Tvärbanan i Stockholm. Stryp planerna på en cityspårväg och satsa i ställe på en sydligare tvärbana eller på att göra om stombuss 4 till spårväg. Men prestigen tycks styra framför nyttan…Foto: Robert Blombäck.

Norrmalmstorg är en hyfsat stor knutpunkt för kollektivtrafiken i Stockholm. Men nu går det inte längre att ta bussen därifrån till Skansen och Djurgården. Istället får man promenera några hundra meter till Nybroplan eller varuhuset NK.

Det har nämligen börjat byggas för den nya s k Cityspårvägen i Stockholm, en spårvägsutbyggnad som åtminstone handlar om ett par hundra meter, från Norrmalmstorg till Gallerian vid Hamngatan.

Prislapp: en miljon kronor/meter!

Så mycket, ungefär, kostar det att bygga tunnelbana.

Det här är inget annat än ett prestigestinnt slöseri från trafiklandstingsrådet Christer G Wennerholms sida. Liksom från alliansen i Stockholms stad och län. Tillsammans gick man för några år sedan ut med sitt ståtliga projekt om en ny spårväg genom Stockholms city.

Projektet skulle ha varit klart vid det här laget, men verkligheten kom emellan. Nu satsar Wennerholm & Co stnhårt på att innan valet visa att man åtminstone åstadkom en liten tumme under mandatperioden. Man har ju tidigare t o m gått ut i en upphandling som senare inte gick att fullfölja därför att de ansvariga inte hade skaffat fram ett vettigt upphandlingsunderlag.

Skattebetalrna står för notan för stolligheterna.

Nej. Jag är inte någon spårvägsfiende.

Men problemet med den här utbyggnaden är att den skyhöga prislappen inte alls motsvaras av nyttan. Om spårvägen ska byggas vidare, som det är tänkt, via Centralen och till nya bostadsområden i Hornsberg, kommer kostnaderna att bli astronomiska.

Det beror inte minst på att det inte går att dra spårvägen via Sergels Torg utan enorma ombyggnader. Torgets konstruktion håller inte, utan kräver en ombyggnad för tresiffriga miljonbelopp. Till det kommer väldiga trafikproblem under byggnadstiden, liksom att massor av affärer måste evakueras – och kommer att kräva ekonomisk kompensation.

Risken är därför stor att det ändå aldrig kommer att bli någon Cityspårväg som Wennerholm drömmer om. I bästa fall blir det en bana som vänder vid Gallerian och en annan som vänder utanför Åhléns.

Dessutom skulle nyttan av Cityspårvägen vara begränsad, jämfört med andra tänkbara spårvägar i Stockholmsområdet: tvärbana syd (i dagarna har planerna skrotats av Wennerholm – förortsprojekt är ju inte lika prestigefyllda som cityprojekt), en ombyggnad av stomlinje 4 till spårväg etc.

Så länge spårvägen vänder vid Gallerian (troligen under mycket lång tid framöver) kommer den heller inte att avlasta busstrafiken till Djurgården nämnvärt. Spårvägens ändhållplats ligger nämligen avigt till i förhållande till såväl T-Centralen som Centralen. Höga kostnader men mycket liten nytta alltså.

Fast miljöpartiet jublar, förstås. Där är ju varje spårväg som en våt dröm.

Kan ingen stoppa spårvägsstollerierna och låta förnuftet råda?

Eller “gammal skåpmat” som jag även brukar säga ibland. Tagen på Tvärbanan mellan Valla Torg och Linde för 4 år sedan. Bättre med lite reprisbilder då och då än inga bilder alls

Canon EOS 300D + Sigma 70-300mm @ 300mm, 1/320, f/5,6, ISO 200

Jag gillar spårvagn.
Som dessutom går på tvärsen.

Nu ska vi bara få SL att öppna upp istället för att vara en introvert
jävel som skapar bunkers och vägrar hantera pengar.
Mer Berlin, mindre Paris.

Det här med pengavägran är ju sanslöst.
Tänk er att ni vill handla på ICA.
När ni handlat så säger kassörskan vid utgången:
Nä, här går det inte att betala, du får gå till seveneleven först för att köpa matkuponger.

Δ

När Veoliahoran anlände till jobbet var det bara att göra som flera av kollegorna; hoppa på första bästa tåg eftersom förarna från morgonskiftet hade suttit alldeles för länge och kört utan rast. Man bedrev ingen trafik genom innerstan (där var det totalstopp), utan på norra sidan vändes tågen i Odenplan och på södra sidan vändes linje sjutton i Skanstull, arton i Skärmarbrink och nitton i Gullmarsplan. På röda linjen kördes alla extratåg in, tågen vände i Mariatorget, Stadion och Karlaplan. Det var mycket folk ute och på röda möttes förarna av en hel del rök vid Östermalm. Avlösningarna sprack och raster drogs in på löpande band då ett tågs avlösare kunde befinna sig på fel sida om trafikavstängningen och den lilla trafik som fanns skulle gå med någorlunda jämna luckor. Många förare hade dessutom slut för dagen sedan lång tid tillbaka, men TLC gick ut med ett allmänt meddelande om att det i en klausul finns en force majeure för sådana här oförutsedda tillfällen. Men både de och trafikexpeditionen gjorde vad de kunde för att ordna raster och avlösare.

Det oförutsedda tillfället var såklart arbetstågsbranden (som tydligen hade startat i en laddningskabel) i en tunnel mellan T-Centralen och Kungsträdgården. TLC meddelade att det var en ordentlig brasa som räddningstjänsten kämpade med och förklarade sedan att ersättningsbussar från Gullmarsplan rullade samt att Tvärbanan kunde ta med trafikanter till Alvik så länge trafikstörningarna varade. Runt kvart-tjugo över ett hade TLC fått kopplingsbesked vilket betydde att elen skulle kunna läggas i igen (det måste alltid göras spänningslöst när räddningstjänsten arbetar, av säkerhetsskäl såklart) men trafiken kom inte igång igen förrän dryga kvarten senare eftersom man ville se om tåg som stod strömlöst fick tillbaka linjespänningen ordentligt och eftersom luckorna behövde drygas ut. Då det inte hade gått några tåg genom stan skulle det gå trögt då tågen låg med bra mellanrum på de andra sträckorna. Men snart rullade första tåget genom staden och trafiken var i full gång, sånär som på stationerna T-Centralen och Fridhemsplan vilka var avstängda på brandkårens order.

