Det var inte idag det hände, med modern tideräkning. Egentligen var det den elfte december som Karl XII blev skjuten, men nynazister är väl inte så bra på historia så de firar idag.

Karl XII:s död fick en viss betydelse för en släkting till mig: Han var nämligen soldat under ledning av general Armfeldt. De hade slagit läger utanför Trondheim och planerade att inta staden. Allt var elände: Det fanns ingen mat, de hade inga vinterkläder och kanonerna hade kört fast i gyttjan för att tjälen inte hade slagit till. Och efter några veckor nåddes de av dödsbudet från Halden. Eländes elände, nu gällde det att snabbt ta sig tillbaka över gränsen för att inte bli tillfångatagna av norska motståndsmän. Så de gav sig av, fast de inte hade vinterkläder, och fast det blåste upp till snöstorm. Över fjället skulle de, så det var bara att ge sig av.

Storulvån, augusti 2005. Här i trakterna gick soldaterna, fast i sämre väder.

Varje morgon var det män som inte vaknade. Varje kilometer var det soldater som föll i drivorna, och de andra tog genast deras kläder för att skydda sig själva. De flesta blev kvar på fjället, och många dog även när de kommit ner till Handöl, som var en alldeles för liten by för att kunna ta emot alla soldater. Man fyllde tunna efter tunna med amputerade förfrysta kroppsdelar, och det var en bråkdel av de som kom tillbaka som ansågs vara friska nog att fortsätta som soldater. Min släkting hade tur; han var en skicklig skidåkare och spion, och hade bland annat tagit norska krigsfångar. Kanske gav det honom vissa fördelar, för han överlevde. Det är därför jag sitter här idag.

Detta var alltså 1718; snart trehundra år har gått. En släkting till mig riskerade sitt liv för en kung han aldrig hade träffat, och jag vet inte om han själv dödade någon människa, men det är inte otänkbart. Jag har en förfader som varit beredd att döda sina bröder för den kung som nynazisterna hyllar som sin hjälte, och jag har en annan förfader som grundlade en by och därmed trängde undan samerna från deras mark och bidrog till kolonialiseringen av Sameland. Tittar jag på min släkttavla bakåt finns det inte en enda person som inte är född i det som idag är antingen Norge eller Sverige.

Jag har en hudfärg som gör folk snöblinda, blå ögon och ett norskt efternamn med försvenskad stavning. Jag talar svenska utan tillstymmelse till brytning, och jag är född i Sverige och svensk medborgare och har bott här praktiskt taget hela mitt liv. Ändå är jag inte välkommen i Sverige, enligt de högerextremister jag pratat med. De bryr sig nämligen faktiskt inte om ifall man är släkt med fucking jävla Gustav Vasa, utan det enda de bryr sig om är om man tycker som de och ställer upp på deras idéer om vad Sverige, svenskar och svenskhet är. Demokratiskt och fint, kan man tycka: Även “invandrare” kan bli svenskar om de verkligen anstränger sig och “anammar svenska seder och värderingar”. Det är bara det att jag inte ställer upp på de kraven.

Falafel och sallad på julbordet

Jag är dåligt integrerad i det svenska samhället eftersom jag varken vill ha skolavslutning i kyrkan eller skinka på julbordet. Förmodligen har jag ätit fler falaflar än köttbullar i mitt liv, och jag känner mig inte ett dugg hemma i den pseudoateistiska smygkristendomen. Jag hejar aldrig på Sverige i fotboll och sällan i Melodifestivalen, och den svenska flaggan får mig mest att tänka på Lex Luthors kommentar till Stålmannen: “När ska du lära dig att grundfärger inte matchar?”. Jag känner mig illa till mods när människor förklarar att “såhär gör vi i Sverige” som om det är ett argument i sig. Jag har heller aldrig fattat köttnationalisternas tal om att Sverige är förskonat från djurplågeri: Det var förresten vad britter alltid hävdade om sig själva, tills för sisådär femton år sedan.

