Dessa vackra hästar. Det vackra språket. Cormac. Dialogformen som jag blivit kär i.

Boken är inte en jag vill hasta igenom, likt den stieg larsson-bok jag läste nyligen. Vrida och vända på författarens ord, smaka av hur de ligger på tungan och härma, härma, härma.

Klockan är nu allt för mycket och jag ska vända ner i bingen och Qs varma famn.

Lite sådär mysigt läskig va?

Juro que eu to começando a ficar com medo da minha presença na Oktoberfest. Estou fazendo tanta pesquisa e encontrando tantas coisas legais pra fazer, só que todas envolvem cerveja e alemães, como essa, por exemplo:

Sugerimos visita ao bar TUNGA, onde se concentram os participantes da festa durante todo o dia e onde no horário vespertino passa o carro BIERWAGEN distribuindo chope pelas ruas do centro.

Oi? Distribuição gratuita de chopp? É isso mesmo?

Det är ju nästan fjantigt att kalla det för bodymods, tycker jag har så få, men här är de i alla fall.

Har alltså haft 3 till i öronen samt en i naveln. Närmaste framtidsplanerna är att pierca naveln igen samt tatuera mig, dock lär tatueringen ta ett tag eftersom väntetiden hos den tatueraren nog är fruktansvärt lång, det är en stor tatuering som kommer kosta satan och jag måste åka till Holland för den. Värt det? Ja. Längtar!

1kg färskt sidfläsk

två svintungor

två griskinder

kinderna i bitar

bort med skinnet från sidfläsket

såja

sidfläsk i bitar

svålen kan man fritera

koka och skölj av tungorna

bryn fläsket

bryn fläsket

salt

skala och dela tungorna

i med kind

i med tunga

ugnen 125 grader

ugnen 125 grader

ugnen 125 grader

ugnen 125 grader

8 timmar senare

sterilisera burkar

ös upp kött i bunke

gaffla

gaffla

späd med vätskan från grytan, svårt att säga hur mycket, känn på konsistensen

ner i burkarna och smeta ister ovanpå, toppa med smält ister

in i kylen

Ät på gott bröd med cornichoner. Och, ja, det blev gott på det här sättet också!

Läste redan i går på aftonbladet om att man kan titta sig själv i spegeln och upptäcka om man är sjuk.. det är uppdelat i två delar.. en som är allmän och en som man måste vara Plusmedlem…

På plussidan står följande om hår:

Tunt och livlöst hår:
Järn är viktigt för tillväxten av hår och tunt hår kan bero på brist av just järn. Om du tappar mycket hår ovanpå huvudet och ögonbrynen tunnas ut kan det bero på hormonbrist, inaktiv tyreotropin. Andra tecken på inaktiv tyreotropin är torr hud, trötthet och viktminskning.

Jag vet varför jag tappar håret.. och jag vet varför jag inte har några ögonbry eller ögonfransar… jag har torr hud.. jag lider av trötthet.. och jag har gått ner i vikt.. men ändå har jag inte inaktiv tyreotropin… för jag går ju på cytostatika och detta ger ju samma symtom.. som biverkningar.. och alla tappar vi lite hårstrån varje gång vi borstar håret… och när man läser alla dessa saker som man kan se i spegeln så kan man bli sjuk av mindre..

Jag läser också följande:

Fläckar på tungan:
Krämiga vita fläckar på tunga och tandkött är ofta tecken på muntorsk. Om fläckarna inte ömmar, inte går att skrapa bort eller försvinner själva kan det dock vara tidiga tecken på cancer.

Detta är alltså svamp i munnen (torsk=svamp).. och sen står det om att om det ej går att få bort så kan det vara ett tidigt tecken på cancer.. vilken sorts cancer står det däremot ingenting om… och tungcancer vet jag är väldigt ovanligt…

Allt det där som står kan man faktiskt se i spegeln när man kliver upp… det räcker med att man har varit ute en kväll på krogen… för att man ska ha hälften av de där symtomen som står.. och sen varför det är så att det bara är för plusmedlemmar kan jag inte riktigt förstå.. för det är inga alarmerade saker som står.. och de som vill ha artikeln kan skicka mig ett mail så kan ni få det..

