Tiden är ett intressant begrepp som inte alltid är lätt att förstå sig på. Den går inte att spara även om vi ibland försöker lura oss själv genom att tro att vi sparar tid när vi skaffar oss olika hjälpmedel.

Vi kan också uppleva samma tidsrymd på olika sätt. När vi har roligt så går tiden mycket fort, när vi väntar på något eller har tråkigt  då kan det ibland kännas som  tiden står stilla.Vid dessa tillfällen är det ju helt klart att tiden är en känsla, som är mer kopplad till våra upplevelser än till att sekunderna tickar på.  Jag har även läst om personer som hävdar att de kan påverka tiden för att få den att gå långsammare eller snabbare.

Tiden är ju från början tänkt att skapa struktur i människors liv. Fast ibland tycker jag det känns som om tiden stressar oss.  Jag tror att det är viktigt att jag kan känna att jag har tid som jag kan besluta om själv. Samtidigt är det viktigt att respektera andras tid.

Ta makten över din tid!
Lizelott

Jag har utmanat mig själv mer eller mindre att måla 8 tavlor innan jul

Nu är det snart bara 4 veckor kvar och hittills har jag bara fått en tavla målad, vilket betyder att jag har 7 kvar att måla på dessa ca 4 veckor som jag har på mig XD hur ska detta gå? Har jag tagit vatten över huvudet denna gången tro, eller kommer jag lyckas genomföra detta?

Det får tiden utvisa…

Nu är det söndag o ännu en ny vecka har snart passerat.. Det närmar sig även julafton med stora kliv.. Undrar vart tiden tar vägen, kändes som att det var sommar för inte så länge sedan..

Idag har det inte hänt så mycket, det har varit en lugn dag.. Faster har varit här o hälsat på, hon klippte håret på farfar.. Sen vart det en omgång med kortspelande.. Lär nog bli nån mer omgång sen under kvällen, vad jag förmodar..

Det är bara bra med mig, men är väl lite småseger just nu.. Imorron bär det av hem till Norrköping igen, har varit skönt på nått sett att få vara här nere i Kalmar i ett par dagar.. Få kunna ladda upp batterierna så man får mer energi i jobbsökande m.m. Sen även få träffa farmor, farfar, faster, fasters man, mina kusiner Malin o Fredrik, Malins kille Henke o mitt kusinsbarn Ella..

Ska ta o packa ner det mesta nu så jag har det gjort tills imorron, så det bara är att packa ner det sista då som måste änvändas till imorron.. Bussen går 13.30 härifrån Kalmar o är i Norrköping till 17.10.. Så det blir nog att kunna vila lite på bussen ..

Ha de så gött!!

Kristi återkomst

Jag tror att vi människor fullkomligt älskar att dela upp tiden i ett före och ett efter. Och hitta händelser som delar av. Bemärkelsedagar, högtider, nyår, minnesdagar… 11 September, och inget är mer sig likt i världen. Det är vårt minne som vill haka tag i konkreta saker. Inte undra på då att den tidiga kyrkan ville se just Jesu återkomst som den stora vattendelaren mellan då och nu. Här försvann han som fått betyda så mycket. Livet får då bli en väntan. En mellantid innan den tid då allt skall fullbordas.

De första kristna trodde att det skulle dröja sisådär några år på sin höjd och att de hade att förbereda sig. Paulus skriver till och med i ett av sina brev att man inte behöver eller ens bör gifta sig om man inte redan är gift. Just för att de levde i väntans tid. När Jesus efter några hundra år ännu inte hade kommit tillbaka började man fundera på varför så var fallet och kom fram till att kyrkan hade som uppgift att göra hela den kända världen beredd innan han kunde återvända. Mycket av den teologi vi ser i kyrkan idag och i kyrkohistorien bygger på just det antagandet. Man förutsätter en apokalyps.

Men evangelietexten som den ser ut för den här Söndagen, funderar jag. Vad säger den oss egentligen? Är just återvändandet det centrala i texten?

