Idag skulle enligt mitt mentala planerande bli en effektiv och aktiv dag – ja det blev rena motsatsen.Totalt rena jävla motsatsen.

Började egentligen med att jag inatt låg och sov i soffan, vaknade, somnade om igen, vaknade, somnade om igen. Ja så var klockan halv nio och jag vaknade av solljus i ögonen. Kände mig som ett äckel och jag fattade ingenting, undrade ens om jag levde eller hade vandrat över till andra sida. Förflyttade mig i alla fall till sängen  och vaknade klockan halv två. Var fortfarande helt död och mosad i hjärnan.

Efter “frukost” och slappande började jag vakna till – klockan fyra. Sen lite datortid – klockan sex. Och ja sen hade jag enormt sug att se Nip/Tuck igen, och ja då gjorde jag det – fram till nu.

Så ja dagen blev ganska (enormt) händelsefattig jämfört med vad jag tänkt. Får väl ligga i imorgon och på söndag med min sckoola (säger bara HAHAHAHA, jag är sååå optimistisk och realistisk).

Nä nu ska jag se Nip/Tuck igen, denna underbara serie. Ja, det är nog min favoritserie, alla kategorier. Eller nja, det kan vara Family guy, eller kanske Curb your enthusiasm. Nej nu blev det svårt. Hur som helst är Nip/Tuck underbart.
I ett av avsnitten jag såg idag kom en kvinna in i en lobby, kopplade in en sån där elektriskt kalkonkniv/såg i eluttaget och började skära av sig en bröstet. Mysigt.

NU MÅSTE JAG SE MERA NIP/TUCK
OCH SAMTIDIGT HA ÅNGEST ÖVER HUR LITE JAG PRESTERAT IDAG.

Ett av mina favoritprogram på teve har länge varit Existens. Det är ett samhällsprogram som tar sitt avstamp i religionens värld. Och trots att jag själv inte är troende har jag fastnat för programmet. Självklart är inte målgruppen endast religiösa tittare men jag tror många fort zappar förbi just av den anledningen att de inte tycker att det angår dem.

Men det gör det. På många sätt. Programmet granskar religionens uttryck i vår värld och religionens betydelse, inte bara för troende utan hur den påverkar oss alla. Det tar upp ämnen som humanism, hets mot folkgrupp och omskärelse. Och det gör det på ett avskalat, tydligt och fängslande sätt. Bakom programmet verkar det ligga mycket research och ett gediget arbete att hitta rätt intervjupersoner.

Och det får mig att reflektera, fundera och reagera. Precis som ett riktigt bra samhällsprogram ska.

Dessutom är vinjetten grym.

För att fortsätta temat teve men mer folklighet.

Jag arbetar med kultur. Oj, du kanske tänker, en prettokulturmänniska – Kobra på teve, Jan Myrdal och någon intellektuell Ingmar Bergmantyp du inte förstår.

Nej, Kultur är bredare än så.

Tänk på Shakespeare. Vilka var det han underhöll med alla sina pjäser – inte var det aristokratin, det var ju snarare så att han kunde driva med densamma.

Nej, den typen av teater var ju som dagens amerikanska deckare eller varför inte dagsåpor – the Bold and the beautiful.

Dock, jag tror att prettokultur måste finnas den med – precis som Kalle Karlsson på bygget som filosoferar över livet och pratar om andra saker än själva bygget – alla är de en del av mixen av det mänskliga.

Men jag läste en krönika av Peter Birro, där han försvarar att han faktiskt inte åker till Ullared och man kan vara folklig ändå. Sant, för jag skulle inte heller vilja åka dit. Inte så mycket för att det är ” folkligt ” utan för att jag inte tycker om att hysterishoppa. Och är det folkligt, fine. Jag har inte heller varit på en rockfestival, det är ju fan folkligt eller hur?
Bokmässan räknas väl inte.

Folklighet är någonting som förändras med tiden. Jag tror faktiskt att från Fanny och Alexander till sin död, var Bergman lite mer folklig. För jag tror vi såg den kärlek som han ville visa i den filmen och vi såg plötsligt mannen bakom masken. Jag läste någonstans att det var någon av dessa såpaserier ( var det Varuhuset ) som Bergman följde, för att han gillade dramaturgin.

