Seit 2004 bereits werden im thailändischen Pattaya im Süden des Landes jährlich die schönsten Transsexuellen der Welt ausgezeichnet. Haruna Ai aus Japan ist zur schönsten Transsexuellen der Welt gewählt worden.

Die 37-Jährige gewann 10.000 Dollar (knapp 6.800 Euro) Preisgeld, einen einjährigen Aufenthalt in einem Hotel in Pattaya und einen Gutschein für chirurgische Eingriffe im Wert von 500 Dollar. Ai stach in dem Wettbewerb “Miss International Queen 2009″ insgesamt 20 Konkurrentinnen aus.

Alle Teilnehmerinnen waren zu Beginn ihres Lebens als Männer geboren, hatten sich dann aber unterschiedlichen Eingriffen unterziehen lassen, um ihrer eigentlichen Körperhaftigkeit näher zu kommen. Thailand gilt in Bezug auf Anerkennung von Transsexualität als besonders tolerant.

Haruna Ai erhofft sich von ihrem Sieg auch in ihrem Heimatland nun etwas mehr Toleranz gegenüber transsexuellen Menschen.



Titta på ett avsnitt av 60 minutes (“My Secret Self”) om en flicka som redan vid två års ålder kände att hon var född i fel kropp. Jazz föddes som en pojke, men lever nu som en flicka.

Kolla även in Transkids Purple Rainbow Foundation, vars syfte är att forska och utbilda i frågor kring transsexualitet.

The L Word dreht sich um Leben und Lieben einer Clique von lesbischen, bisexuellen, heterosexuellen und transsexuellen Freundinnen im Nobelviertel West Hollywood in Los Angeles und behandelt Themen wie lesbische Elternschaft, künstliche Befruchtung oder Coming Out, aber auch Drogenmissbrauch und viele andere soziale Schwierigkeiten.

Vielleicht kann man L Word als lesbische Version von Sex and the City bezeichnen, nur ohne nerviges Gezappel und Geplapper. Das hängt aber damit zusammen, dass mir Sex and the City persönlich überhaupt nicht gefällt.

Die Serie besticht durch zahlreiche, sehr ästhetische und erotische, Sexszenen. Gut für`s Auge, gut für die Phantasie – aber für Pro7 offenbar zu heiß. Der Sender verlegte die Sendung ins Nachtprogramm.

Wer sich dazu entschließen kann, die Serie anzuschauen, sollte unbedingt eine Möglichkeit finden, sie von der 1.Staffel an zu schauen.

Ein Freund (Name geändert) sagte einmal, das er nur einmal im Leben für einen Monat Frau sein möchte. So richtig mit Brüsten und Menstruation, den nervigen Blicken von Männern und eben allem, was Frauen so erleben. Eine Transsexualität liegt nicht vor. Es geht einzig um die Neugier eines Mannes auf das “Frau sein”.

Da ich inzwischen der Meinung bin, das fast alles machbar ist, sagte ich, dass ich es versuchen könnte. Eine Menstruation kann man freilich bei einem Mann nicht auslösen, da die nötigen Organe fehlen. Aber Brust, da war ich mir sicher, das geht.

Der Plan lautet, Peters Hormonsystem auf „Frau“ umzuprogrammieren. Keine Spritzen, keine Tabletten, keine Cremes. Nur Energie! Dazu müssen 3 Energien in Prostata, Bauchspeicheldrüse und Kopf eingeführt werden. Dazu 3 Energien, die den Prozess beschleunigen (Katalysatoren). Gesagt getan.

Zuvor regelten wir vertraglich, was geschieht, wie lange das Experiment läuft, das alles definitiv rückgängig gemacht wird und das wir uns ausgiebig über alle Eventualitäten einen Kopf gemacht haben.

Heute nun (25.08.2009) startete das Experiment mit einer Anfangsdosis. Die volle Dosis, die dafür nötig ist, um den Östrogenspiegel in einem Mann weit über den Testosteronspiegel steigen zu lassen, war zu heftig für den Anfang. Deswegen werden wir die Prozedur mindestens 3x wiederholen müssen, bis sichtbare Erfolge zu verzeichnen sind.

Gestern (27.08.2009) bekam Peter die zweite Dosis der drei Energien und wieder eine Katalysator-Energie. Es sind 47 % der nötigen Energie erreicht.

Heute (26.09.2009) bekam Peter die letzte Dosis seiner 3 Energien und wieder eine Katalysator-Energie. In der Zwischenzeit hab ich festgestellt, das es erheblich schneller geht, Energie in jemand einzuführen, wenn die Person es gedanklich unterstützt. In einer mentalen Übung braucht sie sich nur vorstellen, wie die ganze Energie in die entsprechende Körperstelle hineinfließt. Peter stellte sich heute einen großen Wasserfall voll Energie vor und wir konnten das Experiment nach wenigen Minuten mit 100 % der benötigten Energie abschließen.