Jag blir sjuk av att se mig själv i spegeln..

Läs även andra bloggares åsikter om pysan, plus, artikel, sjuk, spegel, hår, tunga, torsk, cancer, tappa hår, krogen

Att gråtande vakna från att nyss ha simmat i sin egen blodfyllda mun och sedan testa varje enskild tand med tungan för att försäkra sig om deras fortsatta förankring. Man tänker att det nog är på tiden att verkligen göra något åt den där tandstensbeläggningen och inte bara vara dentalt duktig två veckor inför kommande tandläkarbesök.

Av alla sätt att mötas.

Den urindoeuropeiska roten med betydelsen ‘tunga’ är *dnǵhu- eller *dnǵhwa- om man så vill. Den gav bl.a. svenska tunga, latin lingua, polska język, och persiska zabān.

Det finns dock problem i att alla ovanstående former, utom  den svenska, enligt gängse modell är oregelbundna bildningar. Anledningen till det är det ovanliga konsonantmötet i första stavelsen (dnǵh). Här är alltså n:et syllabiskt (det fungerar som vokal),  g:et är palatalt och “aspirerat”.

Den latinska formen borde varit **dingua (faktiskt attesterad som sådan i arkaisk latin), men det urindoeuropeiska d-:et har istället oregelbundet blivit ett l-.

Den polska borde varit **d(j)ęzy- (-k:et är en senare appendang och irrelevant för vår jämförelse).

Den persiska formen går tillbaka på fornpersiska h(i)zbān (attesterad form), vilken bör ha föregåtts av *siǵhu- (< *snǵhu- ?). Om det istället hade utgått ifrån *dnǵhu-, så borde vi sett **d(i)zbān i fornpersiska, och kanske **dabān i modern persiska (med antagandet att forniranska *dz > **d i persiska, jmf. avestiska z-; den första vokalen är förstås epentetisk oavsett).

Frågan är om man är tvungen att anta en sådan serie av oregelbundna former, eller om man ska rekonstruera en annan rot istället. Mina misstankar riktas då i första (mycket preliminära) hand mot *dlonghos ‘lång’ (sv. lång, lat. longus, pol. długi, pers. derāz) > **dlngh(-u)- (s.k. nollgrad), men jag får inte ihop det palataliserade g:et än (bl.a.).

Detta borde kunna lösa lingua/dingua-problematiken, och åtminstone ge en förklaring för den persiska (*dl- > *kl- (?), jmf. instrumentsuffixet *-dlo > *-klo i italiska; *-ClnC- blir till *CiC och till sist palataliseras *k:et), om än lite långsökt. Den polska (slaviska) formen förblir dock oregelbunden/oförklarad.

Nåja, detta är långt ifrån ett färdigutvecklat eller ens seriöst förslag, men lite snabba tankar kring problematiken. Kanske får jag anledning att återkomma.

Nu ska jag snart gå iväg och ta “stick i fingret”.. det gör så jätteont numera.. för jag har den där nervsmärtan i händerna och i fötterna… speciellt ont gör det i fingrarna.. och när de sen sticker så gör det infernaliskt ont… fast man får tiga och lida inför morgondagens sjukhus besök…

Satt och läste nyheterna i morgon… och jag såg det här.. det är otroligt att de kan göra ett organ av huden från armen.. fast tur att de inte tog hud från ovansidan.. för det är inte roligt med hår i maten..
Det är som med mitt nya bröst.. för jag ska ju ta vävnad från buken och flytta upp.. blir samma som det andra bröstet då.. Det ända är väl att jag kan bli utan känsel.. men bröst har jag… och det är ju det jag vill..