Jag är hedning, vegetarian, och barn till gamla grönavågare. Jag räknas in under minst tre av fyra bokstäver i HBTQ. Jag har en hjärna som är uppbyggd enligt andra mönster än de flestas, och känner mig ofta som en främling i ett land där jag inte kan språket. När normen skärps och människor delas in i “svenskar” och “invandrare” hamnar jag ganska ofta på sidan “invandrare” eftersom jag inte beter mig “svenskt” – vad det nu innebär.

Överhuvudtaget har jag läst lite för mycket historia för att gå på myten om Sverige. Jag är inte oikofob, som de kallar mig – jag är svenskofob. Jag vill inte bo i Sverige, utan mycket hellre på jorden. Det handlar inte om att känna solidaritet med “de” som är “invandrare”, för min del. Det handlar om min egen rätt att vara den jag är – och jag är inte svensk mer än på papperet.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om Sverige, svenskhet, Sverigedemokraterna, nationalism, patriotism, rasism, islamofobi, högerextremism, Schweiz, islam, Karl XII, historia, krig, soldater, bilder, Jämtland, Storulvån, 1700-talet, myter, normer, fördomar, kristendom, hedendom, vegetarianism, djurplågeri, speciesism, köttnationalism, djur, djurrätt, normer, fördomar, öppenhet, HBTQ, homofobi, NPF, ADHD, Aspergers syndrom, psykologi, svenska flaggan, Stålmannen, traditioner, värderingar, mat, julbord

Jag tänker på inslagna julklappar när jag ser på min blommande Prästhavre.

I vårt lilla hörn av världen lever många gamla traditioner kvar. Hos mig personligen har de flesta legat i dvala tills för fyra år sedan.

För fyra år sedan föddes min – vår – första son och med ens blev rötterna och sederna väldigt centrala igen. Plötsligt upplevde jag det som mycket viktigt att fira jul och vår lille son som knappt ännu visste att han fanns till, fick en liten luva på sig och julklappar som han inte var kapabel att öppna. Julklappar som han inte visste om att han behövde. Eller rättare sagt – julklappar som han inte behövde.

På påsken målades hans lilla näsa röd med små morrhår runt omkring och i en av mina vita blusar blev han den mest personliga påskhare.

Man brukar säga att barn är framtiden.

Samtidigt är barn också det förflutna.

Är det så att barnen binder ihop våra liv, och ger livet sammanhang?

]]> http://pennelinapictures.wordpress.com/2009/11/29/morgon/ Sun, 29 Nov 2009 09:54:28 +0000 pennelina http://pennelinapictures.wordpress.com/2009/11/29/morgon/

Så här i dagsljus infinner sig inte helt den stora känslan av att vi är i advent och att julen är nära…

Vi ska vara tacksam över att även om snön uteblir till jul så vet vi att mörkret finns kvar och hjälper till att få oss i rätt stämning 

Då börjar julmånaden och idag är det första advent. Den svenska adventsljusstakens historia börjar på 1870-talet med en adventsgran på Ersta diakonissanstalt i Stockholm.
Nu är jag ateist och lägger inga religiösa värderingar i användandet av adventsljusstaken utan rent traditionella.
Jag går gärna av samma skäl till julottan eller gick skall jag säga för nu tycker jag inte den stämning finns längre som gjorde det så stämningsfullt. Lite snö skulle göra gott.
Men vi blir både historielösa och kulturellt förlamade om vi inte håller på våra traditioner. Det går den vägen att allt som är svensk tradition skall ge vika för den mångkulturella ivern.
Det finns inte en enda anledning till att inte sätta våra traditioner och vår kultur i främsta ledet.
Varav jul och midsommar är några viktiga trots enfaldiga uttalanden som. “Vi har midsommarafton och sådana töntiga saker.” Mona Sahlin i ett tal inför Turkiska ungdomsförbundets tidning Euroturk i mars 2002.

Ikväll när jag lägger mig tänder jag adventsljusstakarna och stjärnorna, även om jag vet att Jesusbarnet inte föddes den 24 december

Nu är julen snart här. Undrar om julstjärnan hinner blomma innan dess.