Um tatsächlich sichtbar und messbar das Brustwachstum anzuregen, hab ich in einem weiteren Schritt heute 5 Energien zum Teil herausgezogen, die für die Bildung von Testesteron verantwortlich sind. 3 befanden sich in der Prostata, 1 in der Bauchspeicheldrüse und noch eine weitere im Kopf. Zu 35 % ließ ich sie im Körper.

Nach 6 Tagen sollte nun das Brustwachstum in Schwung geraten. Nach 10 Tagen ein erstes ziehen spührbar sein und in 21 Tagen sichtbar und messbar ein Brustansatz. Wir sind gespannt auf den 17.10.2009.

Peter versprach, die Entwicklung zu dokumentieren. Er wird es direkt hier im Blog über die Kommentarfunktion tun.

Ach, wenn wir sie nicht hätten, die Fleischbeschauindustrie, wie wäre es doch schlecht bestellt um den technischen Fortschritt.

Hat Fritz noch jüngst in unserem Schwester- (oder Bruder-)Blog davon zu berichten gewusst, dass Online-Sex mit animalischen Verkleidungen en vogue wird, kündigt nun ein US-prOn-Produzent ein Werk an, das 3D-Bildmaterial bietet und es dem Betrachter erlaubt, praktisch jede erdenkliche Aktivität zur Ausführung bringen zu lassen, inklusive Wechsel der Geschlechtsperspektive.

Angeblich kommt bei dem Ganzen sogar NASA-Technologie zum Einsatz (hat sie also doch noch zu was getaugt, die Weltraumfahrerei); als Belege für die Revolution im Nacktaktivitätenfilmgewerbe gibt es allerdings einstweilen nur ein Flowchart zu sehen, das einen Eindruck vermitteln will, welche Handlungsoptionen es für den Zuschauer gibt.

Diese Arbeitsunterlage wollen wir Euch natürlich nicht vorenthalten; wer allerdings Unzüchtigeres sehen möchte (ist ja schließlich Freitagnachmittag), sollte a. die 3D-Brille zücken und b. daran denken, dass wir das bei Fleshbot gefunden haben, es also definitiv NSFW ist. Aber Spaß wünschen wir trotzdem. [dieter]

[via Fleshbot]

Spero News Fredag 31 juli

En brasiliansk transsexuell man greps i en kyrka Milano efter att ha klätt av sig naken framför altaret och attackerat en präst under en söndagsmässa. Attacken inträffade i  stiftetSt Babila under söndag morgonens liturgi.

Läs mer:

http://www.speroforum.com/a/19992/Transsexual-arrested-at-Mass-in-Italy

CSD in Hamburg

Seit meinem Geburtstag zumindest.

Homosexuellen gegenüber – besonders Männern – habe ich große Vorurteile. Im Grunde können sie tun was sie wollen – sie werden sich ihres Images bei mir nur schwerlich entledigen können. Wahrscheinlich müsste ich selbst homo sein, “in der Szene unterwegs” oder wenigstens mit mehr Schwulen und Lesben zu tun haben, um festzustellen, dass sie gar nicht so viel vom Durchschnitt der Bevölkerung unterscheidet, wie ich annehme. Momentan – und schon immer eigentlich – bin ich nämlich der Ansicht, es handele sich bei Schwulen, Lesben, Queeren, Transsexuellen, Bisexuellen, Polyamoren (…) um eine durch Besonderheit und Liberalität auffallende Gruppe, ausgesprochen interessanter, meist im persönlichen Kontakt sehr herzlicher, freigeistiger Individuen, die von vorn herein  bei mir einen Stein im Brett haben. Und ich mach sehr gern mit ihnen Party.

Ich sehe Parallelen zwischen der Schwulenbewegung und dem Feminismus. Dankbar bin ich beidem. Was wäre unser Land weniger frei ohne sie?

Für mehr Vielfalt!

quelle: hamburg pride

CSD OPENING GALA HAMBURG

Ich war auf der CSD Opening Gala am 01.08.2009! Und wie oben bereits erwähnt, hat es mir da recht gut gefallen. Der Abend bot Kritikpunkte, zugegebenermaßen. So wäre zum Beispiel eine Klimaanlage im Zelt der Fliegenden Bauten eine schöne Sache gewesen. Oder mehr Künstler aus dem Raum Hamburg – wie Ricardo M. bemängelte. Ich hätte es auch begrüßt, nach der Gala nicht vor die Tür befördert zu werden, solange die Umbauten für die folgende Opening Party im Zelt vorgenommen wurden. Außerdem habe ich gehört, dass das Bier ausging! – Brezeln und vegetarische Wraps waren definitiv zu schnell alle.

Dennoch, ein toller Abend voller neuer Eindrücke.

Wer ist eigentlich Kim Fischer?

Kim Fischer und Sascha Korf führten als Moderationsduo durch den Abend. Kim Fischer war mir zwar namentlich ein Begriff, aber sonst weiß ich nix über sie. Daran hat auch gestern nichts geändert, aber immerhin weiß ich jetzt, dass sie sehr sympathisch ist, toll moderieren kann und einen exzellenten Geschmack hat

Kim Fischers rote Schuhe!