Förra veckan var det grisar som rymde.. nu är det kor… jag undrar om det kommer att sluta att schimpanserna eller gorillorna rymmer från kolmården…

Sen vill jag att ni kollar in den här fågeln.. vilken härmapa… snacka om musiköra…

Nä.. tid för vårdcentralen och sticket.. fast jag bävar..

Läs även andra bloggares åsikter om pysan, härmapa, fågel, grisar, kor, schimpanser, gorilla, bröst, hud, tunga, finger, stick, ont

Min tunga är nästan helt bra nu. Bara lite lite känner jag på ena sidan av den. Men eftersom jag nu gått av astmamedicinen helt (inte börjat ta den andra alltså) så är min andning inte helt ok. Vääääääääs vääääääääääs Heeeeeeermaaaaan I aaaammm yooouuur mooooothheeeerrr…typ. Måste nog gå till apoteket idag och hämta ut den nya sprayen. Den gamla åker i papperskorgen. För fast jag inte har det svart på vitt tänker jag ändå skylla den för min onda tunga. Bort bort dumma astmaspray!

Snart är det Midsommar…

…men visst längtar man lite?

“Det finns ett røtægg i varje famil, två i min faktiskt”
- Den dær blå fågeln i Lejonkungen

Detta utomordentligt skøna citat, som jag visserligen inte ær sæker på stæmmer ordagrant till 100% verkar just nu otroligt relevant. Det kænns lite att vart du æn vænder dig i værlden så finns det någon som enbart existerar før att gøra ditt liv svårare. Detta før osøkt mina tvistade tankar till min gymnasietid, dær jag hade en engelskalærare som inte var øverdrivet fæst vid mig. Det hela børjade med att hon misstog mina tankløsa kommentarer som uppkæftighet, någonting jag de resterande tre gymnasieåren fick ångra grovt. Hon læt mig aldrig glømma att jag borde hållt min tunga  och vid ett tillfælle i andra ring lyckades jag av ren frustration be henne dra åt helvete på engelska (!) efter det att hon givit mig ett mycket bitchigt ‘Hello’. Troligtvis var det mina egna problematiska vanførestællningar som tog detta som ett personangrepp, som sedmera fick mig underkænd i Engelska B. Trotts MVG på nationella provet.

Idag sitter jag hær i Oslo och førsøker gøra rætt før det trassel jag i mitt tidigare liv stællt till med och får uppleva precis samma sak ænnu en gång. Kanske inte på grund av att jag inte kan hålla min tunga utan istællet før att min otroliga otur speglar tillbaka på mig på sætt som vill antyda att jag ær någon sorts slacker. Detta ær før mig vældigt frustrerande och tanken på att jag skulle falla offer før en ny ‘auktoritet’ som skyr mig likt pesten gør mig otroligt illamående. Hur kan en enda liten obetydlig mænniska vara en sådan fruktansværd magnet før olycka? Det hjælper tydligen inte att lægga band på sig sjælv och hålla kæft i størsta møjliga mån och førsøka att øver huvud taget inte tala med någon. Det måste vara någonting som fattas i min uppfostran. Någonting jag aldrig lært mig eller någonting som jag inte ser. Hur gør man egentligen før att klara av att gå på en ræt lina?

Recently I went to my native, which was saw  happiest  and sad moments of my life. to meet my childhood friends, my schools at Bhadravathi. That i will post later. On sunday morning I with my friend went to Koodli, which i frequently visited during College Days.

Koodli is a small village with very Big heritage behind. It is 16 Kms from Shimoga on Holehonnur – Channagiri Road and the same distance from Bhadravathi, Steel Town.

Rivers Tunga(ತುಂಗಾ ನದಿ)  and Bhadra(ಭದ್ರಾ ನದಿ) -Joins here, hence the name Koodli . From here onwards both rivers together became TUNGABHADRA till it joins KRISHNA river in Andra Pradesh and finally dissolves in Bay of Bengal.

