Fredag idag, oh the joy! Jag ska ägna min helg åt F. Blom, Monet, Manet, Pisarro, Courbert osv osv. På onsdag har jag tenta, har storslagna planer att få A, så bloggen får vila lite i helgen!

Ett litet tips: Ni som ville beställa en tavla efter löning, beställ senast på söndag för då får ni er tavla mycket snabbare!

Trevlig helg allihopa!

Inför en förhandling idag fick jag ta på mig vassa armbågar, skinn på näsan, och bra argument på fötterna. Genom att peppa mig själv inför mötet kunde jag låta det lallande fånet i mig stanna hemma och våga säga allt det där viktiga.

Jag övade också på tanken på att släppa groll så fort parterna hamnar på en acceptansnivå. Efter kampen mellan viljorna släpper man det som är hett och blickar framåt, på det som är positivt. Att hamna i en win-winsituation är gott nog. Jag känner mig lättad och glad att det blev som jag trodde. Mental förberedelse är A och O.

Hur fin är inte den här! Självklart är det fantastiska Anna Ileby som gjort den. Jag ser så tuff och snygg ut! Jotack, jag älskar den här bilden!

Tack tack tack fina Anna!

Äta-djur-moralen är en ideologisk fråga och vi formar våra egna helt efter tycke och smak. Jag funderar rätt ofta på var mina egna gränser för hur mycket, vad och varför jag äter kött och varför jag kan tänka mig att använda djurhudar/pälsar. Ofta kommer jag fram till att jag äter kött och jag kan därför också bära päls. Men jag bär bara pälsar/hud av de djurarter som jag även äter. Alltså  inte iller, mink, räv, ekorre osv. för jag äter inte dessa. Men jag tycker det vore fel att neka att bära läder, mocka och annat som kommer från nötkreatur eftersom jag äter ko. Det vore ju dumt att slösa bort resurserna om man inte tar till vara allt kossan ger.

Men när jag nu ser redovisande filmer av plågade grisar och djurtransporter blir jag beklämd. Nu är det dags att dra nya gränser. Hur drar du dina?

Inspirerade av att få olika figurer att teckna så ville Emil visa sina kunskaper. Det är detaljrika gubbar som han ritar. På den högra teckningen började han med signeringen och sen var det inte plats för mer.

Men det är inte allt som hamnar på papper Och lillebror kan ju inte vara sämre….

Fingrar på dina ord, vad var det du sa nu igen…

Lillasyster hämtades på dagis av min mamma i torsdags för att spendera lite tid tillsammans. Det här kom med posten idag:

Lillasysters konst.

ett litet sneakpeak på vad jag håller på med nu.

Here’s a sort of architectural concept art piece (notice the dude in the doorway .

There’s a lot of sketches coming in the close future, I’m finishing up a lot of things and drowning in schoolwork but hang in there if you’re tired of not seeing any updates!

Efter en dag utan en tillstymmelse till att skapa bilder så fick jag ett plötsligt infall. Jag ville göra något utan anknytning till jobbet, så jag gjorde en låtsas logga till en fantasiblogg. Bara för  att leka lite och för att det inte fanns något roligt på TV. Det är lite som att spela spel en stund för att koppla av. Men är det endast en lek? Hur mycket tanke lägger vi ned på vår logotype?

Här på WordPress har det blivit lite förändringar de senaste månaderna. När man går in och tittar på det nya interface som fortfarande är under utveckling kan man se att loggornas betydelse har växt. Om du ingen logga har så blir tilldelad en svart ruta, dystert om något. Logga bör vara tydlig  i litet format.Första intrycket varar och den tvekande handen stannar till vid bilderna och vrakar. Har du en säljande logga gode bloggare?

