MIT-professorn Daron Acemoglu ger detta svar:

People need incentives to invest and prosper; they need to know that if they work hard, they can make money and actually keep that money. And the key to ensuring those incentives is sound institutions — the rule of law and security and a governing system that offers opportunities to achieve and innovate. That’s what determines the haves from the have-nots — not geography or weather or technology or disease or ethnicity.

Put simply: Fix incentives and you will fix poverty. And if you wish to fix institutions, you have to fix governments.

Detta är i överenstämmelse med min egen såväl teoretiska som empiriska förståelse av grunderna för ekonomisk utveckling – men jag har en känsla av att de som engagerar sig mest högljutt mot världens fattigdom inte har professor Acemoglus centrala insikt (eller incitament att förespråka den).

Idag är det En köpfri dag. Handla genom att inte handla!

Dagen till ära har jag tillsammans med Grön Ungdoms språkrör Jakop Dalunde skrivit en debattartikel om saker som är bra för både miljön och lyckan. Den finns publicerad här.
En intervju med mig om En köpfri dag finns publicerad här.

Som talesperson för En köpfri dag i Sverige har jag också intervjuats av TT, vilket publiceras i en rad tidningar idag, bland annat GP, NSK, BLT, NVB
Folk på stan var positiva till En köpfri dag när GP TV filmade.

Idag vid det symboliska klockslaget 11.55 kommer En köpfri dag i Göteborg att uppmärksammas på Kungsportsplatsen genom en klimatkör som sjunger nya texter till kända melodier, samt hundratals leksaker som demonstrerar…

Om ekonomins villkor krockar med naturens villkor, så är det väl rimligen ekonomins villkor som måste ändras. Eller?
Forskning visar dessutom att människor med materialistiska värderingar är mindre lyckliga än andra.

Idag beslutade Regionala Tillväxtnämnden att vi skall satsa totalt 6 miljoner kronor under 2010-2012, på att utveckla Skåne till en av Europas mest innovativa regioner.

Syftet med detta är att utnyttja de förutsättningar som etableringen av forskningsanläggningarna ESS och MAX IV medför. Vi beslöt även att lämna in en ansökan om medfinansiering till Mål 2 Regionalfonden. Detta är förmodligen den viktigaste satsningen som vi gör i modern tid för att utveckla Skåne. Att kunna kraftsamla kring och ta tillvara på de unika förutsättningarna som ESS och MAX IV medför är vårt mest centrala arbete framöver.

För att vi skall lyckas med detta fullt ut så måste vi samarbeta inom alla nivåer och över alla gränser i regionen. Vi beslutade även att bevilja 2,3 miljoner kronor ur miljövårdsfonden i bidrag till 24 miljöprojekt i Skåne. Bland annat får Drömmarnas Hus i Malmö, medel till sitt projekt Lärande Liv, ett projekt som arbetar för att engagera skolorna och ungdomarna i Rosengård i miljöfrågor och integration.

/Pia Kinhult(M), ordf. Regionala tillväxtnämnden

Förra veckan debatterades köphets eller köpfest i Kvällsöppet i Tv4. Jag fick då titeln “konsumtionskritiker”
Se programmet på Tv4 Play här.

Igår var överkonsumtionen ämnet för hela SVT Debatt. Då var vi också ett antal konsumtionskritiker som kom till tals.

En köpfri dag är helt klart ett debattvänligt ämne!

Har suttit på möte hela dagen med den grupp vi har tillsammans med svenska missionskyrkan kring strategin Vi vill växa.

Hur ska man få till detdär med kyrkan och universitet? Är studentpastorer grejjen?

Fantastisk grupp på många sätt. Tänk dig själv att få sätta sig en hel dag och bara samtala om frågor som på ett eller annat sätt rör hur den lokala församlingen och det lokala barn och ungdomsarbetet skall kunna finans till för fler. Det mesta av dagens möte gick till att utvärdera de tre år gruppen varit igång och att blicka något framåt i ett försök till handlingsplan. Vi kunde konstatera att det gjorts mycket bra. Men kanske är det tyvärr så att allt bra som görs inte alltid når fram. Därför skall vi till nästa möte bjuda med oss en kommunikatör som hjälper oss att tänka till kring just kommunikation. Hur mycket bra saker som görs nationellt spelar ingen roll om det inte på ett eller annat sätt berikar den lokala församlingen eller föreningen.

Sedan förra gången vi hade möte har en ny missionsförsamling bildats i Grimsås. Mycket roligt. Fler behövs!

Vi vill växa rör vid de absolut viktigaste frågorna som både Missionskyrkan och equmenia jobbar med. Ibland behöver strategigruppen agera lite vindrutetorkare för både SMK:s och equmenias styrelse så att de ser det.

Idag börjar EU:s stora kampanjvecka Europa minskar avfallet. Kampanjen framför att vi bör köpa färre prylar och ger en rad tips på hur det kan gå till. Kul att för ovanlighetens skull få berömma EU för något!

I Sverige är det Naturvårdsverket som sköter kampanjen. Bland annat har man producerat den här propagandafilmen, som ska lära folk att bara köpa hälften så mycket prylar:

Det är annat än Svenskt näringslivs skräckpropaganda i form av julsaga om vad som händer den som inte konsumerar ordentligt…

Enligt Jan Björklund Folkpartiet är vi så illa tvugna att trippa mer åt höger och han har dessutom rätt. Jag som säger det är Socialist. Låt mig förklara varför han har rätt och sedan titta på alternativen.

1. Sänk skatterna

Helt rätt. Det betyder givetvis att man samtidigt ska minska anslagen till skola vård och omsorg eller öka budgetunderskottet ännu mer och det är ju inget bra alternativ. Budgetunderskottet har redan nått den gräns vi kan acceptera.

