Jag läste om Mymlans aversion mot telefoner och telefonsamtal och jag kände igen mig mycket väl i det hon skriver. Ibland blir jag hysteriskt stressad av att telefonen ringer, och ringer det flera gånger under en kort tid så blir jag om inte galen så näst intill och det har oftast lite eller ingenting med personen som ringer att göra utan det är bara så att vissa dagar så blir jag bara stressad av att telefonen ringer, och jag har ingen lust att sitta och tomprata, fast andra dagar så kan jag babbla i timmar.

Ibland känner man sig lite taskig som sätter telefonerna på ljudlös, men jag har sagt åt mina vänner att om det är något särskilt så kan dom alltid smsá för det ser jag ju då. Ändå är jag den som absolut alltid måste ha med mig mobilen överallt, jag får nästan panik om inte den är med och jag fattar inte hur jag överlevde innan mobilernas tid. Sen är det en till sak som stör mig, och det är när folk blir hysterisk för att man inte svarar. ” Varför svarade du inte, jag har ju ringt 2 gånger!! Precis som att det vore ett tvång att svara i telefonen eller alltid vara tillgänglig annars är man hin håle själv. Nej telefoner är bra, men inte alla dagar, och ibland har man helt enkelt inte lust-tid-ork att prata. Jag vet inte hur det är med er andra, men jag kan bli fruktansvärt stressad vissa dagar av telefonen också känner jag att om jag inte är på “prathumör” så är det inte lönt att svara för då blir det i alla fall inget givande samtal. Men som sagt, det är vissa dagar jag suttit i flera timmar och pratat också så det är inte så att jag tycker telefoner och samtal bara är av ondo, det är mer att det måste vara rätt dag och tid för att det ska vara givande.

Gode Tilbud, masser af gratis ting og konkurrencer hvor du kan vinde fede præmier.

Alt sammen finder du på den nye side www.tilbudsguiden.net som indeholder et stort udvalg af de bedste tilbud opdelt i kategorier.

På siden kan du finde gode tilbud på billig taletid eller du kan være heldig at finde tilbud på mobil telefoner, cremer og m.m.

Superenkla mobiler är ingen nyhet: Det finns redan flera modeller som har så få funktioner som möjliga och stor display och stor knappsats. Däremot ser de alla ganska tråkiga ut: ofta i svart och vitt. Nu finns det däremot en ny serie telefoner, som finns i läckert svart eller rosa eller i den mer avancerade modellen genomskinlig blå plast, med ett minimum av knappar och en spärr som gör att man bara kan ringa numrena i adressboken, samt en larmknapp som kopplar en direkt till 112. Den har redan sålt bra i Irland, och kliver nu in på den brittiska marknaden.

Det är bara ett problem: Firefly är inte designad med tanke på personer med funktionshinder, utan för barn. Den enklaste modellen är tänkt att användas av barn från fyra års ålder. Föräldraföreningar rasar, enligt Aftonbladet. Så små barn ska inte ha användning av en telefon, för de ska alltid ha sällskap av en vuxen, påpekar man. Och visst är det så när det gäller fyraåringar, absolut, men det finns en del äldre barn som behöver mobiler men inte kan använda en “vanlig” mobil.

I Sverige kan barn och vuxna med kognitiva funktionshinder få en Handifon som hjälpmedel, som är en kombinerad handdator och mobiltelefon med programvara som är extra lätt att använda. Handifonen fungerar kanske bra, men rent utseendemässigt… tja, den är grå och kantig. Fireflys rosa telefon ser även den lite klumpig ut, med liten display och dessutom normativa knappar där “mamma” har kjol och “pappa” inte – och det är de två snabbknappar som finns och går inte att ändra, vad jag förstått. På hemsidan får man veta att paketerbjudandet “Glowpack” är slutsålt, men att det funnits ett svart kit för pojkar och ett rosa för flickor. Normativt så det förslår, men ändå: Om någon tvivlade så är det nu bevisat att man kan göra mycket enkla telefoner som också är snygga.

