Min kamera är batterilös och blir laddad så vi kör lite annan bloggning idag än vad jag hade tänkt.

Vi drar en tipsbloggning.

♥ Skräckfilm: Låt den rätte komma in. Vi såg den igår. Se den. Den är det bästa jag sett på flera år.

♥ Glad film: Kinky boots. Den gick på tv på nyårsafton och den var hur bra som helst. Jag är glad än.

♥ Tv-serie: Jag måste ha Sex and the City-boxen. Jag ger mig. Jag kommer skriva upp den på önskelistan också. Jag är förälskad igen efter att ha sett filmen i veckan.  

♥ Tv-serie jag inte sett: Pushing Daisies. NÄR börjar detta sändas på vanlig Tv?

♥ Tröjor: H&M:s ballerinabaströjor. Å vad jag älskar personalen i Piteå. De är bäst. Sist fick jag rådet att köpa en sån här tröja och naturligtvis var det typ det bästa jag köpt på länge.    Jag funderar starkt på att köpa mig ett par småprickiga strumpisar till.

♥ Tjåller: Body America Organics! Jag har köpt doften Toast to the Coast och den är helt magisk. På coop!  Och så är förpackningarna fina och femtiotalsaktig precis som man vill ha dem.

♥Mat: Risotto fast med Västerbottensost istället för parmesan och kantareller istället för champinjoner. Min man är ett matgeni på många sätt, han kom som på att det borde bli godare såhär och det blev det. MUMMA!

Nu städar Petter ur sin garderob, jag bloggar, grannkatterna försöker öppna ytterdörren för att våldgästa  oss, Matilda har kommit hem från stallet precis och Liam ser Kaspar i Nudådalen.

Allt är med andra ord som vanligt. Förutom att det är trettondagen och allt är stängt och man kan som inte göra så mycket bus. Suck.

Idag är det uppenbarelsedagen, eller trettondagen som ni andra säger. Vi har städat bort minsta lilla spår av jul i vårat hus. Eller mamma och pappa städar duktigt. Jag lindar in någon tomte och lägger i en låda. Sen lägger jag mig i soffan. Jag är trött och orkeslös. Jag tror att jag luktar illa, men eftersom jag inte har något luktsinne kvar så får jag bara chansa och låtsas som om inget har hänt.

Jag har försökt få musiktips av er förrut, men många av er som läser verkar vara fega, ointresserade eller lite korkade. Så det har inte riktigt fungerat. Men om vi gör ett byte då? Om jag tipsar om något riktigt bra, kan ni kanske tänka er att ge mig ett tips? Det kan tyckas desperat och konstigt, men se det som fina gåvor istället. Som inte kostar något annat än att ni lämnar en liten del av er själv till mig, och jag lämnar en liten del av mig själv till er.

Jag vet i alla fall att om ni vill höra en ordentligt jävla bra låt så ska ni lyssna på Bruce Springsteen när han sjunger låten till The Wrestler. Den har allt en fin bit ska ha. Framförallt har den Bruce Springsteen. Och med det kan man komma hur långt som helst.

Kan det vara så att eftersom jag jobbar med lokalvård på heltid och städar, städar och städar fem dagar i veckan, så orkar jag inte bry mig om mitt eget stökiga hus när jag kommer hem? Det sägs ju att “skomakaren barn har de sämsta skorna”.

I det här fallet kan det nog vara så, att lokalvårdarens hus har det stökigaste huset!

Jag borde städa… Men någonstans inom mig finns den där känslan av att ingen ska tala om för mig vad jag borde göra och hur. Stolt? Envis? Tjurig? Ja, kanske det.

När jag var gift var jag tvungen att städa, det skulle helst se perfekt ut. Han var enormt pedant (och dammallergiker). Då när jag hade städat och frågade om han var nöjd (den frågan skulle jag nog ha hoppat över) så svarade han oftast med ett leende: ” Det är bra för att vara du som har gjort det, men om jag hade städat, så hade jag… bla bla bla”. Hur väl man än hade gjort det så fanns det alltid något att klaga på… och det var ju tydligen alltid för mitt eget bästa, så att jag skulle lära mig hur det verkligen skulle göras!

 Visst, jag tycker om när det är städat och fint. Mina katter bryr sig nog inte om hur det ser ut, de hjälper bara till att stöka ner J Och idag orkar jag inte bry mig.

Idag är det ju faktiskt också en röd dag i almanackan – Trettondagen, då vi firar att de tre vise männen kom och hyllade Jesus barnet med guld, rökelse och myrra – och då är det en “vilodag”, även fast vi hade söndag igår. Alla “röda” är vilodagar!