Matteus 25:31 – 46
Jesus sade: “När Människosonen kommer i sin härlighet tillsammans med alla sina änglar, då skall han sätta sig på härlighetens tron. och alla folk skall samlas inför honom, och han skall skilja på människorna som herden skiljer fåren från getterna. han skall ställa fåren till höger om sig och getterna till vänster. Sedan skall kungen säga till dem som står till höger: Kom ni som har fått min faders välsignelse, och överta det rike som har väntat er sedan världens skapelse. Jag var hungrig och ni gav mig att äta, jag var törstig och ni gav mig att dricka, jag var hemlös och ni tog hand om mig, jag var naken och ni gav mig kläder, jag var sjuk och ni såg till mig, jag satt i fängelse och ni besökte mig. Då kommer de rättfärdiga att fråga: Herre när såg vi dig hungrig och gav dig mat, eller törstig och gav dig att dricka? När såg vi dig hemlös, och tog hand om dig eller naken och gav dig kläder? Och när såg vi dig sjuk eller i fängelse och besökte dig? Kungen skall svara: Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder har ni gjort för mig. Sedan skall han säga till dem som står till vänster: Gå bort från mig ni förbannade, till den eviga eld som väntar djävulen och hans änglar. Jag var hungrig och ni gav mig inget att äta, jag var törstig och ni gav mig inget att dricka, jag var hemlös och ni tog inte hand om mig, jag var naken och ni gav mig inga kläder, sjuk och i fängelse och ni besökte mig inte. Då kommer de också att fråga: Herre, när skulle vi ha sett dig hungrig eller törstig eller hemlös eller naken eller sjuk eller i fängelse och lämnat dig utan hjälp? Då skall han svara dem: sannerligen, vad ni inte har gjort för någon av dessa minsta, det har ni inte heller gjort för mig. Dessa skall gå bort till evigt straff men de rättfärdiga till evigt liv.

Jag tänker mig hur jag ofta känt inför livets besvärligheter och svåra dilemman. Då är det så skönt att falla tillbaka i den historiska tidsuppfattningen och tänka: Det här går över. Det blir annorlunda sen. Och så går livet in i väntans koma där man förströr sig för att slippa leva i den intensiva smärtan som uppstår just när livet som det är just nu skiljer sig från livet som jag vill att det ska vara. Rent psykologiskt måste just denna psykiska flyktprincip vara drömmen om paradiset. Eller vår väntan på domedagen.

Men tänk om domedagen är utan tid. Om den skär genom mitt liv varje dag och varje stund. Tänk om jag kunde se domedagen som en möjlighet i nuet: Just nu kan du välja att möta Jesus i hans återkomst i den människa som du undviker blicken av. Just nu kan du lyfta dig själv ur smärtan genom att vända din blick ut mot världen.

Och då kommer vi genast tillbaka till syndafallets möjligheter. Möjligheten att kunna se och ta sitt fulla ansvar för det man gjort, tänkt och sagt. Att förstå att diskrepansen i nuet inte är en diskrepans om jag erkänner och till fullo tar ansvaret situationen kräver. Och då blir smärtan också upplöst.

Jag tror att det finns en nyckel i den här texten som man så lätt passerar obemärkt. Och att den nyckeln handlar om hur jag som människa väljer att förhålla mig till tiden. Kan jag greppa evigheten? Kan jag greppa nuet? Eller som jag skrev i en dikt en gång: det var då jag frågade ett gammalt träd hur han egentligen redde ut det där med att vara en evighet i varje ögonblick

Livet består bara av just dessa 2 entiteter, ögonblick och evighet. Ändå är det just dessa båda vi så ihärdigt söker undvika just genom att skapa oss föreställningar om dåtid och framtid som det viktiga i vårt liv. Och bara i föreställningar om dåtid och nutid kan saker ges epitet. Ingen är “god” i nuet, ingen är “ond”. Allt bara är. Och detta är vad en Buddist skulle kalla projektionsfrihet.

I en bok om Knutby av Göran Bergstrand som jag just läst beskriver han religiositeten i Knutby vid tiden för det dramatiska mordet och mordförsöket 2004. En religiositet som i stor utsträckning handlade om Jesu snara återkomst och en återkomst som då skulle ske i just Knutby. Och Göran skriver om hur synen på verkligheten skulle kunna  förändras med en sådan syn på kristendomen. Han skriver: “Min syn på tiden skulle förändras. Nuet skulle bli oviktigt. det viktiga hör samman med den tid då Jesus kommer och då allt förändras.” Vidare skriver han: “Min syn på verkligheten skulle förändras. Det jag har omkring mig skulle bli betydelselöst i jämförelse med allt det nya som snart skulle komma”.