2. “modernisera” arbetsrätten

Ja. Om vi ska konkurrera på en globaliserad marknad så ska vi konkurrera med Kina och Indien. Då kan man inte dalta med arbetskraften. Vill inte du jobba 12 timmar om dagen utan semester? Ja. Det är logiskt. Om vi vill värna jobben, som Socialdemokraterna pratar om, så ska vi väl se till att vi får mer jobb, eller? T.o.m. Mona Sahlin tycker att ”Vi äldre kan jobba längre” En uppluckring av turordningsreglerna kommer få folk att skärpa till sig och inse att anställningstrygghet är övervärderat. Man måste vara flexibel i framtiden. Ryggsäck och fler vandrarhem kommer förenkla det hela för arbetarklass och gravida kvinnor. Ja`det handlar faktiskt maximalt om två gravida kvinnor per företag som ska bli “flexibla”.

3. Mer kärnkraft

Ja. Om vi ska konkurrera på en globaliserad marknad som fokuserar på att producera mer och mer grejer billigare och billigare har vi helt enkelt inte råd att satsa på miljövänlig kostsammare el. Vad ska vi annars leva av? Potatis, älggryta och äppelpaj? Utan en acceleration av tillväxten får vi ju inte tillgång till alla prylar vi vill ha. Kärnkraftsavfallet är ett senare problem som vi kan titta på senare.

4. In med Euron och ut med den svenska kronan.

Ja. Om vi nu ska vara med i EU kan vi lika gärna gå in fullt ut. Att folket röstade Nej till EMU beror nog mest på att de inte gillar politiken sedan EU-medlemskapet, men folket har ju inte en aning vad som är bäst för små- och medlestora företag. Undrar varför vi har rösträtt? Hade vi alla vetat vad som egentligen var bäst för oss hade vi röstat “Ja” till mer EU d.v.s. EMU som vi blev tillsagda. T.o.m. Socialdemokraternas politikeradel och deras samarbetspartner verkar ju gilla EU, eftersom de inte tänker fälla en Socialdemokratisk regering på den frågan.

5. Mer krig

Sverige ska fortsätta invasionen av Afghanistan under USAs ledarskap. Det är ett bra sätt att hålla industrin igång. Att “skydda unga flickors rätt att gå i skolan” är ju dessutom ett bra argument som går hem i TV-sofforna. Jan, är säkert med på fler krig. En attack av den “intellektuella kulturvänstern” är helt på sin plats. Att USA störtat demokratier och stöttat diktaturer efter 1945 är en liten skitsak i sammanhanget. Dessutom får vi mer opium ur Afghanistan nu.

6. Skydda inte Sverige

Ja. Miljöpartiets idé om att livsmedel ska framställas ekologiskt, närodlat och småskaligt och på så vis se till att det finns närodlad bra mat inom räckhåll är helt enkelt fel. Att transportera besprutad mat, gärna genmanipulerad, långa sträckor, är bra för tillväxten och transportindustrin. Lite skit ränsar magen, som man säger.

7. Slopa värnskatten.

Ja. Att beskatta de med mest inkomst är helt enkelt fel. Man har ju skaffat sig hög inkomst för att man gillar pengar. Beskatta de som har lägre inkomster. De gillar ju inte pengar ändå för då hade de sett till att ha högre löner. De nya moderaterna har blivit mjukisar och blir ett sossealternativ.

Liberala Ungdomsförbundet verkar vara på samma hårdföra linje i det mesta.

Och nu till alternativen…

Alternativ 1: Sossar med anhang.

Det innebär visserligen ett EU-medlemskap och kanske ett EMU-medlemskap eftersom sosseadeln verkar helt med på den linjen, vilket Folkpartiet gillar. T.o.m. fortsatt krig i Afghanistan verkar intressant, verkar det, kanske t.o.m. sänkta skatter för att klara sig i den globala konkurrensen. Kärnkraft verkar ju sossarna vara med på. Ja, Jan, om du inte gillar FP så har du alltid Socialdemokraterna som ett mycket likt alternativ. Det är väl bara värnskatten det handlar om och med de löner som sosseadeln har kan vi nog lätt övertala dem om den saken. De gillar ju pengar. Vi kan skylla på EU-anpassning eller något liknande.

Alternativ 2: Extremvänstern. Kommunisterna. Socialistslynglarna och det gröna flummet i en skön förening.

UT ur EU. Upp med tullmurar, skydd för företag mot utländska storföretag. Höga skatter och bortkastade pengar på skola vård och omsorg. En ny berlinmur mellan EU och Sverige. Fred. Inga invasioner, sänkt tillväxt för företagen. Ekologiskt obesprutat trams och närproducerat och massvis med löjliga vindkraftverk.

Alternativ 3: Extremhögern. Bruna gossarna.

Sverigedemokraterna kan visa sin rätta sida. Denna gång ger vi oss på muslimerna istället för judarna. Kommunister, zigenare och socialistslynglar internerar vi. Mer krig, blondhet, blåa ögon, framavling av folk som lyder blint och springer mot fienden som de blivit tillsagda. Jimmie Åkesson blir rikskansler efter en rungande seger i vanligt representativt val.

Alternativ 4: Direktdemokrati i balans med representativitet

Alla går med i www.aktivdemokrati.se och diskuterar saken balanserat och tar de direktdemokratiska beslut som folket verkligen vill ha i absolut liberalism, d.v.s. frihet. Socialliberaler och Kapitalliberaler i balans.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om saker som är värda att ges en knuff upp i bloggportalerna!

SVD – Moderatledaren Fredrik Reinfeldt försöker identifiera sig med Tage Erlander

DN – FP öppnar för mer kärnkraft

jj.n – Politik och feltänk

hd kb smp exp smp hd sds

/ Homo Obstinatus Observans – Balans!

