Hittade detta genom Zettermarks genuskursares blogg.

Buffy i mitt hjärta! Efter Angel kan jag förstå om hon är trött på stalkande pseudosnälla vampyrer som bara vill hjälpa till.

Photo googled from Coventry telegraph.

Paradox er en ny drama / sci-fi serie som premierte på BBC one i denne uka og jeg må si jeg likte hva jeg så. Godt å se britene produsere gode serier utenom Torchwood og Dr. Who. Paradox er en krim serie med en litt snedig twist og jeg gleder meg faktisk til å se neste episode. Serien går på tirsdager så da er det bare å smøre seg med tålmodighet til neste uke… Har ikke funnet noen trailer av serien men det er vel likegodt siden trailere eller promoer til sånne serier som regel røper alt for mye om hva som skjer.

Photo googled, www.tvthrong.co.uk Tamzin Outwaite.

Alle serier bør ha minst ett eyecandy og Tamzin Outwaite er definitivt i sjangeren nammenamm. Tamzin spilte også i serien The Fixer som faktisk også er en av de bedre seriene på BBC de siste åra.

Jeg gir denne serien

(5/6 stjerner)

Tv-serier og Hollywoodfilm nyder godt af indiemyten om autenticitet, inderlighed og coolnes. Indie høster til gengæld rekordhøje downloads på iTunes og kæmpe eksponering på det primært amerikanske teenagemarked. Indie er blevet stueren og befinder sig tilsyneladende fint frit flyvende i dette umage, men perfekte ægteskab.

Indie…
Det godt gennemkneppede begreb ”indie” er i sin grundform non-mainstream. Det står for noget andet. Det er i opposition til det ’falske’, ’det brede’, ’det populære’; det som ikke drejer som om musikken, men om profitten. Omvendt er dyderne henne i indiemiljøet ’det ægte’, ’det inderlige’, ’kunsten’, ’det kreative’ med dertil hørende associationer som ’ung’, ’hip’, ’urban’. Indie er imidlertid ikke hvad det har været, ville nogle iagtagere og gamle rotter i gamet sige. Indie er en kæmpe kultur og betyder i dag vel bare noget i retning af alternativ-kreativ, hvad angår musk, livstil, tøj og forbrug i almindelighed.

Indie betyder ikke længere uafhængigt pladeselskab, men måske snarere at man som person er indi(e)viduel. Indiemusikkulturen har imidlertid stadig sin myte og selvforståelse som original, inderlig, cool, ægte. Og denne myte nyder så hele livstilen i dag godt af: Indie er en urban hipsterkultur. Og er dermed frontløbere for populærkulturen i almindelighed. Det er her næste års mode fødes.

…og den populære ungdomskultur
I skrivende stund lytter jeg til soundtracks fra de spritnye film New Moon (teen-vampyr) og 500 Days of Summer (romantisk komedie) samt til musikken fra de amerikanske teenage tv-serier Gossip Girls og The Orange County.

En ting disse film og tv-serier har til fælles er, at de er ultra kommercielle produkter målrettet primært et amerikansk teenagemarked. En anden ting disse audiovisuelle populærkulturelle produkter har tilfælles er, at de i udpræget grad benytter musik fra indie-skuffen. Lad mig eksemplificere med Gossip Girls, som jeg lige har set for første gang.

Mest konsekvent og strategisk synes nemlig Gossip Girls. Det allerførste nummer, der ledsager de allerførste sekunder i Gossip Girls allerførste afsnit er det absolut største indiehit i nyere tid, nemlig Peter, Bjørn og Johns ’Young Folks’. Så er stilen lagt og scenen sat!

Indie alene i en fremmed verden
Musikken, som der er MEGET af, i Gossip Girls er ikke udelukkende indie. Omtrent halvdelen af seriens tracks er regulær radio-pop. Det er musik så poleret og plastisk som David Silvers: Timbaland, Akon, Rhiana og Will.i.am er i en skøn blanding med Band of Horses, Figurines, salig Elliot Smith og Death Cab For Cutie. Sidstnævnte er i øvrigt brugt i samtlige nævnte tv-serier og film!!

