Pratar vi om nu i skolan. Fantastiskt.

När jag var åtta började jag spela cello i Göteborgs UngdomsOrkester. I samma orkester spelade Aron han spelade fiol och han hade blont hår och någon slags pottfrisyr. Han hade nästan alltid svarta jeans och vit tshirt. Han gav mig min fösta kyss, på en opumpad luftmadrass på ett golv på en kursgård. Jag var 14. Eller jag var nog 15 när jag tänker efter.

Och när jag tänker efter lite till minns jag att jag fick min första kyss av Caroline. Men min första kyss av en pojke fick jag av Aron.

För några år sedan när jag åkte upp till Stockholm träffade jag Aron på tåget. Han hade fortfarande pottfriss, vit tshirt och svarta jeans.

Och i efterhand tycker jag att det är lite fascinerande ändå att jag faktiskt blev kysst så tidigt som när jag var 14. Det kunde ju ha dröjt minst fyra år till med tanke på vilken orkester-tönt jag var.

Det är ingen ädel tävling. Men kampen är galet hård om vem som gör bort sig mest i rutan. Ibland har jag faktiskt svårt att förstå hur det kan bli så jävla urbota uruselt bland tysk choklad, rengöringsmedel och diverse magyoghurtar som faktiskt är jättegoda också. Men nog om det. Det är en annan diskussion. En oändlig sådan. Nu ska det handla om datorer. Eller åtminstone om bärbara PC:s.

Amerikaner är tyvärr inte nämnvärt bättre än tyskar när det ska göras panreklam för tacksamma konsumenter världen över. Dell är t o m fräcka nog att försöka göra en Apple. Man liknar datorer vid godisbitar, precis som när Imacen lanserades i slutet av 90-talet, och har med mer vilja än vett försökt bygga ihop en sorts drömfabrik som spottar ut små fula, men färgglada, datorer. Gosskören (eller rättare sagt den både etniskt och åldersmässigt nog så korrekta gubbkören) sjunger en munter trudelutt som säkert går hem hos musikalglada amerikaner. Jag hoppas att européer är större. Jag vill i alla fall tro det.
Undrar förresten varför ingen korrekt människa saknat kvinnor i reklamen. De ska väl också få chansen att göra bort sig?

Skillnaden är (eller var, en gång i tiden) att Apple lyckas få med all metafysik, hela varumärkesvärdet när man gör reklam. Dell förmedlar bara en känsla av skam. Skam för att jag jobbar med reklam. Tänk om någon associerar till lollipopfilmen när jag säger att jag jobbar med reklam? Dumt att chansa. Jag kör min vanliga vals om att jag är kock. Brukar bli enklast så i offentliga sammanhang.

TACK Dell.

Är det någon som har en sån här gammal gubbkeps liggande på lager att bortskänka till mig? Kan tänka mig att det skulle vara lite tönt-hipp att ha en sån i höst.

Idag hände detta dramatiska:

En miljon grabbar var fortfarande helt tända på idén att få bandage. Det var fjuttiga små sår som man inte ens kunde se i förstoringsglas (eller med mina mormor-glasögon, som är detsamma som förstoringsglas). Så till slut blev jag less med stort L. Tack och lov hade jag en stor finne på hakan som jag klämt illblå nån gång, så nu använde jag denna till att spela döende. ÅH VAD SJUK JAG ÄR; TITTA MITT SÅR sa jag mycket dramatiskt medan jag låtsades svimma.

Till slut tyckte de jag var världens töntigaste och orkade inte bry sig om nåt bandage längre.

Idag och imorgon är det “hälsa” på schemat för grabbarnas del. Idag har de fått lära sig mer om hjärtat och lungorna, skelett, muskler, hud och nervsystemet. Och, som den tönt jag är kunde jag naturligtvis inte låta bli att förklara exakt vad som händer i kroppen när man röker på, dricker, sniffar. Lite svart på vitt fakta.

Imorgon fortsätter vi med matspjälkningen, lite mer om hjärnan, njurar och annat smått och gott.

Jag har en grupp på någonting mellan tio och femton av grabbarna som jag undervisar i engelska, främsta syftet är för dem som snart ska fortsätta skolan (de som tidigare kommit så långt som åk 8 eller 9), för från och med sjunde årskurs är all undervisning i den etiopiska grundskolan på engelska.

Hur som helst så har de tjatat (!) länge om att få göra ett prov. Så i morse var det dags. Maxpoängen var trettio och resultaten låg mellan 8-28,5 poäng. Nu är jag dock en töntig lärare och tyckte han som hade bara åtta poäng var jätteduktig iallfall. Största problemet är stavningen. “vegtbale” eller “beacausee” eller “coentri”.

Sedan var det en kille ["djanga"] som inte varit med på lektionerna men ville göra provet ändå. Han hade 18 av 30 vilket ju fick mig att grina i smyg av stolthet.