TUNGA RIVER born in the Western Ghats on a hill known as Varaha Parvata at a place called Gangamoola. From here, the river flows through two districts in Karnataka -Chikmagalur District and Shimoga District. It is 147 km long and merges with the Bhadra River at Koodli. The river is famous for the sweetness of its water. There is a belief that       ” Thunga panam Ganga snanum” which means we should drink the water of river thunga and take bath in river Ganga.

BHADRA RIVER  born in the Western Ghats range, and flows east across theDeccan Plateau, joined by its tributaries the Somavahini, Thadabehalla, and Odirayanahalla. The river flows through the Bhadra Wildlife Sanctuary. A dam was built across the river near Lakkavalli. The Bhadra meets the Tunga River at Koodli.

On the banks of the confluence there is an age old temple built by Hoysala and Ikkeri Kings  called Rameshwara Temple.  A beautifully maintained, with gardens, lawns and more over neatness by ASI (Archelogical Survey of India).  

Behind the temple a  small roofless temple with nandi denotes the exact point where the two rivers meet, and is considered to be very sacred. At sangama lord called  as Sangameshwara. At confluence point there will be always water.

While going to the river on the left side we can find another famous temple, which is Kshetra Devate  Sri Chitamani Narasimha Swamy Temple beside the Sangameshwara temple.It belived to be installed & worshipped by Sri Prahlada.

Extract from Wekipedia: http://en.wikipedia.org/wiki/Koodli

There are two mutt in the Koodli. One is Shankara mutt (Advaita Philosophy) & another one is Akshobhya thirtha Mutt (Dvaita Philosophy).

Shankara Mutt

There is very old Indian style school of learning for Shankara philosophy, called the koodli mutt. This has a long history: onetime in 15th or 16th century, the chief swami of shringeri had gone to a teerthayaatre, probably to kashi. He did not return for a long time, which caused the deputy chief to take up the chief’s position. But the chief was alive and did return to Shringeri after a few days. But he of course could not go in to the matt where his own pupil was the chief, so he left shringeri and started his own matt at the sangama of tunga and bhadra, kudli, and this came to be known as kudli Shringeri mutt. Now in the beginning of 1900s, a new swami took the position of the chief swamy here. He was formerly the teacher of his highness Krishnaraya Wodeyar the 4th, Maharaja of mysore. This brought good times to this matt again. Between the original founder and this person, few talented persons had been chiefs here, who made this place, keep up the standards. After independence, one particular person was very talented and influential, and made the mutt a noted place again.

 

Arya Akshobhya Thirtha Mutt

It has stated by Sri Akshobhya Thirtha (one of the prominent disciples of Sri Madhvacharya) around 13th or 14th Century. Sri Mutt had very good scholar of Sanskrit & Madhvacharya’s philosophy as there Petadhipathies (Cheif Swami) till to date.  There is very well maintained Goshala (Cow yard) by AAT Mutt.

At the entrance of the village, Sri Bhrameshwara Swami welcomes you to koodli.  Further you will see Bhavani Shankara Temple, Vidhya Shankara Temple, and  few many small temples are there in this single road village. 

Uniqueness  of Koodli Village.

* Combination of Dvaitha  and Advitha Philosophy

* Onthe Right side of the houses River Tunga Flows and on the Left side houses River Bhadra Flows.

* In this small hamlet, the hindus religious place Muslims also reside together. They have built two mosques here.  They stay entrance of the village.

The Sad thing noticed here is below monuments are thrown on the road side and lies along the cow dung etc..Can ASI give life to these monumnets and shift to safer place.

By noon we returned back to Bhadravathi and after having a lunch in my friend house bid adieu to them and left to Shimoga……

How to reach  Koodli.

From Shimoga>–> Buses available any time.  Buses plying towards Chitradurga,  Channagiri passes via Holehonnur.  Getdown at Koodli entrance and walk 2kms inside or get down at Holehonnur and catch the Auto to Koodli.  Travel time from Shimoga to Koodli is 30min to 45mins.

From Bhadravathi>–> Buses available to Hole honnur 14kms and from there get an Auto to Koodli which is 3kms from there.  Travel time from Bhadravathi to Koodli is 30min to 45mins.