Indie indgår i det hele taget i en forening med alt det, indie ikke er. Tv-serien er ikke dummere end så mange andre tv-serier. Det er underholdning og lever op til det, den lover. Men den er på ingen måde original eller på nogen måde kunstnerisk interessant. Serien er desuden überkommerciel og helt vildt mainstream. Også indholdsiden er langt væk fra traditionel indie: serien foregår i et upper class snobbet Manhattan-miljø (hvor dog et par stykker af karakterene tager til koncerter i Willamsburg). Og så er alt andet musik i serien som nævnt langt fra indie. Ikke hermed sagt at den slags produkter ikke kan være inderlige eller kunst, men lad os lige holde track:

Det som er på færde er, at der benyttes ’non-mainstream’ indiemusik til at sælge og velsigne mainstream produkter. Men serien sælger også musikken. Så det er fair trade. SÅ gode “The Air We Breathe” med vores egne Figurines er bandets absolut mest solgte enkeltnummer på iTunes. Nummeret blev brugt i netop Gossip Girls.

Gensidig velsignelse
Soundtracket som foretningskoncept har været kendt længe. Man har en film og deri er noget musik. Hvorfor ikke også udgive en plade med den musik? På moderne markedsføringssprog hedder det Brand Extension. Man har et produkt med et godt navn (brand) og så sælger man noget andet under dette navn. Fx Harley Davidson, der også sælger parfume.

I tilfældet Gossip Girls er det uden tvivl strategisk. For her er det ikke kun det første produkt, der giver det andet produkt velsignelse. Her giver det andet produkt også det første velsignelse. Velsignelsen går altså begge veje:

Indie velsigner seriens indhold, giver værdi og overfører aura af cool og autentisk til serien. Serien smykker sig med lånte indie-fjer og indie-musikken giver seriens øvrige plathed en kvalitativ markør. Omvendt velsigner seriens navn og øvrige indhold soundtracket og garanterer, at det ”smalle” musik når et kæmpe publikum.

Paradoxet
Det paradoksale er her, at Gossip Girls i en og samme bevægelse reproducerer ’indie’, dvs opretholder dens myte og aura og mainstreamer på samme tid. ’Indie’ skaber som nævnt en slags balance og modvægt i det (for indie) uvante miljø det bruges i, men viser dermed med desto større tydelighed sine yndefulde egenskaber som netop indie. Indie bekræftes som indie og bliver dermed sjovt nok også mainstream. Funny.

Dette kan alt sammen lade sig gøre fordi ”lyden” eller ”atmosfæren” i den inderlige indie med tiden er blevet kulturel genkendelig. Den er ikke længere egensindig eller speciel. Eller svær for udefrakommende at forstå. Koden er for længst brudt. Alle kan afkode signalerne og de betydninger der ellers ligger i musikken. Og det i en sådan grad, at det kan bruges (massivt) på og mod det amerikanske teenage(pige)marked. Indie er blevet et brand.

Har indie sejret sig selv ihjel? Eller bare sejret?

—

Ovre på Gaffa mener skribenten, at indie har sejret sig ihjel (eller blevet slået ihjel af popkulturen). Læs en meget useriøs anmeldelse og en hidsig debat om New Moon-soundtracket.

På Drowned in Sound er de mere lødige

Faktisk er Sonic Youth også blandt bidragyderne til serien. Og tilmed medvirker Kim Gordon også som skuespiller. Her er 12 sekunder, hvor hun vist nok er præst!

I går kväll när Smurfen hade somnat så kom vi på att vi hade det sista avsnittet av säsong 1 kvar … vilken serie?? TRUE BLOOD så klart

Skit nu ska vi behöva vänta ända till slutet på februari innan vi får se vad som händer sedan, avsnittet slutade alldeles för öppet… vem som helst kan ligga i den bilen ….

*frustrerande*

Ja, en sak till det var Alldeles för lite Bill i avsnittet, vad tänkte de med Han är serien… hehehe

Nu är frågan börja läsa andra boken eller vänta till del två visas… böcker o serie skiljs åt väldigt mycket och det kommer tydligen få ännu mer drastiska skillnader…

JÄVLAR VILKEN CLIFFHANGER!!!

Oh my gosh!

Jag hinner inte skriva ett särskilt långt inlägg idag, så jag sammanfattar lite kort.

*Spoilers ahead!*

Logan kom tillbaka i det förra avsnittet, och ville ju komma in i familjen Gilberts hus. Jenna vägrade som tur var.

I veckans avsnitt kommer sheriffen till Damon och berättar att de har hittat en ny kropp som är dödad som de tidigare, en tydlig måltid från en vampyr.