..it´s so beutiful..

Ibland känns saker så bra! Är liksom GLAD!

Två julklappar ordnade..och det känns så bra!

Traditionellt klädd man säljer Ada Cay/Salvia-the i en av Alanyas nya exklusiva boutiquer

Gamla traditioner hålls vid liv

Utvecklingen har gått otroligt fort i Alanya och övriga Turkiet de senaste åren. Från att för 6 år sen, varit en liten småstad med 60 000 invånare, är den nu uppe i 94 000. Det märks inte minst på alla nya byggnader och på den ökande biltrafiken.

Jag har gått runt i stan en hel del med kameran i höst, här kommer lite bilder som tydligt visar den förändring som håller på att ske. Det är en stor del av charmen här, att det gamla, traditionella livet fortfarande tar sån stor plats.

Jag hoppas verkligen att det gamla sättet att leva inte försvinner.

Nomadkvinna under flytt uppe i Taurusbergen. Hela bohaget fick plats på två släpvagnar efter traktorn.

Han ser ut att sitta ganska säkert, den fina gamla mannen i mössan.

En bild av Fiskelycka

Getter säljs inför den stora Offerfesten Kurban Bayram

  Julen! Jag hatar färgen röd över allt annat på jorden! Det är en vidrig färg.
Jag äger typ inget som är rött. Vad finns det massor av på julen? Jo rött.
Allt ska vara rött.   Tur att det går mot bättre tider och man kan ha andra färger och det är okey.
Som rosa, vitt och svart. Det är ju en smak sak.
Enda sen jag var litet barn har jag hatat jultomten! Jag har aldrig någonsinn gillat den där röda,äckliga gubben som gillar barn! 
När jag såg gubben började jag stor grina!   Sen så har aldrig mina föräldrar heller ljugit för sina barn och lurat i dom att  det finns en gubbe som ger presenter om man varit snäll!  Det finns inga dumma barn, det handlar om uppfostran.
Dålig bortförklaring tycker jag bara att skylla på att barnen varit dumma pga andra skäl i familjen.
Kan man inte hantera barn ska man inte ha dem heller!
I min familj har vi alltid haft jultomte som en kul grej, men vi barn har alltid vetat att det är våra föräldrar som köper julklapparna, så man kan inte förvänta sig få exakt allt man önskar sig. Vi väger tungt ist att det är Jesu födelse man firar!   
När jag och min bror var liten kommer jag ihåg att vi räknade alltid våra paket och tävlade om vem som hade mest haha. En gång hade vi ca 30 paket var och var kanske 9 år gamla?   Jisses vad leksaker!
30 paket är överdrivet, men roligt för ett litet barn. Så äre ju.
Nu mera får vi inte 30 paket, men min mamma är fortfarande noga med att inte göra skillnad på mig och min bror. Vi får fortfarande ungefär lika många paket haha xD
Fast jag känner att julen i min familj börjar sakta med säkert tonas ner, men vi är ju äldre också.
Paketen blir mindre, maten blir mindre   – undra om julen försvinner helt hos oss?
Jag sov hela förra året när Kalle var på tvn dessutom hahaha xD

Halloween firas inte!!
Jag hatar,hatar,hatar Halloween!!
Jag har prövat att fira denna tillställning kanske 2 gånger?  Och det var inte särskilt märkvärdigt.
Godis får eller kan man ju köpa själv ändå när man vill.
Sen så får jag obehagliga känslor också av att man klär ut sig å har sig…  Vissa idioter begår mord utklädda åsånt skit.
Jag firar ist All Helgonna! Det har jag alltid gjort.  Jag har t.o.m firat det utomlands ett år och varit på en kyrkogård där och satt ljus. Jätte vackert vare och man vart alldeles varm inombords.
Man ska tänka på de döda.