Innan alt forsvinn:Två unga damer ställer just nu ut på GAD i Oslo. Ragnhild Ohma målar familjeporträtt på mdfskivor fantastiska enkla målningar i tillbakahållna färger. Säker och enkelt ligger ytorna invid varandra. Mdf:en skiner ofta igenom och ger bilderna ett fint skär. Ibland har hon klippt in en tapetbit eller ett annant mönstrat papper som för att understryka idyllen. Det är tungt, det är trist, inga lyckliga familjer som de avbildade själva försöker ge sken av. De är alla levande döda tror jag, de stirrar på mig med livlösa ögon. De stirrar på mig och jag tänker på realistisk tv-teater från 60-talet Bergman och Norén. Skrämmande bra. Bredvid Ragnhilds målningar hänger Ingas bilder av ruttnande träsk, dimman hänger tung över vattensamlingar mellan träden som kastar långa skuggor. Bilderna är målade på ett nästan impressionistiskt sätt, snabbt säkert och precist.De är vackra. Inga har också gjort vaxskulpturer som utstrålar samma sköna obehag. Smygritade lite. Här är några snabba. Tack för en fin kväll Alexandra och Knut, en fin utställning, gå och se sen innan allt försvinner!

Är ganska påverkad av min egne horror idér här.

Knut som vampyr, kanske den mest osannolika vampyren i världen!

Betraktar betraktaren

Konversation

Mannen med väskan

Artisttalk

Christian Kolverud med damer

Fredagen den 13 november var det vernissage på Galleri Maria Veie med Christina Leithe Hansens fotografier.
Galleriet ligger på Grønland i Oslo och är väl värt ett besök: Gå dit och se de fina bilderna! Vernissaget var som vanligt hos Maria festligt, den var fin stämming med många välklädda unga damer och kanske inte fullt så välklädda unga män. Jag gick runt med skissboken och försökte fånga lite av festen på pappret, kul att rita på utställning.

Maria Veie hälsar oss hjärtligt välkommna

Maria hade kvällen till ära på sig en fantastisk haute couture klänning designad av Nina Skarra

Aftonklänning satt perfekt designen påminner om sofistikerad design från 60-talet tycker jag.

Prinsessan och trollet

Andre ocg Oda fotograferad ivirgt varandra, konsten och alla oss andra

Oda Bharfot Paal Bjelke Andersen

Amber Paal

Vacker dam i fin kappa

High heels

Artisttalk

]]> http://paljettenq.wordpress.com/2009/11/13/komigendaforfan/ Fri, 13 Nov 2009 13:37:01 +0000 PaljettenQ http://paljettenq.wordpress.com/2009/11/13/komigendaforfan/

Friskt vågat resten vunnet… att vilja är en bra början och hälften vore nog.

När jag i augusti 2009 kom tillbaka till Bergen för att börja mitt examensarbete tänkte jag att jag ville använda mig av den arbetsprocess jag utvecklat under utbytet i Umeå. Jag ville fortsätta teckna på samma vis med tecknandet som en integrerad del av livet. Då jag under tiden i Umeå bara tecknat av vad som hälst, ville jag nu med omsorg välja förlagorna. Och jag ville försöka få mängden av teckningar att berätta en sammanhängande berättelse. Berättelsen var om mitt konstnärliga arbete de senaste tre och ett halvt åren. Då denna konst ofta legat i gränslandet mellan konst och att bara leva livet med en konstnärlig ambition så var ett filtrerande av detta genom teckning ett intressant projekt. Att få fram något essentiellt av ett mycket svävande och svårfångat arbete.

Jag ville genom att gå igenom mina senaste fyra år skapa en berättelse i teckning om min väg till att bli konstnär och levnadskonstnär. Jag började teckna av mitt arbete under januari 2006 och vidare hur min väg in på konsthögskolan såg ut, vad jag jobbade med för projekt när jag sökte och kom in. Sedan gick jag genom all min videodokumentation av första året på konstakademin och sedan andra årets intensiva dokumentärfotograferande av mitt livskonstverk. Jag hade ett nästan oändligt bildmaterial att använda som förlagor.