Död, liv och relationer till andra skulle inte heller bli detsamma, utvecklar han vidare. Och just i detta tror jag vi kan hitta vår nyckel till en djupare förståelse av Jesu stränga ord i den här texten.

Så paradoxen, som jag läser den, i Jesu ord är att samlingen av människor inför tronen – uppdelade i getter och får – bara uppfyller Jesu ord om de samtidigt inte ser att där finns en uppdelning. Om man lever i väntan på en domedag, ser man inte att den pågår städigt i ens eget liv. Och om man ser den i nuet, som nåd och svärd, som skuld, bekännelse och kärlek så är uppdelningen i ont och gott utanför mig själv oviktig. Kanske också Jesu återkomst blir mindre central, eftersom jag redan lever i den.

Mörker och lyktorna från bilarna borta på vägen, tända ljus i fönstren, också som små lyktor spridda i mörkret, som ett hemligt mönster. Kall klar luft, och stjärnor däruppe, bortom mörkret. Tystnad som knarrar vänligt, och luft som omfamnar och lägger sig som en mjuk fodrad kappa runtomkring oss där vi färdas.

Lugnt, stilla och tryggt. Öppet för att bara låta tanken stanna till, i ett stiltje av frid.

Hästen under mig som kliver på, tryggt och säkert på foten. Med ett öra riktat mot mig, som sammankopplar oss och låter oss kommunicera i tysthet, utan ett ord på vägen.

I mörkret finner tanken sin paus. I mörkret kan jag se.

Jag kan inte låta bli att förundra mig över hur folk beter sig i trafiken. Det är som att de är ensamma på planeten Mars. Tänk vad bekvämt, att leva i en liten bubbla helt ovetande (eller obryendes) om omvärlden : )

Passus: Mona Sahlin: är det verkligen inte så att du faktiskt är rätt gammal och TRÖTT på politikens mysterier vid detta laget, och FAKTISKT skulle kunna tänka dig att släppa fram ngn annan, piggare, ung förmåga? Varför sitta av tiden fram till pension kosta vad det kosta vill? Jag skulle inte oroa mig för ekonomin på ålderns höst om jag säger så.

Självransakning?

Portarna slogs upp till tonerna av tonsatta dikter. De som råkat ta vägen förbi skolan stannade upp och försökte förstå vad det var som hände. De senaste månaderna hade hela byggnaden varit svept i grått tyg, en liksvepning under vilken något nytt och spännande utvecklades.

På ett upphöjt podium satt en krum gumma och skrockade in i en mikrofon.

Alla de desillusionerade åren är över. Kunskap för vetandets skull är till enda. Själar som i århundraden har vittrat sönder, aldrig mer.

Med ambitionen att lära ut om livet och levandet har vi uppfört detta hus, denna institution som vi när en förhoppning aldrig ska dö.

Det vackra och undersköna. Böckerna som slår an klangen av lust ändå in i märgen, musiken som får kroppen att reagera som vore den i förälskelse, framförandena som får oss att förstå allt det där vi aldrig har förstått.

En utbildning som saknats sedan civilisationens födelse. Vetenskapen om att leva. Livsvetenskapen.

Och människorna undrade och tittade på varandra. Höjde på axlarna och fortsatte dit de var på väg. Kanske var de inte mogna. Kanske var inte tiden mogen.

Nu är min gamla säng utkastad, och här hemma bor min nya i värmen. Många minnen utkastade och på returpunkten. Nostalgisk? Nej – faktiskt inte så värst.

Ny dag att ta itu med, Fars dag. Grattis alla pappor. Jag kommer ihåg en del av alla farsdagskort som jag tillverkat under årens lopp. Det var liksom obligatoriskt att man skulle rita ett kort till pappa och så gärna köpa rakvatten, slips var aldrig aktuellt för vår pappa, men strumpor blev det nog ibland också. Jag minns att vi brukade gå fram till “Kemi” och köpa “Vita hästen”. Undrar just hur det luktade, tror mera att jag köpte det för att det var en fin häst på förpackningen, jag har ju alltid gillat hästar. Kommer inte alls ihåg att jag någonsin bad att få provlukta och minns inte att pappa luktade något speciellt rakvatten heller. Kanske var det förskräckligt, det finns ju en del parfymer och sånt som stinker nåt hemskt. Men tanken var god i alla fall.

