Det första vi skulle fixa till vårt nya hem var internet, bestämde vi oss för. Hur bra det gick kan ni nog snabbt räkna ut, med tanke på hur ofta vi skrivit här de senaste tre veckorna.

Ungefär så här gick det till, en mycket lång historia förkortad till en väldigt kort:

Vi köpte en trådlös telefon, “för det är så enkelt och internet går fortare än med fast telefon”. Wehey, tänkte vi.

Sedan åkte vi på Televerket och skulle koppla in telefonen. “ja, det kommer att funka imorgon” sa de. Oj. Vad snabbt och smidigt det funkar i ett u-land, tyckte vi.

Dagen efter funkade inte något internet, telefonen var helt livlös.

När vi tog kontakt med Televerket fick vi veta att mannen som fixat vår telefon var sjuk, och då kunde ingen annan göra något åt det. Så vi väntande och väntande. När det gått en vecka och mannen fortfarande inte återvänt till arbetet åkte vi tillbaka till Televerket. “jo, men nu ska det funka. Så fort han blir frisk funkar det. Vänta bara ett par dagar”. Och vi väntande. Och väntande. En vecka till och ingen man hade återvänt till sitt jobb.

Så vi tog saken i egna händer, tog med oss telefonen och åkte till Televerket. Gick och pratade med Chefen där och han skulle fixa telefonen. “Eeh, jo, det funkar inte nu, men ring mig imorgon, så får vi se…”

Dagen efter ringde vi och sa att “hej, hur går det?”. Då meddelande han att “telefonen är trasig, ni måste byta ut den”.

Jaha.

Sedan följde ytterligare en vecka av joxande och bytande av telefoner. Och sedan vänta på att se om den nya funkar och ja…

Men, nu funkar det.

Så nu kör vi igen.

Varje gång jag tvingas teckna nytt abonnemang önskar jag att Televerket kom tillbaka som en zombie och åt månglare i telekombranschen levande. Sist jag kollade fanns det minst 171 olika abonnemang på fast telefoni att välja bland, 83 för mobiltelefon, 1435 för bredband och 23 för mobilt internet. Då räknar jag bara det jag hittade med hjälp av en snabb sökning. Många av dessa abonnemang går dessutom att kombinera på olika sätt, vilket gör en prisjämförelse praktiskt taget omöjlig att genomföra. 

Det finns de som påstår att det enda som någonsin blivit billigare av att privatiseras är just fast telefoni. Det kanske stämmer. Detta påstående är dock omöjligt att verifiera. Medan du läser det här har det uppstått ett antal nya abonnemang som går att kombinera på ytterligare några sätt. 

Att det ser ut på det här sätter beror på ett fenomen som kallas “valfrihet” och innebär att några få människor tjänar pengar på sådant som alla andra behöver. Ingen utom de förstnämnda har minsta nytta av att det ser ut på det här sättet. 

Valfrihet skapas vanligen genom att politiker tar en gemensam tillgång som är betald med skattepengar och skänker bort eller säljer den till vrakpris. Det kanske låter fullkomligt idiotiskt, men politikerna som regerat de senaste fyrtio åren är rörande överens om att det bör gå till på det här sättet. 

Ibland blir det riktigt tokigt, som i fallet med just Televerket. En gång i tiden fanns en tanke om att det var bra att folk kunde ringa till varandra. Staten satte upp växlar och drog ledningar till i stort sett varenda bostadshus och arbetsplats i hela landet. Televerket skötte sedan underhåll, service och drift. Så såg det ut ända till fram till år 2000 då den dåvarande regering under Göran Persson beslöt sig för att sälja en del av Televerket, eller Telia som det numera hette. 

Inte nog med det. En sällsynt förslagen man vid namn Björn Rosengren kom på den briljanta idén att sälja tillbaka den gemensamma egendom som just slumpats bort. Under namnet folkaktien försökte han få svenska folket att köpa tillbaka det som till alldeles nyligen varit deras. Folkaktien visade sig vara en sällsynt dålig affär. Kanske inte riktigt lika dålig som att sälja ut Telia. Men nästan. 