Synd bara att tillverkare brukar envisas med att mer eller mindre underförstått kategorisera allt som är praktiskt, lättanvänt och snyggt som att det bara är för barn eller bara för kvinnor. Jag antar att det är dags att lansera en särskild telefon för bögar. Självklart ska den vara rosa och förprogrammerad med ett musikprogram försett med en samling låtar: precis som man väljer mellan olika rosa nyanser på skalet kan man välja mellan schlager eller bögdisco. Dessutom är webbläsaren optimerad för att surfa på Qruiser. Namnet? Homophone, såklart. Jag tror jag skulle behöva en sån.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om telefoner, mobiler, teknik, hjälpmedel, design, barn, Firefly, funktionshinder, marknaden, fördomar, stereotyper, bögar, HBTQ, kön, genus, könsroller

Jag fick nyss ett samtal från min klinik – och min läkare kommer tydligen att ringa mig “efter klockan 16 på måndag”. Först blev jag glad – äntligen har jag ju fått tid. Sedan blev jag orolig – “efter klockan 16 på måndag” skulle ju faktiskt kunna tolkas som “senare i år eller kanske 2015”. Jag skulle ju kunna tvingas vänta vid telefonen resten av mitt liv.

Men det betyder nog att han ringer mig strax efter klockan fyra. Och då skall han och jag ha ett litet samtal om mina sömntabletter.

Denna gång tänker jag fan inte ge mig – jag skall avkräva honom det värsta jävla knark som finns i sömntablettsväg. Jag vill få pillervärldens motsvarighet till en jävla vätebomb. Jag har redan börjat planera min argumentation: Jag har kämpat i många år, inte fått den hjälp jag behövt, kräver nu en tablett som man kan ta precis innan sänggåendet och som får en att slockna omgående. Det KRÄVER jag!

Jag är trött på att få tabletter som är avsedda för åldringar som ändå sover sig genom sina dagar. Trött på tabletter vars doser måste dubbleras för att man skall känna någon som helst effekt. Och framförallt så är jag trött på att lägga ut PENGAR på dem.

Björn vaknar av att hans mobiltelefon ringer. I andra änden är hans farsa, som tydligen är ute och kör med jobbebilen. Farsan låter upphetsad.

Farsan: BJÖRN!

Björn: …va?

Farsan: Sätt igång radion! Nu! P4!

Björn: …varför?

Farsan: Bara gör det! NU!

Björn lägger på luren och startar sin klockradio. Hittar snabbt P4, där “Snälla, Snälla” spelas. Björn ringer upp Farsan.

Björn: Vaddå, vad har hänt? De spelar bara den där jävla skitl…

Tystnad.

Farsan: HA!

Når en koordinator på et hjemmetjenestekontor er syk,
må en av de andre sykepleierne steppe inn og ta oppgavene hennes.

Oppgavene består av å være telefonvakt der man sjonglerer med de ansatte, sender dem dit de trengs, ta i mot telefonbeskjeder fra brukere, pårørende, leger, sykehus, bestillerenhet. Så skal alle beskjeder komme til rett vedkommende..

Dessuten sitter koordinator som innekontakt for de som er ute.. skjer det noe, er den personen der for å forandre en arbeidsrute og passe på at alle får hjelp.

I tillegg sitter den personen og lager arbeidslister for følgende dag (er).

Jeg trodde jeg skulle ut i pleie i dag, men da jeg kom inn med kaffekoppen skjønte jeg at det var endring på gang.. Koordinatoren var ikke der, og min sykepleiekollega så spørrende på meg og spurte om jeg ikke ville..

Å være inne på et kontor har også sine fordeler; du slipper å fryse, blir ikke våt på bena, slipper å krype inn og ut av biler. I stedenfor bytter man med uforutsigbarhet, stress og et usynlig press på at alle beskjeder må komme fram dit de skal.. Husket jeg alt i dag?

Egentlig vet jeg det først en gang ut på mandag.. Da får jeg en tilbakemelding i hvertfall på hva som er GLEMT!

Jeg er som du skjønner ikke sikker på om jeg liker slike innedager likevel…

Tillslut nästan rymde jag hemifrån, ut i vårsolen, ut i takdroppet och talgoxetitifyandet, bort från alla ringande telefoner.