Efter lite snokande kommer Damon fram till att det är Logan som är den nya vampyren, och att han mest troligt inte vet vem det var som vände honom. När de däremot fick tag på honom (efter att Logan kidnappat Caroline) sa Logan att han visste om ett annat sätt att öppna kryptan under den gamla kyrkan och att de skulle kunna mötas där senare om han fick fara därifrån. Det sätter dock Alaric Saltzman p för när han dödar Logan utanför varulokalen som han byggt bo i. Ännu en gång har Damons planer fått en käpp i hjulet.

Stefan och Elena verkar lösa sakerna mellan sig (det blir till och med lite sexande i Stefans säng).  Det får dock ett abrupt slut när Stefan går och hämtar ett glas vatten och Elena, och Elena under tiden hittar en bild av Katherine. Självklart inser hon att de  skulle kunna vara tvillingar, och flyr därifrån. Hon lämnar dessutom halsbandet med vervane som hon fått av Stefan för att kunna förhindra att någon vampyr använder sina krafter på henne.

På väg från Stefan dyker det plötsligt upp en figur på vägen, och Elena försöker väja för honom/henne. Det går dock inte, och hon kör på personen och bilen börjar volta. När bilen stannat ser hon, hängande upp och ner, hur personen liksom “fixar till” sina brutna ben, ställer sig upp och går fram till bilen.

Där slutar avsnittet och jag kan knappt vänta till nästa vecka. :O

*Slut på spoilers*

Jävlar i mig vad jag satt längst ut på stolskanten i slutet där. Skitspännande! För er som läst böckerna och vet en viss grej om Tyler så kan ni high-lighta nästa mening. Det verkar som om Tyler är på väg att bli varulv nu. Fullmånen spelar in väldigt mycket på hans humör i alla fall, det  visar de väldigt tydligt i veckans avsnitt.

Nu ska jag göra mig i ordning för jobbet ikväll!

Wish me luck!

/E

Mitt liv har näst intill tagits över av olika TV-serier.

How I Met Your Mother, The Big Bang Theory, Glee, The Mentalist, The Vampire Diaries, The Legend of the Seeker och Merlin.

Dom ser jag varje vecka, plus lite strö-avsnitt från andra serier.

Snart har jag sett avsnitt tio av Glee. Det är en helt underbar serie. Myyyyyys. Precis vad man behöver i höstmörkret.

Nu äre dock dags för veckans avsnitt av The Vampire Diaries! Recap av det kommer senare. ;D

/E

Inatt fastnade jag framför True Blood. Tänkte se ett avsnitt, men ett avsnitt ledde till fem avsnitt och helt plötsligt var klockan fem. Hade kunnat fortsätta men insåg att det nog var dags att sova. Hur kan varje avsnitt sluta så sinnessjukt spännande? Man vill ju bara se mer och mer och mer.
Idag vaknade jag klockan ett och har inte hunnit med mer än att uppdatera mej om vad som hänt på facebook, twitter, mail, bloggar och läst nyheter. Ska nog kolla ett eller två True Blood-avsnitt till för att sedan göra mej iordning inför Hannas cocktail party ikväll.
Jag ÄLSKAR introt till serien, låten, filmen, bilderna – ALLT!

Och så är det ju självklart sjukt roligt när karaktärerna Eric och Pam pratar svenska. Till och med Skarsgård låter dum och inklippt. Spola fram till 1:42 för att höra lite svenska:

Det känns litegrann som jag lever i Sex and the City världen just nu, fast på den här sidan Atlanten. Pluggar hårt hela dagarna och på kvällen går jag ut med vänner för en drink eller något att äta. Och, det här kanske låter lite fånigt, men i Umeå går det bara inte att leva i högklackat, för det är långt vart man än ska och snö en stor del av året, här är jag mitt i storstan och behöver aldrig gå alltför många steg för att ta mig nånstans, metron finns ju också, så här trippar jag runt klackar mest hela tiden vilket bara förstärker känslan av att vara i Sex and the City (ja, som sagt, vart kan mitt begär efter att besöka Manolo Blahnik här i Madrid komma ifrån? ) Men ikväll ska jag faktiskt bara vara hemma (och ta igen lite plugg), kan ju behöva reloada för helgen också!