Internet är vår tids stora revolution. Det viktiga – och mest fascinerande – med nätet och alla dess funktioner, är inte framförallt de tekniska detaljerna i sig, utan vad den tekniska utvecklingen har fört med sig. Det demokratiska samtalet är förändrat, precis som möjligheterna att få kunskap och sprida kultur. Därför måste upphovsrättslagstiftningen förändras. Det behövs en utredning om hur den exakt ska utformas för att kunskap och kulturen ska kunna spridas maximalt samtidigt som kulturskaparna får förutsättningar att producera ny kultur. Utredningen ska lägga en grund för fortsatta diskussioner inom EU:s ram.

Denna utredning kan bland annat fokusera på att korta skyddstiderna, att säkra upphovsmännens rätt till sina alster framför upphovsrättsinnehavarnas, att mildra synen på nedladdning för eget bruk samt att göra lagstiftningen teknikoberoende. Syftet med översynen måste vara att dels uppmuntra Internetanvändningen, dels skapa legitimitet för lagstiftningen så att en efterlevs.

Det är grundläggande i det svar på Folkpartiets kultursamråd som Folkpartiet i Stockholm nyligen beslutat att anta. Det ger råg i ryggen i den diskussion om upphovsrätt som kommer på Folkpartiets landsmöte. Med detta hoppas vi att Folkpartiet kommer att förnya sin syn på Internet och på upphovsrättsfrågorna.

Den tekniska utvecklingen måste påverka upphovsrättslagstiftningen. Men den har också förändrat hela kulturmarknaden. Idag kan vem som helst med en Internetuppkoppling köpa böcker från flera länders bokmarknader för en spottstyver, förlagen trycker on-demand och helt nya kunder har dykt upp. Böcker på mataffärer och bensinstationer finns närmare köparen än någonsin. Vem som helst har musik från hela världen gratis via Spotify.

Det är utifrån dessa nya förutsättningar som kulturpolitiken måste formas. Folkpartiet ska vara det parti som tydligast står upp för målet att kulturen ska tillgängliggöras för fler, vilket Internet hjälper till med. Folkpartiet i Stockholm anser att det behövs en grundlig reformering av Folkpartiets syn på Internetfrågorna.

Men det behövs också vidare perspektiv kulturens finansiering. Kulturskaparnas villkor handlar inte främst om upphovsrättslagstiftning eller vilka anställningsformer som ska finnas. Det som behövs är tillväxt i kultursektorn. Folkpartiet i Stockholm föreslår ett antal åtgärder, bland annat incitamentsprogram i kulturstödet, avdragsrätt för nyproducerad konst och att göra Kulturbryggan till ett resurscentrum för kultur och näringsliv.

Idag inleds Folkpartiets landsmöte. Där kommer bland annat upphovsrättsfrågorna att diskuteras, i samband med en motion som jag har lagt. Folkpartiets i Stockholm svar på partiets kultursamråd stödjer mig i detta. Jag hoppas att detta landsmöte blir en milstolpe för en ny syn på den digitala teknikens möjligheter inom Folkpartiet.

Madeleine

Ikväll 18/11 kl. 22.40 debatterar jag köphets och konsumtionskritik i Kvällsöppet i TV4. Programmet kan även ses i efterhand i TV4 Play.

En fråga som legat och grott under ytan länge börjar nu poppa upp till ytan, den eviga “tillväxten”.

Nödvändigt hävdar politiker och deras påhejare ekonomerna.

Vad innebär då tillväxt? I siffror att BNP tillväxer några procent varje år. Det innebär att de aktiviteter i samhället som kan mätas i ekonomiska termer har ökat.  På den privata sidan betyder det att produktionen har ökat.   I den offentliga sektorn att omsättningen har ökat vilket vanligen innebär fler anställda. Eftersom denna sektor sysslar med tjänsteproduktion så  är det svårare att mäta den verkliga produktionen i ekonomiska termer.

Det senaste  politiska mantrabegreppet är  “långsiktig hållbar utveckling”   eller  “långsiktigt hållbart samhälle”.

Är det möjligt om man kräver ständig tillväxt i ekonomin?

Politikerna hävdar att vi måste exportera för att landet skall ha en positiv handelsbalans.  Men exporten baseras i hög grad på produktion av hårdvara som innebär konsumtion av begränsade naturresurser.

Politiker och ekonomer hetsar oss att öka konsumtionen för att  “rädda ekonomin”. Är inte detta ett vansinnigt chickenrace som måste sluta på ett obehagligt sätt?

Går det att etablera ett samhälle utan tillväxt?

Svaret på den frågan torde vara att så blir det oavsett vad vi tycker om det.  När naturresurserna tryter kommer vi alltmer att gå mot ett styrt och reglerat samhälle. Ett samhälle som mer och mer kommer att likna ett nytt Sovjetunionen.  Skillnaden mot det gamla Sovjet som var ideologiskt grundat, är att det nya blir till pga nödvändigheten att hushålla med resurserna.

En växande världsbefolkning kräver mer och mer resurser.  Mycket beroende på denna befolknings strävan efter  högre  levnadsstandard.  Detta kräver resurser som kräver energi för att realiseras.

Befolkningsfrågan har världens politiker nogsamt undvikit.  Trots att den borde vara central med de tanke på de problem som har poppat upp och som kommer att bli mer uppenbara.  Kina hade en policy i befolkningsfrågan, de hade för länge sedan insett problematiken. Jordens befolkning är ca 6,8 miljarder och växer. Det går inte att fortsätta i den riktningen.

