Dagens nyheter verkar inte vara mycket för världen. Iaf inte om man hittar en hög med dagens Aftonbladet i en soptunna helt nya och fräscha. Tidningsbudet kom som vanligt före kl 11 och lämnade vår laddning och frågan är ju om hon hade för många exemplar så att några fick lov att placeras i soptunnan?

Och som alla vet är ju gratis gott. Jag lär ju läsa tidningen på jobbet i vanlig ordning, men päronen får ju läsa gratis hemma iaf.

Det känns som om ingen mer än jag och trapphusen är vakna,
sprängda av lysrör och väckarklockor
Men en kille med svart kalufs som en sällsynt fågel
landar framför mig och kastar ett käckt gomorron
trots att jag inte riktigt är på det klara med vilken
tid på dygnet det är än och undrar om det inte var
Gomorra han sa, egentligen.

Vi slår följe en bit han tar passet för sin far
som har lunginflammation och inte orkade idag.
Tidningarna är hans duvor säger han och lyfter en mot himlen och ler.
-inte än min vän, men snart ska du föra bud om sakernas tillstånd.
Han har alltid önskat ett duvslag och jag följer hans väg,
ser hur han glipar på brevinkast som en nattarbetares persienner
och släpper in sina vänner med nån annans propaganda som när solen var gud
som alla gudar före honom söker han komma ur prästerskapets makt.

När rundan är klar skjutsar han mig genom en stad jag aldrig sett förut
där husen sitter som fåglar på kraftledningar omkring oss
till melodin av vind, vinande däck och det milda knattrandet
när orden flyter ur honom som låttexter ur en telexmaskin
Jag har ont i bak och belyftarmuskler när vi äntligen stannar
där husen är oändligt mycket högre än mitt och tar andan ur mig.
Jag har aldrig sett dem så här förut så här nära så här mörka
men solen ska strax ge dem färg säger min vän och kapten.
Han har en ritual att släppa de sista fåglarna fria säger han.

Jag står kvar på det frasiga gräset och känner kolossernas
vikt pressa marken som en gungbräda mot mig genom slitna gummisulor
och ser honom springa upp genom huset istället för att ta hissen
-Det är viktigt att göra rätt för all lägesenergi du tillskansar dig.
Tricket, säger han, tricket är att fälla upp tidningarna och
släppa dem fria med magen nedåt, som med alla fåglar.
många gör felet att bara släppa dem som de läser dem
med ryggen mot marken och det är därför vi ser så mycket
förlamat skräp i stan de måste får ordentligt med luft
under vingarna för att kunna bära all reklam som tynger dem.

Det går knappt att se honom där han står nu, han är så högt upp nu.
Men jag kan urskilja hans sihuett mot himlen som en staty på taket
som en serieteckning. Han verkar vänta.
Jag väntar med honom i dunklet av höghusen och så
plötsligt slår den uppgående solen taket och honom
och han dansar. Vilt och energiskt
som med en motorsåg i händerna
men han har ett ännu farligare vapen.

Försiktigt släpper han sina vänner men de skjuter ut
som han slungat dem och jag tror inte mina ögon.
De lyfter de flaxar fångade av uppåtvindar vid klippkanten
och de sprider sig som exploderande skuggfigurer runt
honom där han virvlar och de virvlar med honom
och så lyfter han som en humla på mikroturbulens
och får kantigare silhuett och han är ett med dem,
han är ett med dem och de lyfter
som en svärm bort från alltings gravitation
och cirkulerar som skräp i en stoftvirvel på en parkeringsplats
De är tuschritade skiss-M i en film där effekter är tecknade.
så försvinner de bortåt som små oregelbundna skakande fläckar
mot landsbygden till och när solen sticker mina ögon
söker jag förgäves skugga dem för att kunna se.
Men det har jag ingenting för. De som punkterar vardagen
tar sig ur synhåll lika lätt som de materialiserar sig.
Och nu vet jag. Jag borde inte vandra hemåt.
jag borde styra stegen ut mot skogen istället
och låta hem komma till mig. Thoreau Doppler style.