Efter att en längre tid inte haft lust med läsande har jag nu kommit igång ordentligt och betat av ett antal böcker de senaste två månaderna. Men nu håller det istället på att bli för mycket av det goda, det finns för mycket som jag vill göra. Och det handlar uttryckligen om saker jag vill göra, inte saker jag borde göra. Den som kommer hem till oss och tar en titt på nivån av städighet inser snabbt att sådant som borde göras inte prioriteras så högt…

Just nu vill jag:

1. Läsa. Jag har Jonathan Carrols White Apples på hälft men den håller på och blir sämre mot slutet så jag måste kämpa för att ta mig igenom den. Dessutom fick jag Westös Gå inte ensam ut i natten i födelsedagspresent och lånade Kaj Korkea-ahos Se till mig som liten är från biblioteket. Och så ska vi inte tala om allt det som står hemma i hyllan. Några populärhistoriska saker (första världskriget, skådespelarbiografier och allmän historia) och fast huru mycket skönlitteratur.
2. Se på TV-serier. Torchwood sen när säsong två anländer i vår postlåda, Battlestar Galactica, Lost och Carnivale för att nämna några.
3. Handarbeta. Först och främst starta upp min födelsedagspresent (julkalender i korsstygn) och sen sticka lite sockor och handledsvärmare. Men handarbetandet ligger på is just nu, det går inte att sitta och brodera med en nyfiken Andreas i huset.
4. Gå på konstutställningar. Lyckligtvis får jag se Åbo konstmuseums reseutställning i morgon, men jag skulle också vilja se Wirkkala på Emma, Roger Gustafssons Hommage à… på Amos Andersson och vad som helst på Finlands fotografiska museum.
5. Pyssla, baka, pynta… julstämningen börjar ta tag i mig.

Aaron Sorkin, mannen som tok allmenndannelse til et nytt internasjonalt nivå med tv-serien The West Wing, skal i gang med en ny tv-serie så snart Facebook-filmen hans er i klippen. Denne nye tv-serien skal foregå backstage på en – ja det stemmer – tv-serie.

“I’m going to be starting on a new TV series” when filming is done on the upcoming movie “The Social Network,” the Sorkin-penned account of the founding of Facebook directed by David Fincher, he says. “It’s going to be what turns out to be the third in the trilogy of TV shows that take place behind the scenes of a TV show, but this will be a different kind of TV show. That’s all I can let out of the bag right now.”

Sorkin said he “hopes” to reunite on the project with at least some of the actors he’s worked with previously. “If you’re a writer, when you’re find an actor like Josh Malina, Felicity Huffman, Brad Whitford, Matt Perry, Allison Janney, Richard Schiff, all these great actors that I’ve worked with, you just want to stick them in your pocket and work with them forever, so I hope so.” He also expects to be working with director and longtime collaborator Tommy Schlamme “for sure.”

Alan Ball, en annen av mine tv-serie-helter gikk fra tidvis geniale Six Feet Under til vampyrserien True Blood. Der Six Feet Under var preget av dyp menneskekunnskap, er True Blood fascinerende, men ikke så mye mer. Grunnlagsmaterialet er altså med på å bestemme kvaliteten også på det svært begavede mennesker skaper. West Wing hadde autentisiteten og tyngden av verdens mest fascinerende og inflytelsesrike politiske apparat som grunnlag. Det blir spennende å se om kulissene til en tv-serie gir Sorkin nok luft under vingene.

Jeg har fulgt “Generation Kill” på Nrk3 i det siste. I kveld sendte de siste episode. Det er bare å legge seg ned i støvet og hylle HBO. Dette var virkelig en avslutning “Sopranos” verdig. Denne serien står nå på dvd-lista.

“Spoiler Alert”

Att inleda en diskussion om misslyckade tv-översättningar är som att öppna Pandoras ask.

Så det här är en diskussion om falska vänner, ord och uttryck i olika språk som till utseendet verkar betyda samma sak men i själva verket har olika betydelser. Många exempel på falska vänner finns i de nordiska grannspråken. Det norska ordet anledning betyder inte anledning på svenska utan tillfälle, och rolig på både norska och danska betyder inte rolig utan lugn på svenska. Det som ofta ställer till det är att man tror sig känna till betydelsen och använder därför ordet felaktigt, istället för att slå upp betydelsen som man gör med helt obekanta ord.

Tv-serien West Wings rappa walk-and-talk och inte sällan teknisk-politiska terminologi frestar de falska vännerna att svika översättaren. Även mellan engelskan och andra språk döljer de sig. I avsnitt 39 av serien fick i alla fall jag stifta bekantskap med termen filibuster och filibustra för första gången. En parlamentsledamot håller timslånga tal för att förhala och stoppa ett lagförslag. Allt i hela avsnitt 39 kretsar runt en filibusterande senator som håller presidentens stab i Vita Huset sysselsatt en fredagskväll. Att ett nyckelord skulle vara en falsk vän vill man helt enkelt inte råka ut för. Men det gjorde den italienska översättaren av serien.