Nu är pappa borta sen många år, även svärfar har somnat in, det minskar på farsorna. Men det kommer ju även nya och tur är det. Livet rullar vidare vare sig vi vill det eller ej. Bara att hänga på. Det är svårt att hinna med ibland, känns som om den verkliga tiden snurrar mycket fortare än “min” tid gör. Fast jag vet ju att det är en illusion. Tiden är konsekvent rättvis mot alla, tickar på obönhörligt och fullständigt omöjlig att muta. Inte kan man spara lite och ha till sen heller. Men man kan ta små pauser i tillvaron och stanna upp lite i all stress och jäkt. Tända ett ljus och njuta lite, kanske drömma en liten stund så man kommer i takt med tiden. En sån stund ska jag ta mig nu. God frukost, tystnad, ett tänt ljus och låta tankarna fara lite. Ett bra sätt att inleda dagen.

försöker hinna i kapp tiden, massor av saker att göra och massor av för lite tid och ändå ledig i 2 dar, något som inte stämmer eller skall livet vara så här?

Idag är det söndag, ja, det vet du säkert redan, som vanligt på söndagarna så går jag till Thomaskyrkan i Rosengård, en mångkulturell församling mitt i Malmö. Du är naturligtvis välkommen att komma till vår lokal i Hylieparks lokaler på Rocent. Jag blev påmind om att det är dags för oss att ställa tillbaka klockan till vintertid, Jag vet, visst är det otroligt. Vi börjar att närma oss vintern. Hoppas du inte glömt att ställa om din klocka. Det är härligt med en extra timme.

Ha de!

Dette bildet er tatt akkurat 1 mnd før han kom til verden

Jeg synes ikke det er lenge siden jeg så slik ut, med stooor mage og masse vann i kroppen. Men i dag fyller min lille vakre gullgutt 9 mnd. Oga han er ingen baby lenger, han er på god vei til å bli en toddler. Han setter seg opp selv, reiser seg etter møbler, spiser brødskiver, jager katten gjennom stua, sier mamma og pappa og har fått masse tenner i munnen sin. Hvor ble det av babyen min? Hvor ble det av tiden?

Jeg synes det er litt vemodig og kjenner at jeg stadig er på gråten når han kommer som en racer bil mot meg og sier mamma. Jeg skulle ha baby lenge jeg, men den gang ei.  Men på en annen side er det jo utrolig å kunne følge utviklingen han og se at han vokser seg stor og sterk.

Alle legge merke til de store øynene hans og han sjarmerer de han møter i senk.

Jeg elsker deg bølla mi…. Og gratulerer med 9 mnd dagen

…är titeln på en provokativ film om hur tillvaron i själva verket är beskaffad. Jag har åtskilliga gånger stött på dess namn under mina strövtåg på nätet. Till sist blev min nyfikenhet så stor att jag försökte ta reda på vad det egentligen handlar om. Verkar klart intressant, tycker jag. Hoppas att även du delar den uppfattningen..!

Intressant…?
Läs även andra nyfikna (?) bloggares åsikter om Livet, Kvantfysik, Självet, Hjärnan, Vetenskap, Dokumentär, Video, YouTube, “What the bleep…”, Verkligheten, Existensen, Tiden

1. Folk som inte jobbar
2. Folk som inte gör som de ska
3. Folk som är dåliga skådisar
4. Folk som super sig för fulla när jag inte är det
5. Folk som är dumma i huvudet
6. Att ingen någonsin förstår
7. När tiden går så långsamt
8. Att vara så fruktansvärt naiv och inte förstå att jag faktiskt gör allt bäst själv

»Den dyrbaraste tillgången <vi äger> att spendera och förbruka är: tiden.»
(Göran Ogén fritt efter Antifon fragment nr. 77: ἀναλίσκειν καὶ καθηδυπαθεῖν τὸ πολυτελέστατον ἀνάλωμα τὸν χρόνον.)

Idag är det torsdag, det betyder att jag varit och spelat piano. Tydligen gick det lika bra som förra gången så det är bara att fortsätta nöta tills det sitter. Har varit en ganska stillsam dag i övrigt, kom hem lite tidigare än igår och det är ju aldrig fel. Kan knappast klaga på vädret heller. Känns som denna dagen och hela veckan gått så snabbt att jag inte vet vad som hänt egentligen, möjligen kan det vara hösten som är boven. Bortsett från att det är hiskeligt kallt på morgonkvisten och en bit in på förmiddagen tycker jag nog allt att det är vackert med alla färgglada löv på träden, den friska luften och regnet som slår mot fönsterrutan när det är dags att krypa till kojs.

