Hittade denna ursnygga tunikan ifrån Lindex.

Tunika

Tunika i alpakka

Velkommen skal dere være

Jeg har strikket tunikaen i “strikk til nøstebarn“. Jeg begynte friskt med garn som egentlig var kjøpt inn til et helt annet prosjekt, men som ved nøye overveielser (bare tull, imulshandling av garnet,- og impulsstrikking) ikke lenger var aktuelt….. Men garnet haddde jeg jo, og det ville jeg bruke, og i et klokt øyeblikk, (det er ganske få av de) kom jeg på at en slik nøstebarntunika hadde vært deilig å ha nå som kulden setter inn.

Men så tynt garn og så tykke pinner gir meg litt vondt i magen rett og slett. Det er klin umulig å få det pent og jevnt, det drar seg og glipper og, ja jeg vet ikke hva. Bolen gikk det ganske greit med, men når jeg skulle starte på ermene gikk det helt i stå. Det ble ikke pent! Så, for letthetens skyld (eller i latskapens navn) fant jeg ut at jeg droppet ermer. Jeg bare la opp maskeantallet som jeg skulle ha igjen på ermene, der jeg egentlig skulle puttet inn ermene. Så startet jeg raglanfellingen, og felte flere ganger enn oppgitt i oppskriften, slik at halsen ikke ble så vid.

Men da den ble ferdig og jeg prøvde den på, savnet jeg ermene. Så i et klokt øyeblikk (skjer det ofte kanskje?) plukket jeg opp masker til ermene og strikket de nedover, og avsluttet med vrangbord når jeg hadde den lengden jeg ønsket, altså trekvart lange.

Ble jeg fornøyd? Ja! Det ble jeg, den er akurat passe varm og god, det eneste problemet er at ene ermet ble litt kortere en det andre….. Rett og slett en glipp

Mønster: Nøstebarnstunika

Garn: Merino lammeull

Pinner: 5 og 6

I København, på Uldstedet, så jeg en vest ved navn Clara. Den var herlig myk og strikket i alpakka. Mønsteret, av Karin Vestergaard Mathiesen, ble solgt sammen med alpakkagarn fra Isager Strik, så da var det ikke annet å gjøre enn å kjøpe med alpakka. Nå er det ingen hemmelighet at jeg er svak for ull, og aller helst islandsk ull. Alpakkaen ligger nå fremdeles på hespe, mens min Clara er ferdig i den lekreste lettlopi. Strikkefastheten er nogenlunde lik, så jeg tok sjansen på en direkte utbytting. Jeg har forsøkt å følge mønsteret, men som vanlig ble det noen endringer. Av en eller annen grunn blir det alltid noen endringer når jeg forsøker å forholde meg til et mønster . Denne gangen var det dattera mi som var grunnen til den ene endringen. Hun mente mønsteret var en blomst, og da måtte den strikkes i to farger; grønn og gul. Bolen grønn og mønsterdelen var kronblad og de måtte vær gule som på en solsikke. Solsikke er favorittplanten til jenta, så da jeg prøvde meg med at den var jo fin i ensfarga grønn også, så svarte hun diplomatisk at, “ja, grønt er fint det, men JEG vil ha den i grønn OG gul, for det er bare da den er en ordentlig solsikke”. Jeg fant ikke noe større forhandlingsrom, så jeg lot saken ligge. Egentlig burde jeg være glad hun ikke presset inn den tredje fargen hun ville ha med da vi kjøpte lett-lopigarnet hos Gunn Birgirsdottir; rødt.  Kvikk lunsj er godt å spise, men passer kanskje ikke like godt sammen i en tunika? Eller kanskje gjør de det? Smaken er som baken, og alt kler den smukke! Å strikke Clara i to farger var altså en endring – den andre var å strikke den en god del lengre enn hva mønsteret sa. Altså tunika, ikke vest! I underkant av 100g grønn lett lopi og ca 30g gul lett-lopi gikk med til solsikkeClara’en, og den er strikket på 4,5mm pinne.

In english

 This is Clara, designed by Karin Vestergaard Mathiesen. I bought it at Uldstedet, in Copenhagen some weeks ago. It’s only sold with yarn from alpaca from Isager. I have to admit, I prefer wool, but I liked the pattern, so I bought the pattern and the alpaca, but this one is knit in lett-lopi from Istex. My daughter saw the pattern and wanted it like a sunflower – green body and yellow petals. I tried to convince her to have it plain green, but did not win the discussion. I made it longer than the Clara west. At the back I used a hedgehog ceramic button. I used about 100g green lett-lopi and about 30g yellow lett-lopi, and 4,5mm (US  size 7) needles.