Hallå.
Jag är föräldraledig.
Jag har inte tid med sånt där tjafs. Jag behöver en assistent som fixar allt jidder!

Men idag har jag tagit tag i en massa surdegar som legat.
Jag avskyr jidder så det hamnar gärna i “i morgon”-högen.
Men jag har pratat med Expert och Sony om TVn och den trasiga digitaltvboxen.
Jag har pratat med Agria om ersättningen av Lilla Fröken Morrhårs sista räkning. (Just det har jag dragigt mig för lite extra. Allt som påminner om hålet efter henne är rätt otrevligt)
Jag har inte bara pratat med utan dessutom BESÖKT och ÖGA MOT ÖGA konfronterats med Försäkringskassan. (Jag ryser fortfarande. Om några månader, när de fattat beslut, lär jag väl bli sur igen.)
Dessutom har jag varit datasupport till min far, jourhavande medmänniska till mina vänner (mind you, ett kärt nöje, min far är älskad och mina vänner högaktade). Dessutom har lilla moster ringt, och därpå Essingens pappa. Och min mamma.

Kort sagt.
Idag har jag pratat med ungefär hela världen.
(Plus några försäljare)

Får jag vara ifred nu?

Min mobil är alltid ljudlös när jag sover. På så sätt vaknar jag inte om det skulle dimpa ner några SMS eller dylikt mitt i natten. Det fina med ljudlöshetsinställningen är att väckarklockan fortfarande fungerar: Man hör inte eventuella SMS som tas emot, men man vaknar ändå som planerat. Fiffigt.

När jag steg ur sängen för en stund sedan och skulle stänga av väckarlarmet så såg jag att jag hade två missade samtal. Från 00.52 i natt.

Jag surnar till av sådant. De flesta vet att jag lägger mig tidigt om helger, dvs. oftast innan midnatt. Men ens om det inte varit så, så vill jag tro att det får finnas någon liten gräns för när det är okej att ringa till folk. Själv ringer jag ogärna till andra efter 20 och aldrig efter 21 (faktum är naturligtvis att jag ogärna ringer andra överhuvudtaget).

Min syn mörknade. Förstod personen inte att han kanske kunde ha väckt mig?

Sedan blev jag orolig. Tänk om personen hamnat i någon farlig knipa, och ringde mig för att få hjälp? Tänk om han nu ligger blodig i en snödriva hundra meter härifrån?

Nu sitter jag här och är lite ambivalent. Ska jag försöka ringa honom såhär på morgonkvisten och med all säkerhet väcka honom, vilket vore ironiskt med tanke på att han kunde ha väckt migi natt? Eller skall jag inte göra det eftersom… tja, han väckte ju faktiskt inte mig? Eller ska jag skicka ett SMS, vilket är ett arrogant och förminskande svar när någon faktiskt RINGT till en?

Detta, kära läsare, är Björndilemmat.

Mer tee-hee kön engelsk stil som en no-hoper moper går från ett jobb till ett annat möte om hur många kvinnor som bestämt sig för att få honom i säng. Som vanligt i dessa mycket trovärdigt filmer, cravats och facklas underkläder företräde. Stjärnor Man About parlamentets Richard O’Sullivan och också den slicka-när-våt Valerie Leon som ett SM kjol-Lifter.

Det finns en massa grejer som folk pratar om som liksom förenar, skapar samhörighetskänsla och gemenskap. Som när diskussion uppstår om bästa receptet på kladdkaka eller semlor och folk blir tokengagerade och alla verkligen tycker saker och verkar komma nära varandra om inte annat för att de har olika uppfattning om huruvida mandelmassan ska blandas med grädden eller inte.

Diskussioner som får mig att känna mig grymt utanför, eftersom jag vare sig gillar kladdkaka eller semlor.

Jag har massor av saker som jag inte tycker om alls, som jag faktiskt är helt ointresserad av och därför får mig att känna mig utanför vid fikabord eller i mikrobloggar.
Det hjälper heller inte att ha andra som inte gillar, för det skapar inte gemenskap att kort konstatera att man inte alls tycker om efterrätter. Finns liksom inget att tillägga då och så blir det tyst.