Nu när trafikkaoset långsamt klarnade tog avlösningsdramats andra akt vid och TLC undrade vilka förare det var som hade suttit länge på sina tåg. Tur 76, 82 och 71 sade i tät följd över radion att de hade suttit över sex respektive fem timmar på samma tåg jämfört med de vanliga tre till fyra. TLC noterade tiderna och började tillsammans med TX försöka få förarna att hamna rätt i tillvaron. En hierarkiskt ordnad lista gjordes där den som hade suttit längst hade topprioritet. I samma veva skulle tur 51 rulla från Farsta strand, men hans tåg hade för stora hjulplattor och borde därför inte vara ute i trafik. Vagnarna kördes tillbaka och sedan inväntades montör som VH tolkar det. Minuterna gick och förare efter förare möttes av tomma avlösningsplatser samt det glada beskedet att det inte fanns någon reserv (reserven fick påhugg redan innan tjänsten hade börjat, av förståeliga skäl). Till slut hade mångas arbetsdag överskridits med upp till två timmar; en förare ropade nästan med gråten i halsen. menandes att denne hade börjat 05:33 på morgonen och att klockan nu var 15:30. Föraren orkade helt enkelt inte mer. TLC gjorde en notering på sin lista och lyfte luren till TX.

Den stora omturningen av tågen påbörjades, för att tågen skulle gå enligt turlistan samt för att underlätta för de förare som satt på fel tåg och nu skulle börja jaga det de egentligen skulle sitta på. Mitt i all villervalla med avlösningar, småförseningar och så vidare ropade tur 83 från Ängbyplan där någon hade dragit ett nödbromshandtag längst bak i V3:an. Föraren gick bak för att återställa och meddelade när hon var tillbaka i hytten att tåget rullade med en stor färsk målning på just V3. Turen vändes upp i Vällingby och efter en närmare inspektion rapporterades en målning över hela M-delen och delar av A-delen in. TLC sade ett tag senare att det blev ett tågbyte i Högdalen söderut. Tur 82 ropade från Stora mossen, där några killar satt sig på en grässlänt med kameror i nävarna. De verkade vänta på något. Klottertåget, konstaterade TLC och ringde efter vakter efter att ha fått gossarnas mer precisa placering.

Tur 83 ropade senare igen efter tågbytet, då fel turlista låg i det nya tåget. En ny ordnades fram. På annat håll fastnade tur 79:s hyttdörr i Slussens plattform på samma ställe där de alltid fastnar norrut. En förare från syndikalisterna ropade att han behövde bli avlöst innan Alvik eftersom hans fack har blockad mot arbete som överskrider fem timmar utan rast; avlösning fick han, men först i Alvik söderut. I stan högg många trafikanter tag i en och ställde alla möjliga frågor om resvägar och bussar. Tyvärr gick blå linjens ersättningsbussar mellan Centralen och Västra skogen, vilket gjorde att vi fick hänvisa dem till att gå från Gamla stan/Hötorget eller St: Eriksplan/Thorildsplan till ordinarie hållplatser för ersättningsbussar. Det var ett jäkla meck för de stackars trafikanterna att ta sig hem. Särskilt i början, när vi inte fick någon som helst info om vart de skulle hänvisas till. Ordern blev att ropa innan stationerna ifråga. TLC fick löfte av brandkåren att de inställda stationerna skulle kunna trafikeras från ett visst klockslag, men den tiden kom och gick. Förbikörningen fortsatte. Tur 76 rapporterade att det var några personer som promenerade på T-Centralens plattform, varpå TLC menade att det säkert var personal från någon av myndigheterna på plats. 76:an påpekade att de så kallade myndighetspersonerna var i femtonårsåldern ungefär och då ropade TL på nordvästra bilens befäl som fick undersöka saken. Man undrar ju hur de hade tagit sig in eftersom alla linjer körde förbi och stället var igenbommat…

Framåt kvällen började kvälls- och nattarbetande förare sina skift. Förarna satt inte längre på fel tåg i samma utsträckning och det blev för första gången på länge ganska tyst på radion. Då och då frågade någon om det fortfarande var förbikörning T-Centralen och Fridhemsplan, vilket fick ett jakande svar från TLC. En tur fick skit från några ungdomar som stod och rökte inomhus. Det enda han hade gjort var att påpeka att rökning var förbjuden…

Runt halv tio meddelade de att tågen i St: Eriksplan och Kristineberg skulle stå still, eftersom loket som hade brunnit skulle bogseras bort från bana 3. Ordern ställdes dock in efter en stund; personal på plats ringde och meddelade att flyttandet hade försenats. Tågen kunde köra igen. Söderut meddelade tur 81 att polisen hade påbörjat sina traditionella tågkontroller, vilka pågick under 30-40 minuter. En timma senare kom beskedet att tågen åter kunde trafikera de inställda stationerna! Branden hade tagit cirka elva timmar att släcka, om man får tro Aftonskvallret.

Då var det dags för Veoliahoran att utmattat ragla hemåt, men ändå med en viss stolthet i sinnet. Återigen påminns man om vilket teamwork tunnelbanan egentligen är. Och stolt blir man även som stockholmare. Visst, en del gnäller, skäller och är arga men många är också väldigt förstående och tåliga. Det är närapå becksvart ute nu, de starkt surt rökstinkande arbetskläderna vädras ute på balkongen och kvällsduschen är avklarad. Bröstet är tungt och ögonen svider. Fan vet vad man har andats in under arbetsdagens tio färder genom stan… det luktade ju satan; olja, metall, syra, med mera. Att köra in i tunneln mot Fridhemsplan söderut och se röken komma rullande mot en gör verkligen att man tänker efter. Visserligen var det stora störningar i trafiken idag, precis som vid kabelbranden på röda linjen i december förra året. Men vi har ändå varit lindrigt drabbade -det kan lätt gå så mycket mer illa. Vid kraftig rökutveckling sprids röken snabbt ut i stora delar av tunnelsystemet och det är lätt att drömma upp värstascenarion.