I forbindelse med kulturhelgen i Ås, arrangerer Lions Ås, kunst og håndverksmesse. Denne gangen blir messen på Ås Videregående skole, da Rådhuset er under ombygging. Anett-Kristin Strikk og Design stiller ut, sammen med 29 andre utstillere. Åpningstider er: lørdag 9/10-09 kl. 10-16 og søndag 10/10-09 kl. 12-16. Velkommen skal du være

En riddare i skinande rustning, med ansiktet dolt i mörker. Det är en lampa jag hittade på Stadshuset.

Men den får mig att tänka på framtiden.

Finns det månne någon i tunika och stövlar som väntar på mig någonstans på vägen?

Høsten er her, og det er tid for deilige ullplagg. Ta en titt på mine web sider, eller kom innom mitt utsalg på Flatebysenteret. Mange flotte plagg i lekre farger. Eller om du strikker selv, har jeg en masse flott alpakkagarn, lekre oppskrifter, og geniale strikkepinner. Ta en tur innom,Velkommen skal du være.
Hilsen Anett-Kristin

Jeg har skrevet om denne før. Den 1. Juli faktisk. Det så så lovende ut, hadde kommet langt på kort tid. Og jeg strikket, og bolen ble ferdig på kort tid. Men så, når jeg prøvde den på, viste det seg at den ble alt for kort i brystpartiet (kremt…. hvorfor det????) så da var det bare å rekke opp, rekke opp og rekke opp….. og da ble på en måte motivasjonene litt borte….. Merklig nok….. Men så, etter både sommerferie og skolestart, tok jeg meg selv i nakkeskinnet og satte i gang igjen. Denne gangen ble bolen passe, mens ermene ble helt sinnsyke.  De var så vide, at det så ut som om jeg hadde tatt på meg et plagg som ikke var mitt. Da var det bare å rekke opp de også, og starte på nytt, med færre masker, og ikke så friskt mot…. Og da når begge ermene var ferdige, og de skulle monteres fast på bolen, møtte jeg igjen en ny utfordring. Ermene var jo nå for små i forhold til ermhullet i bolen, som jeg hadde felt til og strikket før jeg begynte på ermene. Men ikke snakk om at jeg skulle ta opp en gang til!!!  Dette viste seg å være tunikaen fra hel#%&…… Men etter endel triksing, svetting, banning og miksing, fikk jeg ermene i uten store klumper og gap. Så nå, endelig ferdig, tunikaen fra hel#%&…. PT 91- 1388:

Mønster:  91- 1388 fra pt- Design

Garn: Petunia

Pinner: 3,5

Nå er jeg kjempe fornøyd, og synes selv at den ble lekker

Og du, ta en titt på siden her —————–> Der det står blog stats. Ser du tallet? Over 15.000. Det er altså antall treff her hos meg. Jeg er stolt jeg Så:

Tusen takk for besøket

(Kristina) “Vilken fin tunika du har”, säger hon när jag kommer till jobbet. En komplimang direkt på fredag morgon värmer.

“Ta inte illa upp nu”, fortsätter hon, “men upptill påminner den lite om mormors fina gamla morgonrockar som hon brukade ha på sig”.

Jaha ja, och Fredrik sjunger högt till ledmotivet till Lilla Huset på Prärien och dansar runt som en galning tillsammans med Hugo.

Nej, jag tar inte illa upp av enderas kommentar för jag gillar dem båda (personerna – inte kommenterarerna) stenskarpt.

Idag fyller jag 22. Jag har fått sjukt många grattis och blivit sjungen för 3 gånger – en gång imorse, en vid första lektionen och en vid lunch. Annars har det sett ut som en vanlig dag, dvs lektion & sen åkte jag och Anna iväg och gjorde en del av vårat projektarbete.