Jag må vara bunden till marken men borde inte
vara det till kontrakt skrivna på ovikta blad.

Kluddfågel. Miniatyrkludd med kulspets från föreläsningsanteckning. Scannad och redigerad.

När jag började arbeta som tidningsbud sa jag redan första dagen till mig själv att “det här är sista gången jag jobbar med något som kräver att jag har såhär fula kläder på mig”. Effekten av hafsig joggingstil var större än jag trott; här har man gått omkring och trott sig vara immun mot vad andra tänker, men ful vill man inte vara.

Min vardag var grå, jobbet började klockan 03.00 och då styrs hela livet utifrån det. Den som inte sover framåt sju is a dead man. Livet var urtrist, stämningen dov, bjäbbig och gnällig.  Och precis då, när molnen på min himmel verkade ruggigare än någonsin kom befrielsen; En människa hittade till min blogg, där jag innan den stora inläggsrensningen beklagade mig över mina svårigheter att ta mig in i begravningsbranschen, och denna person visade sig vara en frilansande begravningsentreprenör.

Så står man där en vacker dag framför spegeln och glor på axelkuddarna. Kavaj, lika med,  Fyrkantig silhuett. Svart kostym. Vit skjorta. Mindes vad jag tänkt första dagen som tidningsbud. Jodåvars, framtiden lurar bakom hörnet. Jag praktiserar fortfarande gratis för denna godhjärtade människa, men fan vilket självförtroende man får när man trivs. In character. Och jag förstod ju längre tid som gick att det här verkligen är vägen jag ska ta.

Framtidsdrömmen har börjat bli mer och mer realistisk. Ta mig fan, det här vill jag hålla på med! Men egentligen är det ju inte kostymen som gör människan, utan människan som gör kostymen. När man hamnat på rätt ställe, och känner detta i själ och hjärta, så vet man också att man passar in, och detta gäller även klädseln. Hade jag drömt om att bli tidningsbud, så skulle tält-size-joggingbyxor vara min kostym. Men nu vill jag ju inte vara det hela livet heller…

Andra bloggar om: gästblogg, händelser, arbete, tidningsbud, begravningsbranchen, begravningsentreprenör, kläder, arbetskläder, mode, jobb

A robot is a mechanical or virtual, artificial agent. It is usually an electromechanical system, which, by its appearance or movements, conveys a sense that it has intent or agency of its own.¹

Tisdag nattvagn.
På trans göteborg sitter jag bland mörka män.
11:an färdas i ett tubformat magnetfält
genom ett gentrifierat generationsskepp.

De satt där när jag klev på
och droppar av en efter en
till sina fastlåsta tidningsvagnar

De sista är fortfarande kvar när jag går av.

strax få jag sova. intill dig.
De har inte börjat jobbet än.
Sitt andra jobb that is.

De samtalar på språk jag inte förstår
men så lever vi ju inte i samma land heller.
i mitt land får bara brottslingar fotboja
i deras går de med sin varje natt.

Fastlåsta vid träd,
cykelställ och räcken
står tidningsvagnarna
som escape pods

på jämna avstånd över hela stan.
Väntar på sina tålmodiga förare.
redo till flykt. men till vad?

lås upp. fäll upp. lasta tidningar
från lådan. på vagnen
“Hold your fire. There are no life forms.”²

i sömndrucken takt
genom sommarmorgon,
höstregn och snömodd
hjälper de nyheter
från en förvillad värld
hitta hem

Referenser:

¹. Engelska Wikipedia: Robot. (http://en.wikipedia.org/wiki/Robot)

². Lucas, Ep. IV: A New Hope, Revised Fourth Draft, 1975 (http://www.imsdb.com/scripts/Star-Wars-A-New-Hope.html)