När jag började få några hundra teckningar började jag dela in dessa i kapitel. Vissa kapitel beskriver enskilda situationer jag upplevt, medan andra visar platser och sammanhang jag kontinuerligt deltar i. Jag fortsatte att se vilka kapitel som kunde utökas och tecknad dessa teckningar och kom på nya kapitel som saknades. Jag känner nu att jag täkt stora delar av det som varit viktigt under min utveckling, mitt arbete och mitt liv de senaste åren. Sen finns det så klart sådan som är helt omöjligt att dokumentera trots att det är extremt viktigt i livet och detta har jag valt att inte ta med.

Utställningen
Jag vill utnyttja att jag har tillgång till mycket plats när jag skall visa teckningarna. Jag kommer att sätta upp alla på väggarna på ett sådant vis att betraktaren går genom utställningsrummet och går från 2006 fram till 2009. Om det skulle vara bara en rad med teckningar så behövde jag 120meter vägg så jag blir tvungen att ha fem eller sex rader ovanför varandra för att få plats på den 25meter vägg jag har att tillgå.

Boken
Då jag troligen inte kommer att kunna visa alla 600 eller så teckningar igen men gärna vill visa alla dessa teckningar som ett verk väljer jag att också sammanställa dem i en bok. En bok där du bläddrar dig fram genom tiden istället för att gå genom gallerirummet. Boken kommer att tryckas upp i en mindre upplaga och säljas på utställningen. För att boken inte skall bli för dyr att producera och sälja blir jag dock tvungen att minska ner antalet bilder i boken till ca 200.

klicka på texterna nedanför för att se teckningarna

Åke sjöberg_ examens arbete_teckningsbok200601UtePåGK

När jag i augusti 2009 kom tillbaka till Bergen för att börja mitt examensarbete tänkte jag att jag ville använda mig av den arbetsprocess jag utvecklat under utbytet i Umeå. Jag ville fortsätta teckna på samma vis med tecknandet som en integrerad del av livet. Då jag under tiden i Umeå bara tecknat av vad som hälst, ville jag nu med omsorg välja förlagorna. Och jag ville försöka få mängden av teckningar att berätta en sammanhängande berättelse. Berättelsen var om mitt konstnärliga arbete de senaste tre och ett halvt åren. Då denna konst ofta legat i gränslandet mellan konst och att bara leva livet med en konstnärlig ambition så var ett filtrerande av detta genom teckning ett intressant projekt. Att få fram något essentiellt av ett mycket svävande och svårfångat arbete.

Jag ville genom att gå igenom mina senaste fyra år skapa en berättelse i teckning om min väg till att bli konstnär och levnadskonstnär. Jag började teckna av mitt arbete under januari 2006 och vidare hur min väg in på konsthögskolan såg ut, vad jag jobbade med för projekt när jag sökte och kom in. Sedan gick jag genom all min videodokumentation av första året på konstakademin och sedan andra årets intensiva dokumentärfotograferande av mitt livskonstverk. Jag hade ett nästan oändligt bildmaterial att använda som förlagor.

När jag började få några hundra teckningar började jag dela in dessa i kapitel. Vissa kapitel beskriver enskilda situationer jag upplevt, medan andra visar platser och sammanhang jag kontinuerligt deltar i. Jag fortsatte att se vilka kapitel som kunde utökas och tecknad dessa teckningar och kom på nya kapitel som saknades. Jag känner nu att jag täkt stora delar av det som varit viktigt under min utveckling, mitt arbete och mitt liv de senaste åren. Sen finns det så klart sådan som är helt omöjligt att dokumentera trots att det är extremt viktigt i livet och detta har jag valt att inte ta med.

Utställningen
Jag vill utnyttja att jag har tillgång till mycket plats när jag skall visa teckningarna. Jag kommer att sätta upp alla på väggarna på ett sådant vis att betraktaren går genom utställningsrummet och går från 2006 fram till 2009. Om det skulle vara bara en rad med teckningar så behövde jag 120meter vägg så jag blir tvungen att ha fem eller sex rader ovanför varandra för att få plats på den 25meter vägg jag har att tillgå.