Tunika från VeroModa, tubtopp som kjol, jeansleggings från BikBok och ballerinas från Topshop

Nu borde jag egentligen läsa ett kapitel ur en bok ska vara läst imorgon, men jag kanske skummar igenom det lite senare. Imorgon är det upp tidigare än vanligt för morgonmässa, fast jag har fixat skjuts så det är lugnt

Her er Wenche på jentetur i England i sin nye fargerike velourkjole/-tunika. Knall rosa med lilla ribb og røde ermer og applikasjoner. Er hun ikke flott, kanskje?!

Mønster fra Onion.dk

Mine første prosjekter på overlockmaskinen ble disse tre fleecekjolene/-tunikaene. Det finnes en fjerde også, men den er med Jenny i barnehagen i skrivende (og fotograferende) stund. Friske farger, fine applikasjoner, store og gode hetter og ponponger til pynt i kanten nederst. Disse skulle ha vært str. 2 år, men er store i størrelsene og passer jenter på  hhv 4 og 5/6 år.

Selges kr. 175,- pr. stk.

Igår flamsade jag runt på stan med K, som lustigt nog är från samma akademiska bondby in Sweden som jag. K, som bara ska bara vara här i ett år, har en märklig förmåga att alltid komma ihåg sin kamera, vilket bl.a. resulterat i bilderna nedan från våra senaste eskapader….

Här hade vi varit i södra delen av staden, på något möte med ett gäng brittiska expat-kvinnor (vi ska med liv och lust gå med i deras pysselgrupp, tänkte vi. Why not?!?!).  Sedan shoppade vi runt i närområdet tills det var dags att åka hemåt. Men först fick det bli en snabblunch från gatuköket. Jag min lilla idiot tyckte att det kunde vara lagom med att beställa “en liten macka” (se bilden). Hahaha!!! Jag åt inget mer den dagen… Observera också hur jag har positionerat mig (skylten!). Inte en fnurra rätt den dagen, liksom….

Denna bild är tagen några dagar senare. Vis av erfarenheten väljer jag denna gång att dela en “grilled sandwich” med K när vi ska fika på stan. Det är väl därför jag ser så glad ut på den här bilden – lättad över att jag slipper äta ännu en bauta-macka själv, burrrp…. Drycken på bilden är för övrigt färskpressad limejuice. Går att köpa överallt i Mumbai och rent förbannat god.

Med en rejäl grilled sandwich-halva i lilla maggen är det inga problem att gå ut hårt på shoppingfronten! Till och med håret står på ända av lycka och förväntan!!!

Och så här otroligt nöjd ser jag ut vid shoppingdagens slut, återbördad till hemmet (vilket befinner sig bakom den exkvisita porten). Vad det fanns i påsarna? Tja…bland annat…

…en stor mängd jättefina prydnadskuddar, och…

…denna piffiga tunika som kostade omräknat typ 55 svenska riksdaler på rea…

I övrigt börjar jag nästan känna mig som en riktig öfvre-medelklass-indier. Iklädd skitsnygga tunikor, capribyxor och flashiga flipflops blir jag minst en gång i veckan av min chaufför körd till något härligt luftkonditionerat shoppingcenter där jag NATURLIGTVIS har skaffat kundkort hos den stora varuhuskedjan Shoppers stop, samt hos landets största bokhandelskedja Crosswords (för min intellektuella utstrålnings skull). Nu ska jag bara få in rätta knycken med de karakterististiska indiska huvudskakningarna också, sen är väl saken i stort sett biff. (Jaja, det går lika bra med något vegetariskt alternativ. Aber bitte mit Garam Masala, så klart).

Japp, da er jeg tilbake i Setesdalen! Rakk å klippe meg og alt mulig før jeg skulle på bussen ^^ Trengte en klipp! På det dårlige kvalitet webcam bildet kan dere se åssen det blei

Kan forresten fortelle om hvor festlig det var å gå opp til sykehuset fra byen. For det første var det SOL når jeg reiste hjemmefra, så jeg gikk på støveletter og hadde på meg tunika, tights og en sånn strikka “jakke” utenpå. Å akkurat i det jeg begynner å gå, så åpner himmelen seg TOTALT! Uten paraply og god tro forta jeg meg så mye jeg kunne. Da jeg kom fram var jeg klissblaut, gjenneomvåt! Måtte inn på toalettet og tørke håret med papir :p drypte jo over hele sykehuset! Så ut som en drukna katt når jeg kom inn til legen :p offame!