Påsken och den jävla haren!
Men han syns faktiskt knappt till här i Sverige.
För mig är det åter igen Jesus,Jesus och åter Jesus!
Men jag och min bror har alltid haft ett eller 2 påskägg som vi får leta efter haha
Mysa  soffan framför alla bra filmer och äta lite godis är aldrig fel hehe…

Jag ser aldrig någonsinn ner på dom personer som firar sina traditioner.
Alla får ju göra som man vill och känner. Huvudsaken är ju att man får vara med familj/vänner och vara glada!

Sticker ut näsan utanför dörren – det är så långt jag tänker ta mitt värkande huvud idag (jo, till skolan för att hämta minsta tjejen så småningom också) – och ser skylten utanför det nya bageriet i grannkåken.

SEMLOR!

Det är det 26 november idag. Vi har inte ens haft första advent. Det KAN helst enkelt inte vara dags för semlor nu.

Kalla mig traditionalist (också), men jag vägrar. Och portar semlorna till våren. (Så nu vet ni det, ungar!)

Fettisdagen 2010 är den 16 februari, enligt Wikipedia. Kom igen då.

..och jag mår ganska så bra!

Det är många saker som börjar lösa sig för oss. Det är glädjande! Jag skulle vilja dela allt med hela världen.., men på något sätt så vågar jag inte riktigt det ändå. Jag har förr varit väldigt öppen i min blogg..och ni har fått veta varenda detalj. Nu har jag gjort på ett annat sätt..och mycket för att jag ska slippa mina egna besvikelser då det blir motgångar. För motgångar har man alltid, vare sig man vill eller inte, tyvärr.

Det finns en mening med allt..sägs det. Det ligger en sanning i det! Det som ofta gör saker så jobbigt, är de val av vägar vi själva väljer..oftast omvägar..*ler* Men jag kan känna mig tillfreds med att jag låter tiden ha sin gång. Jag stressar inte på egen hand..utan anser att det finns så mycket yttre stress, så det räcker gott och väl.

Det är snart advent. Folk skriver på sina bloggar, på facebook, msn mfl ställen om att de pyntar och håller på. Det låter härligt att alla ordnar julstämning! jag själv har inte alls några planer på att pynta till advent. Inte till denna advent iaf..och säkert inte till nästa heller. Kanske kan man fått upp nån beslysning där straxt innan jul..om jag har fått någon ordning tills dess. Men vad gör lite utebliven adventsbelysning när jag vet att saker kommer bli så himla bra, bara jag står ut, och låter alla pusselbitarna falla klart?! Nä, ingenting! Julen är viktig, men inte så viktig att hela min värld rasar samman pga det. Jag slipper hysterin denna gång, mycket för att livet ter sig på detta sätt just nu.

Nu ska jag dricka upp det sista ur min kaffemugg och sen kliva in i duschen. En ny dag, nya möjligheter..*ler*

Jag har aldrig varit svenskare än när jag bodde utomlands. Aldrig värnat Lucia och lussekatter, hyllat adventsljusen, tänt så många stjärnor i fönstren och pyntat trädgården med så många bling-bling-buskar som då, när alla andra bara shoppade loss och gjorde sig redo för Juldagens kalkon. Vi hade svenskt julbord OCH kalkon (och har fortfarande, faktiskt). Och ja, jag har  till och med utsatt den engelska svärfamiljen för lutfisk. (Bara en gång – det var ingen hit. Dessutom är jag inte speciellt förtjust i det själv ens.)

Jag tänker på min jakt på vitmossa i Barnes i London (frutklös, adventsljusen fick stå i grön mossa det året) och jakten på färsk jäst till lussebullarna (hittade hos bagaren till sist) när jag läser Jennies blogg om att baka saffransbullar.

Been there, done that – and now: Revisiting.

För medan jag siter här och tänker att det kanske är dags för lite julbak så är maken i full gång i vårt skånska kök (med regnet strilar utanför fönstret, sedär, åtminstone vädret känns som hemma i England…).

Mixen till mince pies står faktiskt sen en vecka och geggar ihop sig. Idag gör han Christmas pudding. Behöver jag ens säga att han ALDRIG gjorde Xmas pudding så länge det fanns en en Waitrose inom räckhåll? Inga egna mince pies heller för den delen.