Visserligen minskar nativiteten med ökad levnadsstandard, men den utvecklingen måste nog förekommas med olika politiska styrmedel.  En befolkning på ca 3 miljarder vore troligen något att sträva efter.

De klimatproblem som påstås förvärras är ytterligare ett skäl som kräver en skärpt  syn på jordens resurs- och energiförsörjning.

SVD

Vad är 10 797 899 941 665 875 000?

Jo, det är hur mycket vi skulle ha av något om vi börjar med 100 idag och sedan har 4 procents tillväxt varje år i 1000 år. Jag drar mig i allmänhet för att påstå att något är omöjligt, men jag hävdar i alla fall att det är extremt osannolikt att det skulle vara möjligt med evig ekonomisk tillväxt i nämnvärd takt.

Den extrema ökningen i det här exemplet beror på exponentiell tillväxt, vilket många har lite svårt att greppa. Fyra procents tillväxt per år kan låta som en konstant ökning, men leder i mängd till en allt snabbare ökning. Kurvorna i bilden ovan symboliserar hur en rad miljöproblem har ökat exponentiellt och nu är på väg att bli ohanterliga. Läs mer om det här och här.

Just nu är det som att vi faller vi fritt från hög höjd, men eftersom vi inte slagit i backen än, så säger vi att det än så länge gått bra   Visst kan det vara kul att falla, men det finns annat som är kul också. Vi måste göra oss fria från beroendet av ekonomisk tillväxt; innan vi kraschar i backen.

Nu ska i alla fall EU komplettera BNP med ett miljöindex!

Ekonomisk tillväxt är inte vägen till lycka. Ändå har politiker i någon sorts brist på bättre valt ekonomisk tillväxt som enda väg för att övergripande mäta framsteg. En väg som förutsätter att vi hela tiden producerar och konsumerar mer.

Som om det inte fanns utrymme för omfördelning av resurserna och att någon gång få känna sig nöjd med antalet prylar. Vi tillhör de 20 procent av jordens befolkning som förbrukar 86 procent av jordens resurser, men vi fortsätter att sträva efter mer!

All tillväxt är inte bra tillväxt. Det viktigaste är hur människor, djur och miljö mår. Mer pengar och ökad materiell välfärd är viktigt för dem som inget har, men för de flesta av oss som läser det här är mer tillväxt inget bra recept för mer lycka. En majoritet föredrar sänkt arbetstid framför höjd lön.

Tillväxtfotboll i Linköping. Den gröna målvakten har just räddat världen från ytterligare sparkar.

Om ekonomisk tillväxt verkligen vore bra som övergripande mål för samhället, så skulle följande tio tips framstå som fullt vettiga:

1. Stimulera brottsligheten, så att lås, galler, larm, kofötter, rånarluvor och övervakningsteknologi säljer bättre. Då får också glasmästare, vaktbolag och advokatfirmor ett lyft.

2. Avskaffa alla kvalitetskontroller på varor, så håller de garanterat sämre och behöver ersättas snabbare.

3. Misshandla dina nära och kära. Då ökar BNP och mängder av arbetstillfällen skapas av de ambulanser, poliser, rättpsyk, domstol och pappersarbete som krävs.

4. Fortsätt hitta sätt att skapa mera stress och neuroser, så att läkemedelsföretag, terapeuter och tröstgodisförsäljning blomstrar.

5. Stimulera att allt fler ytor upplåts till betald reklam, så går det mer pengar både till reklamen själv och eventuella köp orsakade av densamma. Varför inte lagstifta om obligatorisk reklam vid telefonsamtal och reklam “in your face, all over the place”?

6. Förbjud utlåning och delande på verktyg och maskiner, så att alla måsta ha varsin udda grej som man använder en gång vart tredje år.

7. Stimulera modetänkande och årsmodeller i fler branscher så att omsättningen ökar.

8. Förbjud bär- och svampplockning, grönsaksodling i trädgården och närproducerat. Tvinga ut folk till köpcentrum.

9. Kalhugg, dika ut och släpp ut mera växthusgaser, så får vi fler översvämningar att röja upp och återuppbygga efter, vilket kräver en väldig massa jobb.

10. Starta krig (men bara om du tror på snabb seger). Minns hur bland andra dåvarande statsminister Göran Persson öppet resonerade om huruvida kriget i Irak skulle bli bra eller dåligt för tillväxten, innan han bestämde sig för om han var för eller emot kriget.

Alltså: Får man drömma om en nyanserad tillväxtdebatt som inte bara handlar om att kortsiktigt maximera siffror? Ja, på högsta politiska nivå i Storbritannien och Frankrike får man numera det. Mammon är inte Gud.

Andra om tillväxt: Ställ om, Så blir du rik på miljön, Sasja Beslik, Kinas industri ökar takten, SD:s politik ett hot mot tillväxten, S-studenter tillväxtkritiska, GD ledare: Tillväxt istället för klimat, Idrottslag för tillväxt, KB, Fb, VA, SvD, NyT, GD, HG, SvD2, Sydsv, ETC, AB

För att öka tillväxten och skapa fler jobb i EU bör man fundera på hur hela samhället är organiserat. Under ett knappt decennium har EU haft en strategi för detta, kallad Lissabonstrategin. Den har som mål att EU-länderna skall genomföra ett antal struktuerella reformer för att bli världens mest konkurrenskraftiga ekonomi, med stark social sammanhållning och en hållbar utveckling. Det är ambitiösa mål och nu skall strategin ses över, utvärderas och en uppföljare skall antas i mars 2010.