Jag tror inte någon som kommer långt är elitist, snorkig, snobbig eller förmer än annan. Folksjälen sitter i oss ALLA. Mer eller mindre. Och den kommer ur en slags ödmjukhet. Men dessa serier skapar ANSIKTEN som till yttre är avtryck av någonting vi känner igen men egentligen är det schabloner – de som väljer att visa oss folkligheten glömmer lätt att visa regnbågen istället för viss gråskala. Så Birro, du har rätt men glöm inte att regnbågen har en kista vid dess ände och guldet är glittret av oss allihop.

När ska vi tröttna på doku-teve?

Ibland känns det som om marknaden borde bli mättad – i alla är jag det. Jag går oftast från teven när det är ensam mamma, bonde, sång och dansBkändistävling – det känns som någonting gammalt som bara är olika former men ändå är detsamma.

” Att ligga i teve är bra för karriären ” läste jag någonstans och då tänkte jag, vilken karriär?  Det är ändå dig själv du exponerar och det är dig själv du sårar.

Ja, nu vet jag att dessa människor inte tänker så – det kommer sedan alltid efterkloka kommentarer – jag skulle inte gjort så idag, jag skulle inte valt silikonbröst, jag skulle inte… – men det skapar ändå en bild av dig.

Men det handlar jättemycket om självkänsla.

Med god självkänsla försöker du göra goda val för sig själv – ja, först måste du göra val överhuvudtaget om du ska få god självkänsla. Jag lyssnade till Jesper Juul som sade tre viktiga saker

Jag vill

Jag vill inte

Nej

De tre sakerna är de viktigaste för självkänslan. Även när jag tagit mig några öl eller ett par glas vin.

Det är lite sorgligt att se Baren-Meral och Någon Christian hamna i rubrikerna om vilken som är den bästa dokusåpan. Och?

Lite är det som om dessa deltagare stannar i utvecklingen vid tolv års ålder och kommer inte längre i sin utveckling. Där finns fortfarande jagets storhet men samtidigt ser du inte din omvärld. Kombinera det med en dålig självkänsla och du har nog många typiska dokusåpadeltagare.

Och så har vi dessa bolag som exploaterar dessa människors tävlan efter fame – i några minuter och när du stänger dörren så kommer den totala tomheten – för det blir sorgligt nog kanske den bästa tiden i deras liv.

Nej, jag tror mer på den där kärleken som ger en god självkänsla. Det är som jag sade till några igår, som hade en konflikt.

” Vilka duger för de dem är? ”

Några oförstående blickar.

” Ni. ”

    Şi aici vine întrebarea mea… oamenii ăştia de au idei pentru reclame la noi, pot fi mai penibili de atât? Cumva şi performanţa negativă tot performanţă e. Şi totuşi senzaţia mea e că ai nevoie de nişte resurse puternice de ridcol să tragi duble la reclama asta:

I helgen tittade jag på den senaster Star Trek filmen. En berättelse som går tillbaka i tiden och berättar om Spock och Kirk när de är unga. Den mest spännande biten i den filmen var när faktiskt Leonard Nimoy dyker upp, som en gammal Spock. Helt underbart.

När jag var liten fascinerades jag av tanken på liv i rymden. Jag läste böcker om UFO, jag såg månbas Alpha, Star Trek och när Stjärnornas krig kom var jag självklart gjuten i biofåtöljen. Och jag är inte ensam. För det finns självklart en kittling i om det finns liv i rymden.

Det kommer hela tiden artiklar i tidningar – vatten på mars, tvillingplanet si och så många ljusår bort, vi letar efter radiosignaler från andra planeter och teleskopen blir större och bättre. John F Kennedy såg det som en viktig del i kapplöpningen mot kommunismen att komma till månen. Att bevisa USA:s storhet men jag tror att innerst inne fanns också en känsla av att människan skulle övervinna gränser. Vi är ju upptäckare, alla vi människor.

Och därför vill vi flytta gränsen för det vi tror.