Har läst ungefär en tredjedel av min kvällsbok nu – den jag läser innan jag somnar. Riktigt inressant är den, kommer att visa vilken det är och berätta lite mera när jag läst ut den tänkte jag.

Om ni ursäktar har jag en tallrik spaghetti som väntar på mig i köket.

Lenny

[props till Kim Miller för bilden!]

 
Å leve her og nå, er nøkkelen til et aktivt liv, fordi det bare er i nået at vi kan gjøre noe. Bare nå, i dette øyeblikket kan vi være aktive. Vi kan kanskje også i morgen, men kanskje ikke. Og når vi bare sier at vi i morgen er aktive, vil vi aldri være det. Det eneste øyeblikk er derfor det som  akkurat  er nå.  
 

 Å leve meningsfullt

De som klarer å leve her og nå kan finne ekte mening. Da er vi virkelig fullstendig til stede her og nå, i oss selv, i hele vårt vesen. Tenk på de verdifulle og minneverdige øyeblikkene av lykke, der du var helt i pakt med deg selv. Hvilke øyeblikk var disse?
 

Tid er en illusjon, virkelig er kun øyeblikker her og nå

Tid er noe underlig. Vi finner det mye enklere å leve i den tiden som ikke er der enn i den reelle sanne tiden. Et eksempel: De fleste mennesker lever etter klokken. Ved å stadig se på klokken, er vi tidsmessig alltid et annet sted: ”Om fem minutter kommer bussen . I ettermiddag må jeg ubetinget snakke med Tom. Fredag må jeg å bestille reisen. Neste uke kommer min søster på besøk …” Vi er mentalt overalt, unntatt i oss selv. Det vannvittige er, at vi slett ikke kan vite om det finnes noe senere eller  i morgen for oss. Alt som  er virkelig og ekte er øyeblikket der vi akkurat befinner oss.

Å leve i dag vil ikke si å glemme morgendagen

Dette utsagnet kan kanskje virke provoserende. Du kommer med innvendinger som “Vel jeg må jo planlegge. Jeg må tjene penger slik at jeg kan leve i morgen. Jeg må også ha mål”. Dette er helt korrekt. Å leve i her og nå vil jo ikke si, at du fullstendig skal glemme morgendagen.  Som alltid ligger sannheten midt i mellom. 
 
Det handler om bevissthet

Det det egentlig går om, er å være bevisst på å være til stede her og nå – uansett hvor du er og hva du enn gjør. Når du spiser, spiser du. Når du løper, så løper du. Når du har smerter, så har du smerter. Og når du er lykkelig, er du lykkelig. Etter dette prinsippet, kan vi ta imot alt som hender oss. Vi sier “ja” til det vi opplever. Idet vi sier ja er vi fullstendig til stede her og nå. Deretter kan vi bestemme oss for hva vi skal gjøre.  

“Jeg ønsker meg ro og fred til å forandre de ting jeg kan endre på  og godta de tingene jeg ikke kan forandre på og visdommen til å skille det ene fra det andre.”
Ukjent,
 
For å oppnå dette, må vi være fullt og helt  til stede i nåværende situasjon. Kun da er det mulig for oss å se hva vi kan gjøre og hva vi ikke kan gjøre. Å leve i “her og nå” er en filosofisk tilnærming, men det handler om hele ditt praktiske liv. f.eks dreier det seg om:

• Å glede seg av hele sitt hjerte når du har en grunn til det.
• Å elske uten reservasjon når du har funnet den rette.
• Å le av full hals når det er noe morsomt.
• Å føle sorg når du må si farvel.
• Å være fokusert på oppgaven når du har en oppgave du må gjøre.
• Å hjelpe en annen når du kan det.
• Å gripe sjansen i øyeblikket når de dukker opp.
• etc.

Interesannte bøker til temaet

Thich Nhat Hahn – Øyeblikkets under
Eckhardt Tolle – Det er nå du lever
Eckhardt Tolle – Lev her og nå
Mihaly Csikszentmihaly – Flow
Mihaly Csikszentmihaly – Find Flow

Del på bloggen