Och det blir inte sämre när jag läser Nigella Lawsons Domestic Goddess att just idag är Stir Up Sunday.

Vilka traditionalister vi blivit, My Domestic God and I…

(Fast i år kommer vi att hälla vodka istället för cognac på puddingen – brinner tydligen mycket längre, påstår NIgella. Dessutom är vodkan godare att dricka…)

Jeg tror, at langt de fleste sammenbragte familier har en jule-ordning, hvor børnene skiftevis holder jul hos mor og far. (Talte dog lige med en mor den anden dag, som har børnene hver juleaften, og så har faderen dem hver nytårsaften. Hvor heldig er hun lige?!?)

Der er en hel masse logistik i det med at holde jul, når man er sammenbragt. Ens søskende er sikkert også på det tidspunkt blevet skilt, og det giver lige en ekstra dimension på logistikken. Den anden forældres søskende bliver nok også skilt på et tidspunkt. Nu ved jeg selvfølgelig mest om min egen families aftaler, og min oplevelse er, at alle får det til at passe sammen. Der er ligesom en lidt anden velvilje for at få puslespillet til at gå op, når det er jul. Kender du det?

Så er der alle de andre ting. De ting, der er usynlige, indtil en anden gør det modsatte. Så kan man pludselig se det. I en sammenbragt familie er der endnu mindre, der bare er naturligt end i en ny, biologisk familie. I sådan en skal man selvfølgelig også finde ud af, hvordan man gør, og hvordan man skiftes, og hvordan gaverne skal pakkes ud. Til jul er der bare ligesom zoom på værdierne og traditionerne. Jeg har ‘noget’ med (u)taknemmelighed, og for mig bor den andre steder end for en del af dem, jeg nu er i familie med. For mig bor den bl.a. i, at juleaften er det vigtigt, at gaverne åbnes en efter en og ikke i en kaotisk eksplosion, så ingen ved, hvad nogen har fået og af hvem. Man ved knap nok selv, hvem man fik det hjemmestrikkede halstørklæde af. Det er ikke altid en fordel at vide…

Aftenshowet vil gerne have en af jer med – sammen med mig – til at tale om hvordan I holder jul i jeres sammenbragte familie. Er der en der vil med? Så siger jeg noget om mine 3 gode råd til at holde jul – og I fortæller hvordan I gør. De vil gerne have en, der selv har børn og som nu også bor med en andens børn. Til gengæld får du en session med mig… Vil du med? Så send mig en mail på puk@get-real.dk.

PS. Mine 3 gode råd kommer med i Nyhedsbrevet næste gang. Meld dig til på hjemmesiden – www.get-real.dk – så du ikke blir snydt.

Fick precis veta att en bror till mig, ska gifta sig. Hoppas de blir lyckliga tillsammans!

Idag är det giftermål mellan M och J. Jag önskar dem all lycka till, både idag och resten av sina liv tillsammans! Hoppas ni får en minnesvärd, rolig och fantastisk dag!

Kram och Lycka till!

Varje samhälle har utvecklat sin egen övertygelse, koder, regler och ritualer för att utbilda sina medlemmar till produktiva, välordnat och framgångsrikt samarbete, till gagn för hela gruppen. Trenden att utveckla en stor mångfald av språk, värderingar, trosuppfattningar och traditioner präglar varje mänsklig civilisation och är en viktig egenskap för mänskligheten som art. Nationell stolthet, infödda tro och etnisk identitet har säkert ibland urartat i spänningar och konflikter, men folklore, seder och myter, att varje stam, klan eller land har genererat, har en avgörande historisk roll som inspiration och samordning av alla mänskliga grupper och en allmän, tidlös konstnärligt värde som källa till skönhet, arketyper, underhållning och referenser. Faktum är att även dagens värld av globalisering och Internet upplevelser ett återupplivande av lokal förankring och nationell stolthet i lugn och kommersiell form, såsom i OS utmaningar, musik, och i etniska restauranger.

