Han pratade med mig inatt. Jag låg i dvala. Jag yrade och tappade tid och rum. Han smekte min kind, kysste mig på munnen, höll om mig och pratade med mig.

Han öppnade upp balkongdörren på vid gavel och drog upp draperiet in till sängen. Frisk luft har cirkulerat omkring oss inatt och jag lyckades nog somna på riktigt till slut. Tätt intill han.

Vi bowlade igår.

Jag stack till Fia strax innan klockan 20:00. Han blev kvar hemma med fina musiken. Hos Fia drack vi lite gott och pratade. Senare anlände Madde och Sara nr 2. Tiden gick fort och det blev snabbt tid för att traska till bowlinghallen. Mycket folk mötte oss när vi klev in. Strax innan start ringde han och sa att han och hans vänner skulle komma förbi så vi bokade en bana till till dom och körde sedan på.

Det gick hyfsat att rulla kloten och träffa det som träffas skulle men det var kul i vilket fall. Någon strike fick jag men dock inte för min egna räkning. Han fotade i smyg lite från andra sidan hallen. Vi drack ramlösa och strax innan stängningsdags drog vi hemåt. Jag sittandes på hans cykelstyre och han trampandes på bakom mig.

Med stor skeptism hoppade jag på hans cykelstyre och tänkte att det aldrig skulle gå väl. Han sa att jag skulle luta mig mot honom och sluta spänna mig. Jag gjorde som han sa och trygghetskänslan infann sig omedelbart då jag kände hans bröst mot min rygg. Jag satt oerhört skönt där han cyklade fram med mig på styret. Och snabbt var vi hemma. Nu står min cykel kvar hos Fia och jag får inte glömma det annars kan jag mycket väl få för mig att den är snodd…

Vid hemkomst surfade jag lite, och han spelade lite musik med sång. När jag tröttnade på nätet kollade vi på film i sängen. Ömma ord sades mellan oss och efter filmens slut slocknade vi på två röda.

Jag visade ett foto för honom efter stan igår. Han kom på något. Han startade photoshop och resultatet av fotot blev häpnadsväckande och lite kusligt.

Fast mest komiskt.

För de mest insatta kommer fotot att visas upp i sinom tid.

Jag får titta på den här bilden när jag vill minnas hur han ser ut utan skägg och mustasch.

]]> http://blurrygirl.wordpress.com/2009/01/01/slutet-och-borjan/ Thu, 01 Jan 2009 10:27:38 +0000 blurrygirl http://blurrygirl.wordpress.com/2009/01/01/slutet-och-borjan/

Nyårsafton 2008 är över och nu skriver vi 2009.

En av de absolut bästa nyårsaftonar jag upplevt i mitt liv. Harmoni och fridfullhet från början till slut.

Jag åkte till ma och pa vid lunchtid för att äta nyårslunch. Han drog iväg strax innan med sin vän för att hämta cykeln vid replokalen samt fixa och ordna inför deras nyårsspelning. Hemma hos ma och pa tryckte jag i mig god mat. Blev trött och somnade en liten stund i gillestugan medans ma och pa vilade på ovanvåningen. Jag drömde om honom och när jag vaknade hade han för ovanlighetens skull ringt min mobil någon timme innan. Jag ringde upp honom men han sa att inte ville något. Vi pratade snabbt i en halv minut eller nåt innan vi la på. Vid 16:00 åkte ma och pa till Götene för att kolla in fyrverkeriet och jag passade på att piffa upp mig lite inför festligheterna hos fam Geri´s.

Strax efter klockan 17:00 anlände jag till fam Geri´s och möttes av en prickig men ändå så glad Jossan samt två stora och hysteriskt glada hundar.

Jag umgicks med Jossan och Wille medans Geri och Fredrik fixade med mat och dukning. En och annan mysig raket fyrades av emellan till Jossans stora förtjusning.

18:30 anlände Geri´s moster Carina med man och nyårssällskapet var fulländat. Vi åt gott. Vi drack gott. Vi pratade och det var så trevligt. Så trevligt så jag ryckte till när mobilen ringde 19:30 och råkade trycka av honom. Jag ringde upp honom och han önskade mig ett gott nytt år i förtid och förklarade sin kärlek till mig.

Efter maten tittade Geri´s mamma, mormor och en bekant förbi för att skjuta lite mer raketer på bakgården. Sedan traskade dom tillbaka hem.