Men det är rätt deprimerande, dessutom är det här blogginlägget redan löjligt långt och därför ämnar Veoliahoran nu istället göra en varm kopp choklad, krypa i morgonrocken och dega framför TV:n en stund innan det är sovdags. Ha en bra kväll och sköt om er allesammans!

Nä, sömnmedel behöver jag inte. Utom kanske tidigt på morgnarna när jag vaknar och inte kan somna om. Annars sover jag minsann gott både här och där.

På väg hem från jobbet idag satt jag på spårvagnen och hörde en röst som enträget upprepade samma sak gång på gång. “Ursäkta”, sa han. “Ursäkta”. Till slut vaknade jag och såg konduktörens leende ansikte där han stod lutad över mig. “Ursäkta”, sa han. Jag hoppade till och fumlade upp mitt kort och mumlade nåt urskuldande. Han bara log.

Märkligt. Jag hade precis noterat den vackra utsikten från bron, och så – pang, måtte jag ha somnat ordentligt. Jag blev rätt fnissig, och när jag såg mig omkring var jag inte den enda.

Dagen började inte bra för stockholmsresenärerna; en kontaktledning hade blivit nedriven i Bromma och vare sig Nockebybanans eller Tvärbanans vagnar kunde rulla ut i trafik. Bussar ersatte från klockan 4:45 på morgonen och åtta timmar framåt för tolvan, medan Tvärbanans resenärer kunde börja åka redan efter fem timmar om man får tro SL:s störningsinfo.

Snart var det dags för VH och kompani att börja jobba. Det var ganska tyst på radion, men några rop kom det väl ändå -ett som stod ut var TLC:s önskan om att tur 32:s förare skulle kolla sitt tåg noga eftersom en trafikant hade glömt kvar sin hund (!) i tåget. VH missade tyvärr hur det hela slutade, men för sin inre blick ser hon en hop mardrömsscenarion. Stulen vovve, vovve som spårspringer, etc… att tappa bort jycken är inte skoj.

Det knastrade till över radion igen och tur 26 frågade om han fick trycka P. Tåget hade gått i nödbroms utan vare sig anledning eller felkod och behövde fortsätta rulla söderut. Jodå, det gick bra att trycka. Några minuter senare ljöd förarens stämma igen när tåget beslöt sig för att ge sjutton i att åka längre än någon station eller två. Det skulle även bli ett tredje anrop, efter vilket TLC sade åt föraren att tömma tåget och gå i transport till Gullmarsplan, där tågbyte med turen 25 skulle ske. Det var nämligen mer nödvändigt att ha en 26:a än 25:a i trafik eftersom den förra går hela vägen till Skarpnäck, medan den andra bara vänder på Pollak. Sagt och gjort. Nya tur 25 fick köra in i hallen och kvittera ut ett felfritt vagnsset samt gå i transport norrut till Hötorgets brygga, där turan vändes upp för att gå söderut.

Och i Stora mossen (norrut) fick tur 20 inte upp sina dörrar, varpå tåget omaktiverades. Med ett till tåg ståendes på linjen i självaste Vinkelboda var det tur att omaktiverandet fungerade. Just Stora mossen var annars denna dag dörrpermissivtryckandets paradis. Ingen ropade dock in för att fråga varför, det var först på kvällen som en förare undrade om det verkligen skulle vara så. TLC hade inget svar på frågan och lät nästa förare se om samma öde drabbade hennes tåg. Hon hade varit med under ett antal timmar och meddelade direkt att det hade varit så hela dagen. Mysteriet tätnade därmed en aning och nu har vi då för tillfället två stationer som kräver dörrpermissiv; Stora mossen norrut och Krillan söderut. Ja, om man bortser från Blåsut söderut (som är en modern klassiker på grund av sin rysligt korta slinga efter renoveringen) och Svedmyra söderut där man ibland får trycka.

Eftermiddagen fortsatte i stilla lunk, tills tur 8 bytte körände på bryggan i Alvik och upptäckte att någon hade nödöppnat en dörr. Då fick vi ett avbrott i tristessen eftersom någon person inte setts till och sträckan därmed behövde avsynas. Tur 9, 38 och 27 fick täcka in området och meddelade alla att det var utan anmärkning. Strax efter detta ropade TLC att förarna på linje nitton skulle hålla utkik efter en pojke som hade kommit bort. I samma veva ropade tur 32 att det norrgående tåget i Sockenplan var målat på V3:an, vilket ledde till att TLC upplyste föraren på tur 42 att han var målad och skulle inspektera omfattningen närmare i Hässelby strand. Föraren hade dock kastat ett öga på vagnen redan då och meddelade att det såg ut som om alla M-delens tre dörrpar var övermålade. Det föll sig väl med tågbyten eftersom tur 43 skulle in i hallen varvet efter och de två tågen turades om tidigt för att sedan bytas i Högdalen söderut. Några frågor kom upp om signalläggningen och så vidare från TLC:s sida under bytet, men så brukar det bli strax efter skiftbytet. Snart kunde nya tur 42 åka vidare mot Hagsätra medan 43:ans förare körde in klottervagnarna i Högdalsdepån.

Från Hagsätra var det tänkt att tur 37 skulle tas ur trafik för kvällen och rulla in i hallen. Föraren fick dock problem med ett ‘knarkarpar’ som försenade transporten; kvinnan låg däckad kvar i tåget medan mannen hade lyckats kliva av, väntat tills dörrarna hade stängts och sedan börjat skrika och slå på tåget. TLC sade åt föraren att sitta kvar i hytten medan vakter kallades och i kamerorna såg de mannens beteende varpå det konstaterades att han förmodligen ville att dörrarna skulle öppnas. Föraren öppnade dörrarna så att mannen kunde försöka väcka liv i den avtuppade kvinnan, vilket enligt föraren förmodligen skulle visa sig vara mycket svårt, samtidigt som vakter inväntades för att eskortera de tu från stationen.

Dagens snackis var nog, (utöver de mörka IDTS-skyltarna vid Thorildsplan och det eviga dörrpermissivtryckandet), liberalernas förslag på att gräva ner Centralstation…

I morse testade jag min kommande dagliga resväg och gjorde ett första kik på stället där jag ska arbetsträna. Det ligger på andra sidan stan, en dryg timmes väg hemifrån, men det kan man ha överseende med när vägen är så vacker! Jag åker både t-bana, buss och spårvagn för att komma dit. Ja, ni fattar. Spårvagn. För en göteborgare. Det är ju nästan som hemma.