Om jag tror på liv i rymden?

Det vore ologiskt att inte göra det, som Spock skulle sagt. Vi ser inte ens en bråkdel av rymden, vi kan inte veta. Men med liv behöver det inte betyda intelligent liv, liv är även mikroorganismer. Men jag tror nog att det kan finnas de som kommit längre i sin utveckling än vi. Människan är en väldigt primitiv i sitt agerande och har en bra bit kvar till en fas i utvecklingen där vi faktiskt kan hantera egoism, girighet, svartsjuka och fördömanden. Där tror jag säkert att det finns de som kan ha kommit längre än vi.

Och det försöker jag visa med berättelsen Tio ock en droppe af gyllne sken. Det är ett försök att spegla oss människor i andra världar, vad vi gör mot varandra och vad vi kan vara på väg mot. OM vi inte lyckas förgöra oss själva.

Filmen då? Ja, den var väl ok men kopian blir väl aldrig bättre än originalet.

I helgen tittade jag på den senaster Star Trek filmen. En berättelse som går tillbaka i tiden och berättar om Spock och Kirk när de är unga. Den mest spännande biten i den filmen var när faktiskt Leonard Nimoy dyker upp, som en gammal Spock. Helt underbart.

När jag var liten fascinerades jag av tanken på liv i rymden. Jag läste böcker om UFO, jag såg månbas Alpha, Star Trek och när Stjärnornas krig kom var jag självklart gjuten i biofåtöljen. Och jag är inte ensam. För det finns självklart en kittling i om det finns liv i rymden.

Det kommer hela tiden artiklar i tidningar – vatten på mars, tvillingplanet si och så många ljusår bort, vi letar efter radiosignaler från andra planeter och teleskopen blir större och bättre. John F Kennedy såg det som en viktig del i kapplöpningen mot kommunismen att komma till månen. Att bevisa USA:s storhet men jag tror att innerst inne fanns också en känsla av att människan skulle övervinna gränser. Vi är ju upptäckare, alla vi människor.

Och därför vill vi flytta gränsen för det vi tror.

Om jag tror på liv i rymden?

Det vore ologiskt att inte göra det, som Spock skulle sagt. Vi ser inte ens en bråkdel av rymden, vi kan inte veta. Men med liv behöver det inte betyda intelligent liv, liv är även mikroorganismer. Men jag tror nog att det kan finnas de som kommit längre i sin utveckling än vi. Människan är en väldigt primitiv i sitt agerande och har en bra bit kvar till en fas i utvecklingen där vi faktiskt kan hantera egoism, girighet, svartsjuka och fördömanden. Där tror jag säkert att det finns de som kan ha kommit längre än vi.

Och det försöker jag visa med berättelsen Tio ock en droppe af gyllne sken. Det är ett försök att spegla oss människor i andra världar, vad vi gör mot varandra och vad vi kan vara på väg mot. OM vi inte lyckas förgöra oss själva.

Apropå det här inlägget så börjar ju Robinson ikväll. Tror ni jag lyckas hålla mig från det programmet i år? Det tillför ju egentligen ingenting av mervärde annat än underhållning en tom och trist lördagkväll. Förra säsongen lyckades jag ganska bra med att undvika programmet tills jag hörde att en av deltagarna var från Jönköping och granne med en god vän till mig. Då blev nyfikenheten för stor och jag fastnade framför Robinson under ett helgbesök i Jönköping. Inte bra.

Hur ska det gå i år? Den som lever får se.

Jag är så hiskeligt trött på alla dessa dokusåpor som det skrivs om överallt. Det är bönder, ensamma mammor, mammors pojkar, färjeresenärer, ullaredsshoppare och gud vet allt. För att inte tala om det brutalt vulgära Paradise Hotel som man på sista tiden har plågats av i reklamsnuttar på radio, tv och reklampelare över halva stan. Jag vill inte veta av det. Herregud, låt mig vara!

