Pandung : Benar Tuan Catut, Anda tidak perlu mengkhawatirkan Kelompok Pahlawan Kesiangan itu, apalagi target kita masih jauh dari tercapai ..

Musik berdebum.

Bos Pandung berkata demikian sambil menekan sebuah tombol hingga muncullah sebuah sorot layar dibelakang mereka terpampang dengan jelas sesosok raksasa dari dunia pewayangan yang menari-nari …

SANG DHALANG yang berpakaian beskap bercelana panjang dan berpeci
memainkan tokoh ini dengan sigap dan terampil
Ia menyanyikan syair ini …

Apa yang kau kira bisa membasmi virus seperti kami?
Bhayangkari dan senjata?
Pengadilan dan pedang kertas?
Dewan Rakyat dan pasal-pasal goyang?
Raja dan sabda yang kabur?

Jangan lah bermimpi
Virus ini telah bermutasi
tertanam dalam bayi-bayi
melekat pada doktrin-doktrin
bahkan di dalam khutbah dan nasehat.

Saling tolong lah kalian,
demi kesejahteraan kawan, keluarga dan kerabat.

Kami akan mengajarkan bagaimana tetap hidup,
sekalipun kamu terancam kematian,
kalian adalah bersaudara,
jadi tak mungkin mati karenanya,

Rupakenca … ca .. ca ..ca ..
Kencakarupa … rupa … rupa .. rupa
Korup ..korup … korup ..

Hiduplah kalian dan lindungilah sesama
demi kehidupan yang abadi

suara bayi menangis ….
Musik menghentak dan hilang bersamaan pangung yang gelap.

Jagalabilawa tertawan para raksasa Jelmaan Rupakenca dan Kencakarupa.

Raksasa : Kau tak akan bisa membinasakan kami hai manusia
Jagalabilawa : Tapi aku akan melawanmu sampai salah satu dari kita binasa
Raksasa : Sungguh mulianya hatimu untuk sebuah kesia-siaan ha … ha … ha ..
Jagalabilawa : Dari apa kalian ini dibuat?
Raksasa : Ha ha ha … lihatlah pahlawan kita mulai putus asa …
dan menangis seperti kerbau disembelih … Tebaslah kami hai pahlawan
maka kami akan bertambah jumlahnya … atau tebaslah lehermu sendiri
hingga selesai sudah riwayatmu …. ha ha ha …

Raksasa mulai riuh, Jagalabilawa kehilangan kata-kata …
Tiba-tiba Jagalabilawa berkata dengan lantang …

Jagalabilawa : Tahukah kalian tentang kisah moyang kalian, kalian sekarang boleh bangga
dan bahagia karena menjadi keluarga kaya dan menguasai apapun bahkan nyawa
bayi, perempuan dan prajurit muda.

Raksasa : Kami adalah darah biru keturunan dewa, yang boleh memetik setiap bunga,
menebang setiap pokok, menghirup darah apapun dan kami tak akan mati.
Karena kami bersaudara ….
saling menghidupkan …
saling melindungi …
saling mengasihi …
dalam cinta yang paling indah dalam relung malam
dan mimpi buruk kalian yang tak pernah mencicipi kenikmatan kekayaan.

Jagalabilawa : Ha ha ha … demi cacing tanah dan tikus got yang melata dini hari
Kalian adalah makhluk yang lahir di waktu candikala
yang lupa purwa duk sina .. asal usul dan adigang adigung adiguna
merasa Batara Guru adalah sepupumu …
Tapi tahukah kalian bahwa tubuhmu tidaklah sesempurna itu ..
Tubuhmu sebesar gajah itu isinya tak lebih hanya sebuah perut dan sebentuk mulut

Para Raksasa terkesiap dan diam.

Jagalabilawa : Demi bangkai Republik yang terus kalian gerogoti,
Dengarlah hai yang suka berpesta pora,
Dengarlah hai yang suka berbohong pada istri sendiri,
Dengarlah raja hipokrisi,
Dengarlah kalian yang tersesat dalam labirin angan-angan yang kau buat sendiri,
Kalian bukanlah keturunan dewa atau darah biru ..
Kalaupun moyangmu dewa darahmu biru …
Kalian lahir dari seonggok bangkai busuk yang berair lindi
Kalian adalah ….

Raksasa : (Tiba-tiba ramah dan manis.) Jagalabilawa, hentikanlah maka aku akan memberimu
kenikmatan surga … jangan kau teruskan (Memohon mode on)
Apa yang kau perlukan Tuan … istana dengan kolam renang dan kamar mandi luas,
Range Rover yang gagah, atau … istri muda yang ranummmhh??
Katakanlah keinginanmu Tuan Muda Jagalabilawa …
Apa susahnya hanya diam? Dan setelah itu semuanya hanya ada kenikmatan?