Bussturen går genom villaområden från 10- och 20-talen och förbi ett 1600-talsslott. Det får bli ett annat collage.

Själva jobbet då? Ja, jag börjar inte förrän om två veckor. Men det känns bra. Framför allt kommer jag att ha en bra handledare och trevligt sällskap!

En överenskommelse om utbyggnaden av trafiken i Stockholm är inom räckhåll. Det är verkligen på tiden. Alliansen i Stockholm och på statlig nivå planerar att investera 100 miljarder kronor på tolv år. Mer om detta berättar Maria Wallhager, landstingsråd för fp och representanter från övriga Allianspartier på DN Debatt.

Genom att använda trängselskatten till både Förbifart Stockholm och andra viktiga investeringar i vägar i Stockholmsregionen frigörs 6,4 miljarder kronor från staten och Stockholm till nödvändiga satsningar på kollektivtrafiken, t ex Citybanan, som många kommuner runt hela Mälardalen bidrar till, tvärbanan från Alvik till både Solna och Kista samt från Hammarby sjöstad till Slussen, modernisering av Saltsjöbanan och dubbelspår på Roslagsbanan.

Trängselskatten föreslås justeras i takt med inflationen när Förbifart Stockholm börjar byggas 2012 och när Förbifarten är klar 2020 tas trängselskatt ut även på Essingeleden.

Vi är på väg mot en lösning på de trafikfrågor som diskuterats i decennier i vår region. Det visar att gott samarbete och samförstånd mellan beslutsfattare på olika nivåer är både möjligt och  nödvändigt för att nå resultat.

Det är inte mycket nytt som presenteras i Stockholmsalliansens inspel ”Nya trängselskatter bekostar rekordsatsning” på dagens DN Debatt. Det är i princip Cederschiöldspaketet men med mindre satsningar på kollektivtrafiken. Enligt miljökonsekvensbedömningen som ingick i presentationen av Cederschiölds trafikpaket skulle samhällsutvecklingen som paketet stödde få följande konsekvenser i Stockholmstrafiken:

• Biltrafiken skulle öka med 80 procent

• Trängseln i trafiken skulle öka kraftigt – 7-8 gånger så många fordon skulle fastna i köer

• Trafiken i innerstan skulle öka med 45 procent.

Till skillnad från Cederschiöld räknar Stockholmsalliansen inte med någon tunnelbana till Nacka eller Norra Station/Karolinska. Man tar inte heller upp Cederschiölds förslag om spårförbindelsen mellan Akalla och Barkarby, förlängningen av tvärbanan från Solna till Universitetet, Snabbspårväg Syd mellan Älvsjö och Flemingsberg eller en ny pendeltågslinje till Norrtälje. Kort sagt, det alliansen i Stockholm föreslår är Cederschiölds kaospaket med extra kaos.

Samtidigt ska man vara medveten om artikeln är ett utspel mot regeringen. Nyligen offentliggjordes trafikverkens (Vägverket, Banverket, Sjöfartsverket) gemensamma förslag till infrastruktursatsningar i Stockholmsregionen. Detta förslag var hårt styrt av direktiv från regeringen. Vid sidan av Citybanan och Mälarbanan återfinns i princip inga kollektivtrafiksatsningar i trafikverkens förslag.

Ur den synvinkeln är alltså Stockholmsalliansen förslag bättre. Däremot är det mycket otydligt hur man ska få fram pengar för de extra kollektivtrafiksatsningar som man föreslår. Trängselavgift på Essingeleden ingår redan i trafikverkens förslag och är alltså ingen extra inkomst som Stockholmsalliansen kan tillgodoräkna sig. Var pengarna till tvärbanorna ska tas ifrån är alltså mycket oklart. Trafikverken föreslår en statlig finansiering med 15 procent för tvärbanans Solnagren och Tvärbana Ost. Tvärbanans Kistagren får inga pengar alls. Det innebär att det saknas omkring 12 miljarder kronor enbart för dessa utbyggnader. Upprustningen av Saltsjöbanan och Lidingöbanan är också helt ofinansierade. Ingenstans i debattartikeln framgår var man har tänkt att dessa pengar ska komma ifrån.

Grundproblemet är att Förbifart Stockholm suger upp alla pengar som skulle kunnat ha användas för att bygga ut SL-trafiken i regionen. Kostnaden för denna prioritering är ökad trängsel både i kollektivtrafiken och på vägarna.

Relaterat:

Sten Nordin kommenterar artikeln i DNs nätupplaga

DN-journalisten Anders Sundström analyserar 

Socialdemokraterna – ”Pengar tas från barn och går till betong”

Andra intressanta bloggar på ämnet:

Radar - Förbifart Stockholm är en katastrof

YIMBY – Var är tunnelbanan i den “historiska” utbyggnaden

Från fredagens långpromenad. Lumaparken såg ut som rena botaniska trädgården!

Sen tog jag färjan över till Södermalm. Del 1 i denna bildserie finns här.

Det är såna här sköna dagar jag har längtat efter hela vintern. Underbart!

Och det bästa av allt, det ska bli lika fint både idag och i morgon. Ännu en superhelg alltså!  Bara jag inte får en överdos av våren nu, kan man få det?

Nu har tydligen politikerna bestämt att satsjöbanan även i framtiden ska gå till slussen och inte, som var på tapeten för ett tag sedan, till gullmarsplan. Det låter ju bra. Vad som också låter bra i mina öron är den nyväckta tanken att dra tvärbanan in på söder längs folkungagatan och katarinavägen. Faktum är att det låter som en helt utmärkt idé och enligt SL ska den också vara betydligt billigare än de andra förslag som finns. Det skulle bli ett bra sätt att transportera folk från hammarby sjöstad som pga vattnet ligger lite off, till söder och vidare in norrut. Dessutom skulle det avlasta slussenområdet om inte alla var tvugna att åka dit utan chans att hoppa av tidigare. Hoppas det blir verklighet.

Fredagen den 13:e har fått ett rykte att föra otur med sig.

Oförklariga missöden & saker som annars inte händer, händer just på Fredagen den 13:e.