Strax innan tolvslaget tryckte vi i oss den underbara hemmagjorda chokladefterrätten tillsammans med romkaffe (eller nåt) och sedan gick vi ut på gatan för att möta upp Geri´s mamma, mormor o bekant igen. Man dukade fram bubbel och i andra korgen fanns chokladpraliner, marsmallows och kaffe. Fyrverkerierna avlöste varandra i området och vi stod och gapade av förundran och beundrade länge innan det slutligen var över.

2009 års första aktivitet blev pictionary. Klockan blev strax innan klockan 02:00 och jag kände att jag ville cykla hem och tvätta av mig sminket och ta ut linserna. Jag tackade för mig och för en underbar kväll.

När jag kom hem surfade jag lite vid datorn och han ringde strax efter klockan 02:00. Han undrade om jag ville komma till sockerbruket för att göra honom sällskap hem. Javisst sa jag och kastade mig iväg. Jag fick en lång nyårskram när jag mötte honom vid replokalen och jag bara kände mer hur mycket kärlek som bubblar inom mig. Jag hälsade på de andra i bandet innan vi drog iväg. Vi tog en promenad bort till andra sidan stan för att hämta hans cykel. När vi kom hem strax efter klockan 03:30 åt vi nyårsnattamat som ma hade gjort iordning till honom.

Jag somnade senare gott på hans arm med en försäkran om att jag är den underbaraste tjejen i hela världen.

Jag älskar så mycket…

Kom hem från jobbet strax efter 07:30 idag. Hoppade in i duschen, gick igenom jobbansökningar, sminkade mig och fönade håret (som dessutom fått den efterlängtade strävheten, jag så länge kämpat för, genom att schamponera håret högst var 4.e dag och bara skölja med vatten övriga dagar), surfade lite till, diskade, surfade, öppnade post och sedan hörde jag hur han vaknade till. Jag kröp ner i sängen brevid honom och låg där och pratade.

Efter en halvtimme ringde bandet till honom och undrade var han höll hus. Han hade glömt av att dom skulle ses på dagen istället för kvällen.

Han drog iväg och nu sitter jag framför datorn och mumsar i mig pasta med baconsås.

Eventuellt hinner vi ses en snabb sväng på stan innan jag träffar Lotta och Malin senare. Om jag hinner fram i tid innan dess.

Han sköt några underbart fina kort inatt. I RAW-format och det är synd för då kan jag inte se dom i datorn. Ska fixa det så småningom.

År 2009 innebär att bli så oberoende som möjligt av pengar.

Snart är mitt lån avbetalat och efter det ska det inte bli några problem för oss att, då det sker, emellanåt stå utan fast inkomst. Jag längtat till detta. Oberoendet.

Julklappsfria julen 2008 var första steget i rätt riktning.

Och min bohemiska väg har fått sällskap av ingen mindre än min bästa vän.

Drömmen om en D90 är stark.

Han vill ha D90 och jag vill ta över hans D80 på heltid.

Julens finaste tjej kom och välkomnade mig med en stor kram när jag igår klev innanför dörren till familjen Geri´s hem.

Jossan visade mig den bästa julklappen och sedan fick jag en puss. Vi busade och åt lite kvällsmat tillsammans innan de övriga gästerna dök upp.

Gosh vad jag saknar ungarna. På måndag ska jag hänga hemma hos dom på tidiga kvällen med ständigt påfylld kaffekopp.

Geri och kusin bjöd på god mat och välkomstdryck. Och gott sällskap.

Jag drack vinet lite för fort och strax innan 21:30 cyklade jag hem med illamående och huvudvärk.

Hittade honom hemma överraskande nog. Trodde han skulle repa till sent. Vi la oss i sängen och kollade på film. Som vanligt bäddade han ner mig då han noterade att jag höll på att somna.

Vaknade utsövd idag och fick laxsmörgås till frukost.

Chokladasken vi fick med oss hem från ma och pa.

Den blir till mig eftersom han endast äter 1/3 av en pralin. Sedan är han nöjd. Det är då jag finns vid hans sida extra mycket för att ta över resterna.

Gräddnougaten är min favorit. Och i nödfall funkar den vita pärlnougaten.

Han drog iväg vid lunchtid för repning och jag ska hoppa in i duschen nu för ikväll väntar fest tillsammans med Geri. Jag drar dit med ett litet paket, två flaskor rött, en flaska glögg och en flaska hemmagjord likör. Det sistnämnda ska bli kul…Jag längtar…

Vi är numera gifta och igår på självaste julafton fick jag upp ögonen för fotografering. Jag förstår en del nu gällande ISO, bländartid och vitbalans.