“Voll mit lauter Tunten”

Das Zelt der Fliegenden Bauten war tatsächlich ziemlich voll. Und der Männeranteil lag definitiv höher. Trotz recht stolzer Preise zwischen 25 und 39 Euro gab es für viele leider keine Veranlassung, sich in Schale zu werfen, was ich persönlich sehr schade fand. Der Glamourfaktor (vielleicht wäre ein Dresscode gut gewesen) hätte höher sein können und vielleicht hätte sich dann auch die großartige Olivia Jones blicken lassen, die ich schmerzlich vermisste.

Der Männerchor SCHOLA CANTOROSA brachte es mit gewohnt schwuler Selbstironie auf den Punkt; mit ihrem Lied über das “rosarote Riesenraumschiff voll mit lauter Tunten” sangen sie sich direkt in mein Zwerchfell. Grandios.

"Ein rosarotes Riesenraumschiff voll mit lauter Tunten!"

Comedy, LifeActs & Politics

Auch wenn Sascha Korb und Kim Fischer sich wie die Vorsitzenden von Hamburg Pride (die ebenfalls zu Wort kamen) bemühten, der Veranstaltungen einen politischen Touch zu geben, konnte auch das Viererinterview mit dem Chefredakteur von Timm-TV und einem langjährigen Aktivisten aus der Berliner Szene (leider Namen vergessen, wer weiß ihn?) sowie die Ansprache des Justizsenators Hamburgs nicht darüber hinweghelfen, dass es den meisten mehr um die Party zu gehen schien.

Letzterer verhedderte sich trotz gut gemeinter und auch glaubwürdiger Ansprache auch noch in einem Nebensatz, der bestimmt noch einige Male zitiert werden wird und von “gayrelated Item in einer Designoffensive der Stadt” handelte. Oder so ähnlich. Als “Item” möchte man sich natürlich nur ungern von der Stadt bezeichnen lassen. Zumal, wenn diese die Forderungen von Hamburg Pride erst noch in die Tat umsetzen muss. [Originalvideo seiner Ansprache bei ZoeDelay]

Knackärschle

Zugegeben, großartige Live-Acts wie der Kabarettist Wolfgang Trepper, der umwerfende Hulahoop-Artist Tigris und TJ-Wheels auf seiner HalfPipe waren eben auch echt sehr cool.

TJ-WHEELS

Im Gegensatz zu Orange-Blue (äh wer war das noch? Genau: die hier!), die wenig überzeugend wirkten, trotz – bzw. wegen – ihrer aufmerksamkeitsdefizitsyndrom-getriebenen, etwas peinlichen Darbietung, die irgendwie nicht so ganz passte. Und von denen der Frontsänger schon nach dem ersten Lied, bei dem ER nicht das Publikum in Stimmung bringen konnte, dem Publikum dafür die  Schuld gab. “Bei dem Comedian wart ihr aber besser drauf”.

Ricardo M.

Kommen wir zum Schluss zu meinem persönlichen Highlight: Ricardo M. Seines Zeichens Entertainer und Moderator. Welchen ich über die Twitter-Search als twitternden Gast ausfindig gemacht hatte (twitter.com/RICARDO_M) und der sich glücklicherweise durch einen Namensbutton zu erkennen gab und wir uns so in ein kleines, sehr nettes Gespräch verwickeln konnten. Ricardo M. war definitiv einer der “Schrillsten” . Und weil man das in den Medien ja so macht, immer nur die schrillen Schwulen abzubilden, damit die Stinos was zu kucken haben, mach ich das heute nicht anders:

Ricardo M.

Oh so very schrill!

Abgesehen davon war es gestern very wenig schrill. Dafür wurde zur Party danach solide Partymucke gespielt (auf die Schwulen ist diesbezüglich ja nun wirklich Verlass!) Ein Kracher nach dem anderen, die Tanzfläche binnen 3 Songs gut gefüllt, der Teil des Abends, der mich dran erinnerte, dass man auch öfter mal zur LovePop ins Kir gehen sollte, weil es da nämlich auch toll ist.

Wie der Abend endete? Mit einem herzlichen “Dir alles Gute!“. Das hat mich gefreut und ich hab es eben so herzlich zurückgegeben. An eine, die ich seit dem Dschungelcamp auch wirklich mag. (So weit man das eben von jemanden sagen kann, den man eigentlich nicht kennt…) Sie war gestern jedenfalls so witzig, höflich und sympathisch, wie ich sie mir vorgestellt hatte und der Abschiedsgruß (ich ging raus, sie saß auf der Treppe), hat mich in meinem Eindruck nur bestätigt. Lorielle London.

Oh so very schrill!

CSD PARADE

So. Nach dem gestrigen Abend möchte ich an dieser Stelle noch darauf hinweisen, dass der CSD nicht – wie auch ich davon ausging – ein Tag mit einer Straßenparade ist. Nein, es ist eine ganze Woche voller Veranstaltungen rund ums Thema. (Zum Veranstaltungskalender) Beim ein oder anderen werde ich jedenfalls versuchen dabei zu sein. Spätestens nächsten Samstag aber, werde ich ganz sicher wieder mitmischen. Beim Straßenumzug am Jungfernstieg (Video 2008 mit der großartigen Olivia Jones). Bis dann!