–Photos and Article by Ramesha JS

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Alzira Fragoso, Andréia Vieira, Anna Kesselring, Anne Cartault, Beatriz Milhazes, Beth Moysés, Denise Milan, Dudi Maia Rosa, Elisa de Magalhães, Elisabeth Teixeira, Erika Versutti (com colaboração de Leda Catunda), Fernando Vilela, Flavia Ribeiro, Gabriel Veiga Jardim, Graça Lima, Guto Lacaz, Henk Nieman, Hortência Barreto, Ingrid Biesemeyer Bellinghausen, Josely Carvalho, Katia Canton e João Roberto, Leda Catunda, Lucia Hiratsuka, Luciana Schiller, Luiz Hermano, Luiz Paulo Baravelli, Marcia Clayton, Mauricio Negro, Maurício Paraguassu e Dave Santana, Nazareno, Nina Moraes, Odilon Moraes, Pinky Wainer, Renata Barros, Renata Pedrosa, Renato Alarcão, Rui de Oliveira, Salmo Dansa, Sandra Cinto, Sandra Tucci, Silvia Mecozzi e Tunga

Curadoria de Katia Canton

Exposição:  21/04/2009 a 21/06/2009

Release:

Estabelecendo uma relação entre a arte contemporânea e a literatura de contos de fadas, “Era uma Vez” faz uma homenagem aos grandes autores de fábulas do mundo, Charles Perrault, Hans Christian Andersen e os irmãos Grimm, além de apresentar histórias populares africanas, árabes, japoneses, italianas e russas. “Convidamos artistas-ilustradores que criaram e recriaram novas versões para essas histórias, seguindo o fluxo que caracteriza a própria essência e razão de existência dos contos, narrados sucessivamente através dos tempos”, explica a Katia Canton.

Segmento: objeto, escultura, desenho

Local:
Centro Cultural Banco do Brasil – CCBB SP
Rua Álvares Penteado 112 – Centro
São Paulo / São Paulo / Brasil
55-11-3113.3651
55-11-3113.3652
imprensaccbbsp@terra.com.br
www.bb.com.br/cultura

Horários:
Terça a domingo, 9-20h

Matéria enviada por  Sofia Carvalhosa ao Canal Contemporâneo

Dynamic Encounters Inhotim – Novas Exposições

O Dynamic Encounters organiza nova visita ao Museu do Inhotim

O Museu do Inhotim é um espaço em contínua transformação, onde a arte convive em relação única com a natureza, um complexo museológico que possui um acervo de arte contemporânea de importância internacional.

O Museu apresenta novas exposições, com novos recortes do acervo em três galerias. A atual mostra está organizada sob dois diferentes recortes: Lugares e Pontos de Vista – num total de trabalhos de 18 artistas entre eles Helio Oiticica, Victor Grippo, Iran do Espírito Santo, Cildo Meireles, Tunga, Adriana Varejão, Alessandro Pessoli, Allora & Calzadilla, Anri Sala, Jorge Macchi, Marepe, Rivane Neuenschwander e Cao Guimarães, Steve Mc Queen e Matthew Barney.

O Dynamic Encounters promove, através de uma metodologia ímpar, contacto com a produção desses artistas e seus processos de trabalho. Visando sempre estimular a reflexão sobre os trabalhos vistos através de uma abordagem especulativa, o grupo é acompanhado por professores e curadores de arte.

17 a 19 de abril de 2009

Professores: Charles Watson, Fernando Cocchiarale e Pedro França

INFORMAÇÕES: [21] 2553-3748 / [21] 2553-9224 ou wats352@attglobal.net

O curso é direcionado àqueles que queiram familiarizar-se com o cenário da arte contemporânea.