Jagalabilawa : TIDAK! Tak akan pernah hai yang bermulut manis. Yang kami butuhkan adalah kalian
segera lenyap seperti asap …

Raksasa : HAH … SETAN ALAS. Tahukah kami adalah pemilik nyawamu saat ini kawan?
Kami tahu kau suka minum air putih di warung Pojok.
Kami tahu anak mu sekolah di TK Semi.
Kami tahu istrimu sedang mengandung 5 bulan.
Kami tahu celanamu hanya dua.
Kami tahu jalan pulangmu lewat Kebon Kacang.
Kami tahu bahkan yang kau sudah lupa … kawan ..

Jagalabilawa : So what, hai kalian yang menganggap semua bisa dibeli?

Raksasa : Ok. Jika kau tak mau terima tawaran kami, sadarkah kau ini wayang?
Hanya sebentuk wayang? Kuasamu tak sekeras mulutmu, kawan.

Musik menghentak, sebagian raksasa membuka barisan dan muncullah … SANG DHALANG.

Raksasa : Selamat datang Pak Dhalang apa kabar? Bagaimana apakah usahanya berjalan lancar?
Maaf mengganggumu dengan urusan ini. Ada urusan kecil mengenai seorang
wayang. Jika wayang ini tak ikut kami, pasti kau tak keberatan menerima pinangan kami
Pak Dhalang?

Pak Dhalang : Eh .. oh .. sebenarnya Nak Jagal ini orang baik, jadi aku bisa mengerti
dan jangan khawatir … dia pasti bisa menerima atau akan aku masukkan ke dalam
kotak .. terimakasih-terimakasih … he he …

Musik mengalun …

Jagalabilawa : (Dengan gaya suara suluk dhalang)
Oooong … Yen korupsi wus tekan Pak Dhalang
Sang Bagaskara kaya sirna katutup mendung angendhanu
Wakiling Gusti jare kok bisa tinumbas arta

He … kalian yang bersaudara sehidup semati …
Dengarlah rahasia terbesar ini
Aku tak akan takut menjadi wayang yang diberangus dalam kotak
Kini dengarlah kalian hai raksasa pemerkosa Ibu Pertiwi
Dengarlah kenyataan paling pahit dalam kehidupan glamor kalian

Raksasa : Berpandangan dan merasa terteror seolah akan ditelanjangi.

Jagalabilawa : (Menyalakan lagi layar yang kini menayangkan sebuah film mengenai bangkai busuk)

: Kalian yang mengaku terhormat dan kaya raya … kalian adalah keturunan pemakan
bangkai busuk … kalian adalah para BELATUNG!!

Video belatung:

Negeri ini sebenarnya sudah mati.
Dan kita adalah belatung-belatung pada bangkai Ibu Pertiwi yang membusuk.

Kita adalah binatang yang dilahirkan nyaris tanpa panca indera. Tidak bisa melihat. Tidak kuasa meraba. Tidak juga mendengar. Tidak mencecap. Penciuman kita hanya mampu mengendus sebuah bau. Bau yang menuntun kita untuk mendatangi sumbernya. Bau menyengat yang menjadi sangat merangsang, seperti gemerincing uang. Bau busuk menusuk, seperti birahi yang terbit di pagi hari. Bau anyir yang menyihir, adalah angin kipasan dayang-dayang yang semilir. Ya, seperti bau tahun ini juga yang membawa kita berkumpul di liangnya yang lindi1.

Kita hidup tanpa memerlukan anggota. Organ kita hanyalah mulut dan anus. Kaki tangan pun tidak. Kita bergerak dengan bertumpu pada orang-orang didekat kita. Berguling kesana kemari dengan menindih yang ada dibawah kita.

Dengan mulut kita melahap bagian-bagian tahun yang meluruh. Dari detik ke detik kita terus saja mengunyah. Ya, itulah aktivitas kita. Hanya itu. Makan adalah kerja. Makan adalah olah raga. Makan adalah hidup. Hidup adalah makan.

Ya, kita adalah binatang dengan satu mulut dan satu anus yang terus menerus menggerogoti Jenazah Ibu Pertiwi yang sudah membujur ini, sambil terus menerus menambah jumlah kita dengan persetubuhan yang sangat primitif. Naluri saja yang membimbing kita menebar benih kesana kemari tanpa tahu akan menjadi apa nantinya spermatozoa itu, sel telur mana yang akan dibuahinya. Tidak ada yang kita pedulikan, karena kita adalah binatang terbelakang yang hanya disatukan oleh sebuah aroma.