Tigris

PS: Video Opening Party

Den svenska TS-vården (könskorrigerande behandlingar för transsexuella såsom hormonbehandling, kirurgi och röstträning) påstås vara gratis. Men som vi alla vet: there are no free lunches.

För det första är inte gratis detsamma som att något är gemensamt finansierat med skattemedel. Det innebär inte att någon annan betalar för någons vård, utan att vi alla betalar för det tillsammans genom skatter och momser. Dessutom finns alltid en egenavgift på all medicin och alla läkarbesök tills en kommer upp i så höga nivåer att en får frikort för ett tag framåt tills en får börja betala igen.

För det andra betalar transsexuella i Sverige också med sitt humankapital, med sin tid och sitt tålamod i en minst två år lång psykosocial, psykiatrisk och kroppslig utredning, när de i ett annat land hade kunnat skaffa kirurgi och hormoner från dag ett utan att staten lägger sig i. Och utan att behöva konformera med könsroller som för alla andra kvinnor och män varit otvungna sedan 1950-talet.

I Sverige kan en inte ens välja att gå någon annan väg på grund av vårdmonopolet som gör att en måste gå genom utredningen för att kunna få könskorrigerande behandling. Och den vården kan endast erhållas om en både uppfyller diagnoskirterierna för transsexualism och anses kunna klara av en könskorrigerande behandling psykiskt.

Det krävs att en patient ska vara psykiskt stabil för att kunna få könskorrigerande behandling. Jag skulle vilja poängtera att transsexualism ofta är en källa till psykisk ohälsa och att de könskorrigerande behandlingarna just finns till för att det har visat sig att en korrigering av kroppen gör att patienten mår bättre psykiskt. Därför förstår jag inte riktigt argumentationen om att en person skulle kunna må för dåligt för att kunna få könskorrigerande behandling. Som om den skulle må bättre med en kropp som inte överensstämmer med sitt genus?

Jag har en vän som betalat med sitt fantastiska humankapital i tre år nu till olika utredningar. Först hos en där han bor där han inte fick diagnosen (inte för att han inte uppfyller diagnoskriterierna för transsexualism utan för att han anses vara okommunicerbar). Därefter sökte han till ett annat utredningsteam för att få en sk. second opinion, som ju ska vara fristående från den första eftersom det som i alla mänskliga relationer kan uppstå komplikationer på grund av personkemin, eller snarare bristen på den. Men han fick ingen fristående bedömning. Det andra utredningsteamet jobbar tätt med det första teamet och läste hans journaler och litade på det första teamets utlåtande om sin patient. I Sverige idag är det alltså omöjligt att få en second opinion eftersom teamen inte längre är fristående från varandra.

Så nu finns det en transsexuell patient som anses vara transsexuell även av utredningsteamen, men som anses vara för krånglig för att kunna ges adekvat vård. De har inte heller föreslagit honom annan typ av vård som skulle kunna råda bot på hans uppfattade krånglighet utan bara kastat ut honom i samhället för att klara sig själv. För mig är det en självklarhet att det inte ska spela någon roll hur krånglig, jobbig, korkad, enerverande, naiv eller irriterande en patient än är. Den ska alltid ha rätt till den vård som är bäst för den. En liknande subjektiv bedömning skulle aldrig komma på fråga i någon annan typ av vård, såsom exempelvis tandvård. “Ja, du har hål i tänderna, men jag tycker inte att du är en tillräckligt fin människa för att jag ska känna för att laga dem”. Kanske utredarna har blivit vana vid att bli så väl bemötta av sin maktlösa och kuvade patientgrupp att de glömt bort vem som var till för vem?

Min vän är speciell. Ja. Jag tycker att han är underbar för att han inte sväljer vilken bullshit som helst. Han är nyfiken och vill gärna förstå varför han blir frågad olika saker och varför folk tycker som de gör, och det är inte personligt mot någon utan det är så han är med alla. Jag blir utvecklad i hans sällskap, för jag måste vara säker på att jag verkligen tycker som jag säger.

Men nu är han efter att ha betalat i tre år med sig själv tillbaka på ruta ett. Kirurgi i Serbien…? Testosteron beställd från internet? Dyrt och farligt. Han är ett mötkertal utanför systemen trots att han ville göra det “som man ska”. Och sedan då? Ska han fortsätta att vara folkbokförd som fel kön för alltid? Bli ifrågasatt på flygplatser resten av livet om det är hans pass.

Tack svenska vårdmonopolet. Här har ni verkligen hjälpt en individ. Som han själv sa igår: en patient försvinner inte från samhället bara för att han försvinner från era korridorer. Trodde ni verkligen att ni hjälpte honom?

Not for young people under 18
Nicht für Jugentliche unter 18 Jahren!!!!
Oder empfindlichen Personen.

Enthält keine Pornografische Darstellung

Es zeigt die verschiedenen Phasen der Geschlechtsumwandlung . 
 