OBRAS DA GALERIA FONTE:

A Mudança, 2005 _ Marepe (Brasil)
Air-Cushioned Ride, 2006 _ Anri Sala (Albânia)
Bruciatore, 2007 _ Alessandro Pessoli (Itália)
Caligola, 2002 _ Alessandro Pessoli
Finito, 2004 _ Alessandro Pessoli
Girl, 2007 _ Alessandro Pessoli
Il Caduto, 2006 _ Alessandro Pessoli
La ciudad luz, 2007 _ Jorge Macchi (Argentina)
Once Upon a Time, 2002 _ Steve McQueen (Reino Unido)
There’s More Than One Way To Skin a Sheep, 2007 _ Jeniffer Allora & Guillermo Calzadilla (Estados Unidos, Cuba)
Word/World, 2001 _ Rivane Neuenschwander e Cao Guimarães (Brasil)

OBRAS DA GALERIA LAGO:

Cosmococa 5 Hendrix War, 1973 _ Hélio Oiticica e Neville D’Almeida (Brasil)
O Ignoto, 1996 _ Artur Barrio (Portugal)
Samson, 1985 _ Chris Burden (Estados Unidos)
Sem título (Cities on the move), 1997 _ Navin Rawanchaikul e Rirkrit Tiravanija (Tailândia e Argentina)

OBRAS DA GALERIA PRAÇA:

Abre a Porta, 2006 _ John Ahearn e Rigoberto Torres (Estados Unidos, Porto Rico)
Forty Part Motet, 2001 _ Janet Cardiff (Canadá)
Nave Deusa, 1998 _ Ernesto Neto (Brasil)
Rodoviária de Brumadinho, 2005 _ John Ahearn e Rigoberto Torres
Swoon, 1997 _ Janine Antoni (Bahamas)
Troca-Troca, 2002 _ Jarbas Lopes (Brasil)

Matéria enviada por Ananda Carvalho ao Canal Contemporâneo.

Alle har svarte øyne, stikkesvette.

Så lang denne gangen er.

Det lukter bæsj som renner og det lukter ting

hun aldri før har kjent.

Morens redde øyne, hvite hender, vente og

vente, redd hun også.

Hvorfor er dørene lukket? Kommer hun til å få

sprøyte? Det er lenge å vente. Hun føler seg

ikke syk. Når hun tenker på sprøytene vil hun

gråte.

Alt det blanke, ting hun aldri har sett. Små

kniver, sager. Spisse buede, kantede, sagtenner,

bøyler. Tenger, sakser.

De ligger pent og dannet side om side. Ikke som

pappas verktøy som lukter olje, er skitne, hulter

til bulter i en haug. Han brummer og plystrer.

Ved siden av saksene, knivene, en liten lampe

som brenner.

Det er ikke mørkt i rommet. Hvorfor lar doktoren

lyset brenne? Det er en lampe som lukter. Lyser

med et hardt, skarpt lys. Dette er ikke et

hyggelig rom.

Kaldt rom. Hvitt laken.

Store glassvinduer.

Hun ser ut av vinduet.

I snøen er det

en åker av kors.

Her skal hun sove.

Inn i nye rom med lys som brenner og brenner.

Hun ser ikke på doktoren, hun ser på lyset.

Det harde, kalde rommet som blender henne,

og den skarpe lukten.

Ikke gå ikke gå ikke

gå ikke gå ikke gå

ikke gå!

Moren går.

Hver kveld

er hun alene.

Passe på

hele tiden.

Ikke sove.

Ellers tar de henne.

Hvit morgen, hvitt lys.

Det hvite huset.

Hvite korridorer snor seg som ormer.

Biter seg fast.

Hun puster ikke.

Kjipp kjapp.

Kjipp

kjapp.

Klipp klapp.

Ikke stopp her.

Gå forbi. Gå forbi.

Det er ikke

noe sted å gjemme seg.

Stikker slanger inn i rumpa.

Bæsjen spruter ut.

Så ekkel hun er.

Skitten.

De skrubber skitten liten jente.

Nå

holder de henne fast.

Legger masken over ansiktet hennes

mens hun kjemper i mot.