Efter julmaten gick vi ut på en promenad med kameran. Jag fick en genomgång och det mesta av informationen han delgav mig fastnade. Nu väntar jag på att han ska köpa en ny kamera så jag kan få ha hans “gamla” på heltid. Det är hans plan iallafall.

Att det kunde vara så roligt att utesluta all automatik och tänka helt själv för att skjuta ett bra kort. Jag har aldrig förstått tjusningen med det innan. Och att se skillnaden mellan ett bra kort taget med automatik och ett bättre kort taget helt och hållet manuellt.

Innan julgröten åkte vi med ma och pa till Ledsjö Kyrka för att tända ljus. Det var kallt och halt ute.

När vi kom hem avslutade vi vår julafton med en film och blåbärsglöggen vi fick av Elias m familj i julhälsning.

Jag började snarka tidigt. Han tog av mig mina glasögon och strax efter somnade han med. För jag vaknade till och stängde av datorn.

Den bästa julen. Både paketfritt, stressfritt och hysterifritt.

Jag: Godnatt min älskade vän. Jag hoppas du mår bra och tar hand om dig så ses vi imorgon. Puss och kram

Han: Godnatt mitt hjärta.

Vi hör till den sällsynta typen av älskande som knappt har kontakt med varandra då vi inte befinner oss i samma rum. Vi ringer knappt varandra längre. Då vi oftast inte finner någon anledning till det för pratar gör vi ändå då vi ses. Och messande sker vid väldigt få tillfällen. Även där av samma anledning som innan. Kanske verkar tråkigt men det är det inte och dessutom passar det oss som handen i handsken.

Men ibland sker det och det blir bara bra. Alltid.

Mina ögonbryn syns fastän jag inte har fyllt i  dom ett skit och kortet är alldeles för mörkt.

Dags att kassera ögonbrynspennan för all framtid.

Och han, ja han syns ju knappt inte alls av naturliga orsaker.

Ikväll är det spelning för honom och bandet.

Jag jobbade natten till idag. Kom hem strax efter 09:30 – duschade, läste tidningen och surfade runt lite. Kröp sedan ner i sängen brevid honom. Försiktigt för att inte väcka honom.

När han vaknade låg vi kvar en halvtimme och pratade. Sedan kokade han gröt som vi åt innan vi drog ut tillsammans. Vi skulle till affären en snabbis ihop innan han drog vidare till sitt.

Jag åkte hem till ma och pa. Dom blev överväldigade.

Kom hem strax innan klockan 19:00. Strax efter klockan 20:00 kom han hem – överraskandes. Han skulle skriva ut papper till deras spelning. En halvtimme efter drog han igen.

Vi ses inatt runt 02:00-03:00-tiden.

Tiden går snabbt när han är borta och jag är hemma själv. Spelar ingen roll om han är borta 1 timme eller 8 timmar. Jag hinner aldrig göra det jag tänkt från början. I bästa fall hälften iallafall.

Det är en skön känsla att inte hinna sakna. Att inte livet stannar. Att känna ett oberoende av ett lyckat slag.

Jag hamnade i ett litet litet klagotillstånd igår.

Kommer inte riktigt ihåg om exakt vad, men det kan ha handlat om den lilla rövarkula som vi befinner oss i just nu – pga av all omstrukturering och minimalt med tid att pyssla med det.

Jag uttryckte mitt missnöje lite fjäderlätt, tillsammans med en lätt suck.

Han tittade på mig. Log. Och sa sedan: “Vi har ju varandra? Eller?”

Jag nickade och han avslutade vänligt: “Vad spelar en liten stökig tillvaro för stor roll när vi har varandra?”

Sant.

Han kysste min panna och började sedan sjunga en julsång.

Jag: Cykla försiktigt sen är du snäll.

Han: Varför det?

Jag: Så du inte halkar omkull. Jag vill inte att du skadar dig.

Han: Det är bättre att jag cyklar omkull än att du gör det, för jag klarar mig utan mig själv. Men jag klarar mig inte utan dig.

Jag: Du yrar.

På vägen ut från toaletten möter jag honom.

Han: Men har du fixat iordning dig?

Jag [något förvirrad med glasögonen på trekant och en "Lilla My-tofs" på skallen]: Öhhh… nää?

Han [leendes]: Jaha! Du är såhär vacker hela tiden? Är du verkligen min? På riktigt?