Det är ett faktum att man blir en tönt av detta jobb. När jag var på väg hem och stod och väntade på bussen inte så långt från grabbarnas hus, så kom åtta av dem (de har lov att lämna huset på helgerna numera) och de är ju så fina och ser inte alls ut som några gatukillar så då får jag grina i smyg igen.

Sedan åkte jag hem och eftersom det är lördag firar jag min lediga eftermiddag/kväll med chokladpudding till lunch

Jag är inte direkt någon kaffekännare. Jag dricker kaffe när jag är trött och grinig eller när jag är social och trevlig. Men på mitt jobb kan vi ha Sveriges vidrigaste kaffe. Det är så äckligt att jag trillar av stolen när jag har druckit en hel kopp. Nej, det är så äckligt att jag måste tvätta min mun med klorin för att bli av med eftersmaken. Kaffet på mitt jobb är så vidrigt och så smutsigt att jag svettas jord i en vecka efteråt.

Är det töntigt att ta med sig kaffe i en termos när man ska vara så jävla pigg och trevlig hela dagarna?

För kvinnor finns det två olika sorters män: potentiella pojkvänner och ”bara vänner”. Om du väl har fallit i ”bara vänner”-kategorin, är det svårt att nästla sig ur. Jag är ledsen över att behöva avslöja det här men du är troligen fast för livet. Jag kallar det för kompisfällan.

Du kanske känner igen dig i följande påståenden: Du tillhörde en av de duktigare eleverna i skolan och pluggade hårt för att komma in på en bra utbildning. Detta ansågs vara knepet för att landa ett bra jobb och sätta guldkant på tillvaron. Helt enkelt fixa ett försprång i livet.
Men istället ansågs du vara lite av en tönt och fick aldrig dansa med någon på klassfesterna. Samtidigt var det någon som var lika dum som tåget, som fick alla godingarna.

Denna sorgliga bakgrund till trots, tycker du idag att du gör precis allting rätt bland damerna – men blir ändå dumpad hela tiden! Vad är det som har gått snett? Hur kommer det sig egentligen att det är just du som fortfarande är singel och skolans knölar har stadgat sig för länge sedan? Vad är tricket? Varför är vissa män så nedrans framgångsrika bland kvinnor och andra, tja, hmm, kanske inte riktigt lika mycket så? För att sammanfatta: Varför är kvinnor attraherade av ”knölar” och inte av ”trevliga killar”? Men eftersom du var tillräckligt smart för att trycka in en massa kunskap i huvudet, är du troligen tillräckligt smart för att lära dig hur du ska få damerna.

Personligen tror jag att det är genetiskt. Vår empati; känslor och sådant, utvecklades inte igår, utan för tusentals år sedan. Om du funderar en stund över hur det var under stenåldern, är det lätt att tänka sig att det för kvinnor var en överlevnadsinstinkt, att bli intresserade av machomän. Stenålderskvinnorna sökte sig helt enkelt till sådana som fysiskt och psykiskt kunde försvara dem och deras barn. Samma gener finns fortfarande kvar idag. Kvinnor vill fortfarande ha en man som, om det skulle behövas, kan beskydda henne. Om du då istället går och uppför dig som en vekling, kommer hon känna sig oskyddad.

De grundläggande drag som kvinnor definitivt finner attraktiva hos män, har inte ändrats nämnvärt sedan stenåldern. De flesta kvinnor vill fortfarande att hennes partner uppför sig som en man, inte som bästa väninnan. Det är uppenbart att alltför många svenska män har missuppfattat det här och någon gång längs med vägen fått för sig, att de måste uppföra sig som kvinnor för att få en! Det är ett problem. Vi kvinnor vill inte ha mesar. Vi vill inte ha män som uppför sig som kvinnor. Vi vill ha män som uppför sig som män! (Jag är förvånad över att inte fler män sitter ner och pinkar).

Hur plågsamt det än är att läsa, måste jag ge dig resten av sanningsmedicinen. Men om du bara lyfter upp huvudet ur sanden och tar en objektiv titt på fakta, kommer du förhoppningsvis att förstå vad jag pratar om. Eller så kan du lyssna på en grupp attraktiva singelkvinnor – efter en stund brukar ämnet oftast handla om män. Om hur svårt det är att hitta intressanta, vettiga karlar att dejta…

Om du någonsin hör en kvinna yttra orden ”Han är trevlig” kan jag slå vad om tusen chokladmynt, att hon i-n-t-e är attraherad av killen hon pratar om. Hur spännande är ”trevlig”? Hur mycket av utmaning är någon som är ”trevlig”? Hur mycket gnista finns det i ”trevlig”? Exakt. Inte mycket. Om hon säger att ”Du är trevlig” är det kvinn-ska för ”Inte ens om du var den sista mannen på jorden skulle jag…”

Trevliga killar är helt enkelt t-r-å-k-i-g-a och f-ö-r-u-t-s-ä-g-b-a-r-a. Två saker som är avtändande för kvinnor. Om du är så snäll att du blir tråkig, kommer hon bli ointresserad på en gång. Och du kan aldrig tråka ut en kvinna till att bli attraherad av dig. Kom ihåg grabben, ingen gillar en dörrmatta – erbjud dig inte frivilligt att bli ett offer.