Här är min lista på saker man förväntas gilla men som jag är totalt likgiltig inför:

Kladdkaka
Choklad i största allmänhet
Bakverk med choklad i
Semlor
Mandelmassa
Mandel
Allt som smakar mandel
Efterrätter i största allmänhet
Saker med choklad i i synnerhet (jag blir otroligt besviken om efterrätten på en middag består av nåt slags bakverk med choklad i)
Jordgubbar (äter jag visserligen men de är ändå grymt överskattade)
Glass
Glass med choklad i
Glass som smakar sprit eller är garnerad med sprit
Färgad sprit i allmänhet
Whisky i synnerhet
Pannkaka
Plättar
Kaffe latte
Kaffe i största allmänhet. Jag är kaffeberoende men det är en drog för mig, smaken är ganska ointressant bara jag får mitt koffein och slipper huvudvärken.
Bröd

Listan kan absolut göras längre men ovanstående är sådant som diskuteras rätt ofta i mina kretsar, och som får mig att känna att jag inte har ett skit att tillföra och inte heller kan uppbåda tillräckligt intresse för att lyssna på andra som pratar om det.

Det här gäller inte bara sådant man stoppar i munnen. Det finns andra saker som man förväntas gilla och vara intresserad av som jag inte heller kan uppbåda minsta intresse för.

Några exempel:

Väskor (men den som kan skapa den ultimata väskan som fyller alla mina behov kan få en kram)
Skor
Mode i största allmänhet
Kosmetika av alla slag
Teknikprylar
Mobiltelefoner
Datorer
och så vidare…

Eftersom det verkar som om många gillar att tala om just godsaker och shopping och prylar medan jag själv mycket hellre talar om död eller livets mirakel eller kanske relationer och såklart musik, känner jag mig ofta lite dum och utanför.

Vad får dig att känna dig utanför och dum?

Läs även andra bloggares åsikter om Saker man förväntas tycka om

Nu har jag börjat tröttna på min Samsung I900 Omnia! Så jag har börjat se mig om efter alternativ…

Ett kan vara Palm Pre om den nu kommer till Europa och i så fall när?

Me like, a lot!

Blev tipsad om en annan lur som jag hoppas kommer inom rimlig framtid… Toshiba TG01 verkar vara en riktigt najs lur!

* 480 x 800 pixlar med 4.1 tums skärm
* Endast 9.9 mm “tjock”
* Qualcomm Snapdragon QSD2850, 1 GHz processor
Me like! =)

Vad det blir återstår att se, börjar tröttna lite på touchskärmar så det lutar åt Palmen med qwerty-tangentbordet! Det är ju en fördel med fysiska knappar när man mailar och sms´ar mycket!

Jag har egentligen bara två fobier som orsakat något egentligt problem för mig, det här är en av dom. Den här har t.o.m. min familj lagt märke till, jag som annars är så bra på att dölja saker.

När jag var liten var den ännu värre än vad den är nu. Då var det så illa att jag inte ens kunde svara i telefon när det ringde hemma. Det lärde jag mig efter ett tag, men än i dag kan jag absolut inte svara i någon annans telefon.

Förmodligen är det tack vare mobiltelefonernas utbredning som jag har blivit så pass telefonkompetent som jag är idag Det var fantastiskt! Plötsligt kunde jag ringa en person och det var förmodligen rätt person som svarade, om inget oförutsett inträffade. Dessutom dök denna fantastiska tjänst upp: SMS! Plötsligt kunde jag skriva i stället för att prata! Mycket, mycket bättre…

I och med att jag har övat mig under ett antal år på att ringa till vänners mobiler kan jag nu hjälpligt klara att ringa även enstaka samtal där jag inte känner den i andra änden (förut kunde jag inte ens ringa till kompisar av risk för att deras föräldrar skulle svara). T.ex. kundtjänstsamtal klarar jag nu av, även om jag måste repetera för mig själv precis vad jag ska säga innan jag ringer. Tvångsmässigt planerar jag minsta ord. När jag skulle fixa min praoplats i åttan klarade jag inte att ringa, så jag åkte dit i stället och fixade. Mitt problem är inte att prata med okända människor, utan det sitter ihop med telefonen, att ringa till dom.