Rosengren ångrade sig dock senare. Inte för att han sålt Telia, eller försökt blåsa miljontals svenskar. Utan för att han inte sålde tillräckligt mycket av bolaget. 

Hursomhelst. Idag lever vi i Rosengrens drömsamhälle. Det mesta som har med kommunikation att göra drivs i privat regi. Därav den djungel av priser och erbjudanden som får Amazonas att framstå som en välskött trädgårdsrabatt. Vi har en hel bransch vars främsta affärsidé är att mystifiera sina egna tjänster i en så stor utsträckning som möjligt. Särskilt viktigt verkar det vara att erbjuda olika former av kombinationer. Allt för att omöjliggöra jämförelser av pris, kvalitet och service. 

Men jag ska inte gnälla allt för mycket. Telefoni, teve och internet är trots allt hyfsat banala företeelser. Det är exempelvis väldigt få människor som dör av att ha tecknat ett ofördelaktigt telefonabonnemang. Värre blir det då när en majoritet av apoteken övergår i privat regi. Jag ser framför mig samma utveckling här. Fler tjänster och produkter med oklart innehåll. Diffus prissättning. Allt givetvis i ett oändligt antal kombinationer. 

Jag vill dock inte vara alldeles framstegsfientlig utan bjuder alla entreprenörer på ett litet tips. Varför inte slå ihop verksamheterna? Det skulle göra underverk för valfriheten. Här är bara några exempel:

* 20% på valfritt penicillin varje gång du beställer Fontex via din fasta telefon. 

* En näve huvudvärkstabletter och en folkaktie varje gång du lyssnar på nyheterna via bredbandsbolagets nät. 

* Tre bonusminuter hos sjukvårdsupplysningen varje gång du köper tandborstar av Tele2

* Gratis sms en hel månad om du köper ett familjepack Trilafon. 

* Tips från Robban om vad du bör göra när du fått blindtarmsinflammation men inte har fast uppkoppling. 

* Fyra hål i vägen där det kommer laxermedel ur minst ett. 

* Miljoner nya sätt att vara riktigt låg tillsammans med Glocalnet. 

Åtminstone jag kommer att behöva det. 

Lite om dataöverföring som jag har hittat i “Det hände i Televerket“.

1962 infördes i Televerket en ny tjänst “Dataöverföring”. Det hade undersökts under flera år om telenätet var lämpligt för datatrafik och kom fram till att det lämpade sig mycket bra för datatrafik. Modem (modulator-demodulator) tillhandhölls av Televerket på abonnemangsbasis. Bilden visar modem och felrättningsutrustning av årgång 1962. Det fanns tre olika typer av dataöverföring över det allmänna telefonnätet.

• Hålkortsöverföring där hastigheten var 11 tecken per sekund från som det beskrivs enkla sändare till komplicerade mottagare. Fanns även ett system där man kunde överföra i bägge riktningarna med en hastighet av 15 tecken per sekund.
• Hålremsöverföring skedde med hjälp av konventionell fjärrskriftsapparatur kopplad till modem. Hastighet 7 tecken per sekund.
• Sammankoppling av datamaskiner. Två datamaskiner kopplades samman med hjälp av ett system (IBM 1009). Överföringshastighet 75 alternativt 150 tecken per sekund.

På den här tiden fanns inte datorer i min värld. Jag var tonåring och hade knappast hört talats om datorer. Finns det tonåringar idag som inte vet vad en dator är?

Bilden visar ett modem typ T2 från början av 1960-talet

1964 startades ett analogt system för att överföra tidningsidor från bland annat Expressens huvudtryckeri i Stockholm till filialtryckeriet i Jönköping. Det var ett 12-gruppers bärfrekvenssystem som gick över såväl koaxialkabel som på radiolänk. Detta innebar att en dubbel tidningssida med text och bilder kunde överföras på 10 minuter. Nu kunde tryckningen i stort sett ske samtidigt i Stockholm och i Jönköping vilket medgav en tidigare leverans av tidningen i Södra Sverige.

Detta var ingen digital tjänst. Finessen var att man använde större bandbredd  för att att det skulle gå snabbare. Kallades på den tiden telefotoöverföring.