Som anställd i kollektivtrafiken så kan det då vara intressant att arbeta Fredagen den 13:e. Jag undrade redan tidigt på morgonen om något speciellt skulle hända…..

Egentligen skulle jag varit ledig men jag fick “GNET” (gnet innebär att man arbetar på sin lediga dag mot kontant betalning).

Det hela gick helt utan missöden tills ca: 12:20 då vår trafikledning meddelade att de inte hade kontroll över signaler och växlar mellan Gröndal och Stora Essingen.  Ganska snart så kom även informationen att det var strömlöst på denna sträcka.

Spårvagnen som just vid detta tillfälle anlände till Gröndal stoppades vid hållplatsen och kunde inte köra tillbaka pga att hållplatsen ligger i gatuspår den fick alltså parkera i Gröndal. Spårvagnen som gick motsatt håll stoppades vid Stora Essingen och fick vända tillbaka mot Alvik.

Ganska snart så kom information att det var el leverantören Fortum som hade problem  & förorter som Gröndal och Aspudden hade strömlöst.

Spårvagnarna söder om Gröndal fick pendla mellan Sikla Udde och Liljeholmen. Själv skulle jag ha en obetald långrast vid ankomst till Alvik men istället för rast blev det några vändor till Sikla Udde.

Att jag arbetade hela denna rast gjorde mig inget då jag hade en ganska hög timlön denna gnetdag.

Ersättningsbussar fick köra mellan Stora Essingen och Liljeholmen.

Mitt “stora” problem var istället att min microfon till radion var avbruten, vilket innebar att när jag skulle prata med vår trafikledning så fick jag använda mobiltelefonen vilket fungerade bra.

Det som inte fungerade var att informera kunderna om att vi hade stopp i trafiken och att spårvagnen skulle vända i Liljeholmen men min konduktör gjorde ett storartat arbete och inga sura miner syntes trotts bristen på information från föraren (mig).

Spårvagnen som stod i Gröndal blockerade effektivt trafiken och Konduktören (som hade en elev)  gjorde ett kanonjobb med att dirigera trafiken som tvingades köra runt spårvagnen i mötande körfält. Polisen kom även dit och hjälpte till med de tröttnade väldigt snabbt och lät konduktörerna fortsätta med trafikdirigeringen själva.

När klockan var ca: 15:00 så kom jag till Liljeholmen bytte körände och gjorde mig redo för att åka tillbaka till Sikla Udde just när jag var på väg att köra iväg fick jag order att köra mot Alvik istället (strömmen var tillbaka). Efter ha meddelat alla kunder om att vi nu istället ska gå till Alvik blev nästan vagnen tom.

Väl i Alvik fick jag min avlösning och en liten rast innan det var dax att köra två varv på linje 12.

Precis innan jag slutade ( 17:58 )  fick jag order att ringa trafikledningen där jag fick gnet även på Lördagen vilket var väldigt bra då jag vill tjäna in lite extra pengar till ny friluftsutrustning.

På Lördagen insåg jag att det fanns ett överskott på personal med två personer. Jag undrade då varför jag fick gneta så var det just pga att det var såå rörigt pga strömavbrottet dagen innan de han helt enkelt kolla fall de hade överskott på personal när en sjukskrivning kom in.

Så jag tjänade en hel del på detta strömavbrottet dels fick jag arbeta min obetalda rast på 1,5h och sen fick jag gnet även dagen efter $$$$$$.

MVH
zzeezz

SL testar just nu ny inredning i tunnelbanan. Har äntligen haft möjlighet att testa, och gillar skarpt. Åkte “New York”-vagnen och konstaterar att den funkar precis lika bra som i New York, framför allt på kortare sträckor i innerstan, typ T-Centralen/Hornstull. Hoppas innerligt att SL slår dövörat till mot alla som gnäller om att de förtjänar sittplatser. Vi stockholmare har trots allt ett av de billigaste månadskorten i Sverige. Sen ska man också komma ihåg att en faktor som får tunnelbanan under New York att fungera är att den går väldigt ofta och har expresslinjer. (Drömmen: Linjen som går Skärholmen/Aspudden/Hornstull/T-Centralen/Karlaplan/Ropsten!)

Läser på ekots webb att det fortfarande inte verkar bli någon snar lösning för mer Tvärbana Ost, och att den enda sammankopplingen mellan Tvärbanan och Saltsjöbanan kostar 5 miljarder. Det ska sparas pengar just nu, tydligen. Jag vet inte, men med tanke på hur enormt snabbt Nacka kommun växer känns det som en utmärkt investering, särskilt när folk behöver jobb, att förbereda kapaciteten för framtiden. Hur det går med Tvärbana Solna och Tvärbana Norr Kista vet jag inte, men om det låter såhär kanske vi inte ska hoppas på trafikstart 2013.

Åkte först till Palmyra efter jobbet, stället som serverar stans största kebabtallrikar. Sen promenerade jag till Globen där jag tog den här bilden:

Och sen åkte jag vidare in till stan, men mer om det kommer eventuellt i ett annat inlägg. Syns ju förresten två globar på bilden. En fullmåne också!

Dagens planerade fotoutflykt regnade ju bort så här kommer några gamla bilder istället. Satt och mindes förr i tiden när jag mest fotade spårfordon. Ja jag fotade allt som rörde sig på spåren och det var en kul period. Eller kanske inte när det var 20 minusgrader ute och jag stod och huttrade och väntade på tåg som aldrig kom, och undrade vad i h-e jag sysslade med. Men jag lärde känna många med samma intresse via ett forum på webben där jag visade bilderna, och jag tycker fortfarande att dom är fina. Några av dom iaf

Tvärbanan mellan Valla Torg och Linde

Tunnelbanan mellan Johannelund och Vällingby

Tunnelbanan vid Svedmyra norrut

Tre C20-tåg bredvid varandra mellan Gullmarsplan och Globen

Ett pendeltåg mellan Centralen och Stockholm Södra

Tvärbanan på Alviksbron mot Stora Essingen

Fast tågperioden kommer nog aldrig tillbaka i mitt liv. Eller förresten, man ska aldrig säga aldrig. Det känns inte så just nu iaf. Nu tycker jag det är roligast att fota blommor, naturen, och kvällsmotiv. Och vem vet, om ett par år så kanske jag har bytt fotografisk inriktning igen. Undrar vad det blir då isåfall? Bussar kanske, hehe. Nä

Mitt fotoalbum med fler tågbilder hittar du förresten här!