Så även om jag borde städa lite, så tänker jag inte göra det. Nä, jag ska ta en sista titt på Julkrubban, tänka på varför vi firar Jul och sen i morgon, eller i övermorgon ska jag börja städa och börja plocka undan julen – om jag känner för det…

Jaha. Va fan ska man göra ikväll då, när det är en jävla söndag imorgon igen (nu svär jag antagligen så att Yvonnes son svimmar Någon helgfiilis finns det då inte. Man skulle kanske sätta eld i bastun. Näe, kanske ingen bra idé i ett höghus. Bättre att knäppa på strömmen.

Nästa år, om jag lever o. har hälsan o. omständigheterna tillåter det, ska jag resa någonstans över de här helgerna. Inte jul, men efter juldagen kunde man gott åka någonstans o. stanna där fram till efter Trettondagen.

Den här dagen har varit en positiv överraskning hittills. Jag har tagit itu med saker som jag dragit mig för hela helgen. Dessutom blev det en spontan o. lång kaffeträff med en sjöjungfru på eftermiddagen.

Visste ni förresten att en stor kaffe på Waynes’ Coffee är en halv liter!? Tjejen bakom disken frågade om jag skulle ha en liten eller en stor kaffe. “En stor”, sa jag kaxigt. “Alltså en halv liters”, svarade hon o. visade upp ett ämbare, vilket fick mig att ändå ta en liten.

Om det var vi som hade uppmanats till att följa en stjärna som brann starkare än någon annan stjärna och påbörja ett sökande efter den som sades ligga under denna stjärna, vad skulle vi ta med oss på en sådan resa? Vilken gåva skulle vi ge till den som vi kallar Guds Son? Det är en fråga som jag skulle vilja slänga ut idag inför Trettondag jul. Vad ger man för gåva till Jesus?

Berättelsen om stjärntydarna som vi läser i kyrkor runt om på Trettondagen är inte längre en okänd berättelse. Den har vi nog alla hört flera gånger, den har inspirerat konst, musik och litteratur och detaljerna kring berättelsen har förändrats över tid. I början av det första århundradet var det 12 män och med tiden blev de 3 eftersom de hade 3 gåvor med sig. Först var de kungar och sen blev de vise män. Den ena var gammal, den andra medelålders och den tredje var bara en ung man, på det sättet var alla generationer närvarande vid krubban. Dom kom från Afrika, från västvärlden och från Asien för att förmedla att hela världen var inbjuden att följa Jesusbarnet.

De tre vise männen hade gåvor med sig i form av guld, rökelse och myrra, tre saker, tre symboler och vi återvänder till vår inledande fråga; vilken gåva skulle vi ge honom?

En gåva är något vi tar mycket tid att välja ut. En del tycker att det vi ger bort skall vara till glädje för personen som tar emot det, något som gör den glad alldeles oavsett vad vi själva anser om gåvan. Andra menar att en gåva också skall säga något om den som ger bort det. Att det inte bara skall vara något som gör den andra glad utan också något som speglar givaren. Dessa två behöver inte motsäga varandra. För det tredje föredrar vi gärna att gåvan skall vara värdefull, inte nödvändigtvis i form av pengar men i betydelse. Att en gåva är värdefull innebär att det inte är en tom gest utan det låg mycket tanke bakom handlingen. En gåva är alltså mycket mer än en symbolisk gest eller en automatisk handling. Gåvan talar om att det finns en relation mellan den som ger och den som tar emot.

En gåva talar om omtanke, respekt, tacksamhet och givarglädje och är utan tvekan en anledning till att vi många gånger föredrar att ge framför att ta emot. Gåvans betydelse är alltså inte begränsad till ett särskilt tillfälle. Vi har lagt tanke bakom, vi har sökt och forskat och tanken att ge en viss sak har skänkt oss glädje och vi har fantiserat ihop det sätt som vi skulle vilja överräcka vår gåva. Det är därför jag tror att de finaste gåvorna är de gåvor som inte ges av en särskild anledning: t.ex. vid födelsedagar eller vid jul, utan gåvor som vi ger helt enkelt för att vi tänker på någon: Gåvan som talar om relationen, om dess skönhet och djup. En sådan gåva som uttrycker vår känsla, som förmedlar vår önskan att få säga allt det som vilar djupast inom oss. Om en gåva verkligen representerar allt det kan vi börja förstå hur mycket det verkligen betyder när vi själva får en.