För att förbereda en kommande strategi har det svenska ordförandeskapet bl.a arrangerat två konferenser. För en knapp månad sedan talade vi om jämställdhetens betydelse för tillväxten. Under två dagar i Göteborg talar vi nu om betydelsen av att den lokala och regionala nivån känner ett starkt ägarskap för EU:s tillväxtstrategi. Det är kommunalpolitiker som känner de lokala entreprenörerna och företagarna, som ansvarar för skolor och barnomsorg och som är stora arbetsgivare. Regionala företrädare vet vilka styrkor och svagheter som finns inom regionen. Vi kan besluta om mycket i Bryssel,men om den lokala nivån inte känner ett ägande och delaktighet i de olika mål och processer som ryms inom Lissabonstrategin, kommer besluten inte att genomföras. Därför är det väldigt roligt att samla representanter från lokal, regional och nationell nivå från 26 länder i Göteborg och diskutera detta.

På måndag på allmänna rådet har vi en genomgripande diskussion om Lissabonstrategins framtid tillsammans med kommissionen.

Vänsterpartiet använder sig idag i Aftonbladet av det politiska reptricket Återtåg. I princip handlar det om att säga att “vi har länge tyckt x, men på grund av skäl a,b,c så tycker vi idag y”.

Jag förstår att vänsterpartiet har träffat representanter för olika företagargrupper. Men låt mig, bara helt flyktigt och enkelt gå igenom förslagen och bara hålla mig till fakta.

1. Sänka arbetsgivaravgifterna. V vill återställa den 1% generella sänkningen samt sänkningen för unga. Att sänka för en person låter bra, men det skapar trösklar höga som Keb. Avsatt för denna sänkning är några miljarder och Alliansregeringen har sänkt arbetsgivaravgifterna med ungefär 30 miljarder. Den som kan räkna förstår skillnaden.

2. Ta  bort sjuklönekostnaderna. Det här är verkligen intressant. Det var ju vänsterkartellen som införde de 4 veckorna som vi tog bort två av. Det finns en poäng att företagaren har incitament att ha en bra arbetsmiljö – trodde jag kanske vänstern tyckte också. Men det viktiga är att Alliansregeringen har infört ett högkostnadsskydd för företagen!

3.  Exportstöd. Det kan mycket väl vara bra. Viktigare är dock för t ex tjänsteföretag inom vård och omsorg, skola och dagis att faktiskt ha en hemmamarknad där de får verka och tjäna pengar.

4. Stöd forskning. Forsknings och Innovationsproppen samt Miljötekniksatsningarna går längre än detta.

5. Stärk det sociala skyddsnätet för företagare. Kommmer att vara verklighet den första januari 2010 trots, och jag menar verkligen trots. Att facket har gjort det mest för att sabba för det här förslagen.

Företagarna har redan gett Ohly svar på tal. Få kommer att gå på det här plåstermässiga åtgärderna.

Gud vad tiden går fort när det gäller goda rättvisekämpande och solidariska människor, men usch vad tiden går segt när det gäller en orättvis klassklyftorskapande och ansvarslös regering ledd av moderaterna. Precis som Mona Sahlin sade i sitt tal på jobbkongressen: “problemet är inte att de är gamla eller nya moderatern, problemet är att de är moderater“. Allmänt känns det som att tiden går så trögt framåt när valet den 19 september 2010 då en rättvis politik ska ersätta skattesänkarregering ser så långt borta men när det idag var dags för två fantastiska ledare att åter gå upp och inspirera de närvarande med sina tankar, både av tiden som partiledare, statsminister och socialdemokrater kändes det som att det var bara en kort tid sedan de var med och rädda Sverige från kriser, återtog kontrollen och visade att marknaden är ingen herre utan måste regleras.

Olof Palme var det utan tvekan mest omnämnda referenten under debatterna för olika ombud att söka legitimitet och styrka i sina argument och antaganden, mend det var dagens första talare som förde vidare arvet av Olof Palme efter det tragiska mordet 1986. Ingvar Carlsson, som var förste talaren för dagen, fick känna, för enligt honom själv 24:e gången, känslan av att tillsammans med andra socialdemokratiska kamrater från runt om landet, tala om vår rörelses styrka och bekämpa klassamhällets orättvisor. Han talade om ordets makt, vridning av språkbruket och det självklart provocerande med det. Han nämnde sin bakgrund i ett arbetarhem med ensamstående mamma och angav att moderaterna aldrig har varit, inte är och kommer aldrig att bli något parti som bryr sig om arbetarna. Hans uppsvällda känslor som hördes i rösten visade hur upprörd han var över moderaternas sätt att försöka luras och ljuga.

Ingvar talade om vikten att aldrig tappa fotfästet från det ideologiska fältet och att aldrig glömma vart vi är på väg och vad vi vill: där solidaritet mellan fria och jämlika människor råder och där de tre ledstjärnorna: jämlikhet, solidaritet och frihet, banar vägen för ett klasslöst samhälle. Hans tal var så inspirerande för de kom ur djupet av hjärtat, var fylld med frustration över de orättvisor som den borgerliga regeringen har åstadkommit. Som politiker talade han om hur märkligt det är att de borgerliga jämt drabbas av otur när de regerar och att det är socialdemokratin som måste städa rent efter dem, något som hittills har inträffat tre gånger: 1929 när moderaternas Lindman var statsminister, under decennieskiftet 1970-1980-talet då en borgerlig koalition styrde och 1991 då Carl Bildt ledde den borgerliga regeringen. Den fjärde är ju ingen som har missat och den pågår just och kräver ett socialdemokratiskt ansvarstagande efter valet 2010. Alltså, att fyra ekonomiska kriser har drabbat Sverige under borgerliga regeringar är inte bara ofattbart utan även komiskt.