Wie weit geht die Geselschaft noch. Was alles, wird in der Zukunft normal sein?!! Und trotzdem macht die Ethik Kommission einen grossen wirbel um Gentechnologie!

Bereits letztes Jahr bekam der erste “Mann” der Welt ein Kind. “Er” und seine Frau Nancy sind nun das 2. Mal Eltern geworden. Dieses Mal Eltern eines Jungen, so berichtete der US-Fernsehsender ABC. Im vergangenen Jahr hatte das Paar bereits durch eine künstliche Befruchtung eine Tochter bekommen. Die Nachricht von dem “schwangeren Mann” hatte weltweit für Aufsehen, Kritik und einem Sturm der Entrüstung gesorgt.

Hintergrund:
Als Mädchen geboren, hieß der Transsexuelle Beatie zunächst Tracy. Anfangs lebte Beatie in einer lesbischen Beziehung mit Nancy. 1998 unterzog sich Beatie erfolgreich einer Geschlechtsumwandlung, behielt jedoch Eierstöcke und Gebärmutter und unterzog sich keiner Operation für einen künstlichen Penis.

Nu har vi skickat in namninsamlingen till Göran Hägglund med följande följebrev:

Hej!

Vi heter Axel, Arawn och Kai och vi har skrivit en artikel[1] och gjort en namninsamling[2] med 886 påskrifter och en grupp på Facebook med 1055 medlemmar[3] med syfte att få dig att

-       öppna ögonen för SOU 2007:16 (förslag till lag om fastställelse av könstillhörighet i vissa fall)

-       agera på denna utredning – den har legat alldeles för länge och två drabbade patientgrupper väntar på en ny lag.

-       tillsätta en ny utredning imorgon.

Det finns en grundläggande politisk vilja om att Sverige ska vara ledande i mänskliga rättigheter, vara världens mest jämställda land och så vidare. Den nya sammanhållna diskrimineringslagstiftningen är ett bra exempel där man lyckats med detta.

Förslaget om kravet på tvångskastrering av transsexuella personer i SOU 2007:16 som ansöker om juridiskt könsbyte går emot denna vilja och är ett allvarligt bakslag mot mänskliga rättigheter.

De negativa konsekvenserna av förslaget är också i motsatt riktning till det politiska arbetet med ökad rättssäkerhet för gruppen transpersoner genom diskrimineringsskydd och andra mindre satsningar för att kartlägga och förbättra folkhälsan inom gruppen. Att föreslå tvångskastrering för en grupp ökar omedelbart stigmat mot denna, redan nedtryckta och osynliggjorda grupp.

Om frågan skulle läggas upp till Riksdagen i sin nuvarande form, är det väldigt liten risk att förslaget skulle gå igenom. Däremot gör den generella okunnigheten hos riksdagsledamöterna det svårt att införa tillräckligt med information till ett beslut för att det skulle bli en ny bra lag. Det vi vill ha är en ny utredning som på allvar utreder trans- och intersexuellas behov och livssituationer, med föräldraskap och rätten till den egna kroppen inräknade.

Vi vill att ni tillsätter en parlamentarisk utredning som tar sitt arbete på allvar. Våra förhoppningar på denna nya utredning skulle vara att den

-       baserar sitt kunnande på trans- och intersexuella personers livssituation och behov, enligt dem själva.

-       på allvar vill förbättra livssituationerna för samma grupper.

-       jämför lagar om trans- och intersexualism internationellt (och där kommer att stöta på Storbritanniens Gender Recognition Act 2004 kapitel 7 som separerar den juridiska könstillhörighetsprocessen från den medicinska och även förhoppningsvis reflektera kring möjligheterna att införa ett tredje juridiskt kön såsom i Australien).

-       aktivt vill ha mer information för att skapa innovation (det blir inte innovation i en lag om utredarna bara arbetar utifrån gamla tankesätt, dömande attityder och ovetenskapligt tyckande)

-       lyssnar på medicinsk expertis från alla delar av medicinen i den könskorrigerande behandlingsprocessen, dvs. också intervjuar kirurger, logopeder och endokrinologer. Inte bara de psykiatriskt inriktade läkarna. 

-       har som utgångspunkt att lösa de praktiska problem som transsexuella stöter på i mötet med institutioner genom att se över institutionerna, snarare än att förlägga problembilden till den transsexuella individen och blunda för möjligheten till strukturella lösningar. En utredning som ska syfta till att förbättra transsexuella levnadsvillkor kan inte utgå från att transsexuellas existens är ett samhällsproblem som stör ordningen.

-       inte har en överförmyndigande tvåkönsmodell som vetenskaplig basis, som inte överensstämmer med Sveriges genusforsking, utan som också tittar på möjligheter för att kunna få kirurgi och hormonbehandling även om man inte är transsexuell, utan har någon annan transidentitet.