Då och då dyker det däremot upp sådana samtal som kastar mig rakt ner i fobiträsket igen. Ett sådant dök upp i förra veckan när jag fick numret till en översättare som jag skulle kunna intervjua till mitt projektarbete. I en vecka nu har jag gått runt och haft ångest för det här samtalet, som måste göras (eftersom min mamma gav mig numret förväntar hon sig att jag ska ringa). Varje dag har jag tänkt “jag ska ringa idag, jag ska!” men det har inte blivit av. Men för en kvart sen så ringde jag! Jag klarade det! Hjärtat bultar fortfarande… I natt låg jag och planerade hur jag skulle säga, och jag lyckades nästan helt med det. Min stolthet är obeskrivlig.

Det känns så skönt när man väl lyckas övervinna sina fobier, åtminstone tillfälligtvis Så nu ska jag ringa en god vän, för att återhämta mig ^^

Läs även andra bloggares åsikter om fobi, fobier, fobiträning, telefonskräck, telefoner, mobiltelefon, sms, telefonsamtal, tvång, tvångsmässig, planering, intervju, ångest, projektarbete, översättning, översättare, orange, stolt

I Estland kommer det i valet år 2011 vara möjligt att rösta via mobiltelefonen. Jag vet inte hur demokratin fungerar i Estland i övrigt (jag har varken hört något bra eller dåligt om den, utöver att Estland är en demokrati), men detta är verkligen ett framsteg. I USA krävs, såvitt jag förstått rätt, registrering för att få rösta. Registrering för att få rösta. Innan du går och röstar. Tss. Särskilt demokratiskt? Nej. Inte konstigt att USA har så (jämfört med Sverige) låga deltagandesiffror i sina val. Dessutom har de än mindre valfrihet än Sveriges medborgare; i princip är det bara meningsfullt att rösta på Demokraterna eller Republikanerna, och de är de enda som har pengar nog att ordna tillräckligt stora valkampanjer.

Nåväl, detta med mobiltelefonsröstning är alltså en stor framgång för demokratin, anser jag. Borde inte detta införas i andra länder? Sverige till exempel? Finns det några förslag på det? Finns det överhuvudtaget några nackdelar med röstning från mobiltelefoner (utöver säkerhetsapekten; SvD skriver: “En analys som gjorts uppges visa att vanligt id-kort och mobilt id är likvärdiga i fråga om säkerhet mot röstfusk.”, varför den aspekten verkar utredd)? Förresten var Estland först med Internetröstning också, enligt SvD-artikeln. Undras om de har något motsvarande IPRED eller FRA-lagen?

Om du har några svar på dessa frågor får du gärna kommentera.

Gammelmedialänkar: Computer Sweden, IDG.se, Svenska Dagbladet

Idag finns det många olika val att göra när det är dags att välja telefoni – www.11261.se har uppdraget att hjälpa FusionCom att nå ut med sina produkter på Internet, för vår det handlar det om att bygga en attraktiv och informativ hemsida och sedan se till att marknadsföra den på sökmotorer – berättar Leif Grenevall Marknadsutvecklare på 11261. Så letar du efter en leverantör av IP-Telefoni eller IP-Centrex miljöer så kontakta Fusioncom.

Jag är kund hos ComHem och beställer ibland hem en fotbollsmatch via PPV. Jag brukar beställa via datorn men senast så blev matchen inställd och skulle spelas dan efter istället. Då kunde jag inte hitta den i utbudet för den aktuella dagen. Ok, jag ringde upp Comhem för att reda ut det hela…

Efter viss väntetid blev jag kopplad till ppv:s röststyrda beställning.

En automatisk röst ställer en massa frågor som man ska svara på och sen upprepar denna automatiska röst det man har sagt….I bästa fall…

“Vilken match vill du beställa?”

“Ljungskile -MFF”

“Ursäkta jag förstod inte” “Vilken match vill du beställa?”