Marie Hagberg

Citera gärna men ange källan: http://dejtingkonsulten.wordpress.com

Det var inte första gången jag såg den här filmen. Jag såg den för ca 2-3 år sedan men var sjukt trött och inte så uppmärksam. Men jag bestämde mig för att sätta mig ner och se på hela filmen och verkligen ge den en chans. Och snacka om att det var ett bra val. Jag älskade den! Den har varit sjukt hypad i USA och har nästan kultstatus bland yngre amerikaner(15-30). Med all rätt, för jag skrattade mig igenom hela filmen!

Filmen handlar om en töntig kille från Idaho, USA, vid namn Napoleon Dynamite. Napoleon är väldigt.. speciell.. och är mobbad i skolan. Man kommer in i historien när hans farmor, som han bor hemma hos tillsammans med sin bror Kip, skadar sig efter att ha krockat med sin 4-hjuling i öknen. Napoleon och Kip får då besök av deras Uncle Rico som ska ta hans om dem medans farmor är på sjukhus. Rico är en avdankad, självupptagen gammal amerikansk-fotbollspelare som saknar dem gamla goda dagarna.

En intressant sak med filmen är att den inte har någon direkt handling. Man följer egentligen bara huvudpersonerna ett par dagar i deras liv och får insikt i vardagen hos skolans tönt. Men inte heller Kip är så värst cool. Han spenderar sina dagar framför datorn i chattrum och stöter på kvinnor. Men i verkliga livet är han minst lika töntig som Napoleon.

Även fast filmen saknar egentlig handling så är den extremt rolig. Skådespelarna är underbara och passar perfekt in i rollerna, som även dem är klockrena. Filmen är också snyggt filmad och man får känslan att de bor i en liten håla in the middle of nowhere. Men tjusningen i filmen ligger definitivt hos rollkaraktärerna. Eftersom dialogen är såpass tunn tvingas skådespelarna jobba en hel del med uttryck och känslor, vilket dem lyckas med perfekt. Och Napoleon må vara töntig och lite jobbigt dryg, men man känner även att han är en bra grabb och en riktigt skön kille. Det är precis det som gör den här filmen till ett 82 minuter långt skrattpiller. Jag är också säker på att nästan alla har/hade en sådan här kille i sin skola, om än inte lika extrem.

Så om ni inte sett den här filmen och charmats utav Napoleons dryga kommentarer måste ni göra det snarast! Ni kommer inte bli besvikna.

4/5

Napoleon Dynamite (2004)
Regi: Jared Hess
Genre: Komedi
Längd: 82 min
IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0374900/

Staffan Strand. Vem är egentligen Staffan Strand? Vi har letat febrilt efter livstecken och hittade till sist StaffanStrand.com (Vi har försökt hyra in Staffans webmaster till vår sajt men han var för dyr). Efter en lång och framgångsrik karriär har Staffan nu lagt höjdhopps skorna på hyllan.

Resultaten talar för sig själv. 2002 kammade Staffan hem guldet i bland annat Den Hochsprung Gala i Tyskland. Han missade dock medaljen i Hochsprung-mit-Musik, tråkigt Staffan vi vet att du kämpat länge för att få till det just där. Men du kan ju trösta dig med ett guld i både polska Artur Partyka Zaprasza och Athina 2002. Hela världseliten var samlad i dessa klassiska sammandrabbningar och vittnen uppger att där var minst 5 halvfulla tyskar och iallafall 3 polacker i publiken. Inte illa.

Lås in era döttrar!

Efter många år i rampljuset är Staffan van vid att posera. Han stoltserar här världsvant i Dressmans senaste kollektion.

Mitt namn är Strand, Staffan Strand.

Nu för tiden är Staffan en riktig livsnjutare och tar sig gärna ett glas mousserande när tillfälle ges.

Living La Dolce Vita

Tack för minnena Straffan!

Noa, tin neaparat sa aduc la cunostinta, celor care inca nu au aflat, un inedit concurs.

CONCURS!

Mai mult de-atat n-am ce zice, stii si tu citi. Nu sunt sigur daca as vrea sa castig la shmenu asta ca premiile consta si in shot-uri de tequilla and then Pepe 3 comes into play!

P.S. – operele cu care particip la acest concurs de trucaje: TONT FIDEL + TONT CREANGA + TONT ARISTOTEL + TONT MARLEY + TONT GOLLUM + TONT KENNY + TONT DR EVIL + TONT WORF

Tont Fidel

Tont Creanga

Tont Aristotel

Tont Marley

Tont Gollum

Tont Kenny

Tont Dr EVIL

Tont WORF

Tont Ganditorul