Så är det någon som har kommit på en idé till en gåva? (lämna gärna förslaget i en kommentarsruta) Det finns säkert många tänkbara alternativ men fokuserar vi för mycket på gåvorna och på funderingar över vilka gåvor vi själva skulle ge så går vi miste om en väldigt viktig detalj, vi kommer ihåg från julevangeliet att det inte var de vise männen som var framme först till krubban för att hylla Jesusbarnet, där fanns också herdar som hade skyndat till stallet när de nåddes av budskapet. Dessa herdar hade inga gåvor med sig. De hade inget att ge Jesusbarnet förutom sig själva, förutom en hyllning i form av sin närvaro. Vad vi än har att ge så tar Jesus varmt emot det; som vi brukar säga: det är tanken som räknas!

Det som alla dessa främlingar, stjärntydare och herdar, kom med var den blandade hyllningen från alla folk, från de allra fattigaste till de allra rikaste. Herdar med endast sina stavar och stjärntydare med guld. Alla fick de plats vid Guds sida. Och det var deras närvaro som var den allra finaste gåvan. Med sin närvaro visar de att detta verkligen var den utlovade som hade kommit till världen. Mer än något annat vill Gud ha vårt gensvar och vårt ja till honom. Det kan vi göra på olika sätt. Stjärntydarna kom med gåvor av guld rökelse och myrra. Vi kan ge andra gåvor än de materiella. Våra frågor och förväntningar, vår brustenhet, vår tid och vårt lyssnande och ställa våra olika gåvor och kunskaper i kärlekens tjänst.

Imorgon ska vi leka julklappsleken hos mina föräldrar. Det har blivit en tradition att vi leker den runt trettondagsafton och det är så kul!!!

Såhär går det till, man köper så många grejer man kan för 50kr var. Det kan bli en massa julpynt till exempel eftersom det reas ut nu.

Sen behöver man en tärning och en massa lappar som man skrivit uppgifter på som till exempel, ge bort ett paket till den som har minst antal paket, eller få alla paket från den som har minst antal, byt plats med den mitt emot och så vidare….

Sen är det bar att lägga upp allas paket på bordet och börja.

Till att börja med så får de som slår en sexa eller etta med tärningen ta ett paket, så går det runt tills alla paket på bordet ligger framför spelarna. Nästa steg innebär att när man får en etta eller sexa med tärningen så får man dra ett kort och utföra det som står på kortet.

Man får också bestämma hur länge leken ska hålla på innan man börjar. En till två timmar är lagom.

Det blir väldigt spännande

Här är paketen vi ska ta med imorgon.

För mig har Trettondagshelgen alltid haft ett mytiskt skimmer kring sig. Trettondagsafton var i min ungdom en festkväll då vi som var under 30 äntligen kunde skaka av oss julens familjeband. Trettondagen blev därmed en slags nyårsdag, nu vaknade vi alla till ett nytt verksamhetsår. Trettondagen brukar jag fortfarande fira genom långa promenader, eftertanke och försök att tackla den uppförsbacke våren alltid varit för mig.

Tiden går. Numera firar ungdomen redan på juldagen och Trettonhelgen har nog blivit en “extra-helg” som tacksamt tas emot för att hinna med innan skola, arbete och verksamhet dras igång.

Men jag håller i. Det blir eftertanke (utan blekhet) och långpromenad. Tankarna cirklar kring Trettondagens budskap “att följa stjärnan”. Stjärntydarna från österlandet hade fått budskapet att de skulle följa den nytända stjärnan för att därigenom hitta en ny “hövding”. De ville hylla denne nye härskare, och de fann ett nyfött barn i en halmfylld krubba bredvid åsnor och får i ett stall.

Thure Stenström (litteraturprofessor em) har sagt om den bortgånge Lars Gyllensten att denne i sitt författarskap närmade sig uppfattningen att “vi i grunden är beroende av en starkare, utommänsklig vilja eller nåd och att vår klokaste handling är att bekänna vår vanmakt i kroppslighetens stora fängelse”.

Stjärnan gnistrar däruppe. Vi står härnere och tittar förundrat. Vill vi likt stjärntydarna låta vår mänskliga existens följa nådens stjärna hela vägen fram till barnet, det barn genom vilket vi en gång skall kunna undslippa detta kroppslighetens fängelse.

… och många familjer skiljs och var och en åker till sitt. Att skiljas är ju att dö en liten bit säger många och det kanske är sant men för föräldrar som skiljs från sina barn om även för en kort period kan det kännas svårt, tungt och framför allt ensamt.

Vet inte om det är bara jag som mår lite sämre när kassar, väskor och annat julbagage ställs fram i hallen och signalerar med stora röda bokstäver SNART AVFÄRD då familjen skall skiljas för i vårt fall ett par veckor bara.

Det är i sådana ögonblick man uppskattar sin lilla familj oändligt mycket och till och med hunden verkar få en tår i ögonvrån vid avskedet, man får väl sätta sig ner med honomoch titta på foton från den gångna julen och drömma om nästa stora helgdag att umgås på.