I går var jeg sammen med 20 817 andre til trädgårdfest på Sofiero. En årligt tilbagevendende begivenhed, hvor der er udstillinger, idehaver,  foredrag og en hulens masse have-shopping for alle haveglade mennesker. En hel del danskere havde valgt at tage over sundet og besøge det royale parkanlæg med de fine haver. Årets tema var kærlighed, så der var fyldt med hjerter i træerne, men ellers synes hovedinteressen at samle sig om de utallige boder, hvor der kunne købes alt godt (og skidt) til haven.

Jag frågade N lite oskyldigt vad han hade gjort den där dagen då jag såg honom med den där tjejen. Och han sa att han hade varit hos sin moster hela dagen. De hade tydligen haft en liten trevlig trädgårdsfest. Barnen hade planterat blommor i krukor och de vuxna hade grillat och haft det trevligt. Kanske var det någon ur hans släkt som han hade åkt och handlat med? Han sa ingenting om att han hade varit och handlat men det är väl inte direkt någonting man bara säger heller. Jag kunde ju inte fråga heller, då skulle han ju tro att jag var galen om jag frågar om han var och handlade den dagen. Men det känns lite tråkigt att han var på en liten fest och att han inte bjöd med mig. Fast vi är ju inte tillsammans och det kanske är lite tidigt att ta med någon till släkten då. Men jag skulle ha tyckt att det var väldigt kul. Få plantera lite blommor och leka i jorden, och leka lite med barnen… De här dagarna har jag börjat tänka mer på honom än vad jag har gjort sen vi träffades. Jag tycker nog om honom mer än vad jag vill erkänna för mig själv. Det kändes lite som ett slag i ansiktet när jag såg honom med den andra tjejen och nu vet jag inte om det är tävlingsmänniskan i mig som börjar komma fram. Tycker jag om honom väldigt mycket? Eller vill jag bara inte att någon annan ska komma och bräda mig? Det är svårt att veta… Jag vill bara veta vem den där tjejen i affären var så jag kan bli lugn igen, eller skita i honom om det är någon annan som han träffar. Men jag vet inte hur jag ska få reda på det om jag inte frågar…