-       ser över 18-årskravet för ett juridiskt könsbyte. En juridisk process är inte irreversibel, och barn och ungdomar kan redan nu – lyckligtvis – få medicinsk behandling. En behandling som enligt all forsning visar sig ha positiva effekter på alla transsexuella patienter oavsett ålder. Behandling och utredning ska vara något som avgörs mellan läkare, vårdnadshavare och patienter såsom vid all sjukvård.

Om man väljer att tillsätta en ny utredning nu kan Sverige rädda sitt anseende i denhär frågan.

Lycka till och hör av dig om du har frågor,

Hälsningar,

Axel Grönqvist, läkarstudent

Arawn Repka, genusföretagare

Kai Bergendal, genusvetare

Genom

Arawn Repka                         Stockholm 2009-06-03

[2] namninsamling.com/slutkastrerat

[3] Stop forced castration of transsexual people in Sweden! http://www.facebook.com/group.php?gid=57920758191

So will ich nicht enden:

Härom dagen förklarade vi för Totte, vad ordet “transsexuell” betyder, efter att han hade hört det på nyheterna.
Idag har han frågat mig vid flera tillfällen:

- Hur känner du dig inuti mamma?
- Känner du dig som en pojke därinne?
- Du vet att det går att ordna i så fall!

Han är så omtänksam.
Men jag har i alla fall bestämt mig för att jag vill fortsätta vara en mamma trots allt.

“NU FÅR KULTUREN DET DEN FÖRTJÄNAR” – inte särskilt neutral rubrik, va.

Och nån som heter “Sanna Rayman” som jobbar på Svenska Dagbladets Ledarredaktion, börjar skälla på sin blogg: “Men det var väl då själva den. Nu får det tamejbakifrån vara nog!”

Nu har vi poliser som till dagligdags säger “Apejävlar” och “Nigger“, nazister under polisbeskydd på gatorna, svårt cancersjuka som ska jobba heltid, ministrar som säger ‘skitår’, cp-skadade som blir misshandlade på öppen gata, och nu så ska alltså även kulturen “få vad den förtjänar“.

Det civiliserade beteendet har en tunn fernissa i det här landet.

Nu är det snart det nakna våldet som styr. Inom kort anställs även 6 000 “kontraktsanställda” legosoldater som kan hjälpa till att hålla ordning på gatorna så att man kan bekämpa de “inre hoten” som EU skissar på kan behövas försvar mot.

Tänker du protestera, eller låter du det ske?

En kulturkänga åt vänster…säger Sanna Rayman.

En stövel rakt i ansiktet, skulle jag vilja säga.

Knuff, JJ.N “Rättssamhället” Cappuccinosocialisten: “Dumskallarnas sammansvärjning“

En grej som jag inte fattar… På sistone har jag börjat fundera över om det verkligen är värt pengarna att bo mitt inne i stan. Jag har helt enkelt börjat prioritera annat, varför det inte känns helt främmande att skaffa sig en lite större lägenhet för ungefär samma summa fast lite längre bort.

Så långt är det lugnt. Jag har inte flyttat ännu. Jag har inte ens börjat fila på en lägenhetsannons.

Men fan vad upprörda folk blir när jag nämner mina planer för dem. Jag hade lika gärna kunnat avslöja en hemlig nazistisk läggning, att jag i själva verket är man eller att jag har utnyttjat dem för pengar under alla våra år som vänner.

Varför bryr sig folk så mycket om var jag bor???

Sen vill jag även ägna inlägget åt en liten hyllning åt min kära vän Siiri. Idag är en sjukt deppig dag, och hon är bäst. Vi har lagat mat och spelat kort och nu ska vi ta en liten lov till Sannas fest. Jag känner mig oerhört speciell eftersom hon och hennes man egentligen skulle på middag ikväll, men när de inte fick bord på stället de planerat att gå till så valde hon att umgås med mig istället. Hähä. Speciellheten.

Nej, usch, idag är en sorgens dag. Snart är min bästa vän borta. Vilket jävla skit. Tretton år, djup och svår.

I EU är rörelsefrihetstanken väldigt grundläggande. Trots att jag egentligen är emot de flesta personliga berättelser i bloggform ska jag nu berätta hur jag känner mig begränsad… och de facto är begränsad att resa.

Passkontroll och namn är (för mig) lite uppenbara att ta, så jag väljer lite mer osynliga situationer.

Jag reste bara till Finland och ändå mötte jag tre tydliga, strukturella, friktioner under resans gång på grund av min könsidentitet som man och min brist på passering som både man och kvinna. Friktionerna på en personlig nivå i privata, sociala sammanhang var bra mycket fler.

Jag tror att jag blir felkönad (någon säger hon istället för han, i mitt fall) cirka tio gånger om dagen. Idag har jag även blivit kallad dotter vid tre tillfällen. Bara det kunde jag få vem som helst att helt sluta resa. Inte konstigt att jag inte varit i Finland, där mina rötter är, på fem år. Jag har faktiskt inte rest mycket alls sedan 2004 när jag först formulerade en transidentitet. Endast en gång har jag flugit utrikes. Och det var till en transkonferens. Innan 2005 reste jag runt jorden två gånger och backade inte för utlandsjobb.