Ingvar Carlsson fortsatte sitt inspirerande och känsloladdade tal med den modighet, skicklighet och ansvarstagande som Mona Sahlin har varit under åren för att få Sverige att ha en tillväxt kombinerad med jämlikhet, solidaritet och trygghet. Därför kände han sig “trygg, säker och stolt inför utmaningen som väntar oss det kommande året då folket längtar till en socialdemokratisk regering som tar ansvar för Sverige”. Han påminde om socialdemokratins utmaningar och att vi måste kämpa men att vi måste tro på oss själva. Talet var så inspirerande att det var helt spontant för alla närvarande att gå upp med stående ovationer och applåder när talet avslutades.

Talet var så känslosamt och inspirerande att jag, trots besvikelsen över några beslut, kände glädje och stolthet över faktumet att socialdemokratins ideal måste kämpas för att bevara.

Näringslivet i Skåne är, enligt mig, en av de viktigaste byggstenarna vi har för att ta oss ur den ekonomiska krisen. Därför är det extra viktigt att göra vad vi kan, för att underlätta för dem under 2010. Ett kraftfullt och stabilt näringsliv kännetecknas av en stark innovationsförmåga, ett omfattande entreprenörskap samt hållbar tillväxt. Vi i Region Skåne bidrar till detta genom att under 2010 fortsätta arbetet med att utveckla regionala kluster och innovationsstrukturer i nära samarbete med forskningen.

En av utmaningarna under 2010 är hur Region Skåne kan bidra till att det skånska näringslivet skall gå stärkta ut lågkonjunkturen. Därför har tidigare ”Kraftsamling Skåne” startat. Målsättning med denna är att Skåne skall ha en tillväxt som ligger över det nationella genomsnittet och att visa att Skåne verkligen är ett tillväxtcentrum i Sverige. Arbetet sker med en kontinuerlig strukturomvandling av det skånska näringslivet, i likhet med de insatser som sker i Sibbhult .

Det gäller även riskspridning och en ökad internationaliseringsgrad i det skånska näringslivet. Vi är en storstadsregion som har ett regionalt utvecklingsansvar, där vi leder arbetet med att skapa tillväxt och utveckling i Skåne. Vi kommer i hög grad att fortsätta vår samverkan med kommunerna för att skapa bättre möjligheter att utveckla vår dialog med grannregionerna och öka möjligheten till delaktighet för medborgarna. Allt detta kommer leda till bättre förutsättningar för tillväxten i Region Skåne.

Jag hoppas även att Region Skåne snart kommer få ett utökat regionalt ansvar för arbetsmarknadspolitiken. Då kan Region Skåne tillsammans med andra aktörer i högre utsträckning arbeta för att nå en hög sysselsättningsgrad i Skåne.

/Pia Kinhult(M), ordf Regionala tillväxtnämnden

Om västsverige ska kunna bli en region som är värd namnet så måste bl a kollektivtrafiken vara i “världsklass”. Det är den inte idag och den är inte ens i Sverigeklass. Det visar den rapport som handelskammaren lanserade idag, som heter “5-0 till Skåne”. Vi har jämfört Västtrafik med, den i landet bäst fungerande kollektivtrafken, Skånetrafiken. Vi i Västsverige kommer till korta på samtliga parametrar som vi mäter.

 I princip måste vår region vara i världsklass inom flera områden för att lyckas bli den region som kan locka de skarpaste hjärnorna och få en ökad tillväxt i framtiden. Det är kollektivtrafik, bra boendemiljö “den goda staden”, skolor, tillgång till riskkapital, infrastruktur, högskolor, mångfaldsfrågorna, turism/besöksnäring, och allmän kommunal basservice, som vård och skola.

Vi har fått ett stort medialt intresse för rapporten och hoppas på en konstruktiv debatt framöver. Viktigt att våra politiker ser att näringslivet vill bidraga till förbättringar samtidigt som vi kräver att alla berörda parter gör sitt yttersta för att komma i världsklass!

Imorgon kommer Fouriertransforms styrelse på besök, då ska de presentera sin nya vd och den första ansökan som får riskkapital. Äntligen den första kronan som blir verklighet i fordonskrispaketet!

Vad förklarar värnpliktens fortsatta användande i många länder, trots negativa effekter på högre utbildning och tillväxt? I en tillgänglig översikt, “The Political Economy of Conscription”, som kommer att ingå i The Handbook on the Political Economy of War, presenterar Panu Poutvaara och Andreas Wagener nationalekonomisk forskning som hjälper till att besvara frågan:

Political economy explanations for the use of conscription in democratic regimes have a somewhat mixed record. While some evidence suggests that conscription is welcomed as a way to shift a tax burden to a minority, the changes in public opinion suggest that this is only part of voter considerations. … In democratic systems, the military draft continues to be maintained not least due to some inertia in the political process. The draft cannot be abolished in an intergenerationally Pareto-improving manner and special interest groups voice their “concerns” against its abolition loudly which contributes to the maintenance of the status quo.

Men med bas i omsorg om humankapitalbildning och välståndsutveckling, samt med grund i ett moraliskt ifrågasättande, har allt fler kommit att ifrågasätta värnplikten, och allt fler länder avskaffar eller begränsar den nu. Det är inte alltid de högljudda intressegrupperna lyckas blockera reformer.

]]> http://ceciliamalmstrom.wordpress.com/2009/10/25/for-ett-jamstallt-europa/ Sun, 25 Oct 2009 17:46:52 +0000 Cecilia Malmström http://ceciliamalmstrom.wordpress.com/2009/10/25/for-ett-jamstallt-europa/

De senaste veckorna har varit hektiska. Förra veckan var jag på Cypern, denna vecka hade Europaparlamentet session i Strasbourg och nästa vecka bär det av till både allmänna rådet i Luxemburg och till EU-toppmöte i Bryssel.