References: conservatives, socialism, catholicism, folk, historic, genre, feminist, republican, democrat, society, govern, mormons, presbyterian, episcopal, catholic, christianity, concepts, cultural, elderly, ethnic,

Med andra ord, efter att ha gett många mänskliga grupper en anledning att känna mig speciell och att arbeta hårt under hela historiens gång, i den moderna marknaden ser vi att läror, traditioner, mytologier och folklore är fortfarande en stor källa till idéer, charm och förmögenhet. De är med andra ord en unik resurs som endast arvingarna till en viss kultur eller civilisation kan fullt ut uttrycka i nutida former som mode, cousine, musik eller filmer. För att ge suggestiva avläsningar om mänsklig kultur och mänskliga doktriner, rekommenderar vi dig några webbplatser för sociala grupper, Professional figurerna, kulturella rörelser, politiska partier och religiösa föreställningar. Detta projekt om ideologier, lag-system, humaniora och kulturarv förvaltas av http://www.thenew.com och http://www.euroserve.cn (med http://www.esw3.eu dns-tjänster).

References: romancatholic, romantic, weddingdresses, weddingdress, weddinginvitations, buddha, buddhism, methodist, protestant, spiritualism, catholicchurch, judaism, islam, myth, newage, pagan, church, relationships, muslims

Jag fick en vacker handduk som tack för min presentation på bokmässan i Karlstad.

Det menar Klässbols Linneväveri själv om detta mästerverk.

Hur tråkigt får vädret vara egentligen? Nu har det, ta mig tusan, varit grått och trist hur länge som helst. Läste i Metro att vi har haft 3,5 timme sol i november här i Stockholmstrakten. Inte undra på att man känner sig nere och sjukare än man antagligen är. Gick över till brorsan och fikade förut så tog jag den här bilden.

Ovanpå detta förbaskade väder så har folk omkring en börjat snacka jul. Mina barn och min käre make köpte en flaska glögg, alkoholfri, på Maxi och tar sig en liten mugg varje kväll. Det är inte ens första advent. Okej, jag vill ha lite tradition när det gäller vissa saker annars har man ju inget att längta till. Vi kan ju lika gärna dricka glögg och julmust året runt, käka semlor till midsommar, dansa runt midsommarstången till Allhelgonaafton med mera.

Jo, jag har börjat i liten skala. Jag har inhandlat julkorten. Vanligen så brukar jag göra mina egna julkort på det ena eller andra sättet men i år skiter jag i det. Jag stöttar Cancerfonden istället.

Vill härmed meddela att Modo har slagit Luleå med 4 – 0. Foppa gjorde 2 mål och 1 assist. Snacka om att laget har lyft sig sen han gick in i laget. Hoppas att det fortsätter. Men nu ska jag njuta av den här segern.

Jag startade en julblogg, inför julen 2008. Har den ännu kvar..men den är nog “låst” under en annan blogg. Ska se vad jag kan göra..om det går att öppna den..för nu när vi närmar oss julen, så skulle det inte skada med lite extra stämning och inspiration kanske!

Annars kör vi på i denna blogg bara.. Fast för min del, så drar julstöket inte igång till första advent, eftersom jag är mitt i flytten då. Men förhoppningsvis ska vi hinna baka o pyssla ändå..om än lite senare än vanligt. Får bli en kort och intensiv jul i år tror jag!

Alldeles nyss knackade det på dörren. Det var min moster, som bor på andra sidan skogen, som kom med en härlig present. Hon och min morbror besökte igår en gård någonstans i norra Blekinge och köpte mjöl malet i en gårdskvarn. Stora säckar med rågkross, graham och vete. Bara påsarna får mig att rysa av välbehag! Nu skulle man bara behövt den där bakugnen också…

Julbaket kommer i alla fall att bli speciellt i år =)

Det ät faktiskt inte svårt att göra egen grillkorv. Visst är det lite klet och smet, men det är det värt!