Filibuster på engelska.

Filibuster på svenska.

Filibustiere på italienska?

Nej, nej, nej. Hela avsnitt 39 handlar på italienska om en långpratande pirat! Filibustiere på italienska betyder nämligen sjörövare, lite mer precist de som härjade runt Karibien och kallas buckanjärer och ibland flibustiärer på svenska. Alla falska vänner håller varandra i handen.

Jag följde West Wing med svensk undertext. Här finns den som uppmärksammade den italienska dubbningens största kapning! För den som läser italienska finns fler exempel på mindre lyckade direktöversättningar i West Wing på samma plats. Och kommentarerna blir argare och argare.

I början av 80-talet fick Richard Curtis och Rowan Atkinson idén om att göra en sitcom som skulle utspela sig under medeltiden. De ville göra en serie som kom med lite nytt och som inte hade några större likheter med den genialiska Fawlty Towers som tog världen med storm på 70-talet. Efter ett ganska dyrt pilotavsnitt gick BBC med på att sända Curtis serie i Storbritannien, den kom att heta The Black Adder och den sändes först under sommaren 1983.

The Black Adder (1983)
Rowan Atkinson spelar huvudkaraktären prins Edmund (som kallar sig själv för The Black Adder), son till Richard IV. Hans trogna följeslagare Baldrick och Percy spelas av Tony Robinson och Tim McInnerny. Denna första säsong betraktas av de flesta som den svagaste. Man hade nämligen inte riktigt hittat rätt vad gäller karaktärerna. Edmund är en stollig, mesig och ynklig liten prins. Hans tjänare Baldrick är ganska smart, åtminstone oftast smartare än Edmund. Så ser det inte ut i kommande säsonger. För att rädda serien bestämde man sig för att helt enkelt ge Edmund och Baldrick nya personligheter.

Minnesvärt citat:
- As the good Lord said: “Love thy neighbour as thyself… unless he’s Turkish, in which case, kill the bastard!”

Blackadder II (1986)
Mindre trams och större portioner sarkasm är ett par av ändringarna man införde till säsong två som förmodligen är min favorit. Historien utspelar sig under slutet av 1500-talet och Rowan Atkinson spelar en ättling till Prins Edmund. Han bär på namnet Edmund Blackadder och han är till skillnad från lillprinsen en ståtlig och intelligent adelsman. En ättling till Baldrick finns givetvis också och han är en riktig imbecill. Miranda Richardson har hoppat in och spelar rollen som drottning Elisabeth I och Stephen Fry spelar Lord Melchett, en annan adelsherre som slickar drottningens röv och som Blackadder har små dispyter med.

Minnesvärt citat:
- Ah Blackadder. Started talking to yourself I see.
- Yes, it’s the only way I can be assured an intelligent conversation.

Blackadder the Third (1987)
Stilmässigt har vi inga förändringar i tredje säsongen. Ensemblen har däremot minskat till en mindre skara främst beståendes av Blackadder, Baldrick och Prins George av Wales spelad av Hugh Laurie. Säsongen utspelar sig under slutet av 1700-talet. Både Baldrick och Prinsen agerar idioter medan Blackadder fortfarande är slug och snillrik.

Minnesvärt citat:
- If you want something done properly, kill Baldrick before you start.

Blackadder Goes Forth (1989)
Fjärde och sista säsongen utspelar sig på västfronten under första världskriget år 1917. Blackadder är en kapten som oftast håller till nere i sin skyttegrav tillsammans med Menige Baldrick och Löjtnant George. Stephen Fry är fullkomligt lysande och roligare än någonsin tidigare i rollen som General Melchett. Tim McInnerny spelar Melchetts undersåte Kapten Darling (klockrent namn!).

Minnesvärt citat:
- I couldn’t be more petrified if a wild rhinoceros had just come home from a hard day at the swamp and found me wearing his pyjamas, smoking his cigars and in bed with his wife.

Första säsongen är alltså svagast, men den har även sina gyllene stunder. De följande tre säsongerna är däremot rena guldgruvorna och har gjort att Blackadder förtjänar en plats i historien som en av de bästa TV-serierna någonsin. Vem kan t.ex. glömma maskeraden där Baldrick har stoppat en penna i ena näsborren och förklarar att han ska föreställa ett pennfodral? Har du aldrig sett denna kultklassiker så föreslår jag att du slår dig ner och gör det snarast möjligt.

Bästa musiken i ett tv-serieavsnitt någonsin. David Bowie och Antony and the Johnsons. Torchwood S01E09.