Imorse hade vi vagnbrist, några avgångar ställdes in men sedan fortsatte dagen på ett lugnt sätt. Veoliahoran noterade att plattformsvärdarna på Hötorget fortsätter att småmingla och vifta med händerna litet grann vid avgång för att hindra trafikanter från att dundra in i tåget. Givetvis springer de despo-stressade stockholmarna ändå in mellan dörrarna som små skott, utan större insatser från nämnda plattformsvärdar. Om de hade presenterats som rusningens stenhårda men rättvisa riddare skulle det säkert råda en annan ordning på torpet, men nu är de praktiskt taget lanserade som trivselvärdar istället. Nej, utrusta dem med klappbräden och kevlarrustning så ska ni få se på andra bullar!

Bana 3 hade rökutveckling vid Solna centrum och fick därför ett tvärstopp, med ersättningsbussar som tillfällig lösning medan orsaken till röken inspekterades. Ungefär en timma senare var trafiken igång igen på blå, med de obligatoriska förseningarna för förarna att bita i.

Tvären hade fått ett växelfel nere i självaste Alvik, fick Veoliahoran höra i mässen. Det hade varit relativt lättåtgärdat och spårtrafiken kunde börja rulla bara en halvtimma efter felets uppkomst.

Mer man fick höra i mässen var att SL har gått in i ännu ett sökande skede i jakt på mängder av det hiskeliga turkosblå tyg man vill sy de nya jackorna och västarna av. En förare hade samtalat med ett par access-informatörer som hade fått den nya uniformen och kontentan av det hela hade tydligen varit att man känner sig som en clown i rampljuset i den. Färgen lyser milsvida. Och det är mjukiskläder-varning på plaggen. De enda ute i kollektivtrafiken som har en respektabel uniform är nog kontrollanterna.

Om Veoliahoran fick bestämma skulle det iochförsig fortfarande vara putsade knappar i dubbla rader, skärmmössa respektive båtmössa med SL-emblem och lackdojjor som gällde. Eller de militärt inspirerade plaggen. Man är ju uniformsfetischist! Skämt åsido, en riktig uniform för mer respekt med sig än en kofta och är ordentligt mycket snyggare. Bara något så enkelt som de gamla västarna och kavajerna ger ett korrekt, propert intryck och gör att man känner sig litet rakare i ryggen. Man borde dra lärdom av SJs uniform från 2008, den ser iallafall presentabel ut. Men nej, varför göra det när det finns en hel värld asbilliga tyger av tvivelaktig kvalitet att sy heteronormativa mjukiskläder av?

Ingen vet hur länge vi kommer att få vänta på den nya uniformen, en röst hävdade att det säkert kommer bli ända fram till när SL presenterar vem som vunnit anbudskampen om tunnelbanan. Vi får se, under tiden är det bara att avnjuta denna lilla modevisning som Veoliahoran har satt ihop tillsammans med sina bästisar Stålmannen och Mary-Sue för att ge er en preview av den nya uniformen:

Stålis har här på sig en finstickad cardigan med slips till den blå skjortan, medan Mary-Sue bär nya flygvärdinnelooken charmigt kokett.

Känner ni den friska sommarbrisens fläkt? Under den varma västen för de litet kyligare sommarnätterna bär Stålis den stiliga vita uniformsskjortan, medan Mary-Sue ärtigt kombinerar kjolen med dampikétröjan.

Brrrrr, hösten är här! Känner du hur det blåser, Mary-Sue? säger Stålmannen och gör en machopose i sin fina knallturkosa jacka. Tihihi, kvittrar Mary-Sue och undrar om man kan matcha jackan med rosa skor.

Nej, nu går Veoliahoran och spelar avslappnande hack and slash på konsolen!

Söndagen började bra, ett par smårop vid fyratiden om ditten och datten, men sedan var det kolugnt. Såpass lugnt att Veoliahoran nästan slumrade till av välbehag i sin hytt där värmen surrade muntert. Lagom mycket folk dessutom, eftersom det var efter shoppingrusningen. Runt halv sju hojtade TLC så det skrällde på radion; ‘38, STÅ KVAR I ALVIK! 19.38!?’ Sedan stoppade man omgående även nitton som stod i Kristineberg. Tur 9 blev tillsagd att åka till Thorildsplan och inte längre medan tur 8, som stod i Brommadepån, helt enkelt fick stå kvar där. Sirener ljöd i kvällen och infarten till Tranebergsbron i båda riktningar kantades av blåljus. (Se artiklar i Häxpressen, DN, SvD samt Aftonskvallret.) Polisen och brandförsvaret gav strax beskedet att en av Stockholms mest använda broar var avstängd för all trafik på grund av rasrisk. Bilisterna och trafikanterna fick panik, vilket yttrade sig i att bilar körde kors och tvärs för att hitta nya färdvägar medan trafikanterna oroligt travade fram till tågförarna för att få veta vad det var som hände. Det var bara att informera efter bästa förmåga genom micken och dra varenda alternativ resväg man kunde på en höft.

Nu gällde det att styra upp mängden tåg på banan. Framförallt söder om bron, där alla artonturer utom en befann sig. Lite enkelt räknat inser man då att det var alldeles för många tåg ute på den delen av banan och med bryggan Gullmarsplan avstängd skulle det inte gå att vända sjuttonturerna där, vilket annars brukar vara praxis vid stora trafikstörningar. Totalt kaos var att vänta, TLC löste det hela med att låta linje 17 trafikera Skarpnäck-Skärmarbrink så att linje 18 kunde vända gropen Odenplan eftersom det inte gick att komma till Alvik. Nitton fick rulla från Hässelby till Alvik, samt Hagsätra till Kristineberg och där vända. Med sjutton blev det praktiskt knepigt med vändningen i Skärmarbrink, eftersom man på grund av den knappa restiden från punkt A till B enbart kunde använda sig av tre tåg på sträckan i jämförelse med fyra som det annars brukar bli. Flera sjuttonturer fick gå in i hallen, tillsammans med ett par artonturer. Nu skulle man ju kunna tro att det började bli ordning på torpet, om det inte hade varit så att tur 31 bestämt sig för att klappa ihop i Kristineberg. (Som det tredje vändande tåget där dessutom.) Med plattform ett i Krillan blockerad av en surt stillastående trasa blev vändandet där mer omständigt eftersom mer tid förlorats och förarna fick som lösning köra upp till plattform två på motspår.