Men mellan allt detta har jag även hunnit ägna mig åt jämställdhet och EU. Förra veckan stod jag och Nyamko Sabuni värd för en konferens om jämställdhet och tillväxt, med budskapet att jämställdhet inte bara är en fråga om grundläggande rättigheter utan också är lönsamt, och hur vi på ett bra sätt ska kunna föra in ett starkt jämställdhetsperspektiv i EU:s strategi för jobb och tillväxt. Och i fredags besökte jag 1,6-miljonerklubbens internationella seminarium om kvinnors hälsa. På temat ”Equality in Europe” lyfte jag bland annat fram att kvinnor och män i Europa uppvisar olika mönster i vilka sjukdomar de drabbas av och har olika tillgång till sjukvård. Detta har att göra med både biologiska skillnader och våra socialt konstruerade roller, och är något vi måste vara medvetna om när vi fattar beslut och inte bara utgå från mannen och hans kropp som norm.

Men jag lyfte också fram att EU har ett ansvar för den egna jämställdheten. I den avgående kommissionen är till exempel bara 8 av 27 kommissionärer kvinnor. Personligen ser jag det som en viktig signal att den nya kommissionen har en jämnare könsfördelning. När EU nu också – om Lissabonfördraget träder i kraft – ska tillsätta två nya ”toppjobb”: en ordförande i Europeiska rådet och en hög representant för utrikes- och säkerhetspolitiken, kan man fråga sig om en av dem inte borde vara kvinna. Kompetenta kvinnliga kandidater saknas i alla fall inte.

Från Carsten Palmaers bok “Liten ordlista för nusvenskar” (Ordfront, 2003):

“Kosmologi -n, -er – av grekiskans kosmos, >världen<, >världsaltet< och logia, >lära<; den vetenskap som söker beskriva universums byggnad och utveckling.

Sedan urminnes tider har människan betraktat natthimlen och försökt förstå den utifrån sin mer eller mindre utvecklade kunskapsnivå. Under de hundratusentals år som våra förfäder försörjde sig som jägare och samlare föreställde de sig gärna himlen som en vidsträckt jaktmark, där den store himlajägaren – som grekerna kallade Orion – strövade med sina hundar.

När människan lärt sig smälta och smida metaller tänkte hon sig att universum tillverkats av en gudomlig smed och att himlen välvde sig över jorden likt en ofantlig kopparkittel.

Under den feodala medeltiden utvecklar kyrkan kosmologin vidare: I toppen på världsalltet sitter himlens Gud och härskar över sina änglar och ärkeänglar som en jordens kejsare över sina vasaller, med Kristus som arvfurste och helgonen som länsherrar. Kejsarens makt är en reflex av den gudomliga världsordningen; att ifrågasätta den himmelska hierarkin är lika fåfängt och ohälsosamt som att utmana den jordiska.

Så följer reformationen, upplysningen och de stora mekaniska uppfinningarna; 1700-talets fritänkare ser universum som ett urverk, ett väldigt precisionsmaskineri där stjärnor och planeter rör sig i eviga, förutbestämda banor, mekaniskt som visarna på en klocka.

Befriade från religion och vidskepelse kan vi i dag le åt dessa primitiva föreställningar, eftersom vetenskapen en gång för alla slutgiltigt slagit fast att universum expanderar, alltså likt ett framgångsrikt företag befinner sig i ständig tillväxt och att varje försök att bromsa eller hindra tillväxten skulle leda till en kosmisk katastrof av oanade dimensioner.”

Läste igår att Norrmalms baptistförsamling valt att säga ja till vigslar av samkönade par. Man är först ut bland sveriges frikyrkor. För equmenias del kan jag glatt konstatera att vi inte behöver ta ställning, vi har ju ingen vigselrätt. Men det går ju inte låta bli att fundera över detta beslut.

Kan ett samfund rymma hur vitt spridda tolkningar som helst? I vilka frågor behöver man vara överens? Är eventuella vigslar av samkönade par en sådan fråga?

Norrmalmskyrkan beskrivs som en av de ledande församlingarna inom Svenska Baptistsamfundet. Är det så illa ställt med baptistsamfundet att en församling där 49 personer röstar vid ett församlingsmöte är en ledande församling. På kontoret hittade jag bara två av SB:s årsböcker, en från 2005 och en från 2009. Ur dessa kan följande läsas gällande medelmsantalet i några av SB:s församlingar. första siffran är alltså från 2005 och andra från 2009:

Norrmalm                         320                269
Rissne, sundbyberg              218                234
Helsingborg                          275                272
Malmö (SB/EFK)                361                362
Borås                                   135                145
Tabernaklet GBG                 428                484
Karlstad                               134                111
Karlskoga/Degefors             187                191
Betel Örebro                        472                461
Huddiksvall                          77                  112

vore intressant att se siffror som är något äldre, men det har jag inga. Hur som helst, borde det inte vara växande församlingar som är ledande inom ett samfund? När nu SMK, SB och MK jobbar med ett nytt samfund bör man nog snegla mer på Tabernaklet, Rissnem, Huddiksvall och Borås än Norrmalm, i alla fall om man vill vara ett växande samfund!

Idag och imorgon leder jag och Nyamko Sabuni en högnivåkonferens på temat tillväxt och jämställdhet. Tanken är att diskutera jämställdhet som ett instrument, inte bara för att säkerhetställa både mäns och kvinnors möjlighet att frigöra sin potential och göra fria val, utan också som ett värde som faktiskt leder till ekonomisk tillväxt och högre BNP. Att kvinnor för möjlighet att fullt ut vara aktiva på arbetsmarknaden på samma villkor som män är bra för produktiviteten, ökad efterfrågan, köpkraften, fertiliteten och kvaliten på många arbetsplatser. I detta avseende varierar situationen oerhört mycket mellan EU:s medlemsländer vad gäller tillgång på barnomsorg, hushållsnära tjänster, skattesystem, attityder mm men i samtliga länder finns ett stort lönegap mellan män och kvinnor.