Nå har jeg nettopp kost meg med en lunsj. Iste og to sjokoladeboller. Nomnom.
Fysikkprøven gikk elendig, lol. Men jeg er heldigvis ikke alene i min fail. <3
Jeg får dratt til Oslo på torsdagskvelden, I hope. Må bare få tak i mailen/itslearning’en til læreren som skal bestille flybillettene. Joda, der fikk jeg sendt mail. Hater å sende mailer til folk, vet aldri om jeg virker for glad eller for sur. C’EST DIFFICILE. :c
Jeg savner fransk litt. Ikke læreren, hell noez. Men språket er fint, og jeg verdsetter det lille jeg kan som kan hjelpe meg å forstå litt fransk, og skrive noen fraser.
Et av mine store mål her i livet, er å lære meg å si “Jeg snakker ikke *språk*. Snakker du Engelsk?” på veldig mange språk. Pluss masse tullesetninger, som “Jeg er en liten potet på galehus”, som jeg selvfølgelig skal lire av meg på en måte som indikerer at jeg tror det er hverdagssnakk vi prater om. (:
Også vil jeg lære meg Latin. Latin er et nydelig språk. <3
Engelsk er også fint. Jeg er glad i engelsk. Jeg vil flytte til Stor-Britannia naoz plz. :c

OH JA DET VAR DET JEG SKULLE BLOGGE OM.
Doctor Who – the Waters of Mars.
Den airet på BBC på søndag klokken åtte. GMT. Ni, i norge.
Herregud, så misunnelig jeg var på Lea, Jonathan, Debbie og de andre som fikk se den live.
Heldigvis linker Jonathan meg til en torrent, så jeg fikk lastet den ned, og sett den klokka halv to. Natt til mandag. x)
Den. Var. Dødsbra. Og skummel. Det skumleste var doktoren på slutten. Det var forståelig, han er den siste av sitt slag, da lever han etter sine egne regler, ikke reglene til den utdødde rasen sin. Men.. På en annen måte, så har liksom han ansvaret for alle andre i universet, selv om det er en heftig tung byrde å legge på ham, så ja. :c Heldigvis innså han at han oppførte seg litt Master-ish, og stormannsgal. <3
Jeg gleder meg heftig til jula(?) og End Of Time. <3333333

Jag var ju som bekant och såg Pärlfiskarna på Folkoperan i helgen. Jag tyckte att av personerna på scen påminde starkt om en annan person. Översteprästen Nourabad som svingade sin swimmingpoolögla var väldigt lik den psykotiske kaptenen Bialar Crais från den australiensiska sci-fiserien Farscape (1999-2003).

Farscape rekomenderas starkt för övrigt.

Men nu var det om likheten. Döm själva:

Igårkväll såg jag och Bobo det första avsnittet av Glee som visas på TV4 på torsdagar. Jag älskar musikalkomedifilmer och att få en serie av det är ännu bättre. Det handlar om en high school show choir som helt enkelt kallar sej för Glee.
Se slutscenen här nedanför.

Så har jag under en lång tid i programmet valt att kalla en viss Chief Superintendent för intendent när plötsligt en  Superintendent med lägre rang gör entré på polisstationen. Okej, då får Chief Superintendent, den förre intendenten, blir överintendent så att Superintendent kan ta plats som intendent. Intendent förresten… Är det en polisintendent eller kriminalintendent? Och är inte en Superintendent rätt och slätt en poliskommissarie? Åh nej, strax efter hinner en Police Commissioner som har högre rang dyka upp i handlingen också. Jag ger upp. Både intendent och överintendent är redan tagna, finns det en högre rang att ta till? Hoppas, hoppas. Jaaa, polisöverintendent! Eller är det rentav en polismästare?

Hur ska alla dessa polistitlar rymmas på mina två fjuttiga rader i bild? Det blir ju ingen plats över för mördarna. Till råga på allt är det inte samma system i USA och Storbritannien. När knallade det omkring en sheriff på engelska landsbygden senast?

Jag ska försöka reda upp denna röra av kommissarier och inspektörer, polisassistenter och kriminalassistenter. Det kan vara intressant och till hjälp för dig som diggar deckare både i bokform och på tv där det ju kryllar av dem.