Jag blir faktiskt rädd för denna dummifieringen av människors förstånd vilket är följden av dessa intelligensbefriade program. Det enda de här programmen gör är att uppvigla folk till att antingen skratta åt individerna ifråga eller ikonifiera tv-profilerna så till den grad att folk omedvetet går in för att bli som dessa tv-profiler, men de glömmer bort att verkligheten inte är som på dumburken. Det vill säga extremt redigerad och framförallt regisserad. När Färjan gick skulle alla åka på kryssning, när Bonde söker fru slog igenom ville alla ut på landet och nu när Ullared börjat sändas kan jag nästan föreställa mig de enorma vinster GeKås kommer göra till följd av den tv-exponering de nu får. Det är tragiskt hur lättmanipulerade folk är egentligen.

Själv bojkottar jag allt vad dessa program heter. Jag orkar inte med de och vill inte se de. Istället tänker jag ägna den tiden åt att göra annat…. Vad vet jag däremot inte. Har ni några förslag? Ni som kollar på dokusåpor och så menar jag.

På fredagarna tittar en stor del av svenska folket på ett teveprogram som heter Idol. På lördagarna tittar en relativt stor mängd på ett annat teveprogram som heter Körslaget (fast det är slut nu såg jag på Sydsvenskan och Idololololola vann.) De allra flesta svenskar ser på teve flera gånger i veckan, många varje dag.

Jag tillhör den lilla minoritet som inte ser på teve. Jag tittar på Melodifestivalen och några andra spridda program under året, sammanlagt kanske 50 timmar. För detta får jag en del cred, fast sanningen är det att jag inte ser på teve för att jag tycker att det är tråkigt, även om det är ett program med lite mer karaktär än ovan nämnda. Jag brukar slå ifrån mig med att jag inte tycker att det är moraliskt förkastligt att se på teve, utan att det bara inte är min grej.

Fast egentligen tycker jag inte att det är så bra att se på teve. Det är ett totalt passivt medium, vilket framträder ännu mer och ännu pinsammare nu när man genom röstningar och annat försöker skapa en fejkad interaktivitet. Formatet inbjuder till trams och snuttifiering och nu skall vi inte dra upp Marshall McLuhan här, men i alla fall.

Så vad skulle hända om vi här i det lilla landet Sverige helt sonika slutade titta på teve, eller åtminstone sänkte genomsnittskonsumtionen till ungefär min nivå? Jag tror det skulle bli revolution på en vecka. Eller också skulle produktiviteten stiga rakt genom taket. Det skulle kanske bli en massa gräl i alla familjer när folk blev tvungna att tala med varandra om kvällarna. En massa lister och smygbrädor skulle möjligen komma på plats. Tätortsnära naturområden skulle löpa risk att bli överbelastade när folk började ta långpromenader med hunden, i stället för att snabbrasta den under nyhetspausen i Idol.

Nä, inte vet jag. Men det är kul att spekulera. Särskilt som det här kommer att bli verklighet, eftersom de som nu är något yngre än jag inte riktigt lika lätt faller för teves förledande charm utan hellre kelar med andra människor – på nätet.

Hos min vän Liza hittade jag detta gamla klipp från vår tid som meppare (intern slang för journaliststudenter på mediaprogrammet i Kalmar). I klippet ser ni introt till det fantastiska kulturprogrammet “Kultour”. Det skulle vara ett kringresande kulturprogram som denna gång hade landat i Kalmar. Jag är den ni ser som vaggar fram, sluddrar och gör konstiga miner. Men jag bjuder på det.

Annars har den här dagen rullat på sjukt fort. Sprang 4,5 km-rundan i dag, trots att termometern visade nollgradigt. Men än så länge går det faktiskt bra, även om det snart får bli löpbandet. Och nu är jag sådär mysigt trött inför den stundande fredagskvällen som jag tänker spendera i soffan tilsammans med herr teve och fru glass. Trevlig helg!

Jag satt och zappade framför teven och hamnade på ett intressant program på svt2. Det var två kvinnor som var mitt uppe i en, vad som verkade vara, intressant diskussion och jag stannade upp för att se vad det handlade om. Tydligen diskuterade de muslimer och om hur Islam behöver reformeras. Behöver jag nämna att jag slutade zappa? Tyvärr var det de sista fem minuterna av programmet, men som tur är finns ju SVTplay så jag surfade direkt in på hemsidan och letade upp avsnittet och började titta.