“Ljungskile – MFF”

“Vill du beställa Ljungskile – Kalmar FF?”

“NEJ”

“Vilken match vill du beställa?”

“Ljungskile – MALMÖ FF (nästan bokstaverar jag)

“Ursäkta, jag förstod inte”

Här gav jag upp och slängde på luren….Jag har i flera minuter försökt föra ett samtal med en röststyrd telefonsvarare som vägrar förstå vad jag säger….

Till slut fick jag ringa upp igen och via knappvalet för teknisk support så lyckades jag få tag i en riktig människa som kunde upplysa mig om att min beställning från dagen innan låg kvar pga att den matchen blev inställd då och att allt var ok! M

Men HUR svårt ska det behöva vara?

Tidtabell hos Skånetrafiken kan man om man har tur få fram via en röststyrd telefonsvarare “Jenny”…..Antar att det är bra att alternativet finns om man inte kan läsa tabeller, inte har internet eller inte kan trycka på knapparna på telefonen, men det blir ju lätt sårbart. “Jenny” hos Skånetrafiken uppfattar inte alltid vad man säger och det kan bli ganska dråpligt när man står där och vrålar NEJ i luren gång på gång när Jenny inte lyckas förstå var man vill åka…

Läs även andra bloggares åsikter om Comhem, teknik, internet, ppv, fotboll, tidtabeller, Skånetrafiken

Må citeres med fuld kildeangivelse:

Fremskridt nr. 8

28. februar 1986

14. årgang

Industrirådet ude i galt ærinde

Forbrugerne skal ikke tvinges til at betale den dobbelte pris for en telefon

- I betragtning af, at Danmark er totalt afhængig af så frie internationale markedsforhold som muligt, er Industrirådet ude i forkert ærinde, når det forsøger at presse et forbud igennem med salg af udenlandsk producerede telefoner i Danmark.

Det siger formanden for Fremskridtspartiets folketingsgruppe Helge Dohrmann.

- Det nytter ikke noget, at Industrirådet måske kan påvise at dansk producerede telefoner er dyrere og derfor usælgelige i konkurrenceforholdet, tekniske eller lovmæssige handelshindringer må aldrig blive dansk politik. Det synspunkt plejer Industrirådet da også at indtage, når diskussionen drejer sig om de udenlandske markeder.

Set fra et forbrugermæssigt synspunkt ville det også være helt forkert, om man skulle tvinges til at betale omkring den dobbelte pris for en telefon.

Helge Dohrmann

WWW.FRP.DK

Jag är av den fasta övertygelsen att man behöver något att reta sig på för att man till fullo ska kunna uppskatta allt trevligt som finns där ute. Det jag retar mig på just nu är högtalartelefoner. Eller närmare bestämt de som envisas med att ringa i högtalartelefoner till oss på supporten. Varför har då denna företeelse lyckats vinna mitt ogillande? Först och främst handlar det om hörbarheten för oss som har oturen att prata med någon som använder högtalartelefon. Ljudkvaliteten är oftast betydligt sämre än om telefonen används “som vanligt” eller med hjälp av handsfree. Övriga ljud runt omkring den som pratar hörs dessutom mycket högre än den som ringer kanske väntar sig. Att till exempel prassla med papper eller röra om i en kaffemugg som står på samma bord som telefonen, då överröstar det ofta så mycket att den som talar knappt hörs alls. Och de återförsäljare som väljer att ringa på högtalartelefon från en butik full med högljudda kunder, ni kan ju tänka er hur lätt det är att ta ett sådant samtal… Så snälla, försök att undvika högtalarfunktionen på era telefoner. Behövs det fria händer under samtalet? Använd handsfree.

- Oskar

Har letat efter ett mobilabonnemnag o flera veckor nu och äntligen så fann jag ett som passar mig alldeles utmärkt. Det fann jag på www.mobilabonnemang.weebly.com där kan man läsa om mobiltelefoner och mobilabonnemang. Finns även mycket om kontantkort spm comviq och telia bla. Bäst teckning har telia enligt hemsidan. Läs mer on  Mobilabonnemnag