1965 kom nya typer av modem och omkopplingsutrustningar. Modemen var nu uppe i en hastighet av 200 baud. Senare på året kom ett modem som klarade 2400 baud.

I början var baud  liktydigt med bit/s. Baudtalet är ett mått på antalet elektriska växlingar på förbindelsen per sekund dvs modulationshastigheten. Ett modem med högre hastighet överför flera bitar per modulation. Exempelvis, ett 14,4 kbit/s modem använder modulationshastigheten 2400 baud.

1968 inkopplades två förbindelser för dataöverföring med hög hastighet (40,8 kbaud) mellan Försvarets forskningsanstalt (FOA) och Tekniska Högskolan samt mellan FOA och Stockholms datacentral.

1972 började jag arbeta på Televerket Radio. Min anställning var som luftfartsradiotekniker på Bulltofta. Jag visste inte mycket om datorer. Jag kommer ihåg att det fanns en dator PDP11 på Sturup som jag tror användes för väder. Att programmera denna verkade vara väldigt mycket maskinkod. Datakommunikation fanns nog men det var inget jag hade koll på. I skolan visste vi knappt vad en dator var och när vi räknade användes fortfarande räknesticka.

1972 fanns det 3700 dataterminaler i Sverige. Prognosen för 1985 var att det skulle finnas 30000 dataterminaler. En dataterminal är i princip en bildskärm/Skrivare och ett tangentbord kopplat till en stordator som oftast fanns på en central plats.

1974 insåg man att telenätet i sin “nuvarande form” inte gav någon tillfredställande lösning när det gällde överföring av data. Man beslutade att bygga upp ett provnät med ett begränsat antal abonnenter. Syftet med detta var att kunna testa den tekniska utformningen av ett framtida datanät. Utrustningen som ingick i provnätet var utvecklad av ELLEMTEL och tillverkades av Teli i Nynäshamn.

1986 kom det Datel uppringt med hastigheter upp till 9600 bit/s med full duplex. Hade man fast förbindelse kunde man få Datel Fast med hastigheten 19200 bit/s. Dessa tjänster använde det vanliga telefonnätet och det var mest företag som använde dessa tjänster. De flesta fick nog nöja sig med modem som klarade mellan 300-1200 bit/s. I och med digitaliseringen av telefonnätet kunde hastigheten mellan digitaliserade telefonstationer komma upp i 64 kbit/s.

1995 åkte vi runt för att introducera det s.k. Mobila Kontoret. Att via mobiltelefonen koppla upp sig mot kontoret, internet etc. Hastigheten på dataöverföringen var blygsamma 9600 bit/s. Där det fanns täckning fungerade det alldeles utmärkt. Internet som jag kopplade upp mig mot hade inte många koll på. Från bostaden kopplade jag upp mig via uppringt modem och i bästa fall blev hastigheten 56 kbit/s.

2000 skaffar jag ISDN vilket gav en hastighet på 64 kbit/s. Hastigheten jämfört med ett vanligt uppringt modem är inte så stor men ISDN kändes snabbare. Dessutom var uppkopplingen betydligt snabbare. Största fördelen var att man kunde prata i telefon och surfa samtidigt och då blev både sonen och dottern nöjda.

Snackade med en taxichaff i dag som berättade att hans mamma jobbat i Televerkets växel på Tegnergatan nån gång på 40-talet. På den tiden kopplades telefonsamtalen manuellt och ibland hände det att växeltelefonisten av misstag drog ut en av kontakterna och då bröts samtalet förståss.

En gång, berättade chauffören, hade en kvinna ringt upp och sagt:

“Jag ringer från Långa kvinnors klubb och blev avbruten.”

Det tyckte vi båda var roligt och så skrattade vi en stund tillsammans.

Denna namninsamling är nu stängd! Tack för er respons

Hej igen!

Vill bara kort rekommendera följande namninsamling som jag ramlade över idag, när jag surfade runt för att leta fakta kring iPhone3G och de olika abonnemang som Telia erbjuder…. Skriv på!

http://www.namninsamling.se/index.php?nid=2245