Boken
Då jag troligen inte kommer att kunna visa alla 600 eller så teckningar igen men gärna vill visa alla dessa teckningar som ett verk väljer jag att också sammanställa dem i en bok. En bok där du bläddrar dig fram genom tiden istället för att gå genom gallerirummet. Boken kommer att tryckas upp i en mindre upplaga och säljas på utställningen. För att boken inte skall bli för dyr att producera och sälja blir jag dock tvungen att minska ner antalet bilder i boken till ca 200.

Åke sjöberg_ examens arbete_teckningsbok200601UtePåGKfalun sommar 2009

När jag i augusti 2009 kom tillbaka till Bergen för att börja mitt examensarbete tänkte jag att jag ville använda mig av den arbetsprocess jag utvecklat under utbytet i Umeå. Jag ville fortsätta teckna på samma vis med tecknandet som en integrerad del av livet. Då jag under tiden i Umeå bara tecknat av vad som hälst, ville jag nu med omsorg välja förlagorna. Och jag ville försöka få mängden av teckningar att berätta en sammanhängande berättelse. Berättelsen var om mitt konstnärliga arbete de senaste tre och ett halvt åren. Då denna konst ofta legat i gränslandet mellan konst och att bara leva livet med en konstnärlig ambition så var ett filtrerande av detta genom teckning ett intressant projekt. Att få fram något essentiellt av ett mycket svävande och svårfångat arbete.

Jag ville genom att gå igenom mina senaste fyra år skapa en berättelse i teckning om min väg till att bli konstnär och levnadskonstnär. Jag började teckna av mitt arbete under januari 2006 och vidare hur min väg in på konsthögskolan såg ut, vad jag jobbade med för projekt när jag sökte och kom in. Sedan gick jag genom all min videodokumentation av första året på konstakademin och sedan andra årets intensiva dokumentärfotograferande av mitt livskonstverk. Jag hade ett nästan oändligt bildmaterial att använda som förlagor.

När jag började få några hundra teckningar började jag dela in dessa i kapitel. Vissa kapitel beskriver enskilda situationer jag upplevt, medan andra visar platser och sammanhang jag kontinuerligt deltar i. Jag fortsatte att se vilka kapitel som kunde utökas och tecknad dessa teckningar och kom på nya kapitel som saknades. Jag känner nu att jag täkt stora delar av det som varit viktigt under min utveckling, mitt arbete och mitt liv de senaste åren. Sen finns det så klart sådan som är helt omöjligt att dokumentera trots att det är extremt viktigt i livet och detta har jag valt att inte ta med.

Utställningen
Jag vill utnyttja att jag har tillgång till mycket plats när jag skall visa teckningarna. Jag kommer att sätta upp alla på väggarna på ett sådant vis att betraktaren går genom utställningsrummet och går från 2006 fram till 2009. Om det skulle vara bara en rad med teckningar så behövde jag 120meter vägg så jag blir tvungen att ha fem eller sex rader ovanför varandra för att få plats på den 25meter vägg jag har att tillgå.

Boken
Då jag troligen inte kommer att kunna visa alla 600 eller så teckningar igen men gärna vill visa alla dessa teckningar som ett verk väljer jag att också sammanställa dem i en bok. En bok där du bläddrar dig fram genom tiden istället för att gå genom gallerirummet. Boken kommer att tryckas upp i en mindre upplaga och säljas på utställningen. För att boken inte skall bli för dyr att producera och sälja blir jag dock tvungen att minska ner antalet bilder i boken till ca 200.

- Älskar du mig?

- Ja. Jag älskar dig

- Hur mycket?

- Oändligt

- …. är du säker?

- Ja.

Jag blev faktiskt lite chockad när jag tittade på förra illustrationen som jag la upp. Vad mycket färg den hade! Det är jag inte van vid, därför gjorde jag en till variant med lita lägre färgskala.

Kanske kul att se också, hur en och samma bild kan se ut på helt olika sätt!

Nu är konstsidan uppdaterad!