Grandiosaen står i ovenen, vi har nettopp sett Hotell Cæsar og internett er oppe og går ;D Så da tenkte jeg at det muligens er på tide med dagens bilde. Å her kommer det:

När jag väl kom igång i förrgår med att sy igen så har jag fortsatt. Jag kom på att jag skulle vilja sy en skjorta/tunika till min son, än har jag inte sytt några kläder till honom. Efter lite letande i mina böcker och tidningar hittade jag ett mönster som motsvarade det jag ville i en Burda tidning, förutom när det gällde storleken. Men istället för att försöka förminska det och hålla på och pilla med det så tog jag och sydde en för stor, och tänkte att om det blev bra så ska jag göra en till mindre.

Tyget är en gammal gardin som jag köpt på loppis och av det tyget skulle jag nog kunna göra 100 till, så mycket tyg har jag.

Jag gillade mönstret och ska försöka mig på att bara minska alla delar lite, och den här gången ska jag göra rätt med slån (slitsgrejen i halsen) så att den inte blir dubbelt så stor som den skulle.

Men nu är ju frågan vad jag ska göra med den alldeles för stora tunikan.

/Sofia

JEG HAR EN NY BLOGG:

VICTORIAVENBAKKEN.COM

I dag reiser vi tilbake til Hvaler, og vi skal få masse besøk der fremover, noe som blir veldig koselig! Sosiale folk vi altså, høhø. Jeg gleder meg spesielt til å gå turer ute! Har fått litt dilla på det. Det er veldig fint å gå turer der, og det er så nydelig landskap! Og det er så morsomt å gå på steiner, klatre og slik, hvis noen skjønner hva jeg mener. Så tenker jeg vi skal spise masse god mat, grille og fiske! Håper på det flotteste været og varmt vann slik at jeg kan bade også, og slik at de hersens brennmanetene holder seg unna! Død over dem! Håper dere andre også nyter ferien!

Nye sko (A part of you), ny paljettights (Cubus) og tunika (Claire.dk). Pluss nye solbriller! Bare noen av tingene jeg har kjøpt den siste tiden. Oda truer med å legge meg inn på shoppingavrusning! Hjelp!

Som alltid, klikk på bildene for større.

JEG HAR EN NY BLOGG:

VICTORIAVENBAKKEN.COM

För några veckor sen upptäckte jag att en av Myrins Textils tre butiker ligger på gångavstånd från min lägenhet. Glad i hågen traskade jag dit och konstaterade att nu kommer tyginköp inte kräva någon expedition längre. Affären är stor och rejäl, men har som de flesta tygaffärer mest gardintyger. Några fina tyger hittade jag dock och det tyg som mitt senaste alster består fick följa med hem.

Mönstret till tunikan är mer eller mindre hemkonstruerat. Inspirationen var en enkel, rak, medeltida tunika, men jag ändrade en hel del: Delade upp i två delar, gjorde den utsvängd, gjorde armhålet djupare och ärmen mindre vid och satte en dragsko under bysten.

Det persikofärgade tyget är vanlig lakansväv eftersom utbudet av enfärgade tyger annars inte var så stort. Det mönstrade tyget är mjukare, men samtidigt mer ogenomskinligt och vävt med kypertbindning. Ett väldigt trevligt tyg enligt mig.

Jag kantade halsringningen med hemmagjord snedslå för att få en roligare kant än bara fåll. Det var krångligt på de mest rundade ställena, men blev överraskande bra ändå. Om jag ska göra något liknande igen tänker jag nog försöka med “omvänd infodring”. Eftersom jag inte hade någon sömsmån i halsen kunde jag inte göra det nu.

I det stora hela är jag nöjd med tunikan, men passformen runt armarna hade kunnat vara bättre. Att försöka konstruera ärmarna och ärmhålen bra var dock riktigt krångligt, så det är ett ganska litet problem. Nästa gång jag gör något liknande kommer jag nog att använda ett riktigt mönster för delen runt byst och armar.

Mer till mig! Den här tunikan började med ett mönster från Allt om Handarbete. När jag var klar med tunikan fanns det kanske inte så många likheter kvar. Längden är ändrad, ringningens form likaså. Sprundet är borta och i ringningen sitter min favorit – spetsresåren. Samma sak i ärmsluten.

Tyget är ett lakan som jag köpte på Lions loppis för några veckor sen.

Jag är jättenöjd med den här tunikan! Det lär bli fler sydda. Modellen är skön och klädsam och enkel att sy dessutom.