Holder pusten,

holder,

holder.

De skal ikke vinne.

Hun slåss med å holde pusten.

Får ikke puste.

Nå må hun.

Puster inn den stikkende luften.

Rommet reiser seg mot henne.

Hun vil reise seg.

Kaste opp nålluften.

De holder henne nede.

Hun ligger på bordet: liten, naken, blottlagt.

Sover en dyp kunstig søvn.

Doktorene trenger inn i henne.

Flenger henne åpen, sprenger en åpning i det

myke kjøttet. Skjærer, sager bort ben, vev,

muskler.

Stikker nålen gjennom huden. Syr.

Hun vet det ikke.

Mørkt.

Er hun død?

Armene, bena, tunga.

Hun klarer ikke røre seg.

Hun er ikke her.

Ikke mamma heller.

Igjen beveger doktoren seg med raske skritt i de

endeløse korridorene. Kjipp kjapp kjipp kjapp.

Jobben deres er å

kutte

kappe

klippe

snitte

skjære

sage

fjerne

bende

klemme

presse

tvinge

klype

nappe

dra

stikke

sy,

fordi de er flinke gutter.

Jeg vil være med deg

hjem,

hvisker hun.

Du må være her!

Naken i en stygg underbukse. Så stygg så stygg

så stygg så stygg så stygg hun er.

Alle ser på henne.

Selv frakkene er skjeletter som ser:

hodet armene bena

har

frosset

fast.

-Nå tar de meg.

Gud som har oss småbarn kjær

se til meg som liten er.

Armer hender

knar

vrir

bender

klemmer

presser

tvinger

klyper

napper

drar

stikker.

Ta et annet barn!

Ikke ta meg ikke ta

meg ikke ta meg!

Gud vil jeg skal være et solskinnsbarn.

Hun pakker opp enda en ny dukke.

Hodet, armer, ben. Alt er perfekt.

Ingenting er skakt eller skjevt.

Og lyse for ham hver dag.

Nå vet hun hva som er bak de lukkede dørene.

Ingenting har hendt.

Hodet er der.

Bena. Armene.

Arrene. Pusten stopper når hun tenker på

arrene.

Det våte varme blodet.

Hun tør ikke se på arrene.

Vil ikke ta på dem.

Ingen får berøre arrene.

Så stygg så stygg så stygg hun er.

Hva har de gjort?

Hun stoler ikke på noen.

MTVs nya programidé är en hybrid av Pimp my Ride och den svenska serien Sjukhuset

Helvete! Sitter i godan ro och smälter middagen vid matbordet. Då känner jag plötsligt att det bakom vänster framtand har lossnat en bit lim från den fastlimmade tråden som suttit där sen jag tog bort tandställningen. Samma sak hände på julafton då en bit gick lös efter att jag stoppat i mig en knäck. Det blev lagat när jag var hos tandläkaren för strax 6-7 veckor sen.

Blir till att ringa å boka en tid för igenspackling på måndag. Känns inte allt för trevligt å ha en vass kant att nöta tungan mot.

Ahhh! Suck!

Har hört att jag tydligen sover med öppen mun ibland, observera endast IBLAND. Känns ju lagom idiotiskt att göra det, men antar att det är för att jag är så jävla täppt av och till.  Då finns det ju inget alternativ för att få luft, munnen måste bara vara öppen, och med öppen menar jag ju att det endast är en liten glipa eller vad man nu ska kalla det, det är ju inte så att jag ligger med hela käften vidöppen som att jag väntar på att bli matad, eller är det kanske så jag ser ut när jag sover…? Men att välja att sova med öppen mun eller dö av syrebrist, ja då väljer jag den öppna munnen trots att man kan sakna saliven ibland när man vaknar. Dessutom sover jag hellre med öppen mun än att jag snarkar (för det gör jag inte), så är det med det då…