En grundläggande skillnad görs mellan kriminalare som utreder brott och bedriver spaning och uniformerad polis som tillhör ordningspolisen. På engelska läggs detective respektive police till titeln, och det kan sättas både före och efter själva rangen beroende på om det är i Storbritannien eller USA. Eftersom deckare handlar om våldsbrott snarare än om felparkeringar kan vi utgå från att de flesta karaktärer tillhör kriminalpolisen, de är alltså detectives och tillhör Criminal Investigation Department (CID) – Kriminalpolisen. Med den utgångspunkten kan man ofta utelämna ordet detective. Det i sin tur verkar öka förvirringen då det helt plötsligt kan finnas både en poliskommissarie och en kriminalkommissarie som båda kallas kommissarie.

Och vad stöter vi då på för kriminalare? I Storbritannien är de vanligaste:

Detective (Chief) Inspector (DI, DCI). Kriminalkommissarie.

Exempel: DI Frost och DCI Barnaby.

Detective Sergeant (DS). Kriminalinspektör.

Exempel: DS Ben Jones i Midsomer Murders. Ben Jones steg för övrigt i grad från DC till DS 2006.

Detective Constable (DC). Kriminalassistent.

Alla kända Inspectors kallas för kommissarier på svenska.

You may rest assured that there’s trouble, because Inspector Clouseau is on the case… That’s the trouble.

Sista ordet är inte sagt.

Här finns Polisens svensk-engelska ordlista. Omfattande och användbar, men inget att parallelläsa till favoritdeckaren.

Tips till alla er som någon gång tänkt åka till Mars; ät för guds skull inte morötter som blivit vattnade med ofiltrerat vatten. It makes for bad times.

Som en del kanske förstår har jag precis sett det senaste av de fyra specialavsnitten med Doctor Who som var schemalagda att komma ut i år. De fyra sista avsnitten med David Tennant som The Doctor.

Det är väldigt synligt att The Doctor börjar snurra på sista fnurran nu. Han har nästan blivit lite galen av all tid han har spenderat med att lära känna människor som han sedan förlorar. Man tycker synd om honom och hans livsöde.

Han spenderar sitt liv med att försöka hjälpa människor, men oftast inte hjälpa så många som han vill. Det är alltid något som går emot honom, och han kan inte göra något åt saken. Det är det som är så himla härligt med Tennant, han är så OTROLIGT bra på att göra The Doctor, alla olika nyanser som karaktären har. En ögonblicket springer han runt som en ekorre med en sockerkick och den andra står han blixtstilla och ser hur allt det han försökte hjälpa raseras framför ögonen på honom. Underbart.

Jag tänker inte gå inte på vad avsnittet handlade om i detalj, men jag kan lugnt meddela er att om ni gillar komik, sci-fi och helt enkelt underbart bra skrivna avsnitt tycker jag att ni ska sätta er ner och se den nya versionen av Doctor Who. Börja med säsong ett, där The Doctor spelas av Christopher Eccleston, och fortsätt sedan framåt. Plöj. Ni kommer inte bli besvikna.

Jag är så otroligt spänd på vad som kommer komma på juldagen. Alla vet att “ten” (Tennant spelar doctor nr. 10) kommer dö, eftersom Tennant lämnar serien, men jag vill verkligen se honom go out with a bang.

På trailern som visades efter specialaren som kom idag verkar det som om vi får ett kärt återseende i Donna Noble och hennes familj. The Master kommer komma tillbaka han med, och han verkar inte ha förändrats, om man säger så. “He will knock four times”, säger The Doctor i det här avsnittet. Trummorna som The Master hör slår fyra gånger. Kommer det bli omvända roller den här gången? Kommer det bli The Doctor som dör i The Masters armar?

Spännande kommer det bli i alla fall. Jag kan knappt bärga mig.

/E

Ville egentlig ha den med musikkvideoen, men den var sensurert.
“Danced my FACE off”? “Drink my drink and smoke my …..” ? Failboat.
Typisk amerikanere. :3
Heheheheh.
Neida. Såeh, ja. I går var jeg på besøk hos Andreas, vi spiste taco også så jeg på at han spilte Dragon Age. May sound boring, but it was awesome, and the characters of the game were cooli0z.
Jeg kom hjem, og ble visst sittende våken til halv åtte. Det som holdt meg våken, var de to første episodene av Torchwood season 1, som jeg rewatcher naoz. Gosh, jeg elsker den serien. <3
Jeg våknet klokken ett, og fikk ikke sove igjen. Jeg var den første som stod opp, når både Amanda og Mamma hadde lagt seg hvertfall i 1-2 tiden. o_o Jaja. Mamma stod opp når jeg kom opp, da.
Sååååå.. Har jeg ikke gjort spesielt masse. Lea fortalte meg at David Tennant snart kom på BBC Radio 1, så da hørte vi på litt crappy musikk fra nettsendingen før DT endelig kom på. YAY. Det var awesome, og John Barrowman hadde voicet noe elns. JB hadde en skotsk aksent. Awesome. xD
Så så jeg the Graham Norton show S06E06, som Jonathan sendte meg, fordi DT var med der også. Jeg kommer til å savne ham som the Doctor, han er bare flippin’ awesome. Matt Smith virker kul nok, men han er ikke DT. Jaja. :3
I kveld klokken sju (vel, åtte i norge, men det er irrelevant) airer den nyeste Doctor Who-episoden: Waters of Mars. Jeg er übermisunnelig på Lea og Jonathan som får se den med en gang, og håper virkelig den kommer på nett ASAP.