Det är viktigt, inte minst i kris, att inte se jämställdhet som något kostsamt och besvärligt, utan tvärtom något som faktiskt också är lönsamt. Det är anledningen till att Nyamko och jag under ordförandeskapet ville göra något gemensamt – hon som jämställdhetsminister, och jag som ansvarig för EU:s tillväxtstrategi, den sk Lissabonstrategin.

Konferensen samlar 250 personer från olika departement i EU-länderna men också representanter från OECD, Europaparlamentet, Ekonomiska och sociala kommittén, det civila samhället, forskare mfl. Diskussionerna hålls i form av panelsamtal och imorgon har vi också ett parallellt mindre möte med jämställdhetsministrar och Lissabonansvariga från de två ordförandesakpstrojkorna: Frankrike, Tjeckien, Sverige, Spanien, Belgien och Ungern. Tanken är att idéer från konferensen skall omvandlas till slutsatser att anta på Europeiska rådet inför översynen av Lissabonstrategin som skall slutföras nästa vår.

Jag har läst två bra artiklar om tillväxt på sistone. En av dem i Ordfront, den finns tyvärr inte i fulltext på nätet (än) men det finns en sammanfattning här:
Att förstå krisen av Daniel Berg
Den andra i dagens DN Kultur, finns nedan:
Vi kan leva utan tillväxt av Christer Sanne
Bra grejer. Gör något för allmänbildningen i dag, i morgon kan det vara för sent. Christer Sanne tar upp lite lyckoforskning, det kanske jag återkommer till här på blizzoggen. Väx lagom tills dess.

Veckans Babel, som jag tycker är ett ritigt bra kulturprogram, hade en lite rolig rundfrågning om hur “Vanligt folk” konsumerar teater och böcker. Bibliotekarien på Stadsbiblioteket uttryckte det mycket bra

Vanligt folk är mycket ovanligare än man tror !

Det är min erfarenhet också. Under ett projekt på ett massabruk någonstans i Sverige jobbade jag med driftstekniker och underhållskillar. En kväll skulle vi göra en teamaktivitet och gå på Hockey. En av gubbarna berättade att han inte kunde följa med eftersom han var cirkelledare för den lokala filosofikursen. Just i den sekunden kom många fördomar på skam.

Jag är musiknerd och för mig är nästan all klassisk musik lättillgänglig eftersom jag tragglat igenom hundratals symfonier och kammarstycken. Och jag vet att nyskrivna stycken har en minimal publik. Men de behövs ju för att förnya både musiker och musik. Det Christian Lindbergs framförande av Motorbike Concerto i slutet av 80-talet satte sig inte direkt i de kvarvarande gillestugorna, men det öppnade en ny värld för Trombonen.

 Samma fenomen existerar i en parallell och mycket mer kommersiell värld. Mode. Det finns en underbar scen i Djävulen bär Prada där assistenten Andrea fnissar över att Miranda funderar på vilken nyans det ska vara på skärpet. Andrea freaker ut och säger att inget av detta är väl viktigt på riktigt. Miranda får det där djävulusiska i blicken, pekar på Andreas tröja och talar om exakt när och av vem den nyansen visades på catwalken för något år sedan innan den sipprade ner till en vanlig affär där Andrea kunde köpa den. Någonstans har ett mode börjat.

Förnyelse börjar någonstans. Inom läkemedelsindustrin vet man att 1 av 20 preparatidéer kommer att lyckas. För varje fas finns det vetenskapliga kommittéer som sitter ner och bedömer livskraften. Konsten utvecklas inte i laboratorierna utan testas i varje fas på publik och med kritiker. Och det är klart att allt inte är bra! Men så mycket som möjligt måste prövas. För någonstans har ”tavlan-över-soffan” och ”schlagerrefrängen” ett ursprung.

Men hur detta skulle krocka med att folk både på Stureplan och i Stömsund ska få bestämma själv hur de ska leva sina liv - det förstår faktiskt inte jag.

Sverige är på väg att avskaffa den allmänna värnplikten. Vad blir de samhällsekonomiska effekterna av det? En viktig sådan, nämligen effekten på efterfrågan på högre studier, analyseras i “Does Military Draft Discourage Enrollment in Higher Education? Evidence from OECD Countries” av Katarina Keller, Panu Poutvaara och Andreas Wagener. På teoretisk grund finns skäl att förvänta sig en negativ effekt:

Military service diminishes the individual returns to human capital. If military service interrupts studies, it will take a longer time to complete higher education. In addition, previously acquired skills and knowledge may depreciate during military service, and their recovery would require extra education. Finally, military service shortens the active period on the job one has chosen. All these effects can be expected to reduce the amount of education (in particular, of post-secondary schooling) that a student desires to obtain.

Hur ser då de empiriska beläggen ut?

We show that for 22 OECD countries since the 1960s, the intensity with which military conscription is enforced has a statistically significantly negative impact on the acquiring of post-secondary education. … Our regressions indicate that for a one standard deviation decrease of the duration of military conscription or of the conscript share (i.e., by almost eight months or by one percent of the population), the share of the working-age population enrolled in post-secondary education would increase by at least 8 and 15 percent, respectively. As human capital is one of the driving forces behind economic growth and prosperity, at least OECD countries appear ill-advised to rely on conscription.

Regeringen och Sten Tolgfors åtgärd på detta område tycks alltså kunna bli gynnsam för Sveriges ekonomi i förlängningen.

Se även inlägget “Värnplikten är inte överlägsen”.