Programmet heter Existens och dagens avsnitt handlade om den liberala muslimen Irshad Manji som förespråkar en individreformerad syn på Islam. Mitt intryck av henne utifrån programmet var att hon verkade vara en oerhört eftertänksam, klok och genuint ödmjuk människa. När den svenske imamen Abd el haq Kielan utryckte sin skepsism gentemot henne med argumentet att hon skulle vilja uppvigla folk mot Islam istället för Islam kunde jag därför inte förstå vad han talade om. Vad menade han? Var det ens samma person han pratade om? Kvinnan som poängterar vikten av att hon gör det hon gör av kärlek till Gud? Hur svårt kan det vara att faktiskt ta reda på exakt vad det är hon säger och varför hon säger det?

Titta själva och bilda er en egen uppfattning. Jag tyckte hon hade mycket klokt att komma med. En intressant person som i alla fall jag ska hålla utkik efter i fortsättningen.

La starea frecventă de nervi pe care o am când mă uit la televizor, participă şi nereuşitele unor prieteni sau foşti colegi talentaţi. Am 25 de ani şi am lucrat până acum pentru 6 televiziuni. Ca să ajung în fiecare dintre aceste ipostaze a trebuit să parcurg severităţi consecvente. Când la televizor văd în prime time Trăzniţi în Nato de exemplu, încep să nu mai înţeleg nimic.  Câţiva prieteni şi-au făcut o casă de producţie. Probabil unul dintre argumentele reuşitei în viaţă e curajul de a-l avea. Cel mai mare risc e să nu rişti. Zicea Damian Drăghici. Apoi trebuie să faci ce ştii. Şi să începi să ştii să faci ce-ţi place. Că-ţi place când eşti bun. Când te pricepi. Ideile sunt pe cale de consecinţă. Prietenii aceştia ai mei au parcurs o serie de insuccese. La ele un rol important l-a avut mediocritatea oamenilor din ipostazele deciziei. Ăştia sunt cei care trăiesc într-o inflaţie de ridicol. Se apucă imediat să-ţi explice ei cum stă treaba. Ce vor oamenii. Ce le trebuie. Uite aşa ajung să văd în prime time Trăzniţi în NATO. Că ştiu ei mă. În fine. Prietenii aceştia şi -au vândut cea mai scumpă maşină. Şi-au luat un van. L-au inscripţionat cu “MTV passport” şi-au plecat în lume cu Oana (vj la MTV). Au filmat în vreo 12 oraşe un serial de prezentare al acestora. Absolut mişto. Bun. Ăştia de la MTV au fost extaziaţi. Apoi au avut momente de mediocritate când nu erau hotărâţi. Aveau şi ei de găsit nişte sponsori. Bă oamenii nu puteau. Asta e. După luni de discuţii SÂMBĂTĂ SĂ VĂ PUNĂ NAIBA SĂ NU VĂ UITAŢI PE MTV DE LA ORA 20:00. Intră show-ul. Aplauze.

Britney está muito na moda. Tanto é que Gossip Girl resolveu se inspirar no novo single de cantora e botou no ar ontem o episódio que Olivia, Dan e Vanessa se beijam e acabam numa cama. É… “3″ veio a calhar. Gossip é um seriado descolado, um seriado jovem, um seriado pop, um seriado atual! Viva ao menáge!
O Glamurama descreveu como foi a cena: os 3 vão ao uma festa, se embebedam, leem o jornal da faculdade, se interessam por uma matéria que fala sobre coisas que todo o estudante é obrigado a fazer e sexo a 3 estava lá. O que eles fazem? Sexo a 3!

Din lipsa de timp (pitici pe creer am destui), pun numa o poza.

Poza luata de pe un for, o poza ce m`a facut sa rad, sa uit de toate avertismentele de la teve si de prin ziare.

Facatura sau nu, gripa asta se bate pe rating cu zarva facuta de campania electorala.

Stau si ma intreb ce urmeaza: gripa pisiceasca?

Enjoy!