Avlösningarna började självklart spricka nu när ett flertal förare befann sig på fel sida om stan. Hade man tur kunde PLE lösa det med någon reserv eller någon avlösande förare som stod tåglös. Många hade inte turen att bli avlösta och fick spendera flera timmar extra på sina tåg (fem timmar i sträck är max vad man får sitta), andra fick offra sina lunch- eller toaraster.

20:50 kom klartecknet från polisen och brandförsvaret om att det gick att trafikera bron igen. Men eftersom 31:an fortfarande tvärvägrade flytta på sig vad Citybilen och övriga personalen på plats än gjorde, var tågen på linje 19 tvungna att efter Thorildsplan gå upp på motan och rulla så hela vägen till Stora mossen där växeln över till medspår finns. Med tåg som då måste avvakta tio-femton minuter i Abrahamsberg, medan motspårståget körde på sträckan i obligatoriska 50km/h, hann det bli stora förseningar. Eller som informatören uttryckte det i högtalarna; ‘Stora… STORA förseningar på linje 19′. Som om ett ’stora’ inte räckte för att förklara magnituden av det hela.

Det var bara att köra på och hoppas på ett mirakel, men som de luttrade förare vi är allesammans visste vi att the båttåm was nådd och att det bara var att förvänta sig mer av samma medicin. Det skulle dröja lite drygt en timma till innan trasan 31 kunde bogseras undan så att trafiken kunde börja rulla ordentligt på nitton igen. Och då var redan de flesta förares scheman uppfuckade bortom allt förstånd. Nu är det ju tyvärr som så att TLC har en stor fin tavla med lysande små prickar där de kan se hela trafiken, men de kan inte se när vi förare ska sluta. Det innebar bland annat att P i omgångar fick hojta över radion att han ville bli avlöst en tre,-fyra gånger innan något ordnades och att J fick köra fram och tillbaka likt en dödens lammunge mellan Farsta-Hötorget-nej-Odenplan-transport-nej inte transport, trafik till Gullmarsplan-nej, Högdalen och in i hallen. A med flera fick det muntra beskedet att de trots hemdepå Högdalen skulle gå i transport genom stan och in i Vällingbydepån istället. De som kört in turer tidigare på kvällen hade tur och fick skjuts, de senare hemgångarna fick ta sig hem på egen hand medan de absolut senaste depåingångarna tack och lov skulle få hemskjuts ordnad, eller i värsta fall taxi. Eftersom TLC efter några timmars strul här och där hade rå-PMS kanske just taxi är ett riktigt välkommet alternativ.

Det var en tuff kväll för oss alla, man märkte att både förare och trafikledning var dödströtta på skiten när bitchigheter brände till här och där i uppriktiga missförstånd på radion. Repliken ‘Ni kör som vi säger åt er’ får tala för den delen. Veoliahoran höll på att sätta sin ömt sparade godisfisk i vrångstrupen åt den kommentaren i mellanhytten på vägen hem.

Här kommer ytterligare ett exempel på det jag skrev i en kommentar tidigare, att kvällsbilder blir så mycket snyggare när det fortfarande är lite färg kvar på himlen:

A32 415 på vändspåret i Sickla Udde den 17/11 2005

På den här bilden så har himlen en underbart vacker mörkblå färg, precis efter att solen har gått ner helt. Och jag tycker att det är just den som gör halva bilden! Tänk er en grå eller kolsvart himmel här, vilken skillnad det hade varit och vad många detaljer man hade gått miste om då. Så det är inte mycket tid man har att spela på egentligen om man vill ha just den här färgen på himlen på kvällsbilderna. Max en timme (om ens det) efter solnedgången, sen blir det för mörkt. Tycker jag alltså, men alla har ju olika smak givetvis.

Bilden är f.ö. tagen med min gamla Canon Powershot G3 som fortfarande hänger med. Det var den kameran som väckte mitt fotointresse till liv igen efter några år i dvala

C hade full rulle på tur 24 igår kväll. Vid Odenplan stod det några killar och kastade ägg på frontrutan, som blev alldeles gulspräcklig och simmig. Det är småläskigt när folk kastar saker mot frontrutan, men istället för att bli arg är det bara att tänka som så att alla dessa personer som gör sådant är mindre intelligent begåvade personer än en själv. Förhoppningsvis växer de upp en dag och blir ansvarsfulla människor… hm, nja, det vore kanske för mycket att hoppas på? Särskilt innanför spärrarna. Det känns ibland som om folk öppnar handväskan eller ryggsäcken och dumpar hjärnan i den innan de träder in på området. Det skulle iallafall förklara varför en farbror släpade ombord en kundvagn full med sopsäckar på Cs tåg just vid Odenplan. Eller, vem vet; bagladytrenden kanske har nått Stockholm med full kraft nu?

Gårdagen bjöd på ett antal burkplockare utefter banans stationer, såväl ungvalpar som äldre rutinerade rävar. En av de mer organiserade siktades i Blackeberg på eftermiddagen, han är en riktig kändis och lätt att känna igen på sin beiga jacka, keps och framförallt på sin långa gripklo i metall med vilken han plockar burkar från spåret med. Problemet med klogubben är att han brukar knata runt i sin egen lilla värld och man kan som förare räkna med att han lugnt kan hänga halvvägs med överkroppen ner mot spåret i sin jakt på 50 öre. Att varningstuta med tyfonen brukar funka, iallafall. Han är alltså inte döv, bara tankspridd. De gånger uppmärksamheten är höjd på gubben gömmer han sig i trappan upp till plattformen, bakom hissen eller annat valfritt skrymsle. Han vet att de rödklädda vakterna annars får nys om var han håller hus och eskorterar ut honom från området. Föga anar han att det dessa gånger redan strömmat in rapporter om hans förehavanden och om vilka stationer han går av vid för att fortsätta sin skattjakt. Missförstå oss rätt nu; burkplockarna är bra, eftersom de får bort burkskräpet. Vad som är mindre bra är att de inte fattar att spåret är farligt och att man kan dö om man beträder det. Därför håller vi koll på dem.