Det första jag märkte  på min resa var att jag, när jag gick på toaletten på finlandsbåten, att jag började tänka över vilket rättsskydd jag hade. Är det en svenskflaggad eller finskflaggad båt? Vad händer om någon i personalen slänger ut mig från en toalett som den anser är fel för mig. Är jag skyddad? I Sverige är jag det som transsexuell. I Finland tror jag att jag är det, men inte om detta hade varit för två-tre år sedan när jag definierade mig som intergender (varken man eller kvinna). Det skyddet har jag bara i Sverige. Det är galet att en måste vara kunnig i internationell juridik för att kunna gå på toa. Vilken klassfråga det är att kunna vara trans. Inget hände. Men jag var rädd varje gång. Och då gick jag på herrtoaletter hela helgen på “mångfaldskursen” jag var på. Jag litar inte på att många av deltagarna skulle låta bli att reagera med ifrågasättande (ens på en mångfaldskonferens!) om de hittade mig på herrarnas, tvättandes händerna. Rädslan sätter sig i kroppen. Jag är sällan avslappnad. Jag vill inte bli ifrågasatt vare sig fysiskt eller psykiskt. Jag vill inte gå på den rullstolsanpassade toaletten. Dels för att det bara fanns en, och den en trappa ned. Dels för att jag försöker träna mig i mod och att ta samma utrymme och rättighet som alla andra män. Men helst skulle jag önska att alla kunde gå på alla toaletter. Varför är de könsuppdelade över huvud taget?

När jag kom till kursen var det dags för friktion 2: det fanns två stycken bastulistor. En fick skriva upp sig på antingen mans eller kvinnodelen. Jag vill bada bastu. Bastutiden var värd 24€ per person. Man jag kan inte gå på kvinnobastun. Jag är inte kvinna. Jag orkar inte gå emot min könsidentitet. Det bryter ned mig! jag kan, de facto inte gå på mansbastun. Vi har muslimska män i gruppen, och jag vill respektera att de skulle kunna känna sig obekväma med mig i samma bastu, eftersom det är en könsseparerande religion. Jag var inte den enda som inte bastade. Mina feministiskt lagda vänner bastade inte heller. En av dem sa att det var totalt ointressant att delta i sådana homosociala tjejgrejsmiljöer och att hon nödvändigtvis inte identifierade sig med begreppet “kvinna” men inte heller som “trans” eller “man”.

Något som är knäppt är att en av mina favoritledare på kursen och generellt hade funderat över att detta skulle bli ett problem, men hade inte kommit på någon lösning. Vad som förbannar och förvånar mig är att han droppade det. Tog det inte vidare. Frågade inte experten (mig, som ju kan en del både för att jag lever i det och utbildar om det), någon annan utan bara släppte det! Visste att det var en diskriminerande struktur och släppte det. Inte okej. Mitt förslag, som också gäller för omklädningsrum: gör ett för kvinnor, ett för män och ett för alla. Då får en välja. Men det hade inte han tänkt på. Men ni kan sätta in 72€ på en feministisk organisations bankkonto som kompensation för det ekonomiska värde vi tre tillsammans berövades på grund av er strukturella diskriminering. 

Friktion tre kom när jag skulle boka resan från Finland. Det finns bara 1 egen hytt 2 dambädd och 3 herrbädd. 

Jag funderade länge på hur jag skulle göra, delvis av samma anledningar som jag listat ovan. Men också för att jag inte kan eller vill betala för en hel hytt. Hel hytt kostar 600 sek och en plats kostar 296 kronor. Jag tänker på var jag kommer att få friktion. Jag vet att den kommer. Kan jag passera som man i en herrhytt? Kommer jag ens att få biljetten i kassan? Kommer mina hyttkamrater att kasta ut mig? Hur mycket har jag råd att betala för resan? Hur dåligt kommer jag att må av att boka en damhytt (vem fan definierar sig som dam nu för tiden, förresten?). Jag är ledsen att säga, att jag bokade damhytt. Jag är dock framme i Mariehamn redan 4.25, så jag tänker att jag inte behöver gå dit ens. Men det är ju synd att betala för något som en inte använder. 

Transidentifierade personer finns över allt i samhället (tills de isolerar sig av rädsla för friktionen som gör så ont) och oavsett var du jobbar och vad ditt ansvar är, finns det områden där som påverkar transidentifierade personer. Om det var lite mindre könsuppdelat i formulär, faciliteter och annat skulle vi säkert resa mer, vara mindre rädda och må lite bättre. Rörelsefrihet, i exempelvis EU eller ens mellan grannländer handlar både om teori och praktik. Ibland är hindren mer osynliga än vad man kan tro.

Många transpersoner undviker att söka vård för att man är van vid, och eller rädd för att få ett dåligt bemötande. Ett bra bemötande har hittills definierats av att slippa att bli ifrågasatt, slippa att den som ska utföra vården tar avstånd ifrån en eller utsätts för kränkande frågor. Det är väldigt lågt siktat, tycker jag. Fundera på vilka hinder som transpersoner kan stöta på hos er. Se över hela organisationen från att patienten hittar information om er på nätet eller i en broschyr och bokar en tid, till att vara inkluderad i väntrummet, till att kunna fylla i en hälsodeklaration/inskrivningsformulär, till samtal med personal, kroppsundersökning till remisser och journaler.