Anak-anak kita berjubel memenuhi kereta reot menuju masa depan.
Anak-anak kita adalah anak-anak yang tidak mengenal kata apapun kecuali makan. Mereka berebut dengan orang-orang yang lebih tua. Mendorong, menggeser dengan paksa, bahkan melempar mereka ramai-ramai keluar koloni dengan akhir yang sangat pasti yaitu mati. Seperti anak sekolah yang dilemparkan dari atas kereta listrik yang melaju cepat oleh sesamanya.

Karena kita menelan hidangan yang busuk, menghirup udara yang busuk, maka kita juga mengeluarkan kotoran yang sangat busuk berupa cairan kental yang melata. Sebenarnya kalau disebut makan, tentu hanyalah memenuhi sebuah rongga kecil dari bagian tubuh kita yang tak lebih dari seper sepuluh dari besar tubuh kita. Seharusnya.

Tetapi kita makan bukan untuk itu. Bagaimana tidak, jika kita melakukannya siang malam, tanpa istirahat dan tanpa kenyang. Paling kita hanya mundur sejenak dari barisan yang paling depan, paling dekat dengan makanan ke barisan belakang. Kemudian berusaha maju lagi untuk mencecap daging tahun yang semakin lama semakin menipis. Tapi kita merasa harus melahapnya dengan gairah, semangat, gigitan, suapan yang sama besar. Bahkan kalau perlu harus lebih cepat, semakin cepat lagi. Hingga luluh lantaklah Bangsa ini. ***

Kencakarupa dan Rupakenca adalah dua raksasa dalam cerita wayang tidak bisa dibunuh karena jika satu mati maka yang lain akan melompatinya dan membuat si mati menjadi hidup lagi.

I senaste avsnittet av Babel var det ett välformulerat samtal om Riksteaterns uppsättning av Lars Noréns pjäs 7:3 (1999). Pjäsen sattes upp med professionella skådespelare och interner från Kriminalvården som framförde sina egna nationalsocialistiska åsikter. En av de kriminella rymde och deltog i morden i Malexander.

Med i samtalet i Babel deltog teaterchef Linus Tunström, journalist och författare Elisabeth Åsbrink och kulturjournalist Per Svensson. Samtalet rörde sig kring frågan om detta var ett möjligt projekt eller inte. Och om de som deltog var delansvariga i morden på Malexander eller inte. Svaret är så klart inte entydigt så ni måste se samtalet själva, men det jag vill lyfta fram är två snabba repliker som bara passerade utan att någon högg tag i dem:

- Vad händer med en människa som får upprepa fem repliker med sina egna nazistiska åsikter och dessa enda repliker beskriver en själv? Blir den enda bilden av en själv?

- Hur var det att möta publikens massiva hat?

Jag tror att något händer. Jag tror att det är svårt att hantera detta inom sig själv. Det kan ha lett till övervåldet i Malexander. Det kan det.

PS. Upprinnelsen till att Babel uppmärksammar 7:3 just nu är att det är tio år sedan det hände, Uppsala Stadsteater sätter upp pjäsen 7:3 Återbesöket och Elisabeth Åsbrink har kommit ut med boken Smärtpunkten som beskriver skeendet och låter de inblandade komma till tals.

Unetunnid on muutunud sama hüplikuks kui need Eestis olid. Ma ei ole isegi kindel, kas sellel on väga vahet, kas magada saab kolm või kümme tundi. Või ülepäeva või mitu jutti. Tunne on ikka samasugune. Kergelt väsinud, aga siiski valmis tööd tegema. Ehk siis… Midagi ei ole väga muutunud. Välja arvatud see, et põhisuhtluskeeleks on inglise, mitte eesti keel. Samas… Ega see nii väga uus teema ka ei ole…

Järgmine nädal saab olema üsna kiire. Viimane nädal teatris proove teha, esimesed korrad seda päris-kostüümidega (mis keerab kogu senise kontseptsiooni nagunii peapeale) ja saatemuusikaga teha. Pluss olen teel tagasi lasteaedadesse. Tuleb uued tunniplaanid teha ja kontseptsiooni muuta. Nii et… Tööd jätkub enam kui küll ja unetunnid jäävadki hüplikuks. Ma usun. Nojah, mis seal siis ikka.

—
Hop-hopp!