(hei puselusene mine der sørafor. jeg savner dere og unnskyld at jeg bor så langt unna. :C)

Peace ouuuut.

Ikväll, kl 22, börjar ju Paradise Hotel på 6:an… Ska man orka börja följa det programmet? Jag såg på Paradise Hotel dom två säsongerna när det gick på 4:an (den svenska versionen) och tyckte väl som att det var ganska kul att se på då. Har dock aldrig sett den danska versionen/säsongerna som tv 400 har visat (visst är det den kanalen som har visat det?) har hört att danskarna är bra gäster på Paradise Hotel och gör ett bra program:) Kanske ska ge programmet en chans…Någon som ska börja följa Paradise Hotel??

Deltagare från den amerikanska versionen...

Chiao// Monica

Oh, the hotness that is Adam Carson in the background at 2:59.

In other news, det gick inte alls bra på jobbet idag, men jag gick inte minus i alla fall. Det verkade dock inte som om jag var den enda som hade det kämpigt, jocke gick minus och Stina förlorade ca 3000 kronor på de sista tre händerna, vilken gav henne en slutprocent runt 50. Taskig kväll alltså, för croupiererna i Piteå.

Glada nyheter för alla som gillar Doctor Who! Det näst sista avsnittet med David Tennant som The Doctor har premiär imorgon. Jag hade personligen helst sett att David Tennants era inte tagit slut än på ett par år, men all good things must come to an end. Jag hoppas bara att muppen som tar över inte förstör showen.

Nästa avsnitt kommer på juldagen. Bara drygt en månad kvar av Tennant som “nr. 10″.

/E

Det jeg altså skulle frem til i overskriften var “Bones”. Hørt om det?
Ja, det er den serien på TV3 med ekle “decomposed bodies”. Det er altså en av mine yndlingsprogrammer, der det andre er House. Jeg er også ekstra stor fan av The Big Bang Theory og Life.
Meen ihvertfall. Plutselig på nettet fant jeg “behind the scenes” bilder tatt av skuespillerne selv. Og jeg elsker David Boreanaz.
Og hva kan vel være bedre enn det for en litt FOR obsessiv skuespiller- og tv-serier freak?
Ingenting. Her er et lite utvalg.

Gotta love the show. Når kommer bildene fra House?

The Addams Family var ursprungligen en sån där helt omåttligt populär Sitcom som alla bänkade sig på TV-soffan för att se.

TV-serien Familjen Addams som den inte helt ologiskt hette på svenska, hade premiär 1964 med John Astin och  Carolyn Jones i huvudrollerna. Det  blev 64 avsnitt. Och på senare har The Addams filmer blivit framgångsrik franchise med filmer, tecknade TV-serier och TV-/datorspel.

Och nu är det dags för Broadwaymusikal.  Som Gomez ser vi Nathan Lane och Bebe Neuwirth gestaltar Morticia. Handling? Morticia oroar sig för Wednesday som hunnit bli 18. Och Gomez vill att allt ska vara som det alltid varit. Och så blir det dans och sång, något som vi faktiskt redan är rätt vana vid från filmerna. Mamushka?

En förhandsvisning ägde rum igår lämpligt nog, fredagen den 13:e. Broadwaypremiären äger rum någon gång i mars 2010.

Med tanke på att karaktärsgalleriet som The Addams Family består av är rätt enastående och även det att det faktiskt har gjorts en hel del trevliga musikaler på film, framförallt “The little Shop of Horrors” och “Hairspray”, kan musikalen The “Addams Family” bli något riktigt stort och något riktigt bra. 

Men den här klassen kommer nog inte musikalen att kunna hålla:

Inledningen från 1964:

Källa: TVSquad

Filmmedia – Filmblogg