Information om er på nätet eller i en broschyr

- Vad står det? Har ni skrivit tjejer och killar upp till 23 år välkomna? Kan ni ändra det till alla upp till 23 år? Om inte, kan ni skriva tjejer, killar och andra välkomna? 

- Vilka bilder är där? Är alla på bilderna tydliga tjejer eller killar? Kan ni lägga till någon androgyn person också? Tänk också på exempelvis hudfärger, funktionaliteter, religioner, klass och sexualiteter när ni ändå är igång.

Boka tid

- Finns det bara tjej och killtider? Finns det någon tid när vem som helst kan dyka upp? Får man välja vilken tid man vill gå på? 

- Delar ni upp efter tjej- och killgrupper? Har ni ett tydligt syfte med det? Är ni medvetna om att det kan skapa obehag för vissa att behöva definiera sitt kön? Skulle ni kunna göra på något annat sätt?

Väntrummet

- Finns könsneutrala toaletter? Finns information om trans att tillgå (exempelvis “Är du kille eller tjej?”, och Höra hemma – om transpersoner) Eller information om var man kan träffa andra unga, transidentifierade personer såsom RFSL Ungdoms medlemsblad Skev och broschyren Med biljett ut ur heteronormen?

- Finns exempelvis en regnbågsflagga som klistermärke eller i tyg som visar att man som trans är välkommen?

- Finns bilder på androgyna personer/ kända transpersoner (kolla i länkarna under konstnärer) i lokalen? 

Fylla i hälsodeklaration/inskrivningsformulär

- Finns fler alternativ att fylla i än kille och tjej? Får man fylla i den själv?

- Ett tips är att skriva en extra rad på slutet “Är det något speciellt vi behöver veta om dig för att kunna ge dig bästa möjliga bemötande?”. Då kan man få veta om någon har en transidentitet redan innan samtalet så man slipper göra fel, dessutom kanske man kan få veta om någon är muslim eller har en synnedsättning, vilket ju är bra att veta. 

Samtal med personal

- Om ni vet att patienten är trans, fråga det som är nödvändigt för ärendet. Patienten är där som patient, och inte som utbildare eller transambassadör.

- Fråga med respekt, och tänk på att det kan vara jobbigt, ovant eller känsligt. Ta det inte personligt om patienten reagerar på ett sätt du inte förväntat dig.

- Trans är inget problem i sig, om inte patienten själv upplever det som ett problem. Fokusera på patientens agenda, varför den är där. Överproblematisera inte. Alla patientens problem är så klart inte transrelaterade.

- Bekräfta och stötta identiteten om du har möjlighet. 

Kroppsundersökning

- Var medveten om att många transpersoner har en komplicerad relation till sin kropp. Prata om den och patientens förhållande till den.

- Var tydlig med vad som ska göras och varför. 

- Undersök rätt del. Kom ihåg att inte förutsätta vilken typ av sex en person har. 

- Bekräfta inte fel! I all välmening säger många “här ser allt ut som det ska, jättefint!” det kan kännas väldigt obehagligt för exempelvis en transsexuell person.

- Att inte undersöka på grund av sin egen rädsla är också att utsätta en person för en risk. 

Remisser och journaler

- Långa väntetider är ett vanligt problem. Väntetiderna är ofta ett resultat av dåliga rutiner och okunskap. Se till att skicka remisser snabbt och till rätt plats. 

- Skriv alltid rätt namn och pronomen (han, hon, hen, den) i alla papper och handlingar. Rätt namn är inte alltid det som står på legitimationen. Namnlagen i Sverige är ett stort hinder för många transpersoner att kunna ha sitt riktiga namn juridiskt. Fråga om du är det minsta osäker på hur personen presenterar sig. Det är pinsammare för dig och smärtsammare för patienten om du gör fel.

- Vid samtal med dina kollegor om patienten. Använd även då rätt namn och pronomen, eller tala om patienten som “patienten”. 

Kom ihåg

- Okunskap leder inte alltid till dåligt bemötande om man är ödmjuk inför sin okunskap och respektfull.

- Det är ditt ansvar som professionell att ta reda på saker du inte vet. Kvalitén på vården ska inte vara beroende av patientens kompetens. 

- Man kan inte alltid se på en person om den är transidentifierad eller inte, därför måste man komma ihåg att inte vara normativ, i alla situationer med alla patienter. 

- Tvinga inte på någon ett begrepp, bara de själva kan avgöra om de definierar sig som trans eller inte. 

- Trans är aldrig en förhandlingsfråga mellan dig och patienten. Patienten äger sin transidentitet och har rätt till att ha den oifrågasatt. 

Lycka till!

Källa:

Några av rekommendationerna är hämtade ur RFSL Ungdoms eminenta rapport “Är du kille eller tjej”.