Man arbetade igår med växelpartiet och spåret norr om Vällingbydepån för att reparera skadorna efter urspårningen från dagen innan. Uppenbarligen var det inte så farligt, eftersom endast vissa turer beordrades gå ner via Råcksta. Senare på kvällen kunde hemgångare börja rulla ner via mellanspåret Vällingby igen.

Tvärbanan hade någon krock eller vad det var igår, trafiken från Guppet ner till Sickla och tillbaka var iallafall inställd. De ropade om att trafiken ersattes med bussar däremellan. Jag vet inte om det krockades med en bil eller liknande, men annars hade det väl rubricerats olycka istället för kollision. Många vilsna själar irrade runt uppe i biljetthallen och bråkade med varandra om huruvida ersättningsbussarna gick från vägen utanför eller om man var tvungen att ta sig upp till bussterminalen ‘på taket’. Lösningen blev att hälften gick till vardera buss och tryckte innan någon smart på ena stället uppenbarligen faktiskt läste vad som stod på hållplatsen och konstaterade att bussarna inte alls gick därifrån. Massvallfärd mot rätt hållplats, mao. Veoliahoran hann precis se det stresstyngda lämmeltåget dra förbi när arbetspasset började. Folk brukar alltid gnälla på att det informeras för lite i sådana här situationer, men frågan är om de inte helt enkelt vill kunna ha någon anställd att skylla på, som ‘borde ha sett till’ att de inte framstår som bortgjorda illitterata idioter i sitt yra kors-och-tvärs-springande.

Imorse var det strömavbrott på 18 ut mot Farsta men även mot Hässelby, vilket orsakade inställning av trafiken på sträckorna. Med ett sådant facit (eller omen?) redan på morgonkvisten ska det bli kul att se vad stenåldersbana ett kommer att hitta på idag under eftermiddagen och kvällen. Ett växelfel eller två… kanske bjuds vi på ett saftigt signalfel. Eller varför inte ännu en kabelbrand mellan Medis och Skanstull så att det blir fett tvärstopp?

Det har varit personalbrist idag. Enligt tyst florerande rykten ska det ha funnits för lite förare till tågen de senaste dagarna, vilket har inneburit att befäl har fått rycka ut i körning. Även utbildningen sägs försöka punktmarkera tåg utan ordinarie förare, vilket Veoliahoran i sådana fall inte märkte av. Det verkade mest som om folks tåg blev kapade till både höger och vänster varför det ibland i mässen ploppade in förare lika glada som nyblivna lotterivinnare.

Största stoppet för TUB1 under eftermiddagen var sjukdomsfallet L fick på sitt tåg. En man var mycket illa däran, kanske var det därför ingen hjälpte honom ut på plattformen och ambulansen tog i sin tur lite tid på sig att komma till platsen. Det kan tyckas kallsinnigt att helt burdust dumpa en sjuk trafikant på en station och köra iväg, men det håller tidtabellen medan den sjuke kan få frisk luft (till skillnad från det fadda luftbytet i C20-vagnarna) och andrum i väntan på assistans. Föraren larmar alltid TLC vid dessa situationer och TLC larmar i sin tur ambulans eftersom de har direktlinje till SOS. Även om den sjuke förpassas till en stationsbänk är hjälpen alltid på väg. Å andra sidan är ett liv värt mer än en tidtabell, varför vissa saker ändå måste få ta sin tid. Det är svårt att göra en direkt bedömning av ett händelseförlopp man inte har alla detaljer kring. Cirka 15 minuter efter anrop kunde trafiken återigen så smått börja rulla. På tunnelbanan hände det inte mycket mer än vad som sker på en fredag annars; TUB2 och TUB3 drogs med inställda avgångar på grund av vagnfel. Röda hade ordningsproblem, vilket senare även drabbade gröna. Som sagt; det är fredag. Folk håller i dörrar, nödöppnar, nödbromsar, spyr och har allmän cirkus i vagnarna.

Häromdagen skrev jag att Tvärbanan hade varit gudabenådad från trubbel den dagen då alla andra banor hade haft någon form av krångel. Men, men, säg den frid som varar för evigt! Idag blev Tväris strömlös tack vare ett strömavbrott som även drabbade oss på tuben mellan stationerna Fridhemsplan och Kristineberg. För vår del innebar det att signalerna betedde sig underligt (hoppade ur och dylikt), en del tåg på sträckan gick omotiverat i nödbroms simultant, Fridhemsplan hade nödbelysning i taket medan Thorildsplan drogs med svarta IDTS-skyltar hela eftermiddagen. (Att köra in på Fridhemsplan var rena kvällen, så skumt var det inne på stationen. Plötsligt vandrar tankarna till hur det var för Londonborna att gömma sig i tunnelbanan under andra världskriget. Bara filtar och vatten saknades-plus någon halvt misguided Florence Nightingale.) Strömlösheten på Tvärbanan varade i tre timmar innan trafiken kunde släppas på igen. Givetvis var det ingen info som gått ut till oss förare om att banan blivit strömlös, det var först när en förare undrade om denne missat något eftersom en ersättningsbuss för Tvärbanan rullade förbi som besked kunde ges från TLC. Oh, joy.

Men inte nog med det, det blev debacle dubbelt upp i Alvik eftersom Nockebybanan drabbades av ett vagnfel vilket gjorde att sporadisk trafik gick med två vagnar mellan Alvik och Nockeby. Parallellt med dessa två trotjänare rullade det ersättningsbussar på sträckan, vilket myriaden väntande Brommabor på plattformen självfallet hade missat. Muttrandet av svavelosande eder över SL, Connex, förare, spärrvakter samt fan och hans moster rabblades lika pliktskyldigt som böner i ett nunnekloster när några få upplysta började sin vandring ner till bussarna. Kom igen, är det inte dags att fixa det där jämrans infosystemet nere i Alvik nu? Vem vet, vi skulle ju kunna anmäla SL till Lyxfällan så att Charlie och Mathias kan reda upp finanserna och som grädde på moset lämnar över en fin check på ett nytt högtalarsystem i slutet av avsnittet. Ok det är inte realistiskt, men å andra sidan… hur realistiskt är det att förvänta sig att högtalarna kommer att lagas under detta århundrade?