Något som däremot är något trevligare än mig med öppen mun i djup sömn, ja tro mig det finns faktiskt trevligare saker, är katter med tungan ute. Såg nämligen katten här hemma ha det idag.
Det är riktigt sött fast lite skumt, och det borde väl alla tycka. För varje gång en katt får tungan sådär, det vill säga helt uttorkad som en liten rosa lapp som sticker ut blir de flesta helt till sig. Visst, det är kul, men det är ju ingen sensation som vissa verkar tycka.
Funderade därför om detta även gäller människor, alltså att man blir uppskattad och populär om man går runt med tungan ute. Att den liksom fastnat utanför munnen och till slut torkar till en liten läderlapp. Var ju tvungen att testa detta, så på med pälsmössan (bli mer kattlik då antar jag?) och lägga tungan mellan tänderna.

Och resultatet: ja, jag vill slå ihjäl mig själv eller kanske klippa av tungan. Jag ser ärligt talat dum i huvudet ut och jag vill bara stänga in mig själv i en madrasserad cell och slänga bort nyckeln för alltid, men men… Vad gör man inte för vetenskapen…?

Katt-tunga gånger två. Vem som är sötast är svårt att utse.

Men nu är David hemma och han har skrivit, läs det istället.

Nu ska vi se prison break, David ska se på tungan.

steep;while scaling Ballala-Rayana-Durga. Chikkamagalooru district, Karnataka[dec6,2008]

It is here that you can hear the earth breath, smell the choicest of perfume and wonder at the vast expanse of the unspoilt Sahyadri. In the enormous district of Chikkamagalooru, Karnataka you get the perfect slice of the ghats and her forests and rivers, her men and their old temples, Gods, Goddesses and the still silence of their abodes. Unruffled by the bustle of IT but accessible from Bangalore are the pristine ranges of Kudremukh, a fort named BallalaRayanaDurga three hours and a half uphill the ghats, River Tunga kissing the age-old Sharada temple at Sringeri and the benevolent gaze of Shiva at Kalasa and Annapoorneshwari at Horanadu. The HanumanGundi falls and the water-snakes, Gangamoola the source of three rivers, the Mangalore state highway flanked on both sides with the densest of forests and the fragments of iron and mica of this rich land; these, for the intrepid traveler, makes Chikkamagalooru, a dream destination.

unconstrained; river Tunga kissing the steps from Sharadamma temple, Sringeri.[dec-7,2008]

Half way through the two days you may take to tour Chikkamagalooru, you might faint due to the sheer visual impact of a land so beautiful. And like what happened with the Kaveri you will be instantly hooked and decide that this is not the last time.

To the far south of India lies a storehouse of natural beauty. Sahyadri; which stretches from the base of Gujarat to the southern queen of Kanyakumari, it envelops many districts both huge and small; like Chikkamagalooru, Wayanad, Hassan, Shivamogga, Kottayam, Idukki, and Trivandrum.

Agumbe, Kodagu, Nilgiris, Chembra, Mudigere, Agasthyarkoodam all become ‘destination nexts’ for men who are enthralled by Chikkamagalooru.

Yes, there needs be men who size the south; men who love landscapes and languages.

In this far south there are such men who are lost to the shrill delectable beauty of the ghats.

]]> http://johanbrook.wordpress.com/2008/12/06/rolling-ginger-tongue/ Sat, 06 Dec 2008 21:21:54 +0000 Johan http://johanbrook.wordpress.com/2008/12/06/rolling-ginger-tongue/

När sista delen av degen höll på att bakas ut av undertecknad fick denne en idé. Varför inte göra nåt eget av den? Varför inte leta på nån bild som mall och skära ut nåt kul? Varför inte?! Eftersom jag hade lite rock i huvudet så letade jag upp en bild på Rolling Stones logotyp, en röd tunga.

Printade och klippte ut den. Utskärningen ur degen gick jättebra, och resultatet likaså:

Blev ganska nöjd över resultatet. Whaddayouthink? Har ätit skitmycket redan, och käkar choklad och annat nu. Njutit av en kort Shrekfilm med jultema också. Yeaa