Jag rodnar mig till en tomatröd färg och skrattandes kramar han om mig.

Detta är allt jag behöver.

Och jag ber inte ens om det.

Allt som oftast sitter jag brevid honom när han sover och betraktar honom på avstånd och på nära håll.

Jag kan sitta och vila mina ögon på honom i evighet.

Jag berättade detta för honom i förra veckan.

Han bekände då att han gör samma sak när jag sover. Skillnaden är att han inte kan låta bli att röra vid mig efter ett tag och det är då jag vaknar.

Jag har aldrig förr älskat såhär mycket eller på detta sättet som nu.

Det är underbart och skrämmande.

Han: Har jag någonsin sagt att du är det vackraste jag vet?

Jag [rodnande]: Ja…

Han: Då säger jag det igen; Vet du hur vacker jag tycker du är? Det vackraste i hela världen.

Jag [mer rodnande]: Tack.

Varje dag frågar vi varandra hur länge vi varit sammanfogade med varandra, hur länge vi funnits i varandras liv, hur länge vi känt varandra, hur länge vi älskat…

… vi vet helt enkelt inte. Kanske för att det känns som vi haft varandra i hundra år innan.

Då spelar det helt enkelt ingen roll för oss hur länge i realtid eller när det faktiskt klickade. Det spelar ingen roll alls.

Så vi kommer med största sannolikhet aldrig fira årsdagar av vårt förhållande.

Ingen av oss är gjorda för det. Att hålla ordning på datum. Och någon ska skilja sig från mängden.

Han: Hur mår vacker?

Jag: Bra. Hur mår handsome?

Han: Bra. Vad vacker du är.

Han: Jag kan se i dina ögon att du är dökär i mig. Kan du se detsamma?

Jag: Jag känner också.

Han tar gitarren. Sitter mittemot mig i soffan, ler, ser mig djupt i ögonen och börjar sedan spela. Och sjunga.

“Du är det finaste jag vet…”

Och inte en endaste gång under hela sången släpper han ögonkontakten.

Nu är det inte längre bara ord till en sång.

Igår lördag förmiddag drog han till Stockholm för att närvara på sin bästa kompis bröllop tillsammans med ytterligare 500 gäster.

Maffigt.

När han kom hem förut vid 17:30 redovisade han festligheterna och jag konstaterade att det var nog lika bra att jag inte åkte med. För jag hade tröttnat. Först tre timmars vigsel i kyrkan och sedan sju timmars festande.

Han konstaterade samma sak fast redan när han var på plats. Vid vissa klockslag tänkte han på mig och visste att hade jag varit med just då, då, då och då hade jag börjat “gnälla”.

Han agerade fotograf tillsammans med inhyrda fotografer. Han jobbade gratis. De inhyrda kostade 5000 kr för hela dagen och kvällen.

Han åkte iväg igen förut en halvtimme efter hemkomsten.

Ikväll ska vi äta pizza och styra upp livet.

På vägen till bussen ringde jag honom för att kolla om han var hemma fortfarande.

Jag fick ett sug av att strosa på stan efter jobbet men glömde både plånbok och lunch hemma.

Jag ville strosa på stan med plånboken ifall jag skulle springa på något kul och behövligt.

När jag ringde satt han hemma och drack te och erbjöd sig att möta mig med plånboken vid resecentrum inom 30 minuter.

Sagt och gjort. Han mötte mig utan plånbok. Han glömde plånboken i all hast. Jag gick igenom hans fickor i tron att han drev med mig. Men ingen plånbok så han föreslog en fika på 3B istället innan kvällens repning. Under fikat blev jag akut illamåeende och istället för att riskera ett kräkanfall köpte han äpple och kiwi som han beordrade mig att äta. Frukt och en massa vatten gjorde sitt. Under nästan två timmar diskuterade vi meningen med livet och religion. Till slut blev jag alldeles matt i skallen och fick avbryta.

Precis innan vi skulle dra vidare reste han sig upp och tog fram något bakom ryggen. Min plånbok. Jag vart lurad så det skrek om det. Mitt köpsug var borta och därmed cyklade jag hem istället och åt av maten som han lagat till åt mig innan under dagen.

Funderar på att lägga mig tidigt ikväll. Somnade igår kväll efter en film med Will Smith om lycka -runt klockan 24:00 och när jag vaknade vid 04:30 var han redan vaken och kollade på en annan film.

Imorgon blir det förmodligen lunch med Mia. Och lite ventilation.